”Övervakningssamhälle i coronans spår”

»Att så få hittills reagerat mot all denna övervakning är nedslående. För det stora problemet är kanske inte nu i det akuta läget, utan efteråt. Kommer verkligen staten att vilja släppa på alla dessa extra verktyg den tillskansat sig. Det kan ju komma en ny kris eller andra våg eller vad man nu vill motivera det med. Om vi inte passar oss kommer något av det värsta med coronapandemin kanske ha varit att vi normaliserat övervakningssamhället«

Henrik L. Barvå, Nya Wermlands-tidningen

Censur i smittans spår

De politiska beslut som fattas rörande corona-krisen får konsekvenser för hela vårt samhälle, ofta långvariga. Därför måste de naturligtvis kunna debatteras och ifrågasättas.

Samtidigt breder censuren ut sig i sociala media. Dels har plattformarna sina annonsörer att tänka på. Och de vill helst inte synas i samband med olika teorier om smittan, eller i samband med smittan över huvud taget. Sedan har vi nationella myndigheter som ofta menar att sociala media inte kan tillåtas undergräva deras smittskyddsarbete. Och så har vi WHO med sina rekommendationer – som ibland ändras och som inte alltid är i linje med skiftande nationella förhållningssätt. Vilket komplicerar saken för de sociala plattformarna, som ju till sin natur är globala.

Lägg till detta att alla nuförtiden tycks vara självutnämnda smittskyddsexperter – vilket säkerligen ökar benägenheten att anmäla inlägg som man ogillar, även om de inte nödvändigtvis bryter mot några regler.

På senare tid har vi sett hur Facebook stängt ner grupper som protesterar mot lockdowns. Youtube plockar ner videos som man menar saknar vetenskapligt stöd eller som strider mot WHO:s linje – ibland för gott, ibland bara för att släppa fram dem igen ett par dagar senare. Och i andra delar av Google-sfären ställs de som skapar innehåll ibland inför valet mellan att uttrycka vilken åsikt de vill, eller att mista sina annonsinkomster.

Allt detta håller på att bli en soppa, där det i förväg är svårt att veta om innehåll kommer att publiceras eller censureras. Vilket i sin tur leder till att många användare undviker ämnet helt och hållet. Även om de skulle kunna ge intressant, vettig och konstruktiv input.

Vore det då inte enklare och bättre att helt enkelt låta folk säga vad de vill – inom lagens råmärken?

Men de sociala plattformarna vet att politiken (framförallt i EU) gärna vill flytta ansvaret för vad som skrivs och sägs från den som författar och/eller lägger upp ett inlägg – till plattformarna. Och politikerna driver på denna utveckling. De vet att om de kan pressa plattformarna till att skärpa sina användarvillkor – då är det ett mycket enklare sätt att stoppa oönskad information än att behöva krångla med yttrandefrihetslagstiftning och rättslig prövning. Detta är problematiskt, ur ett demokratiskt perspektiv.

Än mer problematiskt blir det i takt med att de sociala plattformarna allt oftare börjar ikläda sig rollen som den politiska maktens förlängda arm. Vilket är att svika användarna.

Tysklands författningsdomstol stoppar massövervakning

Den tyska författningsdomstolen har meddelat en principiellt viktig dom vad gäller underrättelsetjänsten BND:s massövervakning av icke-tyska medborgare utanför Tyskland: Verksamheten måste avvecklas, då den tyska författningen även omfattar hur tyska myndigheter behandlar människor i andra länder.

DW rapporterar:

»The ruling said that non-Germans were also protected by Germany’s constitutional rights, and that the current law lacked special protection for the work of lawyers and journalists. This applied both to the collection and processing of data as well as passing on that data to other intelligence agencies.«

Detta innebär rimligen att Tyskland inte längre kommer att kunna mata amerikanska NSA med massinsamlad data.

Övervakning får fortsatt förekomma – men måste då vara inriktad mot verkliga, konkreta hot. Det vill säga att vanligt, hederligt folk som inte kan misstänkas för något brottsligt skall lämnas ifred.

Intressant nog har domen mötts med positiva kommentarer från såväl regering som opposition.

Denna nyhet var tillräckligt stor för att till och med gå före corona-krisen i de tyska tv-nyheterna i går. Övervakningsfrågorna är glädjande nog stora i den tyska debatten.

I sammanhanget är det värt att notera att svenska FRA ägnar sig åt samma sak som tyska BND nu förbjuds att göra. Den svenska FRA-lagen skall för övrigt prövas av Europadomstolen för de Mänskliga Rättigheterna inom kort.

Länkar:
• DW: German intelligence can’t spy on foreigners outside Germany »
• Politico: Top German court deems spying on foreigners’ internet traffic is unconstitutional »
• The Local: Court slams German spies’ foreign internet surveillance »
• CCC: German Federal Constitutional Court demands more oversight on BND spying »

EU:s samordnare mot terrorism vill se EU-lag för att kringgå kryptering

EU:s samordnare mot terrorism, belgaren Gilles de Kerchove vill att den nya Digital Services Act skall omfatta lagstiftning om kryptering.

Enligt tyska Netzpolitik vill han att service providers skall åläggas att tillhandahålla läsbar, okrypterad tillgång till meddelanden som myndigheterna är intresserade av.

Netzpolitik skriver (med reservation för översättningen):

»Kryptering är inte bara allmänt förekommande på Internet, den är också viktig. Den skyddar konfidentialitet och äkthet mot allestädes närvarande attacker från alla – såväl underrättelsetjänster som brottslingar. Det finns ingen kryptering som kan de-krypteras av polisen i Berlin och Budapest, men inte av internetbrottslingar och ryska myndigheter. de Kerchove känner till detta dilemma, men han ignorerar det. Han kräver en ”optimal lösning” som gör det möjligt för användare att ”njuta av fördelarna med kryptering när det gäller integritet och dataskydd”, samtidigt som den europeiska polisen och underrättelsetjänsterna får tillgång till okrypterat innehåll. Han säger inte hur den lösningen ska se ut – eftersom den inte existerar. Han förnekar att han vill ha en statlig bakdörr, som enligt hans definition skulle vara ”permanent tillgång” för stater. Istället vill han ha åtkomst när polis och underrättelsetjänster begär ut  okrypterad data, vilket han kallar ”en ytterdörr”. Denna definitionsmässiga akrobatik förändrar inte det grundläggande problemet: kryptering skyddar antingen mot alla – eller mot ingen.«

Debatten står med andra ord och stampar på samma ställe som för tio år sedan.

»de Kerchove kritiserar att tillverkare som Google introducerar kryptering utan att först be EU om tillstånd. Han kräver en ”laglig skyldighet för leverantörer” att ”arbeta tillsammans med statliga myndigheter på teknisk nivå” och diskutera deras kryptering tillsammans.«

Att de Kerchove ger sig in i debatten just nu beror naturligtvis på att han vill ha in lagstiftning om kryptering i EU:s nya Digital Services Act, som just nu håller på att utformas.

Artikeln avslutas med en engelskspråkig text som ger en översikt över krypteringsfrågan i EU.

Netzpolitik: Anti-Terror-Koordinator der EU fordert Gesetz gegen Verschlüsselung »

USA:s Attorney General mullrar mot Apples försvar av användarnas rätt till privatliv och säkerhet

Attorney General Bill Barr uttrycker sig i hotfulla termer efter att Apple inte velat – och inte kunnat – låsa upp en misstänkt skytts telefon. Detta trots att FBI lyckats låsa upp telefonen i fråga utan Apples hjälp. Barr hotar nu med lagstiftning för att skapa en bakdörr. Och Apple slår tillbaka:

»It is because we take our responsibility to national security so seriously that we do not believe in the creation of a backdoor — one which will make every device vulnerable to bad actors who threaten our national security and the data security of our customers.«

»There is no such thing as a backdoor just for the good guys, and the American people do not have to choose between weakening encryption and effective investigations.«

Detta är ett ställningskrig som pågått länge nu. Myndigheterna hoppas kanske vinna genom att ständigt återkomma med sina krav om bakdörrar, som något slags utmattningstaktik. Men eftersom det skulle hota säkerheten för alla användare måste teknikföretagen stå fast och säga nej.

Men detta är inte det enda hotet från den amerikanska staten mot nätanvändarnas rätt till privatliv. Vox skriver:

»Barr raising the legislative solution specter is well-timed. A bipartisan bill called the EARN IT Act, which would essentially force platforms like Facebook, Reddit, and even end-to-end encrypted apps like WhatsApp and Signal to give the government a backdoor to any and all customer information is currently making its way through the Senate. There’s also the bill reauthorizing the Patriot Act, for which a painfully close Senate vote defeated an attempt to exclude web search history and browser information from warrantless surveillance by the FBI. The bill, once resolved by the House and Senate, will go to President Trump’s desk to sign.«

I sammanhanget skall man komma ihåg att lagar som rör övervakning i USA har en förmåga att leta sig över till EU med tiden. Vilket bland annat kan bero på ett nära underrättelsesamarbete (i vilket Sverige tycks spela en framträdande roll).

Vox: Why Attorney General Bill Barr is mad at Apple »

Fransk lag om näthat skall överprövas

Förra veckan klubbade den franska nationalförsamlingen Avia-lagen.

Den innebär dels att oönskat material skall plockas bort från internet inom 24 timmar – eller, i brådskande fall inom en timma.

Dels flyttar den sanktionsrätten mot redan brottsliga yttranden från domstolarna till de nätplattformar som har att rätta sig efter myndighetspersoners beslut. Vägrar de ta ner material enligt order kan plattformarna dömas till böter på 250.000 €.

Nu har lagen underställts Le Conseil Constitutionnel för att analysera om den är acceptabel i en rättsstat. (Bakom anmälan står några ledamöter av Senaten, från högerkanten. Vilket möjligen riskerar att dra uppmärksamhet från själva sakfrågan, som alla borde känna oro inför.)

Länk: La très décriée loi Avia sur la haine en ligne sera examinée par le Conseil constitutionnel »

Krav på stopp för automatisk ansiktsigenkänning i EU

»Just like China and Russia, some EU Member States such as France are exploring the use of facial recognition and behavioral detection technology to control public spaces. I don’t want to live with technology that permanently matches my face in public or reports ‘unusual behaviour’. Such mass surveillance has a massive chilling effect on society, results in false incrimination and discriminates certain groups of people such as people of colour or elderly. Now is the time for the Commission to live up to its promises on ethical AI and propose a ban on biometric mass surveillance!«

Patrick Breyer, piratpartistisk ledamot av Europaparlamentet från Tyskland.

Försvara brevhemligheten

Rätten till privatliv – däribland privat korrespondens – är en mänsklig rättighet.

Länge har man på olika sätt gjort avsteg från denna princip när det gäller korrespondens online. Vilket är problematiskt. Samma regler bör gälla på internet som i övriga samhället.

Nu »harmoniseras« detta – på ett dåligt sätt, genom att regeringen vill utreda om den grundlagsskyddade brevhemligheten kan upphävas.

Digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) förnekar inte att detta är problematiskt. Till SVT säger han:

– Det handlar om den knepiga avvägningen mellan den grundlagsfästa brevhemligheten och värdet av att kunna bekämpa den här brottsligheten, säger han.

Ständigt dessa »avvägningar« mellan grundläggande fri- och rättigheter och det ena eller andra. Varje gång en sådan avvägning eller kompromiss görs innebär det – med nödvändighet – att våra fri- och rättigheter inskränks.

Våra fri- och rättigheter är ytterst medborgarnas garanti mot övergrepp från överheten och mot maktmissbruk. Därför skall de inte begränsas över huvud taget.

Är censur eller fri information bästa vapnet mot fake news?

Visst, det finns falska nyheter som syftar till att underminera samhällets stabilitet. Och visst, det finns gott om galna uppgifter, illvilliga rykten och kontraproduktiva råd på nätet. Det kan vara problematiskt. Frågan är hur detta skall hanteras.

I Ungern kan man nu sätta folk i fängelse om de argumenterar mot regeringens linje i corona-krisen. Frankrike har redan lagstiftning mot falska nyheter i samband med valrörelser, vilket lätt kan utökas till andra situationer. Tyskland har problematiska regler om vad som får sägas online. Och EU har något slags plan, enligt bilden ovan.

Ett problem med den rådande corona-krisen är att vi vet för lite. Vi känner inte till smittspridningens verkliga omfattning. Det är inte helt säkert att vi utvecklar immunitet, i vart fall inte i den omfattning som vore önskvärt. Effekterna på ekonomin är svåra att överblicka. Vi vet inte om eller när det kommer att finnas något effektivt vaccin. Vi tycks inte känna till alla virusets medicinska effekter. Ingen kan med säkerhet säga vilken nationell taktik som är bäst. Och så vidare.

I en situation som denna är allt man kan göra att ta del av många olika källor, många olika åsikter och många olika nyhetsrapporter – för att kunna bilda sig en så rättvisande bild som möjligt. Naturligtvis skall man då vara medveten om att all information har en avsändare och att alla avsändare i någon mån har ett syfte med sitt budskap.

Så även om regeringar runt om i Europa – och även EU-kommissionen – uttrycker en vilja att motarbeta falska nyheter, kan sådant få oönskade konsekvenser. Det kan lika gärna sluta med att man slår ner på sådant som har ett korn av sanning i sig – och att man själva sprider felaktig information och dåliga analyser.

Men så ser makthavarna inte på saken. De har ett behov av att styra verklighetsbilden. Det handlar om att det måste framstå som att de vet vad de gör och att de är till nytta. Annars har de inget existensberättigande.

I detta perspektiv är det allvarligt att EU nu är på väg att införa olika former av automatiserade uppladdningsfilter på internet. De filter som blir konsekvensen av det nya upphovsrättsdirektivet öppnar portarna. Där etableras principen om att allt som alla laddar upp på sociala media skall granskas och analyseras innan det kan publiceras. Vilket är förhandscensur. Och med den nya förordningen mot terror-relaterat innehåll online öppnar man dörren för att uppladdningsfilter även skall kunna användas mot åsikter. Sedan är det lätt gjort att utöka mandatet för vilka åsikter detta gäller. Speciellt i en krissituation, då makthavarna känner sig pressade.

Detta är på väg att bli ett påtagligt hot – mot så väl fri information som fri debatt.

När verktyg för censur väl är på plats, då är principen etablerad. Då kan dessa verktyg användas mot allt som politiker ogillar, fruktar eller vill tysta ner. Därför skall den dörren hållas stängd.