Rättssäkerhet

Rätten till en opartisk och rättvis rättslig prövning samt principen om att människor skall betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats är centrala principer för en demokratisk rättsstat. Ändå urholkas dessa ständigt, i namn av än det ena, än det andra. I nätsammanhang kan det ofta handla om principen att ingen skall straffas eller censureras utan förgående rättslig prövning.

EU:s AI Act är ett ormbo

12 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s AI-förordning och AI-leverantörernas tekniska tillämpning av kravet på märkning har potential för oväntade och oönskade konsekvenser.

Enligt artikel 50.2 i EU:s AI Act (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens) gäller nu följande:

»Leverantörer av AI-system, inbegripet AI-system för allmänna ändamål, som genererar syntetiskt ljud-, bild-, video- eller textinnehåll ska säkerställa att AI-systemets utdata är märkta i ett maskinläsbart format och kan upptäckas som artificiellt genererade eller manipulerade. (…) Denna skyldighet är inte tillämplig i den mån AI-systemen utför en hjälpfunktion för vanlig redigering eller inte väsentligt ändrar de indata som tillhandahålls av tillhandahållaren eller deras semantik…«

Låt oss fokusera på text. Ur EU-kommissionens FAQ:

»According to Article 50(4) of the AI Act, deployers of generative AI systems must clearly label AI-generated or manipulated text published with the purpose of informing the public on matters of public interest. For text to fall within this obligation, 3 criteria must be fulfilled. The text needs to be:
• Published
• Informative to the public
• On matters of public interest«

Med »deployer« avses i sammanhanget användaren. Detta gäller till att börja med den som publicerar en text i ett professionellt sammanhang.

Samt att »Published text that has undergone human review or editorial control – does not need to be labelled.« Med detta avses en verklig granskning av textens sakinnehåll, utförd av någon med relevant kunskap och professionellt omdöme. Akademisk peer review och en ansvarig redaktörs granskning anges som exempel.

Kommissionen påpekar att den som använder AI helt privat och icke-professionellt (»in their personal capacity«) inte räknas som en »deployer« och därför inte omfattas av användarens märkningsskyldighet. Det undantaget gäller dock inte nödvändigtvis den tekniska märkning som AI-leverantören bygger in i resultatet.

Låt oss se hur AI-modellerna förhåller sig till lagtexten. Från Anthropic / Claudes FAQ, How Claude marks AI-generated content:

»Claude models launched in the EU on or after August 2, 2026 will support machine-readable marking at launch. Generated text will carry embedded watermarks, and generated files will include digitally signed provenance metadata where supported.« (…)

»We’re also working to add marking support to Claude models released before that date…« (…)

»When a supported Claude model generates text, it weaves an imperceptible watermark directly into the text itself. You won’t see it, and it doesn’t change the meaning, quality, or readability of Claude’s response.«

»Because the watermark is part of the text, it will travel with the text when it’s copied and pasted elsewhere, and may persist through some editing.«

Anthropics generella lösning tycks alltså inte göra något tekniskt undantag för vanlig redigering, trots att sådan användning under vissa förutsättningar är undantagen från märkningskravet i artikel 50.2.

Inte heller vad görs undantag vad gäller användning »in their personal capacity« eller dylikt. All text som genereras av Claude-modeller med stöd för tekniken kommer alltså att märkas. Vilket man möjligen kan förstå då AI-modellen inte nödvändigtvis kan veta vilket syfte användaren har.

Märkningen rullas av praktiska skäl ut på global nivå.

Detta väcker en rad frågor om upphovsrätt, juridik, säkerhet och personligt ansvar.

Kan till exempel en tekniskt betingad förändring av en upphovsmans formuleringar påverka verkets integritet eller möjligheten att fastställa vad upphovsmannen faktiskt skrev?

På X ställer sig flera användare frågan om text de själva skriver kommer att AI-märkas om man använder Claude för redigering, research m.m. (enligt Claude, inte AI-förordningen).

Några exempel…

»I am still writing the material. The quotes are mine. The arguments are mine. The new dictation is mine. I am using the AI to help retrieve, arrange, compare, and clean up what I have already written. (…) I do not want them to change it. I carefully crafted it the way I crafted it. I want the tool to help me work with my writing, not subtly rewrite it into something else.«

Den juridiska aspekten…

»It should be a crime for companies to alter the text of my legal documents with textual watermarking because it requires altering word choice, etc.

Entire cases have been lost and litigated over the placement of a comma.«

Rättssäkerhet…

»A detected watermark does not prove that Claude wrote a document. Anthropic says it may also appear when someone uses Claude to proofread, translate or improve a text originally written by a human.

But will an employer, university, client or publisher understand that distinction?

“Processed by Claude” could quickly become “written by AI.” This is a real problem!«

Den som anstränger sig kan komma runt märkningen. Så detta drabbar främst vanligt folk…

»A determined user can weaken a text watermark through extensive rewriting, translation, another model or an unmarked open-source system. Ordinary users asking Claude to polish an email, edit a document or help with code are more likely to retain the mark.«

Användarperspektiv…

»It means the models will be forced to write in a statistically worse/uniform way in order to embed utter nonsense that is irrelevant and which falls apart as soon as I start to edit it. There is no chance that if I am working on article with AI and rewrite 70-80% of it that it survives and so what I get is essentially just worse text for absolutely no reason at all.«

Och så vidare. Kommer detta till exempel att göra en text spårbar till en enskild användare?

Potentialen för oväntade och oönskade konsekvenser är betydande. Som vanligt ställer vi oss frågan: Har man verkligen tänkt igenom det här?

Mönstret börjar bli bekant. Först stressar man igenom något hetsade av media, alarmister och i sin upphetsning över att ha hittat något nytt att reglera. Sedan visar det sig att verkligheten är mer komplicerad. Då – när skadan redan är skedd – tvingas man backa.

Som vi brukade säga när jag jobbade i Europaparlamentet: I EU börjar man med att besluta. Sedan tar man reda på fakta. Därefter debatterar man saken.

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens (m.m.) »

• Transparency obligations under Article 50 of the AI Act »

• How Claude marks AI-generated content »

• The Verge: Claude will apply invisible watermarks to AI text and images »

CC0

Kommer Frankrike att förbjuda X?

6 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Det cirkulerar rykten om att Frankrike är på väg att förbjuda X. Det stämmer inte riktigt. Men det som faktiskt sker kan få betydligt större konsekvenser.

Sociala medier är fulla av uppgifter om att Frankrike är på väg att förbjuda X lagom till nästa års presidentval, av politiska skäl. Vad det egentligen fråga om är en rättsprocess som pågått i ett och ett halvt år och som hotar sociala mediers budbärarimmunitet (safe harbour) – utan vilken deras verksamhet i princip blir omöjlig.

Bakgrunden är en förundersökning som inleddes redan i januari 2025. Den gällde ursprungligen misstankar om att X:s rekommendationsalgoritm hade manipulerats och att personuppgifter använts olagligt.

Den 9 juli 2025 överlämnades utredningen till den franska gendarmeriets nationella cyberenhet. Brottsmisstankarna gällde bland annat ändring eller förvanskning av ett automatiserat databehandlingssystem, olovlig utvinning av data samt behandling av personuppgifter på bedrägligt eller olagligt sätt.

X – som släppt sin rekommendationsalgoritm som öppen källkod redan i mars 2023 (och uppdaterade den löpande) – vägrade därefter att lämna ut ytterligare uppgifter om den (med hänvisning till affärshemligheter) och beskrev utredningen som politiskt motiverad. (Le Monde »)

X har sedan öppnat delar av sin xAI‑algoritm som öppen källkod i januari 2026. Men den franska brottsutredningen rör inte primärt om koden kan läsas utan om algoritmerna har manipulerats och använts för politisk påverkan, utländsk inblandning och olaglig databehandling.

Den 3 februari 2026 genomförde franska myndigheter, med stöd av Europol, en husrannsakan på X:s kontor i Paris. Elon Musk och den tidigare VD:n kallades till frivilliga förhör den 20 april. Musk infann sig inte.

Den 6 maj 2026 gick ärendet över från åklagarledd förundersökning till en formell information judiciaire. Det betyder att oberoende undersökningsdomare nu leder utredningen. Åklagaren har begärt att bolagen X.AI Holdings, X Corp och xAI samt Musk och företagets franska VD formellt skall delges misstanke. (Reuters »)

Brottsrubriceringarna omfattar bland annat misstänkt medverkan till innehav och organiserad spridning av sexuellt övergreppsmaterial med barn, sexuella deepfakes av personer som inte samtyckt, förnekande av brott mot mänskligheten, olaglig insamling och otillräckligt skydd av personuppgifter, brott mot elektronisk brevhemlighet, drift av en plattform i syfte att möjliggöra olagliga transaktioner samt organiserad manipulation av automatiserade databehandlingssystem.

Vissa av misstankarna gäller material som användare kan ha publicerat eller framställt med Grok. Andra gäller X:s och de ansvarigas egna tekniska beslut, behandling av personuppgifter och påstådda manipulation av datasystem.

Utredningen gäller alltså ett antal specificerade brott och frågan om X genom tekniska eller affärsmässiga beslut kan ha medverkat till dem.

Under fransk lag (LCEN från 2004) har värdtjänster (hébergeurs) ett begränsat ansvar: De är inte generellt skyldiga att övervaka innehåll i förväg och ansvarar främst om de inte tar bort uppenbart olagligt innehåll efter anmälan. De skiljs från »éditeurs« (utgivare) som har redaktionellt ansvar.

En neutral värdtjänst har enligt EU-rätten ett begränsat ansvar för användarnas innehåll. I stora drag gäller: Plattformen är inte automatiskt ansvarig för allt som användarna publicerar. Ansvar kan uppstå om plattformen får faktisk kännedom om olagligt innehåll men inte skyndsamt tar bort eller blockerar det. Plattformen får normalt inte åläggas att generellt övervaka allt användarinnehåll. Dessa principer finns främst i artiklarna 6 och 8 i Digital Services Act (DSA).

Den 16 juni 2026 avkunnade EU-domstolen en intressant och i sammanhanget relevant dom i de förenade målen WebGroup Czech Republic, C-188/24 och C-190/24. Domstolen prövade bland annat en trafikinformationstjänst där användarna rapporterade poliskontroller. Plattformens algoritm bestämde hur och i vilken ordning uppgifterna visades.

EU-domstolen slog fast att en tjänst inte nödvändigtvis är en neutral värdtjänst om den genom sin algoritm på förhand bestämmer under vilka förhållanden information sprids, på vilket sätt den sprids och i vilken prioritetsordning den visas.

Det avgörande är alltså inte bara om plattformen känner till varje enskilt meddelande. Även kontroll över hur informationen sprids kan innebära att den inte längre är en passiv värd. Domstolen gjorde dock undantag för vanlig kategorisering och indexering som enbart är till för att göra innehållet lättare att hitta.

En juridisk analys publicerad efter domen drar slutsatsen att algoritmisk rangordning och monetarisering kan beröva plattformar deras ställning som neutrala värdtjänster. Detta kan få stora konsekvenser för X, Facebook, TikTok, YouTube och andra plattformar. Deras flöden är inte kronologiska anslagstavlor. Algoritmer väljer aktivt vilka inlägg som skall lyftas fram, rekommenderas eller begravas, ofta för att öka engagemang och annonsintäkter.

Om X bedöms spela en aktiv roll genom att systematiskt välja ut, förstärka eller monetarisera visst innehåll kan skyddet begränsas. Men detta betyder inte automatiskt att X blir utgivare eller gärningsman bakom varje inlägg.

För ett straffrättsligt ansvar som medgärningsman eller medhjälpare krävs att åklagaren visar en konkret koppling till det aktuella brottet, faktisk medverkan eller kontroll, den kunskap eller avsikt som respektive brott kräver samt att plattformens handlande inte bara bestod i neutral lagring.

Påståendet om att X görs till medgärningsman till de brott som eventuellt begås av dess användare är därför alltför kategoriskt. Det rör sig snarare om att undersökningsdomarna kan försöka visa att X i vissa fall varit en aktiv medverkande aktör, inte bara en teknisk mellanhand.

Så, kan X blockeras?

Ja, det finns juridiska vägar för detta. I vart fall för en tillfällig blockering. Men ribban är hög. Artikel 51 och 82 i DSA tillåter i sista hand att en samordnare för digitala tjänster begär att en domstol tillfälligt begränsar tillgången till en tjänst. Det förutsätter bland annat en överträdelse som fortsätter, att andra befogenheter har uttömts, att överträdelsen orsakar allvarlig skada, att överträdelsen utgör ett brott som innebär ett hot mot människors liv eller säkerhet och att det är ett proportionerligt och tidsbegränsat beslut. DSA säger uttryckligen att lagligt innehåll inte får göras otillgängligt i onödan.

Fransk rätt medger också domstolsförelägganden mot internetoperatörer och andra mellanhänder för att stoppa eller förebygga skada. Men en total blockering av en plattform med miljontals lagliga inlägg skulle behöva klara en mycket sträng proportionalitetsprövning mot yttrande- och informationsfriheten.

Således: Utredningen kan på längre sikt öppna för krav på att X blockeras i Frankrike. Men någon sådan begäran eller något sådant beslut är ännu inte känt.

Det går att misstänka politiska motiv, särskilt eftersom den ursprungliga anmälan kom från den Macronallierade parlamentsledamoten Éric Bothorel och uttryckligen berörde påverkan på den politiska debatten. Musk och X har också beskrivit utredningen som politiskt motiverad. Men det finns för närvarande inga offentliga belägg för att regeringen beordrat domarna att angripa X på grund av Musks kritik.

Processen började som sagt två år före presidentvalet, inte nio månader före. Det senaste juridiska resonemanget om värdstatus kommer visserligen närmare valet, men bygger på en EU-dom som gäller alla algoritmstyrda plattformar.

Det verkligt intressanta är att EU-domstolen har börjat sudda ut gränsen mellan neutral teknisk mellanhand och redaktionell aktör. Om en algoritm väljer vilka användarinlägg som skall förstärkas kan plattformen anses kontrollera innehållets spridning, även om den inte har granskat eller godkänt själva inlägget.

Det finns möjligen en viss logik då en plattform som medvetet förstärker och tjänar pengar på olagligt material inte alltid kan gömma sig bakom den användare som postat det.

Men detta är samtidigt farligt, eftersom en alltför bred tolkning kan göra plattformar ansvariga för enorma mängder användarinnehåll. Det skapar starka incitament till automatiserad förhandscensur och kan i praktiken undergräva DSA:s förbud mot generell övervakning.

Processen mot X kan alltså bli ett angrepp på en av det öppna internets grundprinciper: Att den som tillhandahåller en teknisk plattform inte automatiskt skall behandlas som utgivare eller medgärningsman till allt som användarna publicerar.

Om plattformar riskerar rättsligt ansvar för innehåll som deras algoritmer har rekommenderat får de starka incitament att granska, begränsa och stoppa användarnas yttranden i förväg. Resultatet kan bli en privatiserad och automatiserad förhandscensur.

Budbärarimmuniteten finns inte för att skydda teknikföretagen. Den finns för att det skall vara möjligt att driva forum, kommentarsfält, sociala medier och andra öppna kommunikationstjänster utan att först kontrollera varje ord som användarna skriver.

En rekommendationsalgoritm innebär att plattformen påverkar innehållets synlighet. Men det är inte självklart att detta kan jämställas med att en ansvarig utgivare granskar, väljer och godkänner varje publicering. En algoritm rangordnar miljarder användarstyrda publiceringar utan att plattformen nödvändigtvis känner till innehållet i varje enskilt inlägg.

Om X i slutänden klassificeras som medverkande till användarnas brott – genom sina algoritmer och sin AI‑tjänst Grok – har Frankrike i praktiken brutit med den traditionella uppdelningen mellan värdtjänst och innehållsleverantör. Det vore ett prejudikat som gör att budbärarimmunitet inte längre är en stabil grund för plattformar, utan en tillfällig kompromiss som kan upphävas när staten anser att det behövs.

Den aktuella processen handlar därför inte bara om X. Det som i Frankrike beskrivs som en kamp mot näthot och desinformation, riskerar att bli ett europeiskt eller globalt prejudikat där stater tar kontroll över det digitala torget genom att hota budbäraren. När rättsväsendet kriminaliserar infrastrukturen snarare än förövaren, har man tagit ett stort steg bort från principen om ett fritt och öppet internet.

CC0

Är det dags att skrota hetslagstiftningen?

27 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Lagen om hets mot folkgrupp är ett subjektivt gungfly som utmanar den demokratiska rättsstatens grundläggande principer.

Lagen om hets mot folkgrupp är problematisk.

Den som i ett spritt uttalande eller annat meddelande uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en grupp eller en person med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck kan dömas till böter för ringa brott, fängelse i högst två år för brott av normalgraden och fängelse i mellan sex månader och fyra år för grovt brott.

Låt oss för tillfället bortse från uppmaningar till våld och hot, då sådant rör sig om handlingar som direkt kränker någon annans säkerhet. Sådana yttranden omfattas i huvudsak av annan strafflagstiftning, som bestämmelserna om uppvigling och olaga hot.

Det luriga är begreppet »uttrycker missaktning«. Det kan betyda lite vad som helst och lämnar utrymme för subjektiv tolkning. Det blir också komplicerat om det gör intolerans mot intolerans till ett brott.

Att uttrycka missaktning mot en religion, en religiös lära eller en organisation som vill omforma vårt samhälle och begränsa våra medborgerliga fri- och rättigheter torde vara jämförbart med kritik av en politisk idé eller organisation, vilket är tillåtet. Men gränsen blir otydlig om kritiken formuleras som ett angrepp på religionens anhängare som grupp.

Här finns också en principiell fråga om likhet inför lagen. Lagstiftaren tillerkänner vissa grupper ett särskilt skydd mot missaktande yttranden som andra grupper saknar. Detta är viktigt då principen om allas lika rättigheter inför staten och likhet inför lagen är central för en demokratisk rättsstat.

Historien visar vilka mörka och oerhörda konsekvenser det kan få när staten överger principen om lika rättigheter och börjar rangordna människor efter grupptillhörighet.

För att röra till det ytterligare gäller sedan 2024 ett tillägg till lagen om hets mot folkgrupp. Den nya regeln innebär att man kan dömas om man i ett spritt uttalande förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser eller aggressionsbrott som fastställts genom ett lagakraftvunnet avgörande från en svensk domstol eller en erkänd internationell domstol för folkrättsbrott. Dessutom måste uttalandet vara ägnat att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en skyddad grupp eller någon som tillhör gruppen.

Här uppstår tolkningsfrågor. Vilket senast aktualiserats med Palestina-demonstranternas variant av skylten över ingången till koncentrationslägret Auschwitz, där texten »Arbeit macht frei« ersatts med »Gaza«. Är det att förringa folkmord? Är det att uttrycka missaktning för judar och israeler? Enligt åklagare (efter den första av flera anmälningar) är så inte fallet.

Hetslagstiftningen är ett rättsligt gungfly, där vissa former av grupptillhörighet ges ett särskilt straffrättsligt skydd medan andra lämnas utanför. Vilka kategorier som omfattas förändras dessutom genom politiska beslut över tid.

Vaga rekvisit, selektivt gruppskydd och kriminalisering av vissa yttranden skapar rättssäkerhetsproblem.

Generellt är det en god princip att stifta allmänna lagar som gäller lika för alla. Bestämmelser som är specialskrivna för det ena eller andra skapar gränsdragningsproblem och kan missbrukas eller få oförutsedda konsekvenser.

Lagen om hets mot folkgrupp är dessutom en inskränkning av yttrandefriheten – som är en grundläggande mänsklig rättighet.

Resultatet blir ett ängsligt samhälle där folk inte kan vara säkra på vad de får lov att säga. Vilket begränsar det demokratiska samtalet – och därmed minskar den mängd tillgänglig information som vi behöver för att kunna fatta bra beslut i ett allt mer komplext samhälle.

Enklast och förmodligen bäst vore att avskaffa dagens hetslagstiftning och låta hot och uppvigling hanteras av allmänna, gruppneutrala bestämmelser. EU:s rasismrambeslut hindrar dock Sverige från att helt avkriminalisera vissa former av rasistiska uppmaningar till våld eller hat och förnekande av internationella brott.

Dock bör vi kunna göra lagstiftningen snävare, tydligare och mer förutsägbar.

CC0

Rödflaggning hör inte hemma i en demokratisk rättsstat

23 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Jag har svårt att släppa det där med att regeringen just tillsatt en utredning om »rödflaggning« av människor som kan antas ha »samröre« med kriminella organisationer.

Att man håller ett öga på folk som faktiskt misstänks för att ägna sig åt något brottsligt är en sak. Men att inskränka grundläggande rättigheter för anhöriga och andra personer som inte dömts för brott och som kanske inte ens varit medvetna om någon annans brottslighet är något helt annat.

Att begränsa vilka personer den flaggade får ha kontakt med, vilka områden personen får röra sig inom, dennes möjlighet att bedriva näringsverksamhet, inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner är straff till sin verkan, vad staten än väljer att kalla dem.

I en demokratisk rättsstat skall ingripande sanktioner beslutas under rättssäkra former och kunna prövas av en oberoende domstol. Ingen skall straffas för något han eller hon inte gjort. Ingen skall heller hållas ansvarig för någon annans handlingar enbart på grund av släktskap eller bekantskap. Det är grundläggande.

Ändå tillsätts en utredning vars direktiv är att se om man kan låta myndigheterna göra just detta. Av en borgerlig regering, som i en rimlig värld borde stå upp för rättssäkerhet och individens fri- och rättigheter.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger…

»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.« (…)

Den slår även fast att var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.

Gör man avsteg från detta öppnar man för godtycke, rättsövergrepp och rättslöshet. Vilket helt enkelt inte är acceptabelt.

Mediernas intresse är minimalt. Och med en begynnande valrörelse förväntas partifolket sitta ner i båten. Således kommer man undan med detta utan att någon bryr sig.

Skall det verkligen gå att göra karottunderlägg av våra grundläggande fri- och rättigheter i tysthet? Tänker de borgerliga partiernas väljare och medlemmar acceptera att deras ledare vaskar grunderna för hela den västerländska rättstraditionen?

Detta är förvisso »bara« ett utredningsdirektiv. Låt oss hoppas att utredningen kommer fram till att »rödflaggning« är olämpligt och oförenligt med grundläggande lagstiftning och konventioner. Å andra sidan brukar utredningar lydigt följa sina direktiv och leverera vad politiken beställt.

Rödflaggning är ett uselt och rättsvidrigt förslag som måste uppmärksammas i tid. Innan vi ställs inför fullbordat faktum.

• Regeringen tillsätter en utredning om en särlagstiftning för gängkriminella och ett mer effektivt kronvittnessystem »

• Regeringen: Riktade insatser mot kriminella organisationer – en särlagstiftning för gängkriminella Dir. 2026:67 »

• Rödflaggning – ett straff utan rättslig prövning »

• Dagens Juridik: Rödflaggning riskerar leda till godtycke och rättsosäkerhet »

CC0

Övervakningens kontrollmekanismer måste granskas

21 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Domstolarna har sedan 2022 beviljat över 500 tillstånd till hemlig rumsavlyssning utan att avslå ett enda. Det väcker frågor om rättssäkerhetsgarantierna verkligen fungerar.

Varje gång nya hemliga tvångsmedel införs understryks att de skall användas rättssäkert och restriktivt. Tillstånd skall som huvudregel ges av domstol och offentliga ombud lyfts fram som en garanti för att den enskildes integritetsintressen tas till vara.

Nu rapporterar Dagens Juridik att inte en enda begäran om tillstånd för hemlig rumsavlyssning (över 500) har avslagits av domstol sedan 2022.

Tidskriftens chefredaktör William Eriksson skriver i en krönika…

»Antingen är åklagarnas bedömningar alltid perfekt avvägda. Eller så fungerar inte kontrollmekanismen och de rättssäkerhetsgarantier som vår justitieminister alltid framhåller när han pratar om utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning.«

Det finns skäl att frukta att det senare är fallet. Det vill säga att kontrollmekanismen inte fungerar. Och det gäller inte bara beslut om hemlig rumsavlyssning. Risken är att det går slentrian i all slags beslut om hemliga tvångsmedel, speciellt när dessa fattas utan insyn.

Detta väcker frågor om domstolarna ägnar sig åt självständig prövning eller bara rutinmässigt bifaller åklagarens begäran.

De offentliga ombud som skall bevaka den enskildes integritetsintressen och argumentera mot åklagaren bör också granskas. Gör de sitt jobb? Har de tillräckliga förutsättningar att göra det? Eller har de blivit systemets fångar?

Naturligtvis skall man kunna övervaka människor som misstänks för brott. Men det måste ske under rättssäkra former och med respekt för den kränkning av individens privatliv detta utgör. Siffrorna ger skäl att ifrågasätta om så alltid är fallet.

Enligt regeringens skrivelse till riksdagen om användningen av hemliga tvångsmedel under 2024 bidrog uppgifter från hemlig rumsavlyssning till att den misstänkte kunde åtalas vid 44 av de 102 brott som omfattades av nyttoanalysen. Det motsvarar 43 procent.

Det innebär inte att avlyssningen varit onödig i övriga fall eller att de misstänkta inte åtalats med stöd av annan bevisning. Rumsavlyssningen kan också ha fört utredningen framåt på andra sätt.

Men siffran bör ändå ställas mot att domstolarna sedan 2022 har beviljat över 500 tillstånd utan att avslå en enda ansökan.

Det bevisar inte att prövningen är slentrianmässig. Men det är ett anmärkningsvärt utfall som ger goda skäl att granska hur självständig och kritisk domstolarnas prövning faktiskt är, och vilken funktion de offentliga ombuden fyller i praktiken.

CC0

De många små stegens samlade förtryck

20 juli 2026 av Henrik Alexandersson

När EU reglerar uppstår oväntade och oönskade konsekvenser när olika regler förstärker varandra.

Det finns gott om politiska förslag i EU och Sverige om yttrandefrihet, övervakning, internets frihet med mera, som är oroväckande i sig. Men en än större fara ligger i hur dessa förslag kan komma att förstärka varandra. Några exempel…

Förra veckan skrev vi om en ny utredning som skall titta på att begränsa människors fri- och rättigheter utan att de dömts för brott – och i vissa fall även vad gäller brott de inte ens känner till. I namn av att bekämpa brottslighet.

Om du är släkt med eller direkt eller indirekt bekant med någon som misstänks för att ingå i en kriminell sammanslutning kan du rödflaggas och få kontakt- och rörelsebegränsningar, begränsningar av dina möjligheter att bedriva företag, förbud mot att inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner.

Vilket är anmärkningsvärt nog i sig. Kombinera sedan detta med EU:s nya digitala plånbok / e-legitimation som börjar rullas ut i slutet av året. Om den digitala plånboken med tiden blir den normala nyckeln till offentliga och privata tjänster skapas också en teknisk infrastruktur genom vilken olika begränsningar kan verkställas omedelbart i stora delar av samhället.

Detta sker samtidigt som antalet övervakningskameror ökar, tillståndskravet för myndigheters kamerabevakning har avskaffats och polisen får använda automatisk ansiktsigenkänning i realtid i vissa situationer. Lägg därtill växande register och en allt mer omfattande samkörning av data mellan myndigheter.

Ta ett steg tillbaka och betrakta helheten. Det är inte ett kinesiskt socialt kreditsystem. Ännu. Men några centrala beståndsdelar börjar kunna urskiljas: omfattande datainsamling, myndighetsgemensam riskklassificering, skuld genom association och automatiserad verkställighet.

Eller ta EU:s förslag om Chat Control. Har man väl börjat granska innehållet i människors elektroniska meddelanden i jakt på vissa saker kan syftet lätt utökas.

Erfarenheten visar att övervakningssystem som införts för ett snävt och behjärtansvärt ändamål ofta drabbas av politiska krav på utvidgning. När tekniken väl finns blir tröskeln lägre för att använda den även mot andra brott.

Kombinera det med att EU är på väg att göra »hat« till ett EU-brott med gemensam definition och gemensamma minimiregler om påföljder. Hur lång tid kommer det att ta innan sådant kommer att omfattas av vad Chat Control förväntas söka efter i våra personliga meddelanden?

När infrastrukturen för automatisk granskning av privata meddelanden väl finns på plats blir det tekniskt enklare – och sannolikt politiskt mer lockande – att genom senare lagstiftning utvidga vilka brott och vilket innehåll den skall söka efter.

Resultatet kan bli att yttranden som i dag endast kan bestraffas när de sprids offentligt även upptäcks, registreras och blir föremål för myndighetsåtgärder när de förekommer i privata konversationer.

Ett annat exempel är åldersgränser för sociala medier. Alla kommer då – i något led – att bli tvingade att identifiera sig.

Några långsiktiga garantier för att detta inte kommer att kopplas till vem som uttrycker vissa åsikter eller gör vissa yttranden finns inte. När systemet väl finns på plats kan reglerna ändras i en handvändning.

Tillsammans med konton, IP-adresser, enhetsidentifierare och loggar kan ålderskontroller ytterligare försvaga möjligheten att uppträda anonymt eller under pseudonym.

Hur långt detta kan gå ser vi i Tyskland och Storbritannien – där människor har fått polisen bultande på dörren i gryningen, gripits eller åtalats för yttranden på nätet. Ibland för uttalanden som möjligen varit grova eller osmakliga, men utan att något konkret hot eller någon uppmaning till våld uttalats.

EU:s Trusted Flaggers (organisationer som certifierats av nationella myndigheter och vars anmälningar om påstått olagligt innehåll skall behandlas med förtur av plattformarna) och EU:s finansiering och institutionalisering av olika nätverk för faktagranskning hamnar i ett delvis nytt ljus – om man betänker EU:s planer på att innehåll från public service skall lyftas fram på bekostnad av annat innehåll på plattformar som Youtube.

Sammantaget blir det ett avsteg från yttrandefrihetens pricnip om att alla skall ha rätt att dela och ta emot tankar, åsikter och information utan offentlig myndighets inblandning.

Varje system har sitt eget behjärtansvärda syfte och sina formella skyddsräcken. Men när systemen kopplas samman kan resultatet bli ett samhälle där staten vet vem du är, vad du säger, var du befinner dig, vilka du träffar – och med ett knapptryck kan begränsa vad du får göra. Helheten blir då mer problematisk och hotfull än summan av delarna.

CC0

Lurade Moderaterna väljarna om Chat Control?

16 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Var Europaparlamentets nej till Chat Control 2 år 2023 bara ett knep för att få bort frågan ur EU-valrörelsen 2024? Och hur kommer det sig att M, KD, S och C röstar annorlunda nu än då?

Den svenske ledamoten av Europaparlamentet Tomas Tobé (M) var drivande för förlängningen av Chat Control 1 härom veckan. Förslaget baxades igenom trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna röstade emot en förlängning.

Sedan dess har Tobé fått mycket skäll, speciellt i sociala medier. Han försvarar sig med att detta inte är Chat Control, utan bara en förlängning av en redan tidigare existerande lag. Vilket är att vilseleda utan att ljuga.

• 2021 beslutade EU:s institutioner om ett undantag från ePrivacy-direktivet. Detta undantag – Chat Control 1 – gav tjänsteoperatörer möjlighet men inte skyldighet att skanna innehållet i sina användares meddelanden.

Då detta var kontroversiellt och känsligt ur ett integritetsperspektiv tidsbegränsades lagen och har sedan förlängts ett par gånger.

• Hösten 2023 antog Europaparlamentet i ovanligt stor enighet en position om EU-kommissionens förslag till en ny lag – Chat Control 2 – som är tänkt att permanent ersätta Chat Control 1. Man beslutade då, enkelt uttryckt, följande:

– Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.

– Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.

– Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.

– Ingen skanning efter (skriftligt) olagligt innehåll i elektroniska konversationer.

Vilket i allt väsentligt är ett nej till Chat Control i de olika varianter som lagts fram.

Tomas Tobé och hans kollegor i Moderaterna och den borgerliga EPP-gruppen röstade då alltså NEJ till Chat Control tillsammans med resten av parlamentet.

Vilket Moderaterna sedan använde för att värva röster på ett NEJ till Chat Control i EU-valet, försommaren 2024. (Trots att M+KD+L-regeringen samtidigt drev ett JA i EU:s ministerråd.)

• Nu, 2026, har Tobé och EPP gjort allt för att en förlängning av Chat Control 1 inte skall villkoras med något eller några av de krav parlamentet ställde upp 2023. Krav som de då själva röstade för.

Vid den senaste omröstningen drev Tobé och EPP (m.fl.) igenom en tvåårig förlängning (eller snarare en nyintroduktion) av Chat Control 1, trots att en majoritet av parlamentets närvarande ledamöter röstade nej till en sådan.

Dock med skillnaden att EPP tvingades acceptera en absolut parlamentsmajoritets undantag för totalsträckskrypterade meddelanden, för att få igenom sin förlängning.

• Således tycks Tobé och EPP inte längre stå bakom de principer de röstade för 2023.

Det stämmer visserligen att det då handlade om Chat Control 2. Men om parlamentets krav från 2023 var nödvändiga för att skydda medborgerliga rättigheter och rättssäkerheten då – varför är samma krav plötsligt oacceptabla när det gäller en förlängning av Chat Control 1 nu?

Detta får mig att undra om beslutet 2023 bara var ett knep för att vilseleda väljarna i EU-valet 2024 om vad man egentligen tycker om Chat Control.

Det minsta man kan kräva är ett svar på frågan om Tobé, Moderaterna och EPP fortfarande står bakom parlamentets i stort sett enhälliga position om Chat Control 2 från 2023.

Det vore också intressant att få veta varför de intensivt motarbetat exakt samma krav vad gäller en förlängning av Chat Control 1.

Samma frågor kan för övrigt ställas till en stor del av den socialdemokratiska partigruppen, speciellt dess svenska ledamöter. De har klarat sig allt för lätt undan genom att hålla en låg profil, trots att de helt uppenbart är anhängare av Chat Control i dess olika former.

Även KD (EPP) och Centern (Renew) sänder dubbla signaler.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Rödflaggning – ett straff utan rättslig prövning

15 juli 2026 av Henrik Alexandersson

En utredning skall undersöka om myndigheterna kan begränsa människors fri- och rättigheter utan att de dömts för brott – och i vissa fall även vad gäller brott de inte ens känner till.

Regeringen har tillsatt en utredning om »rödflaggning« av personer, företag och andra aktörer som har koppling till kriminella sammanslutningar.

Man vill försvåra för personer som deltar i eller har samröre med en kriminell sammanslutning, oavsett om personerna i fråga är dömda för något brott eller inte.

Rödflaggning kan innebära befogenhet för myndigheter att begränsa vilka personer den flaggade får ha kontakt med, vilka områden personen får röra sig inom, dennes möjlighet att bedriva näringsverksamhet, inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner.

Den som rödflaggas kan även få sina deklarationer särskilt noggrant granskade och begränsad tillgång till ekonomiska förmåner.

Detta gäller inte bara personer som deltar i – eller har samröre med – kriminella sammanslutningar.

Det gäller både fysiska och juridiska personer (företag, organisationer m.m.) samt »anhöriga och andra personer som har koppling till personer som deltar i eller har samröre med kriminella sammanslutningar«.

Rödflaggning kan därför komma att drabba personer (och företag) – som själva aldrig gjort eller känner till något fel. De kan till exempel få problem med F-skatt eller bli av med sitt bankkonto.

Det är lätt att se vad man vill åstadkomma med detta. Det handlar om att bekämpa välfärdsbrottslighet, släktbaserade kriminella nätverk, korruption, infiltration och gängbrottslighet. Det är förvisso vällovliga syften. Men rödflaggning slår bredare.

Med kriminella sammanslutningar tycks man mena all kriminell verksamhet med mer än en inblandad. Vilket är väldigt mycket mer än den brottslighet som är kopplad till en förändrad demografi. Rödflaggning kan komma att användas brett.

Man bör också hålla i minnet att vad som för tillfället är »kriminellt« ytterst bara är en fråga om politiskt mode. Åsiktsbrott tycks för tillfället trenda. EU vill göra hat till ett »EU-brott« och den svenska hetslagstiftningen är redan problematisk ur ett principiellt perspektiv. Det är inte som att det saknas politiska krafter som vill klämma åt dem som tycker fel.

Om man tänker efter uppstår flera nya problem och principiella frågor.

I Dagens Juridik sätter organisationen Företagarnas policychef Patrick Krassén fingret på den ömma punkten…

»Rödflaggningen ska kunna leda till att personernas grundläggande rättigheter begränsas, utan att faktisk brottslighet konstaterats eller lagakraftvunnen dom föreligger.«

Det är den första invändningen. Ingen skall få sina grundläggande fri- och rättigheter begränsade utan att först ha fått saken rättsligt prövad. Människor som inte misstänks för brott skall lämnas ifred.

Vidare har vi varken arvssynd eller kollektiv bestraffning i vår demokratiska rättsstat. Krassén:

»Direktiven nämner också att anhöriga till personer som har samröre med kriminella sammanslutningar – och kriminella personer – kan komma i fråga för rödflaggning. Utredningen ska undersöka om det kan ske även om sådana anhöriga inte är medvetna om att man bidrar till att möjliggöra någon annans brottslighet.« (…)

»En grundläggande princip i en rättsstat är att sanktioner ska riktas mot personer utifrån vad de gör, inte vilka de råkar känna eller vara anhöriga till.«

Notera att den som rödflaggas inte ens behöver känna till den i sammanhanget misstänkta eller förekommande brottsligheten.

Nu är detta än så länge »bara« ett utredningsdirektiv. Det intressanta är vad man kommer att lämna för skarpa förslag. Det skall också bli intressant att se i vilken mån utredaren kommer att värna rättsstatens principer och grundläggande fri- och rättigheter.

I vanlig ordning vill vi även påpeka att detta är ett fantastiskt verktyg för mindre finkänsliga framtida makthavare som vill klämma åt oliktänkande och oppositionella.

• Regeringen: Regeringen tillsätter en utredning om en särlagstiftning för gängkriminella och ett mer effektivt kronvittnessystem »

• Regeringen: Riktade insatser mot kriminella organisationer – en särlagstiftning för gängkriminella Dir. 2026:67 »

• Dagens Juridik: Rödflaggning riskerar leda till godtycke och rättsosäkerhet »

CC0

Utredning: Staten skall få bryta sig in i och påverka datasystem i förebyggande syfte

1 juli 2026 av Henrik Alexandersson

En utredning vill låta myndigheterna utföra dataintrång för att få tillgång till uppgifter i och ta kontroll över informationssystem, blockera och radera information online, installera spionprogram och utnyttja tekniska sårbarheter – i förebyggande syfte.

Justitieminister Strömmer tog i veckan emot en utredning om polisiära ingripanden i cybermiljö (SOU 2026:45). Den är i delar anmärkningsvärd och väcker många frågor. Men låt oss börja med vad som officiellt presenterats.

Utredningen menar att cyberbrottslighet kräver ny reglering. Därför föreslås en ny lag om polisiära ingripanden i cybermiljö som skall kunna användas av Polismyndigheten,
Säkerhetspolisen och Tullverket.

Förslaget gäller brott med ett års fängelse i straffskalan och ger myndigheterna rätt att vidta åtgärder som annars är kriminaliserade som dataintrång. Det skall finnas en tydlig svensk anknytning.

Ingripanden skall få ske om det är av särskild vikt för att förhindra brott, avbryta brott, störa och avbryta brottslig verksamhet samt för att kartlägga kommunikation till eller från ett informationssystem.

Notera att detta delvis handlar om preventiva insatser innan ett eventuellt brott begåtts. Vad gäller att utreda redan begångna (och pågående) brott har myndigheterna redan ett brett mandat.

Med den nya lagen skall myndigheter kunna bereda sig tillgång till uppgifter i informationssystem, byta lösenord och göra andra ändringar, blockera tillgång till uppgifter eller en webbplats och tillfälligt ta kontroll över informationssystem. Man skall även kunna radera information online, men det har strängare krav (åklagarbeslut) än för andra ingripanden.

Vad som inte nämndes på presskonferensen är att tre av utredningens tyngta experter som representerar Integritetsskyddsmyndigheten, Sveriges Advokatsamfund och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden menar att den föreslagna lagen är för dåligt avgränsad och saknar tillräckliga rättssäkerhetsgarantier.

De pekar på att ingripandena liknar hemlig dataavläsning, att de kan innebära stora integritetsintrång och att det saknas tydlig begränsning av vilken information myndigheterna får ta del av och hur den får användas.

Man kan säga att hemlig dataavläsning (spionprogram) med detta utökas från ett passivt verktyg för att samla information om brott till ett offensivt dito för sabotage och ingrepp i datasystem redan innan något brott föreligger. Vilket är en betydande principiell skillnad.

De tre experterna kritiserar även att domstol varken beslutar om ingripandena eller har generell efterhandsprövning, att det saknas generell underrättelseskyldighet samt att det saknas tydlig möjlighet för enskilda att överpröva beslut eller få en blockering hävd.

Utredningen ger inte heller svar på frågan »Hur?«. Den föreslagna lagtexten säger dock att tekniska hjälpmedel får användas, systemskydd får brytas eller kringgås och att tekniska sårbarheter får utnyttjas. Vilket kan betyda nästan vad som helst.

Skada får inte orsakas utöver vad som är »absolut nödvändigt«, påverkan på andra delar av systemet och andra användare skall begränsas, och installerade hjälpmedel skall tas bort eller göras obrukbara efteråt.

Dessutom framgår det att man i hemlighet får bereda sig tillträde till en skyddad plats (som en bostad eller arbetsplats) och installera tekniska hjälpmedel (spionprogram), om det är nödvändigt. För bostad krävs »synnerlig anledning« att anta att systemet finns där.

Det finns dock proportionalitetskrav: skälen måste väga tyngre än intrånget. Hur man nu objektivt mäter det. Vissa skyddade miljöer undantas, bland annat journalistisk verksamhet, bikt/själavård och vissa andra sammanhang som omfattas av vittnesförbud. Om myndigheten upptäcker sådant skall ingripandet avbrytas och information förstöras.

Problemet är dock att myndigheten måste se informationen först för att kunna avgöra om den omfattas av skyddet. Här aktualiseras även frågan om hur överskottsinformation får användas.

Utredningen väcker fler frågor än den besvarar. Det lär bero på att den är medvetet vag, för att kunna vara »teknikneutral«. Vilket utredaren själv medgav under presskonferensen.

Lagen föreslås vara tidsbegränsad till 1 juli 2027–30 juni 2032. Därefter skall den utvärderas. Vilket vanligtvis brukar landa i att den aktuella lagen permanentas.

• Pressträff i samband med överlämnande av delbetänkande om ingripanden i cybermiljö (med video från presskonferensen) »
• Presentationsbilder från pressträffen (PDF) »
• Kort sammanfattning av SOU 2026:45 Effektiva ingripanden mot brott i cybermiljö »
• SOU 2026:45 i sin helhet (PDF) »

CC0

EU vill centralisera polisdata till Europol

29 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Europol skall få samla in och bearbeta mer data, även om icke misstänkta. Vilket kommer med uppenbara risker vad gäller integritet och rättssäkerhet.

Europol föreslås för tredje gången på sex år få utökat mandat och större budget.

Nationella polismyndigheter skall nu i större utsträckning automatiskt dela information med Europol. Tanken är att Europol skall bli ett centralt nav för brottsdata i EU.

Man skall även få en ny analysplattform som gör det möjligt för medlemsstater att arbeta tillsammans i utredningar, dela material, använda analysverktyg och kommunicera i samma miljö.

Detta innebär att Europol får möjlighet att behandla betydligt mer persondata, även om personer som inte är misstänkta för brott.

Vilket bör ses i sammanhanget att myndigheten redan tidigare kritiserats för att lagra stora mängder persondata i strid mot lagen.

Allt tyder på en förskjutning mot mer centraliserad databehandling och ett större beroende av automatiserad analys. Vilket kommer med uppenbara risker vad gäller integritet och rättssäkerhet.

Det skall påpekas att Europol vid en tidigare utökning av dess mandat gavs rätt att även inhämta information ur privata aktörers datasystem. Alla kablar leder till Haag.

Organisationer som arbetar med digitala rättigheter varnar för kombinationen av ökad datainsamling, försvagade dataskyddsgarantier och att Europeiska datatillsynsmannens kontroll över Europols behandling av personuppgifter nu försvagas.

• PnS: Proposed reform dangerously erodes privacy, automates surveillance, and sidelines oversight »

Relaterat:
• Europol bryter mot lagen – igen (maj 2026) »
• ‘They protect the law while breaking it’: Inside Europol’s shadow IT system (maj 2026) »

CC0