Femte juli

Nätet till folket!

SVT

SVT vill veta vad du tittar på

av

Skall skattefinansierade SVT kunna kräva att människor registrerar sig för att få tillgång till program som de redan betalar för över skattsedeln?

Sveriges Television har meddelat att man kommer att kräva inloggning för att titta på SVT Play via appar i mobil, surfplatta och smart-tv. (Den som tittar via webbläsare behöver däremot inte logga in.)

Eftersom SVT är skattefinansierat finns inget behov av att kontrollera att användaren betalt för att titta.

Och eftersom SVT inte har någon reklam behöver man inte heller samla in personuppgifter för att optimera exponering av annonser.

Själva uppger SVT att kravet på inloggning skall göra det möjligt att personalisera programutbudet, synkronisera tittandet mellan olika enheter och spara användarens inställningar.

Den principiella frågan är om ett skattefinansierat public service-bolag skall kunna kräva att människor registrerar sig för att få tillgång till program som de redan betalar för.

Frågan är varför inloggning skall vara ett tvång. Nästan alla de funktioner som SVT lyfter fram kan erbjudas genom frivillig inloggning, vilket har varit möjligt sedan 2023. Den som vill ha personalisering får det. Den som bara vill titta på Rapport kan göra det utan att registrera sig. SVT har inte tydligt visat varför själva tvånget är nödvändigt.

Ur ett integritetsperspektiv finns en principiellt intressant förskjutning: Från att public service erbjuder program utan kontoregistrering till att tittande kan kopplas till en användarprofil. Det är inte samma sak som statlig identitetskontroll eller massövervakning. Men det minskar möjligheterna till anonym konsumtion av medier i de berörda apparna.

Tittarhistorik är dessutom inte vilka personuppgifter som helst. Vilka nyhetsprogram, dokumentärer och samhällsprogram vi väljer att se kan avslöja mycket om våra politiska åsikter, intressen och övertygelser.

Statsvetarprofessorn Marie Demker har kritiserat beslutet och hävdar att obligatorisk registrering strider mot public service-uppdragets principer. Resonemanget är att en skattefinansierad tjänst bör kunna användas utan att människor behöver lämna personuppgifter eller acceptera nya användarvillkor.

Pensionärsorganisationen SPF Seniorernas förbundsordförande Maria Larsson menar att inloggningskravet riskerar att utestänga äldre som saknar e-postadress eller har svårt att hantera digital teknik. Det kan bli extra besvärligt på smart-tv, där inloggningen kräver tillgång till e-post och en webbläsare på en annan enhet.

SVT uppger redan att man behandlar uppgifter om vilka program användarna tittar på. Men frågor kvarstår: Hur detaljerad tittarhistorik kommer att knytas till de obligatoriska användarkontona, hur länge sparas den och kan användaren välja bort denna registrering?

• Därför ber SVT dig logga in »
• Kritik mot SVT:s krav på inlogg »
• Krav på inlogg till SVT Play möter kritik: ”Blir inte för alla” »
• Lämna mig och min data i fred, SVT »
• SVT-krav på inloggning väcker ilska »

CC0

BBC-gate: Gör public service sökbart

av

Skattefinansierade public service bör göra alla sina nyhets- och samhällsprogram åtkomliga och sökbara online.

Medvetet partisk klippning och vinklad rapportering om en rad ämnen hos BBC skakar Storbritannien. Kan man lita på den public service som vi alla är med och betalar?

Det tycks som att även svensk public service oroas. Enligt uppgift har det avpublicerats en del hos SVT de senaste dagarna. På sociala media cirkulerar exempel på döda länkar.

Hur det än är med den saken väcker frågan liv i en av mina gamla käpphästar: Varför är inte i alla nyhets- och samhällsprogram i SVT och SR tillgängliga och historiskt sökbara online?

Då tänker jag inte bara på att kunna kontrollera i vilken mån sändningarna har varit (o)partiska. Det handlar framförallt om att komma åt dokumentation om historiska händelser och om vad olika aktörer i samhällsdebatten sagt under årens lopp.

Förr i världen hade i vart fall SR P1:s lördagsintervju ett bibliotek med tidigare sändningar. Vilket var en guldgruva för den som ville kontrollera vad politiker verkligen sagt. Men detta bibliotek är sedan länge borta från SR:s hemsida.

Man borde i vart fall enkelt kunna lägga upp alla nyhets- och samhällssändningar som sparats i digitalt format. Och med hjälp av AI skulle man kunna göra detta innehåll sökbart på djupet.

Istället är SVT och SR snabba på att av-publicera sändningar från sin webplats.

Inte minst med tanke på att SVT och SR är tvångsfinansierade med skattemedel bör den samlade produktionen av nyheter och samhällsprogram finnas tillgänglig i sökbar form online för allmänheten, media och forskare. Med fri citaträtt.

Det känns som ett öppet mål. Det skulle tillföra något värdefullt till det demokratiska samtalet. Och det skulle göra det lättare att utkräva ansvar.

Lästips: Nordisk Huawei-chef förnekar Kinas mediecensur i inspelat möte

av

SVT rapporterar om ett inspelat möte mellan Bahnhof och Huawei:

Kina blockerar inte internationella medier för sina medborgare. Det hävdar en av den kinesiska mobiljätten Huaweis chefer i ett inspelat möte med internetleverantören Bahnhof.

Länk: Nordisk Huawei-chef förnekar Kinas mediecensur i inspelat möte »

Driver SVT på för en reglering av sociala media?

av

SVT Kultur har idag ett par artiklar om sociala media. Gemensamt är att de trycker på för någon form av reglering av sociala media.

Digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) säger bland annat att det behövs reglering på EU-nivå. Dels handlar det om mer överskådliga användarvillkor. Dels om innehåll.

SVT formulerar ingången till sin artikel så här. »Sociala mediers inverkan på oss människor skapar frågor om rätt och fel i det moderna informationssamhället. Är det individens ansvar att lära sig vara källkritisk eller borde nätjättar som Facebook och Google styras av ett etiskt regelverk?«

Så även om artikeln är en smula oklart skriven får man anta att det är detta han syftar på när han talar om att han och andra ministrar haft möte med de stora nätplattformarna. »Där har vi understrukit både en dialog mellan myndigheter och företag men också att företagen tar ett betydligt större ansvar.«

Vilket riktar ljuset mot de ständiga frågorna: Vem skall bestämma vad som är rätt och fel? På vilken grund skall ett sådant etiskt regelverk i så fall vila? Och är det överhuvudtaget lämpligt med reglering?

SVT har även en artikel med filosofiprofessorn tillika nya akademiledamoten Åsa Wikforss. Hon säger »Problemet har varit att de här teknikjättarna har sagt att de inte är publicister utan en ”plattform” där folk får skriva vad de vill. Därför har man inte velat gå in och ta det där ansvaret över innehållet. Men nu inser man ju att den där linjen inte riktigt håller.«

Vilket rimligen också landar i att det måste ske någon form av styrning, övervakning, kontroll, urval och begränsning av innehåll.

Båda texterna är luddigt hållna och man kanske inte skall dra allt för stora växlar på dem. Det intressanta i sammanhanget är att de presenteras av SVT som är en av landets största och mest etablerade mediekanaler. (Som dessutom ägs av staten.)

Man skulle lätt kunna misstänka att SVT försöker sätta ramarna för en debatt som syftar till att styra och begränsa innehållet i sociala media. Det är i vart fall intrycket man får när de nu kör flera sådana här inslag / texter samtidigt.

Att ropa efter reglering är alltid lätt. Men det leder till följdfrågor. Reglering av exakt vad? Hur är det tänkt att ske? Vem är det i så fall som förväntas bestämma vad andra människor skall tillåtas publicera i sociala media? Och på vilken grund?

Att formuleringarna är vaga gör bara behovet av uppmärksamhet och lite sund misstänksamhet desto större. Det är nämligen så här vägen till reglering och lagstiftning brukar börja.

Länkar:
• Digitaliseringsminstern: De globala nätjättarna borde ta betydligt större ansvar »
• Åsa Wikforss: ”Vi befinner oss i en experimentell verkstad” »