Vår senaste video-plugg för sociala media.
EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati
EU-kommissionen har aviserat en demokratisköld som skall skydda oss mot desinformation, påverkansoperationer och hybrid-angrepp. Men än så länge verkar det mest vara en ordsallad.
En av den nya EU-kommissionens prioriterade uppgifter är att sätta upp en »European Democracy Shield«. Syftet är att bekämpa desinformation, missinformation, hybrid-attacker påverkansoprationer från främmande makt med mera.
Det är möjligt att det behövs. Det är svårt att skaffa sig en bild av hur omfattande problemet är. Men låt oss anta att det finns ett verkligt hot och ett verkligt behov av gemensamt försvar.
I så fall bör det vara ett högklassigt försvar. För att försöka förstå frågan har jag läst Europaparlamentets briefing paper »Information integrity online and the European democracy shield«.
Det första som slår mig är att detta är del i något större. Europaparlamentets papper tar upp aktiva aktörer som FN, OECD, UNDP, the Alliance for Securing Democracy, Marshall-fonden, ungefär 500 NGO:er, allehanda amerikanska myndigheter – och EU, då speciellt dess utrikestjänst European External Action Service med både en speciell Task Force och ett Rapid Alert System.
Dokumentet innehåller väldigt mycket euro gibberish. Många buzz words, men mindre om vad man konkret vill göra. Vilket som regel är ett dåligt tecken. Ur briefen:
»The concept of information integrity is not a fixed analytical framework, and still lacks a clear definition… (…) Nevertheless, this evolving concept could offer a positive framework within which the EU can further expand its push to support healthy and sustainable information ecosystems – as a key pillar of the future European democracy shield – within and beyond the EU.«
Man tänker alltså ta något som man själv säger saknar ramverk eller ens definition… som modell för… hållbara ekosystem på informationsområdet i och utanför EU. Det låter snarare som ett argument för utökad byråkrati än ett effektivt försvar mot hybridattacker.
På det hela taget känns det som att EU vill att vi skall skydda oss mot digitala fiender med en sköld av byråkrati.
EU-kommissionen vill koordinera, boosta, enforca, promota och stämma av mot hållbarhetsmål. Men vi får aldrig riktigt veta hur.
På sidan åtta fångar en annan sak min uppmärksamhet:
»The enforcement of the EU’s digital regulations, for example, is arguably the strongest step ever to be taken at governmental level to hold online platforms accountable. However, the bolstering of the relevant acts, which will be a focus of the new Commission, could face challenges from the new Trump administration and its close ties with parts of the tech industry. This could bring the underlying friction between the rights-driven EU approach to digital regulation and the US market-driven model to the fore.«
Framförallt lär det vara EU:s Digital Services Act och dess skrivningar om att stora plattformar skall hålla efter olämpligt men icke olagligt innehåll som skaver.
Trump (och Musk) lär ha svårt att acceptera att amerikanska företag förväntas begränsa yttandefriheten globalt vad gäller innehåll som inte ens är olagligt.
Enligt uppgift skall Trump även ha sagt att USA:s engagemang i NATO och stödet till Ukraina kan påverkas av hur EU behandlar amerikanska företag under sina nya internetlagar.
Slutligen – hur man än vänder och vrider på frågan förutsätter EU:s nya »demokratisköld« att det finns någon instans som bestämmer vad som är rätt och fel, sant eller osant. Frågan är vilken denna instans skall vara och exakt vad det är den förväntas åstadkomma. Många lär känna sig kallade.
Vad, vem och hur är frågor som politiska förslag allt för sällan besvarar.
Denna text skall inte ses som kritik mot att vi gör något för att försvara oss mot illvilliga krafter i den digitala världen. Snarare är min farhåga att allt kommer att drunkna i eurokrati och institutionell dumhet. Samt att det finns stort utrymme för subjektivitet hos den som skall avgöra vad som i sammanhanget är problematiskt.
• Europaparlamentet: Information integrity online and the European democracy shield »
Chat Control 2 – förslaget som vägrar dö
EU:s ministerråd accepterar inte ett nej till Chat Control 2. Går det över huvud taget att stoppa förslaget?
Det finns en tråkig tendens i EU att inte acceptera ett nej. Man kör samma förslag gång på gång tills folket, medlemsstaterna eller parlamentet lyder och ger det svar man vill ha.
Ett klassiskt exempel gäller EU:s Lissabonfördrag där irländska folket fick rösta om i folkomröstningen tills det röstade ja.
I Svenska Dagbladet skriver Mattias Svensson så här om processen kring Chat Control 2…
»Det är som så kallat tjatsex. Anhängare till denna nya reglering vägrar att acceptera ett ”nej” som ett ”nej”, utan väljer att tolka andras motvilja som ”ja, men inte nu” och fortsätter att återkomma med sina förslag på nya legislativa intrång.«
I en normal beslutsprocess frågar man om ett förslag skall godkännas eller avslås. Sedan blir det så. Men inte i EU:s ministerråd. I bortåt 35 förhandlingsrundor under två och ett halvt år har förslaget om Chat Control 2 dragits i långbänk. Men fortfarande finns en blockerande minoritet i rådet.
Det aktuella läget är att…
- EU-kommissionen vill att AI skall analysera innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden.
- Ministerrådets ordförandeskap (Ungern) vill i sitt senaste förslag också titta i våra elektroniska kommunikationer – men med så kallad client-side-scanning (spionprogram) på applikations- eller systemnivå i våra telefoner och datorer.
- Den svenska regeringen och en majoritet i riksdagen stöder Ungerns förslag.
- Europaparlamentet säger nej till Chat Control 2 i dess bärande delar.
Alla väntar nu på att ministerrådet skall bestämma sig. Och där håller den blockerande minoriteten, än så länge. Vilket man alltså inte vill acceptera.
Detta är löjligt. Det polska EU-ordförandeskapet för ministerrådet som tillträder vid årsskiftet (och som än så länge säger nej till Chat Control 2) bör sätta punkt för processen.
Antingen får man konstatera att frågan kört fast och att man därför säger nej. Eller så får man sända tillbaka förslaget till EU-kommissionen för att omarbetas eller skrotas.
EU-kommissionen bör också ta sig en ordentlig funderare. Historien kring hur man försökt baxa igenom Chat Control 2 är inte vacker…
- Kommissioinen har använt sig av micro targeting med proxydata för riktade politiska annonser på X, i syfte att påverka opinionen för ett ja till Chat Control 2. Vilket nu visat sig vara olagligt under EU:s egen dataskyddsförordning, GDPR (och förmodligen även under dess Digital Services Act, DSA).
- Kommissionen har ordnat riggade opionsmätningar i samma syfte.
- Kommissionen har haft olämpligt nära kontakter med de organisationer / bolag som har ekonomiska intressen av att sälja mjukvara för denna övervakning.
- EU-kommissionen, ovan nämnda bolag och amerikanska UD har finansierat lobbygrupper som har kampanjat för Chat Control 2 i EU.
- I styrelsen för en av dessa lobbygrupper sitter en hög EU-tjänsteman som jobbade nära Ylva Johansson och som varit med och skrivit förslaget till Chat Control 2.
Detta är bara några exempel den politiska korruption som avslöjats i ett internationellt mediegräv som gjorts av bland andra Die Zeit och Le Monde.
Detta är skandalöst och bör i sig räcka för att förslaget om Chat Control 2 skall gå rakt i papperskorgen.
Men så lär det knappast bli. Istället försöker man gång på gång på gång tills man får som man vill. Detta är en del av EU:s demokratiska underskott in action.
Länkar:
• Political Microtargeting by EU Commission illegal »
• EU bröt mot lagen för att driva igenom Chat Control »
• Chat Control 2: Inget beslut i EU:s ministerråd »
• Bryssel måste sluta med politiskt tjatsex »
• Chat Control – politisk korruption på EU-nivå »
• Eurobarometerns vilseledande siffror om Chatcontrol »
• Ylva Johansson: Er kritik gör mig bara mer beslutsam »
• Exit Ylva Johansson – EU-kommissionären bakom Chat Control 2 »
• Chatcontrol: Kompromiss i Europaparlamentet »
• Ur arkiven: The Lisbon Treaty Margot Wallström in Newsnight »
Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »
Följ oss även på X: @femtejuli
Hemlig övervakning leder oftast inte till åtal
70-80% av myndigheternas hemliga övervakning leder inte till åtal. Samtidigt växer övervakningsstaten utan att någon samlad översyn görs.
Regeringens skrivelse till riksdagen om användningen av hemliga tvångsmedel under 2023 är intressant läsning. Bland annat får man en bild av hur den hemliga övervakningen även drabbar många i den övervakades omgivning, även om det inte är textens syfte.
Tolkningsutrymmet är stort och skrivelsen innehåller anonymiserade beskrivningar av hur övervakningen sägs ha varit till nytta. Utan att ifrågasätta dessa utsagors äkthet kan man konstatera att de är av anekdotisk karaktär och att de inte går att verifiera.
Om man tar andelen fall av hemlig övervakning som leder till en stämningsansökan eller ett åtal ligger den på 20-30% av de beviljade tillstånden. Det vill säga att 70-80% av denna övervakning inte leder till åtal.
Till detta kan läggas att även om det blir åtal betyder det inte att den hemliga övervakningen nödvändigtvis bidragit till detta. Endast att det handlar om en person som på någon grund kunnat åtalas.
Skrivelsen argumenterar för att övervakning kan ge annan nytta än åtal. Men även i fall där ett brott kunnat förhindras måste väl i rimlighetens namn åtal kunna väckas för förberedelse eller stämpling?
Här följer en överblick av de hemliga tvångsmedel som redovisas:
• Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation
Definitionen omfattar avlyssning av telefon- och telefaxtrafik, e-posttrafik och överföring av datafiler.
Används huvudsakligen för att utreda narkotika- och våldsbrott. 4.203 tillstånd (1.837 personer) under 2023 (4.108/1.465 år 2022). 29% har lett till åtal.
• Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation
Enkelt uttryckt handlar detta om metadata från datalagring, mobilmast-tömningar med mera.
Används huvudsakligen för att utreda vålds- och narkotikabrott. 15.353 tillstånd (3.943 personer) under 2023 (13.146/3.314 år 2022). Ingen uppgift om hur stor andel som lett till åtal.
• Hemlig kameraövervakning
Optisk personövervakning med »fjärrstyrda tv-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar«. Ljudupptagning får ej ske.
Används huvudsakligen för att utreda narkotika- och våldsbrott. 407 tillstånd (534 personer) under 2023 (239/250 år 2022). 23% har lett till åtal.
• Hemlig rumsavlyssning
»Avlyssningen får omfatta tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträden eller andra sammankomster som allmänheten inte har tillträde till.«
Används huvudsakligen för att utreda narkotika- och våldsbrott. 146 tillstånd (110 personer) under 2023 (79/60 år 2022). 29% har lett till åtal.
• Hemlig dataavläsning
Detta handlar om att installera spionprogram på telefoner, datorer, plattor och annan elektronisk utrustning. Med sådana kan man sedan komma åt allt som görs och finns på enheten, bedriva kameraövervakning och rumsavlyssning, positionsdata med mera.
(Säkerhetsluckor i hård- och mjukvara lämnas utan åtgärd för att dessa spionprogram skall kunna installeras vilket påverkar samhällets övriga IT-säkerhet negativt.)
Används huvudsakligen för att utreda narkotika- och våldsbrott. 172 tillstånd (331 personer) under 2023 (148/365 år 2022). Hemlig dataavläsning redovisas per användningssätt (se ovan) men i genomsnitt har 16% lett till åtal.
• Övervakning enligt lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott
Användning av »hemliga tvångsmedel för att förhindra brott, så kallade preventiva tvångsmedel, utanför en förundersökning« om det finns en »påtaglig risk för att en person kommer att utöva |viss] brottslig verksamhet«. Detta gäller även organisationer och grupper.
Används huvudsakligen för att utreda våldsbrott. 106 tillstånd (67 personer) under 2023. Ingen uppgift om hur stor andel som lett till åtal.
• Inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet
Rätt för Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket att i underrättelsesyfte »i hemlighet hämta in uppgifter om meddelanden som i ett elektroniskt kommunikationsnät har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress, om vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område, eller uppgifter om inom vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrustning finns eller har funnits.«
På ansökan av Polismyndigheten och Tullverket beviljades 876 beslut, varav två avslagsbeslut under 2023 (727 beslut varav 23 avslag 2022). Ingen uppgift om hur stor andel som lett till åtal.
• Hemliga tvångsmedel i Säkerhetspolisens verksamhet
Detta är Säpos användning av de olika hemliga tvångsmedlen ovan.
676 beslut om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning fattades år 2023 (562 beslut 2022); 803 beslut om hemlig dataavläsning 2023 (292 beslut 2022) samt 305 beslut med stöd av lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (203 beslut 2022). Ingen uppgift om hur stor andel som lett till åtal.
• Sammanfattning
Input för de olika formerna av hemliga tvångsmedel varierar i skrivelsen och viktig information (t.ex. hur stor andel som gått till åtal) saknas i flera fall. Vilket gör det svårt att få en komplett bild av helheten.
I de fall där andelen beslut om hemliga tvångsmedel lett till åtal redovisas kan man dock konstatera att siffran förefaller låg. Man kan därför inte utesluta att ett stort antal oskyldiga personer drabbats. I vart fall om man går efter principen att »envar skall betraktas som oskyldig till dess motsatsen bevisats«.
Med tanke på polisens organisatoriska problem, omfattande byråkrati och låga uppklarningsprocent väcks frågor om huruvida övervakningen är ändamålsenlig, effektiv och proportionell.
Tidigare i höstas efterlyste Lagrådet en samlad utvärdering av övervakningsstaten. Rådet skrev (i samband med att det förgäves avstyrkte att lagen om hemlig dataavläsning görs permanent):
»Frågan om i vilken utsträckning den enskilde ska behöva tåla övervakning av det slag som hemliga tvångsmedel innebär måste emellertid enligt Lagrådets mening också bedömas samlat med beaktande av den samlade övervakning som den enskilde kan utsättas för. Lagrådet anser därför att det är synnerligen angeläget att det inom en snar framtid görs en samlad översyn, i ljuset av 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen och artikel 8 i Europakonventionen, av hur hemliga tvångsmedel ska kunna användas.«
För ett sådant syfte räcker denna skrivelse inte. Men regeringen verkar obekymrad:
»Regeringens bedömning är sammanfattningsvis att myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel under 2023 har varit ett ändamålsenligt och nödvändigt instrument i brottsbekämpningen.«
• Regeringen: Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2023 Skr. 2024/25:64 »
• Dagens Juridik: Ökad tvångsmedelsanvändning förra året – inga avslag »
Chat Control 2: Inget beslut i EU:s ministerråd
Det blev inget beslut om Chat Control 2 i ministerrådet på torsdagen. Vid årsskiftet går EU-ordförandeskapet över till Polen, som säger nej till förslaget.
Det blev inget beslut om Chat Control 2 på torsdagens möte med EU:s ministerråd (RIF-rådet) heller. Den blockerande minoriteten består av Österrike, Tyskland, Slovakien, Nederländerna, Luxemburg, Tjeckien, Polen, Estland och Finland som röstade nej eller lade ner sin röst.
Skulle styrkeförhållandena ändras (Tyskland och Tjeckien kan vara på väg att ändra sin position efter regeringsombildningar) kan ett beslut visserligen fattas på delegation hos tjänstemännen i COREPER II. Men att så skulle ske är osannolikt.
Då inget mer ministerrådsmöte (RIF-rådet) kommer att hållas i år går frågan över till det inkommande polska EU-ordförandeskapet vid årsskiftet. Och Polen är som synes ovan ett av länderna som säger nej till CC2.
Nu har CC2 dragits i långbänk i EU:s ministerråd i närmare 35 förhandlingsrundor under flera års tid. Man har helt enkelt kört fast. EU-kommissionen borde därför dra tillbaka sitt förslag – permanent eller för att omarbetas.
I sammanhanget skall nämnas att det redan finns lagstiftning (Chat Control 1) som ger meddelandetjänster rätt att frivilligt (och med samförstånd enligt användarvillkoren) söka igenom sina användares meddelanden i jakt på innehåll med sexuella övergrepp mot barn.
Polisen i Sverige och de flesta andra EU-länder får redan med CC1 in fler tips än den hinner hantera. Det är alltså inte fler lagar som behövs, utan fler utredande poliser.
Här är en ögonblicksbild av läget för CC2 i EU:s olika institutioner:
Enligt EU-kommissionens förslag skall Chat Control 2 använda AI för att skanna innehåll i alla former av elektroniska meddelanden. Denna skanning skall vara obligatorisk. Det gäller även meddelandetjänster med totalsträckskryptrad (E2EE) kommunikation. Hur det skall gå till är dock oklart.
Ministerrådet (och den svenska regeringen) vill använda sig av client-side-scanning där spionprogram söker igenom alla meddelanden på din telefon eller dator redan innan de krypteras och sänds. Europaparlamentet säger nej till CC2 i alla dess bärande delar.
Skulle ministerrådet klubba igenom sitt förslag blir det förhandlingar med kommissionen och parlamentet. Vilket kan landa hur som helst. Men där är vi inte idag.
Fortsättning följer…
Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »
Följ oss även på X: @femtejuli
Justitieminister Strömmer om Chat Control 2: Min svåraste fråga
Justitieministern vet att Chat Control 2 är fel. Men det är inte han, utan EU som äger frågan. Och EU vill komma åt medborgarnas krypterade kommunikation.
Aftonbladets Oisín Cantwell har genomfört ännu en av sina långa intervjuer med justitieminister Gunnar Strömmer (M).
När det gäller Chat Control 2 försvarar Strömmer sitt partis dubbla budskap (nej till CC2 i EU-valrörelsen men ja till CC2 i EU:s ministerråd) med att det är EU-kommissionens ursprungliga förslag man säger nej till. Vad som sker i EU:s ministerråd är en annan sak.
»Det är därför vi har drivit en linje om att om det här ska förverkligas så måste förslaget få en helt annan precision. Man måste tydliggöra i vilka situationer det ska tillämpas. Rättssäkerheten måste öka markant.«
Vilket mer låter som ett argument för att säga nej till CC2 även i ministerrådet…
Att kommissionens och ministerrådets senaste förslag skiljer sig åt i detaljerna stämmer.
Men det handlar fortfarande om att bereda sig tillgång till innehållet i folks elektroniska meddelanden – utan någon misstanke om brott.
Det handlar om svepande massövervakning som, om den blir verklighet, vore varje förtryckande regims blöta dröm. Ett verktyg för total kontroll vars syfte och metod enkelt kan utökas.
Chat Control 2 – i så väl kommissionens som rådets varianter – strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, mot EU:s egna fördrag, mot svensk grundlag och mot EU-domstolens principiella ställningstagande: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.
De grundläggande mänskliga rättigheterna och grundlagen skall inte kunna rundas eller ignoreras. De skall stå orubbliga mot det politiska dagsmodet och politisk klåfingrighet.
Detta vet Gunnar Strömmer. Det är sådant han själv drivit när han var chef för Centrum för Rättvisa.
På hemmaplan kan han som justitieminister driva förslag om övervakning fram till den formella gränsen för vad som kan accepteras inom ramen för de mänskliga rättigheterna och en demokratisk rättsstat. Även om förslagen strider mot dess anda.
(Därmed inte sagt att dessa förslag är rätt eller bra. Bara att han kommer undan med det. Mer om det i en kommande bloggpost.)
I EU har Strömmer inte den makten. Där är det bara att följa med över alla röda linjer om man vill vara med i klubben. Vilket han inte verkar helt bekväm med. Ur intervjun, om CC2:
»[J]ag medger gärna att av alla de förslag som jag har haft att hantera som handlar om att stärka brottsbekämpningen så tycker jag att det här är det svåraste.«
Bilden stärks av detta uttalande från förra vintern:
»[D]et enda konkreta förslaget under mina 14 månader, då jag själv har känt en liten klump i magen, det kom faktiskt inte från oss. Utan det var just det som kom att kallas Chatcontrol som kom från EU-systemet.«
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) vet att Chat Control 2 är fel och att förslaget inte tål en prövning i EU-domstolen eller Europadomstolen.
Men han tvingas ändå driva frågan framåt – då den är en del av EU:s och Europols ambitioner om mer övervakning och deras bredare krig mot krypterad kommunikation, Going Dark (där den svenska regeringen varit pådrivande).
Eller så kan han fatta mod, följa sitt samvete och skjuta ner Chat Control 2 – eftersom det är ett dåligt förslag i sig.
Vi har redan Chat Control 1 som levererar fler tips om olagligt innehåll än polisen hinner hantera. Varför ersätta något som faktiskt fungerar med något annat, oprövat som kränker individens fri- och rättigheter?
Vill politiken sedan komma åt innehållet i medborgarnas elektroniska och krypterade meddelanden – säg då det rakt ut, så kan vi ta den debatten. Istället för att gömma frågan bakom barnen.
Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »
Följ oss även på X: @femtejuli
Chat Control 2 – nytt försök i EU:s ministerråd
På torsdag gör EU:s ministerråd ett nytt försök att enas om att granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden, Chat Control 2.
Chat Control 2 finns åter på dagordningen för EU:s ministerråd (RIF-rådet) på torsdag (12 dec.)
In i det sista försöker det ungerska ordförandeskapet få igenom den senaste varianten – där elektroniska meddelanden skall granskas med client-side-scanning (spionprogram) på våra telefoner och datorer i jakt på olagligt innehåll.
Förra veckan förberedde medlemsstaternas ambassadörer och tjänstemän frågan i COREPEER II. Men det fanns då fortfarande en blockerande minoritet. COREPER II sammanträder igen i morgon, men än så länge finns inte frågan på dagordningen för det mötet. (Vilket dock kan ändras i sista stund.)
Den blockerande minoriteten hänger på en skör tråd. Det finns en uppenbar risk att Tyskland och Tjeckien kan komma att svänga till ett ja efter regeringsombildningar i de två länderna.
Det verkar samtidigt som att Finland och Slovenien kan komma att rösta nej eller avstå. Vilket dock inte räcker om mer röststarka Tyskland svänger till ett ja.
Om det inte blir något beslut följer frågan med EU-ordförandeskapet till Polen efter årsskiftet. Vilket kan vara en bra sak, då Polen än så länge varit kritiskt till CC2.
Den svenska regeringen stöder ordförandeskapets förslag – trots att M+L kampanjade för ett nej till CC2 i EU-valrörelsen. L har till och med stämmobeslut om att säga nej, vilket partiledningen struntar i.
I den svenska riksdagen säger M+KD+L+S ja till CC2 och SD+C+MP+V nej. Således finns det en majoritet för förslaget i Justitieutskottet och EU-nämnden.
Några tidigare poster:
• Chat Control 2 – nytt försök i ministerrådet (2 dec.) »
• Chat Control 2 – vad händer nu? (25 nov.) »
Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »
Följ oss även på X: @femtejuli
Socialdemokraterna och internet
I sitt förslag till nytt partiprogram vill Socialdemokraterna se politisk kontroll av de sociala plattformarna och deras algoritmer. Så att det blir rätt.
Socialdemokraterna har lagt fram ett förslag till nytt partiprogram. Denna gång finns en del intressanta saker om internet.
Den större bilden är att S ser internet som ett problem. Under rubriken »Demokratin urholkas« (sid. 12) kan vi läsa följande:
»I slutet på 1900-talet rådde stor optimism över den digitala kommunikationens ökade möjligheter att vidga människors vyer. Resultatet har ofta blivit det motsatta, när människor fastnat i alltmer felaktiga bilder av verkligheten. Självregleringen av dessa digitala plattformar har brustit. De har alltför ofta blivit kanaler för aktörer som förmedlat desinformation, påverkat val, spridit hat, radikaliserat och skadat det demokratiska samtalet. (…)«
Att S ogillar internet är ingen nyhet. Det har talats om att införa åldersgränser och man har gått till angrepp mot och misstänkliggjort debattörer på nätet som inte delar partiets åsikter och visioner. Kritik avfärdas inte sällan som hat, när argumenten tryter.
Vad som är en korrekt respektive felaktig bild av verkligheten kan – i vart fall i delar – debatteras. Uppenbart är dock att partiet vill ge sig självt tolkningsföreträde.
Detta är förvisso inte något som är unikt för S. Politiker i allmänhet ogillar att folk käftar emot och lägger sig i. Särskilt när sådana röster kan nå en stor publik på nätet.
Att fakta lätt kan kontrolleras med ett par knapptryckningar är också ett störningsmoment för våra politiker. Speciellt för dem som sätter dogmer och utopiska projekt före verkliga förhållanden.
Åter till texten kan man fundera över formuleringen om aktörer som påverkar val. Det kan förvisso stämma att det är ett problem om till exempel främmande makt försöker påverka våra allmänna val eller destabilisera vårt samhälle.
Men att det finns »aktörer« som försöker påverka den politiska debatten kan knappast avfärdas som ett problem med svepande formuleringar.
Till exempel gör vi på denna blogg allt vi kan för att påverka nätpolitiken, försvara rätten till privatliv och yttrandefrihet samt stå upp för nätets och dess användares frihet. Ofta i strid med politiker i allmänhet och S i synnerhet. (Se t.ex. Chat Control 2.)
Är det ett problem i S värld?
Man kan även diskutera huruvida det faktum att fler röster nu kan göra sig hörda har gynnat eller »skadat det demokratiska samtalet«.
Att det sedan finns rövhattar som inte kan bete sig som folk på nätet – precis som i samhället i övrigt – är något som man inte kommer åt genom att begränsa yttrandefriheten. Snarare fungerar inskränkningar i det fria ordet som en tryckkokare, om människor inte kan få utlopp för sin oro och frustration.
Vi hoppar vidare till avsnittet »Samhällsgemenskapen har urholkats« och sidan 13.
»Den bristande demokratiska kontrollen över digitala sociala plattformar har gjort det möjligt för algoritmer att styra vilka budskap som människor nås av. I kombination med minskade resurser för journalistik, ökad digitalisering och växande mängder desinformation har människors bild av vad som sker i världen blivit alltmer splittrad och ibland helt skild från sanningen. Många som tillbringar stor tid på sociala medier har mötts av normer om ökad konsumtion och egen framgång, snarare än om solidaritet och samhällsgemenskap.«
Här är frågan hur man vill öka den »demokratiska kontrollen« över sociala media och över algoritmerna. Hur man än vänder och vrider på formuleringen landar det i att man vill flytta makten över dem till politiken.
Du som följer denna blogg vet att politisk makt över internet inte alltid är ett helt lyckat koncept. Speciellt när politikerna inte begriper vad de lagstiftar om.
Det känns som att S drabbats av något slags nostalgi över en tid när informationen låg i gammelmedias händer och då dessa snällt copy-pastade och spred partiernas pressmeddelanden.
Man får även intrycket att S är frustrerade över att de själva inte lyckas nå samma framgång på nätet som andra aktörer.
Att människor idag vet oerhört mycket mer om vad som sker i världen än i det informationslandskap som förr kontrollerades av etermediemonopolet och en handfull dagstidningar är rimligen en bra sak. Men sådant kan vara svårt att diskutera med ett parti som historiskt velat hindra folk från att ta del av utländsk media.
Det nya partiprogrammets skrivningar om internet känns väldigt svepande och oprecisa. Det vore som sagt intressant att få veta exakt hur man tänkt göra verklighet av sina ord.
Vilka lagar vill man ändra och hur? Vem skall bestämma vad som skall få uttryckas eller ej? Hur har man tänkt underställa algoritmerna politisk kontroll?
Den fientliga inställningen till internet är inget som är unikt för S. I EU har alla partier och svenska regeringar av olika färg gjort sitt för att överreglera internet och skrämma bort IT-företag från Europa.
Men nu har S lagt fram sina förslag och det vore oerhört intressant att få till en diskussion om dem. Men känner vi våra politiker rätt är det mer troligt att det blir locket på.
FRA – ändamålsglidningen fortsätter
Nu föreslås Försvarets Radioanstalt – FRA – få rätt att spana på inrikes kommunikationer och begå dataintrång.
Förra veckan skrev vi om hur den nya lagen om datalagring ger Säpo rätt att på eget bevåg lagra metadata om alla våra elektroniska kommunikationer i upp till två år – om de skulle anse att det är nödvändigt.
Därför kan det även vara på sin plats att uppmärksamma att Försvarets Radioanstalt – FRA – är på väg att få rätt att spana på elektronisk trafik även inom Sverige. Utan att först behöva inhämta tillstånd.
Detta skall gälla i händelse av krig, vilket må vara en sak. Regeringen kan även besluta att så får ske vid krigsrisk, vilket möjligen lämnar ett visst tolkningsutrymme.
Även om man tycker att detta är bra bör man vara uppmärksam så att förslaget inte används för att sänka ribban för övervakningen i fråga.
Och tänka sig. Lite längre in i texten föreslås ett undantag från förbudet för FRA mot att spana på inrikes elektroniska kommunikationer (det är Säpos jobb) – i »brådskande situationer« i fredstid.
Dessutom skall det vara fritt fram för FRA att dela information med andra länder och internationella organisationer även om det inte går att garantera att denna inte används i den globala massövervakningen. Man skriver…
»Förslaget innebär att Försvarets radioanstalt, efter föreskrift eller beslut, får överföra personuppgifter till en mottagare utomlands även om Försvarets radioanstalt inte kunnat förvissa sig om skyddet för de överförda personuppgifterna hos mottagaren.«
Vad är nu detta för förslag? Jo, utredningen »Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet – en modern och ändamålsenlig lagstiftning SOU 2024:59«.
Remisstiden gick ut i veckan och vi på 5 juli-stiftelsen har yttrat oss. Du kan läsa vårt remissyttrande genom att följa denna länk. Några nedslag…
»Stiftelsen menar att förslaget utöka FRA:s befogenheter att övervaka svenskar och svenskars kommunikationer är omotiverat och dessutom med stor sannolikt är oförenligt med Europakonventionen om mänskliga rättigheters grundläggande krav på skydd för privatliv och korrespondens. Utredningen uppvisar också påtagliga brister bland annat genom att negativa konsekvenser av föreslagen inte beskrivs och kvantifieras, vilket omöjliggör proportionalitetsbedömningar.«
»Stiftelsen avstyrker utredningsförslagen till förmån för att det görs en samlad översyn av alla övervakningslagar (oavsett syftet vid införandet). Vid en sådan översyn bör en nyttokostnadsanalys som även omfattar kostnader av övervakning göras.«
En intressant detalj som vi uppmärksammar är förslaget om att »signaler i elektronisk form får inhämtas oavsett om signalerna är under förmedling eller är lagrade«. Man betraktar alltså nu även lagrad data som signaler. Så att FRA får rätt att göra dataintrång. Detta är ändamålsglidning in action.
Vi noterar även att förslaget om »Signalspaning i övningsverksamhet« som det ligger innebär att FRA får avlyssna eller göra dataintrång hos i praktiken vem som helst av vilket skäl som helst och utan att det finns några faktiska kontrollmekanismer.
Detta är bara några exempel på märkligheter i utredningen. Läs mer i vårt remissyttrande.
Chat Control 2 – nytt försök i ministerrådet
På onsdag stämmer man av frågan om Chat Control 2 inför nästa veckas ministerrådsmöte. Dramatiken är stor, då Tyskland kan vara på väg att byta fot och i så fall sänka den blockerande minoriteten.
På onsdag (4 december) sammanträder medlemsstaternas ambassadörer och tjänstemän i EU:s ministerråd – COREPER II – på nytt om Chat Control 2. Detta som förberedelse inför själva ministerrådsmötet den 12 december.
Dagordningen säger »Partial general approach«. Det vill säga att man tar ett snack om saken.
Åter är den centrala frågan om det finns tillräcklig majoritet för det ungerska EU-ordförandeskapets senaste förslag i ministerrådet – eller om det fortfarande finns en blockerande minoritet. (En blockerande minoritet måste bestå av minst fyra länder och mer än 35 procent av befolkningen.)
Läget på förra mötet var att Österrike, Belgien, Tjeckien, Tyskland, Polen och Nederländerna röstar nej. Vilket är en blockerande minoritet. Men bilden förändras ständigt.
Den goda nyheten är att Finland nu tycks säga nej.
Den dåliga nyheten är att Tyskland (efter att liberala FDP lämnat regeringen) kan komma att rösta ja. Inrikesminister Faeser (SPD) tvekar inte vad gäller att rulla ut övervakningsstaten.
Även om Finland röstar nej räcker det inte för att kompensera för ett eventuellt tyskt ja, på grund av rådets snåriga voteringsregler.
Faller den blockerande minoriteten i ministerrådet går frågan till förhandlingar mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet. Vilket kan landa hur som helst.
Det senaste förslaget i ministerrådet är client-side-scanning där spionprogram skall byggas in på applikationsnivå (eller systemnivå) för att skanna innehållet i folks meddelanden innan de krypteras och sänds.
På så sätt menar ministerrådet att man respekterar rätten till totalsträckskrypterad kommunikation. Vilket är hårklyverier på hög nivå.
Ministerrådet menar även att det hela är frivilligt då användare kan göra en opt-out från denna skanning. Men denne kommer då inte att kunna sända bilder, videos eller dela länkar.
Vad det kokar ner till är spionprogram. I din telefon. Och dator.
Förslaget stöds av den svenska regeringen och en majoritet (M+KD+L+S) i riksdagen. Detta trots att M&L kampanjade för ett nej till Chat Control 2 i sommarens EU-val. Liberalerna har till och med stämmobeslut på att säga nej. Vilket de högaktningsfullt struntar i.
Läs mer:
• Chat Control 2 – vad händer nu? »
Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »
Följ oss även på X: @femtejuli