Spaning

Vi skådar in i framtiden.

EU vs. X – när politiken vill ha makten över det fria ordet online

7 december 2025 av Henrik Alexandersson

EU hotar X med miljardböter för att plattformen vägrar underkasta sig Bryssels kontroll. Vilket kan sluta med handelskrig.

EU hotar att bötfälla X (tidigare Twitter) med 120 miljoner euro, på följande grunder:

Bedräglig utformning av X:s »blå bockmarkering«
Bristande transparens i X:s annonsarkiv
Underlåtenhet att ge forskare tillgång till offentliga uppgifter

USA har hotat med att fördröja det handelsavtal som är tänkt att halvera tullarna på stål och bilar om EU gör verklighet av sitt hot.

Och redan i somras flaggade den amerikanska administrationen enligt Reuters för sanktioner mot ledande EU-företrädare – om de gör allvar av de möjligheter som unionens Digital Services Act (DSA) öppnar, vad gäller att begränsa det fria ordet online och reglera sociala media som är baserade i andra länder.

Samtidigt hävdar X ägare, Elon Musk att den förra EU-kommissionen gav sociala media ett val: Censurera oönskat innehåll eller bli bötfällda. Detta finns det visserligen inga konkreta bevis för (vad vi vet). Men det är uppenbart att DSA ökar risken för övermoderering.

DSA är tydligt med att stora plattformar och sökmotorer skall motverka oönskat innehåll även om det inte är olagligt. Vilket X inte vill göra. (Till exempel krävde EU:s tidigare kommissionär för den inre marknaden Thierry Breton att X skulle censurera Trump.)

Dessutom finns en upprördhet i USA över att EU:s DSA kommer att begränsa amerikaners rätt att dela och ta emot information i sitt eget land, i enlighet med den närmast absoluta yttrandefrihet de garanteras av konstitutionen.

Man kan i sammanhanget notera att till exempel Facebook (som enligt Musk valt att censurera) också säljer verifierings-dekaler (blå bock) för 150 kr per månad, utan att drabbas av EU-kommissionens vrede.

Tidigare delade Twitter ut verifieringsdekaler till VIP-användare (som sedan även fick möjlighet att köpa marknadsföringspaket för att visa att man var Twitter-VIP även utanför plattformen, för 15.000 USD av tredjepartsaktörer).

Idag anger den blå bocken att man är betalande användare (32 kr/månad, vilket även ger vissa andra förmåner). Detta kräver telefonnummer, ibland ID-verifiering, giltig betalningsinformation och att kontot varit registrerat en viss tid. X förbjuder att man låtsas vara någon annan om det riskerar att vilseleda. Det gäller både personer, organisationer och offentliga aktörer.

Utöver den blå bocken kan företag och organisationer köpa sig en verifieringsdekal i guld. Det finns även en grå dekal för myndigheter, som inte kan köpas utan delas ut av X.

EU-kommissionen menar att detta system kan vara vilseledande.

(En detalj i sammanhanget är att om X inte hade haft någon verfiering av användare alls, då hade EU enligt DSA inte kunnat bötfälla företaget på denna punkt.)

Det ligger nära till hands att misstänka att tidigare innehavare av »VIP-dekaler« som kändisar, politiker (som EU-kommissionärer) och högprofilerade journalister surnade till när de blev av med sin gratis VIP-märkning samtidigt som vanligt folk kunde verifiera sig…

Även om det säkert går att bluffa sig till en verifierings-dekal så bör dagens system i vart fall ge viss bortsållning av oseriösa aktörer. Och vill man leta botar är kanske de gratis, overifierade kontona ett större problem.

Dessutom måste det gå att uppträda under pseudonym eller att vara anonym i sociala media. Det finns gott om giltiga skäl – från visselblåsare till vanliga människor som vill kunna uttrycka sina åsikter utan risk för att bli trakasserade. (Speciellt i skurkstater som förtrycker sitt folk och förföljer oliktänkande.)

Vad gäller aktörer i sociala media som agerar bedrägligt bör samma regler gälla online som i samhället i övrigt. Olagligt innehålla skall avlägsnas. Men staten skall inte kunna kräva att icke olagligt innehåll censureras. (Sådant kan dock regleras i användarvillkoren, mellan plattformen och användaren.)

Sedan finns det naturligtvis aktörer som försöker destabilisera vårt samhälle, i alla sociala media. Men sådant måste bemötas i en fri och öppen debatt. Tyvärr väljer våra politiska företrädare hellre censur – vilket kan bero på bristande vilja, förmåga eller förnuft.

Att ta debatten kräver att man har en viss klangbotten vad gäller den västerländska liberala demokratins grundläggande värden och våra medborgerliga fri- och rättigheter. Vilket man kan ifrågasätta om de politiker som ständigt vill utöka övervakningsstaten och censurera internet besitter.

Vad gäller de böter som utfärdats för »bristande transparens i X:s annonsarkiv« och »underlåtenhet att ge forskare tillgång till offentliga uppgifter« kan man möjligen förstå om X inte vill lämna ut sådant till aktörer som de upplever som fientligt sinnade. Plus att det är omstritt huruvida EU:s jurisdiktion verkligen omfattar amerikanska företag.

Ironiskt nog lyckades EU-kommissionen själv bryta mot EU:s regelverk om micro targeting med proxydata för riktade politiska annonser på X, i syfte att påverka opinionen för ett ja till Chat Control 2.

Det finns skäl att ana politiska motiv bakom denna konflikt. EU:s politiker, byråkrater och journalister ogillar Elon Musk och det faktum att det finns en social medieplattform som tycks vara bortom deras kontroll.

Visst, man kan ogilla Musk för mycket. Själv skulle jag önska att han ägnade sig lite mer åt källkritik. Musk och jag har motsatta åsikter om Ukraina. Och jag känner en viss frustration över att DOGE inte kom att ledas av någon som visste hur systemet fungerar, var liken är nergrävda och var man måste tänka ett varv till för att nå önskat resultat. Musk stöder dessutom en del politiska krafter i Europa som jag tycker är obehagliga.

Men han har rätt att tycka vad han vill. Och han erbjuder en social medieplattform med mer taköjd än andra. X ger vanligt folk möjlighet att ventilera sin oro och frustration – som ju inte försvinner om man lägger locket på. X ger människor möjlighet att ifrågasätta, lägga sig i och utkräva ansvar. Vilket naturligtvis inte uppskattas av makthavarna.

Vad gäller EU:s Digital Services Act – så har vi redan kritiserat att implementeringen fokuserar på censur, men att kommissionen än så länge ignorerat vad DSA har att säga om användarnas rättigheter. Samt att hela lagstiftningpaketet egentligen är onödigt.

• EU: Kommissionen bötfäller X 120 miljoner euro enligt förordningen om digitala tjänster »
• US Secretary of State Marco Rubio på X: The days of censoring Americans online are over. »
• BBC: US hits out at EU’s ’suffocating regulations’ after it fines Elon Musk’s X »
• Reuters: X gets $140 million EU fine for breaching content rules but TikTok settles »
• DW: EU hits X with €120 million fine over breaking digital rules »

Tidigare:
• HO: EU customs deal with the USA: finalization delayed due to dispute over DSA »
• DigiWatch: Trump threatens sanctions on EU over Digital Services Act »
• Reuters: Exclusive: Trump administration weighs sanctions on officials implementing EU tech law, sources say »

Relaterat:
• EU/DSA: Vad hände med användarnas rättigheter? »
• Behöver vi speciella lagar för internet? »

CC0

Chat Control 2: Nu är det match igen!

5 december 2025 av Henrik Alexandersson

Trilogförhandlingarna om Chat Control 2 mellan EU-kommissionen, medlemsstaterna i ministerrådet och Europaparlamentet börjar redan nästa vecka, tisdag den 9 december.

Vilket var oväntat snabbt. Möjligen vill man skynda på med tanke på att dagens tillfälliga lagstiftning (Chat Control 1) går ut i april nästa år.

Vid torsdagens hearing i Europaparlamentet (LIBE) meddelade kommissionär Magnus Brunner (Ylva Johanssons efterträdare) dock att kommissionen är öppen för att förlänga den tillfälliga lagen (Chat Control 1), om det skulle krävas. Så egentligen är det ingen brådska.

En intressant detalj vid hearingen (länk, hoppa till c:a 10:12) var att Brunner sa att han föredrar Europaparlamentets ställningstagande framför ministerrådets. Men främst vill han naturligtvis se kommissionens ursprungliga, nu grundligt sågade förslag.

Vilket blir lite märkligt, eftersom parlamentets linje ju är att spaning/skanning bara skall inriktas mot personer som faktiskt kan misstänkas för brott, efter domstolsbeslut. Alltså ingen generell skanning alls. Vilket inte är samma sak som nu gällande Chat Control 1 (frivillig urskiljningslös skanning).

När ledamöter påpekade att även dagens frivilliga skanning är problematisk och att jämföra med att öppna medborgarnas post blev dock sprickan mellan kommissionen och parlamentet uppenbar.

Kommissionär Brunner tyckte liknelsen var orimlig och leverade ett icke-argument värdigt sin företrädare: Detta handlar inte om Chat Control, det handlar om att skydda barn.

Nu riktar vi blickarna mot den trilog som börjar på tisdag. Det gäller att få parlamentet att stå fast vid sin position:

Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad / E2EE kommunikation.
Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
Ingen skanning efter olagligt innehåll i elektroniska konversationer.
Ingen obligatorisk åldersverifiering för meddelande-appar.
Anonyma konton på meddelande-appar skall vara tillåtna.

• Patrick Breyer: EU “Chat Control” Twist: Commissioner Sides with Parliament Over Governments – Boost for European Parliament’s Strong Mandate »

• Se torsdagens hearing i efterhand här (hoppa till c:a 10:12) »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Tidigare bloggposter:
• Fungerar Chat Control över huvud taget? (december 2025) »
• Chat Control 2 vs. verkligheten (december 2025) »
• Chat Control – mer att göra (november 2025) »
• Chat Control 2: Vi vann den här ronden (november 2025) »
• Chat Control: Vad är det som händer i EU:s ministerråd? (november 2025) »
• Två av tre regeringspartier säger nu nej till Chat Control 2 (november 2025) »

CC0

Riksdagsbeslut: Regeringen kan ge sig själv makt

4 december 2025 av Henrik Alexandersson

Nu får regeringen rätt att även i fredstid stifta lagar och utlysa undantagstillstånd utan att först fråga riksdagen.

Igår fattade riksdagen det första av de två beslut som krävs för att ändra grundlagen, så att regeringen kan ge sig själv makt att utfärda förordningar utan att behöva fråga riksdagen. Denna fullmaktslag kan användas när regeringen anser att det behövs.

Detta är ett steg bort från den princip om maktdelning som är viktig i en demokrati. Om någon av demokratins institutioner börjar göra helt galna saker skall de andra kunna säga stopp. Det är denna säkerhetsventil som nu pluggas igen.

Vilket är ett anmärkningsvärt steg i fredstid. (I krig har regeringen friare händer.)

»The chief safeguard of freedom is the separation of powers.«
– Friedrich Hayek

Förslaget kommer ursprungligen från en parlamentarisk kommitté och stöds av alla utom MP. Detta är vad som gäller:

Det handlar om att ge regeringen särskilda befogenheter att meddela föreskrifter vid kriser i fredstid, inklusive inskränkningar av våra fri- rättigheter.

De nya befogenheterna får bara aktiveras i allvarliga fredstida krissituationer.
Riksdagen kan aktivera befogenheterna med tre fjärdedels majoritet.
Regeringen kan aktivera befogenheterna på egen hand om riksdagens beslut inte kan avvaktas. Riksdagen ska då godkänna beslutet i efterhand med samma majoritet.
Föreskrifter som regeringen meddelar på egen hand ska framläggas för riksdagen inom en vecka och prövas inom 30 dagar.
Riksdagen kan stoppa befogenheterna eller upphäva föreskrifter.

Regeringen kommer alltså att kunna ge sig själv mycket långtgående befogenheter med så kallade aktiveringsbeslut.

Det enda regeringen inte skall få göra på egen hand är att »stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen«. Men allt annat.

Som förslaget är skrivet kan en regering förhala riksdagens möjlighet att upphäva ett beslut som den fattat på egen hand.

»Freedom is guaranteed only where the power of government stops.«
– Hannah Arendt

Vad är då en »allvarlig kris i fredstid«? Det får regringen bestämma själv.

Men i förarbetena ges några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor, snöoväder, finankriser, flyktingkriser, tunnelbygget genom Hallandsåsen med mera.

Vilket sett i backspegeln är kriser som vi ändå kunnat hantera utan att kringgå den parlamentariska demokratin.

Det är rätt uppseendeväckande att riksdagens partier är beredda att ge sina värsta fiender oinskränkt makt, om så bara under en kortare tid.

Och det fattas inte kontroversiella ämnen som skulle kunna stämplas som en allvarlig kris av olika regeringar, från klimatet till invandringen. Och galna beslut kan ställa till med stor skada även om de bara gäller en kort tid.

Detta har förbigåtts med tystnad i svensk samhällsdebatt och media.

Det andra och slutliga beslutet för att ändra grundlagen kommer att fattas efter nästa riksdagsval, oavsett vem som då får makten.

Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv.

»It may be too great a temptation to human frailty, apt to grasp at power, for the same persons who have the power of making laws to have also in their hands the power to execute them.«
– John Locke

• Riksdagen: Stärkt konstitutionell beredskap »
• Vårt remissvar (PDF) »
• Timbro: Har nöden ingen lag? »
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen »
• En bugg i fullmaktslagen? »
• Grundlagsändring ger regeringen makt att stifta lagar utan riksdagsbeslut »

CC0

Fungerar Chat Control över huvud taget?

3 december 2025 av Henrik Alexandersson

Är Chat Control i sin existerande form ändamålsenlig, effektiv och proportionerlig? Frågan är aktuell efter att EU-kommissionens egen utvärdering inte kunnat ge något klart svar.

Först: Mycket förenklat är EU:s ministerråds position nu att man skall fortsätta med den frivilliga skanning av innehåll i medborgarnas (icke totalsträckskrypterade) meddelanden som sker redan idag. Det vill säga Chat Control 1.

Därför är det anmärkningsvärt när EU-kommissionen inte lyckas utreda om Chat Control 1 fungerar som tänkt.

Den tidigare ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP,DE) skriver i en bloggpost följande om årets utvärdering…

»The Report: In Section 3 (Conclusions), the Commission states that “the available data are insufficient to provide a definitive answer” regarding the proportionality of the Regulation. Yet, in the very same paragraph, it concludes: “there are no indications that the derogation is not proportionate.”

The Critique: This is a logical fallacy. The Commission is arguing that because their data is too fragmented to prove the law is bad, it must be good. You cannot permanently suspend the fundamental right to privacy (Article 7, Charter of Fundamental Rights) based on an absence of data. The burden of proof lies with the legislator to demonstrate necessity and efficacy, which this report fails to do.«

Enkelt uttryckt: Eftersom det inte finns underlag för att visa att verksamheten är dålig (eller bra) menar EU-kommissionen att den är bra.

Man har inte heller kunnat etablera något tydligt samband mellan utfärdade domar och de rapporter om olagligt innehåll som kommit in med Chat Control 1. För vissa länder finns inte ens användbar data.

Det råder även förvirring om andelen felaktiga flaggningar, där inget olagligt förekommit och oskyldiga människor har misstänkts. Siffrorna varierar från 13-75%. Vilket även i det lägre spannet är väldigt många i reella tal.

Mycket tyder på att ett verkligt problem är att det råder oreda i medlemsstaterna vad gäller rapporterat misstänkt olagligt innehåll.

Vilket i så fall bekräftar uppgiften om att polisen i olika EU-länder inte hinner hantera de anmälningar den får in. Vilket i sin tur kan antyda att problemet snarare är för få utredande poliser än för lite övervakning.

Detta är vikigt att ta med sig när Chat Control 2 nu får in i trilogförhandlingar mellan EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet.

Det ovanstående stöder snarast Europaparlamentets position: Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.

Eller principen som EU-domstolen etablerat: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

• Patrick Breyer: Chat control evaluation report: EU Commission again fails to demonstrate effectiveness of mass surveillance of intimate personal photos and videos »
• EU-kommissionens rapport »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Tidigare bloggposter:
• Chat Control 2 vs. verkligheten »
• Chat Control – mer att göra (november 2025) »
• Chat Control 2: Vi vann den här ronden (november 2025) »
• Chat Control: Vad är det som händer i EU:s ministerråd? (november 2025) »
• Två av tre regeringspartier säger nu nej till Chat Control 2 (november 2025) »

CC0

EU, nätcensur och hatlagstiftning

2 december 2025 av Henrik Alexandersson

Vi håller på att få statligt godkända nätcensorer vars opartiskhet kan ifrågasättas. Samtidigt blir »hat« ett EU-brott med gemensam definition och lägsta straff.

Enligt EU:s Digital Services Act (DSA) skall medlemsstaterna utse Trusted Flaggers / »betrodda anmälare«. Dessa skall ha en direkt kanal till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som snabbt bör plockas bort.

En Trusted Flagger kan vara en myndighet, en branschorganisation, expertorganisationer, akademiska organisationer, NGO:er eller liknande. I Sverige kommer de att utses och hanteras av Post & Telestyrelsen (PTS).

Formellt sett skall de bara flagga olagligt innehåll. Men DSA öppnar även för att de skall kunna hjälpa plattformarna att hålla efter vad som föreskrivs i användarvillkoren, vilket i så fall även kan vara icke olagligt innehåll.

Det första problemet är att vi kommer att få ett slags statligt godkända nätcensorer som får rätt att rekommendera att innehåll plockas bort utan föregående rättslig prövning.

Det må vara en sak om en privatperson eller godtycklig organisation påpekar att visst innehåll på sociala media förmodligen är olagligt.

Men det är något helt annat när anmälaren är utsedd och godkänd av staten. Denne kan då i någon mening sägas handla på statens mandat eller med statens goda minne. Och staten, dess funktionärer och ombud bör inte få censurera något utan föregående rättslig prövning.

Speciellt inte icke olagligt innehåll (även om det bryter mot sociala medias användarvillkor).

Ett annat problem är att vissa Trusted Flaggers kan ha och driva en egen agenda.

Än så länge är detta inte något större problem i Sverige, då de enda två Trusted Flaggers som ännu är utsedda är barnrättsorganisationen ECPAT och Svenska Stöldskyddsföreningen. Båda bör vara kvalificerade för att avgöra om innehåll inom deras sakexpertis är lagligt eller ej.

Det blir knepigare om organisationer som utses till Trusted Flaggers har en mer politisk agenda, som kan misstänkas färga deras omdöme. I Tyskland har man utsett ett par kontroversiella organisationer som arbetar mot hat på nätet till Trusted Flaggers. Och vad som är att betrakta som hat öppnar för ett stort mått av subjektivitet.

De svenska socialdemokraterna krävde nyligen att Sverige utser fler Trusted Flaggers. Till Epoch Times har Anders Ygeman (S) sagt att exempel på sådana kan vara Expo och Doku. Vilket är intressant då båda dessa är något av ett rött skynke för var sin sida av det politiska fältet.

Om de strikt ägnar sig åt att rapportera in sådant som är uppenbart olagligt är det kanske en sak. Men om de även skall börja tolka sådant som regleras i respektive plattforms användarvillkor finns en uppenbar risk för politiskt färgade beslut och kontroverser.

I DSA kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall medverka vid analys av systemrisker; att de skall ha ett utökat samarbete med sociala media; att de skall medverka vid utbildning för sociala plattformar samt att de skall bidra till utformning av uppförandekoder. Vilket är att gå långt bortom att bara påpeka vad som är direkt olagligt.

Den risk vi måste vara observanta på är om vi får Trusted Flaggers som låter en egen agenda styra sina handlingar. Och den risken är tyvärr uppenbar.

Det tredje problemet är vad som för tillfället är olagligt.

I till exempel Tyskland är förolämpningar olagliga, speciellt online – på ett sätt som begränsar yttrandefriheten, fri debatt och fri åsiktsbildning. I kombination med att man utsett Trusted Flaggers vars opartiskhet ifrågasatts kan det bli problematiskt.

I sammanhanget vill vi påminna om att EU är på väg att göra »hat och hot« till ett »EU-brott« med gemensam definition och ett gemensamt minsta straff.

Hot må vara en sak, det är en handling som kränker någon annans säkerhet. Men hat är en känsla. Vad som upplevs som hat är subjektivt. Och här svävar man på målet.

En resolution från Europaparlamentet säger att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter oroväckande. Man efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«.

Detta är gummiparagrafer som kan öppna för i stort sett vad som helst.

Om vi nu tar ett steg tillbaka och ser till helheten, då får vi följande:

Statligt godkända nätcensorer som kan rekommendera att (bland annat) olagligt innehåll plockas bort från sociala media utan föregående rättslig prövning.
Man kan ifrågasätta vissa presumtiva Trusted Flaggers opartiskhet och agenda.
Vi är på väg att få en EU-lagstiftning som gör »hat« till ett brott, utan att närmare slå fast exakt vad som menas med termen eller vad det är som skall bli olagligt att uttrycka.

Vad kan möjligen gå fel?

CC0

Chat Control – mer att göra

30 november 2025 av Henrik Alexandersson

Efter att vi stoppat obligatorisk skanning av medborgarnas meddelanden är det dags att rikta ljuset mot resten av Chat Control 2.

Att EU:s ministerråd inte går vidare med EU-kommissionens förslag om obligatorisk skanning av innehållet i folks elektroniska meddelanden är en viktig seger.

De aktuella punkterna är strukna och i skälen (17a) slås fast att »Nothing in this Regulation should be understood as imposing any detection obligations on providers.«.

Gott så. Men det innebär inte att allt annat är bra.

Den frivilliga skanning som idag är tillåten och tekniskt tillämpbar på icke totalsträckskrypterade meddelandetjänster riskerar att bli det nya normala för alla som använder dem. Vilket fortfarande är ett omfattande intrång i människors rätt till privatliv.

Även om man kommer att kunna välja tjänsteleverantörer som varken vill, tänker eller kan skanna sina användares meddelanden (som Signal) – så får man utgå från att så gott som alla andra meddelandetjänster kan komma att granska vad folk skriver och sänder till varandra.

Sådan skanning har en felprocent på 50-80%.

Vilket innebär att massor av helt oskyldiga människor kan komma att utredas för barnpornografibrott eller otillbörliga kontakter med minderåriga. Priset för den enskilde kan då bli mycket högt även om inget olagligt eller i sammanhanget relevant förekommer.

Det finns skäl att tro att omfattande »frivillig« skanning kommer att bli konsekvensen av att den antagna texten (artikel 4) ålägger leverantörer att vidta »alla rimliga riskbegränsande åtgärder« (all reasonable mitigation measures).

Meddelandetjänster klassificeras dessutom i gruppen »hög risk« om de kan användas för att sända meddelanden direkt mellan användare (!).

En fråga i sammanhanget är vilket utrymme EUs enskilda medlemsstater får för att ställa långtgående krav på »frivillig« skanning.

Tills vidare är det klokt att utgå från att alla former av elektroniska meddelanden som inte är totalsträckskrypterade kommer att öppnas, granskas och i många fall sändas vidare till myndigheterna för ytterligare utredning.

I huvudsak kommer detta att ske med maskiner som saknar sunt förnuft och förmåga att förstå kontext, vilket förklarar den höga felfrekvensen.

Nu står hoppet till Europaparlamentet i de kommande förhandlingarna. Parlamentets linje är att övervakning endast skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell. Och att beslut om övervakning skall fattas av en domstol.

Vilket inte är förenligt med att granska innehållet i alla användares elektroniska meddelanden på en viss tjänst utan misstanke om brott – även om det sker »frivilligt« från operatörernas sida.

Nu gäller det att få parlamentet att hålla fast vid sin position.

• Reality Check: EU Council Chat Control Vote is Not a Retreat, But a Green Light for Indiscriminate Mass Surveillance and the End of Right to Communicate Anonymously »
• RtN: EU Council Approves New “Chat Control” Mandate Pushing Mass Surveillance »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control: Vad är det som händer i EU:s ministerråd?

25 november 2025 av Henrik Alexandersson

Stämmer det att EU:s ministerråd kommer att försöka smyga igenom Chat Control 2 på ett möte i morgon? Det korta svaret är nej. Det längre svaret är mer komplicerat.

Chat Control 2 fick – som vi rapporterat – inte tillräckligt stöd i EU:s ministerråd. Dock ser vi poster på till exempel X och rapporter i utländsk media som säger att Chat Control nu ändå skall godkännas, på ett möte bakom stängda dörrar i morgon onsdag.

Här råder begreppsförvirring som ger en delvis missvisande bild. Så här:

Chat Control 2 som skulle inneburit obligatorisk skanning av våra elektroniska meddelanden med client-side-scanning / spionprogram på folks telefoner och datorer är inte längre aktuell. Det danska ordförandeskapet i EU:s ministerråd fick inte ihop en tillräcklig majoritet.

Istället föreslår man något som påminner om det vi har idag. Det vill säga att de meddelandetjänster som vill (och som informerar sina användare om det) frivilligt kan skanna innehållet i sina användares icke totalsträckskrypterade meddelanden i jakt på material med sexuella övergrepp mot barn. Det vill säga att man i princip gör Chat Control 1 permanent.

Vilket inte kommer att drabba tjänster som inte vill eller som erbjuder totalsträckskrypterade meddelanden, som Signal.

Tyvärr innehåller det nya förslaget åldersgränser för meddelandetjänster, vilket fortfarande är ett problem.

Dock har inte heller detta förslag fått tillräcklig majoritet enligt rådets snåriga voteringsregler. Men det är vad som nu ligger på bordet.

I morgon onsdag sammanträder medlemsstaternas representanter på tjänstemannanivå i COREPER II. Även om det finns en viss osäkerhet om vad som då kommer att ske är det högst otroligt att man skulle gå tillbaka till Chat Control 2 i dess tidigare form – eftersom det saknar tillräckligt stöd.

Antingen går man på ordförandeskapets nya linje (frivillig skanning som idag) eller så fortsätter man dra frågan i långbänk.

Ställer man sig bakom ordförandeskapets förslag kan det klubbas som en A-punkt utan vidare debatt på första bästa ministerrådsmöte (oavsett ämnesområde).

Så, ja: Det är ett möte som kan vara avgörande i morgon onsdag. Och ja, det kommer att hållas bakom stängda dörrar. Men det kommer knappast att leda till att man återupplivar Chat Control 2 (obligatorisk skanning). Dock skall vi naturligtvis vara vaksamma.

Detta sagt är även Chat Control 1 (frivillig skanning) ett problematiskt förslag. Men kanske det minst dåliga vi realistiskt sett kan hoppas på.

Nu bör vi prioritera att få bort åldersgränserna för meddelandetjänster ur det förslag som faktiskt ligger på bordet.

• EU ‘Chat Control’ Proposal Still Poses ‘High Risks’ Despite Removal of Mandatory Scanning, Experts Warn »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Staten oroas när britterna tycker fel

24 november 2025 av Henrik Alexandersson

Brittiska myndigheter bygger nu upp en struktur för att identifiera och motverka oönskade eller riskfyllda narrativ online. Eftersom folk tycker fel.

Storbritannien blir allt mer dystopiskt. Deras Online Safety Act har medfört ID-krav på allehanda sidor online, vilket hanteras av utomstående företag med varierande pålitlighet och säkerhet.

Samtidigt tas människor som varit allt för upprörda på sociala media till polisstationen och får sina hem genomsökta, trots att inget olagligt förekommit. Termen är »non-crime hate incidents«.

Nu toppas detta med projektet »Resist« som går ut på att identifiera och motverka oönskade eller riskfyllda narrativ online. Eftersom folk tycker fel.

Det handlar just nu huvudsakligen om asylinvandringen och de problem den fört med sig. Men det är av mindre betydelse vad det för tillfället gäller. Det som är problematiskt är om staten försöker styra vad som i grunden är en politisk debatt.

Syftet är säkert ädelt – att minska polarisering och främlingsfientlighet. Men det är inte helt uppenbart att det målet nås genom att staten säger åt folk vad de skall tycka.

Än så länge gäller Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i Storbritannien. Artikel 10 säger »Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Men britterna menar att man håller sig inom konventionens undantag för allmän säkerhet och vad som sägs om att förhindra oordning. Vilket är en ren tolkningsfråga.

Problemet med detta förhållningssätt är att man riskerar att göra allt mycket värre. Oförlöst frustration och vrede blir inte mindre för att man försöker förminska den. Det lägger snarare ytterligare sten på börda. Varpå trycket ökar tills riktigt dåliga saker händer.

Man måste kunna diskutera verkliga förhållanden. Problemet uppstår när en sådan diskussion inte är förenlig med de för tillfället rådande politiska prioriteringarna. Vilka de än må vara.

Detta är inte raketforskning. Enda sättet att hantera människors oro är att ta debatten. Men det gör man helst inte. Istället presenterar man kontra-narrativ som man förväntar sig att folk skall rätta sig efter.

• Government guidance advises monitoring for ‘high-risk narratives’ that could ‘create new tensions’ »

CC0

Nu rullas EU:s nya nätcensur ut

22 november 2025 av Henrik Alexandersson

Statligt godkända nätcensorer skall få rekommendera att innehåll plockas bort på nätet – utan föregående rättslig prövning.

Enligt EU:s Digital Services Act (DSA) skall alla medlemsstater ha utsett så kallade Trusted Flaggers till årsskiftet. Vilket dock bara skett i dygt hälften av länderna.

En Trusted Flagger (sv: betrodd anmälare) är till exempel en organiation, myndighet eller branschorganisation som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Egentligen skall de fokusera på olagligt innehåll. Men DSA anger också att de bland annat skall hjälpa till att identifiera innehåll som bryter mot plattformarnas användarvillkor, även om det inte är olagligt.

Vilket innebär att en statligt godkänd aktör inte bara får rätt att rekommendera censur utan föregående rättslig prövning – utan i praktiken censur även i fall där inget olagligt föreligger. Det känns som en tveksam konstruktion i en demokratisk rättsstat.

Speciellt ifall en Trusted Flagger som företräder ett visst (sär)intresse kommer att rekommendera censur av innehåll där organisationen i någon mening är part i målet.

Om man ser till EU-kommissionens lista över godkända Trusted Flaggers märker man snabbt att många av dem sysslar med att bekämpa »hat och hot« online. Just »hat« är ett område som öppnar för ett stort mått av subjektivitet.

När EU nu stressar på för att det skall utses fler Trusted Flaggers är risken uppenbar att man fyller på med organisationer som företräder särintressen som främst vill främja sin egen agenda – genom den makt som nu tilldelas dem över det fria ordet online.

Detta riskerar att bli ytterligare ett område där missriktad välvilja kommer att ställa oss inför nya, oförutsedda och oönskade problem.

Om bara någon hade varnat för detta i tid…

• DiscloseTV: The EU censorship network expands »
• TKP: EU-Zensoren-Netz weitet sich aus »
• EU-kommissionens lista över godkända Trusted Flaggers »

Äldre bloggposter i ämnet:
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad (april 2022) »
• Möt de nya statligt godkända nätcensorerna (november 2024) »

CC0

EU/DSA: Vad hände med användarnas rättigheter?

17 november 2025 av Henrik Alexandersson

EU tycker tydligen att det är viktigare att begränsa användarnas yttrandefrihet på sociala media än att försvara deras rättigheter.

EU-kommissionen är snabb när det gäller att kritisera de stora sociala medieplattformarna när den tycker att de inte censurerar tillräckligt.

Men när det gäller de användarrättigheter som stadgas i EU:s Digital Services Act (DSA) tycks kommissionen vara rätt ointresserad.

DSA säger följande:

Användare har rätt att överklaga moderation (borttagna inlägg, skuggbanning m.m.).
Plattformar måste erbjuda ett internt klagomålssystem.
De måste ge en motivering när de tar bort eller begränsar innehåll.
Användaren kan gå vidare till ett certifierat utomstående tvistlösningsorgan.
Användaren får också vända sig till nationella myndigheter eller domstol.
DSA gäller både censur av inlägg och avstängning av konton.
Kontostängning måste vara proportionerlig.
Plattformen måste förvarna om och motivera avstängning (utom vid mycket allvarliga brott).

Uppenbarligen fungerar detta inte. Användare blir censurerade, skuggbannade och avstängda utan att det finns något meningsfullt sätt att överklaga. (Automatiserade AI-svar som bara meddelar att beslutet kvarstår baserat på vaga generella formuleringar räknas inte.)

Få om ens några medlemsstater har etablerat något utomstående tvistlösningsorgan. (Ansvarig nationell myndighet i Sverige är Post & Telestyrelsen, PTS). Och någon struktur för hur kommissionen skall leva upp till sitt övergripande ansvar på detta område tycks inte existera i sinnevärlden.

Däremot är EU-kommissionen som sagt snabb när det gäller att klaga på att sociala media inte censurerar tillräckligt mycket.

Man kan lätt få intrycket av att EU tycker det är viktigare att begränsa användarnas yttrandefrihet än att försvara deras rättigheter.