Femte juli

Nätet till folket!

Nätkultur

Nätkultur är vår kategori för kulturella fenomen på nätet och om internetkultur i allmänhet.

En knapp månad till deadline: Ännu inget förslag om hur EU:s upphovsrättsdirektiv skall bli svensk lag

av

Den 7 juni skall EU:s nya upphovsrättsdirektiv vara implementerat i medlemsstaternas lagstiftning.

I Sverige händer… ingenting. Justitiedepartementet hade en runda med samråd med olika intressenter (främst upphovsrättsindustrin) förra året. Men några konkreta förslag har inte setts till.

Detta lär ha en del att göra med att EU-kommissionen inte presenterat sina riktlinjer för implementeringen. Skälet för detta är en smula suspekt. Det hänger samman med att Polen överklagat artikel 17 (tidigare artikel 13) – det vill säga den artikel som kommer att medföra uppladdningsfilter – till EU-domstolen.

EU-kommissionen presenterade först sina tankar om hur detta skall gå till för domstolen. Det föll dock inte i god jord hos Big Media och Big Entertainment. Därför finns det goda skäl att anta att kommissionen idag inte längre står för sina tidigare ståndpunkter. Detta har noterats av EU-domstolen, vilket lett till att domstolens generaladvokat har skjutit fram sitt yttrande i fallet med tre månader. Man hoppas att EU-kommissionens position skall ha klarnat till mitten av augusti.

Dock har ett antal medlemsstater gått i förväg och redan implementerat direktivet eller lagt fram förslag till hur direktivet kan införlivas i nationell lagstiftning.

Från detta kan vi göra vissa antaganden om hur den svenska lagen kan komma att se ut.

Uppladdningsfilter

En lösning som lagts fram (t.ex i Österrike) är att ge plattformarna möjlighet att teckna licensavtal med de stora medie- och nöjesbolagen – och att använda uppladdningsfilter för övrigt material. Vilket lämnar användarna i osäkerhet om den länk, bild eller text de vill dela kommer att vara delbar eller ej.

Hur licensiering skall gå till, med tanke på att världen är så mycket större än EU, är fortfarande oklart.

Som vi tidigare konstaterat kommer uppladdningsfilter att leda till att allt som alla laddar upp kommer att inspektras, analyseras och i förekommande fall censureras – av maskiner. Uppladdningsfilter saknar dessutom förmåga att ta hänsyn till kontext, vilket kommer att leda till att även material som borde släppas igenom (memes, satir, kritik, debatt m.m.) kommer att stoppas.

Dock finns en liten ljuspunkt i fallet Österrike. Piratpartiet rapporterar:

»Eftersom risken för falska positiv ökar ju mindre det material som körs igenom ett uppladdningsfilter är så föreslår lagen att man ska ha en storlekströskel för uppladdningsfiltrens aktivering. Förslaget är att icke-kommersiella uppladdningar som är kortare än 20 sekunder (video/ljud), 1 000 tecken (text) eller 250 kB (bilder) inte ska gå igenom uppladdningsfiltren utan publiceras direkt.«

Länkskatt

Här tycks utvecklingen gå mot något slags kollektiva licensförhandlingar som förväntas leda fram till att plattformarna tvingas betala en klumpsumma till medias och nöjesindustrins organisationer och insamlingssällskap. Tidningsutgivarna och STIM kommer säkert att välkomna en sådan lösning.

Detta kommer dock att missgynna små aktörer som mindre publikationer, alternativmedia och oberoende artister – som kan komma att missgynnas såväl ekonomiskt (jämfört med Big Media / Entertainment) och minska deras synlighet i sociala medias flöden.

Länkar:
• Communia:  DSM Directive implementation update: With one month to go it is clear that the Commission has failed to deliver »
• Piratpartiet: Österrike lägger fram förslag till implementering av upphovsrättsdirektivet »

Upphovsrättsdirektivet: Österrike vill gå längre än EU kräver

av

I Österrike har regeringen nu presenterat sitt förslag till implementering av EU:s nya upphovsättsdirektiv.

Epicenter gör några nedslag i texten. Här går till exempel förslaget om uppladdningsfilter längre än vad EU-kommissionen rekommenderade i sitt yttrande över Polens klagan till EU-domstolen. (Det finns dock tecken på att kommissionen är på väg att backa från nämnda yttrande.)

»The online platforms in question are generally liable for copyright infringements, except if they have undergone “every effort” to protect the holders’ rights. For example, this wording means that an online platform such as Flickr has to obtain licenses from all authors and filmmakers worldwide when providing an image sharing service – a general license deal with the Austrian collecting society for images would not be sufficient.«

Vilket naturligtvis är en praktisk omöjlighet.

Någon möjlighet att klaga / överklaga beslut om att ta bort material finns inte i det österrikiska lagförslaget,

Dock kan man tänka sig en del undantag:

»The draft law also contains a de minimis barrier for upload filters, which is equally important for freedom of speech. The shorter or smaller the compared extract of a sound sequence or image, the more likely upload filters produce a false match with a copyrighted work and inflict collateral damage on citations. Therefore, the draft specifies that upload filters must not be activated if the non-commercial extract does not exceed 20 seconds (film and sound), 1000 characters (text) or 250 kilobytes (image).«

Sedan över till den så kallade länkskatten.

»In the future, small publishers and media will no longer be able to decide for themselves whether their content appears with a title and a thumbnail in search engines and on social media. According to the draft, negotiations will only be conducted collectively by the collecting society, which will naturally focus on the interests of big newspaper publishers and the powerful association of Austrian newspaper publishers (VÖZ). Even in the original law on ancillary copyright, there were no plans to give authors any of the money. Now, however, the interests of big media are supposed to dictate the small ones how visible their content can be.«

Detta är något som påpekades redan när Europaparlamentet klubbade upphovsrättsdirektivet, våren 2018. Små, nya och alternativa media kan inte själva få bestämma att avstå från länkskatten och tillåta fri publicering av sitt material. Direktivet – och nu det österrikiska lagförslaget – är skrivet för de stora mediehusen och berövar små aktörer makten över hur deras eget innehåll kan komma att användas. Många mindre media vill hellre att deras material skall synas än stoppas av en lag som förmodligen ändå inte kommer att ge just dem några pengar.

Läs mer: How Austria wants to implement upload filters and ancillary copyright »

Uppladdningsfilter – det nya normala i EU:s nätpolitik

av

Först var det artikel 17 (f.d. 13) i EU:s upphovsrättsdirektiv som kommer att kräva uppladdningsfilter, även om man inte använder det ordet. Sedan kom förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG) som röstas igenom i Europaparlamentet på torsdag – som också i praktiken kommer att kräva uppladdningsfilter, åter utan att använda själva ordet i texten. Och nu föreslår Spanien att EU:s nya Digital Services Act (DSA) skall innehålla uppladdningsfilter för att se till att innehåll som tidigare tagits ner förblir borta.

Ett övergripande problem med uppladdningsfilter är att allt som alla laddar upp måste inspekteras, granskas och i förekommande fall censureras. Dels är det både integritetskränkande och en form av automatiserad censur. Dels kommer lagstiftningens krav att medföra att startups och nya, små utmanare till de sociala mediejättarna kommer att få svårt att bedriva verksamhet – eftersom uppladdningsfilter är komplicerade och kostsamma. På så sätt stärks Facebooks, Twitters och Youtubes dominerande ställning, på mindre konkurrenters bekostnad.

Vidare är automatiserade uppladdningsfilter korkade. De kan inte bedöma kontext. De kan därför inte släppa igenom sådant som rimligen borde släppas igenom – som memes, satir, kritik och debatt. Vilket kommer att leda till att innehåll som inte borde censureras ändå kommer att stoppas.

Som Piratpartiet noterar i en bloggpost går uppladdningsfilter inte heller ihop med den EU-lagstiftning som förbjuder plattformarna att övervaka alla användares aktivitet. Detta bör gå att få prövat i EU-domstolen, dock inte innan sådan lagstiftning redan är på plats.

Det ser alltså ut som om uppladdningsfilter är på väg att bli det nya normala i EU:s nätlagstiftning. Något som vore intressant att undersöka är hur sådan lagstiftning går ihop med den svenska grundlagens förbud mot förhandscensur.

Länkar:
• Piratpartiet: Spanien föreslår att generella uppladdningsfilter ska ingå i Digital Services Act »
• Netzpolitik: Entfernung illegaler Inhalte entzweit EU-Länder »

Upphovsrättsdirektivet: EU-kommissionen på väg att svika sina löften om artikel 17 och uppladdningsfilter?

av

I sommar skall EU:s nya upphovsrättsdirektiv vara implementerat i medlemsstaternas lagstiftning. Oredan är stor – speciellt när det gäller den kontroversiella artikel 17 (tidigare artikel 13) som kommer att tvinga fram uppladdningsfilter.

Det hela kompliceras av att Polen har tagit artikel 17 till EU-domstolen. Från domstolen kommer nu besked om att generaladvokatens yttrande över fallet – som var tänkt att presenteras nu på torsdag – skjuts fram tre månader.

Skälet till detta är att domstolen väntar på EU-kommissionens riktlinjer för implementering av direktivet i allmänhet och artikel 17 i synnerhet. Några sådana riktlinjer har dock inte setts till, trots att det bara är två månader kvar tills direktivet skall vara lag i medlemsstaterna.

Communia rapporterar:

»While the Commission has been hinting at the imminent release of the guidance for a few months now, the timing indicates that the Commission precisely wanted to avoid giving the Advocate General time to study the guidance. This does not bode well for the fundamental rights safeguards the Commission is planning to present. Signals are mounting that the delays are the result of intense behind-the-scenes political wrangling aimed at undermining the user rights safeguards to be included in the guidance.«

Nu har 21 organisationer som arbetar med nätfrågor skrivit ett öppet brev. Åter till Communia:

»The letter urges the Commission “not to weaken its guidance through open ended exception clauses that seem to benefit particular rightsholders at the expense of users’ fundamental rights” and stresses that “strong ex-ante fundamental rights protections are necessary to meet the obligation of result to protect users’ fundamental rights.”

The letter further highlights the fact that, by issuing guidance that substantially diverges from the position taken before the CJEU, the Commission would indicate that it is ultimately lacking the political will to ensure that the required fundamental rights protections will be included in national implementations of the directive.«

I utkastet till riktlinjer (som presenterats för domstolen) har man givit intryck av att man tänker respektera användarnas rättigheter. Tanken var att garantera att garantera att medlemsstaterna bara blockerar uppladdningar som uppenbart bryter mot upphovsrätten. Det vill säga att man gör undantag för memes, satir, kritik, samhällsdebatt m.m. Detta togs dock inte emot väl av upphovsrättsindustrin och medlemsstater som Frankrike. Sedan dess är det tyst från kommissionens sida.

»Almost half a year later the guidance is still nowhere to be seen. Yesterday Commissioner Thierry Breton informed members of the CULT committee of the European Parliament that the guidance would be presented “within the next weeks”, but refused to answer a direct question from MEP Marcel Kolaja if the guidance would “defend the legal interpretation that the Commission held before the CJEU, according to which only manifestly infringing content may be blocked?”.«

På det hela taget verkar det som om kommissionen är på väg att backa från de garantier som man tidigare givit – och att man försökt föra EU-domstolen bakom ljuset.

Vilket är precis vad vi som kritiserat upphovsrättsdirektivet varnat för. Artikel 17 – som kommer att leda till uppladdningsfilter – är helt enkelt inte förenlig med rimliga rättigheter för användarna. Den är i praktiken ogenomförbar utan att inskränka internets frihet och öppenhet på ett oacceptabelt sätt.

Extra surt är detta eftersom upphovsrättsdirektivet antogs med hårfin majoritet i Europaparlamentet. Till råga på allt fälldes avgörandet av en handfull ledamöter som efteråt meddelat att de röstade fel.

Från den svenska regeringens sida syns inga livstecken i frågan – trots att upphovsrättsdirektivet skall vara svensk lag senast den 1 juli i år.

Communia: Open letter on Article 17 – Is the Commission about to abandon its commitment to protect fundamental rights? »

EU-rapport vill blockera ful-streamad sport på nätet, snabbt och utan föregående rättslig prövning

av

Europaparlamentet håller på att behandla en rapport om ful-streamning av sport.

Bland annat vill man att icke-auktoriserade liveströmmar skall blockeras av internetoperatörerna inom 30 minuter (vilket är hälften så lång tid som föreslagits vad gäller terror-relaterat innehåll). Vilket dels är praktiskt svårt för små ISP:ar som inte har dygnet-runt-bemanning med beslutsfattare som kan göra ett informerat ställningstagande om att stänga ner trafik. Dels är blockering ett trubbigt verktyg, som lätt kan kringgås.

Det hela blir särskilt märkligt då EU:s föreslagna Digital Services Act (DSA) redan föreskriver att olagligt innehåll skall avlägsnas skyndsamt, men att det krävs någon form av formell motivering. Samtidigt vill rapporten att de statligt godkända ”ordningsmän” på nätet – trusted flaggers – som föreslås i DSA skall kunna beordra blockering även om det är oklart om materialet är lagligt eller ej.

Det känns som om denna rapport är det direkta resultatet av lobbying från sportkanalernas sida, då den bryter loss en enskild företeelse ur DSA och stressar fram en separat rapport.

Den piratpartistiske, tyske ledamoten av Eutopaparlamentet Patrick Breyer kommenterar:

“This text appears to have been dictated by industry lobbyists, it threatens fundamental digital rights”, comments MEP Patrick Breyer (Pirate Party). “It is completely at odds with the European Parliament’s position on the Digital Services Act which is sufficient to deal with illegal content. A 30 minute delay would be even shorter than what will be required for taking down terrorist content, and much too short outside business hours. Allowing private ‘flaggers’ with vested interests to have content removed without an assessment by an independent judicial authority would result in the over-blocking of legal content.“

Breyer elaborates: „And requiring ISPs to block access is easy to circumvent by changing DNS servers. Blocking access to an entire IP address results in massive collateral damage on valuable legal content. All in all, the profit-driven quest for ever more draconian measures ignores the obvious: the best way of reducing illegal streaming is to ensure that there is universal and affordable legal access to sport event broadcasts, both subscription-based and pay-per-view.”

Man kan även notera att rapporten är ytterligare ett steg i utvecklingen mot nätcensur utförd av privata aktörer. utan föregående rättslig prövning. Vilket är problematiskt.

Man kommer att rösta om rapporten i Europaparlamentets rättsliga utskott (JURI) vid sitt möte nu på måndag.

Länk: Doubts about European Parliaments ideas to crack down on illegal livestreams of sports events »

USA: HD-domare menar att Twitter är en kollektiv nyttighet som alla har rätt att använda

av

I USA ger HD-domaren Justice Clarence Thomas uttryck för åsikten att sociala plattformar och nätjättar med dominerande ställning (Twitter, Facebook, Google m.fl.) är kollektiva nyttigheter, närmast att jämföra med telekom-infrastruktur. Därmed skall de även vara skyldiga att tillhandahålla sina tjänster till alla.

Bakgrunden är att Högsta Domstolen upphävt en dom i en lägre rätt, som kommit fram till att president Trump handlade i strid med konstitutionen när han blockerade folk på Twitter. Den upphävda domen menar att då kontot @realdonaldtrump tillhörde presidenten, var ett publikt forum och att presidenten därför inte hade rätt att inskränka det fria ordet där. Skälet till att HD upphävde domen var – ironiskt nog – att Twitter stängt av Trump och att han därmed inte kan anses ha full kontroll över kontot.

Protocol rapporterar:

»Thomas states that in order for an account like @realdonaldtrump to be truly classified as government controlled, ”the power of a platform to unilaterally remove a government account” would have to be ”reduced.”«

Detta är intressant i sig. Och Justice Thomas stannar inte där:

»Thomas argues that while private companies aren’t subject to the First Amendment, common carriers are unique to other private businesses in that they do not have the ”right to exclude.” Thomas suggests that large tech platforms with substantial market power should be bound by the same restrictions. ”If the analogy between common carriers and digital platforms is correct, then an answer may arise for dissatisfied platform users who would appreciate not being blocked: laws that restrict the platform’s right to exclude,” Thomas writes.

Such a restriction would substantially curb tech giants’ ability to moderate content, a proposal that both tech giants and those on the left who want to see more aggressive content moderation online would almost certainly reject.«

Han ansluter sig alltså till dem som menar att nätjättarnas dominerande ställning gör att de inte kan behandlas som vanliga förtag, som är fria att göra affärer med vem de vill. Snarare gör deras ställning att de inte skall ha rätt att utestänga användare.

»”It changes nothing that these platforms are not the sole means for distributing speech or information. A person always could choose to avoid the toll bridge or train and instead swim the Charles River or hike the Oregon Trail,” Thomas writes. ”But in assessing whether a company exercises substantial market power, what matters is whether the alternatives are comparable. For many of today’s digital platforms, nothing is.”«

Oavsett om man håller med eller inte finns alltså tecken på att USA:s högsta juridiska instans lutar åt att det är möjligt med lagstiftning som hindrar plattformarna från att blockera användare. Vilket är en signal till lagstiftarna.

Frågan blir om det alls skall vara möjligt att stänga av någon. En snarlik diskussion uppstod i samband med behandlingen av EU:s telekompaket 2009. Då ville fransmännen och upphovsättsindustrin kunna stänga av fildelare från internet helt och hållet. Det ledde till att det etablerades en princip om att ingen får stängas av från nätet utan föregående rättslig prövning. Något liknande kan nu kanske bli aktuellt i USA, men med nätjättarna i fokus.

Länk: Justice Thomas argues for making Facebook, Twitter and Google utilities »

Facebooks position om sektion 230 kan göra alla webhotell och internetoperatörer ansvariga för att kontrollera allt deras kunder gör

av

Idag är det åter utskottsförhör med Facebooks Mark Zuckerberg i det amerikanska representanthuset. I ett skrivet uttalande som skall ligga till grund för utfrågningen säger Facebook något intressant och möjligen oroväckande om den omdebatterade sektion 230 i the Communications Decency Act (som ger plattformarna budbärarimmunitet så länge de tillhandahåller en ren tjänst utan att göra egna redaktionella överväganden):

»Instead of being granted immunity, platforms should be required to demonstrate that they have systems in place for identifying unlawful content and removing it.«

»Platforms should not be held liable if a particular piece of content evades its detection — that would be impractical for platforms with billions of posts per day — but they should be required to have adequate systems in place to address unlawful content.«

Vilket naturligtvis är lätt att säga för Facebook, som har stora resurser till sitt förfogande.

Detta riskerar dock att drabba mindre plattformar, startups och nya konkurrenter till de sociala mediejättarna – även om Zuckerberg säger att ett sådant här system bör anpassas efter respektive plattforms storlek. Risken är att detta kommer att leda till en konkurrensbegränsning, till de etablerade jättarnas fördel.

Här skall man också komma ihåg att sektion 230 ursprungligen inte skrevs med tanke på sociala medieplattformar – utan för att skydda webhotell och internetoperatörer från att bli stämda för vad deras kunder har för sig. Vilket är ett problem som kommer att återuppstå om sektion 230 skrotas.

Med den modell Zuckerberg föreslår kan sådana företag komma att bli tvingade att hålla koll på allt som deras användare har för sig. Vilket i praktiken är omöjligt.

Länk: Zuckerberg suggests how to tweak tech’s liability shield »

Facebook lanserar policy för mänskliga rättigheter

av

Facebook har lanserat en policy för mänskliga rättigheter. Den presenteras så här:

»Facebook’s mission is to give people the power to build community and bring the world closer together. We build social technologies to enable the best of what people can do together.

Our principles are: give people a voice; serve everyone; promote economic opportunity; build connection and community; keep people safe and protect privacy.

We recognize all people are equal in dignity and rights. We are all equally entitled to our human rights, without discrimination. Human rights are interrelated, interdependent and indivisible.«

Vilket ju i stort sett låter rimligt. Även om en och annan kanske invänder att det där med »protect privacy« skorrar lite falskt.

Man kan också fundera över formuleringen »serve everyone«.

I övrigt innehåller dokumentet rätt mycket corporate fluff och en del politiskt trendriktiga formuleringar som kanske kan bli svåra att omsätta i praktiken – som det är nu för tiden.

Facebook: Corporate Human Rights Policy (PDF) »

Sociala media, användarnas rättigheter och nya statligt godkända censorer

av

Sociala medias ofta till synes slumpartade censur av inlägg och avstängning av användare är en ständig källa till irritation. Speciellt som det inte går att kontakta de olika plattformarna – och då den som censureras inte får reda på varför. Vilket blir extra problematiskt med tanke på nätjättarnas dominerande ställning i debatten.

Men det kan bli ändring på den saken. I EU:s föreslagna Digital Services Act (DSA) vill man att den som blir censurerad skall få veta varför – och även få en reell möjlighet att överklaga beslutet.

Även om detta är detaljreglering av hur privata företag skall bedriva in verksamhet – så kommer många användare säkert att välkomna att de nu kommer att få något som ger viss ”rättsäkerhet”. (Även om begreppet rättssäkerhet snarare handlar om förhållandet mellan individen och staten / rättsväsendet.)

Problemet med DSA är att förordningen vill införa ett nytt censurinstrument – så kallade ”trusted flaggers” som enligt förslaget skall representera ”kollektiva intressen” och som skall få en egen gräddfil till respektive sociala medieplattforms abuse-avdelning.

Det skall förvisso vara offentligt vilka dessa ”trusted flaggers” är. Och om de missköter si skall de kunna mista sitt uppdrag. Men det ligger fortfarande något obehagligt över att införa statligt godkända nätgranskare. Speciellt om dessa skall företräda ”kollektiva intressen” – vilket förmodligen kommer att öppna dörren för olika särintressen och identitetspolitiska överväganden. Vilket kan bli en soppa.

Generellt sett bör gränserna för det fria ordet sättas av lagstiftaren och sedan upprätthållas av ett oväldigt rättsväsende. Att sätta icke-statliga aktörer som officiellt godkända censorer kommer garanterat att skapa helt nya konflikter.

Nu gäller det att se till att DSA behåller ”rättssäkerheten” för sociala medias användare – samtidigt som ”trusted flaggers” inte ytterligare bidrar till polariseringen av samhällsdebatten.

Relaterat:
• At a glance: Does the EU Digital Services Act protect freedom of expression? »
• Nätjättarnas makt är ett frihetligt dilemma »