Nätet till folket!
Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.
Bland andra Facebook, Twitter, Google, WhatsApp och Telegram har meddelat att de inte kommer att samarbeta med Hong Kongs polis – efter införandet av de nya kinesiska säkerhetslagarna.
Samtidigt meddelar TikTok att de helt lämnar Hong Kong inom de närmaste dagarna. Dock skall man komma ihåg att TikToks ägare, det kinesiska företaget ByteDance – äger en snarlik app, Douyin, för den kinesiska marknaden. Så uppoffringen kanske inte är så stor…
Det tycks aldrig ta slut. Nu kommer uppgifter om mer planerad nätcensur från EU-kommissionen. Denna gång är ursäkten kampen mot barnpornografi – vilket är ett säkert kort att spela ut för att tysta kritiker och undvika debatt.
Det som planeras är enligt uppgift att kommissionen kommer att lägga fram en rapport på nästa EU Internet Forum.
Det första kravet är mer obligatorisk censur i form av uppladdningsfilter.
Det verkar med andra ord som om EU-kommissionen nu försöker etablera uppladdningsfilter som något slags universallösning. Det började med upphovsrättsdirektivet, fortsatte med den aktuella förordningen mot terror-relateat innehåll online – och är nu alltså tänkt att utökas med insatser mot övergrepp på minderåriga online. Förmodligen krattar man manegen för en bredare utrullning av uppladdningsfilter i den Digital Services Act som kommer att läggas fram senare under mandatperioden.
Precis som man kunde befara öppnade artikel 13/17 i upphovsrättsdirektivet dammluckorna för en bredare användning av uppladdningsfilter,
Det andra kravet är åtgärder mot krypterade meddelandetjänster.
Här bedriver EU (samt USA) ett ständigt krypskytte för att underminera och kringgå kryptering. Vilket – som bekant – innebär försämrad säkerhet online för alla, eftersom till exempel bakdörrar även kan användas av kriminella, främmande makt och andra som vill skada användare, företag och institutioner.
Vad gäller EU Internet Forum är det ett samverkansorgan med bland annat politiker, nätjättar och teleoperatörer samt allehanda särintressen. Vid flera tillfällen har det framförts kritik – bland annat från EU:s ombudsman – mot hemlighetsmakeri och bristande transparens. Enkelt uttryckt är det här politiken, Big Data och andra aktörer gör upp och skapar politiska förslag bakom stängda dörrar.
Denna gång gömmer man sig bakom kampen mot barnporr. Och vem vill eller vågar då kritisera de förslag som läggs fram – även om de begränsar informationens frihet och gör nätet mindre säkert för alla?
Det förekommer medvetet felaktig information på nätet om corona-krisen. Det kan handla om allt från främmande makt som vill använda krisen för att destabilisera det västeuropeiska, fria och öppna samhället – till reklam för verkningslösa eller farliga läkemedel.
Det hela kompliceras av att även myndigheterna ofta är osäkra på vad som verkligen gäller. En annan faktor är att de sociala plattformarna har skurit ner på den manuella granskningen i smitto-tider – för att istället luta sig mer mot automatiserade beslut som fattas av algoritmer. Frågan är dessutom känslig – eftersom EU-kommissionen samtidigt är kritisk mot inskränkningar av det fria ordet och den fria informationen i länder som Ungern och Polen.
Inte sällan blir det fel. Till exempel har Europaparlamentets vice talman Marcel Kolaja (PP; CZ) fått en post om krisstöd till nystartade företag (med länk till EU-kommissionen) stoppad av Facebook.
EU-kommissionen har utfärdat en »joint communication« om desinformation och fake news om Covid-19 (PDF). Denna erbjuder dock inget skydd att tala om för den som fått poster på sociala media stoppade på felaktiga grunder. Kolaja säger:
»I support the united European action against disinformation; however, it should go hand in hand with clear safeguards for freedom of expression in case of wrongful labeling of content.«
Han påpekar bland annat att det mer klart måste definieras exakt vad som avses med desinformation. Till exempel måste större vikt läggas vid uppsåtet. Och om man väl har en definition – då är frågan vem som avgöra om informationen är autentisk, korrekt och trovärdig. Det måste dessutom finnas rutiner för att överklaga felaktiga beslut om nedtagning av poster och annan information.
Tyvärr är EU-kommissionen otydlig på dessa punkter – vilket blir problematiskt om man ser till till yttrandefrihet, det fria ordet, fri information och ett fritt och öppet internet.
Länkar:
• European joint action on disinformation »
• Kolaja vs. Facebook »
• EU-kommissionens styrdokument (PDF) »
Fem minuters folkbildning om EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online – och dess problem. (Utskrift »)
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Ett problem med sociala media är att du oftast inte själv kan bestämma vad du får se – och vad av ditt innehåll andra kan se.
Det hänger delvis samman med den oerhörda mängd material som publiceras. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att visa allt från alla vänner och konton du följer. Detta försöker man hantera med algoritmer som gissar sig till vad du vill se och som oftast prioriterar användare och grupper som du ofta interagerar med. Vilket kan vara problematiskt om du vill nå ut brett eller om det finns speciella konton som du vill följa i detalj.
Ett annat och lömskare problem är politisk bias. På senare tid har bland andra amerikanska Project Veritas visat att Facebooks moderatorer tar politisk ställning i sitt arbete. (Länk 1 » | Länk 2 ») PV är förvisso en kontroversiell kanal som ibland drar saker till sin spets. Men det går inte att komma runt att det finns moderatorer som – på video med dold kamera – rakt upp och ner erkänner och till och med skryter om att de låter sina personliga politiska preferenser styra vad som godkänns och vad som stoppas.
Med tanke på Facebooks dominerande ställning på marknaden är detta ett problem – även om Facebook, som ett privat företag – naturligtvis har rätt att själva styra användarvillkor och vad de kan tänka sig att publicera. Saken är bara att om de styr innehåll, då blir de snarare ett slags publicist än en plattform. Vilket lett till att deras budbärarimmunitet kommit att ifrågasättas, inte minst i USA. (Budbärarimmuniteten innebär att en plattform inte kan hållas ansvarig för vad deras användare publicerar, så länge de inte själva agerar grindvakt eller kommenterar flödet.)
Hur det ser ut bland svenska moderatorer vet vi inte. Och om det finns en problematisk granskningskultur hos Facebook måste man fråga sig om samma sak även gäller hos till exempel Twitter och Youtube.
Vad vi däremot vet är att regeringen har haft möten med de sociala nätverken, eftersom den ogillar mycket av det som publiceras. Vilket kan ses som ett sätt att begränsa yttrandefriheten utan att behöva krångla med demokratiskt lagstiftningsarbete och rättsliga processer. Det är mycket enklare för politikerna att få plattformarna att vrida åt sina användarvillkor och att plocka bort sådant som den politiska makten stör sig på. Vilket är ett uppenbart demokratiskt problem.
Vi vet också att EU är inne i en process för att censurera, kräva uppladdningsfilter och skapa nya, enhetliga regler för vad som får lov att sägas på nätet. Vilket naturligtvis sätter extra press på plattformarna.
Lägg till detta att det tycks vara populärt i vissa kretsar att massanmäla inslag som man ogillar – även om de inte bryter mot några regler. Ibland tycks denna taktik fungera och leder då till att helt korrekta och sakliga inlägg specialgranskas och ibland stoppas.
Dessutom finns en kommersiell komponent. Många annonsörer vill helt enkelt inte synas i kontroversiella sammanhang, vilket leder till att sådant material blockeras, får minskad spridning eller inte kan dra in annonsintäkter (Youtube). Detta även om materialet är korrekt, av allmänintresse och följer alla användarvillkor.
Allt detta är problematiskt – om man ser till det fria ordet, den fria debatten och det fria flödet av information.
Som de flesta plattformar fungerar idag är internet helt enkelt inte den globala anslagstavla som vi kanske tror.
Frågan är hur vi hittar tillbaka till ett fritt och öppet internet.
Gång på gång har EU fattat beslut om att bli ledande inom IT och digital ekonomi.
Det går som synes inte så bra. (Infographic från Dr. Holger Schmidt.)
Detta är kanske inte att förvånas över – då EU ständigt överreglerar och reglerar sönder marknaden.
Ta dataskyddsförordningen, GDPR, som exempel. Intentionen att användare skall ha makt över sin egen data är vällovlig. Men blev det så? För den vanlige användaren har denna lagstiftning inte märkts på annat sätt än att vi slentrianmässigt måste godkänna cookies oftare. Och för företagen har det inneburit påtagligt ökad administration och ökade kostnader. Då är det enklare för entreprenörer och riskkapitalister att söka sig utanför EU.
Eller EU:s nya upphovsrättslagstiftning. Regler som kräver uppladdningsfilter och idiotiska idéer som den så kallade länkskatten skrämmer företagen bort från Europa. Till exempel överväger Youtube om det överhuvudtaget går att verka inom EU när direktivet blir lag i medlemsstaterna. Vem vill starta något nytt i detta politiska klimat? Och även om nätjättarna – med alla sina resurser – klarar av att hantera kostsamma och komplicerade krav på till exempel uppladdningsfilter – så stängs dörren i ansiktet på alla små och nya aktörer. Därför kommer vi inte att få se nya nätplattformar, morgondagens nätjättar växa fram i Europa.
Exemplen är fler och nya krav på uppladdningsfilter och kontroll av innehåll är på väg i bland annat den nya förordningen om terror-relaterat innehåll online och med EU:s nya Digital Services Act.
EU håller helt enkelt på att hamna i digitalt bakvatten – som en direkt konsekvens av medvetet fattade politiska beslut.
Hur går det egentligen med implementeringen av EU:s nya upphovsrättsdirektiv i medlemsstaterna? Vi har samlat några aktuella länkar.
Emanuel Karlsten skriver om saken. Inga konkreta politiska förslag finns ännu i Sverige och frågan har förberetts med ett samråd ordnat av Justitiedepartementet. Vad gäller Tyskland skriver han »i korthet kan sägas att allt upphovsrättskyddat material kommer filtreras, om inte upphovsrättshavaren på förhand märkt upp materialet som fritt för användning.« Här finns även en positiv nyhet. »De upphovsrättsinnehavare som missbrukar filtret och ”överblockerar” ord eller bilder som de inte äger, kommer förlora sin möjlighet att blockera under en tid.«. Ungern brottas med frågan om undantag för satir m.m. Nederländerna vrider och vänder på frågan om skyddsmekanismer mot överblockering.
Communia skriver mer om Ungern och Nederländerna. I en annan artikel granskar de Tyskland. Via tidigare Europaparlamentarikern Julia Reda har det tyska justitiedepartementets diskussionspapper (översatt till engelska) läckt ut. Och i Frankrike pågår som bekant en strid om huruvida Google skall tvingas betala »länkskatt«, där den franska staten och mediehusen för tillfället tycks gå segrande ur striden.
Slutligen har Piratpartiet en sammanfattning av läget i Tyskland, på svenska.
Rent allmänt kan man säga att många länder tenderar att införa något slags »fair use«-undantag i upphovsrätten för satir, kritik m.m. (Men vad hjälper det om de automatiska filtren inte kan förstå kontext och därmed inte kan undanta satir?) Frågan om risken för överblockering diskuteras också. Och allt tyder på att de olika nätplattformarna kommer att tvingas införa automatiserade uppladdningsfilter, trots alla politiska löften om motsatsen. Och »länkskatten« har blivit den surdeg man kunde frukta.
Även om det finns en del ljuspunkter, så tenderar allt som upphovsrättsdirektivets kritiker varade för vara på väg att bli verklighet.
En god nyhet – även om faran inte är över.
»On 18 June, the French Constitutional Council, the constitutional authority in France, declared the main provisions of the “Avia law” unconstitutional. France’s legislation on hate speech was adopted in May despite being severely criticised from nearly all sides: the European Commission, the Czech Republic, digital rights organisations and LBGTQI+, feminist and antiracist organisations. Opposed to the main measures throughout the legislative process, the French Senate brought the law before the Constitutional Council as soon as it was adopted.«
Bland annat vänder man sig mot att vilken användare som helst kan anmäla inlägg sociala media och att detta i så fall måste avlägsnas inom 24 timmar. Man anser även att kravet på att material i vissa fall skall avlägsnas inom en timma är för hårt.
Intressant nog sammanfaller detta beslut med den kritik som framförts mot EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) som just nu håller på att förhandlas fram.
»In general, the Council underlines that only the removal of manifestly illegal content can be ordered without a judge’s prior authorization. However, assessing that a certain piece of content is manifestly illegal requires a minimum of analysis, which is impossible in such a short time frame. Inevitably, this decision weakens the pro-censorship hardliners’ position in European debates.«
Men ännu är faran inte över. EU är på väg att ta fram en sammanhållen Digital Services Act (DSA) som bland annat är tänkt att slå fast enhetliga regler för nätcensur och avlägsnande av hat och hot från nätet. Mycket talar för att förslag som är snarlika de som nu ogiltigförklarats i Frankrike kommer att läggas fram, fast formulerade så att de precis kan runda invändningar från olika medlemsstaters konstitutionella domstolar/råd (och EU-domstolen).
EDRi: French Avia law declared unconstitutional – what does this teach us at EU level? »
Kommenterade nätnyheter från 5 juli-stiftelsen.
• Utredning vill förbjuda anonyma SIM-kort
• EU-kommissionen vill se mer auktoritativt innehåll online
• MP-ministrar vill begränsa yttrandefriheten
• Behövs EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online?
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Bortsett från ett mycket litet fåtal nätdebattörer – så verkar ingen bry sig om att EU är på väg att införa ytterligare ett verktyg för nätcensur.
Precis som när det gällde EU:s upphovsrättsdirektiv – som gav oss uppladdningsfilter (för upphovsrättsskyddat material) och den idiotiska länkskatten – är det svårt att mana fram något intresse eller motstånd innan det är för sent. Den gången blev det i och för sig protester precis innan omröstningen, men som sagt för sent. Denna gång känns det som nästan ingen bryr sig alls.
Vad det handlar om: EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG).
TLDR: Nu vill EU kunna censurera åsikter och information – både direkt och genom uppladdningsfilter.
Och låt dig inte luras av begreppet »terror-relaterat«. Vad som definieras som terrorism bestäms av politikerna. Och om man väl har öppnat dörren för att censurera åsikter och information – då kan det lätt komma att användas även i andra syften.
Här är några exempel på vad striden handlar om:
I sammanhanget kan nämnas att mängden terror-relaterat innehåll online har minskat – vilket dock inte tycks hindra EU:s beslutsapparat från att arbeta vidare med förordningen.
Det verkligt allvarliga är att EU med TERREG är utökar möjligheten för censur och uppladdningsfilter – från att bara gälla upphovsrätt (upphovsrättsdirektivet) – till att nu även omfatta åsikter, information, nyheter och dokumentation om övergrepp vad till exempel gäller människorätt och krigsbrott.
Och – som sagt – ger man politiken makt att censurera, då kommer den snart att utökas till fler områden där överheten tycker att åsikter och information är oönskade, olämpliga eller besvärande.
Frågan är om vi skall göra motstånd när de börjar rulla ut nätcensuren – eller om vi återigen tänker vänta tills det är för sent.