Till sommaren skall den så kallade länkskatten vara verklighet även i Sverige. Här beskriver vi några av dess problem och konsekvenser.
Nätkultur
Nätkultur är vår kategori för kulturella fenomen på nätet och om internetkultur i allmänhet.
Inget ändrat i sak när Facebook och Australien gör upp om »länkskatten«
Bilden börjar klarna vad gäller konflikten om »länkskatt« mellan Facebook och Australien. Enkelt uttryckt har inget förändrats – utan man har bara köpt sig mer tid.
När Australien var på väg att införa krav på betalning när sociala media länkar till etablerad media – då meddelade Facebook att de helt slutar länka till nyheter från media i landet. Oavsett vad man tycker om Facebook var detta ett klokt beslut, eftersom länkskatt riskerar att göra internet ohanterligt och obrukbart. Sedan kom beskedet om att Facebook och regeringen i Australien gjort en överenskommelse – och Facebook började länka igen.
Nu börjar detaljer läcka ut om denna överenskommelse. Den tycks inte innehålla några konkreta förändringar av den föreslagna lagen. Däremot har man förhandlat fram en två månader lång medlingsperiod.
Detta ändrar inget i sak. Både länkskatten och lagen är orimliga. Vad man kommit fram till är att Big Data, Big Media och Big Government skall försöka hitta en lösning som alla kan acceptera. Användarna har dock ingen röst i denna process. Och om man inte kommer överens, då fastställer en medlingsnämnd enväldigt hur mycket Facebook skall betala till Newscorp och övrig lokal media.
Lagförlaget om länkskatt i Australien är alltså minst lika aktuellt – och ogenomtänkt – som tidigare.
Mike Masnick på Techdirt skriver:
»I honestly don’t know what this actually means for the future of the law, but it still looks like a mess. Having Facebook pay for any links to news articles should be a non-starter. It is fundamentally against the idea of an open web. People who keep insisting that this is not a ”tax” or that it’s somehow about ”competition” are wrong and fundamentally misrepresenting what is happening here. Yes, Facebook and Google are big. Yes, if there were negotiating a deal they would have leverage. But — and here’s the important part — there’s nothing to negotiate over here, because there’s no requirement anywhere to pay for links, because that’s fundamentally stupid and against the idea of an open internet.«
Facebook och Australien sluter fred
Efter att först ha stängt ner sin länkning till australisk media – i protest mot landets föreslagna »länkskatt« – tar Facebook nu ett steg tillbaka och släpper fram nyhetslänkarna igen.
William Easton, Managing Director, Facebook Australia & New Zealand skriver på företagets blogg:
»We’re pleased that we’ve been able to reach an agreement with the Australian government and appreciate the constructive discussions we’ve had with Treasurer Frydenberg and Minister Fletcher over the past week. We have consistently supported a framework that would encourage innovation and collaboration between online platforms and publishers. After further discussions, we are satisfied that the Australian government has agreed to a number of changes and guarantees that address our core concerns about allowing commercial deals that recognize the value our platform provides to publishers relative to the value we receive from them. As a result of these changes, we can now work to further our investment in public interest journalism and restore news on Facebook for Australians in the coming days.«
Det verkar som att Facebook fått politikerna att inse det orimliga i att låta Newscorp kräva betalning för att lägga upp länkar till sitt eget material på plattformen. För att markera detta erbjöd sig Facebook alltså att avsäga sig sin roll som mellanhand och inte syssla med nyhetsförmedling alls. Vilket tydligen var vad som krävdes för att sätta bollen i rullning.
Nu återstår att se exakt vad man kommit överens om. Gissningsvis något licensavtal som ger Murdoch en framträdande position i flödet, möjligen på andra medias bekostnad. Och så måste väl lagförslaget skrivas om.
Här är en relaterad artikel, som på ett bra sätt förklarar konflikten och problemet med »länkskatten«: Australian News Sites Shocked & Upset To Learn They Don’t Need To Rely On Facebook For Traffic! »
Länkar: Dagens Media » | Facebook »
Skaparen av WWW: Länkskatt gör internet oanvändbart
Skaparen av World Wide Web, Tim Berners-Lee, riktar hård kritik mot Australiens »länkskatt«. Han menar att sådana lagar gör internet oanvändbart (unworkable).
The Independent rapporterar:
»The inventor of the World Wide Web claimed that proposed laws could disrupt the established order of the internet.
“Specifically, I am concerned that that code risks breaching a fundamental principle of the web by requiring payment for linking between certain content online,” Berners-Lee told a Senate committee scrutinizing a bill that would create the New Media Bargaining Code.
If the code is deployed globally, it could “make the web unworkable around the world”, he said.«
Och så är det ju. Att tvinga ett företag att länka till media och sedan tvinga det att betala för att sända trafik till respektive medias siter är orimligt.
Det är som om vi skulle få rätt att tvinga sociala media att länka till denna blogg – och att sedan tvinga dem att betala för det.
I artikeln uttalar sig även Guardian Australias VD Dan Stinton:
“They’re not stealing published content, but I do believe they are using their market power to preference their own businesses to the detriment of publishers and that’s not right,” Stinton said.
Vilket är snubblande nära att säga att man är emot fri konkurrens, speciellt nu när Big Medias affärsmodell blivit otidsenlig.
»Länkskatten« kan få oväntade och oönskade konsekvenser för hela internet. Länksystemet inom WWW är internets nervsystem och en förutsättning för ett fritt utbyte av information och kunskap. Att tvinga (eller förbjuda) någon att länka riskerar – oavsett de ekonomiska aspekterna – att rubba hela nätets dynamik.
Nu väntar vi med spänning på hur regeringen tänker implementera »länkskatten« i svensk lagstiftning. Enligt EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall det vara klart innan sommaren.
Länkar:
• The Independent:Australian law could make internet ‘unworkable’, says World Wide Web inventor Tim Berners-Lee »
• Länkskatt: Facebook bojkottar nyhetsmedia i Australien »
Uppdatering:
• Facebook blockerar australienska nyhetsmedier – här är allt du behöver veta »
• Det här är början på ett krig om makt och pengar »
Länkskatt: Facebook bojkottar nyhetsmedia i Australien
Den märkliga idén med »länkskatt« har länge funnits på etablerad medias önskelista. Länkskatten tog klivet in i lagstiftning med EU:s nya upphovsrättsdirektiv – och har sedan spridits till andra länder.
Medias ståndpunkt är kortfattat: Länkar till nyhetsartiklar (rubrik, thumbnail och ett par rader ur ingressen) är att parasitera på media. Därför skall sociala media betala en licensavgift för att länka till nyhets- och mediesiter.
Vilket naturligtvis är helt bakvänt.
Att någon länkar till en sida brukar normalt betraktas som något bra, som en tillgång. Det är något man vill skall ske – då det leder till fler besökare och därmed även ökade reklamintäkter och fler prenumeranter.
Men så ser alltså inte de stora mediehusen på saken. Internet som sådant hotar deras gamla affärsmodeller. Därför söker de nya inkomstkällor. Därav idén att de vill ha del av sociala medias inkomster.
Nu är det ju inte så det fungerar. När länkskatten tidigare prövats i Spanien och Tyskland har det lett till färre besök på traditionella medias webplatser och till minskade inkomster.
Detta har dock inte hindrat etablerad media och de politiker som företräder dess intressen. Länkskatten i EU:s upphovsrättsdirektiv är redan lag i Frankrike – vilket lett till ett infekterat gräl mellan Google och franska mediehus. För tillfället har Google valt att betala, under protest – eftersom lagen tvingar dem. Men striden är långt ifrån över.
Nu kommer nyheter från Australien, som också håller på att lagstifta om länkskatt. Denna gång är det Facebook som tar striden. Istället för att betala väljer man att helt blockera nyheter i landet. Även om detta eventuellt kommer att bli olagligt. ArsTechnica skriver:
»In short, Facebook and Google will be required to pay Australian news sites when they send them traffic—and the Internet titans are not allowed to stop linking to Australian news sites to avoid paying.«
De sociala plattformarna kan alltså bli tvingade att länka till media – och därmed betala länkskatt – även om de inte vill. Vilket är ett mycket märkligt förfarande i en rättsstat.
Att tvinga någon att göra något som medför en avgift som går till en tredje affärspart strider även mot sunt förnuft och marknadsekonomins grundläggande principer.
Men nu har alltså Facebook fått nog. Man stänger ner länkning till media i Australien, oavsett om det är lagligt eller ej.
Facebook förklarar vad man kommer att blockera:
- Media i Australien kommer inte längre att kunna lägga upp innehåll på sina Facebook-sidor.
- Länkar till media i andra länder kommer inte att synas i Australien.
- Användare i Australien kommer alltså varken att kunna se nyheter/nyhetslänkar från media i landet eller i andra länder.
- Användare i resten av världen kommer inte att kunna se nyheter från Australien.
2020 genererade Facebook 5,1 miljarder besök på mediesiter i Australien, vilket beräknas ha givit mediehusen indirekta inkomster på drygt 2,5 miljarder SEK. Men nu är det alltså slut med det.
Konsekvensen blir att människor i och utanför Australien kommer att bli sämre informerade om nyheter från traditionell media. Mediehusens siter kommer att få färre besök. Och mindre media i Australien – som inte själva kräver någon länkskatt – kommer också att blockeras utan egen förskyllan.
Detta är till skada för ett fritt och öppet internet – och ett hot mot det fria flödet av information. Vilket i sin tur blir ett demokratiskt problem.
Länkar:
• Facebook: Changes to Sharing and Viewing News on Facebook in Australia »
• ArsTechnica: Facebook goes nuclear, banning all news posts in Australia »
IMF vill koppla din onlinehistorik till din kreditvärdighet
Ett antal medarbetare på Internationella Valutafonden (IMF) föreslår i en rapport att människors sökhistorik skall kopplas till deras kreditvärdighet.
Författarna menar att sådant som sökhistorik och nätinköp kan ge en bättre bild av enskilda individers kreditvärdighet, speciellt när kreditinstituten har dålig tillgång till hård data. De skriver:
»The most transformative information innovation is the increase in use of new types of data coming from the digital footprint of customers’ various online activities—mainly for credit-worthiness analysis.«
Till att börja med känns det som om detta ligger farligt nära det kinesiska systemet med »social scoring«.
Vidare kan människors digitala spår avslöja mycket privat information (politiska sympatier, sexuella preferenser, religion m.m.) som ingen annan har med att göra. Sådan information kan dessutom orsaka skada om den läcker (eller säljs) till andra aktörer.
Detta kan även utgöra ett hot mot informationens frihet och meningsfriheten, då människor kan komma att undvika känsliga och kontroversiella sökbegrepp i syfte att upprätthålla en god kreditvärdighet.
Samt att man i princip upphäver människors rätt til anonymitet på nätet.
Vad kan väl möjligen gå fel? Detta är ett förslag som bör gå rakt ner i papperskorgen.
Länkar:
• IMF Calls for Credit Score to be Tied to Internet Search History »
• What is Really New in Fintech »
Trots löften om motsatsen: Tyskland inför uppladdningsfilter
När EU antog sitt nya upphovsrättsdirektiv våren 2019 var vi många som varnade för att artikel 17 (tidigare artikel 13) skulle komma att leda till uppladdningsfilter.
Detta hävdade rapportören, MEP Axel Voss (CDU/EPP, DE) var överdrifter och skräckpropaganda. Även den tyska regeringen har försökt tona ner sådana farhågor.
Nu har vi facit, på temat vad var det vi sa..?
Den tyska regeringen vill se artikel 17 implementerad i sin nationella lagstiftning på detta sätt:
- Först måste man kontrollera allt innehåll som alla laddar upp. På grund av de stora volymerna måste det med nödvändighet ske med automatiserade uppladdningfilter.
- Materialet kommer sedan automatiskt att klassas i en av tre grupper.
- Upphovsrättsskyddat licensierat material, som skall släppas igenom och publiceras.
- Material som kanske eller kanske inte är upphovsrättsskyddat och som kanske eller kanske inte faller under undantag för parodi, satir, kritik m.m. Släpps detta innehåll igenom meddelas upphovsrättsinnehavaren, som då får möjlighet att överklaga. Stoppas det meddelas den som laddat upp det, som då får möjlighet att överklaga. Överklaganden skall avgöras inom en vecka.
- Icke igenkänt/registrerat material (som i sig ändå kan vara skyddat av upphovsrätt, se nedan*) som släpps igenom – med reservation för att det dock måste plockas ner om det visar sig vara olagligt.
Hur denna teoretiska modell är tänkt att fungera i praktiken är oklart. En svag punkt gäller överklaganden. Hur hanterar man om tusentals, eller hundratusentals ärenden överklagas varje månad? Detta kommer antingen att kräva en omfattande administrativ apparat – eller så kommer man snabbt att bygga upp en omfattande kö med öppna ärenden. I det senare fallet (som är det troliga) minskar möjligheterna för en rättssäker behandling.
Intressant trivia (*) i sammanhanget är att det bara lär vara sådant som Big Media och Big Entertainment låtit registrera som upphovsrättsskyddat som flaggas i systemet. Men nästan allt annat (utom public domain och creative commons) är också upphovsrättsskyddat. Men dessa upphovsmän får inte samma skydd för sina verk som storföretagen. För att vara exakt, i princip inget skydd alls. Vilket antyder att det hela mer handlar om att skydda Big Business och dess intressen än upphovsrätten som sådan.
Den tyska utvecklingen är intressant inte bara för att man nu bryter löftet om att inga uppladdningsfilter kommer att krävas – utan även för att vi väntar på att den svenska regeringen skall lägga fram sitt förslag till hur upphovsrättsdirektivet skall implementeras i vår lagstiftning. Och den kikar naturligtvis på hur man gör i våra grannländer.
Läs mer på det tyska justitiedepartementets hemsida. »
USA: Banker och betalningsförmedlare kan fortsätta agera moralpolis
Vi har sett många exempel på hur banker, kreditkortsföretag och andra betalningsförmedlare som PayPal strypt betalningskanalerna för verksamhet som anses som kontroversiell. Det gäller allt ifrån Wikileaks och kryptovalutor till postorderbutiker för sexleksaker.
Detta är naturligtvis allvarligt. Verksamhet som är laglig bör få använda de stora och totalt dominerande betalningskanalerna. I vissa fall – som Wikileaks – blir det i förlängningen även en fråga om förutsättningarna för det fira ordet.
Ett annat exempel är Patreon, som stängt av möjligheten till crowdfunding för innehållsskapare vars åsikter företaget inte delar.
Ett tredje är hur vissa banker säger upp konton för kunder som genomför transaktioner kopplade till köp eller försäljning av kryptovalutor
Den förra amerikanska administrationen införde en Fair Access Rule som säger att »banks should conduct risk assessment of individual customers, rather than make broad-based decisions affecting whole categories or classes of customers when provisioning access to services, capital, and credit«. Det vill säga att man skall värdera varje enskilds kunds beteende och riskprofil snarare än att utestänga hela kategorier av laglig verksamhet från betalningssystemen.
Detta regelverk har ännu inte hunnit träda ikraft och kommer inte heller att göra det – då det redan upphävts av den nya amerikanska administrationen.
Reason skriver:
»This regulation was meant to shield politically unpopular but otherwise legal companies from banking discrimination, following Operation Chokepoint, a program initiated by President Barack Obama’s Justice Department. While ostensibly designed to combat fraud, in practice, Reason writers have observed, it empowered the government to target unfavorable industries, such as payday lending and pornography, by ”coercing private businesses in an attempt to centrally engineer the American marketplace based on its own politically biased moral judgments.”«
När Operation Chokepoint bland annat ledde till att Wikileaks fick sina betalningskanaler för stöd stängda uttalade Europaparlamentet att sådana rutiner är ett hot mot det fria ordet och den fria åsiktsbildningen.
Läs mer hos Reason: Biden Administration Suspends Rule Protecting Businesses from Banking Discrimination »
Sociala media: Varför inte lägga makten över flödet i användarnas händer?
En sak jag undrat länge är varför inte de sociala plattformarna lägger makten över flödet i sina användares händer.
Det borde egentligen bara vara en fråga om inställningar. Ett normalflöde där det värsta är bortfiltrerat. Ett barnläge. Ett kontorsläge. Ett läge för den som inte vill se något naket. Ett läge för den som är beredd att se vad fan som helst. Och så vidare.
Ingen behöver få se något de inte vill se. Och vi andra får se världen rå och ofiltrerad, som den är. Istället för censur för alla.
Det enda som behöver tas bort i alla flöden är sådant som är direkt olagligt.
Om man förfinar användarnas möjligheter att justera sina flöden är det förmodligen även bra för annonsförsäljningen. Då baserat på vad vi själva valt att se, istället för på annan persondata som de idag snokar fram om oss.
Facebook får bakläxa i fyra av fem fall av sin nya oversight board
Facebooks nyinstiftade oversight board – ett slags högsta domstol för att lösa tvister om moderering – har just meddelat vägledande beslut i fem fall. I fyra av dessa kom man fram till att företaget tagit bort inlägg på felaktiga grunder.
Eftersom en del tycks ha fallit bort i översättningen till engelska skall vi inte göra saken värre genom att översätta en gång till. Så vi klipper helt fräckt in vad ArsTechnica rapporterar:
- A user in Myanmar posted to Facebook that ”Muslims have something wrong in their mindset” (or maybe ”something is wrong with Muslims psychologically”—translations differ) arguing that Muslims should be more concerned about the genocide of Uighurs in China and less focused on hot-button issues like French cartoons mocking the Prophet Muhammad. Facebook removed the post as anti-Muslim hate speech. The Oversight Board re-instated it, finding that it was best understood as ”commentary on the apparent inconsistency between Muslims’ reactions to events in France and in China.”
- A user wrote that (in the board’s paraphrase) Azerbaijanis ”are nomads and have no history compared to Armenians” and called for ”an end to Azerbaijani aggression and vandalism.” The post was made during an armed conflict between Armenia and Azerbaijan. The board upheld Facebook’s decision to remove it as hate speech.
- A user in Brazil uploaded an image to raise awareness about breast cancer that featured eight pictures of female breasts—five of them with visible nipples. Facebook’s software automatically removed the post because it contained nudity. Human Facebook moderators later restored the images, but Facebook’s Oversight Board still issued a ruling criticizing the original removal and calling for greater clarity and transparency about Facebook’s processes in this area.
- A user in the United States shared an apocryphal quote from Joseph Goebbels that ”stated that truth does not matter and is subordinate to tactics and psychology.” Facebook removed the post because it promoted a ”dangerous individual”—Goebbels. The user objected, arguing that his intention wasn’t to promote Goebbels but to criticize Donald Trump by comparing him to a Nazi. The board overturned Facebook’s decision, finding that Facebook hadn’t provided enough transparency on its dangerous individuals rule.
- A French user criticized the French government for refusing to allow the use of hydroxychloroquine for treating COVID-19. The post described the drug as ”harmless.” Facebook removed the post for violating its policy against misinformation that can cause imminent harm. The board overturned the ruling, concluding that the post was commenting on an important policy debate, not giving people personal medical advice.
Tanken är att dessa beslut skall bli vägledande – även om det inte är helt tydligt hur det är tänkt att gå till.
»The big challenge is that Facebook is far too large—it has 2.7 billion users and 15,000 moderators—for the Oversight Board to review more than a tiny fraction of its moderation decisions. In order for the Oversight Board to have a meaningful impact on Facebook as a whole, the small number of cases it does review must create precedents that are followed by moderators in millions of other cases.«
ArsTechnica: Facebook “Supreme Court” overrules company in 4 of its first 5 decisions »