Femte juli

Nätet till folket!

Rättssäkerhet

Rätten till en opartisk och rättvis rättslig prövning samt principen om att människor skall betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats är centrala principer för en demokratisk rättsstat. Ändå urholkas dessa ständigt, i namn av än det ena, än det andra. I nätsammanhang kan det ofta handla om principen att ingen skall straffas eller censureras utan förgående rättslig prövning.

Riksdagsbeslut: Regeringen kan ge sig själv makt

av

Nu får regeringen rätt att även i fredstid stifta lagar och utlysa undantagstillstånd utan att först fråga riksdagen.

Igår fattade riksdagen det första av de två beslut som krävs för att ändra grundlagen, så att regeringen kan ge sig själv makt att utfärda förordningar utan att behöva fråga riksdagen. Denna fullmaktslag kan användas när regeringen anser att det behövs.

Detta är ett steg bort från den princip om maktdelning som är viktig i en demokrati. Om någon av demokratins institutioner börjar göra helt galna saker skall de andra kunna säga stopp. Det är denna säkerhetsventil som nu pluggas igen.

Vilket är ett anmärkningsvärt steg i fredstid. (I krig har regeringen friare händer.)

»The chief safeguard of freedom is the separation of powers.«
– Friedrich Hayek

Förslaget kommer ursprungligen från en parlamentarisk kommitté och stöds av alla utom MP. Detta är vad som gäller:

Det handlar om att ge regeringen särskilda befogenheter att meddela föreskrifter vid kriser i fredstid, inklusive inskränkningar av våra fri- rättigheter.

  • De nya befogenheterna får bara aktiveras i allvarliga fredstida krissituationer.
  • Riksdagen kan aktivera befogenheterna med tre fjärdedels majoritet.
  • Regeringen kan aktivera befogenheterna på egen hand om riksdagens beslut inte kan avvaktas. Riksdagen ska då godkänna beslutet i efterhand med samma majoritet.
  • Föreskrifter som regeringen meddelar på egen hand ska framläggas för riksdagen inom en vecka och prövas inom 30 dagar.
  • Riksdagen kan stoppa befogenheterna eller upphäva föreskrifter.

Regeringen kommer alltså att kunna ge sig själv mycket långtgående befogenheter med så kallade aktiveringsbeslut.

Det enda regeringen inte skall få göra på egen hand är att »stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen«. Men allt annat.

Som förslaget är skrivet kan en regering förhala riksdagens möjlighet att upphäva ett beslut som den fattat på egen hand.

»Freedom is guaranteed only where the power of government stops.«
– Hannah Arendt

Vad är då en »allvarlig kris i fredstid«? Det får regringen bestämma själv.

Men i förarbetena ges några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor, snöoväder, finankriser, flyktingkriser, tunnelbygget genom Hallandsåsen med mera.

Vilket sett i backspegeln är kriser som vi ändå kunnat hantera utan att kringgå den parlamentariska demokratin.

Det är rätt uppseendeväckande att riksdagens partier är beredda att ge sina värsta fiender oinskränkt makt, om så bara under en kortare tid.

Och det fattas inte kontroversiella ämnen som skulle kunna stämplas som en allvarlig kris av olika regeringar, från klimatet till invandringen. Och galna beslut kan ställa till med stor skada även om de bara gäller en kort tid.

Detta har förbigåtts med tystnad i svensk samhällsdebatt och media.

Det andra och slutliga beslutet för att ändra grundlagen kommer att fattas efter nästa riksdagsval, oavsett vem som då får makten.

Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv.

»It may be too great a temptation to human frailty, apt to grasp at power, for the same persons who have the power of making laws to have also in their hands the power to execute them.«
– John Locke

• Riksdagen: Stärkt konstitutionell beredskap »
• Vårt remissvar (PDF) »
• Timbro: Har nöden ingen lag? »
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen »
• En bugg i fullmaktslagen? »
• Grundlagsändring ger regeringen makt att stifta lagar utan riksdagsbeslut »

CC0

Nu rullas EU:s nya nätcensur ut

av

Statligt godkända nätcensorer skall få rekommendera att innehåll plockas bort på nätet – utan föregående rättslig prövning.

Enligt EU:s Digital Services Act (DSA) skall alla medlemsstater ha utsett så kallade Trusted Flaggers till årsskiftet. Vilket dock bara skett i dygt hälften av länderna.

En Trusted Flagger (sv: betrodd anmälare) är till exempel en organiation, myndighet eller branschorganisation som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Egentligen skall de fokusera på olagligt innehåll. Men DSA anger också att de bland annat skall hjälpa till att identifiera innehåll som bryter mot plattformarnas användarvillkor, även om det inte är olagligt.

Vilket innebär att en statligt godkänd aktör inte bara får rätt att rekommendera censur utan föregående rättslig prövning – utan i praktiken censur även i fall där inget olagligt föreligger. Det känns som en tveksam konstruktion i en demokratisk rättsstat.

Speciellt ifall en Trusted Flagger som företräder ett visst (sär)intresse kommer att rekommendera censur av innehåll där organisationen i någon mening är part i målet.

Om man ser till EU-kommissionens lista över godkända Trusted Flaggers märker man snabbt att många av dem sysslar med att bekämpa »hat och hot« online. Just »hat« är ett område som öppnar för ett stort mått av subjektivitet.

När EU nu stressar på för att det skall utses fler Trusted Flaggers är risken uppenbar att man fyller på med organisationer som företräder särintressen som främst vill främja sin egen agenda – genom den makt som nu tilldelas dem över det fria ordet online.

Detta riskerar att bli ytterligare ett område där missriktad välvilja kommer att ställa oss inför nya, oförutsedda och oönskade problem.

Om bara någon hade varnat för detta i tid…

• DiscloseTV: The EU censorship network expands »
• TKP: EU-Zensoren-Netz weitet sich aus »
• EU-kommissionens lista över godkända Trusted Flaggers »

Äldre bloggposter i ämnet:
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad (april 2022) »
• Möt de nya statligt godkända nätcensorerna (november 2024) »

CC0

(S): ID-krav för onlinespel med chattar – och fler nätcensorer

av

Socialdemokraterna vill se ID-krav för spelplattformar med chattar – och fler statligt godkända nätcensorer.

Socialdemokraterna krävde på en presskonferens i veckan att »samhället kliver fram och vidtar åtgärder för att spelplattformarna skall vara säkra för barn och unga«.

Detta tänker man åstadkomma genom att införa ID-krav för spelplattformar med chat-funktioner. Så att man vet vem som deltar.

Som vanligt väcker sådana här förslag massor av frågor. Hur skall det gå till? Hur har man tänkt sig att få plattformar i andra jurisdiktioner att delta? Kommer man att kombinera detta med en åldersgräns (som man vill göra med sociala media)?

Sedan kom Anders Ygeman in på ett intressant sidospår: Socialdemokraterna vill se »betydligt fler« Trusted Flaggers (»betrodda anmälare«). Det vill säga statligt godkända nätcensorer, med en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

Trusted Flaggers introducerades i EU:s Digital Services Act (DSA). Än så länge finns det bara två i Sverige. ECPAT (som rapporterar in innehåll med övergrepp mot barn) och Svenska Stöldskyddsföreningen.

Upphovsrättsorganisationer och Läkemedelsverket sägs också vara på gång. Vilket ändå får sägas vara rätt återhållsamt. I andra länder har det uppstått frågor och debatt efter att mer politiskt vinklade organisationer utsetts till Trusted Flaggers.

Om nu Socialdemokraterna vill se »betydligt fler« Trusted Flaggers är den uppenbara frågan: Vilka?

Med tanke på partiets rätt avoga inställning till det fria ordet på internet finns det skäl att vara vaksam.

Socialdemokraterna vill dessutom att Trusted Flaggers (som idag verkar inom sina respektive organisationers ramar) skall avlönas av skattebetalarna.

En fråga som uppstår är om det är lämpligt att statligt godkända (och avlönade?) nätcensorer skall kunna rekommendera att innehåll tas bort utan föregående rättslig prövning.

Relaterat:
• Möt de nya statligt godkända nätcensorerna (november 2024) »

CC0

EU/DSA: Vad hände med användarnas rättigheter?

av

EU tycker tydligen att det är viktigare att begränsa användarnas yttrandefrihet på sociala media än att försvara deras rättigheter.

EU-kommissionen är snabb när det gäller att kritisera de stora sociala medieplattformarna när den tycker att de inte censurerar tillräckligt.

Men när det gäller de användarrättigheter som stadgas i EU:s Digital Services Act (DSA) tycks kommissionen vara rätt ointresserad.

DSA säger följande:

  • Användare har rätt att överklaga moderation (borttagna inlägg, skuggbanning m.m.).
  • Plattformar måste erbjuda ett internt klagomålssystem.
  • De måste ge en motivering när de tar bort eller begränsar innehåll.
  • Användaren kan gå vidare till ett certifierat utomstående tvistlösningsorgan.
  • Användaren får också vända sig till nationella myndigheter eller domstol.
  • DSA gäller både censur av inlägg och avstängning av konton.
  • Kontostängning måste vara proportionerlig.
  • Plattformen måste förvarna om och motivera avstängning (utom vid mycket allvarliga brott).

Uppenbarligen fungerar detta inte. Användare blir censurerade, skuggbannade och avstängda utan att det finns något meningsfullt sätt att överklaga. (Automatiserade AI-svar som bara meddelar att beslutet kvarstår baserat på vaga generella formuleringar räknas inte.)

Få om ens några medlemsstater har etablerat något utomstående tvistlösningsorgan. (Ansvarig nationell myndighet i Sverige är Post & Telestyrelsen, PTS). Och någon struktur för hur kommissionen skall leva upp till sitt övergripande ansvar på detta område tycks inte existera i sinnevärlden.

Däremot är EU-kommissionen som sagt snabb när det gäller att klaga på att sociala media inte censurerar tillräckligt mycket.

Man kan lätt få intrycket av att EU tycker det är viktigare att begränsa användarnas yttrandefrihet än att försvara deras rättigheter.

Brottsprovokation eller bevisprovokation?

av

Skall polisen kunna provocera fram brott – och är det verkligen vad regeringens utredare föreslår?

I veckan mottog justitieministern en utredning om »Särskilda provokativa åtgärder« som i media rapporterats som brottsprovokation. Vilket väcker viktiga principiella frågor.

Polisen skall bekämpa brott – inte provocera fram brott som annars inte hade begåtts.

Men det är (i huvudsak) inte heller vad som föreslås. Istället är det fråga om bevisprovokation – där det handlar om att förmå den som redan misstänks för brott att avslöja sig på ett sådant sätt att det går att bevisa att något brottsligt förekommer.

Vilket är en helt annan sak än brottsprovokation, då det här handlar om ett verkligt brott som begåtts, är på väg att begås eller planeras. Det är en viktig gränsdragning.

Nu vill regeringen och SD gärna framstå som handlingskraftiga mot brott, så man har förmodligen inget emot den begreppsförvirring som råder i frågan. Men det handlar alltså inte om att göra som »Dumpen« och provocera fram ett brott som annars inte hade begåtts.

Men gränsdragningen är knepig. Därför gäller det att vara uppmärksam på vad som sker i processen under remissbehandling, beredning av en proposition och i riksdagens behandling. Det saknas inte krafter som vill se ren brottsprovokation.

En intressant detalj är att utredningen menar att polisen bör få använda sig av AI-generat material som skildrar sexuella övergrepp mot barn, för att bereda sig tillgång till olika slutna forum där sådant förekommer. Vilket också är knepigt eftersom framställning av fiktiva skildringar av detta slag är lika olagliga som verkliga. Därmed kommer polisen att tillåtas begå en idag brottslig handling. Och om en fiktiv skildring av lagstiftaren anses vara lika allvarlig som en verklig, då borde det vara lika allvarligt vem som än producerar den, även om det är polisen.

Det skall bli intressant att se hur den vidare beredningen kommer att resonera kring detta.

• Regeringen: Pressträff i samband med överlämning av utredning om provokativa åtgärder »

• Regeringen: Presentationsbilder från pressträff om överlämning av utredning om provokativa åtgärder den 3 november 2025 (PDF) «

CC0

De mänskliga rättigheterna i Europa fyller 75 år

av

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna fyller 75 år. Den är individens yttersta skydd mot övergrepp från statens sida.

I spåren av andra världskriget, den 4 november 1950 antogs den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna av Europarådet. Syftet var att hindra 30- och 40-talens övergrepp från att upprepas.

Konventionen är det regelverk som begränsar statens makt och skyddar individen mot övergrepp – och den gäller lika för alla.

I vårt arbete är yttrandefriheten (artikel 10) en central rättighet:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

En annan central rättighet som nu utmanas är rätten till privatliv (artikel 8):

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Konventionen omfattar även: rätt till liv; förbud mot tortyr; förbud mot slaveri och tvångsarbete; skydd mot godtyckliga frihetsberövanden; rätt till en rättvis rättegång; inget straff utan lag; tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; mötes- och föreningsfrihet samt rätt att ingå äktenskap.

I de senare tilläggsprotokollen finns även: skydd för egendom; rätt till utbildning; rätt till fria val; förbud mot fängelse för skulder; rätt till fri rörlighet inom landet och att lämna sitt land; ingen får utvisas från den stat som han är medborgare i; förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar; rättssäkerhetsgarantier vid utvisning av utlänningar; rätt till överklagande i brottmål; förbud mot dubbelbestraffning; likhet inför lagen samt fullständigt avskaffande av dödsstraffet.

Alla dessa rättigheter skall gälla lika för alla. Envar har rätt att få sin sak prövad om staten kränker ens rättigheter enligt konventionen.

Konventionen upprätthålls ytterst av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR) i Strasbourg, som är en av Europarådets institutioner.

Europarådet består av de flesta länder i Europa, även sådana som inte är medlemmar av EU, till exempel Ukraina, Turkiet och (än så länge) Storbritannien. Ryssland har lämnat organisationen.

Konventionen ratificerades av Sverige 1952 och upphöjdes till svensk lag 1995. Dessutom är den skyddad genom Regeringsformen (grundlag), som säger att lag eller annan föreskrift inte får strida mot Europakonventionen.

En viss begreppsförvirring råder gentemot EU och dess institutioner. Europarådet är alltså inte samma sak som EU. Europakonventionen är inte samma sak som EU:s människorättsstadga (även om de i stora delar är lika). Europadomstolen (Europarådet, Strasbourg, mål mot medlemsstater) är inte samma sak som EU-domstolen (EU, Luxemburg, mål mot medlemsstater och EU:s institutioner).

Även om Europakonventionen ibland kritiseras i enskilda delar är den det regelverk som ytterst hindrar förtryck, rättsövergrepp och godtycklig maktutövning. På senare tid har den blivit allt mer aktuell – bland annat i takt med att det fria ordet hotas och övervakningsstaten rullas ut.

• Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna »

CC0

Nu får Ryssland, Kina och Iran tillgång till data på svenska servrar

av

Sverige har just skrivit under en FN-konvention som ger skurkstater tillgång till data på svenska servrar.

Anta att en oppositionell i skurkstaten X-land publicerar sig och sitt motstånd mot X-regimen på en svensk server. Skall då svenska myndigheter tvingas hjälpa X-land att bygga ett case mot nämnde dissident i syfte att fängsla honom för sina åsikter?

Man kan tycka att svaret borde vara nej. Men det är en av många möjliga oönskade konsekvenser av FN:s Cybercrime Treaty – som Sverige och EU just undertecknat i Hanoi.

Vi ruppmärksammade det här 2019 efter att internationell press rapporterat om att en konvention som kan komma att censurera internet. I januari 2024 hade förslaget fått mer kött på benen och vi varnade bland annat för följande risker:

  • Man är inte ens överens om vad »cyberbrottslighet« egentligen är. Vilket skapar utrymme för godtycke.
  • Vad vi i de demokratiska rättsstaterna betraktar som helt lagliga yttranden online kan komma att kriminaliseras.
  • Verksamhet som bedrivs av cybersäkerhetsexperter, visselblåsare, aktivister och journalister kan komma att kriminaliseras.
  • Säker elektronisk kommunikation kommer att undermineras.
  • IT-tekniker kan tvingas kringgå dagens verktyg för säkerhet online.
  • Data och information kan komma att delas och hämtas över gränserna på ett sätt som går bortom vad som kan anses vara lämpligt, nödvändigt och proportionerligt. Detta utan rimligt dataskydd och utan hänsyn till rättsstatens grundläggande principer.

Problemen tycks kvarstå. Vi kunde också rapportera att Ryssland, Kina och Iran är några av de länder som uppvisat betydande entusiasm för förslaget.

Och nu är konventionen vid målsnöret. Återstår bara att anta den i FN:s generalförsamling och de undertecknande ländernas nationella parlament. Den ersätter då Budapestkonventionen från 2001.

Dock tycks USA ha låtit bli att skriva under. SC Media:

»Michael Bell, chief executive officer at Suzu Labs, said the United States has been placed in an impossible position. While the treaty attempts to solve actual problems and offer avenues for cross border evidence-sharing for ransomware and human trafficking, it also establishes a legal route for authoritarian regimes to demand data from sources they wouldn’t have otherwise, Bell said.«

»“All under the guise of catching criminals, but there are serious concerns about the collection of this data, and I argue that the U.S. should stay out until there are enforcement mechanisms to protect human rights and to shield legitimate security researchers,” said Bell. “Otherwise, we are legitimizing the same surveillance tactics we condemn China and Russia for using while compounding those issues by sharing that data with the international community. The real risk isn’t isolation, it’s that more than 70 countries now have a framework to compel data handovers that would bypass our constitutional protections.”«

För Sveriges del hamnar frågan på riksdagens bord för ratificering. Kommer någon att bry sig?

• FN: Sixty-five nations sign first UN treaty to fight cybercrime, in milestone for digital cooperation »

• EFF: Joint Statement on the UN Cybercrime Convention: EFF and Global Partners Urge Governments Not to Sign »

• SC Media: US absence from UN Cybercrime Treaty praised by groups over privacy abuse »

Tidigare poster med länkar och resurser:
• Oro för censur med FN:s nya resolution om cyberbrott (december 2019) »
• Skurkstater i FN vill ta kontroll över internet (januari 2024) »
• FN ger skurkstater makt över internet (juli 2024) »
• FN ger skurkstater tillgång till data på svenska servrar (augusti 2024) »

CC0

EU trappar upp kampen mot hat

av

Skall EU stå upp för den demokratiska rättsstatens principer eller fokusera på att bekämpa hat?

Frankrike, Österrike och Nederländerna cirkulerar ett arbetspapper i EU:s ministerråd om »Europeiska värderingar«. Man vill att medlemsstaterna dubblar sina insatser mot »rasism, antisemitism, främlingsfientlighet och anti-muslimskt hat«. Och man vill försäkra sig om att »inget stöd ges till entiteter som är fientligt inställda till Europeiska värderingar, speciellt inte ekonomiskt stöd«.

En välvillig tolkning är att vi skall sluta ge stöd till organisationer som inte respekterar människors frihet, lika rättigheter och det demokratiska systemet. Vilket i sig skulle röra om i grytan, om man tillämpar det konsekvent.

Samtidigt uppstår massor av frågetecken. Är detta verkligen vad som avses? Eller handlar det åter om det diffusa begreppet »hat«?

Hur skall det gå till i praktiken? Vem skall dra gränsen och bestämma? Kommer tillämpningen att vara i övrigt opartisk och rättvis? Hur hanterar man till exempel saklig (och annan) kritik mot asylinvandring? Hur undviker man politisk slagsida?

Eller islamism? Att man inte bör hata muslimer bara för att de råkat födas in i en viss kulturkrets är naturligtvis helt korrekt. Det knepiga börjar när nämnda kulturkrets värderingar kolliderar med de europeiska, som man just sagt sig vilja försvara.

EU:s medlemsstater har för övrigt redan rättsliga instrument för att bekämpa hatbrott och diskriminering. Att knyta detta till finansiering och otydliga »värderingar« riskerar att flytta makten från lag till tolkning.

Och vad menas egentligen med »Europeiska värderingar«? Handlar det bara om vårt kulturarv i form av den demokratiska rättsstaten och individens okränkbara rättigheter? Eller gäller det även EU:s överordnade mål om en ständigt fördjupad union? Hur kommer man att se på EU-kritiska röster?

Dokumentet sägs även tala om att utöka konceptet hatbrott, både online och offline. Man vill även att Europol skall ägna hatbrott mer uppmärksamhet.

Vilket känns som att man vill sätta ny fart på frågan om att göra hat och hot till »EU-brott« – som än så länge kört fast i ministerrådet.

• Politico: EU urged to tighten anti-hate speech rules »

Relaterat:
• EU vill jämställa ”näthat” med terrorism (mars 2024) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »

CC0

Riksdagen begränsar offentlighetsprincipen

av

Nu begränsas offentlighetsprincipen när det gäller projekt som politikerna gillar.

I morgon eftermiddag, onsdag den 22 oktober, kommer riksdagen att fatta ett kontroversiellt beslut: Man begränsar insynen och offentlighetspricipen vad gäller vissa projekt som prioriteras av politikerna.

Ärendet heter formellt »Sekretess i vissa ärenden om strategiska nettonollprojekt, Betänkande 2025/26:KU7«. Syftet är att införa en 20-årig sekretess för dokumentation kring vissa projekt i den gröna omställningen. Från Riksdagens hemsida:

»Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om att sekretess ska gälla för statliga myndigheter i ärenden om erkännande av projekt som så kallade strategiska nettonollprojekt.«

Vilket är en smula anmärkningsvärt med tanke på att en del sådana projekt visat sig vara luftslott som kostat skattebetalarna och pensionsfonderna väldigt mycket pengar. Plus att det finns personkopplingar mellan dessa bolag och den politiska sfären.

Skulle oegentligheter förekomma hinner de nu bli preskriberade innan media och väljarna får tillräcklig information för att kunna reagera.

Oavsett syftet är det olämpligt att begränsa insynen i politiskt omhuldade projekt. Väljarna måste kunna bedöma vad deras politiker sysslar med – och i förekommande fall utkräva ansvar. Vilket kräver transparens och fri information.

»All offentlig makt i Sverige utgår från folket« säger Regeringsformen (grundlag). Vilket förutsätter att makten utövas öppet, inte bakom en slöja av hemlighetsmakeri.

Regeringsformen säger också »Den offentliga makten utövas under lagarna.« Det vill säga att staten inte står över lagen. Frågan är hur detta skall kunna kontrolleras om medborgarna inte får veta vad som händer.

• Betänkande 2025/26:KU7, Sekretess i vissa ärenden om strategiska nettonollprojekt »

CC0