Detta är intressant. Kanske kan de sociala plattformarna få mindre bekymmer om de bara stoppar och reagerar på sådant som är direkt olagligt och släpper igenom allt som är lagligt. Det vill säga att man har samma regler som samhället i övrigt.
Nätkultur
Nätkultur är vår kategori för kulturella fenomen på nätet och om internetkultur i allmänhet.
Sanningsministeriet
Jag fylls av olust över veckans utredning om att inrätta en speciell myndighet för psykologiskt försvar – med rätt att bedriva signalspaning. Att den betraktar internet som ett problem sägs rakt ut.
Visst. Organiserad utländsk påverkan kan vara ett problem. Men den kan påfallande ofta vara förvillande lik oorganiserade röster ur folkdjupet. Det är att göra det lätt för sig att avfärda känslig kritik som desinformation från ryska trollfabriker.
Här uppstår med nödvändighet något slags gråzon. För att ge sig in i det stora informationskriget måste den nya myndigheten först bli klar över vad som skrivs och vem som skriver vad. Om man letar efter något, då måste man betrakta helheten. Då är alla vanliga gaphalsar, aktivister, debattörer, medborgarjournalister, nätfyllon, åsikts- och alternativa nyhetssiter den höstack i vilken staten kommer att leta efter en nål. Med hjälp av signalspaning.
Innan vi vet ordet av kommer mandatet att utökas med hat och hot på nätet. Vilket är ett gummibegrepp som kan betyda och omfatta nästan vad som helst. I Tyskland och Frankrike har man infört mycket problematiska lagar på området.
En annan aspekt är att det redan idag är en massa tjafs om huruvida staten påverkar åsiktsbildningen. Och mer tjafs lär det bli om vi får en myndighet med uppdrag att säkra den sanna och rätta sverigebilden.
Lägg till detta att vi just nu håller på att få uppladdningsfilter på internet. Inte bara vad gäller upphovsrättsskyddat material, utan även åsikter, information och yttranden som ytterst definieras av politiken. Vilket leder till att allt som alla laddar upp kommer att granskas av algoritmer som i sin tur avgör vad som får publiceras. Vilket är förhandscensur.
Det är inte helt uppenbart att hotet mot demokratin och den fria åsiktsbildningen idag bara skulle komma från Putins trollfabriker. Vårt eget politiska system och vår egen lagstiftning är också på väg att bli ett allt mer påtagligt och lömskt problem.
Rätt konstruerad och inriktad skulle en myndighet för psykologiskt försvar möjligen vara en rimlig idé. Men sjösatt av samma människor som gav oss FRA-lagen, datalagringen, statstrojaner och som ständigt vill inskränka våra fri- och rättigheter av det ena eller andra skälet – så förbehåller jag mig rätten att vara skeptiskt avvaktande.
/ HAX
Uppdatering – fler skriver idag om utredningen:
• Håkan Boström: Gå inte i den ryska fällan »
• En ny myndighet för dig utgiven »
Video: Senaste nätnyheterna
• Brevhemligheten hotas
• Hot mot kryptering i USA och EU
• Tyskland kan tvingas bryta med NSA
• Fake news och uppladdningsfilter
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Censur i smittans spår
De politiska beslut som fattas rörande corona-krisen får konsekvenser för hela vårt samhälle, ofta långvariga. Därför måste de naturligtvis kunna debatteras och ifrågasättas.
Samtidigt breder censuren ut sig i sociala media. Dels har plattformarna sina annonsörer att tänka på. Och de vill helst inte synas i samband med olika teorier om smittan, eller i samband med smittan över huvud taget. Sedan har vi nationella myndigheter som ofta menar att sociala media inte kan tillåtas undergräva deras smittskyddsarbete. Och så har vi WHO med sina rekommendationer – som ibland ändras och som inte alltid är i linje med skiftande nationella förhållningssätt. Vilket komplicerar saken för de sociala plattformarna, som ju till sin natur är globala.
Lägg till detta att alla nuförtiden tycks vara självutnämnda smittskyddsexperter – vilket säkerligen ökar benägenheten att anmäla inlägg som man ogillar, även om de inte nödvändigtvis bryter mot några regler.
På senare tid har vi sett hur Facebook stängt ner grupper som protesterar mot lockdowns. Youtube plockar ner videos som man menar saknar vetenskapligt stöd eller som strider mot WHO:s linje – ibland för gott, ibland bara för att släppa fram dem igen ett par dagar senare. Och i andra delar av Google-sfären ställs de som skapar innehåll ibland inför valet mellan att uttrycka vilken åsikt de vill, eller att mista sina annonsinkomster.
Allt detta håller på att bli en soppa, där det i förväg är svårt att veta om innehåll kommer att publiceras eller censureras. Vilket i sin tur leder till att många användare undviker ämnet helt och hållet. Även om de skulle kunna ge intressant, vettig och konstruktiv input.
Vore det då inte enklare och bättre att helt enkelt låta folk säga vad de vill – inom lagens råmärken?
Men de sociala plattformarna vet att politiken (framförallt i EU) gärna vill flytta ansvaret för vad som skrivs och sägs från den som författar och/eller lägger upp ett inlägg – till plattformarna. Och politikerna driver på denna utveckling. De vet att om de kan pressa plattformarna till att skärpa sina användarvillkor – då är det ett mycket enklare sätt att stoppa oönskad information än att behöva krångla med yttrandefrihetslagstiftning och rättslig prövning. Detta är problematiskt, ur ett demokratiskt perspektiv.
Än mer problematiskt blir det i takt med att de sociala plattformarna allt oftare börjar ikläda sig rollen som den politiska maktens förlängda arm. Vilket är att svika användarna.
Fransk lag om näthat skall överprövas
Förra veckan klubbade den franska nationalförsamlingen Avia-lagen.
Den innebär dels att oönskat material skall plockas bort från internet inom 24 timmar – eller, i brådskande fall inom en timma.
Dels flyttar den sanktionsrätten mot redan brottsliga yttranden från domstolarna till de nätplattformar som har att rätta sig efter myndighetspersoners beslut. Vägrar de ta ner material enligt order kan plattformarna dömas till böter på 250.000 €.
Nu har lagen underställts Le Conseil Constitutionnel för att analysera om den är acceptabel i en rättsstat. (Bakom anmälan står några ledamöter av Senaten, från högerkanten. Vilket möjligen riskerar att dra uppmärksamhet från själva sakfrågan, som alla borde känna oro inför.)
Länk: La très décriée loi Avia sur la haine en ligne sera examinée par le Conseil constitutionnel »
Facebooks »högsta domstol« tar form
Facebook har nu presenterat de första medlemmarna i sin Oversight Board. Detta är den formellt fristående instans som skall avgöra principiellt viktiga frågor och ärenden som rör yttrandefriheten på det sociala nätverket.
Facebooks vice president of global affairs and communications, Nick Clegg, skriver i en bloggpost:
»As Mark Zuckerberg put it when he first outlined his blueprint for a new system for content governance and enforcement, “Facebook should not make so many important decisions about free expression and safety on our own.” With our size comes a great deal of responsibility and while we have always taken advice from experts on how to best keep our platforms safe, until now, we have made the final decisions about what should be allowed on our platforms and what should be removed. And these decisions often are not easy to make – most judgments do not have obvious, or uncontroversial, outcomes and yet many of them have significant implications for free expression.
That’s why we have created and empowered a new group to exercise independent judgment over some of the most difficult and significant content decisions.«
Av de 40 personer som skall ingå i det nya organet har nu 16 utsetts. Tonvikten ligger på ledamöter med bakgrund inom juridik, nätfrihetsfrågor, media och teknik. Politiskt finns ledamöter från höger tillvänster, även om de flesta nog kan betraktas som rätt opolitiska.
Bland namnen märks förra danska statsministern Helle Thorning-Schmidt och The Guardians förre chefredaktör Alan Rusbridger. Möjligen kommer András Sajó från Ungern att väcka debatt i vissa kretsar, då han bland annat har en bakgrund i det Soros-finansierade centraleuropeiska universitet som stängts ner i Budapest.
Detta skall bli intressant att följa. Man kan ju förstå att Facebook som i grunden är ett teknikföretag gärna lastar över de principiella, moraliska och filosofiska frågorna på någon annan – för att själva undgå kritik.
Intressant nog har man en öppen nominering av nya ledamöter till denna oversight board.
EU:s upphovsrättsdirektiv ett år senare: It’s a mess
Som så mycket annat har processen kring implementeringen av EU:s nya upphovsrättsdirektiv gått i stå under corna-krisen. Vissa mönster kan dock börja urskiljas.
Tydligast är att detta kommer att bli ett lapptäcke av skiftande lagstiftning i EU:s olika medlemsstater. Vilket är problematiskt, eftersom internet inte känner några gränser – och då nätplattformarna är internationellt verksamma. Man kan undra hur de senare alls skall kunna verka i Europa med så skiftande lagar. Därmed faller mycket av tanken med ett EU-direktiv – som ju rimligen måste ha syftat till att harmonisera reglerna istället för att balkanisera internet.
EU-kommissionen har visserligen försökt skapa en dialog, i syfte att ta fram gemensamma riktlinjer. Men just nu ligger detta arbete i stort sett nere, på grund av den pågående hälsokrisen. Direktivet skall dock vara nationell lag i alla medlemsstater senast den 7 juni 2021 – så klockan tickar.
I Frankrike finns både planerade och klubbade lagar som kan sägas överimplementera direktivet – och som lett till en bitter strid om den så kallade länkskatten, som tvingar Google att både länka till franska media och att betala för det. I Tyskland diskuteras någon form av »fair use«-regler, men bara på kommersiella plattformar (vilket kan göra ett visst innehåll lagligt på Facebook men olagligt på en privat blogg eller på Wikipedia). Och i Sverige gömmer sig justitiedepartementet bakom en öppen konsultation – som man är noga med att påpeka inte speglar regeringens åsikt.
It’s a mess.
Detta är på väg att bli precis så illa som man kunde frukta, kanske värre. Enklast vore att skrota hela direktivet, göra ett omtag och sedan lägga fram en enhetlig förordning (som gäller direkt, utan att behöva implementeras i nationell lag) – helst utan länkskatt och uppladdningsfilter. Men som framförallt är enhetligt för alla medlemsstater, så att vi får samma regler i hela EU. Annars faller liksom hela tanken med EU-samarbetet och en gemensam marknad.
Några matnyttiga länkar från Communia:
• Copyright in the DSM Directive – one year after »
• A better way to implement Article 17? New German proposal to avoid overblocking »
• Copyright Directive – Implementation – March news »
Video: Senaste nätnyheterna
Rubriker:
- Ökad fildelning, men inte i Sverige
- Regeringen: Upp till sex års fängelse för fildelning
- Google tvingas betala fransk länkskatt
- Mer skattestöd till traditionell media
- Coronaproblem i Assange-processen
- EU vill stressa igenom ny nätcensur
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Ökad fildelning i corona-krisens spår
Enligt Torrenfreak har nedladdningen av piratkopierat material ökat med uppåt en tredjedel i corona-krisens spår – då många sitter isolerade hemma.
Ökningen är större i länder som Italien och Spanien, medan den är i princip obefintlig i Sverige.
Länkar:
• Piracy and File-Sharing Traffic Surges Amidst Covid-19 Crisis »
• COVID-19 ‘Lockdowns’ Directly Impacted Torrent Download Numbers in Several Countries »
Nu stresstestas det öppna samhället
Låt mig börja med att säga att jag inte tror annat än att de åtgärder som nu sätts in mot coronaviruset införs med de bästa intentioner och utan baktankar. De är förmodligen rimligt rätt och nödvändiga.
Men vi skall hålla i minne att det är en sak att införa frihetsinskränkningar – och en helt annan att avskaffa dem. Det är lätt hänt att makthavare ser sin sin chans att istället göra dem permanenta. »Slösa aldrig bort bort en bra kris« – som det politiska ordspråket säger.
Kommer till exempel insamlingen av den (förvisso anonymiserade) mobildata som EU nu vill ha att upphöra när krisen är över? Eller kommer den politiska makten och dess funktionärer att inse vilken oerhört rik källa till information om folket sådan data är? Så att de kan betrakta oss från ovan, som en myrstack – även efter krisen.
Snart kommer attackerna på det fria ordet och mot ett fritt och öppet internet. Det är bara en tidsfråga.
Detta är förvisso första gången mänskligheten möter en livestreamad existentiell kris i en uppkopplad värld. Så vi rör oss på delvis outforskad mark.
Och när nu även vanliga människor kan göra sin röst hörd online, ifrågasätta och lägga sig i – då blir det fria ordet på nätet lätt ett störningsmoment för överheten.
Detta medan internet i själva verket är det nya, fantastiska verktyg som vi kan använda för att så snabbt som möjligt bygga upp vår värld igen efter krisen. Och som låter oss arbeta, kommunicera och beställa hem mat (och prylar från Amazon) på ett smittsäkert sätt.
Möjligen kan man befara att traditionell media och internet ibland är en olycklig kombination. Jag har påpekat det tidigare:
Den nyhetscykel som förr var något dygn är i vår uppkopplade tid på sin höjd ett par timmar. Allt måste ständigt drivas framåt. Läsarna måste ges omedelbar tillfredsställelse och man måste få större genomslag än konkurrenterna. Varje klick är viktigt.
Så media måste alltid ha något nytt att komma med – för att hålla sig flytande. Vilket kan bidra till att skruva upp tonläget och skapa något slags masspsykos.
Jag tror helt enkelt att medias sensationalism i sammanhanget är ett större problem än att vissa vanliga människor gapar och bär sig åt i sociala media.
Detta sagt utan att undervärdera krisens djup och allvar. Men få saker blir bättre av att vi stressar upp oss över sådant som ännu inte har inträffat – och i många fall aldrig kommer att inträffa. Om inte annat för att människor i panik tenderar att fatta sämre och mindre rationella beslut än de som håller huvudet kallt.