Femte juli

Nätet till folket!

Storebror

Kategorin Storebror är hämtad från George Orwells bok 1984. Det handlar dels om övervakning - och dels om menings- och yttrandefrihet. Och om hur staten försöker styra hur människor tänker.

EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll?

av

Nu har ett specialutskott i Europaparlamentet givit grönt ljus för EU:s så kallade demokratisköld – trots varningar om att den kan komma att inskränka det fria ordet.

Under ledning av den svenske moderaten Tomas Tobé har Europaparlamentets specialutskott för en Europeisk Demokratisköld (EUDS) idag presenterat sin rapport om »utländsk informationsmanipulering och otillbörlig påverkan (FIMI), kritisk infrastruktur, digital resiliens och mediekompetens, civilt försvar och beredskap samt andra frågor«.

Rapporten bygger på premissen att Europas demokratier utsätts för desinformation, utländsk påverkan, cyberattacker, hybridkrigföring samt manipulation av val och samhällsdebatt.

Bland annat vill man se hårdare tillämpning av EU:s Digital Services Act (DSA), större insyn i sociala mediers algoritmer och bättre möjligheter för myndigheter och forskare att analysera informationsflöden.

Utskottet vill även inrätta ett »European Centre for Democratic Resilience«. Detta skall samordna forskning, underrättelser, analys samt motåtgärder mot desinformation och utländsk påverkan. Vill man vara raljant ligger ordet »sanningsministerium« nära till hands.

Rapporten antogs i utskottet med 20 röster för, 9 emot och 2 nedlagda. Nästa steg är behandling i parlamentets plenum senare i år. Därefter följer trilogförhandlingar med EU:s ministerråd och EU-kommissionen.

Visst, det finns illvilliga krafter som vill skada oss, destabilisera vårt samhälle och påverka samhällsdebatten. Inte minst gäller det länder som Ryssland, Belarus, Kina och Iran. Men samtidigt höjs röster som varnar för att EUDS kan komma att drabba helt legitim opinionsbildning som inte faller EU i smaken.

Balansgången mellan att skydda demokratin och att begränsa yttrandefriheten är kärnan i denna kritik. En central fråga är vem som avgör när legitim opinionsbildning övergår i »påverkan« och utifrån vilken måttstock.

Amerikanska Heritage Foundation varnar för att EU-institutioner kan komma att använda regelverket för att isolera sig från legitim politisk kritik. Risken är att obekväma åsikter, politisk opposition eller kritik mot EU:s politik stämplas som »utländsk desinformation« eller »informationsmanipulation«, vilket i förlängningen kan tysta legitima inhemska röster.

Organisationer som Future of Free Speech betonar att när teknikjättar hotas av enorma böter om de inte agerar snabbt, väljer de ofta att »övermoderera«. Det innebär att även helt lagligt och legitimt innehåll plockas bort för säkerhets skull.

Franska Jacques Delors Centre med flera pekar på att initiativet lägger ett oproportionerligt stort fokus på just externa hot och desinformation. Detta riskerar att dölja det faktum att mycket av den politiska polariseringen i Europa har inhemska, strukturella orsaker. Genom att reducera systemkritik till att handla om att medborgare blivit »vilseledda« av yttre makter riskerar man att alienera väljargrupper och öka polariseringen, snarare än att skydda demokratin.

Medan Europaparlamentets specialutskott betonar att skölden skall skydda mediefriheten och rätten att fritt forma åsikter, är juridiska experter oroliga för att verktygen – kontroll av algoritmer, faktagranskningsnätverk och påtryckningar mot plattformar – i praktiken lätt kan slå över och begränsa det fria ordet om de inte omgärdas av extremt starka garantier för rättssäkerhet och yttrandefrihet.

Ett problem i sammanhanget är att begrepp som desinformation, misinformation, informationsmanipulation, FIMI, skadliga narrativ och demokratiska risker saknar skarpa juridiska gränser.

Mycket av det som diskuteras inom Democracy Shield handlar inte om lögner utan snarare om vilka berättelser som sprids, vilka frågor som lyfts, vilka ämnen som förstärks och vilka samhällsproblem som diskuteras. Där blir gränsen mellan påverkan och opinionsbildning oklar. Det kan till exempel gälla kritik mot migrationspolitik, klimatpolitik, vaccinationspolitik, säkerhetspolitik eller EU-kritik.

I sammanhanget kan nämnas att historien visar att staten ibland har fel. Under COVID stämplades länge teorin om ett labb-läckage som desinformation. Diskussioner om vaccinens begränsningar och lockdown modererades hårt. Senare visade sig flera av dessa frågor vara legitima att diskutera. Samma sak gäller till exempel Irakkriget, NSA-avslöjandena och många korruptionsskandaler.

Ett återkommande tema i EU:s dokument om FIMI är fokus på narrativ. Det innebär att man inte bara tittar på enskilda falska påståenden utan även på bredare berättelser. Där uppstår en risk. Om staten börjar identifiera och motverka vissa narrativ hamnar man snabbt nära att bedöma vilka politiska uppfattningar som är önskvärda. Det är känsligt. En liberal demokrati brukar utgå från att staten inte skall avgöra vilka politiska berättelser som är rätt.

Till detta skall läggas risken för ändamålsglidning.

Kärnan i den liberala kritiken är egentligen ganska enkel. Demokratin skyddas inte främst genom att filtrera bort felaktiga idéer. Istället skyddas den genom att människor även får ta del av kontroversiella idéer och själva bedöma dem.

Ur det perspektivet är frågan inte om EU:s Democracy Shield har goda intentioner. Frågan är snarare om de verktyg som byggs för att bekämpa informationspåverkan samtidigt ger institutioner och makthavare makt att påverka eller begränsa den legitima politiska debatten.

Länkar:
• Europaparlamentets pressmeddelande: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »
• Case files 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »
• Ändringsförslag i utskottet »
• EPP: Europe’s democracies must fight back »

Tidigare: 
• EU-Kommissionen: European Democracy Shield and EU Strategy for Civil Society pave the way for stronger and more resilient democracies »

Relaterad kritik:
• European Democracy Shield: A Threat to Free Speech and Democratic Accountability »
• Feedback to the European Commission on the “European Democracy Shield” »
• Democracy shield: Defense or distraction? »

Relaterade bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? »

CC0

Utredning ökar osäkerheten om vad som får sägas online

av

En utredning om nätbrott och våld i nära relationer föreslår åtgärder mot innehåll på internet – utan att tydligt avgränsa vad som faktiskt är brottsligt. Resultatet riskerar att bli svåröverskådligt med negativa konsekvenser för yttrandefriheten.

Utredningen »Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer« SOU 2026:34 är en röra.

Dels handlar den om genomförandet av EU:s direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (direktiv 2024/1385).

Dels bygger den vidare på den struktur som redan finns i EU:s Digital Services Act (DSA) genom att skapa ett nytt nationellt system för att avlägsna visst nätinnehåll.

Dels inför den helt nya begränsningar av yttrandefriheten online.

Vissa saker är rätt okontroversiella, som förbud mot spridning av intima bilder utan samtycke (revenge porn), renodlad nätstalking, olaga identitetsexponering och otillbörlig övervakning (till exempel kopplad till hederskultur). Annat är mer uppseendeväckande och/eller problematiskt.

Till att börja med vill utredningen se en ny lag om avlägsnande av nätbrottsinnehåll. Detta är möjligen en anpassning till DSA:s krav på att olagligt innehåll ska avlägsnas.

En anmärkningsvärd detalj är att systemet inte bygger på att innehållet först konstateras vara olagligt i domstol. Det räcker med att en myndighet bedömer att det »skäligen kan antas« vara brottsligt.

Innehållet skall då plockas bort inom en timme. Om så inte sker kan böter utfärdas på 5.000 till 5 miljoner kronor – eller, vid systematisk/fortgående vägran, upp till fyra procent av den globala årsomsättningen.

Utredningen föreslår att en myndighet ska vara behörig att utfärda förelägganden om att avlägsna olagligt innehåll. Dock säger man inget om huruvida detta skall vara en ny eller existerande myndighet och i så fall vilken.

Sedan har vi ett förbud mot nättrakasserier. Direktivet kräver kriminalisering av vissa former av upprepade digitala trakasserier. Här uppstår intressanta yttrandefrihetsfrågor, eftersom gränsen mellan trakasserier och offensiv opinionsbildning inte alltid är tydlig.

Om definitionerna blir alltför vida kan de träffa fullt legitima kampanjer mot politiker, journalistisk granskning, aktivism och organiserade opinionsyttringar. Här måste gränsen mot politisk kritik och fri opinionsbildning respekteras.

Är #AvgåMinistern en nättrakasseri-kampanj? Är en uppmaning att kontakta en politiker i en sakfråga nättrakasserier? Är tusentals hånfulla memes om en makthavares klavertramp nättrakasserier? Är organiserad aktivism mot en journalist som driver en kontroversiell linje nättrakasserier?

Om brottet även definieras utifrån hur mottagaren upplever kommunikationen kan rättsläget bli än mer osäkert. Då uppstår frågor som: Hur många meddelanden krävs? När blir kritik trakasserier? Spelar avsändarens syfte någon roll? Spelar mottagarens ställning som offentlig person någon roll?

Sedan lanserar utredningen det nya brottet könsbaserat näthat. Den som i ett uttalande eller annat meddelande som sprids med tekniskt hjälpmedel uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en grupp eller en enskild med anspelning på kön ska kunna dömas för könsbaserat näthat.

Begreppet missaktning hämtas från regleringen om hets mot folkgrupp och omfattar enligt utredningen bland annat smädelser, kränkande omdömen och förlöjliganden – även i form av indirekta uttryck.

Samtidigt säger man att saklig kritik skall falla utanför och att regeln ska tolkas restriktivt. Här öppnas ändå för ett stort mått av subjektiv bedömning och gränsdragningsproblem.

Utredningen föreslår dock inte att de nya brotten skall vara tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. De gäller alltså inte webbplatser med utgivningsbevis, som skyddas av Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

En publicering på en site med utgivningsbevis kan alltså vara skyddad, medan samma yttrande på X, Facebook, Instagram, TikTok, Reddit eller i en chatt kan falla under den nya brottsrubriceringen.

Avslutningsvis känns det märkligt att ha särskild lagstiftning för vissa brott som begås online i stället för i den fysiska världen. Sägs det inte hela tiden att samma regler skall gälla på nätet som i övriga samhället?

Varför skilja på om ett hot framförts via Facebook eller öga mot öga? Varför skilja på trakasserier som sker digitalt respektive direkt?

Om samma handling bedöms olika beroende på kanal, riskerar rättssystemet att bli både inkonsekvent och svårförutsägbart.

• Regeringen: Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer »

• SvD/Mårten Schultz: Ett brott att kalla alla män pedofiler? »

CC0

Problemen med Trusted Flaggers (DSA)

av

EU-kommissionen utformar nu riktlinjer för sina nya statligt godkända nätcensorer, Trusted Flaggers.

Fram till den 26 juni håller EU-kommissionen en konsultation där man vill ha in synpunkter på hur systemet med Trusted Flaggers skall fungera.

Trusted Flaggers är en funktion under EU:s Digital Services Act (DSA), där organisationer, särintressen och till och med myndigheter kan få en direktlinje till sociala medier för att rekommendera vilket innehåll som bör tas bort.

Plattformarna är inte skyldiga att följa en Trusted Flaggers rekommendationer, men deras anmälningar skall behandlas med prioritet och utan onödigt dröjsmål.

Detta skall enligt DSA egentligen bara gälla olagligt innehåll, men en ändamålsglidning tycks vara på väg. Eller rent av inbyggd i ett system som ständigt ger dem nya uppgifter.

Ett grundläggande problem är att det inte sker någon föregående juridisk prövning av om innehållet i fråga verkligen är olagligt.

Eftersom Trusted Flaggers är statligt godkända aktörer blir det märkligt att de kan rekommendera censur utan någon sådan juridisk prövning. (Speciellt om en myndighet är Trusted Flagger.)

För att staten eller dess ombud skall kunna censurera något måste man ju först slå fast huruvida innehållet verkligen är olagligt. Det borde vara grundläggande i en rättsstat.

I Brussels Signal riktar debattören och advokaten Jerzy Kwaśniewski kritik mot systemet som sådant och menar att konsultationen bara är kosmetisk.

Han skriver att de verkliga problemen med Trusted Flaggers inte tas upp. Mycket av det han kritiserar är sådant som vi tidigare har uppmärksammat här på bloggen.

Till exempel är DSA:s skrivningar om att sociala medier måste bekämpa »systemiska risker« så svävande att plattformarna tvingas övermoderera för att inte riskera extremt höga böter.

Plattformarna måste alltså gissa sig fram till vad de förväntas censurera – medan EU-kommissionen fungerar som tillsynsmyndighet, utredare och sanktionsorgan i ett.

DSA i kombination med EU:s Code of Conduct on Disinformation (frivillig, men de sociala medier som ansluter sig måste följa den) skapar en situation där plattformarna även förväntas använda extern faktakontroll.

Många av de faktagranskande organisationer som anlitas är helt eller delvis finansierade av EU, medlemsstater eller andra offentliga organ. Det väcker frågor om hur oberoende de egentligen är.

Kwaśniewski menar också att den kommande European Democracy Shield – i kombination med allt det ovanstående – visar att EU vill styra informationsmiljön och gynna »officiella narrativ«.

Fram till den 26 juni kan du lämna synpunkter till EU-kommissionen. Om du anser att Trusted Flaggers riskerar att hota yttrandefriheten är detta ett tillfälle att göra din röst hörd.

• EU: Targeted consultation: draft guidelines on trusted flaggers under the Digital Services Act (DSA) »

• EU: Draft Commission guidelines on trusted flaggers »

• Brussels Signal: Brussels is finishing its censorship machine: Europe has until June 26 to say No »

CC0

Allt om britternas 16-årsgräns för sociala medier

av

Den brittiska regeringen föreslår en åldersgräns för sociala medier – med potential för oväntade och oönskade konsekvenser.

På måndagen meddelade den brittiske premiärministern Keir Starmer att man tänker införa en åldersgräns på 16 år för sociala medier. Han säger att man tänker gå längre än något annat land.

Det blir lite förvirrande eftersom man redan tidigare har infört ett krav på åldersverifiering för webbplatser som kan tänkas innehålla något som kan vara olämpligt för minderåriga (Online Safety Act).

Men nu gäller det alltså uttryckligen sociala medier. Detaljerna dröjer dock. Starmer säger att man tänker återkomma med ett konkret förslag i sommar, att beslutet skall fattas innan jul och att reglerna börjar gälla våren 2027.

Så vilka plattformar handlar det om? Den brittiska regeringen pekar ut alla plattformar vars huvudsyfte är social interaktion, där användare kan publicera eget material och som styrs av algoritmer. Regeringen nämner bland annat Snapchat, TikTok, YouTube, Instagram, Facebook och X.

Vilket har väckt reaktioner av politisk natur. Till exempel att den yttrandefrihetsmaximalistiska plattformen X omfattas men inte den mer välkammade Bluesky.

Detta är möjligen en förhastad slutsats, då de uppräknade plattformarna snarare kan ses som exempel. Men närmare besked får vi inte förrän det konkreta förslaget läggs fram i juli.

Rena meddelandetjänster som WhatsApp och Signal omfattas inte. Regeringen kommer även att skapa en lista över undantag för utbildningstjänster, e-handel och musikstreaming.

Vad gäller gaming- och spelsiter förbjuds barn under 16 år att sända live. Funktioner på gamingsajter där okända användare kan kontakta minderåriga kommer att blockeras. (Det senare gäller även 16- och 17-åringar.)

Man utreder också ett nattligt utegångsförbud (»curfew«) på nätet och avbrott för scrollande nattetid för alla under 18 år.

AI-chatbottar som fungerar som »romantiska följeslagare« – utformade för att simulera sexuella relationer eller rollspel – får en 18-årsgräns. Liknande funktioner skall begränsas för personer under 18 år på AI-chattbotar i allmänhet.

På presskonferensen nämnde premiärminister Starmer att man kan tänka sig att upprätthålla åldersgränserna på enhetsnivå (»on-device«). Det vill säga att Google (Android), Apple (iPhone/iPad/Mac) och Microsoft (Windows) åläggs att fastställa användarnas födelseår när respektive telefon, platta eller dator konfigureras för första gången. Detta för att hindra att åldersgränserna kringgås med hjälp av VPN. (Hur man tänkt hantera Linux är än så länge oklart.)

Kritiken mot förslaget är omfattande. Och det är lätt att förutse oönskade (och för politikerna oväntade) konsekvenser. Inte minst då man ägnar sig åt politiskt styrd micromanagement av funktioner som kan få globala konsekvenser och som beslutsfattarna saknar tillräcklig kunskap om. Men mer om det framöver.

• Brittiska regeringen: Social media to be banned for under-16s in landmark government move to give kids their childhood back »
• BBC:s live-feed i ämnet »
• The Telegraph: Starmer’s social media ban branded ‘a rush job’ »

CC0

Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier

av

Det statliga tyska etikrådet säger nej till generella åldersgränser för sociala medier. Och dess ord väger tungt.

Den närmast totala politiska uppslutningen kring åldersgränser för sociala medier börjar vackla i takt med att fakta och sakliga argument tillförs debatten.

För ett par veckor sedan kritiserade Tysklands inrikesminister Alexander Dobrindt (CSU) idén om åldersgränser för sociala medier. Han menade att det är upp till föräldrarna att bestämma, inte staten.

Nu har det statliga tyska etikrådet (Deutscher Ethikrat) officiellt avvisat idén om en generell åldersgräns för sociala medier.

Man anser att digitala tjänster idag är en viktig del av grundläggande rättigheter som informationsfrihet, yttrandefrihet och samhälleligt deltagande. Istället efterlyser man andra lösningar för att skydda unga online.

Detta ligger nära den kritik som forskare och rättighetsorganisationer har framfört mot åldersgränser. Det är även i linje med vad Barnkonventionen säger om ungas rätt till yttrandefrihet och rätt att ta emot och sprida information.

• Till att börja med anser etikrådet att en åldersgräns missar andra digitala hot och kan hindra att man ser helhetsbilden.

• Rådet menar även att en åldersgräns begränsar ungas rätt till delaktighet. Förbud och åldersgränser skapar problem med digital exkludering och ungas rätt till digitalt självbestämmande.

• Etikrådet påpekar vidare att den tyska grundlagen garanterar föräldrars rätt att själva fostra sina barn. Rådet menar att man bör ge föräldrar bättre tekniska kontrollverktyg och oberoende information istället för drakoniska lagar.

Etikrådets utlåtande har stor politisk tyngd i Tyskland. Den tyska regeringen, som tidigare visat intresse för åldersgränser, har börjat vackla i frågan.

Möjligen kan detta bli ett »kejsaren är naken«-ögonblick i en debatt där politiker från hela det politiska fältet i EU kräver åldersgränser för sociala medier och vägrar lyssna de forskare som varnar för att det är en dålig idé.

Speciellt kan Tyskland nu hamna på kollisionskurs med den franska regeringen, som är pådrivande för åldersgränser.

• Deutscher Etikrat: Schutz, Teilhabe und Befähigung von Kindern und Jugendlichen in der digitalen Welt »

• Netzpolitik: Deutscher Ethikrat sagt „Nein“ zu Social-Media-Verbot »

Relaterat:
• 389 (438) forskare kräver stopp för ålderskontroller online »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Tysk oenighet om åldersgränser online »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »

CC0

Försvara rätten att vara anonym online!

av

Politiker som ogillar att folk ifrågasätter och lägger sig i vill göra det omöjligt att vara anonym på nätet.

Den tyske förbundskanslern Friedrich Merz säger »Jag vill se riktiga namn på Internet. Jag vill veta vem som talar.« Jo, hur skulle han annars kunna stämma undersåtar som kallar honom för saker som »Lügenfritz« (lögnar-Fritz) och »Lackaffe« (sprätt)?

I Sverige har Socialdemokraterna krävt skarp identifiering med ID för att skapa konton i sociala medier. Magdalena Andersson talar om att politiken måste ta kontroll över utvecklingen av internet.

Ute i Europa hörs liknande krav. Och idén om åldersgränser för sociala medier öppnar direkt eller indirekt för ID-krav för alla, även dig.

Jag hade min första strid med EU 2008. Det var en ovanligt arrogant estnisk socialdemokratisk ledamot i Europaparlamentet – utbildad journalist i Sovjetunionen – som ville förbjuda anonyma bloggar. Inget är nytt under solen.

Det finns massor av fullt giltiga skäl att vilja vara anonym. Till exempel för att kunna säga sin mening utan repressalier från sin omgivning eller från överheten. Folk som vill avslöja missförhållanden utan att riskera jobbet. Människor som vill uttrycka en åsikt utan att behöva bli offentliga personer. Dissidenter. Listan kan göras lång.

Att verka anonymt är ingen ny företeelse. Voltaire existerade aldrig utan var en pseudonym för François-Marie Arouet, som inte ville bli inlåst i Bastiljen igen.

Spinoza publicerade sitt banbrytande verk »Traktat om teologi och politik« anonymt. Hans mest kända verk – »Etiken« – vågade han aldrig ge ut under sin livstid av rädsla för förföljelse.

John Locke gav ut sina mest inflytelserika verk anonymt för att slippa represalier, däribland »Two Treatises of Government« och »A Letter Concerning Toleration«.

Thomas Hobbes publicerade sina senare verk anonymt eller utomlands för att undvika anklagelser om kätteri och politiska repressalier.

David Humes filosofiska debut »A Treatise of Human Nature« gavs ut anonymt 1739. Hans mest religionskritiska verk, »Dialogues Concerning Natural Religion«, var så kontroversiellt att han vägrade låta det tryckas under sin livstid. Det gavs ut anonymt först tre år efter hans död.

Innan Mary Wollstonecraft blev känd som en av feminismens grundare publicerade hon sin radikala politiska skrift »A Vindication of the Rights of Men« anonymt, eftersom det ansågs djupt olämpligt för en kvinna att delta i den tidens hårda politiska debatter.

Søren Kierkegaard använde pseudonymer som ett filosofiskt och pedagogiskt verktyg. Genom att låta olika »karaktärer« föra fram helt olika estetiska, etiska och religiösa livsåskådningar tvingade han läsaren att tänka självständigt och göra egna val.

Immanuel Kant gav ut vissa tidiga essäer anonymt och förbjöds av kung Fredrik Vilhelm II att skriva eller föreläsa om religion.

Där har ni några av den västerländska civilisationens stora tänkare, vars tankar av fullt giltiga skäl publicerades anonymt. Tankar som ogillades av överheten och som annars aldrig kommit att forma vårt samhälle.

Det är helt legitimt att vilja vara anonym.

De grundläggande mänskliga rättigheterna säger att var och en har rätt att »ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning«. Statligt ID-krav för att få yttra sig är i sammanhanget offentlig myndighets inblandning.

CC0

Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier

av

Apple presenterade igår nya föräldrakontroller som är betydligt bättre än generella åldersgränser för sociala medier.

Våra politiker vill införa generella åldersgränser för sociala medier, vilket leder till att alla – direkt eller indirekt – måste identifiera sig för att använda dem.

Detta är ett fyrkantigt och klumpigt system som riskerar att istället driva barn och unga till helt oreglerade delar av internet med tvivelaktiga aktörer.

Nyligen varnade 438 forskare för att åldersgränser medför allvarliga risker, samtidigt som det inte finns några tydliga belägg för att de gör nytta.

Generella åldersgränser flyttar dessutom ansvaret från föräldrarna till staten. Det är en tveksam utveckling.

Om problemet är att vissa minderåriga använder sociala medier på ett sätt som kan vara skadligt, är det märkligt att lösningen skall vara ett system som kräver åldersverifiering av hela befolkningen. Normalt försöker man rikta åtgärder mot problemet, inte mot alla användare.

Men det finns bättre alternativ till generella åldersgränser, som dessutom ger föräldrarna kontroll och ansvar.

Till exempel presenterade Apple igår nya funktioner för sina operativsystem:

  • Gränssnittet för skärmtid har gjorts om för att ge föräldrar en snabb och tydlig översikt över barnets genomsnittliga enhetsanvändning och de mest använda apparna.
  • Det går nu att pausa eller förlänga skärmtiden direkt med ett knapptryck, exempelvis för att snabbt låsa enheten under middagar eller läxläsning.
  • Föräldrar kan sätta flexibla tidsgränser baserat på appkategorier som underhållning, spel och sociala medier.
  • En helt ny funktion införs i webbläsaren Safari, som kräver att barnet behöver förälders godkännande innan det kan besöka en ny webbplats.
  • Föräldrar måste nu godkänna nya kontakter innan barnet kan kommunicera med dem.
  • Den befintliga funktionen Kommunikationssäkerhet (som tidigare varnade för nakenhet) har utökats för att blockera och filtrera bilder och videor som innehåller blod, våld eller annat grovt innehåll.

Vilket känns betydligt mer genomtänkt än en generell åldersgräns som kräver att alla måste krångla med att identifiera sig – och som lätt kan kringgås.

Dessutom läggs ansvaret där det hör hemma, hos barnens föräldrar.

Redan tidigare har Apple omfattande föräldrakontroller:

  • Skärmfri tid: Schemalägg tider då endast specifika appar och telefonsamtal är tillgängliga.
  • Appgränser: Sätt dagliga tidsgränser för specifika appar eller hela appkategorier (t.ex. max 1 timme sociala medier per dag).
  • Alltid tillåtet: Välj vilka appar som alltid skall vara tillgängliga, även under skärmfri tid (t.ex. telefon, kartor eller utbildningsappar).
  • iTunes och App Store: Blockera barnets möjlighet att installera eller radera appar samt stäng av köp inuti appar.
  • Åldersgränser för media: Begränsa musik med explicit innehåll samt sätt åldersgränser för filmer, TV-program och appar.
  • Kommunikationsgränser: Bestäm vem barnet får kommunicera med via telefon, FaceTime och meddelanden (t.ex. »Endast kontakter« för att blockera okända nummer).
  • Kommunikationssäkerhet: Aktivera en funktion som upptäcker om barnet tar emot eller försöker skicka känsliga bilder (nakenhet). Bilden blir suddig och barnet får en varning samt hjälpresurser.
  • Skärmavstånd: Använder TrueDepth-kameran (på Face ID-modeller) för att varna barnet om det håller skärmen för nära ögonen under en längre tid, vilket minskar risken för närsynthet.
  • Hitta: Genom Familjedelning kan du alltid se var ditt barns enhet befinner sig på kartan och ställa in automatiska notiser när det anländer till eller lämnar skolan eller hemmet.

Som synes finns det redan omfattande möjligheter för föräldrar att reglera sina barns skärmanvändning. Och fler är, som sagt, på väg.

Naturligtvis är inte Apples lösning perfekt och den fungerar bara inom Apples ekosystem. Men den illustrerar att det finns alternativ till statligt påbjudna åldersgränser.

Det ovanstående är inställningar som låter föräldrarna anpassa reglerna efter sitt barns och sin familjs unika behov och förutsättningar.

Detta istället för en »dum« generell åldersgräns som ändå inte kommer att respekteras. När Australien som första land införde en sådan visade det sig att 73% av de unga ändå fortsatte att använda sociala medier, enligt en studie från University of Chicago.

Man kan till och med anta att det finns föräldrar som kommer att strunta i de verktyg som redan finns, om ansvaret för deras barns skärmtid tas ifrån dem och istället läggs i statens händer.

Generella åldersgränser för sociala medier framstår som en oproportionerlig lösning på ett problem som redan kan hanteras med riktade verktyg.

Föräldrakontroller må vara mindre spektakulära än lagstiftning, men de ger familjerna större frihet, större flexibilitet och oss alla färre integritetsproblem.

Relaterat:
• 389 (438) forskare kräver stopp för ålderskontroller online »
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »

CC0

Valår: Pressa politikerna om övervakningsstaten

av

Här är några frågor om vår ständigt växande övervakningsstat som alla politiska kandidater borde svara på – innan valet.

I höst är det riksdagsval. En viktig fråga som sannolikt inte kommer att diskuteras är den ständigt växande övervakningsstaten. Det är problematiskt.

En första fråga som borde ställas till alla politiker är:

Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?

Det brukar öppna för intressanta diskussioner. Ingen politiker lär mena att en total kontrollstat där alla övervakas överallt, hela tiden är problemfri.

Så hur långt tänker man gå? Hur mycket övervakning skall vi ha? När blir det problematiskt och farligt? Har vi kanske redan gått för långt? Har man tänkt igenom det här?

Ett annat bra test är att fråga hur enskilda politiker ställer sig till EU-domstolens ställningstagande om EU:s upphävda datalagringsdirektiv. Enkelt sammanfattat:

Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Det vill säga att generell och odifferentierad övervakning av hela befolkningen inte är förenlig med de grundläggande rättigheterna.

Detta är också en knepig fråga. Den pekar på skillnaden mellan övervakning av farliga människor och massövervakning av vanligt, hederligt folk utan misstanke om brott. Med förslag som Chat Control passeras den linjen. Hur motiverar man det?

Detta faller i sin tur tillbaka på de grundläggande mänskliga rättigheterna. Till exempel anger Europakonventionen (och EU:s rättighetsstadga) att…

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Hur ställer sig de politiska kandidaterna till detta? Respekterar de de grundläggande mänskliga rättigheterna? Om inte – varför? Och vilka blir konsekvenserna om så inte är fallet?

Detta är bara några av de frågor som våra traditionella medier knappast kommer att ställa. Så då måste någon annan göra det. Det vill säga du och jag.

Innan kandidaterna börjar synas i valstugorna kan Almedalen vara en lämplig plats för att kräva svar.

CC0

DSA och kampen om verklighetsbilden

av

Det finns en ständig ängslighet för att någon skall säga något olämpligt. Om det sagda är rätt eller fel tycks vara av underordnad betydelse.

Det är ifrågasättandet av rådande förhållanden och berättelser – som utmanar dem som försöker forma samhället utifrån politiska visioner – som skapar dålig stämning.

Det är helt enkelt jobbigt när folk ifrågasätter och käftar emot.

Istället för att låta sina teser prövas i en fri och öppen debatt väljer agendans väktare att försöka tysta kritiken. Vilket EU:s Digital Services Act ger sociala medier i uppdrag att hantera.

Regelverket föreskriver inte exakt vad som skall tas bort eller döljas. Det får respektive plattform räkna ut själv. Men om de inte tolkar de underförstådda signalerna rätt kan de drabbas av astronomiska böter.

Resultatet blir överblockering. Irländska Appeals Centre Europe, som hanterar Facebook & Co, ändrar fattade modereringsbeslut i sex fall av tio.

Således inskränks det fria ordet mer än nödvändigt för att våra politiker vill kunna hålla händerna rena. »Vi har inte sagt att något speciellt skall vara förbjudet att uttrycka.«

Detta är inte rättssäkert. Om något skall vara förbjudet att säga skall det framgå vad och meddelas genom lag, efter en öppen demokratisk process. Vilket tycks vara precis vad EU försöker undvika.

EU:s Digital Services Act är på sätt och vis värre än traditionell censur, där man i vart fall vet vad som inte får uttryckas och vem som bestämt det.

CC0

Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier

av

Grundläggande rättigheter får stå tillbaka när politiken vill hindra unga från att använda sociala medier.

På tisdagen delredovisades en utredning (SOU 2026:35) som föreslår att barn inte ska få använda sociala medier i inloggat läge före det år de fyller 15 år. Vårdnadshavare (föräldrar) skall inte kunna samtycka till användning under åldersgränsen.

Med glöd meddelade socialminister Jakob Forssmed på presskonferensen att man nu tänker rädda barnen från sociala medier. Han beskrev dem som »diaboliska«. (Se videon nedan.)

Det känns som en flashback till tidigare utbrott av moralpanik – till exempel mot dansband, hårdrock, videobandspelare och tv-spel.

Utredningen konstaterar att förslaget berör grundläggande rättigheter enligt grundlagarna, Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga och Barnkonventionen. Men den landar ändå i slutsatsen att en åldersgräns är proportionerlig.

Nu har jag inte läst igenom alla de 284 sidorna. Men jag kan inte finna någon underliggande analys av mer principiell karaktär som stöder att så är fallet.

Dock tycks utredningen mena att man inte inskränker yttrandefriheten, eftersom det inte är yttranden som sådana – utan den digitala miljön där nämnda yttranden förekommer – som man stänger för unga. Vilket känns som hårklyverier.

Och om staten stänger av en stor grupp barn från de viktigaste digitala forumen för kommunikation och opinionsbildning, hur påverkar det deras möjlighet att faktiskt göra sina röster hörda?

Utredningen noterar också att sociala medier kan hjälpa barn att bryta sin ensamhet, att de är av särskild betydelse för sårbara barn, att de är en arena för barn att organisera sig och att de är ett verktyg för civilsamhället för att nå barn och unga. Men inte heller det anses vara tillräckliga skäl mot en åldersgräns.

Detta är ett politiskt beställningsverk som stöds av alla partier. På politiskt mode biter inga argument. Och eftersom riksdagen redan i förväg är överens kommer vi inte ens att få någon meningsfull politisk debatt om saken.

Likväl strider förslaget mot unga människors rätt att fritt dela och ta emot information utan myndighets inblandning. Potentialen för oönskade konsekvenser är betydande. Dessutom kommer åldersgränser inte att fungera i praktiken.

Allt man åstadkommer är att driva ungarna till mörkare delar av internet.

• Regeringen: Utredning föreslår åldersgräns för sociala medier »
• SOU 2026:35 En åldersgräns för barns tillgång till sociala medier (PDF) »
• PowerPoint från presskonferensen »

• CW: Age verification tech could put children at greater risk, says think tank »
• 438 relevanta forskare sågar ålderskontroll online: Joint statement of security and privacy scientists and researchers on Age Assurance »

Relaterat:
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• EU:s åldersapp strider mot EU:s egna regler »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• 389 forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0