Nätet till folket!
Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.
”Varför agerade man som man gjorde? Vad är det ansvariga politiker ser nu som de inte såg då? Varför har de få debattörer som varnade för den utveckling vi nu ser blivit så hårt åtgångna? Dessa är frågor som måste ställas för att medborgare och beslutsfattare ska förstå varför vi hamnade här och hur vi ska undvika att göra det igen.”
Den nya tidskriften Kvartals redaktör Jörgen Huitfeldt i en lång analys av journalisters flockbeteende i migrationsfrågan.
Sverigedemokraterna gick igår ut med att de vill låta svenska folket rösta om de ”ändrade mediegrundlagar” som regeringen föreslagit. Om minst en tredjedel av riksdagsledamöterna begär folkomröstning så måste en sådan äga rum.
De mest uppmärksammade ändringsförslagen gäller att det ska bli förbjudet att publicera ”känsliga uppgifter” (läs: etniskt ursprung) i sökbara databaser som i dag kan publicera sådant med skydd av ett utgivningsbevis.
Förbudet ska dock inte gälla alla; media och journalister som behöver detta verktyg i sin yrkesutövning ska tillåtas använda det. Detta kan enligt SD leda till en uppdelning i seriösa och oseriösa medier, enligt TT-artikeln ovan.
Följ frågan på kampanjsajten Stoppagrundlagsandringen.com.
Se och läs fler debattörer på kampanjsajten Stoppagrundlagsandringen.se.
Den svenske konstnären Dan Park har återigen blivit spärrad från den Facebookägda sociala fotodelningsappen och -sajten Instagram.
Varför blev du spärrad, Dan?
”Instagram verkar köra med fem varningar och censur av bild men på det sjätte så spärrar de hela kontot/sidan.”
”De var bilderna som censurerades så negrer och hakkors verkar inte vara något Instagram gillar.”
”Och spiken i kistan blev den med Kamprad så Instagram spärrade hela kontot. Instagram ägs av Facebook vilket kan förklara hatet mot yttrandefrihet.”
Händer det ofta att du spärras från Facebook?
”Blir ständigt censurerad och blockad 30 dagar på Facebook både för nya och gamla inlägg som mest består av bilder på mina affischer. Ja jag har två facebookkonton och har tvingats skaffa ett tredje på grund av den ständiga censuren.
I genomsnitt hinner jag vara på facebook en vecka innan nästa block. Antagligen beror det på att vissa har tagit det som sin uppgift i livet att hela tiden massanmäla inlägg.”
Vad gör du för att komma tillbaka?
”Jag har skaffat det ryska vk.com för att slippa censuren vilket är ironiskt med tanke på att Ryssland beskylls för att inte ha någon yttrandefrihet.
Det har blivit värre på facebook efter EU:s krav att de ska censurera samhällskritik hårdare än förut så jag gissar att facebook kommer att överges av alla som inte nöjer sig med att bara se gulliga katter i sitt flöde.”
Dan Park har dömts flera gånger för hets mot folkgrupp. Under en vernissage på ett galleri i Malmö år 2014 gick polisen in och beslagtog hans konst. Galleristen dömdes till villkorlig dom och Dan Park dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp.
”Jag var häktad i tre månader och satt då av de fem månaders fängelse det blev i hovrätten (två tredjedelar av straffet brukar räcka att sitta innan man släpps), så något fängelse har jag ännu inte provat, det ska tydligen vara bättre än häktet.”
Men Dan, Facebook är ju en sak, men vad tycker du om att svenska staten sätter konstnärer i fängelse?
”Ja innan dess har jag även suttit häktad en månad för ett blogginlägg där jag skrev att jag nyss varit på rättegång och la upp bilderna det gällde. Dagen efter stormade polisen in i lägenheten och drog mig till arresten. Fick en månads fängelse (som sattes av i häktet) men blev friad i hovrätten för det och fick 23000kr i skadestånd.
Ja jag har svårt att ta det på allvar att slängas i häkte och fängelse för konst man gör.
Ser det inte som något brott att göra och visa bilder.
Sverige har ingen anledning att klaga på att Kina och Ryssland sätter samhällskritiker i fängelse när Sverige gör exakt likadant.”
En bild från en dansk dokumentär om Dan Park ger ännu ett perspektiv på de reaktioner som hans konst orsakar:
Dan Park ställer sig framför de aktivister som demonstrerar mot hans konst och håller upp en skylt med texten ”Entartete Kunst”. Detta var vad nazisterna kallade den konst som de bestämde var omoralisk – ”urartad” – och därmed olaglig. Den som vill förbjuda konst – om det så är demonstranter, Facebook eller staten – måste förlika sig med att det är nazisternas linje man företräder, och inte det fria demokratiska samhällets.
Kampen mot massövervakningen är bara en del av kampen mot Storebrorsstaten. Den berör det faktum att överheten vill veta vad vi säger, skriver, tycker och gör. Detta är viktiga verktyg för makthavare som vill kunna kontrollera folket och öka sin makt.
Men Storebrorsstaten handlar om så mycket mer än övervakning. Det handlar även om rätten och möjligheten att fritt uttrycka sig. Det är verktyg som kan användas för att inskränka denna rätt som vi nu ser med det i EU föreslagna uppladdningsfiltret, i Europols långsamt växande mandat att övervaka vad folk uttrycker för åsikter på nätet, och i en hetslagstiftning som allt mer inskränker yttrandefriheten.
Storebrorsstaten handlar även om vad folk skall få veta. Inte för mycket, tycks våra herrar tycka. Här finns för övrigt en ohelig allians mellan den politisk-byråkratiska klassen och ”gammelmedia” – mot alternativa röster, uppstickare och obekväm information.
Ett fritt och öppet internet är en garant för fria flöden av information, kors och tvärs, där vi alla ofta kan vara både avsändare och mottagare. Vilket i sin tur är en garanti mot auktoritära och totalitära tendenser i vårt samhälle, strömningar vars främsta vapen är konformism.
Men i stället är vi nu på väg mot en situation där alla våra kommunikationer övervakas, det fria ordet begränsas och information filtreras.
I grunden är detta en fråga om samhällssyn, om ”värdegrund” om man så vill. Är staten till för medborgarna – eller är det tvärtom? Är folket fria individer – eller undersåtar?
Makthavarna samlar på makt. Information är makt. Det är därför den härskande politiska klassen så hett avskyr fri information.
/HAX
Not: Det här inlägget skickade Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, daterat 29 december 2017. Bilden togs under en podcastinspelning i Berlin Kreuzberg.
Europaparlamentet har röstat ja till ett ”förslag till yttrande” för att skydda visselblåsare.
Därmed har parlamentet gett klartecken till det parlamentariska utskottet Libe att sätta ihop ett betänkande, som på sikt ska få Europeiska kommissionen att lägga fram lagstiftning på området.
Det var den franska parlamentarikern Virginie Rozière, tillhörande den radikala socialdemokratiska gruppen, som tog initiativ till förslaget till yttrande.
En läsare föreslog att jag skulle skriva om den ”PK-parlör” som Katerina Janouch publicerat (men inte författat) efter att den blivit raderad från Facebook. Okej då.
PK-parlören är en satirisk ordlista som verkar ha påbörjats av flashbackanvändaren Fula Gubben för tio år sedan. Här några exempel:
Ni fattar grejen. Ordlistan pendlar mellan det trötta och det briljanta, över det småroliga och osmakliga, precis som satirtidningarna i Frankrike och Tyskland. Man kan läsa in en politisk agenda, men inte nödvändigtvis – satir vänder sig mot makten.
PK-parlören raderades som sagt från Facebook efter att någon lagt upp den där, och Katerina Janouch publicerade den på sin webbplats Katerina Magasin. Hon ska också ha blivit avstängd från Facebook i ett dygn efter att ha publicerat ordlistan eller delar av den där.
Vad kan man då dra för växlar på detta? Att Facebook har lågt i tak för vad man får publicera är knappast någon nyhet, och som ett privat företag har de såklart rätt att själva sätta gränserna.
Samtidigt har Facebook en unik roll i många människors liv, inte minst som nyhetsförmedlare och agendasättare.
Alltså måste företaget och dess policyer diskuteras, något vi också ofta gjort.
Men från denna kritik är steget långt till den radikala, ja nästan uppviglande retorik som Katerina Janouch använder i sin introduktion till PK-parlören:
Innan du börjar läsa PK-parlören vill jag utfärda en kraftfull varning: Du gör det helt och hållet på egen risk. Jag kan absolut inte ansvara för att du ska ha kvar ditt arbete, dina vänner eller dina konton på sociala medier om du konsumerar nedanstående rader.
Och:
Att läsa den är en motståndshandling. Att dela den är detsamma. Courage, mon ami, som vi brukar säga! Bättre tider skola komma.
Man undrar om det är (äro?) på skämt, men Katerina Janouch blev inte bara avstängd från Facebook i ett dygn – hon blev tidigare utslängd av Piratförlaget när hennes uttalanden om Sverige i tjeckisk webbteve uppmärksammades. Så det där med att förlora arbete och konton på sociala medier är egna erfarenheter; kampretoriken är inte ironisk. Tvärtom: Katerina Janouch ger nu ut sina böcker på det egna förlaget Palm Publishing, som presenterar sig så här:
Palmen böjer sig för stormen. Istället för att knäckas klarar den sig, trots tropiska stormar och till och med en tsunamis. Kanske är det därför som palmen sedan länge ses som en sinnebild för seger, en symbol för odödlighet och uppståndelse.
Rise like a Phoenix, säger jag bara, Katerina!
Det intressanta i den här historien tycker jag är tonläget och ställningskriget. I stället för att – som jag – se satiren för vad den är, nicka lite instämmande här och var, fnissa lite, för att sedan tänka ”äh vafan, nu går ni för långt”, så ska den antingen kallas rasism och förbjudas eller delas som en ”motståndshandling”.
Ruhig, som tyskarna säger. Lugna ner er.
Detta har hänt: Under en spelsession förolämpar Felix ”Pewdiepie” Kjellberg sin motspelare genom att kalla honom n-ordet, det vill säga ”nigger”, tätt följt av ”asshole”:
Detta följs av krigsrubriker världen över, vilket inte är särskilt konstigt eftersom Felix Kjellberg med sina 57 miljoner prenumeranter driver Youtubes största kanal.
Slutligen publicerar Felix Kjellberg en mycket seriös ursäkt:
Han försöker inte ens bortförklara saken på något sätt, utan konstaterar bara att han är en ”idiot”:
It was something that I said in the heat of the moment. I said the worst word I could possibly think of, and it sort of slipped out. And I’m not gonna make any excuses to why it did, cause there are no excuses for it.
Är då detta en storm i ett vattenglas? Absolut inte. Felix Kjellberg är en makthavare och det är naturligt att varje video han gör nagelfars. Man ska inte avfärda honom som en rolig clown bara för att hans videor riktar sig till Björnes magasin-publiken, tvärtom. (Och Björne sa aldrig ”nigger” vad jag vet.)
Vad gäller sakfrågan får förstås var och en avgöra vad de tycker om användandet av n-ordet. Själv går jag på vad jag tycker är respekt och artighet – om ett ord blir laddat och kan såra så undviker man det, oavsett vad som är anledningen till att ordet blivit laddat. Ganska enkelt.
Alexander Bard är mer principfast. Så här sa han i SVTs program Godmorgon Sverige år 2011:
Människor som är rasister är rädda för att säga neger.
Säger man att man är bög, då får man säga att en svart människa är neger. Då är man inte rasist.
Jag är aldrig rädd för folk som talar klarspråk. De är aldrig farliga. De farliga människorna är de som är politiskt korrekta och slänger sig med lite fina ord och är känsliga med vad de uttrycker. Dem ska man se upp med!
Slutligen: Att Felix Kjellberg sa n-ordet beror inte på att han är en idiot, utan på att han är svensk. Vi kan inte fatta vilken laddning ordet har i USA. Vi vet att det är fel, men vi känner det inte ända in i märgen, som amerikanerna.
Amerikanska skådespelarfacket Screen Actors Guild (SAG) har tagit ställning i ett pikant mål.
Det gäller skådespelerskan Junie Hoang, som stämde filmsajten IMDB för att de publicerat hennes ålder, vilket hon hävdar ska ha lett till att hon förlorade filmroller till ett värde av en miljon dollar på grund av åldersdiskriminering.
I stället för att försvara yttrandefriheten och motarbeta åldersdiskriminering i filmbranschen väljer nu SAG att ställa sig bakom Hoang mot IMDB, detta eftersom ”IMDb.com facilitates that discrimination as the go-to website for casting decisions”.
En rolig detalj i sammanhanget är att det framkommit att Junie Hoang hittills dragit in 2000 dollar per år på sina filmroller. Baserat på den lönen kräver hon alltså att IMDB ska finansiera hennes nästa 500 år som skådespelerska (1 miljon dollar genom 2000 dollar per år = 500 år).
Skådespelare är visserligen inte kända för kallhamrad logisk stringens, men att kräva att medier censurerar vissa fakta tar nog priset.
En domare i USA har ogillat Shiva Ayyadurais stämning av nyhetssajten Techdirt och nekat honom ytterligare åtgärder.
Shiva Ayyadurai stämde Techdirt för förtal för att sajten hånat honom för att han hävdade att han var epostens uppfinnare.
Shiva Ayyadurai anlitade advokaten Charles Harder, som tidigare haft framgång med att sänka en obekväm nyhetssajt – se tidigare inlägg.
Techdirt: Case Dismissed: Judge Throws Out Shiva Ayyadurai’s Defamation Lawsuit Against Techdirt