Femte juli

Nätet till folket!

Digital Services Act

EU:s nya Digital Services Act (DSA) kommer att innehålla regler för plattformar online och sociala media. Den innehåller en del bra saker, som rätten till information och möjlighet att överklaga om en användare får ett inlägg censurerat eller vid avstängning. Andra saker är mer tveksamma, som till exempel Trusted Flaggers, som blir ett slags statligt godkända ordningsmän på nätet med direktlina till sociala medias abuse-avdelningar.

Vilka blir EU:s nya nätcensorer?

av

Utan att någon verkar bry sig om saken håller EU på att införa statligt godkända nätcensorer. Vilka kommer de att vara, hur skall de utses och av vem? Och vilka befogenheter kommer de att få? Som det ser ut just nu är risken att de kommer att få betydligt större makt än man från början tänkt sig, vilket kan bli problematiskt.

I EU-kommissionens förslag till Digital Services Act (Förordningen om digitala tjänster) introduceras begreppet trusted flaggers. Dessa är tänkta att bli statligt godkända nätgranskare – med en gräddfil till sociala medias abuse-avdelningar som på deras rekommendationer kan plocka bort innehåll.

• Vilka kan bli trusted flaggers?

I artikel 19 i DSA slås fast att trusted flaggers skall ”representera kollektiva intressen”. I recital 46 slås fast att trusted flaggers skall vara ”entiteter” och inte enskilda individer. En trusted flagger kan vara till exempel en myndighet, ”semi-offentliga” organ eller icke-statliga organisationer.

Organisationer skall kunna ansöka hos respektive medlemsstats Digital Services Coordinator (en ny befattning som föreslås i DSA) för att bli trusted flaggers.

Ett problem är att organisationer och andra som representerar kollektiva intressen som regel har en agenda. Det finns nästan alltid en mening med föreningen. Ofta är agendan mer eller mindre politisk. Ibland är sådana organisationer rena särintressen.

Räkna med att det kommer att bildas en kö av olika intresseorganisationer som vill bli statligt godkända nätpoliser – med makt att censurera och styra information inom sina respektive intresseområden.

Till sin själva konstruktion är alltså modellen med trusted flaggers inte objektiv – utan öppnar för att ge makt åt allehanda partiska organisationer och särintressen att styra över vad folk får uttrycka och posta på nätet.

Vad kan möjligen gå fel?

• Hur skall trusted flaggers utses?

Ur artikel 19 i DSA:

»The status of trusted flaggers under this Regulation shall be awarded, upon application by any entities, by the Digital Services Coordinator of the Member State in which the applicant is established…«

Varje medlemsland utser sin egen Digital Services Coordinator. Denne utser sedan trusted flaggers.

Vilket innebär att regeringen i länder som Polen och Ungern kommer att utse den som i sin tur utser trusted flaggers. Skulle Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna få makten i Sverige, då blir det de som ytterst får makten över de nya nätpoliserna.

I slutändan ligger makten över den nya nätcensuren alltså hos den för tillfället sittande regeringen i respektive medlemsstat. Vilket kanske inte alltid är helt lyckat. I vart fall inte ur ett demokrati- och yttrandefrihetsperspektiv.

Vad kan möjligen gå fel?

• Steget från trusted flaggers till riktiga nätcensorer

I kommissionens förlag till DSA får trusted flaggers som sagt en gräddfil till sociala medias abuse-avdelningar. Men det är ändå hos respektive plattform som det slutliga beslutet om att ta bort material ligger. Än så länge.

I Europaparlamentet har ett ändringsförslag börjat vinna mark (i bl.a. JURI) som säger att innehåll som anmäls av trusted flaggers alltid skall plockas ner. Punkt.

I så fall får vi skarp nätcensur, på riktigt.

Vad kan möjligen gå fel?

• Med uppladdningsfilter hålls oönskat innehåll borta för alltid

Samtidigt finns det krafter i EU-apparaten som vill att uppladdningsfilter skall införas som något slags allmänt verktyg i DSA. Syftet är att information som plockats ner en gång inte skall kunna laddas upp igen.

Till att börja med innebär det att allt som alla skriver eller postar (länkar, bilder, ljud, videos m.m.) måste granskas av maskiner innan det kan publiceras – eller stoppas.

Dessutom kan det leda till att sådant som censurerats av till exempel politiska skäl kan komma att hållas borta från nätet för alltid. Även om informationen i fråga med tiden skulle visa sig vara korrekt eller av allmänintresse.

Tankarna går till George Orwells 1984.

Vad kan möjligen gå fel?

EU och statligt godkända nätcensorer

av

Skall yttrandefrihetens gränser sättas av lag – eller skall olika särintressen tillåtas censurera sociala media? Den frågan är plötsligt högaktuell vad gäller EU:s Digital Services Act.

Vi har tidigare rapporterat om behandlingen av EU:s Digital Services Act – Förordningen om digitala tjänster – i Europaparlamentet. Ju mer man gräver i materialet, ju mer anmärkningsvärt blir det. I sin genomgång hittar Piratpartiet ytterligare en anmärkningsvärd detalj från parlamentets rättsliga utskott, JURI.

Det handlar om så kallade Trusted Flaggers – som skall vara statligt utsedda nätgranskare som företräder ”kollektiva intressen” och som skall ha en gräddfil till sociala medias abuse-avdelningar.

»JURI vill i sin tur ta detta redan problematiska koncept ännu längre, och föreslår att det material som rapporteras av ”trusted flaggers” ska tas bort automatiskt, utan granskning. Det vore – utan minsta överdrift – att inrätta statligt godkända censorer av internet.«

I sammanhanget kan det vara värt att fundera lite över begreppet ”kollektiva intressen” ovan. Vad är det? Vilka är det?

Rimligen lär det handla om intresseorganisationer – som även kan betraktas som särintressen. En intresseorganisation har som regel en agenda. Och nu vill man alltså ge dem makt att censurera sociala media, utan vidare granskning.

Frågan är om det är så lämpligt att låta särintressen censurera nätet. Om vi alls skall ha nätcensorer på nationell nivå – då bör de givetvis vara oberoende, opartiska och höjda över all misstanke om att driva en egen agenda.

Hela frågan om trusted flaggers känns som ett typexempel på missriktad välvilja som kan få oväntade och oönskade konsekvenser.

I en demokratisk rättsstat skall gränserna för yttrandefriheten sättas av lag och i förekommande fall genomgå en opartisk bedömning i domstol. Inte bestämmas av olika intresseorganisationer.

Stoppa den nya nätcensuren!

av

Utan att någon tycks ta någon direkt notis om saken är vi på väg att införa förhandscensur på internet. Inom kort kan maskiner och algoritmer bestämma vad du tillåts säga och uttrycka.

I Sverige är förhandscensur av pressen uttryckligen förbjuden i grundlagen. Vilket är en bra princip. Man skall inte behöva få ett godkännande av staten innan man publicerar information och åsikter. Skulle något olagligt publiceras, då blir det en rättslig fråga i efterhand.

Samma princip bör gälla för alla som publicerar sig online. Så kommer dock inte att vara fallet nu när EU:s nya upphovsrättsdirektiv blir svensk lag. De krav den nya lagstiftningen ställer kommer att leda till uppladdningsfilter. Alltså automatiska filter som granskar och godkänner eller stoppar innehåll innan publicering skett. Det vill säga förhandscensur.

Förhandscensur handlar alltså om att information stoppas innan den nått andra. Vilket är en påtaglig inskränkning av yttrandefriheten.

Upphovsrättsdirektivet är bara början. Förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG) ställer också krav som endast kan mötas med automatiska uppladdningsfilter. Och i EU:s nya Digital Services Act vill många se uppladdningsfilter som något slags allmänt verktyg för att hålla oönskat material borta från nätet.

Till att börja med bör alla som använder sociala media och andra nätplattformar vara medvetna om att allt vi laddar upp kommer att granskas av censurmaskinerna. Skall man kunna stoppa vissa former av innehåll, ja då måste man ju skanna allt.

Sedan har vi frågan om vad som skall censureras av algoritmerna. Den gränsen kommer inte nödvändigtvis att dras vid vad som är lagligt respektive olagligt. I ministerrådet finns krafter (t.ex. Frankrike) som även vill censurera icke olagliga uttryck som kan anses hatiska eller hotfulla. Det vill säga censur utan lagligt stöd. Vilket är oacceptabelt. Plus att det inte är självklart eller oomstritt vad som kan betraktas som hatiskt.

Slutligen det uppenbara: Om man ger staten rätt att införa förhandscensur och att bestämma dess former – då kan detta komma att missbrukas av ondsinta eller inkompetenta politiker och deras funktionärer.

Nu är frågan om svenska folket kommer att protestera när det införs förhandscensur – eller om vi skall vänta tills det är för sent.

Det är nu staten tar kontroll över sociala media

av

Visst, sociala media har många fel och brister. Men blir det verkligen bättre för att vi ger politiken ökad makt över dem? Två fel gör inte nödvändigtvis ett rätt.

På båda sidor Atlanten pågår just nu politisk debatt och lagstiftning om sociala media. Frågan är vad man skall få säga på internet, eller i vart fall på dess plattformar.

Även om EU-kommissionen inte föreslagit det, så håller frågan om uppladdningsfilter på att smyga sig in i the Digital Services Act, DSA. Ministerrådet och Europaparlamentet är de skyldiga.

Uppladdningsfilter granskar allt som alla skriver, delar eller lägger upp. Sedan kommer algoritmer i ett datoriserat beslutssystem att bestämma om du skall få framföra din åsikt eller dela din information. Det mesta kommer att passera. Men inte allt.

Vad som skall stoppas respektive släppas igenom avgörs i slutändan av politiska beslut. Vilka snabbt kan ändras. Inte alltid av ädla skäl.

Förvisso kan sådana beslut fattas i god demokratisk ordning. Men bara för att man kan samla ihop en majoritet behöver det inte betyda att det man gör är rätt.

De grundläggande rättigheterna är till för att en majoritet inte skall kunna förtrycka en minoritet.

Det är därför till exempel yttrandefriheten är så viktig. Utan den kan man inte göra sin röst hörd och då inte heller hävda sina övriga rättigheter.

Denna yttrandefrihet begränsas de facto av nämnda uppladdningsfilter.

Bara tanken – att filtrera den information medborgarna delar sinsemellan, så att inget otillåtet eller olämpligt slinker med…

Hur kan ett sådant system inte komma att missbrukas i allehanda syften?

EU: Utskott säger ja till uppladdningsfilter, gränsöverskridande nätcensur och granskning av meddelanden

av

Uppladdningsfilter, gränsöverskridande order om att ta ner innehåll samt av-kryptering och granskning av meddelanden och mail – det blev resultatet av gårdagens omröstning om EU:s Digital Services Act i Europaparlamentets rättsliga utskott.

Nu har vi resultatet från gårdagens omröstning om EU:s Digital Services Act (DSA) i Europaparlamentets rättsliga utskott (JURI). Ledamoten Patrick Breyer (PP, DE) meddelar resultatet på Twitter och på sin blogg.

Uppladdningsfilter: Utskottet röstade ja. De gröna/PP, hälften av socialdemokraterna och en liberal röstade nej.

Gränsöverskridande order om att ta ner innehåll på plattformar i andra länder: Utskottet röstade ja. De gröna/PP, socialdemokraterna och en liberal röstade nej.

Av-kryptering och granskning av innehåll i meddelanden och mail: Utskottet röstade ja. De gröna/PP, tre socialdemokrater och en liberal röstade nej.

Nedtagning av icke-auktoriserat strömmat innehåll inom 30 minuter (!): Utskottet röstade ja. De gröna/PP, tre socialdemokrater, alla liberaler och en från den nationalistiska gruppen (iD-gruppen) röstade nej.

DSA bereds just nu i flera utskott i Europaparlamentet och i ministerrådet. På sin utmärkta samlingssida om DSA förklarar Piratpartiet:

»Efter omröstningen i JURI överlämnas utskottets åsikter till det ansvariga utskottet IMCO. IMCO ska rösta fram ett förslag till parlamentets ståndpunkt den 8 november. Därefter ska hela EU-parlamentet antingen ge stöd till IMCO:s förslag eller avslå det under sin plenumsession i december. Om parlamentet godtar IMCO:s förslag (troligt) går DSA sedan vidare till förhandlingar mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen under 2022.«

Läs mer hos Patrick Breyer och hos Piratpartiet.

Uppladdningsfilter och gränsöverskridande nätcensur på bordet i EU:s nya Digital Services Act

av

Slut på end-to-end-kryptering, nya generella uppladdningsfilter och gränsöverskridande nätcensur är några av konsekvenserna om en av Europaparlamentets rapportörer för The Digital Services Act får sin vilja igenom.

EU:s nya Digital Services Act (DSA) håller just nu på att tröskas genom beslutsapparaten. I morgon, torsdag, skall Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor (JURI) rösta om sitt utlåtande – som är författat av en konservativ fransk ledamot. Några nedslag:

Bland annat vill den ansvarige ledamoten Geoffroy Didier att DSA inte bara skall handla om sådant som publiceras offentligt, fritt för andra att ta del av. Han vill att den nya lagtiftningen även skall omfatta privata meddelanden. Utöver att detta strider mot brevhemligheten, rätten till privat kommunikation och rätten till privatliv innebär detta att myndigheterna även måste bereda sig tillgång till medborgarnas krypterade meddelanden.

Didier vill även se uppladdningsfilter för att permanent hålla oönskat innehåll borta från nätet. Vilket innebär att allt som alla laddar upp måste granskas och godkännas i förväg. Vilket är lika med förhandscensur – som kommer att skötas av maskiner och algoritmer som saknar sinne för sammanhang, legitima undantag och humor.

Rapportören vill även att JURI tar ställning för gränsöverskridande nedtagningsorder. Det vill säga att myndigheter i ett EU-land skall kunna beordra att innehåll på plattformar och servrar i andra medlemsstater skall plockas bort. Vilket kommer att leda till ett race-to-the-bottom, där alla enskilda länders strängaste åsiktslagar kommer att påtvingas hela EU.

Som om inte det är illa nog vill Didier att en nedtagningsorder i ett EU-land även skall gälla globalt. Man kan lätt inse att sådant kan komma att straffa sig genom att länder som Ryssland och Kina då kan komma att kräva att information som de ogillar även skall censureras i EU.

Den piratpartistiske ledamoten v Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) säger:

»The Rapporteur’s proposals are radical. They would i.e. threaten the secrecy of private correspondence and end-to-end encryption, mandate and encourage error-prone ex-ante upload filtering, introduce excessively short content take-down delays, enforce excessive national laws (e.g. in Poland or Hungary) throughout the EU and even globally, turn ‚trusted flaggers‘ into ‚trusted censors‘ and much more. I expect the vote to be very tight on several of these issues.«

• Läs mer hos Patrick Breyer »

Ständigt, dessa uppladdningsfilter

av

Uppladdningsfilter tycks vara på väg att bli något slags standard i EU:s internetrelaterade lagstiftning. Men vill vi verkligen att allt vi laddar upp till publika plattformar skall förhandscensureras – av maskiner?

Det började med artikel 17 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv (EUCD) – som i praktiken kommer att leda till uppladdningsfilter. Sedan kom förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG) – som också kommer att leda till uppladdningsfilter. Och vad gäller den föreslagna Digital Services Act (DSA) finns det starka krafter som vill lägga till uppladdningsfilter som något slags allmänt verktyg för att motverka att oönskat innehåll sprids.

Till att börja med måste vi fråga oss om det alls är lämpligt eller önskvärt att all text, alla bilder, all video, alla ljudfiler med mera som vi lägger upp på olika plattformar skall förhandscensureras.

Det rimliga borde var att om någon på nätet – precis som i övriga livet – gör något olagligt, då blir detta en fråga för rättsväsendet när handlingen väl har skett. Om detta sedan kan slås fast i en oberoende rättslig process, då kan innehållet tas ner.

Därför är förhandscensur av pressen förbjuden i Sverige. Detsamma borde gälla online.

Nästa fråga är om vi verkligen vill att sådan censur skall skötas av maskiner. Algoritmer klarar inte att ta hänsyn till sammanhang, förstå humor eller satir, göra undantag för memer eller kritik. Man kan med säkerhet säga att uppladdningsfilter kommer att stoppa mer information än vad som från början var tänkt. Det vill säga även information som bör få publiceras.

En tredje invändning är att om uppladdningsfilter väl finns på plats, då är det en enkel sak att utöka deras användningsområde. Sådan ändamålsglidning förekommer nästan alltid.

Jag förundras över hur vissa politiska partier kan hävda att om andra partier kommer till makten, då hotas den svenska demokratin – samtidigt som de förstnämnda inte tvekar att rulla ut verktyg för censur, kontroll och övervakning som ju faktiskt kan användas av framtida regeringar just för att inskränka den svenska demokratin.

Statligt godkända nätcensorer kvar i EU:s förslag till Digital Services Act

av

Höstsäsongen i EU håller på att komma igång. Så det kan vara läge för en uppdatering vad gäller läget för den föreslagna Digital Services Act. En del förändringar till det bättre har föreslagits – men till exempel de nya nätcensorerna – Trusted Flaggers – finns fortfarande kvar i lagförslaget.

Läget vad gäller the Digital Services Act är att ministerrådet har diskuterat frågan och att vissa medlemsstater vill att även icke olagligt hat och hot på nätet skall avlägsnas från nätet.

Europaparlamentet håller å sin sida på att utarbeta en opinion, en slags åsiktsförklaring och grund för den fortsatta behandlingen. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) har under försommaren enats om en sådan – som under höstan kan komma att bli parlamentets (preliminära) position. Det är ömsom vin, ömsom vatten.

Bra saker i utskottets dokument:

  • Det skall vara tillåtet att använda nättjänster och att göra betalningar anonymt, där så är rimligt möjligt.
  • Kontextdriven snarare än persondata-driven annonsering såvida inte användaren aktivt ger sitt samtycke till det senare.
  • Användare skall ha rätt till krypterad kommunikation och trafik.
  • Olagligt material skall avlägsnas från nätet – inte blockeras.
  • Om material är lagligt eller ej skall avgöras av en oberoende rättslig instans – inte av administrativa instanser eller företag, efter politiska påtryckningar.
  • Uppladdningsfilter skall endast få användas undantagsvis.
  • Myndigheter i ett land skall inte kunna beordra nedtagning av innehåll på servrar / plattformar i en annan medlemsstat.
  • Plattformar skall inte tvingas att stänga av användare som postat olagligt innehåll.
  • Användarna bör få större kontroll över vilket innehåll som rekommenderas i deras flöden.

Så långt är det i stort sett bra. Men sedan har vi elefanten i rummet – Trusted Flaggers. Detta är tänkt att vara organisationer som företräder ”kollektiva intressen” – som skall fungera som statligt godkända nätgranskare, med direktlina till sociala medias abuse-avdelningar.

Ingen – inte ens de annars så alerta piratpartisterna – tycks ifrågasätta detta. Det enda utskottet säger är att Trusted Flaggers bör besitta sakkunskap inom det område de sätts att granska. Vilket knappast minskar risken för att olika särintressen, lobbygrupper och agenda-drivna grupper ges makt som nätcensorer.

Kan man över huvud taget vänta sig att nätcensorer som företräder kollektiva intressen kommer att vara objektiva och neutrala? Eller kommer de att sätta sina kollektiva intressen i främsta rummet? Vanligtvis kan man utgå från att kollektiva intressegrupper har en agenda som påverkar dess arbete.

Man kan tycka att detta borde vara en stor fråga. Men den förbigås i stort sett i tysthet.

Nästa steg blir för Europaparlamentet att jämka ihop utskotten till ett förslag som läggs fram i plenum, förmodligen under hösten. Dessutom skall ministerrådet, parallellt med parlamentets arbete, bestämma sin position. Därefter skall man försöka jämka samman dessa till ett slutligt förslag eller en kompromiss som alla EU-institutioner anser sig kunna leva med.

Läs mer:
• MEP Patrick Breyer (PP, DE) »
• LIBEs opinion (PDF) »