En kort film som sätter nätcensur, uppladdningsfilter och meddelandekontroll i EU i ett större sammanhang.
Digital Services Act
EU:s nya Digital Services Act (DSA) kommer att innehålla regler för plattformar online och sociala media. Den innehåller en del bra saker, som rätten till information och möjlighet att överklaga om en användare får ett inlägg censurerat eller vid avstängning. Andra saker är mer tveksamma, som till exempel Trusted Flaggers, som blir ett slags statligt godkända ordningsmän på nätet med direktlina till sociala medias abuse-avdelningar.
Därför finns det inga europeiska nätjättar
EU:s fokus på att bekämpa de amerikanska nätjättarna riskerar att hindra europeiska startups från att växa och konkurrera på lika villkor.
EU:s Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA) riskerar att hålla tillbaka utvecklingen av sociala media och andra plattformar i Europa. Problemet är att man skapar regelverk som endast redan existerande Big Data har resurser att leva upp till.
Kritiken kom redan med EU:s upphovsrättsdirektiv. Även om det inte uttryckligen kräver uppladdningsfilter ställer det sådana krav att just uppladdningsfilter ändå kommer att krävas. Detsamma gäller förordningen om terror-relaterat innehåll online.
Endast nätjättar som Facebook, Twitter och Google klarar av att bära de kostnader som krävs för att genomföra sådan filtrering.
Samma sak gäller de juridiska kostnader som ny EU-reglering medför. Den gör det svårt, närmast omöjligt för europeiska startups att konkurrera med de existerande amerikanska nätjättarna. Det blir helt enkelt för krångligt och för dyrt.
Nu sätter DSA och DMA i och för sig upp olika regler för dominanta marknadsaktörer respektive andra. Men redan de grundläggande reglerna är så omfattande att det är enklare och billigare för entreprenörer att etablera sig utanför EU.
Och vem kommer att vilja expandera sin verksamhet om det finns ett tröskelvärde, över vilket en omfattande och kostsam reglering börjar gälla?
Det känns som om EU är så totalt fixerat vid att reglera de stora amerikanska nätjättarna att man glömmer de europeiska startups som kan bli morgondagens Facebook eller Google.
Dessutom är EU:s regelverk fyllt av motsättningar. DSA och DMA kan komma att slå fast rätten till kryptering – medan ChatControl / meddelandekontroll handlar om obligatorisk av-kryptering av all e-post och alla elektroniska meddelanden, för att granska dess innehåll.
Hur skall nätentreprenörer alls kunna navigera i detta ständigt föränderliga juridiskt landskap fyllt med självmotsägelser?
Dock skall man hålla i minne att DSA, DMA och andra regleringar fokuserar på hur nätet fungerar idag, med dagens aktörer och dagens tekniska lösningar.
Samtidigt förändras och utvecklas tekniken. EU:s nätlagstiftning kommer snart att vara inaktuell och reglera gårdagens sociala media och plattformar. Till exempel står den sig slätt mot decentraliserade, distribuerade nätverk.
Teknik slår politik, som Jan Stenbeck en gång uttryckte saken.
Nej till censur i Ryssland – men ja till censur i EU?
Samtidigt som vi kämpar för att det ryska folket skall ha tillgång till fri, oberoende information inför EU egna statligt godkända nätcensorer.
Tillgång till fri information från olika källor är viktigt för att bilda sig en korrekt uppfattning om verkligheten. Detta gäller inte minst information från sådana källor som staten ogillar.
Moskvas krig mot internet för att hålla det ryska folket i okunskap om vad som verkligen sker i Ukraina belyser detta.
Därför är det märkligt att det är nästan helt tyst om den nätcensur som EU nu är på väg att införa i sin Digital Services Act (DSA).
Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag som fattats i god demokratisk ordning. Sådana lagar skall sedan upprätthållas av ett oberoende rättsväsende.
Just nu tummar EU på den principen. I DSA föreslås att myndigheter, organisationer och särintressen (företrädare för ”kollektiva intressen”) skall kunna utses till så kallade Trusted Flaggers (betrodda anmälare), godkända av staten.
Dessa Trusted Flaggers skall sedan få en gräddfil till sociala media – för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.
Hur kan detta vara något annat än mjuk censur? (Det finns även de i EU som anser att Trusted Flaggers rekommendationer skall vara bindande. Det vill säga hård censur.)
Det märkliga är att nästan ingen tycks bry sig eller reagera. Sådant vi tycker är fel i andra länder glider rakt igenom EU:s beslutsapparat under största möjliga tystnad.
Hade EU:s nya nätcensur tystat Joe Rogan?
Bråket kring Joe Rogans podcast på Spotify har diskuterats i media och olika forum. Främst har det gällt rätten att även låta obekväma och avvikande röster att komma till tals. Men diskussionen handlar också om teknikbolagens roll och ansvar som plattformar respektive publicister. Däremot har det varit tyst vad gäller oliktänkande och lagstiftningen.
Som vi påpekat otaliga gånger är EU på väg att införa statligt godkända nätcensorer i sin nya Digital Services Act, DSA. Dessa Trusted Flaggers (”betrodda anmälare” på svenska) är tänkta att få en gräddfil till sociala media för att rekommendera vad som skall tas bort.
Sådana nätcensorer kan till exempel vara myndigheter, intresseorganisationer eller andra ”kollektiva intressen” som antas besitta en viss sakkunskap.
Frågan är hur fallet Joe Rogan hade hanterats om detta system hade varit verklighet redan idag. Hade då till exempel Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, MSB eller kanske Svenska Läkaresällskapet gått in och rekommenderat censur av det omstridda avsnittet av Rogans podcast? Systemet med Trusted Flaggers kommer helt klart att göra det möjligt.
I Sverige gäller principen att yttrandefrihetens gränser sätts av lag som stiftats under demokratiska former. Dessa tillämpas sedan av ett oberoende rättsväsende i en fri och rättvis process.
Dessa lagar förbjuder inte någon att ha fel i sak, utan handlar om större frågor som förtal, rikets säkerhet m.m. Vilket nog är klokt, om man inte vill börja förbjuda åsikter. Speciellt då det inte alltid är helt oomstritt vad som kan anses vara rätt respektive fel. Dessutom händer det att den saken ändras över tid.
Men med DSA går man bortom detta. Det handlar om att anmäla sådant som dess Trusted Flaggers anser är fel – för rekommenderad borttagning. Utan föregående rättslig prövning.
Då det inte saknas röster som helst vill tysta Joe Rogan är det möjligt (eller rent av troligt) att någon Trusted Flagger i någon myndighet eller intresseorganisation hade flaggat den kritiserade podcasten.
Då anmälningar från Trusted Flaggers skall ges prioritet och extra tyngd är det troligt att Spotify hade böjt sig för kravet och censurerat Rogan. Vilket i så fall hade varit till skada när det gäller yttrandefriheten och det öppna demokratiska samtalet. (Oavsett vad man tycker om den aktuella podcasten och dess innehåll i sak.)
Visst, detta är en spekulation vad gäller det enskilda fallet. Men det pekar ändå tydligt på riskerna med EU:s nya statligt godkända nätcensorer. Det är denna dörr EU nu är på väg att öppna – utan att det förekommer några protester eller någon egentlig debatt om saken.
Glöm i sammanhanget inte att länder som Frankrike vill göra det olagligt att ha fel på internet. Eller att länder som till exempel Ungern och Polen skulle kunna hitta på oförutsedda och oönskade sätt att använda systemet med Trusted Flaggers. Vilket i och för sig gäller politiker i alla EU-länder.
Vill vi verkligen ha statligt godkända nätcensorer?
Tjänstemän på myndigheter, olika intresseorganisationer och särintressen är på väg att få rollen som statligt godkända nätcensorer. Men ingen tycks bry sig.
The Digital Services Act (rättsakten om digitala tjänster) är på väg genom EU:s beslutsapparat. Parlamentet har slagit fast sin position och nu är man inne i förhandlingar med ministerrådet och EU-kommissionen. Ett slutligt dokument kan komma att klubbas redan under våren – och blir då en bindande förordning för hela EU.
Dokumentet ägnar sig åt en hel del micro management av sociala media och andra nätplattformar. En del saker är bra. Användare som får innehåll censurerat av till exempel Twitter och Facebook ges möjligheter att få beslutet överprövat. Och parlamentet vill att användare skall ha rätt att vara anonyma online. (För att i nästa ögonblick tvärt om kräva att användare som laddar upp innehåll av sexuell natur på t.ex. OnlyFans skall tvingas lämna telefonnummer.)
Elefanten i rummet är Trusted Flaggers – på svenska ”betrodda anmälare”.
Trusted Flaggers skall vara myndigheter, organisationer och andra som ”har särskild sakkunskap och kompetens” när det gäller att bekämpa olagligt, felaktigt eller oönskat innehåll. De skall företräda ”kollektiva intressen” och få en gräddfil till sociala medias avdelningar för granskning av kontroversiellt och oönskat innehåll.
Vi har tjatat om detta länge nu. Och vi tänker fortsätta. För idén om Trusted Flaggers möter inget motstånd i EU:s beslutsprocess och diskuteras i princip inte alls i media eller bland allmänheten. Vilket är anmärkningsvärt.
Vi håller alltså på att få statligt godkända nätcensorer – utan varesig föregående diskussion eller protester.
Detta är en stor sak i sig. Och det kommer säkert att bli en brännande fråga när censorerna väl är på plats och börjar anmäla innehåll som de tycker är fel. Det vill säga när vi står inför fullbordat faktum. Som vanligt, när det gäller EU.
Grundprincipen i en demokratisk rättsstat är att yttrandefrihetens gränser sätts av lagarna och upprätthålls genom en oberoende rättslig prövning. Lämpligen i domstol.
Men nu lämnar vi alltså den principen.
Istället kommer tjänstemän på myndigheter, aktivister i intresseorganisationer och olika särintressen att styra över vad som får publiceras.
Vilket i så fall är en återgång från ett fritt och öppet internet till ett informationsflöde med grindvakter.
Eftersom ingen tycks bry sig kommer det sannolikt att bli så. Därför gäller det att förbereda plan B. Det vill säga att hålla ögonen på allt dessa Trusted Flaggers gör – och ta striden ärende för ärende. Tack och lov skall deras verksamhet enligt förslaget vara transparent och de ”betrodda anmälare” som missbrukar sin position kan komma att stängas av. I vart fall i teorin.
Det kan bli livat, då vad som för tillfället anses vara rätt respektive fel ibland tycks ändras snabbt.
Bäst hade naturligtvis varit att inte ha några statligt godkända nätcensorer alls. Men det tåget verkar redan ha gått.
What stands in the way becomes the way.
Europaparlamentet har röstat om EU:s nya Digital Services Act
Europaparlamentet har nu röstat om the Digital Services Act.
Med tanke på den stora volymen ändringsförslag får vi invänta den konsoliderade rapporten innan det går att få ett helhetsgrepp. Vi återkommer så snart den finns och vi hunnit gå igenom den.
Dock kan man vara säker på att till exempel de nya statligt godkända nätcensorerna – Trusted Flaggers – har fått grönt ljus.
Enstaka detaljer har redan dykt upp i flödet. Som till exempel att den som laddar upp pornografiskt innehåll nu kommer att behöva identifiera sig med sitt mobilnummer. Vilket kan få en del oväntade och oönskade konsekvenser.
Den som följer enskilda ändringsförslag kan redan nu se resultatet av voteringen här.
Nu följer förhandlingar med ministerrådet och EU-kommissionen. Sedan kommer resultatet av dessa att komma upp i en slutlig votering i parlamentet och rådet.
Stay tuned.
Skall myndigheter få rätt att censurera internet?
EU är på väg att ge myndigheter rätt att censurera innehåll på nätet utan föregående rättslig prövning. Vilket strider mot den demokratiska rättsstatens principer.
Vi har tidigare beskrivit problemet med att låta organisationer och särintressen bli statligt godkända nätcensorer inom ramen för EU:s Digital Services Act (DSA). Ett annat problem är att förordningen även kommer att ge myndigheter en gräddfil för att rekommendera (eller beordra) sociala media att ta bort innehåll, i rollen som Trusted Flaggers.
En fråga som lämnas obesvarad i DSA är på vilka grunder en myndighet skall kunna agera nätcensorer. Om staten skall utöva makt inom ramen för sitt våldsmonopol bör det inte ske med mindre än något slags rättslig prövning.
Principen är enkel: Inget straff utan föregående rättslig prövning.
Denna princip har redan slagits fast av EU i samband med behandlingen av Telekompaketet 2009, då bland andra Frankrike och Sverige ville kunna stänga av fildelare från internet. Efter en lång och hård strid landade man i det enda rimliga – nämligen att om så alls skall ske, då får det inte ske med mindre än föregående rättslig prövning i varje enskilt fall.
Tanken att myndigheter och dess tjänstemän på eget bevåg skall kunna censurera internet hör helt enkelt inte hemma i en demokratisk rättsstat. Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lagarna och prövas av domstol.
Statligt godkända nätcensorer – nu röstar Europaparlamentet
Statligt godkända nätcensorer är en del av EU:s nya Digital Services Act (DSA) – vilken man kommer att rösta om i Europaparlamentet nästa vecka.
Europaparlamentet håller på att fastställa sin position vad gäller unionens nya Digital Services Act (DSA / Förordningen om digitala tjänster). En viktig del är statligt godkända nätcensorer – så kallade Trusted Flaggers. Något egentligt motstånd mot sådana existerar inte. Däremot finns ändringsförslag som kan göra den nya nätcensuren ännu värre.
Tanken är att varje medlemsstat skall utse Trusted Flaggers – vilket till exempel kan vara myndigheter eller organisationer som företräder ”kollektiva intressen”. Dessa skall sedan få en gräddfil till sociala media, för att rekommendera vad som skall tas bort.
Det finns även ändringsförslag som går ut på att detta inte bara skall vara en rekommendation, utan en direkt order om censur.
Bland ändringsförslagen finns en lång rad exempel på vad en Trusted Flagger kan vara. Till exempel representanter för upphovsrättsindustrin, organisationer som är experter på terrorism, övergrepp mot barn, främlingsfientlighet, konsumentorganisationer, kvinnorättsorgansiationer med flera.
Alla organisationer eller entiteter som säger sig besitta sakkunskap inom ett område och som företräder ”kollektiva intressen” skall kunna ansöka om att bli Trusted Flaggers. Vilket kommer att öppna dörren för allehanda intresseorganisationer, särintressen och andra grupperingar som vill kunna kontrollera narrativet inom sitt område.
Det är kontroversiellt nog att låta myndigheter censurera internet. Att även ge särintressen denna rätt gör saken ännu värre.
Nu kommer det förvisso att finnas regler för hur denna nätcensur skall bedrivas samt en möjlighet till överprövning. Trusted Flaggers som missköter sig kommer att kunna stängas av från sitt uppdrag. Inte desto mindre är det lätt att se hur detta system kan komma att missbrukas – medvetet eller som konsekvens av vissa särintressens snäva referensramar.
En kontroversiell fråga i sammanhanget är om den nya nätcensuren även skall omfatta innehåll som publiceras på sociala media av traditionella medieföretag. De senare menar att de redan gjort en kvalitetskontroll och vill inte att andra skall ifrågasätta deras redaktionella integritet. Andra menar att media nu för tiden även kan representera icke acceptbla ståndpunkter och att de därför bör omfattas av förslaget.
Rapporten är med sina ändringsförslag på 992 sidor – så mycket kan hända under nästa veckas omröstning i Europaparlamentet. En sak står dock klar – något egentligt motstånd mot Trusted Flagges som sådana existerar inte i parlamentet. Eller för den delen i den allmänna debatten.
Folket till EU: Vi kräver rätten till anonymitet online
64 procent av européerna vill ha rätt att använda digitala tjänster anonymt. Och nu skall Europaparlamentet rösta om saken.
Nästa vecka kommer Europaparlamentet att rösta om EU:s nya Digital Services Act, för att fastställa sin position inför förhandlingar med ministerrådet och EU-kommissionen. Ett tilläggsförslag – från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, LIBE – går ut på att introducera en rätt att använda digitala tjänster anonymt.
Inför denna votering kommer en opinionsundersökning från Yougov som visar att 64 procent av medborgarna i nio EU-länder (varav Sverige är ett) är för rätten att använda digitala tjänster anonymt. 21 procent är emot och 14 procent vet inte.
I undersökningen sticker Sverige ut som det land som är minst positivt inställt till anonymitet online, även om en majoritet är för här också. (53/27/20)
Undersökningen är beställd av ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE), som säger:
»The European Parliament must respond to the constant data scandals and data crime online to better protect our citizens. Only uncollected data is secure data! This was recently demonstrated by the leak of unnecessarily collected mobile phone numbers of 500 million Facebook users. A right to anonymity also protects vulnerable groups from discrimination online. Next week, the European Parliament needs to seize the opportunity to meet citizens’ demand for protecting their digital privacy better.«
Läs mer: Survey on the Digital Services Act: EU citizens want the right to use digital services anonymously »
Viktiga nät- och övervakningsfrågor 2022
Vilka nät- och övervakningsfrågor kommer att vara aktuella 2022? Här listar vi några av de viktigaste.
• Digital Services Act (DSA)
Det finns nu ett färdigt förslag till beslut om DSA i Europaparlamentet, efter utskottens behandling, med dess tusentals ändringsförslag. Dokumentet finns här. Parlamentet kommer att rösta om det i plenum om två veckor. Därefter blir det förhandlingar mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen.
Förslaget om statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers – finns kvar i förslaget och tycks i princip inte möta något motstånd.
Vi återkommer inom kort med en sammanfattning av dokumentet, för att se vad som är extra viktigt och vad som har ändrats.
• Datalagring
Snart kommer ännu en dom från EU-domstolen om lagringen av data om alla medborgares alla tele- och datakommunikationer. Domstolens linje har varit att svepande lagring av kommunikationsdata inte får förekomma utan misstanke om brott. Inget tyder på att den linjen kommer att ändras.
När dom meddelats kommer kommissionen och ministerrådet att besluta om sin taktik. Det kan bli fråga om ett nytt datalagringsdirektiv. Eller så låter man varje land fortsätta bråka med domstolen vart och ett för sig.
Sverige vill se ett nytt direktiv, utan begränsningar.
• Chat Control 2 / meddelandekontroll
EU har redan beslutat att meddelandetjänster och e-post-leverantörer skall ha möjlighet att av-kryptera och granska sina användares kommunikationer för att kontrollera att de inte ägnar sig år barnporr. I steg två vill man nu göra det obligatoriskt.
Dock verkar det som om den nya tyska regeringen tänker säga nej till detta.
• FRA-lagen
FRA-lagen utökas ständigt, trots alla vackra löften om motsatsen när den infördes. Nu får även innehållet i elektroniska kommunikationer inom landet, mellan svenskar granskas. Och med tiden har allt fler myndigheter fått tillgång till FRA:s spaning.
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna fällde i våras den svenska lagen för brott mot artikel 8 i Europakonventionen, som gäller skyddet för medborgarnas privatliv. Den svenska regeringens svar är att tillsätta en utredning – senast 2025.
• Upphovsrättsdirektivet blir svensk lag
Kraftigt försenad har regeringen nu presenterat en remiss vad gäller hur EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall vävas in i svensk lagstiftning. I praktiken kan det komma att leda till uppladdningsfilter och så kallad länkskatt.
En detalj i sammanhanget är att en av länkskattens varmaste anhängare – Tidningsutgivarnas förra VD Jeanette Gustafsdotter – har blivit kulturminister efter vinterns regeringsombildning.
De positiva nyheterna är att vi tycks vara på väg att få undantag för ”fair use” – och att användare som får innehåll borttaget i sociala media kommer att få något slags rättssäkerhet och möjlighet att överklaga.
Detta är bara några av alla saker som är på gång. Skrolla ner i denna blogg för att uppdatera dig i fler aktuella frågor.