Femte juli

Nätet till folket!

Rättssäkerhet

Rätten till en opartisk och rättvis rättslig prövning samt principen om att människor skall betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats är centrala principer för en demokratisk rättsstat. Ändå urholkas dessa ständigt, i namn av än det ena, än det andra. I nätsammanhang kan det ofta handla om principen att ingen skall straffas eller censureras utan förgående rättslig prövning.

Europol bryter mot lagen – igen

av

Europol fortsätter att lagra stora mängder persondata i strid mot lagen. Och det är inte första gången.

Redan tidigare har Europol avslöjats med att lagra mer persondata än vad som är tillåtet. Då har man löst det genom att ändra lagen i efterhand. Europol har de senaste åren också fått utökat mandat. Trots detta klarar man inte att hålla sig inom lagens ramar.

Den här gången anklagas Europol för att använda ett informellt/skugg-IT-system utanför officiella regelverk. Systemet skall ha använts för att lagra och analysera stora mängder persondata, inklusive sådan som inte får sparas enligt EU-lag. Problemet rör särskilt bristande kontroll, transparens och rättslig grund för databehandlingen.

Vissa anställda menar att myndigheten »skyddar lagen samtidigt som den bryter mot den«. EU:s datatillsynsmyndighet (EDPS) har tidigare kritiserat Europol för olaglig lagring av stora datamängder. Trots detta tycks liknande verksamhet ha fortsatt via andra system.

Detta väcker frågor om rättssäkerhet, proportionalitet och tillsyn. Och det kommer lagom till att politiken vill utöka Europols mandat – igen. Samt dubbla dess budget.

Computer Weekly rapporterar:

»Previously unseen evidence indicates that vast volumes of sensitive data were made available to Europol’s analysts via the CFN [Computer Forensic Network], a system with significant security and privacy flaws that did not fully log who accessed data, or whether it had been modified or deleted. For years, it operated without effective official scrutiny, even as it became central to the agency’s analytical work.«

»Within a few years, though, the CFN evolved far beyond its original purpose, becoming what one former senior official described as a “black hole” for unregulated data analysis by Europol’s cyber crime unit. Large volumes of data could be stored and analysed with fewer constraints than in the agency’s formal systems.«

Det förefaller som att den europeiska polismyndigheten verkar utom demokratisk kontroll, trots att den redan har fått nästan allt den har pekat på.

Läs mer i Computer Weeklys granskning:
• ‘They protect the law while breaking it’: Inside Europol’s shadow IT system »

Relaterade tidigare bloggposter:
• Europol får fortsätta registrering av icke misstänkta (februari 2022) »
• EU gör Europol till ett europeiskt NSA (maj 2022) »
• Europol får utökat mandat för övervakning (maj 2022) »
• EU vill göra Europols olagliga registrering av icke misstänkta laglig (januari 2022) »
• Europol ges tillgång till persondata hos internetoperatörerna (oktober 2021) »

CC0

Oklart om nedtagning av innehåll online

av

Tidö-partierna vill kunna ta ner innehåll online som utgör stämpling till brott. Men den rättsliga grunden tycks redan finnas. Är utspelet bara spinn? Är något lurt?

På onsdagen höll Tidö-partierna en pressträff om »nya verktyg för att bekämpa onlinerekryteringen av barn och unga till grov brottslighet«. Vilket naturligtvis är angeläget.

Men jag blir en smula förvirrad. Min inre cyniker misstänker att det mer handlar om att man vill visa att man »gör något«, utan att egentligen tillföra något nytt.

Ur Regeringskansliets PowerPoint från presskonferensen…

»Polismyndigheten ska kunna förelägga plattformarna att avlägsna innehåll online som syftar till att rekrytera personer för att begå brott. Förelägganden ska kunna beslutas för innehåll som skäligen kan antas utgöra ett led i en straffbar förberedelse eller stämpling till ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller mer, eller involverande av en underårig i brottslighet.«

Förslaget kommer via ett snabbspår, utan sedvanlig utredning och med förkortad remisstid. Man hoppas att riksdagen skall hinna klubba lagen så att den börjar gälla redan 1 juli i år.

Vad jag undrar är om detta inte redan är tillåtet?

Dels har vi Brottsbalken (kap. 23) som redan förbjuder förberedelse eller stämpling till grova brott, till exempel mord. Stämpling gäller såväl att uppmana någon att begå ett brott som att åta sig att utföra det. Så att sätta in åtgärder mot »crime as a service« är såvitt jag kan bedöma redan möjligt.

Sedan har vi EU:s Digital Services Act, som kräver att plattformar agerar mot olagligt innehåll. Den ger en rättslig grund för myndigheter att utfärda nedtagningsorder till plattformarna i fråga. Till och med i andra länder. Så även detta är redan möjligt.

En detalj som nämndes i förbigående var att man till och med har frågat EU-kommissionen om detta är OK ur ett inre marknadsperspektiv. EU svarade javisst. Inga hinder föreligger.

Så vad är det som hindrar att man använder redan existerande lag?

Till synes sparkar Tidö-partierna in en vidöppen dörr.

Fast det ger uppenbarligen tidningsrubriker om att man »gör något«.

Jag kan som sagt ha fel och ha missat något i det finstilta. Men jag är samtidigt orolig för att regeringen kan vara på väg att skapa något slags nytt, mer lättanvänt verktyg för att plocka ner innehåll – med lägre beviskrav och mindre rättslig prövning än i dag.

• Regeringen: Pressträff om nya verktyg för att bekämpa onlinerekryteringen av barn och unga till grov brottslighet »

CC0

Sociala mediers användare är fortfarande rättslösa

av

EU:s Digital Services Act föreskriver att användare inte skall kunna bli censurerade på eller avstängda från sociala medier utan möjlighet att överklaga. Men inget händer.

Så har det hänt igen. Någon skriver något som retar upp andra. Vilket resulterar i massanmälningar på Facebook. Inte för att några regler brutits, utan bara för att anmälarna inte håller med den som postade sin text.

Även om det handlar om okynnesanmälningar, triggar massanmälningar ofta en automatiserad avstängning. I det aktuella fallet permanent.

Man kan tycka att sådant beteende borde kunna identifieras av algoritmerna och upphöjas till mänsklig granskning. Men tydligen inte.

För den enskilde är det som regel svårt att få veta exakt vad det är som påstås vara fel att publicera eller varför. Dessutom är det vanligtvis omöjligt att få kontakt med någon mänsklig handläggare.

Högprofilerade samhällsdebattörer som blir avstängda kan i vart fall bullra, klaga i media och genom yttre tryck tvinga det sociala mediet i fråga att ta en titt på ärendet. Vilket vanligtvis inte är fallet för andra användare.

Den som blir avstängd kan bli avskuren från hela sitt sociala nätverk och i förekommande fall få hela sin affärs- eller ideella verksamhet lamslagen. Konsekvenserna kan bli fullständigt orimliga.

I teorin finns det faktiskt något att göra åt saken. Men eftersom både den svenska regeringen som EU-kommissionen drar benen efter sig händer inget.

EU:s Digital Services Act (DSA) innehåller även bra saker. Till exempel att användare skall få censurerade poster eller avstängningar prövade.

Plattformen måste ge dig klara och specifika skäl till varför ditt innehåll tagits bort eller varför du blivit avstängd. Detta skall inkludera vilken regel som använts, hur beslutet togs och om det var automatiskt eller manuellt.

Du skall ges tillgång till en process för att hantera klagomål där du kan bestrida moderations- eller avstängningsbeslutet inifrån plattformen. Plattformen måste pröva ditt klagomål »skyndsamt« och återkomma med ett nytt beslut.

DSA möjliggör även att medlemsstaterna certifierar oberoende organ för klagomål som kan pröva konflikter mellan dig och plattformen.

Reglerna gör skillnad mellan innehåll som är olagligt enligt EU- / nationell lag och innehåll som strider mot plattformens egna regler. Plattformen måste därför förklara vilken väg den har gått – vilket är viktigt eftersom dina rättigheter och möjligheter att överklaga kan skilja sig åt beroende på typ av beslut.

Processen skall vara snabb, ekonomiskt överkomlig och oberoende. Plattformen måste samarbeta – den kan inte bara ignorera ärendet.

Någon sådan möjlighet existerar inte i Sverige. Varken regeringen eller den nationella tillsynsmyndigheten för DSA – Post- & Telestyrelsen (PTS) – tycks ha tagit något initiativ på området.

Det ser lika illa ut i de flesta medlemsstater. Inte heller EU-kommissionen agerar – utan tycks vara mer intresserad av att begränsa det fria ordet än av att upprätthålla användarnas rättigheter.

Så vad gör man om man blir censurerad eller avstängd utan förklaring eller giltiga skäl?

Om det finns någon öppen kommunikationskanal till den aktuella plattformen bör man ange att man vill få sitt ärende överprövat i enlighet med DSA.

Om någon sådan kanal inte finns eller om plattformen inte bryr sig bör man vända sig till den nationella tillsynsmyndigheten – i Sverige till PTS. Hänvisa till DSA och kräv tillgång till en sådan mekanism för tvistelösning som föreskrivs där.

Skulle PTS (som än så länge verkar passiva i frågan) inte göra något, bör man klaga till EU-kommissionen. Klagomålet kan då omfatta både PTS (som inte sköter sitt tillsynsuppdrag enligt DSA) och Sverige (vars regering inte ser till att berörd myndighet sköter sitt uppdrag).

I sista hand bör man även kunna hävda sin rätt i domstol med hänvisning till DSA. Om alla svenska rättsmedel är uttömda skall man kunna gå vidare till EU-domstolen.

Det är hög tid att vi användare börjar utmana politikens, myndigheternas och EU-kommissionens passivitet vad gäller våra rättigheter i sociala medier.

CC0

Regeringen beställer mer övervakning

av

Regeringen vill att det skall bli enklare att övervaka enskilda utan misstanke om brott eller koppling till kriminella nätverk.

För ett år sedan tillsatte regeringen en utredning om »Hemliga och preventiva tvångsmedel«.

Bland annat skall den »göra en rättslig och systematisk översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel«. Det låter visserligen lovande – men handlar i praktiken mer om att »förbättra möjligheterna att använda tvångsmedlen«.

Nu kommer regeringen med ett tilläggsdirektiv (och förlängd tid) för utredningen.

Dels vill man att polis och åklagare skall slippa söka tillstånd för avlyssning, övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning för enskilda elektroniska enheter. Istället skall tillståndet omfatta all relevant teknisk utrustning som den övervakade kan tänkas använda.

Här är det värt att påpeka att hemlig dataavläsning bygger på att myndigheterna lämnar säkerhetsluckor i vår IT-infrastruktur och teknisk utrustning öppna – för att kunna installera sina spionprogram. Vilket gör oss alla mer sårbara online.

Man vill vidare »analysera och ta ställning till om preventiva tvångsmedel ska kunna
användas i fler fall och utan koppling till en organisation eller grupp«.

Preventiva tvångsmedel handlar om övervakning utan/innan misstanke om brott föreligger. Hittills har det dock krävts något slags koppling till en kriminell gruppering. Nu vill man alltså slippa denna begränsning.

Detta öppnar upp för att vem som helst kan komma att utsättas för övervakning utan misstanke om brott, ifall myndigheterna tycker att det är lämpligt.

Vilket i så fall gör obefogad och felaktig övervakning enklare. I händerna på en auktoritär stat är detta ett verktyg som enkelt kan användas för förtryck och förföljelse av oliktänkande.

När övervakning flyttas från misstanke till prognos förändras inte bara verktygen – utan själva rättsstatens logik.

Regeringens önskemål riskerar dessutom att stå i konflikt med proportionalitetskravet enligt Europakonventionen.

Som vi så ofta påpekar tenderar övervakningslagar alltid att utökas vad gäller syfte och metod – oavsett vad politikerna lovade när de infördes.

• Regeringen: Tilläggsdirektiv till Utredningen om hemliga och preventiva tvångsmedel (Ju 2025:04) Dir. 2026:20 »

CC0

Chat Control 1: När ett nej inte är ett nej

av

Den borgerliga EPP-gruppen planerar en voteringskupp i Europaparlamentet – för att släppa kravet på misstanke om brott, så att massövervakning med Chat Control 1 kan fortsätta.

För en dryg vecka sedan satte Europaparlamentet upp krav för en förlängning av Chat Control 1. Detta är den tillfälliga lag som låter de meddelandetjänster som vill granska innehållet i sina användares privata elektroniska meddelanden – och som går ut den 3 april.

Parlamentet vill – efter sin omröstning – att sådan övervakning bara skall kunna inriktas mot personer eller grupper som misstänks för brott.

Men det ville EU:s ministerråd (och EU-kommissionen) inte gå med på i förra veckans trilogförhandling, som därför strandade.

Vilket innebär att Chat Control 1 – och dess övervakning – helt enkelt upphör efter den 3 april.

Det är i princip en bra sak, då CC1 innebär urskillningslös massövervakning utan misstanke om brott. Om än frivillig.

Men nu vill alltså borgerliga EPP med stöd från delar av socialdemokratiska S&D och liberala Renew riva upp parlamentets beslut. De gillade inte resultatet och kräver att parlamentet röstar igen – så att EPP & Co får som de vill och CC1 kan förlängas.

Denna omröstning är tänkt att hållas i plenum på (onsdag eller) torsdag då det ursprungligen var meningen att man skulle godkänna en överenskommelse från trilogförhandlingarna – som sedan inte uppenbarade sig.

Genom organisatorisk kreativitet med parlamentets arbetsordning vill EPP använda denna votering för att riva upp parlamentets förra beslut – för att sedan försöka trixa igenom en förlängning av Chat Control 1 i sista sekund.

Detta är en provocerande inställning till den demokratiska processen: EPP fick inte som de ville. Så nu får parlamentet rösta igen, tills det röstar »rätt«.

EU:s maktspelare har en tendens att försöka ändra på spelreglerna när besluten inte passar dem.

I grunden handlar detta om huruvida man respekterar demokratiskt fattade beslut eller ej.

Nu är det läge att snabbt kontakta ledamöterna i Europaparlamentet och uppmana dem att hålla fast vid parlamentets förra beslut – om att övervakning med CC1 endast skall inriktas mot personer eller grupper som misstänks för något brottsligt.

Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

(Samtidigt pågår trilogförhandlingar mellan EU-kommissionen, ministerrådet (medlemsstaterna) och Europaparlamentet om Chat Control 2 – som är den lag som är tänkt att komma efter Chat Control 1.)

Det hela får mig att tänka på när Irland höll folkomröstning om EU:s Lissabonfördrag och röstade nej. Då fick irländarna rösta om tills de röstade »rätt«. Det finns en klassisk BBC-intervju med dåvarande EU-kommissionär Margot Wallström (S) om saken. Se klippet nedan.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Tidigare bloggposter:
• Chat Control – vad händer nu? (mars 2026) »
• Ingen förlängning av Chat Control 1 (mars 2026) »
• Chat Control 1 kanske ändå faller (mars 2026) »
• Chat Control 1 förlängd till augusti 2027 (mars 2026) »
• I morgon röstar Europaparlamentet om Chat Control 1 (mars 2026) »
• Chat Control 1 förlängs. Förmodligen. (mars 2026) »
• Parlamentsutskott säger nej till… Chat Control 1 (mars 2026) »
• Chat Control 2: Nu börjar förhandlingarna (februari 2026) »
• Chat Control – en uppdatering (februari2026) »
• Tillrättalagt om Chat Control med EU-ministern (januari 2026) »

CC0

EU öppnar svenska servrar för utländska åklagare

av

Utländska myndigheter kan nu få ut användardata från svenska nätoperatörer, plattformar och servrar – även om det rör utredning av sådant som inte är brottsligt i Sverige. Och utan vår kännedom.

Nu införlivas EU:s förordning om eBevis i svensk lag. Våra myndigheter skall kunna begära ut data direkt från operatörer i andra EU-länder.

Och myndigheter (oftast åklagare) i andra EU-länder kommer att kunna begära ut data direkt från svenska nätoperatörer, hostingföretag, plattformar med mera. Även om det rör utredning av sådant som inte är brottsligt i Sverige.

Om ett företag vägrar kan det bötfällas med ett belopp upp till två procent av sin globala omsättning.

Detta sker utan att svenska myndigheter behöver informeras. Vilket gäller abonnentuppgifter och tillgångsdata som IP-adresser.

Handlar det om trafikdata, innehåll eller en person som finns i landet måste begäran gå via åklagare. Detta sker genom en European production order.

Åklagaren kan invända mot eller stoppa en sådan order om den bryter mot till exempel grundläggande rättigheter, inkräktar på eventuell immunitet, rör nationell säkerhet eller yttrandefrihetsbrott som inte är brott i Sverige.

Samtidigt tycks abonnentuppgifter och tillgångsdata kunna lämnas ut ändå, även om det rör de undantag som nämns i stycket ovan. Helt enkelt på grund av att den typen av data nu kommer att lämnas ut direkt, utan svenska myndigheters kännedom.

Detta är uppgifter som i sig kan vara tillräckliga för att klämma åt människor som till exempel kan anses ha brutit mot de tyska förolämpningslagarna, motverkat det maltesiska abortförbudet eller uttalat sig i strid med allehanda nationella hat- och hetslagar.

Just risken för att de nya reglerna kan användas för att jaga människor som framfört oönskade åsikter lyftes fram flera gånger under behandlingen av eBevis-direktivet.

Även tidigare har data kunnat lämnas ut för brottsutredningar, men då med en europeisk utredningsorder (EIO) som alltid gått genom svenska myndigheter. Vilket visserligen inte är lika snabbt och enkelt, men känns mer rättssäkert.

I samband med att eBevis-förordningen antogs sommaren 2023 skrev vi…

»I EU råder ett ömsesidigt erkännande av att man litar på att alla medlemsstater och deras myndigheter fattar rättssäkra beslut som respekterar de mänskliga rättigheterna.

I verkligheten vet vi att de rättsvårdande myndigheterna i vissa länder har problem med korruption, infiltration och politiska påtryckningar. Och nu kan de begära ut data direkt från svenska servrar. Vad kan möjligen gå fel?«

Vilket är en varning som fortfarande är giltig.

• Regeringen: Effektivare gränsöverskridande inhämtning av elektroniska bevis (Prop. 2025/26:147) »

(Notera att detta inte är samma sak som de gränsöverskridande nedtagningsorder som åklagare kan utfärda för information på svenska servrar, även om den inte är olaglig här. Det är en konsekvens av EU:s Digital Services Act, DSA.)

CC0

389 forskare kräver stopp för ålderskontroller online

av

389 forskare uppmanar politiken att inte införa ålderskontroller online. De menar att sådana medför allvarliga risker samtidigt som det inte finns några tydliga bevis för att de gör nytta.

Det har blivit politiskt mode att kräva åldersgränser för sociala medier, forum, samarbetsverktyg, AI-tjänster med mera. Flera länder har redan infört sådana och många andra står på tur. Det börjar kännas som något slags global moralpanik.

Men nu reagerar 389 forskare som arbetar med säkerhet och dataskydd. Bland undertecknarna finns Ronald Rivest, vinnare av det prestigefyllda Turingpriset och Bart Preneel, ordförande för International Association for Cryptologic Research.

De kräver ett stopp för åldersgränser tills det finns vetenskaplig konsensus om effektivitet, skador och genomförbarhet. De menar att politiska beslut om sådana riskerar att skapa oönskade konsekvenser.

De anser att det är farligt och socialt oacceptabelt att införa storskaliga kontrollmekanismer utan att förstå konsekvenserna för säkerhet, integritet, likabehandling samt individers frihet och autonomi.

Forskarna erkänner problemen med skadligt onlineinnehåll men varnar för att tekniken för ålderskontroll kan göra större skada än nytta genom bristande integritet och säkerhet.

Några förenklade exempel på problem:

• Det finns inga tydliga vetenskapliga belägg för att ålderskontroller online förbättrar barns säkerhet online.

• Det är lätt att ta sig runt ålderskontroller för den som vill. Därmed blir dessa i praktiken meningslösa. Ändå kvarstår integritetsskadan av att alla tvingas dela persondata.

• Ålderskontroller driver unga till oövervakade och mer osäkra plattformar i länder med svagare reglering. Där verkligt olämpligt innehåll är vanligare.

• Man skapar en global infrastruktur för åldersverifiering som riskerar att hamna i händerna på aktörer med svaga säkerhetsrutiner eller med intressen som inte sammanfaller med användarnas. Vissa av dem är uppenbarligen grenar av övervakningsindustrin.

• Sådana system är attraktiva mål för missbruk, dataintrång och auktoritär kontroll.

• En del metoder för åldersidentifiering är starkt integritetskränkande och är kända för att ha höga felmarginaler och missgynna vissa minoriteter.

• Kontrollen kräver massiv datainsamling vilket ökar risken för dataläckor, spårning och diskriminering. Den kan vara oförenlig med VPN-användning och hotar journalisters, visselblåsares och utsatta gruppers anonymitet.

• En svag implementation kan kringgås. En stark kräver global kryptografisk infrastruktur som är extremt svår att bygga och underhålla.

• Ålderskontroll hotar internetets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll.

När man börjar bestämma vem som får tillgång till vad dödar man internets frihet.

De 389 forskarna vill se ett stopp för åldersverifiering online – tills vetenskaplig konsensus har nåtts om fördelar, risker och tekniska realiteter.

Forskarna efterlyser inte passivitet – utan evidensbaserad politik. Reglering bör rikta in sig på skadliga affärsmodeller och algoritmer, inte på ID-kontroll för internet.

De understryker som sagt att det är farligt och oacceptabelt att införa storskaliga kontrollmekanismer utan att förstå konsekvenserna. Vilket i klartext betyder att politikerna inte begriper vad de sysslar med. Den här gången heller.

• Joint statement of security and privacy scientists and researchers on Age Assurance »

• ‘Dangerous and socially unacceptable:’ experts warn against rushed rollout of online age checks »

Relaterat:
• The world wants to ban children from social media, but there will be grave consequences for us all »

CC0

En kontroll- och övervakningsstat utan ansikte

av

Faran med en ansiktslös stat som vill kontrollera och styra människors beteende och åsikter.

Våra politiker och myndigheter vill lagra data om vem som kommunicerar med vem. De vill skaffa sig insyn i innehållet i våra meddelanden och samtal. De vill veta vem som skriver vad i sociala medier. Staten vill veta vad vi gör på nätet.

Våra makthavare vill låta massövervaka alla, utan misstanke om brott och utan föregående rättslig prövning. De vill utrusta oss med digitala ID, med vilka vi får blippa oss fram genom samhället. De vill införa statlig digital valuta som ger dem ökad kontroll över våra pengar.

De vill på olika sätt begränsa yttrandefriheten. EU kräver att sociala medier, onlineplattformar och sökmotorer skall motverka »systemiska risker« – vilket kan betyda lite vad som helst, även helt lagligt innehåll. Det leder till att plattformarna hellre censurerar för mycket än för lite.

Man anlitar externa organisationer som en form av statligt godkända nätpoliser, med direktlina till sociala medier för att rekommendera vilket innehåll som skall tas bort. Politiska ledare runt om i västvärlden vill förbjuda unga människor från att ta del av innehåll på olika nätplattformar.

Detta är farligt även om alla politiker, myndigheter och deras funktionärer vore perfekta och aldrig sätter sina egna intressen främst, aldrig låter sig korrumperas eller infiltreras och aldrig ägnar sig åt aktivism.

Det räcker med inkompetens, missriktad välvilja, överdriven ambition, godtrogenhet, lättja eller en dålig dag på jobbet för att enskilda människor skall komma i kläm. Vilket leder till min tes:

Det behöver inte finnas en uttalad vilja eller ens en medveten ambition att förtrycka människor. Det behöver inte handla om någon kupp, något olyckligt valresultat eller stormtrupper på gatorna. Snarare har vårt system inbyggda funktioner som automatiskt för oss mot ett alltmer auktoritärt samhälle.

I essäboken On violence (1970) skriver Hannah Arendt om skillnaden mellan makt och våld i modern politik och framhåller hur våld ofta uppstår när maktens legitimitet sviktar.

Arendt skiljer mellan makt (power) och våld (violence). Makt uppstår ur kollektivt handlande och gemensamt samtycke, medan våld är instrumentellt och bygger på tvång. När en stat eller rörelse förlorar maktens legitimitet, då tenderar våld och tvång att ersätta den. Vilket är ett tecken på svaghet, inte styrka.

Detta manar till eftertanke i ett samhälle där makten ständigt flyttas längre bort från medborgarna; där utopiska projekt sätts framför allmänintresset och fungerande kärnverksamhet; där människor inte längre känner igen sig. Ett samhälle där alltfler medborgare upplever att det finns en »elit« som inte lyssnar på dem och som inte verkar i deras intresse.

Arendt ägnar i sammanhanget byråkratin särskild uppmärksamhet. I översättning…

»I en fullt utvecklad byråkrati finns det ingen kvar att argumentera med, ingen att framföra klagomål till, ingen som maktens tryck kan riktas mot. Byråkrati är den styrelseform där alla berövas politisk frihet, det vill säga förmågan att handla. ”Ingens styre” är inte frånvaro av styre – och där alla är lika maktlösa får vi en tyranni utan tyrann.«

När makten blir ansiktslös och ansvaret upplöses i systemet blir kontroll och ansvarsutkrävande svårare att utöva.

Denna kultur av ansvarslöshet har även smittat av sig på politiken. »Vi har varit naiva. Vi såg det inte komma.« Vilket är ursäkter vi ofta får höra trots att en konsekvensanalys hade varit lätt att göra – men aldrig genomförts på grund av inkompetens, ideologisk låsning och kognitiv blockering. Eller som har ägt rum men avfärdats av samma skäl.

Detta tillsammans med den ökade kontrollen över medborgarnas digitala liv och yttrandefrihet är en giftig blandning. När en politisk och byråkratisk elit blir alltmer frikopplad från verkliga förhållanden och vanligt folk uppstår en oemotståndlig vilja att styra och kontrollera människor. Så att vi gör och tycker »rätt«.

Friheten och grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till privatliv och privat korrespondens samt yttrandefriheten måste alltid försvaras mot dem som vill begränsa dessa värden av allehanda skäl.

Detta måste ske innan det är för sent. Annars riskerar vi att hamna i ett samhälle där ingen bär ansvaret – men där alla är kontrollerade, övervakade och censurerade.

CC0

EU:s nätcensur hör inte hemma i en rättsstat

av

Hälften av de inlägg som censurerades i sociala media bröt – redan innan DSA – varken mot lag eller allmänna användarvillkor. Och nu kan plattformarna straffas utan föregående rättslig prövning om de inte censurerar ännu mer – dock oklart vad.

Under EU:s Digital Services Act (DSA) kan EU-kommissionen utfärda mångmiljardböter (6% av den globala omsättningen) till sociala medier och plattformar som inte censurerar tillräckligt.

Men DSA anger inte närmare vad det är som skall censureras (utöver innehåll som redan är uppenbart olagligt i medlemsstaterna). Man talar bara diffust om »systemrisker«.

Någon föregående rättslig prövning sker inte innan böter utfärdas. EU-kommissionen agerar på egen hand både åklagare och domstol.

I sammanhanget kan det vara bra att veta att cirka 90% (i Sverige 94,6%) av de inlägg som redan innan DSA censurerades i sociala medier inte stred mot någon lag.

Och 56 % av de borttagna kommentarerna klassades som allmänna uttryck av åsikt – det vill säga kommentarer utan hat, illegalt innehåll eller spam (vilket brukar förbjudas i användarvillkoren).

Vi hade alltså redan från början en censur som gick utöver vad lagar och användarvillor krävde. Sedan kom DSA och krävde mer censur, utan att peka på vad som skall censureras. Detta under hot om straff utan föregående rättslig prövning.

Så får det inte gå till i en rättsstat.

• Sociala media censurerar huvudsakligen lagligt innehåll »
• Report: “Staggering Percentage” of Legal Content Removed from Social Platforms in France, Germany and Sweden »

CC0

USA: EU begränsar yttrandefriheten globalt

av

USA:s kongress anklagar EU för att påverka yttrandefriheten globalt. Rapporten väcker obekväma frågor även för oss i Europa.

Amerikanska kongressens justitieutskott har presenterat en rapport med namnet »The Foreign Censorship Threat, Part II: Europe’s Decade-Long Campaign to Censor the Global Internet and How it Harms American Speech in the United States«.

Tesen är att EU genom lagstiftning som till exempel Digital Services Act (DSA) inte bara inskränker det fria ordet i Europa – utan även för amerikaner i USA. Vilket i princip är ett korrekt konstaterande.

Även om DSA inte gäller i USA skapas incitament som leder till globala policyändringar, vilket indirekt påverkar amerikanska användare.

Detta är ingen nyhet. Och det har pågått länge, långt före DSA. Själv har jag skrivit om saken i 10-15 års tid. Enkelt uttryckt:

1) När politiker i EU vill inskränka det fria ordet utan att gå den krångliga vägen via lagstiftning utövar man istället påtryckningar mot sociala medier – för att dessa skall skärpa sina användarvillkor och regler för moderering. Vilket resulterar i att man begränsar yttrandefriheten utan demokratisk process eller demokratiskt mandat.

2) De sociala medieplattformarna ändrar då sina användarvillkor med mera, vilket av praktiska skäl sker på en global nivå. Inskränkningarna i yttrandefriheten får alltså konsekvenser i hela världen.

3) Detta drabbar amerikanska sociala medie-företag och användare – varpå de senare i praktiken får se sin yttrandefrihet begränsad.

Rapporten ger exempel på möten av detta slag. Vilket för tanken till när dåvarande justitieminister Morgan Johansson (S) flera gånger kallade upp sociala medier till departementet under åren 2017-21.

Påtryckningar har alltså skett på såväl EU-nivå som nationellt i medlemsstaterna.

Fin plattform ni har, tråkigt om något skulle hända med den…

Rapporten har en poäng här, underbyggd med dokumentation som begärts in från de olika sociala medie-företagen.

Rapporten visar även hur EU påverkat rapporteringen om det amerikanska presidentvalet. Vilket direkt drabbar berörda användare i USA.

Ett exempel som sticker ut är när dåvarande EU-kommissionären Thierry Breton hotade X med DSA i samband med att Elon Musk genomförde sin live-intervju med Donald Trump på plattformen. Man skulle rent av kunna tala om valpåverkan från främmande makt.

Politiskt är detta ett minfält då tidigare läckta dokument och utfrågningar visat hur den förra amerikanska administrationen varit direkt inblandad i att tysta ner vissa saker (som Hunter Bidens laptop) i sociala medier.

Rapporten tar även upp hur demonetarisering (strypta annonsintäkter) använts. Vilket EU uttryckligen nämner som möjlighet i sin Code of Practice on Disinformation, i kommissionens styrdokument till densamma, i Digital Services Act, i European Democracy Action Plan med mera.

Ett betydande antal lagliga konton och inlägg har demonetiserats efter påtryckningar från yttre aktörer.

Det har även drabbat amerikanska konton – vilket i praktiken inskränkt deras yttrandefrihet i USA och globalt.

Generellt sett har detta verktyg främst använts mot konton på den politiska högerkanten. Detta utan formella beslut eller rättsmedel för den drabbade.

Man kan även nämna skuggbanning – shadow banning, det vill säga begränsad spridning – som ett verktyg som används i sammanhanget.

Yttrandefriheten skyddas av den amerikanska konstitutionen – men bara mot staten. Här uppstår ett principiellt intressant problem när privata aktörer begränsar amerikaners möjlighet att nå ut, efter påtryckningar från främmande makt (EU).

En sak som slår mig med rapporten är att EU:s politiker och funktionärer ibland hotar med att stänga ner sociala medier om de inte lever upp till deras och DSA:s krav. Speciellt som de senare i delar är väldigt diffusa.

DSA ger ingen sådan möjlighet utöver att beordra att olagligt innehåll tas bort. Men EU kan inte stänga ner något. Vad man däremot kan göra är att bötfälla och ställa orimliga byråkratiska krav. Men inte mer än så.

Om man vill förbjuda en social medieplattform kan det endast ske i de enskilda medlemsstaterna, efter rättslig prövning. Och då förmodligen inte mer än tillfälligt.

Det är som att eurokraterna inte vet vad som står i deras egna lagar och regler.

Avslutningsvis – rapporten är ömsom vin ömsom vatten. Den innehåller en del högst relevant kritik. Men även missuppfattningar, generaliseringar och partsinlagor. Man skall komma ihåg att rapporten tagits fram av den republikanska majoriteten i kongressutskottet.

Men det vore tråkigt om de relevanta delarna skulle skymmas av politiska blockeringar.

• New Report Exposes European Commission Decade-Long Campaign to Censor American Speech »
• Direkt till PDF:en »

CC0