• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Rättssäkerhet

Rätten till en opartisk och rättvis rättslig prövning samt principen om att människor skall betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats är centrala principer för en demokratisk rättsstat. Ändå urholkas dessa ständigt, i namn av än det ena, än det andra. I nätsammanhang kan det ofta handla om principen att ingen skall straffas eller censureras utan förgående rättslig prövning.

Finansiell censur – att tysta andra utan lagstöd eller rättslig prövning

3 augusti 2025 av Henrik Alexandersson

Skall företag som Visa och Mastercard kunna stoppa företag som säljer lagliga produkter och lagligt innehåll på nätet? Skall de kunna stoppa politiskt kontroversiella röster?

Det pågår ett storbråk mellan delar av spelvärlden och de stora betalningsförmedlarna (Visa, Mastercard, PayPal, Stripe) sedan de senare satt press på plattformar som Steam och Itch.io att plocka bort spel med vuxet innehåll.

Detta efter en kampanj från den australiensiska kampanjgruppen Collective Shout. Plattformarna har svarat genom att de-indexera eller ta bort tusentals lagliga spel utan tydlig transparens eller överklagandeprocess.

Spelbransch-organisationer, som IGDA, och utvecklare som Yoko Taro, kallar detta för finansiell censur – där betalföretag indirekt bestämmer vad som får säljas. Och rasande spelare runt om i världen protesterar genom att skriva på protestlistor och belägra betalföretagens kundtjänst med telefonsamttal.

Detta pekar på ett problem. Betalningsförmedlare med dominerande ställning kan blockera sådant som utsätts för moralpanik eller politiska drev. Vad som i praktiken är möjligt att sälja bestäms då inte av vad som är lagligt eller ej – utan i ängsliga multinationella företags styrelserum.

Liknande har skett tidigare. Svenska exempel är postorderföretag som säljer skräckfilmer och sexleksaker, som fått sina betalkanaler stängda. Och det finns exempel på banker som sagt upp bankkonton för besvärliga människor, efter politiska påtryckningar.

Finansiell censur har blivit ett verktyg för att tysta oliktänkande utan att behöva gå via rättsväsendet eller den demokratiska lagstiftningsprocessen.

Till exempel har donationer till politiskt känsliga grupper stoppats. 2012 blockerade Visa, Mastercard, PayPal och Bank of America betalningar till WikiLeaks efter publicering av läckta dokument från USA:s militär och UD.

När jag arbetade för Piratpartiet i Europaparlamentet tog vi 2013 fram en resolution som uttryckligen krävde att EU-kommissionen skall agera mot denna typ av betalblockader. Resolutionen antogs av parlamentet – men ignorerades fullständigt av kommissionen.

»Finansiell censur« har alltså varit ett problem länge. Men ingen tycks göra något åt saken. Idag talar EU-kommissionen själv om strypt finansiering som ett sätt att komma åt »lagligt men skadligt« innehåll på nätet.

• The Guardian: Mastercard and Visa face backlash after hundreds of adult games removed from online stores Steam and Itch.io »
• PC Gamer: Itch.io is ’actively reaching out to other payment processors’ after pressure from credit card companies to curtail NSFW content, and that compared to Valve, it has ’limited ability to push back’»
• GamesRadar: Game industry fires back as certain adult games continue to be delisted from Steam and Itch.io: ”Financial institutions are now influencing which stories can be told and sold in games”»
• Polygon: Visa and Mastercard are getting overwhelmed by gamer fury over censorship »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Censur, Demokrati, EU, Kultur, Länktips, Nätkultur, Rättssäkerhet, Spaning, Storebror, Världen, Yttrandefrihet Taggad som: spelbranschen

Grundlagsändring ger regeringen makt att stifta lagar utan riksdagsbeslut

24 juli 2025 av Henrik Alexandersson

I höst tar riksdagen det första av två beslut om att ändra grundlagen – som ger regeringen rätt att stifta lagar på egen hand, om den tycker att det behövs.

När riksdagens ledamöter kommer tillbaka efter semestern ligger proposition 2024/25:155 »Stärkt konstitutionell beredskap« och väntar på dem.

En enkel sammanfattning är att regeringen skall kunna ge sig själv rätt att utfärda förordningar vid allvarliga kriser, även i fredstid. Det vill säga att fatta beslut och stifta lag på egen hand, utan att först behöva pröva frågan i riksdagen.

Visserligen förväntas riksdagen godkänna sådana beslut i efterhand. Men då kan skadan redan vara skedd. Och som propositionen är skriven kan regeringen obstruera och försena ett sådant riksdagsbeslut.

Vad handlar det då om för allvarliga kriser som skall kunna åsidosätta parlamentarismen i Sverige? Det bakomliggande kommittébetänkandet ger några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor, snöoväder, finanskrisen och tunnelbygget genom Hallandsåsen.

Vilket, om man tänker efter, är saker som redan kunnat hanteras inom ramen för gällande lag, arbetsformer och maktdelning. Och det finns nästan inga gränser för vad politiker kan anse vara »allvarliga kriser« – om det passar deras agenda.

Från vår tidigare granskning… »Man bör i sammanhanget ställa sig frågan om man vill ge sin värsta politiska motståndare eller framtida regeringar med auktoritära tendenser rätten att proklamera undantagstillstånd och makt att införa nya förordningar som passar den egna agendan.«

Svaret på den frågan är tydligen ja, då förslaget stöds av alla partier utom Miljöpartiet. (Som brukar vara emot sådant här när de är i opposition, men inte i regeringsställning.)

Med detta förslag upphävs den maktdelning som är till för att skydda medborgarna mot förtryck, övergrepp och maktmissbruk i en demokratisk rättsstat. I vart fall tillfälligt.

Hela idén med att ha flera olika maktpoler i en stat är att de andra kan säga stopp om någon av dem blir tokig. I Sverige är de riksdagen, regeringen och de oberoende domstolarna. (Förr krävdes även statschefens underskrift och beslut i två olika riksdagskammare.)

Men nu skall det alltså räcka med att regeringen tycker att det behövs, för att på egen hand kunna stifta lagar.

Extra anmärkningsvärt är att det är en borgerlig regering som går fram med detta förslag. De borgerliga partierna har alltid kämpat för ökad maktdelning. Men så är det tydligen inte längre…

Även om det finns en förkrossande majoritet för förslaget i riksdagen får denna begränsning av den svenska demokratin inte ske utan uppmärksamhet och debatt.

• Riksdagen: Proposition 2024/25:155, Stärkt konstitutionell beredskap »

Tidigare bloggposter:
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen »
• En bugg i fullmaktslagen? »

CC0

Arkiverad under: Demokrati, Länktips, Rättssäkerhet, Spaning, Storebror, Sverige Taggad som: borgerligheten, fullmaktslagen, maktdelning, regeringen, riksdagen

Chat Control 2 – problemen med client-side-scanning

22 juli 2025 av Henrik Alexandersson

Att använda spionprogram på folks telefoner och datorer för Chat Control 2 möter allvarliga praktiska, tekniska och juridiska hinder.

Häromdagen skrev vi om att EU:s ministerråd åter är inne på att använda client-side-scanning (CSS) för att bekämpa övergrepp mot barn i elektroniska meddelanden.

Förslaget går ut på att använda spionprogram (på applikations- eller systemnivå) på din telefon och dator för att identifiera och rapportera eventuellt olagligt innehåll innan det krypteras och sänds.

Ju mer man tänker på saken, ju tydligare blir det att politikerna och tjänstemännen i ministerrådet inte förstår konsekvenserna av sina egna förslag.

En första invändning som dyker upp är att de ändringar som ministerrådet önskar kan få katastrofala konsekvenser om de rullas ut på globala medddelandetjänster.

Syftet kan då utökas för att till exempel identifiera oppositionella och andra som regimer i skurkstater i andra delar av världen är ute efter.

Eller varför bara skurkstater? Om EU beslutar om CSS för att identifiera en viss typ av olagligt innehåll, då kan man vara säker på att tekniken kommer att utökas till att omfatta fler eller alla former av olagligt innehåll.

Då kan till exempel Malta använda CSS för att gå efter information om abort, som är olaglig där. Eller av staten för att identifiera privata elektroniska kommunikationer som anses innehålla hets eller hat enligt en nu allt vidare definition.

Rent tekniskt finns det också luckor i idén om CSS, som tycks gå bortom justitieministrarnas och EU-byråkraternas kompetens.

För att identifiera kända olagliga bifogade filer med CSS används »hash-teknik« där varje bild tilldelas ett unikt teckenvärde, ett fingeravtryck om man så vill.

Saken är att denna hash-identifikator kan ändras genom mindre ändringar i bilden (upplösning, beskärning, redigering m.m.). Eller genom att komprimera bilden eller klistra in den i en annan fil (ordbehandling, kalkylblad, layoutdokument m.m.)

En studie visar att det även går att manipulera systemet så att två helt olika bilder kan få samma hash-värde. Vilket kan vara problematiskt och drabba oskyldiga.

Eftersom förslaget innebär urskiljningslös granskning av all slags meddelanden, utan misstanke om brott – kan man även anta att EU-domstolen kommer att ha invändningar vad gäller rätten till privatliv och privat kommunikation.

Detta på samma sätt som när domstolen år 2014 upphävde EU:s datalagringsdirektiv. Den slog då fast att man får övervaka folk som misstänks för brott – men inte alla andra, hela tiden.

Det finns alltså påtagliga praktiska, tekniska och juridiska problem med ministerrådets förslag om Chat Control 2 genom client-side-scanning.

Det verkar som om man inte förstår vad man beslutar om, den här gången heller.

• Det danska ordförandeskapets förslag i ministerrådet (PDF) »

Se även:
• Chatcontrol.se »

Tidigare bloggposter:
• Chat Control 2 – ministerrådets senaste bud »
• Chat Control 2: Kan vi lita på Europaparlamentet? (juli 2025) »
• Chat Control 2 – läget sommaren 2025 (juli 2025) »
• Beslut om Chat Control 2 den 13-14 oktober? (juli 2025) »
• Chat Control 2 – nu är det match igen! (juni 2025) »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, EU, Länktips, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Säkerhet, Spaning, Storebror Taggad som: chat control, ChatControl, client side scanning, CSS, EU:s ministerråd

Spionprogram – när staten går över gränsen

21 juli 2025 av Henrik Alexandersson

EU:s medlemsstater drar sig inte för att använda spionprogram mot oppositionella, media, jurister och aktivister. Vilket väcker frågan hur alla nya verktyg för övervakning som nu införs kan komma att användas.

Vi brukar varna för att de övervakningsverktyg som införs kan komma att missbrukas av staten och framtida makthavare.

Men det är ingen framtidsdystopi. I vissa avseenden är vi redan där.

EU-stater använder redan spionprogram för att övervaka journalister, politiska motståndare och människorättsaktivister.

Trots att Europaparlamentet genomfört en undersökning om hur dessa använts (Pegasus-utredningen) är EU-kommissionen uppenbart ovillig att ta tag i saken.

Här är några kända exempel på hur sådana spionprogram har använts. Det är sannolikt att det finns ett mörkertal med fler fall som inte kommit till allmän kännedom.

  • 2017 använde Ungern spionprogrammet Pegasus (NSO-group) för att övervaka undersökande journalister.
  • 2019 använde Polen Pegasus för att övervaka journalister och jurister.
  • 2021 använde Grekland Predator (Cytrox) för att övervaka en journalist.
  • 2021 avslöjades att journalister i Frankrike hade övervakats med Pegasus – men det är oklart vilken aktör som låg bakom.
  • 2022 avslöjades att journalister och aktivister i Katalonien övervakats (Pegasus). Den spanska staten har bara delvis erkänt övervakningen.
  • 2023–2024 hade italienska myndigheter ett kontrakt med företaget Paragon Solutions, vars verktyg Graphite använts mot minst två journalister. Detta avslöjades 2025.
  • 2025 briserade den så kallade Paragon-skandalen där bortåt ett hundratal personer i EU-apparaten, journalister och människorättsaktivister övervakades. Detta avslöjades efter att WhatsApp/Meta och Apple slagit larm. Italien har pekats ut som ansvarigt, men förnekar att man legat bakom övervakningen. Avtalet mellan Italien och Paragon avslutades tidigare i år.

EU-kommissionen är vanligtvis angelägen om att yttra sig om journalistisk integritet, dataskydd, rättsstat och mänskliga rättigheter. Men den förklarar sin ovilja att engagera sig i ovan nämnda affärer med att säkerhet är nationell kompetens som vilar hos medlemsstaterna.

Det framstår tydligt att dagens politiker i EU:s medlemsstater använder övervakningsverktyg i politiska syften – som att spionera på motståndare eller tysta ner skandaler.

I de flesta fall finns inget fungerande rättsligt skydd mot godtycklig övervakning. Vissa medlemsstater (Ungern, Polen, Spanien och Frankrike) har vägrat samarbeta med Europaparlamentets Pegasus-utredning.

Det hela väcker frågor om grundläggande mänskliga rättigheter som de formuleras I Europakonventionen. Då särskilt artikel åtta och tio:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Europadomstolen har flera gånger slagit fast att övervakning utan lagstöd, kontroll och insyn strider mot mänskliga rättigheter.

Enligt domstolen krävs särskilt starka rättssäkerhetsgarantier när övervakning kan påverka pressfriheten och källors möjlighet att vara anonyma.

Vad gäller övervakning av jurister kan detta hota det konfidentiella förhållandet mellan advokater och klienter – och i ett vidare perspektiv hota rättssäkerheten som sådan.

Och när det kommer till övervakning av politiker, oppositionella och politiska aktivister ligger viktiga frågor om hur vår demokrati fungerar i potten.

Sammanfattningsvis får stater bara använda spionprogram i mycket speciella fall, med tydligt lagstöd, starkt skydd för individen och oberoende kontroll. Annars bryter de mot grundläggande rättigheter.

Att framtida makthavare kan komma att använda den allt mer omfattande övervakningsstsat som nu rullas ut för sina egna – inte alltid ädla – syften är i sammanhanget uppenbart.

Länkar:
• European journalists targeted with Paragon Solutions spyware, say researchers »
• Alleged Italian phone hacking involves political gossip website, sources say »
• Europe: Paragon attacks highlight Europe’s growing spyware crisis »
• Staatstrojaner gegen Journalisten in Europa »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Dataskydd, EU, Europa, Länktips, Media, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Graphite, Paragon, Pegasus

Online Safety Act – britternas DSA och Chat Control i ett

19 juli 2025 av Henrik Alexandersson

Knappt har bläcket hunnit torka på britternas kritiserade Online Safety Act. Men redan kräver parlamentsledamöter att den utökas.

Britternas Online Safety Act (OSA) liknar EU:s Digital Services Act (DSA) och Chat Control 2, fast i en lag. Den riktar in sig särskilt på sociala medier, användargenererade plattformar och söktjänster.

Målet är att att göra Storbritannien till »den säkraste platsen i världen att vara online«.

Stora nätplattformar måste proaktivt begränsa olagligt och skadligt innehåll.

De skall särskilt skydda barn och erbjuda olika upplevelser beroende på användarens ålder. Vissa sajter måste införa åldersverifiering, särskilt porrsajter. Nu senast även Reddit.

Vuxna användare skall ges möjlighet att välja bort olika former av lagligt men »skadligt« innehåll. Till exempel hatfulla uttryck. Hur detta skall gå till har givit upphov till styrdokument med omfattande micro management.

Vad som skall anses vara skadligt är upp till den politiska dagsformen, regeringens förordningar och tillsynsmyndigheten Ofcom. Än så länge har man en svart lista med 130 olika typer av innehåll.

Plattformar måste klargöra sina modereringsprinciper i sina användarvillkor. Det skall finnas en tydlig möjlighet för användare att klaga och överklaga beslut. Så långt skiljer sig OSA inte så mycket från DSA.

Och precis som när det gäller DSA uppstår olika praktiska problem när de goda föresatserna i OSA skall omsättas i verkligheten. Det finns kritik till exempel vad gäller användarnas integritet, gränsdragningsproblem, risk för övermoderering och censur.

En sak som skiljer OSA från DSA är att man inte bara skall söka efter olagligheter och hat i poster på sociala media – utan även i privata elektroniska meddelanden, även om dessa skulle vara totalsträckskrypterade. Vilket påminner om EU:s Chat Control 2, fast med bredare syfte.

Brittiska parlamentsledamöter menar nu att OSA inte är tillräckligt effektiv mot desinformation, särskilt efter upploppen i Southport förra året. Man menar även att lagen misslyckas med att reglera innehåll som är skadligt men inte olagligt.

Parlamentets Science, Innovation and Technology Committee har lagt fram en rapport som bland annat kräver att OSA även skall omfatta artificiell intelligens. AI-genererat innehåll skall tydligt märkas på ett sätt som är väl synligt och inte kan avlägsnas. Hur nu det är tänkt att gå till.

Man vill se mer faktakontroll utförd av tredjeparts fact checkers. Precis som EU. Och precis det sociala media nu rör sig bort ifrån i USA, då sådana fakttakontrollanters oberoende och neutralitet har ifrågasatts.

Rapporten kräver vidare att plattformarna hålls ansvariga för »the impact from amplification of harmful content«. Och man vill tydligare kunna censurera »legal but harmful content«, till exempel hat, manipulativt och vilseledande innehåll.

För att undvika missförstånd bör påpekas att OSA inte är den lagstiftning som lett till uppmärksammade polisinsatser mot folk som tycker fel på nätet de senaste åren. De bygger istället på Public Order Act (1986) och Communications Act (2003).

Dessa lagar tillåter ingripanden mot »grov förolämpning« och »stötande« kommunikationer även om de inte är direkt olagliga. Det räcker att innehåll upplevs som skadligt. Vilket naturligtvis öppnar för ett stort mått av subjektiv bedömning. Men det är som sagt en annan fråga.

CC0

Arkiverad under: Censur, Kryptering, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Online Safety Act, Online Safety Bill, Storbritannien, UK

Sluta tumma på våra fri- och rättigheter!

14 juli 2025 av Henrik Alexandersson

Skall man säga ifrån när staten börjar begränsa de mänskliga rättigheterna? Eller tänker vi vänta tills det är för sent?

I sitt standardverk om den totalitära statens ursprung skriver Hannah Arendt att människor inte förstår att allt faktiskt är möjligt. Allt. Vilka vansinnigheter som helst.

Nazityskland och Stalins Sovjet är exempel på absurda dödskulter på väg mot sina respektive utopier – som få kunnat föreställa sig i förväg.

Arendt påpekar också att man inte kan förvänta sig att den totalitära staten skall komma i samma skepnad som förra gången. Och att det inte nödvändigtvis behöver finnas någon ond plan, några missriktade goda föresatser eller ens några föresatser alls.

Vidare gör hon denna grundläggande observation…

»Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.«

Vilket är värt att hålla i minnet när politiker föreslår att vi måste göra det ena eller andra som begränsar individens frihet eller rättigheter.

De grundläggande mänskliga rättigheterna som vi känner dem idag formulerades efter andra världskriget – med syfte att förhindra att en stat, överhet eller majoritet förtrycker den enskilda individen. Ett regelverk för att det som skedde inte skall kunna ske igen.

I debatten om den svällande övervakningsstaten brukar jag påpeka att vi inte kan veta vem som styr vårt land i morgon. Förr eller senare kommer någon ondsint autokrat som kan använda sådana verktyg för att förtrycka enskilda, grupper eller hela folket.

Då gäller det att våra grundläggande fri- och rättigheter är intakta. Så att en framtida totalitär stat i vart fall inte kommer nyckelfärdig.

Men det behöver som sagt inte ens handla om onda avsikter. Missriktad välvilja är grunden för mycket elände. Och utopister är alltid övertygade om att det de gör är rätt, för en större sak som anses vara det bästa för samhället som helhet och värt vissa bondeoffer.

Själv fruktar jag dumhet, inkompetens och drevkultur mer än ondska. Övergrepp mot individens rättigheter kan även ske för att någon vill sopa misstag eller övertramp under mattan. Eller av överdrivet nit. Eller missriktad ambition.

Allt är som sagt möjligt. Och hotet behöver inte komma i samma skepnad eller från samma håll som förra gången. Den demokratiska rättsstaten kan urholkas av de bästa och vackraste intentioner.

Det talas om att begränsa våra grundläggande fri- och rättigheter för att bekämpa gäng och terrorister, för att rädda barnen från övergrepp, för klimatet, för att bekämpa felaktiga åsikter, i namn av kriget mot narkotikan, för att stoppa penningtvätt… och så vidare.

Här gäller det att hålla en rågång i debatten.

Det är till exempel acceptabelt att övervaka människor som misstänks för brott – men inte alla andra, hela tiden.

Det är även acceptabelt att stoppa konkreta uppmaningar till våld – men inte åsikter.

Det är med andra ord OK att begränsa en människas grundläggande rättigheter om hon är på väg att kränka någon annans säkerhet eller egendom.

Vilket i den demokratiska rättsstaten hanteras av våldsmonopolet, från polis till oberoende domstolar. Och vid yttre hot av vårt militära försvar.

Men huvudregeln måste alltid vara de grundläggande mänskliga rättigheter som miljoner européer och amerikaner offrat sina liv för att försvara.

Rättigheter som grundas på respekt för individen och vars uppgift är att skydda dig mot övergrepp från överheten.

Låt oss repetera två aktuella punkter i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Först artikel åtta…

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Artikel tio…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Därför fortsätter kampen mot massövervakning – och för fri information på ett fritt och öppet internet.

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Censur, Demokrati, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, fri- och rättigheter

EU:s ständigt svällande nätcensur

3 juli 2025 av Henrik Alexandersson

EU:s »Code of practice on disinformation« har nu blivit en del av unionens Digital Services Act (DSA). Vad betyder det för yttrandefriheten online?

Vid månadsskiftet blev EU:s »Code of practice on disinformation« en del av DSA:s lagstiftningspaket. Det är frivilligt för de stora sociala plattformarna och sökmotorerna att ansluta sig. Men om de gör det, då måste de följa den.

De som anslutit sig är bland andra Facebook, Instagram, Youtube, LinkedIn, TikTok, Google search och Bing. X lämnade uppföranddekoden 2023.

Bland annat föreskrivs att man skall motverka missinformation (omedveten), desinformation (medveten), påverkansoperationer och påverkan från främmande makt.

Detta kan ske till exempel genom att ta bort innehåll, av-monetarisering, flaggning, tillförande av kontext och begränsad spridning.

Till sin hjälp skall man ha faktagranskare, som förutsätts vara redaktionellt och ekonomiskt oberoende från politiska, ekonomiska eller ideologiska intressen. Vilket ibland ifrågasätts om de verkligen är.

Detta är inte samma sak som DSA:s Trusted Flaggers, som i teorin skall inrikta sig på att anmäla olagligt innehåll – och som förväntas företräda olika särintressen. (I DSA:s ursprungliga text talades om företrädare för kollektiva intressen.)

Faktagranskarnas uppgift är däremot att bedöma olika yttrandens sanningshalt, inte laglighet.

Intressant nog är detta samma system för extern faktagranskning som Facebook lämnat i USA, där man anser att det är problematiskt.

X (Twitter) har valt en egen väg med crowdsourcade community notes – där användare kan påpeka felaktigheter och tillföra kontext.

En »permanent taskforce« skall upprättas för att samordna insatser mellan plattformarna och EU-kommissionen, External Action Services Rapid Response System, European Regulators Group for Audiovisual Media Services, European Digital Media Observatory, EU:s Digital Services Board med flera.

EU-kommissionen erkänner att gränsen mellan fakta, tolkning och åsikt kan vara otydlig, särskilt i polariserade frågor som klimat, migration och geopolitik.

Det förväntas att åtgärder mot falsk eller vilseledande information skall vara proportionerliga och förenliga med yttrande- och informationsfrihet.

Vilket – i teorin – betyder att kontroversiella åsikter inte får censureras bara för att de avviker från konsensus, så länge de inte strider mot plattformens användarvillkor eller lag.

Dock har plattformarna under lång tid pressats av politiker till att använda just användarvillkoren för att begränsa det fria ordet. I Sverige har de flera gånger kallats upp till regeringen i syfte att diskutera »branschens ansvar« för vad som publiceras.

Vad som skall plockas bort, skuggbannas, av-monetariseras och så vidare är alltså inte helt kristallklart. Vilket möjligen är medvetet.

På det hela taget har man skapat ett byråkratiskt system för att kontrollera innehåll som i stora delar ligger utanför demokratisk kontroll, traditionell lagstiftning och rättslig prövning.

I ett vidare perspektiv kan detta system förr eller senare komma att missbrukas av aktörer med onda avsikter. Eller av missriktad välvilja.

Men nu är uppförandekoden alltså här och en del av DSA. Återstår att hålla ett öga på hur den tillämpas.

• EU-kommissionen: The Code of Conduct on Disinformation »

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Nätkultur, Propaganda, Rättssäkerhet, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet

En bugg i fullmaktslagen?

19 juni 2025 av Henrik Alexandersson

Kan den föreslagna fullmaktslagen användas för att ge regeringen rätt att helt köra över riksdagen?

En i stort sett enig parlamentarisk kommitté har kommit fram till att regeringen skall kunna ge sig själv rätt att utfärda förordningar och regler (stifta lagar) om den anser att situationen kräver det. I fredstid.

Därför vill regeringen nu ändra grundlagen. Vilket kullkastar hela idén om maktdelning.

»It may be too great a temptation to human frailty, apt to grasp at power, for the same persons who have the power of making laws to have also in their hands the power to execute them.« – John Locke

Nu finns det förvisso en säkerhetsventil. Ett sådant beslut måste godkännas i efterhand av riksdagen, med minst tre fjärdedelars majoritet. Så här lyder den föreslagna lagen:

4 § Föreskrifter som avses i 3 § ska gälla för viss tid, dock längst tre månader.
Föreskrifterna ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. För att riksdagen ska godkänna föreskrifterna krävs att minst tre fjärdedelar av de röstande enas om beslutet.
Föreskrifterna upphör omedelbart att gälla
1. om de inte underställs riksdagen inom en vecka från den dag då de beslutades,
2. om de inte godkänns vid riksdagens prövning, eller
3. om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom en månad från det att de underställdes.

Jag är inte jurist, men… Anta att vi en dag har en regering som vill införa något slags undantagstillstånd som saknar stöd i riksdagen.

Vi säger att beslutet fattas av regeringen en torsdag. Men regeringen underställer inte den nya förordningen riksdagen. Den upphör då att gälla efter en vecka.

En vecka kan vara mycket lång tid i politiken, speciellt vid något slags förmodat krisläge.

Anta sedan att regeringen fattar ett nytt beslut om en likadan (eller en snarlik) förordning samma torsdag som den gamla automatiskt upphör att gälla. Som sedan inte heller underställs riksdagen…

Då kan det hålla på så där tills riksdagen tröttnar och begär misstroendevotering.

Det skulle garanterat bli bråk och buller om den nya lagen missbrukades på det sätt som beskrivs ovan. Men att möjligheten alls existerar, ens i teorin, är oroväckande. Konstitutionella spärrar måste vara vattentäta.

Vi kan inte utgå från att alla framtida regeringar är goda demokrater som inte tänjer på reglerna i egna syften.

Detta är bra en av alla saker som är fel med den nu föreslagna lagen –  proposition (2024/25:155). Läs mer i de länkade bloggposterna nedan.

Läs mer:
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen »

• Timbro: Ge inte Trumps farliga makt till Kristersson »
• Oisín Cantwell: Den svenska demokratin är på väg att försvagas »

• SVT: Regeringen ska få mer makt vid allvarlig kris »
• SvD ledare: Mattias Svensson – I kristid behövs maktdelning »

• SvD ledare: Mattias Svensson – Regeringen öppnar för maktmissbruk »

• Regeringen: Stärkt konstitutionell beredskap, Prop. 2024/25:155 »
• Powerpoint från regeringens presskonferens »
• Se även presskonferensen på Youtube »

Tidigare:
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Vårt remissvar »
• Timbro-rapporten ”Har nöden ingen lag?” »

CC0

Arkiverad under: Demokrati, Länktips, Rättssäkerhet, Spaning, Storebror, Sverige Taggad som: fullmaktslagen, regeringen

Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen

15 juni 2025 av Henrik Alexandersson

Borgerliga partier brukade stå upp för maktdelning. Nu föreslår de att regeringen – i fredstid – skall kunna ge sig själv rätten att stifta lagar. Om den anser att det behövs.

Detta är ett svek mot de principer som länge definierade borgerlig politik.

»The greater the power, the more dangerous the abuse.«
– Edmund Burke

Och det är inte bara högern. Alla partier utom Miljöpartiet stöder förslaget – Proposition 2024/25:155. (MP:s motstånd ska dock ses i ljuset av att de just nu är i opposition…)

Ändå är det särskilt anmärkningsvärt att just de borgerliga sviker det som en gång var en av deras ideologiska grundpelare.

Under lång tid gick skiljelinjen mellan Socialdemokraterna, som ville stärka regeringsmakten – och de borgerliga partierna, som betonade vikten av maktdelning. Det vill säga att inte samla all makt på ett och samma ställe.

Maktdelning är vad det låter som: Att makten i ett samhälle delas upp – till exempel mellan regering, riksdag och oberoende domstolar. (I vissa länder även statschefen och en andra parlamentarisk kammare.)

Det är ett skydd mot maktmissbruk. Om en maktpol spårar ur – kan de andra hålla emot.

»Freedom is guaranteed only where the power of government stops.«
– Hannah Arendt

Demokratin säkras inte bara genom fria val – utan också genom att makten är fördelad och öppen för granskning.

»The chief safeguard of freedom is the separation of powers.«
– Friedrich Hayek

Det är den principen man nu är beredd att överge.

Gösta Bohman lär rotera i sin grav.

Läs mer:
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Timbro: Ge inte Trumps farliga makt till Kristersson »
• Oisín Cantwell: Den svenska demokratin är på väg att försvagas »

• Regeringen: Stärkt konstitutionell beredskap, Prop. 2024/25:155 »
• Powerpoint från dagens presskonferens »
• Se även presskonferensen på Youtube »

• SVT: Regeringen ska få mer makt vid allvarlig kris »
• SvD ledare: Mattias Svensson – I kristid behövs maktdelning »

Tidigare:
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Vårt remissvar »
• Timbro-rapporten ”Har nöden ingen lag?” »

Arkiverad under: Demokrati, Länktips, Rättssäkerhet, Storebror, Sverige Taggad som: borgerligheten, fullmaktslagen, principer, regeringen

Stoppa fullmaktslagen!

12 juni 2025 av Henrik Alexandersson

Alla politiska partier utom Miljöpartiet vill att regeringen skall kunna ge sig själv rätt att utfärda förordningar (lagar) vid allvarliga kriser i fredstid. Alltså kunna utlysa någon form av undantagstillstånd.

Att riksdagen om det krävs kan bemyndiga regeringen att ta över lagstiftningen i ett visst syfte och under en viss tid må kanske vara en sak.

Att regeringen skall kunna bemyndiga sig själv att utfärda förordningar är dock att gå över gränsen.

Men det är vad som nu föreslås. Regeringen skall kunna ge sig själv rätt att stifta lagar.

Där upphör den maktdelning som är till för att skydda oss mot förtryck, övergrepp och maktmissbruk.

Hela idén med att ha flera olika maktpoler i en stat är att de andra kan säga stopp om någon av dem blir tokig. I Sverige är de riksdagen, regeringen och de oberoende domstolarna. (Förr krävdes även statschefens underskrift och beslut i två olika riksdagskammare.)

Förslag till grundlagsändring, Regeringsformen 16 kapitlet 1§:

»Om det råder en allvarlig fredstida krissituation och förhållandena kräver det kan riksdagen besluta att regeringen ska ha de särskilda befogenheter att meddela föreskrifter som anges i 2 och 3 §§. Ett sådant beslut kräver att minst tre fjärdedelar av de röstande enas om det.

Om det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas får regeringen fatta beslutet. Ett sådant beslut ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. För att riksdagen ska godkänna beslutet krävs att minst tre fjärdedelar av de röstande enas om detta.«

Det enda regeringen inte skall få göra på egen hand är att »stifta, ändra eller upphäva grund- lag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen«. Men allt annat.

Med lite kreativitet kan man alltid hävda att det råder något slags allvarlig krissituation.

Att riksdagen kan upphäva regeringens beslut i efterhand är en klen tröst om skadan redan är skedd. I vart fall en vecka i taget går det att hålla riksdagen ur loopen.

Vill sossarna verkligen ge denna makt till Åkesson? Vill borgerligheten verkligen ge den till en rödgrön regering som är beroende av Vänsterpartiet?

Vill folket ge regeringen den makten? Det är ju liksom inte alltid våra politiker hållit sig inom givna råmärken. Svensk politisk historia är kantad av saftiga skandaler och rättsövergrepp.

I tider när det talas om såväl tvångs-återvandring som folkomflyttning och klimatnödläge i den politiska debatten saknas inte krav på nya brådskande regler.

Vill vi ge framtidens regeringar rätt att göra som de vill om de tycker att det behövs?

Notera att detta handlar om fredstid. (I krig får regeringen göra nästan som den vill.)

Vad är ens en »allvarlig fredstida krissituation«? Ur vår förra postning:

»Kommittébetänkandet ger några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor och snöoväder.

Vilket, om man tänker efter, är saker som kunnat hanteras rimligt inom ramen för gällande lag, arbetsformer och maktdelning.

Betänkandet tar även upp kriser som kan anses vara av politisk natur: Finanskrisen, tunnelbygget genom Hallandsåsen och flyktingsituationen 2015. Vilket öppnar frågan vilka andra politiska kriser som kan bli aktuella.«

Flera remissinstanser efterlyser klarare besked om när fullmaktslagen är tänkt att användas. Och hur.

Till exempel menar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att regleringens mål och syfte uttryckligen måste anges i författningstexten för att motverka risken för missbruk av reglerna.

Civil Rights Defenders, Försäkringskassan, Länsstyrelsen i Stockholms län, Migrationsverket och MSB menar att det behövs en tydligare definition av uttrycket »allvarlig fredstida krissituation« och en närmare exemplifiering av situationer som är tänkta att omfattas.

Centrum för rättvisa, Civil Rights Defenders, Journalistförbundet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Region Skåne och Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen anser att de aktuella delarna av kommitténs förslag är för långtgående.

Svenska kraftnät, Företagarna, Livsmedelsverket, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Sveriges Civilförsvarsförbund och Tidningsutgivarna avstyrker förslaget i dess helhet. De anser att riskerna större än nyttan.

Kritikerna är måga fler. Med rätta. Det handlar trots allt om att ge alla framtida regeringar aldrig tidigare skådade maktbefogenheter. Och det sker just nu.

Läs mer i vår förra postning som innehåller mer information och länkar om fullmaktslagen:

• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Demokrati, Rättssäkerhet, Storebror, Sverige Taggad som: fullmaktslagen, maktdelning

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 35
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nätfrihet och integritet!

Femte juli är en nätpolitisk nyhetssajt som står på internetanvändarnas sida. Läs mer.

Nyhet: Merch!

Visa ditt stöd för ett fritt internet genom att bära våra kläder – här hittar du vår shop!

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • Chat Control 2: Har Europaparlamentet fått fnatt?10 augusti 2025
  • USA skärper tonen om yttrandefriheten i EU8 augusti 2025
  • Tyskland rullar ut AI-stödd övervakning7 augusti 2025
  • Varannan svensk tvekar om demokratin6 augusti 2025
  • Stoppa Chat Control 2 – skriv ett vykort4 augusti 2025
  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • Soundcloud: 5july
  • RSS-flöde

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS