Storebror

Kategorin Storebror är hämtad från George Orwells bok 1984. Det handlar dels om övervakning - och dels om menings- och yttrandefrihet. Och om hur staten försöker styra hur människor tänker.

Skall folk få tycka vad de vill?

12 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Idag har tidskriften Kvartal en artikel om att S-ledaren Magdalena Andersson vill se något slags bojkott mot X för att hon ogillar dess ägare och många av de åsikter som framförs där. Artikeln är låst men ingressen ger oss ungefär vad vi behöver veta…

»Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson vill se ett gemensamt ”handslag” mellan politiker och medier om att lämna X, som ägs av Elon Musk. Samtidigt satsar hennes parti tungt på andra globala plattformar – inklusive Kinaägda Tiktok samt Meta, vars bolag nyligen polisanmälts av svenska mediehus.«

Och det är naturligtvis jobbigt när det finns forum där folk tycker fel. Speciellt om man anser sig själv stå för en högre sanning eller något slags överlägsen utopi.

Nu blev jag visst raljant. F’låt. En mer intellektuell approach hade filosofen Karl Popper som i sitt verk »Det öppna samhället och dess fiender« (1945) argumenterade för att ett samhälle som är obegränsat tolerant i slutändan kommer att förgöras av de intoleranta.

Skillnaden mellan Andersson och Popper är att den senare inte menade att vi skall förbjuda alla intoleranta åsikter. Han ansåg att de i första hand bör bemötas med rationella argument. Rätten att inte tolerera de intoleranta bör ses som en sista utväg om de vägrar föra en saklig debatt och istället börjar använda våld eller hot för att genomdriva sin vilja.

Vilket sätter ljuset på att många som idag kräver inskränkningar av det fria ordet på det ena eller andra sättet inte själva är beredda att ta en rationell debatt.

Vilket är farligt. Att bara tysta folk som tycker fel gör polariseringen större och samhällsklimatet sämre. Sådant som stör och oroar människor försvinner inte bara för att man förbjuder folk att tala om det.

Jag har en gnagande misstanke om att många av de politiker i Sverige och EU som vill begränsa yttrandefriheten saknar den djupare filosofiska och demokratiska klangbotten som krävs för att ta – och vinna – debatten mot det öppna samhällets fiender.

Det kan också handla om feghet, oförmåga eller lättja. Eller kognitiv dissonans. Speciellt om deras egna politiska visioner inte är direkt frihetliga.

Intressant nog är det allt mer i nya och sociala media som de långa samtalen där folk får tala till punkt och utforska varandras preferenser förs. Medan traditionell media blir allt mer snuttifierad och konfliktdriven – som till exempel i SVT:s förfärliga partiledardebatter.

Brittiska regeringen överväger att blockera X

11 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Storbritanniens Technology Secretary Liz Kendall säger enligt BBC att landets digitala tillsynsmyndighet Ofcom har regeringens fulla stöd om den bestämmer sig för att blockera X (Twitter).

Detta kommer efter att AI-plattformen Grok (som kan nås via X) genererat deepfakes där människor ovetande / mot sin vilja försatts i mer eller mindre avklädda sammanhang. Vilket i förvisso är ett problem. Men kanske även en förevändning…

Nu tycks det svårt att få fram några exempel för att kunna bedöma hur allvarligt detta är. Allt jag sett är ett par bilder på premiärminister Keir Stramer i bikini. (I Sverige har tydligen även vice statsminister Busch fått sitt huvud inklippt på en kvinnokropp iförd bikini.)

Innan vi går vidare skall påpekas att X har nolltolerans mot innehåll med barn i sexuella situationer och att kränkande deepfakes är olagliga i de flesta länder. Och olagligt innehåll skall plockas bort.

Frågan är dock varför man går efter just X/Grok då samma sak går att göra även med andra AI-verktyg, med Photoshop eller med sax och klister.

Svaret kan vara att politikerna ogillar X på grund av ägaren Elon Musks politiska åsikter och band till president Trump. Och att X har högre till tak vad gäller politiska åsikter än de flesta andra sociala media. Vilket irriterar makthavare som driver ett annat narrativ.

Här är det kanske säkrast att skjuta in att jag i mångt och mycket inte alls håller med Musk. Jag tror även att han skulle vinna på att göra lite bättre research inför sina egna postningar – om inte annat för att slarv, generaliseringar och faktafel gör att hans inlägg ibland kan avskrivas direkt. Som världens rikaste man borde han ha råd att hålla sig med researchers – om han vill publicera vattentäta poster som ger verklig impact.

Nåväl. Hela detta drev kan alltså vara på väg att landa i att Storbritannien (och kanske Australien) blockerar X. Vilket vore ett misstag som kan få dramatiska konsekvenser.

Vid sidolinjen står EU:s politiker och funderar på om de kanske skall göra samma sak. De bråkar också med Musk och X – vilket i vart fall delvis lär bero på att de ogillar vad som publiceras på plattformen. Politiker ogillar alltid när folk ifrågasätter, käftar emot och lägger sig i.

Att blockera X är inte bara att blockera sådant man ogillar. X är idag en av världens ledande nyhetskanaler. När det till exempel gäller Ukraina och Iran kan nyhetsrapporteringen på X vinna med flera dygn innan samma sak rapporteras av traditionella media. Om alls.

X är dessutom en utmärkt kanal för att hålla sig ajour med vad som sägs och skrivs i traditionell utländsk media.

Det är också en fråga om urval. På X kan man läsa om stort och smått, medan vanlig media gör ett urval som utestänger viktiga nyheter, förslag och politiska händelser. Inte minst vad gäller nätfrågorna och löpande EU-politik i allmänhet.

X är också ett viktigt verktyg för demokratisk delaktighet och aktivism. Till exempel är det tveksamt om kampanjen mot Chat Control 2 i Sverige och resten av EU hade lyckats utan X som kanal för att samla och sprida information och för att samordna kampanjen över nationsgränserna. Till våra politiska makthavares förtret.

För oss är X den kommunikationskanal där vissa av våra texter får ordentlig spridning och ibland kan nå tiotusentals läsare utanför vår blogg. Vilket är information som annars inte skulle nå många av de nätanvändare som berörs av de frågor vi rapporterar om.

Avslutningsvis kan man fundera över om det verkligen är en bra idé att kriga mot X i den rådande politiska röran med Trump, handelstullar och annat som – rätt eller fel – kommit att kopplas samman med yttrandefriheten i EU. Speciellt som relationen mellan EU och USA just nu kan få gepolitiska konsekvenser, till exempel vad gäller Ukraina och Grönland.

Länkar:
• BBC: Musk says X outcry is ’excuse for censorship’ »
• Euractiv: UK Prime Minister Starmer seeks support for international X ban »
• Telegraph: If Starmer bans X, we are joining the ranks of tyranny »
• RtN: Starmer’s Looking for an Excuse to Ban X

CC0

Tillrättalagt om Chat Control med EU-ministern

9 januari 2026 av Henrik Alexandersson

EU-ministern putsar på regeringens anseende i frågan om Chat Control.

EU-minister Jessica Rosencrantz (M) intervjuas i Svenska Dagbladet. Bland annat kommer samtalet in på Chat Control. Ministern säger vad hon förväntas säga, det vill säga så lite som möjligt.

»Det är en komplex fråga där regeringen hela tiden har försökt balansera olika viktiga principer. Det ena är att vi ser fruktansvärda övergrepp mot barn och unga online, som vi såklart vill hitta verktyg för att komma åt. Samtidigt vill vi värna den personliga integriteten och se till att de verktyg som måste användas är väl avvägda.«

I intervjun säger hon sig vara nöjd med ministerrådets position om att det skall vara frivilligt för meddelandetjänster att skanna innehållet i sina användares elektroniska meddeladen. Vilket inte var den linje den svenska regeringen drev i EU:s ministerråd.

Notera även att ministerrådets linje fortfarande är urskiljningslös masskanning av folks meddelanden utan misstanke om brott.

Det är ministerns jobb att få regeringen att se hygglig ut. Men intervjun ger inte en fullständig bild av verkligheten. Och det handlar inte bara om den integritetsaspekt som hon tar upp.

Som den skickliga politiker hon är lyckas EU-ministern ducka hela säkerhetsdebatten kring kryptering – i vilken den svenska regeringen intog en aggressiv och problematisk position.

Den 14 september 2023 presenterades regeringens linje för riksdagens EU-nämnd. »En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, t.ex. genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«

Det vill säga client-side-scanning med spionprogram på system- eller applikationsnivå på alla telefoner, plattor och datorer.

Så även om ministern säger sig vara nöjd med ministerrådets beslut, så är det inte den linje den svenska regeringen drev.

For the record.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Nätcensur: Bryr sig EU om användarnas rättigheter?

8 januari 2026 av Henrik Alexandersson

EU tycks vara mer intresserat av att censurera innehåll online än att försvara användarnas yttrandefrihet enligt samma regelverk.

EU-kommissionen jagar som bekant sociala medier för att de påstås ha bristande transparens och förvirrande märkning av verifierade användare, i strid med unionens Digital Services Act (DSA). Med Trusted Flaggers inför man ett slags statligt godkända nätcensorer. Och man vill se åtgärder mot »skadligt men lagligt« innehåll.

Men kommissionen uppvisar mindre eller inget engagemang vad gäller att upprätthålla användarnas rättigheter enligt samma regelverk.

DSA stadgar i artikel 17-21 bland annat följande i de fall ett inlägg som inte är olagligt tagits bort, skuggbannas eller om en användare stängts av:

Steg 1: När en plattform agerar mot innehåll eller konto måste den lämna ett »statement of reasons« till användaren. Det skall bland annat innehålla uppgifter om:
• vilken åtgärd som vidtagits (borttagning, begränsning, nedprioritering, avstängning)
• om beslutet grundas på lag eller på plattformens egna regler
• vilken regel man menar har brutits
• om automatiserade system använts

Så långt gör de flesta plattformar vad de skall, om än med automatiserade meddelanden. Men sedan blir efterlevnaden sämre.

Steg 2: Plattformar måste ha ett internt klagomålssystem som är:
• lättillgängligt
• gratis
• skäligt snabbt
• bemannat av människor
Användaren har alltså rätt att få beslutet omprövat på ett meningsfullt sätt.

Vilket är något som i praktiken inte är tillgängligt i Sverige. Istället görs nya automatiserade bedömningar (om alls) som sedan meddelas av samma automatiserade system. Detta är problematiskt då maskiner kan ha svårt att förstå till exempel kontext, humor och satir. Och frustrerande för användare som upplever att ingen tar deras argument på allvar.

Steg 3: Om man inte är nöjd efter en intern överklagan skall man kunna vända sig till ett certifierat, oberoende tvistelösningsorgan. Något sådant finns inte i Sverige.

Det är i sammanhanget upp till varje medlemsstat att sätta upp sådana tvistelösningsorgan som är opartiska och sakkunniga i digital rätt. I Sverige är Post- och telestyrelsen (PTS) som Digital Services Coordinator ansvarig för att så sker.

Men man har, som i de flesta andra medlemsstater, inte prioriterat detta. Länder som idag har eller är på väg att sätta upp sådana funktioner är (vad vi lyckats hitta) Tyskland, Irland, Frankrike och Nederländerna.

Steg 4: DSA slår uttryckligen fast att användare alltid har rätt till rättslig prövning (domstol) av sitt fall. Detta gäller även om innehållet rör »hat«, »desinformation« eller andra politiskt känsliga frågor och även om plattformen hänvisar till sina egna villkor. Detta har så vitt vi vet aldrig skett i Sverige.

Tar man ett steg tillbaka och betraktar helheten tycks det alltså som att EU-kommissionen är mindre intresserad av att upprätthålla användarnas rättigheter – än av att se till att plattformarna uppfyller övriga byråkratiska krav och begränsar yttranden som anses »skadliga« även om de är lagliga.

Det börjar bli läge för någon pigg ledamot i Europaparlamentet att fråga kommissionen varför.

Om inget görs för att etablera tvistlösningsmekanismer enligt ovan i Sverige kan det vara läge att gå till EU-domstolen. (Det skulle i praktiken behöva gå via svenska förvaltningsdomstolar, som kan begära förhandsavgörande från EU-domstolen.) Detta kan i så fall användare som anser sig felaktigt behandlade och förnekade sina rättigheter ovan göra.

Om EU skall reglera sociala medier – då borde användarnas rättigheter stå i främsta rummet.

CC0

Chat Control – håll motståndet levande

7 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Bara för att Chat Control 2 gått in i förhandlingar bakom stängda dörrar får motståndet inte tystna. Tvärtom är det nu viktigare än någonsin.

EU-kommissionens förslag om att granska innehållet i folks elektroniska meddelanden har visserligen vattnats ur och nu gått in i förhandlingar bakom stängda dörrar. Men det innebär inte att motståndet kan skruvas ner. Tvärtom kan det just nu vara viktigare än någonsin att hålla frågan levande.

Men låt oss börja med en snabb tillbakablick. EU:s ePrivacy-direktiv gav ett starkt skydd för medborgarnas elektroniska korrespondens. Så starkt att den skanning efter material med övergrepp mot barn som många operatörer frivilligt ägnade sig åt skulle bli omöjlig. Därför gjorde man ett undantag – Chat Control 1 – för att denna verksamhet skulle kunna fortsätta.

Men EU-kommissionen var inte nöjd. Förra EU-kommissionären Ylva Johansson föreslog att denna skanning skulle bli obligatorisk och att den skulle medföra en granskning med AI av innehållet (även text och ljud) i alla elektroniska meddelanden, IP-samtal, filer som lagras i molnet med mera.

Detta är en verksamhet vars syfte lätt kan utökas – vilket ofta sker med övervakningslagar.

Chat Control 2 skulle även gälla totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden. Ylva Johansson framhärdade i den märkliga uppfattningen att det går att granska innehållet i meddelanden som är krypterade från avsändare till mottagare utan att öppna dem. Som »en knarkhund«. Vilket är nonsens. (En knarkhund analyserar luften runt ett föremål – inte innehållet i en förseglad behållare.)

Idag är företag, myndigheter, privatpersoner, dissidenter, visselblåsare och många andra beroende av totalsträckskryptering för säker kommunikation. Att skapa »bakdörrar« skulle göra människor med ett fullt giltiga skäl för sådan säker kommunikation – i hela världen – sårbara för cyberbrottslighet, spionage och angrepp. För oliktänkande i skurkstater är det rent av en fråga om liv och död.

Europaparlamentets utredningstjänst, kommissionens och ministerrådets egna rättstjänster, EU:s dataskyddsmyndighet, FN:s människorättskommissionär samt tusentals forskare, säkerhetsexperter, jurister och andra varnade för att Chat Control 2 är en uppenbar kränkning av vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation.

Till och med EU-kommissionen själv noterade i sitt förslag att det strider mot såväl rätten till privatliv som yttrandefriheten och skyddet för persondata. Med mera. Men konstaterar i nästa andetag att man ändå anser intrånget acceptabelt.

Här är det värt att påminna om den princip som EU-domstolen redan formulerat: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Europaparlamentet sa i unikt bred enighet nej till Chat Control 2 i alla dess centrala delar. Före EU-valet. Vilket förhoppningsvis står sig, även om vissa politiska grupper är splittrade.

Men i EU:s ministerråd körde frågan fast – i åratal. Ett antal olika förslag lades fram. Det senaste i raden föreslog client-side-scanning – det vill säga spionprogram på alla telefoner och datorer, som kontrollerar innehållet i våra meddelanden innan de krypteras och sänds iväg. På så sätt menade man sig respektera rätten till krypterad kommunikation. Det är hårklyverier.

I slutet av förra året gick det dock inte att komma längre i ministerrådet, då tunga länder som Tyskland, Österrike och Polen sa nej. (Den svenska regeringen har dock konsekvent röstat ja till Chat Control 2, trots att M och L gick till val på att säga nej till förslaget i EU-valet 2024.)

I december kom ministerrådet därför fram till att det är bättre att fortsätta som tidigare (Chat Control 1), med frivillig skanning hos de meddelandetjänster som vill och som informerar sina användare om det i villkoren.

Med tillägget att ministerrådet vill se en åldersgräns för meddelandetjänster och meddelande-appar. Vilket känns orealistiskt och ogenomtänkt.

Nu är inte heller Chat Control 1 oproblematisk. Det handlar fortfarande om att skanna innehållet i en stor del av befolkningens elektroniska meddelanden utan misstanke om brott. Men alternativ som respekterar sina användares privatliv kommer i vart fall att vara tillåtna.

Efter ministerrådets ställningstagande har ärendet gått vidare till trilogförhandling mellan kommissionen, rådet och parlamentet – bakom stängda dörrar. Och här finns skäl för oro.

Nu när den offentliga kritiken är satt på paus och förhandlingarna flyttat in i slutna rum kan vad som helst hända. Visserligen måste både ministerrådet och Europaparlamentet i slutändan godkänna den kompromiss man kommer fram till. Men det är nu som dåliga delar av Chat Control 2 kan få nytt liv och helt nya problematiska detaljer kan tillföras i smyg.

Därför måste motståndet och opinionsbildningen mot Chat Control 2 fortsätta.

Europaparlamentets förhandlare skall veta att det finns ett offentligt tryck för att de skall stå fast vid sitt nej. Ministerrådet skall veta att det kommer att bli bråk igen om dess förhandlare fulspelar. Och EU-kommissionen skall veta att vi kräver att den försvarar våra grundläggande fri- och rättigheter – som är en del av EU:s fördrag.

Denna dossier är fortfarande öppen. It ain’t over til the fat lady sings.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Zensursula

6 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Videon ovan är 16 år gammal. Den handlar om Ursula von der Leyen, som då var tysk familjeminister. Idag är hon EU-kommissionens ordförande. Och ytterst ansvarig för alla dessa förslag om att begränsa internets frihet och det fria ordet i Europa.

2009 föreslog hon blockering av web-sidor. Barnporr, förvisso. Men vi vet ju att ändamålet brukar utökas med tiden. Och blockering kan leda till collateral damages på siter som inte alls har med saken att göra. Plus att kritikerna menade att förslaget var grundlagsvidrigt.

Debatten var intensiv i sociala medier och bloggar. Det skrevs petitioner, ordnades protester och satiriska kampanjer mot von der Leyen under taggen #Zensursula. Som i videon ovan.

Lagen antogs men trädde aldrig i kraft. Man kom fram till att det är bättre att ordna så att att denna typ av innehåll helt tas bort från nätet, istället för att bara blockeras.

Så nu kära läsare… Skriv en bra, aktuell, kul, kort och kärnfull låttext om EU, internets frihet och/eller yttrandefrihet som återanvänder Zensursula. (Man skall aldrig kasta bort ett bra varumärke.) Skriv på svenska eller engelska. Och ange om du vill ha cred eller vara anonym.

Inspiration kan du hitta här: 2026 – EU stärker greppet om internet »

Sänd ditt förslag till hax(at)femtejuli.se. Sedan kastar vi in det eller de bästa förslagen i AI-musikmaskinen och ser vad som kommer ut. Och publicerar resultatet som en video här. Vem vet, vi kanske kan skapa en hit.

Seriöst. Förslagen om att reglera och begränsa det fria ordet online i EU börjar bli många och von der Leyen är pådrivande. Därför bör hon få personifiera sin politik. På samma sätt som Ylva Johansson fick fick bli ansiktet för Chat Control 2.

CC0

Religionskritik och yttrandefrihetens gränser

5 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Skall yttrandefriheten villkoras med att det som sägs måste vara sakligt och vederhäftigt?

I en gästledare i Svenska Dagbladet tar Mauricio Rojas upp rättsfallet med koranbrännaren Salwan Momika (nu mördad) och hans sidekick Salwan Najem.

De dömdes för hets mot folkgrupp i Tingsrätten, vilket bekräftades av Hovrätten och ärendet väntar nu på prövningstillstånd i Högsta Domstolen. Ur artikeln:

»Tingsrätten hävdade att Najems uttalanden ”med tydlig marginal överskridit vad som är en saklig och vederhäftig debatt och kritik” av religion. Med andra ord: religionskritik tillåts – men endast om den är ”saklig och vederhäftig”. Detta är en ny princip i svensk rättspraxis och, om den accepteras, skulle den leda till mycket långtgående inskränkningar av yttrandefriheten.

Enligt Svea hovrätts dom är den avgörande frågan ”huruvida det går att uttrycka missaktning mot en religion i stor omfattning utan att samtidigt uttrycka missaktning mot religionsutövarna”. Med denna motivering har blasfemiförbudet de facto återuppstått i Sverige.«

Om yttrandefriheten skall villkoras med att det som sägs är »sakligt och vederhäftigt« har vi ett problem. Det skulle diskvalificera stora delar av dagens samhällsdebatt.

Speciellt i dessa tider när politiken bygger upp en helt ny struktur med Trusted Flaggers, fact checkers och NGO:er för att begränsa det fria ordet online. (Läs mer om EU:s nya demokratisköld här »)

»Om denna tolkning hade gällt tidigare hade både filmen Life of Brian och utställningen Ecce homo i Uppsala domkyrka kunnat betraktas som hets mot folkgrupp – för att inte tala om Lars Vilks rondellhund, Salman Rushdies Satansverserna eller den mördade Theo van Goghs film Underkastelse.«

Även idioter omfattas av yttrandefriheten. Yttrandefrihet är rätten att säga vad andra inte vill höra. Vårt idémässiga kulturarv är att försvara även våra motståndares rätt att tala.

Vad som slår mig är att det är påtagligt svårt att få reda på exakt vad som gjorts eller sagts i det aktuella fallet. Möjligen framgår det av förundersökningen. Men enligt CNN skall Momika ha sagt att religionen i fråga är en cancer som måste bort; att en gris är renare än koranen; att koranen är farligare än kärnvapen.

Här är ett utdrag ur åklagare Anna Hankkios pressmeddelande från 28 augusti 2024:

»…haft uttalanden och hanterat en koran på sätt som syftat till att uttrycka missaktning mot muslimer med anledning av deras trosbekännelse. Det är min uppfattning att männens uttalanden och agerande faller in under bestämmelsen om hets mot folkgrupp…«

Det är rätt uppenbart att Momika kränkt religionen som sådan. Vilket säkert kan uppröra en del troende. Men har han med det även kränkt dessa troende som sådana?

Att säga »Islam är en dålig idé« torde vara tillåtet. Därutöver vidtar alltså något slags subjektiv bedömning av form, tonläge, uppsåt, saklighet och vederhäftighet? Det känns inte direkt klart eller rättssäkert.

Religioner har ambitionen att bestämma hur människor skall leva sina liv och hur samhället skall fungera. Därför måste de kunna kritiseras på samma sätt som politiska ideologier.

Skall det vara tillåtet att säga att KD är en cancer? Att en gris är renare än S idéprogram? Att MP är farligare än kärnvapen? Sakligt? Nej. Vederhäftigt? Kanske inte. Men skall det få sägas? Naturligtvis.

Sedan kompliceras bilden av att lagen om hets mot folkgrup – sina goda intentioner till trots – skiljer på folk och folk när den gör vissa grupper extra skyddsvärda. Vilket strider mot den princip som verkligen kan skydda all slags minoriteter: Alla människors lika rättigheter inför staten och likhet inför lagen.

Jag hoppas Högsta Domstolen beviljar prövningstillstånd. Här finns uppenbart en del oklarheter att reda ut. Och en knepig praxis om Hovrättens dom står sig.

2026: EU stärker greppet om internet

4 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Chat Control 2, datalagring, bakdörrar till kryptering, åldersgränser för sociala medier, ny lagstiftning om hat och hot och en byråkratisk »demokratisköld« är några av frågorna EU driver 2026.

Här följer några frågor som rör internet som är på gång i EU under 2026. Första halvåret är Cypern ordförandeland i ministerrådet och andra halvåret Irland.

• Chat Control 2

EU:s ministerråd tvingades dra tillbaka idén om obligatorisk client-side-scanning med spionprogram i alla telefoner och datorer. Istället vill man i huvudsak fortsätta den frivilliga skanning efter olagligt innehåll som många meddelandetjänster ägnar sig åt redan idag (Chat Conrol 1).

Detta är inte heller oproblematiskt – då det rör sig om urskiljningslös övervakning av alla användares meddelanden (om än med samtycke i användarvillkoren) utan misstanke om brott.

Ministerrådet vill även ha en åldersgräns för meddelande-appar.

Nu vidtar trilogförhandlingar mellan EU:s ministerråd, Europaparlamentet (som säger nej till Chat Control 2 i dess centrala delar) och EU-kommissionen. De är planerade till 26 februari, 4 maj och 29 juni. Här är en länk till själva förhandlingsdokumentet (PDF 491 sidor).

• Datalagring

Datalagring kan bli en av årets stora frågor. 2014 upphävdes EU:s dåvarande datalagringsdirektiv av EU-domstolen som – enkelt uttryckt – slog fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Nu gör man ett försök att lansera ett nytt direktiv. Kommissionen har redan flaggat för att ett förslag är på gång. Och medlemsstaterna i ministerrådet är pådrivande.

Enligt rådets arbetsdokument vill man utöka datalagringen från att »bara« gälla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar och mobilpositioner till bland annat följande:

Alla meddelanden på alla meddelandetjänster och i alla meddelande-appar. IP-telefoni, molntjänster och VPN-uppkopplingar. Dina aktiviteter på sociala media, Spotify, Youtube och Netflix. Dina beställningar i tjänsteappar som Fodora och Uber. Med mera.

Man vill helt enkelt hålla koll på dig.

• Krypterade meddelanden

Närbesläktat med datalagringen är EU:s ständiga kamp mot totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation, inom ramen för projekten Going Dark och Protect EU. Ur EU-kommissionens färdplan:

»Under 2026 kommer kommissionen att lägga fram en teknisk färdplan för kryptering för att identifiera och utvärdera lösningar som möjliggör laglig åtkomst till krypterade data för brottsbekämpande myndigheter, samtidigt som cybersäkerheten och de grundläggande rättigheterna skyddas. Kommissionen kommer också att stödja utvecklingen av ny dekrypteringsteknik för att förse Europol med nästa generations dekrypteringskapacitet (från och med 2030).«

Detta innebär i praktiken ett politiskt krav på bakdörrar – även om ordet aldrig används.

(Den svenska regeringen har valt att avvakta med egen lagstiftning i ämnet – som föreslagits av en utredning – i väntan på EU-kommissionens förslag.)

• Åldersgränser för sociala medier

Irland har låtit meddela att man ser åldersgränser för sociala medier som en prioriterad fråga för sitt ordförandeskap i EU:s ministerråd under andra halvåret 2026. Även Europaparlamentet har uttalat sig för åldersgränser. Detta kan bli en stor och omstridd fråga, då det tycks ha gått politiskt mode i den.

Och åldersgränser kräver åldersverifiering, av alla.

Därför rullas en »mini-plånbok« (app) för åldersverifiering ut i EU i väntan på unionens riktiga digitala ID/wallet. Vilken alla kan komma att behöva ladda ner och använda för att bekräfta sin ålder på sociala medier. (Den tycks dock inte vara kompatibel med alla operativsystem.)

• Hat & hot blir EU-brott

Långsamt mals frågan om att göra hat och hot till ett »EU-brott« med gemensam definition och gemensamt lägsta straff genom EU:s beslutsapparat. Vilket är knepigt, då hat är en subjektiv känsla medan hot är en reell handling.

Vi har tidigare rapporterat:

»Europaparlamentet menar att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat ”must not be limited only to certain grounds or motivations”. Vilket låter som ett väldigt brett mandat.

Parlamentet efterlyser även en ”holistisk respons” och en ”multidimensionell approach”. Samt att kommissionen rekommenderas ha en ”open ended approach” till vad som skall listas som hat och hot.«

Vilket känns som att man öppnar dörren för nya inskränkningar av yttrandefriheten.

EU-brott kräver normalt hög grad av precision enligt legalitetsprincipen. Vilket än så länge saknas.

Förslaget lär stå i strid med vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga har att säga om yttrandefriheten:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Med tanke på hur många politiker, samhällsdebattörer och surkart som vill hindra olika former av yttranden är EU:s planer oroväckande.

• EU:s Demokratisköld

Om EU:s Digital Services Act öppnade för utomrättslig censur online genom diffusa formuleringar slår EU:s nya »demokratisköld« upp porten på vid gavel.

Vi har tidigare beskrivit denna som ett försök att försvara demokratin med byråkrati.

Man kommer att skapa en helt ny administrativ apparat för att kontrollera det fria ordet i EU – European Centre for Democratic Resilience.

Den skall samarbeta med civilsamhällets organisationer, researchers, akademien, fact checkers och media – för att »säkerställa integriteten i informationsmiljön«.

Men det är långt ifrån allt. Utifrån förarbetena har vi tidigare noterat…

»För koordination vill man förstärka EU:s »Rapid Alert System (RAS)«. Man efterlyser även en ny oberoende EU-struktur för detta syfte. Denna skall bygga på det arbete som utförs av EU:s utrikestjänst, European External Action Service (EEAS) och Europaparlamentet.

En minimistandard för att bekämpa otillbörlig påverkan skall fastslås. Detta i samarbete med EU:s Intelligence and Situation Centre (EU INTCEN).

Ett verktyg i sammanhanget är EU:s Digital Services Act (DSA) och unionens Regulation on the Transparency and Targeting of Political Advertising. Man aviserar även en kommande Digital Fairness Act och ett nytt större digitalt lagstiftningspaket.

Rapporten pekar även på EU:s European Media Freedom Act (EMFA) och dess Audiovisual Media Services Directive (AVMSD).

Man vill lyfta fram civilsamhällets olika organisationer för faktagranskning som European Fact-Checking Standards Network (EFCSN) och EU:s eget European Digital Media Observatory (EDMO). Rapporten vill ge dessa större resurser.

Man aviserar även ett nytt European Network of Fact-Checkers samt en European Civil Society Strategy. Rapporten lyfter fram unionens European Internal Security Strategy och European Union Agency for Cybersecurity (ENISA).«

Men det räcker inte…

»Man välkomnar EU:s »ambitious binding ICT supply chain security legislation« och »stronger regulatory framework to the FDI Screening Regulation« kopplad till dess Cyber Resilience Act och Foreign Direct Investment (FDI) screening regulation.

Det reviderade NIS2-direktivet ställer bindande krav på cybersäkerhet för samhällsviktig och digital infrastruktur. Man uppmanar medlemsstaterna att följa det bättre, liksom EU:s Cyber Resilience Act och Cyber Solidarity Act inom ramen för dess ProtectEU Strategy.

Europol ges en viktig roll och man vill utöka dess mandat (igen). Även European Union Agency for Criminal Justice Cooperation (Eurojust) ses som en viktig aktör. European Border and Coast Guard Agency (Frontex) och European Union Agency for Asylum (EUAA) likaså.

Även G7, NATO, FN, Europarådet och OECD nämns som viktiga aktörer. Man anser att EU:s ständigt utvidgade regler mot penningtvätt kan komma till nytta i sammanhanget.«

Detta känns mer som en arbetsmarknadspolitisk stimulansåtgärd för byråkrater.

Allt detta kommer garanterat att göra debatten om yttrandefrihet i EU – både i och utanför EU – än mer intensiv, då syftet med allt det ovanstående är att begränsa det fria ordet.

Detta är några exempel på frågor som rör internets frihet, yttrandefriheten och rätten till privatliv som är på gång under 2026. Du följer utvecklingen här.

CC0

2025 – Nätpolitik och övervakning året som gick

2 januari 2026 av Henrik Alexandersson

2025 var ett intensivt år för internet- och övervakningsfrågorna. Här är vår sammanställning över några av de viktigaste händelserna, i ungefärlig kronologisk ordning.

2025 års första stora snackis blev den amerikanske vicepresidenten JD Vances kritik mot den bristande yttrandefriheten i EU. I stora delar är kritiken relevant. Men den framfördes på ett sätt som fick politiker på såväl EU- som nationell nivå att gå i försvarsställning. Sedan dess har frågan eskalerat och nu även blivit en del av förhandlingarna om handelstullar.

I början av året meddelade även Meta att man skall sluta med externa faktagranskare i USA. Istället vill man gå över till »community notes« där användarna står för faktakollen, som på X.

Under året som gick sände regeringen även ut en skiss till en lagrådsremiss om datalagring på allmän remiss. Förslaget är att även meddelandetjänster skall tvingas lagra data som sina användares kommunikationer – samt att innehåll i dessa meddelanden skall kunna överlämnas till myndigheterna i läsbar (icke-krypterad) form.

Tunga remissinstanser, inklusive Försvarsmakten sågade förslaget och meddelande-appen Signal hotade att lämna den svenska marknaden. Kritiken tycks ha fått fäste, då det verkar som att det inte blir något skarpt förslag från regeringen innan valet.

Under våren började EU-kommissionen rulla tillbaka delar av dataskyddsförordningen GDPR och EU:s nya AI Act. Skälet är att man kom fram till att man reglerat för mycket och för hårt. Här finns möjligen också en insikt om att företag i den digitala ekonomin väljer andra delar av världen att etablera sig i, där regleringen är mindre omfattande.

Inom ramen för projektet »Protect EU« krattar EU-kommissionen manegen för ny datalagring. Målet är att kringgå EU-domstolens förbud mot svepande, generell övervakning utan brottsmisstanke. EU:s ministerråd vill datalagra allt, till och med dina Fodora-beställningar.

Under året har riksdagen givit regeringen rätt att ge sig själv makt att utfärda förordningar vid allvarliga fredstida kriser. Vilket kringgår hela principen om maktdelning.

I Storbritannien har den nya Online Safety Act lett till åldersgränser och ID-krav på all slags web-platser i hela världen som kan tänkas innehålla något som är olämpligt för brittiska barn och unga.

Vilket lett till oförutsedda och oönskade konsekvenser, protester och ålderskontroller utförda av tredje part som samlar in och potentiellt kan missbruka aktuell persondata.

VPN-användningen har skjutit i höjden sedan lagen infördes, vilket fått brittiska politiker att överväga VPN-förbud eller åldersgränser för VPN.

Även i EU diskuteras åldersgränser för sociala media. EU har redan tagit fram en app för ålderskontroll, i väntan på EU:s digitala plånbok. Europaparlamentet har uttalat sig för åldersgränser. Även EU:s ministerråd driver frågan. Det irländska EU-ordförandeskapet (andra halvåret 2026) har sagt sig vilja göra åldersgränser till en prioriterad fråga.

I Sverige är det främst Socialdemokraterna som kräver åldersgränser och ID-krav på sociala media. De vill även se särskilda »nätpoliser«. Samt ID-krav för spelplattformar med chattar – och fler statligt godkända nätcensorer (Trusted Flaggers).

Under hösten har det flammat upp en debatt i Storbritannien om ett statligt digital ID-kort. Motståndet är omfattande och högljutt.

I Sverige finns nu ett skarpt förslag om att svensk polis skall få använda kamerabevakning med AI-stödd automatisk ansiktsigenkänning i realtid. Vilket är att pressa undantagen från förbudet mot sådan övervakning i EU:s AI Act till sitt yttersta.

Slutligen – en viktig delseger: Chat Control 2 har i allt väsentligt fallit. EU:s ministerråd säger nu nej till obligatorisk skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden. Detta efter att Tyskland efter viss vånda landade i ett nej.

Istället fortsätter den frivilliga skanning i jakt på övergrepp mot minderåriga som bedrivs redan idag (Chat Control 1). Men även detta är problematisk massövervakning utan misstanke om brott.

Med detta skrotas även ministerrådets förslag på client-side-scanning – det vill säga spionprogram på applikations- eller systemnivå i alla telefoner och datorer som granskar innehållet i alla meddelanden innan de krypteras och sänds.

Nu börjar trilogförhandlingar mellan ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen. De är planerade till 26 februari, 4 maj och 29 juni. Däremellan kommer det att hållas en mängd tekniska möten. Här är en länk till själva förhandlingsdokumentet (PDF 491 sidor).

Man kan även notera att två av tre svenska regeringspartier (KD+L) nu har stämmobeslut på att säga nej till Chat Control 2. Det tredje (M) drev ett nej i EU-valrörelsen. Trots detta har regeringen konsekvent sagt ja till Chat Control 2 i EU:s ministerråd.

Detta var ett axplock av vad som hänt under 2025. Vi återkommer inom kort med en bloggpost om vad som är på gång 2026.

DSA ger EU:s makthavare nya problem

30 december 2025 av Henrik Alexandersson

Med Digital Services Act (DSA) har EU lagstiftat först och tänkt sedan. Nu börjar konsekvenserna bli synliga.

I en tidigare bloggpost pekade vi på att det är medlemsstaterna – inte EU – som kan besluta om att innehåll på nätet skall plockas bort, om det strider mot nationell lag eller EU-lagstiftning.

Vad DSA gör är att »harmonisera« processen så att den fungerar ungefär likadant i hela unionen. Till stöd för detta bygger man upp en ny struktur och en ny byråkrati. Vilket bidrar till att cementera dålig och problematisk lagstiftning ute i medlemsstaterna.

Till exempel kan Tyskland fortsätta att straffa användare som förolämpat andra – eftersom det bygger på lokal lag oavsett vad EU tycker.

Låt säga att USA belägger EU med strafftullar som en reaktion på att Europa inskränker det fria ordet på amerikanska nätplattformar. I det läget kan EU inte upphäva nationella inskränkningar av yttrandefriheten. Det kan bara respektive medlemsstat göra. Men alla drabbas av strafftullarna.

På så sätt får även Sverige lida för att Tyskland genomför gryningsraider mot folk som uttryckt sin frustration online.

Dessutom ställer EU krav på stora sociala medier att motverka »systemrisker« och »skadligt men lagligt« innehåll. Vilket kan tolkas lite hur som helst.

Till att börja med skall staten inte kunna kräva censur av innehåll som är lagligt. Antingen är något tillåtet (defaultläget) eller så är det förbjudet – utifrån lagar som formats i en öppen demokratisk process.

Makten skall utövas under lagarna och domstolarna skall upprätthålla lagen. Inte agera utifrån hur man känner och tycker att det borde vara – oavsett hur goda intentioner man har.

Vagheten är det stora problemet. DSA kräver att de stora sociala medierna skall censurera utan att närmare specificera vad det är som skall vara förbjudet att yttra.

Tänk vilket liv det hade blivit om man hade börjat kräva att dagstidningarna skall censurera laglig information som EU-kommissionen ogillar.

EU har dessutom givit sig själv makt att straffa sociala medier som bryter mot DSA:s krav på synnerligen omfattande compliance och administration med astronomiska böter.

Inte nog med att EU börjar bete sig som Kina och Ryssland. Då internet är gränslöst drabbas även användare i resten av världen av EU:s pekpinnar om vad som anses vara acceptabelt eller ej.

Håller vi på att förvandlas till de skurkstater vi annars kritiserar för bristande fri- och rättigheter?

När detta även drabbar amerikanska användare och därmed åsidosätter deras faktiska yttrandefrihet är det inte konstigt att reaktionerna från Washington blir kraftiga.

Det är som vanligt i EU. Man rusar in i saker utan att tänka. Ingen lyssnar på de varnande röster som hörs på vägen. Först lagstiftar man. Sedan uppstår debatt. Därefter tar man reda på fakta. Och sedan står man där med eftertankens kranka blekhet.

I sammanhanget verkar det som att vissa av EU:s makthavare har en övertro på DSA. Vilket kan utläsas i tämligen arroganta uttalanden om att nu är det vi som bestämmer vad som får sägas på internet. Skulle saken prövas rättsligt är det troligt att de inte skulle ha något annat formellt mandat än att verka för att uppenbart olagligt innehåll plockas bort.

DSA är ett onödigt, byråkratiskt, klåfingrigt extra lager av reglering – ovanpå medlemsstaternas lagstiftning. Att olagligt innehåll skall plockas bort kräver ingen ny lagstiftning. I övrigt skall samma regler gälla på som utanför internet.

Därför bör EU:s Digital Services Act skrotas. Internet skulle fungera ändå.

CC0