Nätet till folket!
Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.
Rubriker:
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Se till att få tummen ur när det gäller förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO). Det är budskapet från EU-kommissionär Ylva Johansson i ett brev till Europaparlamentet.
Mycket av EU:s lagstiftningsarbete har fått läggas åt sidan när all kraft nu fokuseras på corona-krisen. Europaparlamentets ledamöter är inte på plats, de flesta planerade sammanträden har skjutits upp och behandlingen av många ärenden har försenats.
Men EU-kommissionen menar att det finns saker som inte kan vänta. Till exempel EU-förordningen om terror-relaterat innehåll online. Så nu vill kommissionen att Europaparlamentet tar tag i frågan – oavsett om dess verksamhet är igång eller ej. Det kan lösas med onlinemöten, manar Ylva Johansson på i ett brev till ordföranden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter.
Några egentliga sakliga skäl till varför det är så bråttom anger hon dock inte.
Här är några problem med förordningen:
Möjligen hoppas ministerrådet och kommissionen kunna köra över parlamentet om förhandlingarna stressas igenom online, istället för att beredas i vanlig ordning. Här sitter det kroatiska EU-ordförandeskapet i kommissionens knä. Om frågan däremot skjuts upp till efter sommaren blir det en fråga för det tyska ordförandeskapet – som faktiskt sägs vilja ha en del förändringar och förbättringar i texten.
Här skall man komma ihåg att de riktlinjer som nu slås fast kan komma att bli vägledande även för andra, framtida områden där EU anser att information bör blockeras eller censureras. Till exempel kan det bli vägledande för hur man tänker sig att hantera »hat och hot« på nätet i den kommande Digital Services Act. (Ärenden relaterade till upphovsrätt är delvis en annan sak och regleras i EU:s nya upphovsrättsdirektiv, som också kan komma att resultera i uppladdningsfilter.)
Länkar:
• MEP Patrick Breyer (PP, DE) ger en översikt vad gäller ministerrådets och parlamentets positioner »
• Video: Everything you need to know about the TCO regulation (TERREG) »
• EDRi: Terrorist Content Online Regulation: Time to get things right »
• EDRi: Open letter: Civil society urges Member States to respect the principles of the law in Terrorist Content Online Regulation »
• MEP Marcel Kolaja (PP, CZ) »
• EU Terrorist Content Regulation Rights Sell-Out »
• TERREG: Ännu ett akut hot mot ett fritt och öppet internet »
Google och Facebook har länge kritiserats för sin omfattande insamling av användarnas persondata. Men i den rådande smitto-krisen har avpersonaliserad data ställts till bland andra myndigheternas och forskningens förfogande.
Jag tänker inte spekulera kring om detta är till nytta för att bekämpa smittspridningen eller ej. Däremot kan man göra en del vidare iakttagelser.
Till exempel är det värt att notera att den tidigare kritiken mot nätjättarnas datainsamling är som bortblåst, i vart fall för tillfället. Vilket lär hänga samman med att Big Government insett att den plötsligt har en del gemensamma intressen med Big Data.
Vilket är ett skäl för att vara ytterst vaksam. Finns det anledning att tro att staten och de sociala plattformarna nu etablerar något slags symbios, där staten värderar tillgång till data om folket högre än individens rätt till privatliv? Ser – och griper – nätjättarna nu tillfället att konsolidera sin datainsamling med myndigheternas tysta medgivande?
Vad händer om data från de sociala plattformarna samkörs med myndigheternas övriga register och eventuellt synkas med massövervakningens verktyg? Eller med de nya corona-appar som man överväger att införa?
Detta kan leda till en mycket omfattande kontroll- och övervakningsstat. Speciellt som verktyg för övervakning som en gång har införts – om än »tillfälligt« – kan visa sig vara mycket svåra att bli av med. Och att historien visat att i princip all övervakning som införs drabbas av ändamålsglidning, där den kommer att användas i nya syften.
Bortsett från vad som kan motiveras eller ej i den rådande situationen: Man bör rent allmänt ha någon form av vattentäta skott mellan statens övervakning och registrering å ena sidan – och de sociala plattformarnas insamling av persondata å den andra.
Nätjättarna samlar data om oss för att tjäna pengar. Staten gör det för att bestämma hur den vill att vi skall leva våra liv, med tvång om så krävs. Om dessa två intressen flyter samman blir resultatet en korporativistisk storebrorsstat – som minskar individens privata sfär, frihet och rätt till självbestämmande.
/ HAX
Även om mycket av den aktuella politiken gått i stå under corona-krisen, så finns det sådant som inte låter sig stoppas.
»France’s competition authority ruled on Thursday that Google must pay French publishing companies and news agencies for re-using their content.
The U.S. tech firm said it would comply with the French competition authority verdict, which followed a complaint by unions representing French press publishers.«
Trots det är hela idén att man skall tvingas betala för att länka och därmed leda trafik till andra siter helt absurd.
En risk är att Google nu kommer att teckna avtal med de stora franska mediehusen – och blockera alla andra, eftersom man inte kan teckna avtal med alla. Vilket de stora mediehusen säkert inte har något emot.
Reuters: France rules Google must pay news firms for content »
Vi skall vara tacksamma för att vi lever i en tid då världen är uppkopplad – när vi drabbas av kriser som Corona-viruset.
Nu kan vi hålla kontakt med nära och kära, jobba på distans, beställa hem allt från verktyg till pizza, konsumera nöjen och kultur, vara omedelbart uppdaterade om utvecklingen och tillsammans finna nya lösningar på nya problem.
Redan om vi backar bandet bara några årtionden hade denna kris sett helt annorlunda ut: What if the coronavirus had hit us 25 years ago? »
»Imagine, for a moment, that the Coronavirus had hit us, say, 25 years earlier. I’m not talking about the Middle Ages, or the Victorian era. Just 25 years – a time that is well within living memory (or at least, I remember it quite well).
What would “Corona ‘95” look like?
For a start, if you are staying indoors, your only connections to the outside world are a landline telephone, TV, radio, and if you have a subscription, a newspaper. There is this new thing called “the internet”, but unless you are a tech whizz, you will probably not have heard of it yet (I certainly hadn’t). There are so few internet users that nobody even bothers to count them. Records on internet usage begin in 1998, when just 9% of UK households had internet access (today: 93%.)«
Vilket leder oss fram till vårt komplexa förhållande till internet idag. Mark Scott i Politico: Coronavirus crisis shows Big Tech for what it is — a 21st century public utility »
»There’s deep irony in Big Tech’s new role as a utility.
First in Europe, and then in the U.S., some lawmakers called for these digital behemoths to be broken up, urging the need for greater competition in a world that has come to be dominated by a select few Silicon Valley brands.
But it’s this exact dominance — Google in search results, Facebook in social media, Amazon in online deliveries — that has made their collective response to COVID-19 so essential.
By becoming monopolies in each of their digital arenas, these firms have done things that, say, a litany of mini-Googles could not have done: provide a one-stop-shop for people in dire need of information, communication and other basic online services. In a crisis, it turns out that such network effects — everyone congregating in one place online — can actually save lives.«
Även om nätjättarnas dominans kan vara problematisk är det möjligt – eller rent av troligt – att politisk inblandning och styrning ger oss ett sämre internet, sämre sociala plattformar och sämre onlinetjänster. Och därmed även gör oss sämre på att kunna hantera kriser och katastrofer.
I morgon kommer det att finnas helt nya, ännu bättre och mer användbara tjänster på internet. Tjänster och plattformar som vi ännu inte känner till och som ännu inte har sett dagens ljus. De kommer att byggas av entreprenörer, kreatörer och riskkapitalister – inte av staten.
Därför är det problematiskt att EU är på väg att reglera sönder internet, så till den grad att de startups som skulle kunna bli morgondagens nätjättar aldrig kommer att se dagens ljus. I vart fall inte i Europa.
Och därför är kampen för ett fritt och öppet internet så viktig.
De senaste dagarna har Femte julis twitterkonto blockerats gång på gång på grund av ”misstänkt aktivitet”. Blockeringen kan hävas genom sms-bekräftelse, men det är inte alltid det funkar på första försöket, och det är inte alltid vi upptäcker blockeringen direkt. (Nu har det hänt igen, märker jag!)
Blockeringen är med största sannolikhet ett resultat av att nätplattformarna i coronatider lämnat över granskningen av misstänkta robotkonton med mera till algoritmer, som vi rapporterat i veckan:
Att detta visar på en enorm svaghet med dessa nätjättar som medieaktörer är bara förnamnet. Vad händer med allmänhetens förtroende för sociala media som nyhetsspridare när algoritmerna går bärsärkagång även över innehåll från traditionella medier som Dagens Nyheter? Och hur kul är det att kastas ut från Twitter i princip varje gång man försöker logga in, något som nu även händer HAX och mig på våra privata konton? Jag föreställer mig att det finns en tröskel någonstans för användarna av sociala media.
Vad är då alternativet? Jo, att göra som man gjorde förr: Gå direkt till webbsajterna.
Seriöst! Det är dags att sätta lite motstånd till den kommersiella feedekonomin. De flesta av oss har en handfull sajter som vi följer, men många av oss har blivit bekväma och klickar på länkar i twitter- och facebookflödet i stället för att besöka sajterna och ladda om dem lite då och då för att se om något nytt innehåll publicerats. Jag blir nostalgisk och revanschlysten när jag tänker på detta ”gamla” sätt att ta del av media på. Att hitta sina favoritsajter och följa hyperlänkar till relaterade sajter. Det är ju det nätet är: Länkar. Inte ett kabeltevenät styrt från ovan men drivet av hårt arbetande uppmärksamhetssökande ”vänner”.
Detta kan vara början på slutet av sociala medie-eran. En sångtext av Mikael Wiehe dyker upp i mitt huvud: ”Det började som en skakning på nedre däck.” Googla om ni inte tillhör generationerna som växte upp med den låten. Och låt oss tillsammans ta tillbaka internet från storföretagen!
PS: Vi har förstås ett RSS-flöde också.
Youtube meddelar:
»Our Community Guidelines enforcement today is based on a combination of people and technology: Machine learning helps detect potentially harmful content and then sends it to human reviewers for assessment. As a result of the new measures we’re taking, we will temporarily start relying more on technology to help with some of the work normally done by reviewers. This means automated systems will start removing some content without human review, so we can continue to act quickly to remove violative content and protect our ecosystem, while we have workplace protections in place.«
Mänskliga granskare sänds alltså hem – av smittskyddsskäl. Maskinerna tar över.
Utan att ta ställning till om detta är nödvändigt eller ej, så kommer det att innebära en mer fyrkantig granskning av innehåll – då maskiner som bekant har problem med kontext, satir och ton. Youtube medger det själva:
»As we do this, users and creators may see increased video removals, including some videos that may not violate policies.«
I takt med att corona-krisen breder ut sig får vi nog räkna med att maskinell granskning av innehåll kommer att bli allt vanligare, både på Youtube och andra plattformar. Häromdagen fick till exempel Facebooks granskande algoritmer fnatt – även då på grund av att krisen medfört neddragning av mänsklig granskning.
En sak att vara uppmärksam på är om trenden mot mer automatiserad granskning kommer att hålla i sig även efter krisen. Det håller ju till exempel nätplattformarnas kostnader nere.
Igår fick Facebooks algoritmer fnatt och började censurera / spam-märka helt seriösa länkade artiklar från etablerad media – vilket fick som konsekvens att folk inte kunde dela dem.
Enligt uppgift skall ett underliggande problem vara att den pågående smittspridningen reducerat Facebooks stab av mänskliga granskare av innehåll. När systemet då började få egna idéer tog det därför ett tag innan det upptäcktes och kunde åtgärdas.
Kan man få ett bättre exempel på riskerna med automatisk filtrering av uppladdat innehåll?
Ändå är det precis vad som krävs med EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Då måste allt som laddas upp (bild, text, ljud, rörliga bilder, filer) granskas, analyseras och godkännas. Det samma gäller med den föreslagna EU-regleringen mot terror-relaterat innehåll på nätet – för att kunna blockera visst innehåll måste allt som laddas upp förhandsgranskas och analyseras.
Med tanke på volymerna måste denna granskning utföras av maskiner som saknar känsla för till exempel kontext, även om det förhoppningsvis kommer att finnas något sätt att begära omprövning inför en människa.
EU är på väg att driva oss in i en situation där vi inte bara får förhandscensur – utan även automatiserad förhandscensur utförd av humorfria maskiner.
Det är inte acceptabelt.
Det är i tider som dessa som vi skall vara tacksamma för att vi har ett fritt och öppet internet.
Och hade Kina inte strypt den fria informationen – då hade vi haft minst ett par, tre veckor extra för att förbereda oss för coronaviruset. Spridningen hade varit mindre.
Men nu är det som det är. Tack vare att vår del av internet är fritt och öppet kan vi skaffa oss en rimligt god bild av vad som sker – istället för att behöva spekulera.
Om det blir störningar i den fysiska världens logistik – då kan man ändå hålla kontakt med nära och kära över nätet. Och med alla andra.
På nätet kan människor organisera sig för att hjälpa varandra på olika sätt – utan att behöva utsättas för smittorisk. (Till exempel kan själv-isolerade människor behöva hjälp med att få hem mat, om det här drar ut på tiden.)
Online kan vi även följa hur våra valda politiker och våra myndigheter hanterar situationen. Vilket så väl ger oss viktig information som möjlighet att granska hur en eventuell kris möts.
Transparens är i sammanhanget ett centralt begrepp. Människor som får korrekt information kan göra rationella val. Människor utan relevant information är utelämnade till ödet.
Detta är ett av skälen till att vi måste slåss för ett fortsatt fritt och öppet internet och fria informationsflöden.
Friheten – och då inte minst yttrandefriheten på internet är under attack – från den politiska makten.
I EU har man nu ett nytt upphovsrättsdirektiv som öppnat upp för automatisk filtrering av sådant som användare laddar upp på sociala media. Det vill säga automatiserad förhandscensur.
I det EU-direktiv mot terrorrealaterat innehåll på nätet som just nu är under beredning vill medlemsstaterna att oönskat material skall plockas bort inom en timma – inte bara från sociala plattformar utan även från enskilda individers molntjänster, som Dropbox. Vilket förutsätter att även privat information måste övervakas, analyseras och filtreras. Man säger rakt ut att man vill se uppladdningsfilter. Och medlemsstaterna ser i sammanhanget inte något skäl att göra undantag för utbildning, konst, journalistik eller forskning.
Just nu pågår även arbetet med att ta fram en Digital Services Act – som bland annat är tänkt att innehålla gemensamma EU-regler mot hat och hot på nätet – istället för den nationella lagstiftning där bland andra Frankrike och Tyskland är pådrivande. Det finns skäl att tro att genensam EU-lagstiftning på området kommer att utgå från just de länder som har den strängaste lagstiftningen på området.
Även Sveriges »digitaliseringsminister«, Anders Ygeman (S), har varit ute i media och flaggat för att göra plattformarna ansvariga för vad deras användare laddar upp på nätet.
I sammanhanget kan det vara bra att komma ihåg även andra förslag som bollats i EU-apparaten – som ID-krav vid uppkoppling och ett EU-operativsystem.
I den EU-finansierade forskningen finns bland annat projekt som syftar till ökad övervakning av vad folk tycker och säger online. Till exempel PREVISION (A predictive platform running analytics through data obtained from ”online social networks, the open web, the Darknet, CCTV and video surveillance systems, traffic and financial data sources, and many more”.) Och CONNEXION (A predictive policing tool relying on social media, ’dark web’, and IoT data.) Allt kopplat till automatiserad övervakning, beteendeanalys och en uppsjö olika register.
Om man lägger samman alla de olika delarna får man en förfärande helhetsbild. En lång rad olika förslag som vart för sig är problematiska ger tillsammans ett system för övervakning och censur som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat.
Politikerna, de vill bara ha mer av samma. Så kommer det alltid att vara. Om vi inte vill leva i en outhärdlig Storebrors-stat måste motståndet därför komma underifrån, från folket. Och det börjar bli ont om tid.