Femte juli

Nätet till folket!

Nätkultur

Nätkultur är vår kategori för kulturella fenomen på nätet och om internetkultur i allmänhet.

Trots löften om motsatsen: Tyskland inför uppladdningsfilter

av

När EU antog sitt nya upphovsrättsdirektiv våren 2019 var vi många som varnade för att artikel 17 (tidigare artikel 13) skulle komma att leda till uppladdningsfilter.

Detta hävdade rapportören, MEP Axel Voss (CDU/EPP, DE) var överdrifter och skräckpropaganda. Även den tyska regeringen har försökt tona ner sådana farhågor.

Nu har vi facit, på temat vad var det vi sa..?

Den tyska regeringen vill se artikel 17 implementerad i sin nationella lagstiftning på detta sätt:

  • Först måste man kontrollera allt innehåll som alla laddar upp. På grund av de stora volymerna måste det med nödvändighet ske med automatiserade uppladdningfilter.
  • Materialet kommer sedan automatiskt att klassas i en av tre grupper.
  • Upphovsrättsskyddat licensierat material, som skall släppas igenom och publiceras.
  • Material som kanske eller kanske inte är upphovsrättsskyddat och som kanske eller kanske inte faller under undantag för parodi, satir, kritik m.m. Släpps detta innehåll igenom meddelas upphovsrättsinnehavaren, som då får möjlighet att överklaga. Stoppas det meddelas den som laddat upp det, som då får möjlighet att överklaga. Överklaganden skall avgöras inom en vecka.
  • Icke igenkänt/registrerat material (som i sig ändå kan vara skyddat av upphovsrätt, se nedan*) som släpps igenom – med reservation för att det dock måste plockas ner om det visar sig vara olagligt.

Hur denna teoretiska modell är tänkt att fungera i praktiken är oklart. En svag punkt gäller överklaganden. Hur hanterar man om tusentals, eller hundratusentals ärenden överklagas varje månad? Detta kommer antingen att kräva en omfattande administrativ apparat – eller så kommer man snabbt att bygga upp en omfattande kö med öppna ärenden. I det senare fallet (som är det troliga) minskar möjligheterna för en rättssäker behandling.

Intressant trivia (*) i sammanhanget är att det bara lär vara sådant som Big Media och Big Entertainment låtit registrera som upphovsrättsskyddat som flaggas i systemet. Men nästan allt annat (utom public domain och creative commons) är också upphovsrättsskyddat. Men dessa upphovsmän får inte samma skydd för sina verk som storföretagen. För att vara exakt, i princip inget skydd alls. Vilket antyder att det hela mer handlar om att skydda Big Business och dess intressen än upphovsrätten som sådan.

Den tyska utvecklingen är intressant inte bara för att man nu bryter löftet om att inga uppladdningsfilter kommer att krävas – utan även för att vi väntar på att den svenska regeringen skall lägga fram sitt förslag till hur upphovsrättsdirektivet skall implementeras i vår lagstiftning. Och den kikar naturligtvis på hur man gör i våra grannländer.

Läs mer på det tyska justitiedepartementets hemsida. »

USA: Banker och betalningsförmedlare kan fortsätta agera moralpolis

av

Vi har sett många exempel på hur banker, kreditkortsföretag och andra betalningsförmedlare som PayPal strypt betalningskanalerna för verksamhet som anses som kontroversiell. Det gäller allt ifrån Wikileaks och kryptovalutor till postorderbutiker för sexleksaker.

Detta är naturligtvis allvarligt. Verksamhet som är laglig bör få använda de stora och totalt dominerande betalningskanalerna. I vissa fall – som Wikileaks – blir det i förlängningen även en fråga om förutsättningarna för det fira ordet.

Ett annat exempel är Patreon, som stängt av möjligheten till crowdfunding för innehållsskapare vars åsikter företaget inte delar.

Ett tredje är hur vissa banker säger upp konton för kunder som genomför transaktioner kopplade till köp eller försäljning av kryptovalutor

Den förra amerikanska administrationen införde en Fair Access Rule som säger att »banks should conduct risk assessment of individual customers, rather than make broad-based decisions affecting whole categories or classes of customers when provisioning access to services, capital, and credit«. Det vill säga att man skall värdera varje enskilds kunds beteende och riskprofil snarare än att utestänga hela kategorier av laglig verksamhet från betalningssystemen.

Detta regelverk har ännu inte hunnit träda ikraft och kommer inte heller att göra det – då det redan upphävts av den nya amerikanska administrationen.

Reason skriver:

»This regulation was meant to shield politically unpopular but otherwise legal companies from banking discrimination, following Operation Chokepoint, a program initiated by President Barack Obama’s Justice Department. While ostensibly designed to combat fraud, in practice, Reason writers have observed, it empowered the government to target unfavorable industries, such as payday lending and pornography, by ”coercing private businesses in an attempt to centrally engineer the American marketplace based on its own politically biased moral judgments.”«

När Operation Chokepoint bland annat ledde till att Wikileaks fick sina betalningskanaler för stöd stängda uttalade Europaparlamentet att sådana rutiner är ett hot mot det fria ordet och den fria åsiktsbildningen.

Läs mer hos Reason: Biden Administration Suspends Rule Protecting Businesses from Banking Discrimination »

Sociala media: Varför inte lägga makten över flödet i användarnas händer?

av

En sak jag undrat länge är varför inte de sociala plattformarna lägger makten över flödet i sina användares händer.

Det borde egentligen bara vara en fråga om inställningar. Ett normalflöde där det värsta är bortfiltrerat. Ett barnläge. Ett kontorsläge. Ett läge för den som inte vill se något naket. Ett läge för den som är beredd att se vad fan som helst. Och så vidare.

Ingen behöver få se något de inte vill se. Och vi andra får se världen rå och ofiltrerad, som den är. Istället för censur för alla.

Det enda som behöver tas bort i alla flöden är sådant som är direkt olagligt.

Om man förfinar användarnas möjligheter att justera sina flöden är det förmodligen även bra för annonsförsäljningen. Då baserat på vad vi själva valt att se, istället för på annan persondata som de idag snokar fram om oss.

Facebook får bakläxa i fyra av fem fall av sin nya oversight board

av

Facebooks nyinstiftade oversight board – ett slags högsta domstol för att lösa tvister om moderering – har just meddelat vägledande beslut i fem fall. I fyra av dessa kom man fram till att företaget tagit bort inlägg på felaktiga grunder.

Eftersom en del tycks ha fallit bort i översättningen till engelska skall vi inte göra saken värre genom att översätta en gång till. Så vi klipper helt fräckt in vad ArsTechnica rapporterar:

  • A user in Myanmar posted to Facebook that ”Muslims have something wrong in their mindset” (or maybe ”something is wrong with Muslims psychologically”—translations differ) arguing that Muslims should be more concerned about the genocide of Uighurs in China and less focused on hot-button issues like French cartoons mocking the Prophet Muhammad. Facebook removed the post as anti-Muslim hate speech. The Oversight Board re-instated it, finding that it was best understood as ”commentary on the apparent inconsistency between Muslims’ reactions to events in France and in China.”
  • A user wrote that (in the board’s paraphrase) Azerbaijanis ”are nomads and have no history compared to Armenians” and called for ”an end to Azerbaijani aggression and vandalism.” The post was made during an armed conflict between Armenia and Azerbaijan. The board upheld Facebook’s decision to remove it as hate speech.
  • A user in Brazil uploaded an image to raise awareness about breast cancer that featured eight pictures of female breasts—five of them with visible nipples. Facebook’s software automatically removed the post because it contained nudity. Human Facebook moderators later restored the images, but Facebook’s Oversight Board still issued a ruling criticizing the original removal and calling for greater clarity and transparency about Facebook’s processes in this area.
  • A user in the United States shared an apocryphal quote from Joseph Goebbels that ”stated that truth does not matter and is subordinate to tactics and psychology.” Facebook removed the post because it promoted a ”dangerous individual”—Goebbels. The user objected, arguing that his intention wasn’t to promote Goebbels but to criticize Donald Trump by comparing him to a Nazi. The board overturned Facebook’s decision, finding that Facebook hadn’t provided enough transparency on its dangerous individuals rule.
  • A French user criticized the French government for refusing to allow the use of hydroxychloroquine for treating COVID-19. The post described the drug as ”harmless.” Facebook removed the post for violating its policy against misinformation that can cause imminent harm. The board overturned the ruling, concluding that the post was commenting on an important policy debate, not giving people personal medical advice.

Tanken är att dessa beslut skall bli vägledande – även om det inte är helt tydligt hur det är tänkt att gå till.

»The big challenge is that Facebook is far too large—it has 2.7 billion users and 15,000 moderators—for the Oversight Board to review more than a tiny fraction of its moderation decisions. In order for the Oversight Board to have a meaningful impact on Facebook as a whole, the small number of cases it does review must create precedents that are followed by moderators in millions of other cases.«

ArsTechnica: Facebook “Supreme Court” overrules company in 4 of its first 5 decisions »

Tänk om det är så här..?

av

Folket tycks i allt högre grad börja ifrågasätta överheten. Det är i princip en bra sak.

Det hade aldrig kunnat ske utan internet. Inte utan Facebook och Twitter. Inte utan de gamla parti-BBS:erna där folk fick gräla av sig. Tonen där kunde stundtals vara minst lika oförskämd och grälsjuk som på nätet idag.

Internet brukar jämföras med boktryckarkonsten. Då kan det vara värt att hålla i minnet att det tryckta ordets inträde även ledde till århundraden av krig och religionskonflikter. Samtidigt som det var ett ofantligt kliv framåt för mänskligheten. Plötsligt kunde information samlas och spridas på ett kostnadseffektivt sätt. Snabbt insåg många styrande det olämpliga och potentiellt farliga i fri information och började försöka kontrollera den. Vilket naturligtvis var och är en fruktlös kamp.

Många av dagens politiker tycks reagera på ett liknande sätt. Folket kopplades samman och började uttrycka åsikter, ifrågasätta och käfta emot. Med internets oerhörda resurser av information vid fingertopparna kan plötsligt allt ifrågasättas av i stort sett vem som helst. Vilket som regel sker under någorlunda ordnade former. Och ibland inte, som i livet i övrigt.

Här lyser det fria ordet med sin kraft. Om folket kan ifrågasätta tvingas de styrande skärpa till sig och sköta sina jobb. På så sätt blir saker och ting rimligen bättre. Och hur oerhört mycket mer medveten om sin omvärld är människan inte idag jämfört med för bara tjugo år sedan? Allt, i realtid.

Det tar tid att lära sig att leva i informationssamhället. Men det kommer att lösa sig.

Så länge vi lyckas försvara det fria ordet på internet kommer samhället att bli bättre.

Med internet har vi så att säga alla blivit ett. Vilket stressar den härskande politiska klassen. Vi lever i ett nytt landskap där gamla maktstrukturer utmanas.

Dina rättigheter som användare under EU:s Digital Services Act

av

Så här någon månad efter att det presenterats börjar media uppmärksamma EU-kommissionens förslag till Digital Services Act. Viss förvirring tycks råda, speciellt om användares rättigheter. Låt oss därför titta lite närmare på vad som verkligen föreslås.

Olagligt material skall avlägsnas

EU:s medlemsstater skall kunna kräva att olagligt material omedelbart avlägsnas. Och det måste ske under ordnade former.

  • Man måste förklara varför man anser att ett visst innehåll är olagligt – och hänvisa till gällande lagrum.
  • En sådan begäran skall kunna överprövas.
  • Nedtagningar måste vara nödvändiga.

När gäller vad som skall anses vara olagligt finns olika uppfattning i Europaparlamentet om huruvida detta skall avgöras av myndigheter eller domstol.

Användares rättigheter

  • Plattformarna skall upprätta transparensrapporter som visar vilket material som plockats ner på begäran av myndigheterna respektive på plattformarnas eget bevåg.
  • Huvudregeln är att den som anmäler innehåll måste förklara varför, vem hon är och dessutom gå i god för att anmälan är korrekt och motiverad.
  • Den som får material nedtaget / bortmodererat skall snarast informeras om saken, om metoden, om skälet och om möjligheten att överklaga.
  • Sociala plattformar skall ha lättillgängliga och begripliga rutiner för att hantera klagomål.
  • Något slags förlikningsorgan skall etableras för att lösa konflikter mellan service providers och användare utanför det vanliga rättsväsendet.

Detta kommer att rätta till de värsta formerna av godtycke vid moderering – och ger den som postat innehållet relevant information och möjlighet att överklaga. Det är jämfört med idag ett steg framåt för användarna. Men för plattformarna innebär det mycket merarbete, vilket möjligen kan komma att leda till striktare användarvillkor.

Trusted flaggers – statligt godkända nätgranskare

En kontroversiell punkt gäller så kallade Trusted Flaggers – som är tänkta att vara nätgranskare, godkända av EU och respektive medlemsstat. En trusted flagger kan vara en organisation eller annan entitet som representerar »kollektiva intressen«. Detta låter oroväckande. Men det skall i vart fall vara offentligt vilka dessa är – och deras anmälningar skall granskas. En trusted flagger som missköter sin uppgift skall kunna bli av med sitt uppdrag.

Nya regler om vad som är tillåtet att säga

The Digital Services Act reglerar hur innehåll som är olagligt eller olämpligt skall hanteras. Men inte vad. Detta styrs dels genom EU-lagstiftning och dels genom nationell lag. Därför är det av intresse i sammanhanget att EU nu planerar att uppdatera sin lagstiftning på området.

Under detta år kommer EU-kommissionen att lägga fram en ny Code of Conduct on countering illegal hate speech online.

Det är alltså här man kommer att sätta gränserna för vad som kommer att vara tillåtet respektive förbjudet att säga på nätet. Vilket kan bli rätt kontroversiellt.

Frågan är om denna uppförandekod kommer att läggas fram för Europaparlamentet och ministerrådet – eller om man åter kommer att göra upp med branschen bakom stängda dörrar i The European Internet Forum.

Relaterat:
• EU fick Twitter att fimpa Donald Trump »
• Dramatiskt ändrade regler kan vänta sociala medier »

Kommer de sociala mediejättarna att kunna fortsätta verka i Europa?

av

Just nu skakas sociala media av efterskalv till det amerikanska presidentvalet. Människor stängs av och det debatteras inte bara vem som sagt vad utan även hur andra människor kan tänkas tolka det som sägs. Det är en soppa.

Men detta är inte sociala medias enda problem. Britterna diskuterar lagstiftning för att hindra vad man kallar godtycklig censur och avstängning av användare på grund av att de uttrycker kontroversiella, snarare än skadliga eller felaktiga åsikter. Även Polen är på gång med något liknande.

I EU har vi dels det nya upphovsrättsdiretivet som kommer att kräva någon form av uppladdningsfilter – vilket fått bland andra Youtube att fundera högt om huruvida de över huvud taget kan verka i medlemsstaterna.

Med förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG) kommer kravet på censur av vissa åsikter – samtidigt som den förbjuder medlemsstaterna att kräva uppladdningsfilter. Förordningen ställer dock samtidigt sådana krav att plattformarna ändå, i praktiken kommer att tvingas använda sig av just automatiserade uppladdningsfilter.

EU:s Digital Services Act (DSA) är tänkt att ge användarna rätt att få veta varför ett inlägg censureras eller en användare stängs av, samt en möjlighet att överklaga sådana beslut. Detta är naturligtvis utmärkt för oss användare. Men hur det skall gå till i praktiken är högst oklart. På grund av de enorma mängder innehåll som publiceras på sociala media skulle detta kräva en hel armé av mänskliga granskare, vilket plattformarna menar är en omöjlighet. Därtill ställer DSA andra, speciella och långtgående krav på just nätjättarna.

Någonstans når man en punkt där det blir för krångligt för plattformarna att verka på EU:s marknad. Vi är kanske inte där ännu, men vi rör oss åt det hållet. EU är naturligtvis en viktig marknad för Facebook, Twitter och Youtube – men vi skall inte bli förvånade om någon eller flera aktörer kommer till slutsatsen att den allt mer långtgående (och ibland befogade) lagstiftningen gör det för dyrt, krångligt och juridiskt riskabelt för de sociala mediejättarna att verka här.

Time will tell.

Sociala media efter Trump

av

Till listan över sådant som anges som skäl för att begränsa internets frihet – som fildelning, barnporr, piratprodukter, terrorism, penningtvätt, hat, droghandel med mera – läggs nu alltså även Trumpism.

De sociala plattformarna i allmänhet och Twitter i synnerhet sitter i en jobbig sits. Å ena sidan en statschef som anklagas för att hetsa sina anhängare till att kullkasta de demokratiska institutionerna och deras processer – och en nyvald amerikansk administration  som redan flaggat för att man tänker slå ner på vad man kallar inhemsk terrorism. Å andra sidan det fria ordet och tanken att yttrandefrihetens största värde är när den tillåter människor att säga sådant som andra inte vill höra, eller rent av tysta.

Twitter, Facebook och Google/Youtube befinner sig – som amerikanska företag – ständigt under hot om ny lagstiftning från den för tillfället sittande administrationen.

Gentemot oss användare har de samtidigt ett behov av att framstå som förutsägbara, konsekventa och rättvisa. Vilket är en närmast övermäktig uppgift  – så länge man låter till exempel de politiska ledarna i Ryssland, Iran och Venezuela sprida propaganda för sin icke-/antidemokratiska politik samtidigt som man stänger av Trump.

Lägg till detta problemet med att de tre stora är totalt dominerande vad gäller sociala media. Finns du inte på Twitter, Facebook och Youtube – då finns du inte. Blir du av med ditt konto på Facebook begränsas även dina möjligheter att kommunicera och umgås med släkt och vänner. Samtidigt måste dessa företag naturligtvis ha rätt att sätta upp regler för sin egen verksamhet och att välja bort användare som anses skada densamma.

»Så starta då något nytt istället för att gnälla!« Men så enkelt är det naturligtvis inte. Facebook är plattformen där nästan alla våra vänner befinner sig. Något motsvarande alternativ finns inte. Och människor är bekväma, de vill hellre ha alla sina kontakter på en plattform istället för utspridda på olika håll.

Även om vi ofta brukar skälla på EU för dess nätpolitik, så kan det finnas delar i den föreslagna Digital Services Act som stärker användarnas ställning. Till exempel att den som blir censurerad eller avstängd måste få veta varför – och ges en möjlighet att överklaga. Men det kräver en omfattande manuell hantering av ärenden – vilket plattformarna menar är en praktisk omöjlighet, på grund av de stora volymerna ärenden.

Samtidigt föreslår samma Digital Services Act att det skall införas statligt godkända nätgranskare – så kallade Trusted Flaggers – som företräder vad texten kallar »kollektiva intressen«. Vilket bör få varningsklockorna att börja ringa.

Dessutom har Europol (till synes på eget initiativ) utökat sitt mandat från att inte bara bekämpa brott utan även desinformation. Vilket implicerar att någon, någonstans måste bestämma vad som är att betrakta som sanning – vilket i sin tur inte alltid är uppenbart. Plus att själva idén om att polisen skall lägga sig i vilka åsikter människor framför känns främmande för ett demokratiskt samhälle.

Enklast är kanske om man kunde enas om att bara ta bort sådant som är olagligt. Men det medför en ny uppsättning problem, speciellt med tanke på att internet inte känner några nationsgränser.

Den samlade bilden ger vid handen att vi har en närmast omöjlig situation av motstridiga intressen och principer – och att det tills vidare är det nya normala.

Konsten att vinna en argumentation på internet

av

1. Du måste ha rätt. Det räcker inte med att tro att du har rätt. Ditt påstående behöver backas upp antingen med för alla observerbara förhållanden och fakta – eller i vart fall med trovärdiga, av varandra oberoende källor.

2. Beskyll inte någon för vad du tror eller hoppas att personen tycker – utan bara för sådant som denne själv har formulerat eller officiellt ställt sig bakom.

3. Tro inte att du kan omvända den du debatterar med eller ens få personen att erkänna att den har fel. I vart fall inte inför publik.

4. Det är de som följer en ordväxling som är viktiga att nå, inte den du debatterar med. Se därför till att argumentera tydligt och att förklara dina eventuella principer och dess grunder så att även den som inte är insatt kan förstå.

5. Bli inte upprörd. Upprördhet grumlar ditt omdöme och begränsar din förmåga att handla rationellt. Du kan själv välja hur du skall reagera på andras uttalanden och handlingar. Ge dig själv lite betänketid innan du svarar. Svara aldrig på fyllan.

6. Ta det inte personligt. Om någon är otrevlig och oregerlig – då är det den personens problem, inte ditt.

7. Var korrekt och artig. Ingen tycker om otrevliga och arroganta idioter.

8. Var nyfiken och ställ frågor. Då får du dels reda på vad din motståndare verkligen tror och varför. Dels brukar det avslöja svagheter i dennes resonemang.

9. Ironi och satir fungerar inte alltid i skrift. Om du använder humor måste ditt argument kunna stå för sig själv, även om läsaren inte delar eller förstår din uppfattning om vad som är lustigt.

10. Skriv inte något om någon som du inte skulle kunna säga direkt till personen ifråga, om han eller hon stod framför dig.

11. Tro inte att du alltid kan få sista ordet. En väl underbyggd argumentation inför en intresserad publik är viktigare.

Har du fler tips? Fyll i så fall gärna på i kommentarerna.

Skall folk få tycka vad de vill på internet?

av

Sociala medieplattformar som Facebook, Youtube och Twitter är privata företag. De har rätt att tillämpa i stort sett vilka användarvillkor de vill. De har rätt att välja vilka de vill upplåta utrymme åt. Och så skall det naturligtvis vara.

Men detta ger dem inte rätt att slippa kritik när de beter sig idiotiskt. Är de kloka, då lyssnar de till sina användare. Vi är trots allt den produkt de tjänar sina pengar på.

Två gånger de senaste dagarna har jag stött på relativt stora aktörer på Facebook och Youtube som fått inslag censurerade eller sina konton uppsagda utan någon form av rimlig förklaring. Närmare bestämt ingen förklaring alls.

Detta hade varit ett mindre problem om inte dessa plattformar vore totalt dominerande. Och att starta konkurrerande plattformar blir allt svårare, i vart fall här i Europa – som är på väg att reglera sönder nätet. När det införs »länkskatt« eller krav på uppladdningsfilter, då kommer de sociala mediejättarna alltid att ha tillräckliga resurser. Till skillnad från startups och små konkurrenter som aldrig får en ärlig chans.

Allt kompliceras av att tonen på de sociala plattformarna blir allt mer uppskruvad och att folk tycks bli mer intoleranta och snarstuckna. Dessutom består mycket av polariseringen på nätet inte på att folk tycker olika i sig – utan på att man angriper varandra för vad man tror, hoppas och påstår att den andre tycker.

De flesta är forcerat känslosamma och skjuter från höften. Att vara rationell, logisk och faktabaserad är ute. För att inte tala om artig och korrekt. Vilket får internet att förvandlas till ett skyttegravskrig istället för ett intressant samtal.

Människor tror vad de vill tro, ser vad de vill se och tror ofta att en liten del av bilden är hela bilden.

När den digitala mobben drar fram efter en vantolkad tweet kan det sluta med att människor blir de-plattformerade, mister sina jobb och får sina liv förstörda. Av människor som menar att de själva är de goda och kärleksfulla.

Jag älskar internet och tänker försvara dess frihet och öppenhet. Jag ser internet som det stora torg på vilket vi kan mötas, samarbeta, handla och diskutera. Jag är närmast andäktig inför att vi har ett globalt nätverk tillgängligt 24/7 – med mänsklighetens samlade kunskap och där nyckeln till framgång är att erbjuda andra värde.

Just därför gör det mig ont när de sociala mediejättarna beter sig maktfullkomligt mot sina användare; när EU cementerar nätjättarnas dominerande position genom överreglering; när människor hellre spyr galla över varandra än försöker lyssna och förstå; när nätets självutnämnda ordningsmän tystar oliktänkande.