Femte juli

Nätet till folket!

Spaning

Vi skådar in i framtiden.

Chat Control 2 – en uppdatering

av

Fortfarande är frågan om Chat Control 2 låst i EU:s ministerråd. Men rådets tjänstemän och medlemsstaterna försöker få fram ett nytt förslag till ministrarnas möte i juni.

Läget är fortfarande låst om Chat Control 2 i EU:s ministerråd. Det är nästan så att man kan misstänka att det polska ordförandeskapet (som är emot CC2) medvetet förhalar frågan.

Som vi tidigare rapporterat ställde Polen hela frågan om CC2 på huvudet genom att föreslå att meddelandetjänster frivilligt skall få granska (det icke totalsträckskrypterade) innehållet i sina användares meddelanden (efter samförstånd i användarvillkoren) istället för att göra sådan granskning obligatorisk för alla.

Med andra ord som det är idag, med Chat Control 1. (CC1 har förlängts till april 2026).

Vilket gjort det ännu svårare för ministerrådet att komma överens. Tidigare fanns en blockerande minoritet mot CC2. Nu verkar det inte finnas någon tillräcklig majoritet för det nya förslaget (CC1).

I måndags diskuterades frågan åter på tjänstemannanivå i rådet. Vilket mest tycks ha varit omtugg av redan kända positioner. Dock har det flaggats för att Tysklands nya regering kommer att ändra landets nej till CC2 till ett ja.

Frågan om hur man tänkt hantera totalsträckskrypterade meddelanden är fortfarande olöst. Även om EU-kommissionen envist hävdar att det det går att granska innehållet i totalsträckskrypterade meddelanden utan att bryta krypteringen. (Samma märkliga talepunkter som användes av tidigare kommissionären Ylva Johansson, när hon jämförde CC2 med en knarkhund.)

De flesta medlemsstater tycks vilja gå tillbaka till det förra förslaget i rådet, nämligen client-side-scanning. Det vill säga granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden med hjälp av spionprogram (på applikations- eller systemnivå) på användarnas telefoner och datorer.

Det verkar dock som att det polska ordförandeskapet inte har några sådana planer.

Även om Polen gör passivt motstånd mot CC2 kan mycket fortfarande hända på tjänstemannanivå i rådet. The Working Group on Law Enforcement skall träffas igen den 8 april. Planen tycks vara att ha någon form av beslutsunderlag till ministerrådets (RIF-rådet) möte den 12-13 juni.

Vid halvårsskiftet går ordförandeskapet över till Danmark, som säger ja till CC2.

• Mer information: EU-Staaten kommen bei Chatkontrolle nicht weiter »

Relaterat:
• Chat Control 2 i långbänk (6 mars) »
• Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet (19 februari) »
• Början till slutet för Chat Control 2? (4 februari) »

CC0

Yttrandefriheten i EU: Tyskland – NetzDG

av

Vi tar en titt på yttrandefriheten runt om i EU. Här är en granskning av den kritiserade tyska nätcensuren.

Tyskland har en av EU:s hårdaste lagar mot hat och hot på nätet – Netzwerkdurchsetzungsgesetz, allmänt kallad NetzDG.

En del av lagen handlar om att sociala media måste ta bort olagligt innehåll på nätet inom ett dygn. Även »potentiellt olagligt innehåll« måste granskas och, om det bedöms vara olagligt, tas bort inom sju dagar. Om så inte sker kan böter utdömas på upp till 50 miljoner euro.

Kritiker menar att lagen leder till överblockering, där plattformar hellre tar bort inlägg än riskerar böter. Detta kan begränsa yttrandefriheten och skapa ett slags privat censur där företag som saknar relevant juridisk expertis snarare än domstolar avgör vad som är tillåtet.

Det finns således ingen rättslig granskning innan innehållet tas bort, vilket gör att vissa inlägg raderas felaktigt. En studie har visat att en stor andel av det borttagna innehållet på plattformar som Facebook och YouTube i Tyskland var lagligt.

Men lagen riktar sig även mot användare som lägger upp sådant som anses hotfullt – eller »bara« förolämpande enligt en rätt vid tolkning. Detta gäller även den som åter-postar ett sådant inlägg. Det kan ge böter eller fängelse.

Att även förolämpningar betraktas som så allvarliga hänger ihop med landets historia. Man vill inte se något som kan hetsa till att grupper eller individer förföljs.

Samtidigt påminner lagstiftningen i delar om de inskränkningar av det fria ordet som gjordes i Tyskland under just de mörka åren. (Se bilden ovan.) Vilket är något av en paradox.

Det finns exempel på när satir censurerats. Även postningar från politiker i så vitt skilda partier som AfD och Die Grüne har drabbats. Det har till och med hänt att tweets plockats bort som citerat en dom från en tysk domstol.

Den utgående tyska regeringen har drivit och driver ett antal uppmärksammade rättsfall mot yttranden i sociala media som kritiserar dess politik. Inrikesminister Nancy Faeser (SPD) har offentligt sagt att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.

Det finns ingen samlad statistik för hur många fall det handlar om. Men av ett inslag i CBS 60 Minutes framgår att i Niedersachsen hanterar åklagare ungefär 3.500 fall om året. Och Niedersachsen är en av 16 delstater, med knappt en tiondel av landets befolkning. Det handlar alltså om flera tiotal tusen inlägg som blir föremål för myndigheternas utredning varje år.

Stegvis ersätts NetzDG nu med EU:s Digital Services Act (DSA), som säger att olagligt innehåll skall plockas bort. Vad som anses vara olagligt avgörs dock fortfarande av nationell lagstiftning. Så tyska åklagare kan fortsätta inom i princip samma ramar som idag.

DSA föreskriver även att ett slags statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers (betrodda anmälare). Dessa skall få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

I Tyskland är än så länge bara en Trusted Flagger utsedd. Det är en organisation som arbetar mot hat på nätet – och som startsats, finansierats och drivs av delstaten Baden-Württemberg. Även delstaten Bayern och tyska förbundsstaten bidrar med finansiering. Vilket föranlett att dess oberoende ifrågasatts.

Nedan kan du se två inslag om den tyska nätcensuren. Dels det ovan nämnda inslaget på CBS, dels en uppföljning från DW.

Policing the internet in Germany, where hate speech, insults are a crime | 60 Minutes.

After Trump administration attacks: Are German hate speech laws too restrictive? | DW News

CC=0

Stoppa regeringens bakdörrs-lag!

av

Mot bättre vetande är regeringen på väg att göra våra elektroniska kommunikationer sårbara för kriminella och främmande makt.

Den geopolitiska situationen gör alla som redan fruktar brottsligheten ännu oroligare. Vilket kommer att användas av myndigheterna för att sänka ribban för mer övervakning. Never Waste a Good Crisis.

Just nu står striden om rätten att kunna kommunicera elektroniskt med säker kryptering.

Regeringen vill att alla meddelandetjänster skall kunna tvingas överlämna information om innehållet i sina användares kommunikationer – i läsbar form, det vill säga okryperad.

Men om man öppnar bakdörrar till vår totalsträckskrypterade (E2EE) korrespondens, då kan de användas av alla som hittar eller får kännedom om dem. Kriminella. Främmande makt. En ny attackvektor.

Antingen har man säker totalsträckskrypterad kommunikation eller så har man det inte. Det finns inga mellanlägen – även om regeringen tror det.

Men är det ändå inte bra att man kan komma åt vad alla skriver och skickar till varandra nu när tiderna är så oroliga?

Försvarsmakten säger nej till regeringens förslag. Och den bör ju veta. Försvaret rekommenderar även sin personal att använda totalsträckskrypterade meddelande- och samtalstjänster som Signal.

Så skall vi låta skurkarna komma undan? Nej. Istället skall vi göra som EU-domstolen säger. Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Med hemlig dataavläsning får polisen redan installera spionprogram på misstänktas telefoner, datorer, plattor, spelkonsoler med mera. Sedan får man tillgång till allt på enheten och kan läsa alla former av krypterade meddelanden innan de krypteras och sänds, medan de skrivs. Eller efter att de mottagits och av-krypterats. Även kamera och mikrofon kan användas för övervakning.

Det gäller alltså människor som är misstänkta för brott. Inte alla andra. Som det rimligen bör vara.

I oroliga tider är det viktigare än någonsin att vi kan lita på säkra elektroniska kommunikationer. Om vi fruktar att andra vill skada oss – då skall vi inte ge dem en bakdörr till våra digitala liv.

Slutligen, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger följande om rätten till privatliv:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

• Läs även Emanuel Karlsten: Regeringen vill införa bakdörrslag – kommer omöjliggöra privata samtal för svenskar »

CC=0

Chat Control 2 i långbänk

av

EU-förslaget om att granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden är just nu längre från en lösning än någonsin tidigare. Men fortfarande kan vad som helst hända.

Trots att frågan dragits i långbänk i tre år: Inte heller på denna veckas möte i EU:s ministerråd (RIF-rådet) tycks frågan om Chat Control 2 komma närmare en lösning.

Tvärt om är man nu längre bort från ett beslut än tidigare. Det förra förslaget i rådet (client-side-scanning på medborgarnas telefoner och datorer) är nu ersatt med ett om att förlänga rådande lagstiftning, Chat Control 1 (frivillig skanning av användarnas meddelanden). Vilket en majoritet av medlemsstaterna säger nej till (de vill fortfarande ha client-side-scanning).

Läs mer om det nya förslaget: Början till slutet för Chat Control 2? »

Läs mer om de låsta positionerna i EU:s ministerråd: Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet »

Nästa ministerrådsmöte är den 12-13 juni. Fram till dess kommer medlemsstaternas ambassadörer och tjänstemän att försöka komma överens i COREPER II och rådets arbetsgrupper.

Läget just nu är alltså att Chat Control 2 gått i baklås i ministerrådet, att Europaparlamentet säger nej till förslagets centrala delar och att EU-kommissionen fortfarande står bakom sitt förslag om att låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden.

Fortsättning följer…

CC=0

Regeringens kryptoproblem

av

Svenska och europeiska myndigheter vill skapa bakdörrar som gör de säkra meddelande-appar de använder osäkra – för sig själva och för alla andra i hela världen.

Samtidigt som EU för krig mot totalsträckskrypterad (E2EE) elektronisk kommunikation med Chat Control 2 och projektet Going Dark föreslår den svenska regeringen att meddelandetjänster på begäran skall tvingas överlämna innehållet i sina användares kommunikationer till myndigheterna i läsbar (det vill säga icke krypterad) form.

Ställd inför detta hotar meddelande-appen Signal att lämna Sverige. Det vill säga blockera svenska användare hellre än att skapa bakdörrar som öppnar säkerhetsluckor på en global nivå.

Till SVT säger Signals chef Meredith Whittaker:

»– Vårt ansvar är att erbjuda teknologi som upprätthåller de mänskliga rättigheterna i en era där de rättigheterna kränks på allt fler ställen. I den digitala världen i dag finns det väldigt få ställen där vi kan kommunicera privat eller visselblåsa.«

Signal används idag av människorättsaktivister, dissidenter, media, visselblåsare, säkerhetsmedvetna företag, organisationer och privatpersoner världen över. De skulle alla drabbas om den svenska regeringen får som den vill.

Men inte nog med det. Den svenska försvarsmakten rekommenderar nu sin personal att använda Signal för säker elektronisk kommunikation. »Beslutet syftar till att försvåra avlyssning av samtal och meddelanden som sänds via telefonnätet.«

Enligt uppgift har även Regeringskansliet och Utrikesdepartementet (med flera myndigheter) implementerat Signal i sina kommunikationssystem för att säkerställa säker och krypterad kommunikation.

Sedan februari 2020 är Signal den rekommenderade appen för snabbmeddelanden för Europeiska kommissionen och dess personal. Den används även av den tyska regeringen. Plus en mängd andra regeringar och myndigheter världen över.

Samtidigt vill alltså både EU och den svenska regeringen skapa en bakdörr – som gör Signal (och liknande meddelande-appar) sårbar för angrepp från främmande makt, kriminella och andra aktörer med ont uppsåt.

Detta i namn av att bekämpa den grova brottsligheten. Men saken är att man redan har ett sådant verktyg – hemlig dataavläsning. Det handlar om spionprogram på moibiltelefoner, datorer, plattor, spelkonsoler m.m. – men bara hos personer som misstänks för brott. Inte alla andra.

Med hemlig dataavläsning kan myndigheterna se allt som finns och görs på en misstänkts mobil eller dator. Plus använda mikrofon och kamera för att övervaka användaren och dess omgivning. Det är inte heller oproblematiskt.

Men det är bättre än att göra säker elektronisk kommunikation osäker för alla i hela världen genom bakdörrar till totalsträckskrypterade meddelandetjänster.

Vilket är i linje med EU-domstolens principbeslut om datalagring: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Här skall även nämnas att Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna kommit fram till att totalsträckskrypterad kommunikation är en mänsklig rättighet.

Inte desto mindre fortsätter regeringen, EU och Europol att kräva bakdörrar för att kunna komma åt medborgarnas totalsträckskrypterade elektroniska meddelanden.

Även om regeringen skulle få igenom sitt förslag hindrar det ändå inte att den som verkligen vill kan kommunicera med totalsträckskryptering – utanför de stora meddelande-apparna. Det är en fråga om att man inte kan förbjuda matematik.

Länkar:
• Försvarsmakten värnar rätten till totalsträckskrypterad kommunikation »
• Försvarsmakten använder appen signal för öppen kommunikation med mobiltelefoner »
• Signal lämnar Sverige om regeringens förslag på datalagring klubbas »
• Signals chef: Då lämnar vi Sverige »
• Centern: Nej till tekniska bakdörrar i krypterade appar »
• Ny svensk datalagring och bakdörrar till krypterad kommunikation »
• Yttrande/Remiss över SOU 2023:22 ”Datalagring och åtkomst till elektronisk information” Ju 2023/01326 »
• Utkast till lagrådsremiss Datalagring och tillgång till elektronisk information »
• Striden om kryptering tar ny fart »
• Europadomstolen: Totalsträckskryptering är en mänsklig rättighet »

CC:0

Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet

av

Den goda nyheten är att det senaste förslaget om Chat Control 2 i EU:s ministerråd säger nej till obligatorisk massövervakning. Den dåliga nyheten är att det inte finns någon tillräcklig majoritet i rådet för det heller.

När EU:s ministerråd (RIF-rådet) sammanträder den 6-7 mars kommer frågan om kontroll av innehållet i folks elektroniska meddelanden – Chat Control 2 – upp igen. Inför detta möte har förutsättningarna ändrats.

Efter att ministerrådet dragit frågan i långbänk i åratal har det nya polska ordförandeskapet rört om i grytan. Förra ordförandeskapets förslag om client-side-scanning (spionprogram på din telefon och dator) är borta. Och EU-kommissionens ursprungliga förslag om obligatorisk användning av AI för att granska innehållet i dina elektroniska meddelanden är också borta.

Istället föreslås nu att man gör den tillfälliga lag permanent, som redan låter meddelandetjänster frivilligt skanna efter innehåll relaterat till sexuella övergrepp på barn i sina användares meddelanden – Chat Control 1.

Detta är inte heller oproblematiskt. Men det är bättre än obligatorisk granskning av alla meddelanden i alla meddelandetjänster, oavsett om det sker med AI eller spionprogram. Och det kräver information till / samförstånd med användarna i användarvillkoren.

Därmed finns det inte heller längre något krav på att komma åt helsträckskrypterade (E2EE) meddelanden. (Läs mer i denna tidigare bloggpost »)

På så sätt kommer det fortfarande att finnas säkra meddelande-appar, som Signal.

Nu har de nationella tjänstemännen och ambassadörerna i ministerrådet haft frågan uppe på sitt bord och bett medlemsstaterna om skriftlig feedback.

Dock står det redan klart att hela frågan om Chat Control 2 ställts på huvudet. Tidigare fanns en majoritet för obligatorisk massövervakning – men en tillräckligt stor blockerande minoritet emot.

När man nu plockat bort de giftigaste delarna av förslaget är situationen den omvända. En minoritet är för det nya förslaget och en stor majoritet emot.

Majoriteten – anförd av Spanien – vill ha obligatorisk skanning av innehållet i medborgarnas meddelanden, i någon form. Vilket alltså inte går ihop med det nya förslaget. På så sätt har hela frågan gått i baklås, i vart fall för tillfället.

Detta är en förändring i sista stund, då regeringsombildning i Österrike och val i Tyskland kan leda till att den gamla blockerande minoriteten faller.

Frågan är om det polska ordförandeskapet (som är emot CC2) försöker döda förslaget helt eller bara skjuta beslutet framåt, till det danska ordförandeskapet som tillträder i sommar.

Hur som helst kan man utgå från att ministerrådets centrala funktionärer fortsätter söka en lösning som både innehåller tvingande massövervakning och som kan få en tillräcklig majoritet. De ger aldrig upp.

6-7 mars skall justitieminister Strömmer och hans kollegor diskutera saken på ett rådsmöte. Till dess kan förändringar göras i det senaste förslaget. Det finns till och med tid att koka ihop något nytt, efter det skiftliga rådslag bland medlemsländerna som skall vara klart denna vecka.

Det känns som att man inte kommer att komma till beslut på mötet i mars (heller). Efter det sammanträder rådet igen den 12-13 juni. Sedan tar Danmark över ordförandeskapet vid halvårsskiftet.

• Läs mer: Mehrheit der EU-Staaten beharrt auf verpflichtender Chatkontrolle »

Relaterat:
• Början till slutet för Chat Control 2? »
• Försvarsmakten värnar rätten till totalsträckskrypterad kommunikation »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Har US VP Vance rätt om yttrandefriheten i Europa?

av

Är den amerikanske vicepresidenten Vances kritik mot EU:s inskränkningar av yttrandefriheten korrekt? Här är vår granskning.

Samhällsdebatten har flera problem. Ett är att folk och media inte tycks kunna hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Ett annat är den polarisering som skapat en situation där det tycks vara viktigare vem som säger något än vad personen säger.

Som gammal stöt har jag lärt mig att även människor jag inte sympatiserar med kan ha en poäng. Ibland. Därför bör varje yttrande bedömas inte bara utifrån en bredare kontext utan även på sina egna meriter.

Givet denna brasklapp tycker jag att det var uppfriskande att USA:s vicepresident Vance sa obekväma saker om yttrandefriheten i Europa på säkerhetskonferensen i München. Även om jag långt ifrån håller med om allt han hade att säga.

Men när det gäller inskränkningarna av yttrandefriheten i Europa/EU har Vance en poäng.

Visserligen tycks han ha missuppfattat en del. Men det skiljer honom inte nämnvärt från de europeiska politiker som stiftar de i sammanhanget relevanta lagarna. Eller folk i allmänhet. Eller media. Man får vara tacksam om det blir tillräckligt rätt i debatten…

Vad gäller EU och dess Digital Services Act (DSA) är problemen flera. Även om det enda formella och direkt specificerade kravet är att olagligt innehåll skall plockas bort från sociala media och sökmotorer lämnar man ändå dörren på glänt.

I DSA:s artikel 33/34 föreskrivs:

»Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer ska noggrant identifiera, analysera och bedöma alla eventuella systemrisker i unionen som härrör från utformningen av tjänsten eller hur deras tjänst och relaterade system fungerar, inbegripet algoritmiska system, eller från användningen av deras tjänster.«

Bland de »systemrisker« som nämns finns »eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter på samhällsdebatten« – vilket kan betyda i stort sett vad som helst. Det förutsätter också att någon måste bestämma vad som är en negativ effekt på samhällsdebatten. Vem och vad är öppna frågor.

Speciellt i förordningens förtext (skäl/recitals) lyfts i sammanhanget innehåll som anses vara skadligt även om det inte är olagligt.

Kokar man ner det hela innebär DSA att stora sociala media och sökmotorer kan tvingas begränsa även icke olagliga yttranden. Till exempel i sin interna moderering och via sina användarvillkor. Vilket är ett klassiskt knep från EU-politikernas sida för att begränsa det fria ordet utan att behöva ta politisk strid kring detta.

Vi har alltså en EU-lagstiftning som öppnar för censur av icke olagliga yttranden. Vilket är orimligt, på så många sätt.

I DSA:s artikel 22 hittar vi Trusted Flaggers (betrodda anmälare). Detta kan vara NGO:er / GONGO:s / QUANGO:s / DONGO:s (ideella organisationer mer eller mindre finansierade och ibland skapade av myndigheterna), myndigheter, branschorganisationer och företrädare för »kollektiva intressen« med sakkunskap på vissa områden.

Formellt sett skall en Trusted Flagger ha en direktlina till sociala media (m.fl.) för att rekommendera borttagning av olagligt material. (Vad som i sammanhanget är olagligt avgörs av den politiska dagsformen.)

Att se till att avlägsna olagligt innehåll må vara en sak. Men i DSA kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall hjälpa till med att identifiera information som är oförenlig med respektive socialt nätverks / sökmotors användarvillkor. Det vill säga innehåll som oftast inte är olagligt.

Statligt godkända nätcensorer skall alltså kunna rekommendera att innehåll som inte är olagligt skall avlägsnas från internet. Vilket känns som en anomali i en rättsstat.

Enligt DSA skall Trusted Flaggers även medverka vid analys av systemrisker, ha ett utökat samarbete med sociala media, medverka vid utbildning för sociala plattformar samt bidra till utformning av uppförandekoder.

En tredje invändning mot DSA är att regleringen ställer krav på en mycket omfattande byråkrati. Den är av en sådan omfattning att även om jättar som Meta och Google kanske har tillräckligt med advokater och compliance officers för att möta DSA:s krav gör kraven det i praktiken omöjligt för nya aktörer att slå sig in på dessa marknader.

Vilket rimligen påverkar yttrandefriheten negativt.

Utöver DSA finns massor av nationella lagar i EU som begränsar yttrandefriheten. Till exempel uppmärksammade VP Vance i sitt tal i München den hårt kritiserade svenska domen mot en koran-brännare – som i allt väsentligt återupplivar det sedan länge avskaffade svenska hädelseförbudet.

På Malta är det förbjudet att uppmana till eller underlätta abort. I Polen kan man få fängelse om man kränker staten eller dess funktionärer. I Grekland finns vissa inskränkningar vad gäller medias rapportering om flyktingar. I Italien kan media bötfällas för ”felaktiga nyheter”. Frankrike har restriktioner om hur man kan rapportera om polisvåld och lagar som gör livet svårt för visselblåsare.

Polen, Spanien, Tyskland och Italien har i varierande grad olika lagar mot hädelse.

Tyskland har sin NetzDG (Netzwerkdurchsetzungsgesetz) som kritiserats för att begränsa yttranden som är legitima. Den utgående tyska regeringen har drivit och driver ett antal uppmärksammade rättsfall mot yttranden i sociala media.

I höstas kastade den tyska författningsdomstolen ut ett sådant fall, där en Youtuber på X ifrågasatt lämpligheten i att tyska regeringen sänt 370 miljoner euro till talibanerna i Afghanistan.

I det fallet påpekade domstolen att staten måste finna sig i att bli hånad. Vilket står i kontrast till inrikesminister Faesers yttrande om att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.

Så visst är yttrandefriheten i Europa hotad. Även när man tar sig tid att studera faktiska sakförhållanden, vilket allt för få gör.

Sammanfattningsvis: Även om US VP Vance generaliserade och hade dålig kännedom om sakförhållanden – så ligger det en hel del i hans kritik mot inskränkningar av yttrandefriheten i Europa.

Vilket är något EU:s ledare absolut inte vill kännas vid. Deras upprördhet tyder på att Vance träffat en öm nerv.

EU:s planer för internet – hela (?) listan

av

Trots kritiken mot att man överreglerar kommer EU att rulla ut ett flertal nya lagstiftningsförslag som berör internet, yttrandefrihet och övervakning under den nya mandatperioden.

Den nya EU-kommissionen har nu presenterat sitt arbetsprogram. Totalt planeras 51 större nya politiska initiativ och det finns 123 sådana under beredning sedan tidigare. Låt oss titta igenom dokumenten och se vad som rör internet, övervakning och relaterade frågor.

I ett faktablad kan vi läsa att det kommer ett lagstiftande digitalt paket under fjärde kvartalet i år. Då kommer även en Digital Networks Act, en AI Continent Action Plan och en Quantum Strategy of EU. (Oklart om detta är delar i det digitala lagpaketet eller om de ligger utanför.)

Under tredje kvartalet i år tänker man komma till skott med EU:s Demokratisköld, där vi redan skrivit om kommissionens briefing paper. Intrycket är att det mest är en byråkratisk ordsallad. Vi kan även förvänta oss fördjupad lagstiftning mot diskriminering och rasism, vilket alltid väcker frågor om rättigheter och yttrandefrihet.

Det kommer också en ny intern säkerhetsstrategi för EU i närtid. Vi vet ännu inte vad den innehåller, men några heta frågor i ämnet kan vara ny datalagring, kriget mot totalsträckskryptering, och ökad massövervakning, som ju ständigt är aktuella i unionen.

Gräver man ner sig i bilagorna kan vi även se att man planerar en översyn av EU:s Geo-blocking Regulation.

Plus sådant som redan är under beredning:

  • digital Euro [COM(2023)369 final 2023/0212 (COD)],
  • ett direktiv om »payment services and electronic money services« [(COM(2023)366 final 2023/0209 (COD)],
  • reglering av ramverk för Financial Data Access [COM(2023)360 final 2023/0205(COD)],
  • Chat Control 2 [COM(2022)209 final 2022/0155 (COD)],
  • »A more inclusive and protective Europe« – utökning av listan av EU-brott till att även gälla hat och hot [COM(2021)777 final] (se vår tidigare bloggpost).

Man kan även notera att att EU-kommissionen i sista stund dragit tillbaka ett planerat AI Liability Directive [COM(2022)496 final 2022/0303 (COD)] Vilket kanske kan ses i ljuset av kritiken mot att EU överreglerar AI.

Ett annat förslag som dragits tillbaka är en reglering »concerning the respect for private life and the protection of personal data in electronic communication« [COM(2017)10 final 2017/0003 (COD)].

Något vi vid första påseende inte kan hitta i dokumenten är planen på gemensamma digitala medicinska journaler i EU, digitalt EU-ID och en EU-gemensam digital plånbok. Men det är möjligt att dessa frågor betraktas som färdigbehandlade.

Allt det ovanstående med reservation för att EU-dokumenten är snåriga, att viktiga saker ibland göms bakom missvisande rubriker och att vi kan ha missat eller missuppfattat något. Lägg till det att nya frågor ständigt dyker upp, ofta snabbt och under radarn.

• EU-kommissionen: A bolder, simpler, faster Union: the 2025 Commission work programme »

Relaterat:
• Nya EU-kommissionen och internet »

Början till slutet för Chat Control 2?

av

Ett nytt förslag i EU:s ministerråd säger nej till de värsta delarna av Chat Control 2. Men det finns fortfarande problematiska saker kvar.

Efter snart tre år i långbänk i EU:s ministerråd föreslår det polska ordförandeskapet enkelt uttryckt att Chat Control 2 skrotas i sina centrala delar. Istället blir de nu gällande reglerna – Chat Control 1 – permanenta tills vidare.

Vilket innebär att meddelandetjänster kan fortsätta att frivilligt söka efter sexuella övergrepp mot barn i användarnas meddelanden, precis som idag. Men det blir inget krav på att detta skall göras obligatoriskt.

Det blir inte heller någon client-side-scanning med spionprogram på medborgarnas telefoner och datorer. Även tanken på att använda (icke-existrerande) AI-teknik för att analysera innehållet i folks meddelanden skrotas.

Detta sker samtidigt som den blockerande minoriteten mot CC2 i ministerrådet blivit allt mer osäker. Nu blir situationen plötsligt den omvända – att den majoritet av medlemsstater som vill ha massövervakning kan komma att säga nej till det nya förslaget.

Ur det nya förslaget:

»a) Detection orders are deleted from the scope of the Regulation (Articles 7 to 11).
b) A review clause is maintained with the invitation to the Commission to assess within three years after entry into force of this Regulation the legal and technological possibilities of mandatory detection in the future (Article 85).
c) The derogation from certain provisions of Directive 2002/58/EC is included in the Regulation as a permanent measure (Article 4a).«

Men allt är inte frid och fröjd. Den redan existerande Chat Control 1 innebär som sagt att meddelandetjänster har rätt att frivilligt granska innehållet i sina användares meddelanden. Vilket i sig är en form av massövervakning.

Men det blir inget tvång att göra detta och granskningen måste rimligtvis avtalas i användarvillkoren. Dessutom kommer totalsträckskrypterade meddelande-appar som Signal att kunna användas i EU även i framtiden.

Det är även värt att notera att man håller öppet för obligatorisk innehållsgranskning av meddelanden någon gång i framtiden (när/om tekniken så medger).

Ministerrådets nya förlag innehåller även ett krav på en 16-årsgräns (artikel 6) för meddelande-appar och appar som har inbyggd chatfunktion (t.ex. spel). Vilket är en orealistisk och dålig idé. Dessutom kommer detta att medföra ID-krav, vilket i sin tur kommer att göra det omöjligt att vara anonym. (ID-krav för meddelandetjänster finns även i artikel 4.)

Förslaget skall diskuteras bland medlemsstaterna i rådets Law Enforcement Working Party i morgon, onsdag.

Eftersom det är ett helt nytt förslag måste frågan även tas upp i EU:s ministerråd för rättsliga och inrikes frågor. Det har formella möten den 6-7 mars och 12-13 juni.

På det hela taget rör sig frågan år rätt håll, även om det finns problematiska delar kvar.

Europaparlamentet har redan sagt nej till Chat Control 2 i alla dess centrala delar. Om ministerrådet nu ställer sig bakom det nya förslaget – då lär resultatet av trilogförhandlingarna (EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet) bli att allt som har att göra med obligatorisk granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden faller. Vilket i sig vore en seger för rätten till privatliv.

Men än är vi inte där och det finns fortfarande problematiska delar (som åldersgränser/ID-krav) kvar i både rådets och parlamentets skrivningar.

• Ministerrådets senaste förslag »
• Half-good new Polish Chat Control proposal to be discussed on Wednesday »
• Surveillance: EU Council leaders want to make voluntary chat control permanent »
• Chatcontrol-wetgeving deels afgezwakt: berichten scannen wordt optioneel »

Försvarsmakten värnar rätten till totalsträckskrypterad kommunikation

av

Regeringens förslag om att ge myndigheterna tillgång till krypterade meddelanden sågas grundligt av tunga remissinstanser.

Bort med tassarna från totalsträckskrypterad kommunikation! Det är budskapet när Försvarsmakten ger sitt remissvar på regeringens utkast till lagrådsremiss om »Datalagring och tillgång till elektronisk information«.

Förslaget bygger på en utredning som bland annat föreslår att i princip alla elektroniska meddelandetjänster (utom telefon och SMS) skall tvingas lämna ut information om innehåll i användarnas meddelanen. Det skall ske i läsbar (okrypterad) form. Även om meddelandet är totalsträckskrypterat (E2EE).

Vilket i så fall kräver något slags bakdörr. Detta kallas på kanslihus-svenska för »anpassningsskyldighet«.

Datasäkerhetsspecialisten Karl Emil Nikka har gjort en sammanställning av remissvaren, som presenteras i den utmärkta podcasten Bli Säker. Du kan se avsnittet nedan. Här är några nedslag:

Journalistförbundet menar att det är viktigt för källskyddet med anonymitet och att denna hotas med förslaget. Man pekar även på att totalsträckskrypterade meddelandetjänster är viktiga för människorättsaktivister och andra som riskerar att drabbas av repressalier i autoritära länder.

Södertörns Tingsrätt undrar hur regeringen tänkt få meddelandetjänster i resten av världen att acceptera och följa en sådan svensk lag. »Legitima globala aktörer kan dra sig ur den svenska marknaden, medan oseriösa aktörer i tredje land kan avstå från att följa skyldigheten med begränsade risker.«

Polisen tycks mena att det är möjligt för meddelandetjänster att möta utredningens krav och samtidigt tillgodose säkerhet och skydd för kommunikation. Hur det skall gå till är dock oklart. Detta känns på sin höjd som en åsikt.

Även Säkerhetspolisen menar att förslaget visar att det är möjligt att genomföra utan en generell försvagning av integritets- och informationssäkerhetsskydd. Varifrån kommer denna idé?

I den bakomliggande utredningen kan vi se hur detta är tänkt att gå till. Det verkar som om utredaren tror att det går att skapa en lösning där endast ett meddelandes avsändare, mottagare och svenska myndigheter kan läsa.

I podcasten frågar sig Karl Emil Nikka vad som får utredare och regering att tro att globala företag skulle införa detta för just Sverige. Skulle inte en sådan lösning även kunna användas av auktoritära regimer i andra länder?

IT-säkerhetsföretaget Trusec menar att det »saknas sakkunnig expertis inom cyber och cybersäkerhet i utredningen«. Man menar att förslaget kan leda till sämre säkerhet för alla användare.

De svenska användargrupperna menar att anpassningsskyldigheten skapar ett stort intrång i den personliga integriteten. Den kan även »leda till att företag som tillhandahåller kommunikationslösningar kan komma att dra sig ut från den svenska marknaden och enbart lämna kvar tjänster där kommunikationen inte kan totalsträckskrypteras.« Man efterlyser även en konsekvensanalys.

Internetstiftelsen menar att förslaget inte går ihop »eftersom hela syftet med totalsträckskrypterade tjänster är att ingen förutom mottagare och sändare ska kunna ta del av informationen.«

Näringslivet i TechSverige skriver i sitt remissvar »Vi har sett hur effektiva illvilliga aktörer är på att identifiera och utnyttja sårbarheter i digitala kommunikationssystem. Under senare tid har även experter uppmanat till en ökad användning av totalsträckskrypterad (end-to-end) kommunikation. TechSverige vill därför trycka på vikten av tydliga skydd för krypterad kommunikation så inte lagstiftningen skapar sårbarheter som kan nyttjas av illvilliga aktörer.«

Juridiska fakulteten vid Stockholms Universitet påpekar följande »Vidare kan krav på att tillhandahålla bakdörrar och nyckeldeponering avseende totalsträckskrypterade tjänster få motsatt effekt, eftersom det inte bara är brottsbekämpande myndigheter som kan göra bruk av dessa utan även kriminella och andra hotaktörer.« Vilket tidigare har påpekats av både Europol och EU:s cybersäkerhetsmyndighet ENISA.

Netnod, tungviktarna som driver knutpunkter som kopplar ihop Sverige med resten av internet konstaterar i tydliga ordalag att kravet på anpassningsskyldighet är omöjligt.

»Detta är tekniskt omöjligt att uppfylla för en totalsträckskrypterad tjänst utan att kompromettera totalsträckskrypteringen. Och om informationen är krypterad med nyckelmaterial i säkert element kan denna nyckel inte delas med en tredje part (dvs tjänstetillhandahällaren) på ett sådant sätt som lagrådsremissen och utredningen föreslår (…)«

»Detta innebär därmed att bakdörrar maste byggas in i kommunikationstjänster. Bakdörrar är att likställa med sårbarheter ur ett riskhanteringsperspektiv, och sårbarheter får aldrig byggas in i tjänster enligt Netnod.«

Det är ord och inga visor. Och den sista spiken i kistan hamras in av Försvarsmakten som säger att »Försvarsmakten bedömer att kravet på anpassningsskyldighet av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster inte kommer att kuna uppfyllas utan att införa sårbarheter och bakdörrar som kan komma att nyttjas av tredje part.«

Som synes är kritiken av förslaget massiv. Förhoppningsvis så massiv att regeringen inte kan bortse från den.

Guldstjärna till Karl Emil Nikka som gjort sammanställningen. Se hela presentationen i Bli Säker-podden nedan. (Start vid 15:45.)

Vi har tidigare skrivit om utredningen och vårt remissvar på densamma:
• Ny svensk datalagring och bakdörrar till krypterad kommunikation »

Vi har även skrivit om en annan del av förslaget till lagrådsremiss, så kallad »nationell säkerhetslagring« där Säpo i vissa situationer kan besluta om att lagra alla våra elektroniska fotspår i upp till två år:
• Undantagstillstånd i den svenska övervakningsstaten »