Femte juli

Nätet till folket!

Storebror

Kategorin Storebror är hämtad från George Orwells bok 1984. Det handlar dels om övervakning - och dels om menings- och yttrandefrihet. Och om hur staten försöker styra hur människor tänker.

Mänskliga rättigheter online

av

Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv. I god demokratisk ordning. Genom majoritetsbeslut.

Det behöver inte ske i form av något stort teatraliskt maktskifte. Istället begränsas våra fri- och rättigheter steg för steg. Inte minst online.

Det behöver inte vara av ondska. Missriktad välvilja är orsaken till mycket mänskligt lidande.

Hannah Arendt påpekade att övergrepp mot människans rättigheter alltid sker i namn av vad som anses vara kollektivets bästa.

Rätten till privatliv och yttrandefriheten är grundläggande mänskliga rättigheter. De är till för att en majoritet / staten inte skall kunna förtrycka en minoritet / individen.

Med massövervakning av våra elektroniska kommunikationer och ett allt mindre fönster för vad folk får säga är saker på väg åt fel håll.

Med risk för att tjata, här är vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv – och privat korrespondens.

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

På detta område har vi EU:s Chat Control 2 som vill granska innehållet i folks elektroniska meddelanden. Och den svenska regeringens idé om bakdörrar till totalsträckskrypterad kommunikation.

Och så yttrandefriheten…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Vilket gör sådant som EU:s Digital Services Act problematiskt. Man vill lägga sig i vad folk får säga. Men man får egentligen inte.

De grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna är under ständigt angrepp och måste därför ständigt försvaras. Såväl offline som online. Alternativet är dystopiskt.

Chat Control 2 – fortsatt låst läge i ministerrådet

av

En överenskommelse om Chat Control 2 i EU:s ministerråd sägs vara mer avlägsen än på länge. Det nu aktuella förhandlingsläget beskrivs som »ett slöseri med tid, pengar och energi«.

Just när det såg ut som om det förra förslaget om Chat Control 2 (client-side-scanning, det vill säga spionprogram på applikations- eller systemnivå i alla telefoner och datorer) var på väg att få tillräckligt stöd i EU:s ministerråd – då presenterade det tillträdande polska ordförandeskapet ett helt nytt upplägg i början av året.

Enkelt uttryckt går det ut på att meddelandetjänster kan fortsätta att frivilligt söka efter sexuella övergrepp mot barn i användarnas meddelanden, precis som idag (Chat Control 1).

Men det blir inget krav på att detta skall göras obligatoriskt eller omfatta totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden.

Vilket de medlemsstater som sagt ja till Chat Control 2 i sin tidigare form (client-side-scanning) inte vill acceptera. De menar att förslaget inte går tillräckligt långt.

När detta diskuterades på tjänstemannanivå i ministerrådet förra veckan kom man inte fram till något av betydelse. Ett omdöme är att det nuvarande upplägget är »ett slöseri med tid, pengar och energi«.

Därmed är det inte troligt att något av substans kommer att hända i frågan på justitie- och inrikesministrarnas formella rådsmöte den 12-13 juni.

Vid halvårsskiftet (1/7) går ordförandeskapet i rådet över till Danmark – som är mer positivt inställt till Chat Control 2 än Polen. Då kan vi vänta oss ännu ett nytt förslag (eller möjligen en återgång till det förra förslaget om client-side-scanning).

Vad gäller de övriga EU-institutionernas inställning vill EU-kommissionen fortfarande ha obligatorisk AI-analys av innehållet i alla användares elektroniska meddelanden. Medan Europaparlamentet vill att spaning bara skall inriktas mot personer som misstänks för brott – och att man skall respektera medborgarnas rätt till totalsträckskrypterad kommunikation.

Läs mer:
• Einigung bei Chatkontrolle so weit entfernt wie nie »
• Början till slutet för Chat Control 2? »
• Chat Control 2 i långbänk »
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol: Kompromiss i Europaparlamentet »

EU rullar ut app för åldersverifikation

av

EU vill kunna kontrollera användarnas ålder på vissa webplatser. Detta skall ske med en app som ansvariga själva medger har säkerhetsbrister.

Trots att EU:s nya digitala ID – European digital identity (EUDI) wallet – är tänkt att rullas ut nästa år tänker man redan i sommar lansera en app i vissa medlemsstater – EU mini wallet – för att verifiera besökarnas ålder på websidor.

Åldersverifikation innebär inte bara att minderåriga måste identifiera sig – utan att alla måste göra det. Vilket innebär att du inte kommer att kunna vara anonym på de aktuella websidorna.

Vilket i sin tur innebär att till exempel användares sexuella preferenser kan komma att registreras vid besök på porrsiter. Detta är något som kan missbrukas av så väl stater med moralpanik som kriminella.

Dessutom verkar den nya appen inte helt säker. Det ställs visserligen upp en del säkerhetskrav, men de flesta verkar vara frivilliga. EDRi skriver:

»At a public event earlier this year, a lead official for the ‘mini wallet’ (age verification app) project stated that because the wallet is only a temporary solution, it does not need to have such high levels of privacy and security. This is an absurd presumption.«

Sedan kan man ju fundera över hur meningsfullt det är med åldersverifikation på ett gränslöst internet där bara vissa delar faller under EU:s lagstiftning (DSA m.m.).

• EDRi: Showing your ID to get online might become a reality – a closer look at the EU’s new age verification app »

Svenska folket säger ja till »censur« av media och enskilda

av

82% av svenska folket anser att myndigheterna i fredstid skall kunna »korrigera« uppgifter i svensk media. 58% anser att myndigheterna även skall kunna göra det mot enskilda svenska användare på en blogg eller i sociala medier.

Detta enligt en undersökning från Försvarets Forskningsinstitut (FOI).

Siffrorna är inte helt färska, men har inte funnits sammanställda förrän nu. Mätningarna genomfördes 2020 respektive 2022. Det finns en tydlig ökning av stödet för statlig korrigering av information under perioden.

Huruvida detta handlar om censur eller ej är en definitionsfråga. Censur handlar traditionellt om förhandsgranskning och förbud mot att publicera något. I detta fall handlar det snarare om att korrigera felaktiga uppgifter i efterhand, det vill säga tillföra information. FOI använder dock själva ordet censur.

Men resultatet är problematiskt nog, beroende på var man drar gränsen. Att svenska myndigheter bemöter direkta påverkansförsök från främmande makt må vara en sak. Men allt är inte så uppenbart, vilket vi bland annat fick se prov på under pandemin.

I slutändan blir det ett politiskt beslut. Skall till exempel ett »klimatnödläge« öppna för att myndigheterna tillrättavisar enskilda som ifrågasätter politiska beslut och insatser?

Som vanligt kokar frågan ner till att det måste finnas någon som bestämmer vad som är rätt och fel, sant och falskt. Vilket öppnar dörren för politisk styrning, myndighetsaktivism och åsiktsdrev. I grunden finns den större frågan om fri åsiktsbildning.

Dessutom bör siffrorna betraktas mot bakgrund av EU:s ambitioner att censurera information online. Se länkar längst ner i denna bloggpost.

Undersökningens fråga:

»Tycker du att myndigheter i fredstid bör arbeta med att korrigera [”bemöta” i 2022 års undersökning] ”falska” nyheter och desinformation publicerade av …
…svenska medieföretag?
…utländska medieföretag?
…enskilda svenska användare på blogg eller sociala medier?
…enskilda utländska användare på blogg eller sociala medier?«

Resultatet är intressant oavsett om det handlar om att »korrigera« eller »bemöta«:

Länkar:
• FOI: Accepterar befolkningen censur? »
• FOI: Teknisk beskrivning av enkätundersökning om krisberedskap och totalförsvar genomförd år 2022 »

Relaterat:
• EU:s nya censur-byråkrati »
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »
• EU vill jämställa ”näthat” med terrorism »
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »

Övervakningsstaten i de kriminellas händer?

av

Vilka blir konsekvenserna när kriminella nätverk infiltrerar de myndigheter som har tillgång till hemliga tvångsmedel för övervakning och känslig persondata?

Polis, åklagare, våra domstolar och kriminalvården är exempel på rättsvårdande myndigheter som infiltrerats av kriminella nätverk. De är myndigheter som har tillgång till en mängd verktyg för övervakning och till känslig persondata.

Samma problem finns i andra, civila myndigheter som hanterar känslig information om medborgarna. Detta speciellt som man nu monterar ner många av de sekretesshinder som tidigare satts upp för att skydda individens rätt till privatliv.

Vi brukar varna för att övervakningsstatens verktyg kan komma att missbrukas av framtida makthavare med auktoritära ambitioner. Eller på grund av missriktad välvilja, överdriven nit eller inkompetens.

Till detta måste vi idag lägga kriminella nätverk som bevisligen har infiltrerat våra myndigheter, såväl rättsvårdande som andra.

Några exempel: En anställd vid Attunda tingsrätt misstänktes 2023 för att ha varnat ett kriminellt nätverk om förestående avlyssning. En åklagare har visat sig ha nära släktband till och kontakter med ledaren för ett välkänt kriminellt nätverk. Mellan 2018 och 2023 gjordes 514 anmälningar om misstänkta informationsläckor inom Polismyndigheten. Antalet misstänkta infiltrationsfall inom Kriminalvården ökade från 50 till 144 mellan 2020 och 2023. I till exempel Södertälje kommun har organiserad brottslighet påverkat kommunens verksamheter och därmed också kunnat få tillgång till känslig persondata (som kan användas för till exempel välfärdsbrottslighet).

Problemet har två sidor. Dels kan personer som är misstänkta för brott få kännedom om att och hur de övervakas och utreds. Dels kan insamlad information och persondata komma att användas av kriminella för att till exempel kartlägga offer och tysta vittnen.

Konsekvensen blir en förtroendekris. Kan vi lita på att de rättsvårdande myndigheterna och offentlig verksamhet inte låter andra missbruka dess verktyg och information?

Alla system måste utgå från att olika former av korruption och infiltration förekommer. Och skydda sig.

Regeringen bygger ut kontrollstaten

av

Regeringen river nu sekretessen mellan olika myndigheter – och ingen tycks bry sig om riskerna.

Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg debatten om samkörning av dataregister. Man oroades över att staten skulle få veta allt för mycket om den enskilde medborgaren och dennes privata förhållanden.

1975 sa dåvarande moderatledaren Gösta Bohman följande i ett av sina långa, ideologiskt präglade tal:

»|L]äggs kontroll till kontroll, registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar under kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre.«

Det var då. I sak är argumentet fortfarande lika giltigt.

Men förra veckan såg vi landets nuvarande moderat-ledda regering riva sekretesshindren mellan olika myndigheter. Ur regeringens pressmeddelande:

»För att motverka olika former av fusk, överträdelser och brottslig verksamhet är det avgörande att myndigheter kan dela information med varandra på ett effektivt och enkelt sätt. Regeringen har därför beslutat om en lagrådsremiss med förslag som innebär förenklade möjligheter för alla myndigheter att samverka och dela information med varandra.«

Det skäl man anger är alltså den förändrade brottsligheten i landet, som förvisso är ett högst påtagligt problem. Och väljarna är förmodligen med på detta.

Det kusliga är att det sker utan debatt, utan kritisk granskning – och till synes utan en konsekvensanalys av hur detta kan komma att missbrukas på sikt.

Notera att när detta verktyg finns på plats är det inte bara gängkriminella som kan komma att granskas i sömmarna. Det kommer även att användas för att hålla koll på vanligt folk.

Det är som när datalagringen (lagring av metadata om folks telefonsamtal, SMS, e-post, uppkopplingar m.m.) infördes. Politikerna lovade att den bara skulle användas för att bekämpa verkligt allvarlig brottslighet. Men det visade sig snabbt att det huvudsakliga användningsområdet blev att jaga fildelare och för Skatteverket för att snoka i folks privatliv.

(EU:s datalagringsdirektiv upphävdes senare av EU-domstolen, då det strider mot vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.)

Länkar:
• Rivna sekretesshinder för effektivare informationsutbyte mellan myndigheter »
• Presentationsbilder från presskonferensen »
• Lagrådsremiss »

Kryptering: Rikspolischefen kräver det omöjliga

av

Inte heller rikspolischefen förstår riskerna med bakdörrar till end-to-end-krypterad kommunikation.

Rikspolischef Petra Lundh stämmer nu in i kören med regeringen, EU och Europol – och kräver att myndigheterna skall få tillgång till innehållet i totalsträckskrypterade (E2EE) elektroniska meddelanden.

Vi får dock inte veta hur.

Hur har hon tänkt sig att skapa bakdörrar som inte kan utnyttjas av kriminella och främmande makt?

Hur har hon tänkt bereda sig tillgång till E2E-krypterad kommunikation utan att riskera alla användares säkerhet? I hela världen!

Hur har hon tänkt sig lösa situationen för alla meddelande-apparnas användare i skurkstater – vars frihet, säkerhet och liv hänger på säker kommunikation?

Hur har hon tänkt tvinga meddelandetjänster utanför Sverige/EU att bryta sina kunders kryptering?

Polisen har redan tillgång till andra verktyg (hemlig dataavläsning) för att spana på folk som är misstänkta för brott. (Spionprogram på telefonen / datorn som noterar allt som sker.) Detta gäller även om misstanken om brott inte är konkret, i vissa fall.

Men om man bryter den grundläggande mänskliga rätten till privatliv och privat korrespondens, då kan den vara borta för alltid.

I samma inslag (TV4) verkar det dock som att problemet med att kringgå säker kommunikation kan ha sjunkit in hos justitieminister Gunnar Strömmer (M):

»[Krypterade meddelanden] har skapat väldigt stora problem för brottsbekämpningen. Å andra sidan finns det frågor om informationssäkerhet när det gäller den här typen av kanaler som också måste lösas. Vi arbetar med de frågorna nu, jag får återkomma om hur vi ser på vägen framåt, säger Strömmer.«

Det skall bli oerhört intressant att se hur sådana lösningar är tänkta att se ut. Det mesta talar för att detta är ett olösligt problem. Om man inte är beredd att offra säkerheten för användare av totalsträckskrypterade appar i hela världen, vill säga.

Politikens krypskytte mot krypterad kommunikation har pågått i årtionden. Väldigt lite nytt har tillförts i debatten under den tiden. Positionerna är till synes låsta.

Läs mer:
• Polisen vill få tillgång till kriminellas krypterade chattar
• Så vill EU och regeringen få tillgång till innehållet i dina meddelanden
• Joint Letter on Swedish Data Storage and Access to Electronic Information Legislation »
• ProtectEU – övervakning, datalagring och bakdörrar till krypterade meddelanden »
• Chat Control 2 – en uppdatering »
• Stoppa regeringens bakdörrs-lag! »
• Regeringens kryptoproblem »
• Försvarsmakten värnar rätten till totalsträckskrypterad kommunikation »
• Striden om kryptering tar ny fart »

Så vill EU och regeringen få tillgång till innehållet i dina meddelanden

av

EU och regeringen vill komma åt totalsträckskrypterade meddelanden och e-post. Med Chat Control 2 kommer de att kunna göra det – på alla telefoner och datorer.

EU, Europol och den svenska regeringen är på krigsstigen mot totalsträckskrypterad kommunikation. Man vill ge myndigheterna en »bakdörr« för att komma åt misstänkt innehåll.

Säkerhetsmässigt vore detta en katastrof. Antingen har man säker kryptering end-to-end, eller så har man det inte. Det finns inga mellanting.

Om europeiska och svenska myndigheter skapar säkerhetsluckor (bakdörrar) i vår elektroniska kommunikation – då kommer dessa med säkerhet även att användas av till exempel kriminella, främmande makt och förtryckarstater över hela världen.

Inte desto mindre argumenterar EU och regeringen för att så skall ske. Justitiedepartementet hänvisar till rättssäkerhetsgarantier i form av att det skall krävas domstolsbeslut. (Vilket dock inte ändrar att man ödelägger den tekniska säkerheten.)

Nu måste man ha flera saker i huvudet. I EU:s ministerråd tröskas samtidigt förslaget om Chat Control 2 genom beslutsprocessen. Även om frågan för tillfället gått i långbänk – så finns en majoritet bland medlemsstaterna för client-side-scanning.

Det innebär att man lägger in spionprogram (på applikations- eller systemnivå) i alla mobiltelefoner, plattor och datorer. På så sätt vill man kontrollera innehållet i våra meddelanden och vår e-post innan de krypteras och sänds iväg. (Vilket för övrigt skapar nya säkerhetsproblem.)

Således kommer de rättssäkerhetsgarantier man talar om när det gäller »bakdörrar« att falla platt till marken – eftersom man med Chat Control 2 ändå tänker kontrollera innehållet i allas alla elektroniska meddelanden.

Som om Chat Control 2 inte är illa nog i sig kommer förslaget att drabbas av ändamålsglidning. Övervakningslagar utökas alltid vad gäller så väl form som omfattning. Alltid.

Med Chat Control 2 får EU, Europol och den svenska regeringen sina bakdörrar – på alla telefoner och datorer, alltid – utan rättssäkerhetsgarantier. Till priset av försämrad säkerhet för alla, i hela världen.

Slutligen måste man fråga sig vad framtida makthavare kan göra med de övervakningsverktyg vi nu ger dem. Att bereda sig tillgång till medborgarnas kommunikationer är varje auktoritär ledares dröm.

Det behöver inte ens handla om onda makthavare. Systemet kan lika gärna missbrukas på grund av inkompetens, dåligt omdöme, slentrian, överdriven nit, yttre påverkan, infiltration, korruption eller bara för att någon har en dålig dag på jobbet.

Att bereda sig tillgång till medborgarnas privata meddelanden är ett oerhört kraftfullt verktyg med närmast oemotståndliga frestelser för dem som kontrollerar systemet. Därför säger de grundläggande mänskliga rättigheterna:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

När de mänskliga rättigheterna stadfästes efter andra världskriget – då visste man hur illa det kan gå om man tummar på dem. Det är därför de är skyddade i internationella fördrag som vi förbundit oss att följa. De skall inte gå att ändra eller kringgå. De är till för att skydda individen mot staten.

EU:s och regeringens planer vad gäller bakdörrar till totalsträckskrypterade meddelanden och Chat Control 2 måste stoppas!

Läs mer:
• Joint Letter on Swedish Data Storage and Access to Electronic Information Legislation »
• ProtectEU – övervakning, datalagring och bakdörrar till krypterade meddelanden »
• Chat Control 2 – en uppdatering »
• Stoppa regeringens bakdörrs-lag! »
• Regeringens kryptoproblem »
• Försvarsmakten värnar rätten till totalsträckskrypterad kommunikation »
• Striden om kryptering tar ny fart »

Tyskland börjar datalagra – igen

av

För fjärde gången försöker en tysk regering nu införa lagring av data om medborgarnas elektroniska kommunikationer.

Den tillträdande tyska regeringen tänker återinföra datalagring. Dock »bara« av IP-adresser och portnummer, och »bara« i tre månader. (Ej annan metadata om telefonsamtal, SMS, meddelanden, mobilpositioner m.m.)

Det är dock tveksamt om EU-rätten ger utrymme för sådan generell lagring, speciellt om det sker utan närmare specifikation än allmän »brottsbekämpning«.

Enkelt uttryckt slår EU-domstolen (ECJ) fast följande: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Redan innan ECJ år 2014 upphävde EU:s datalagringsdirektiv var frågan het i Tyskland.

2010 ogiltigförklarade Tysklands författningsdomstol den dåvarande tyska lagen som implementerade EU:s ursprungliga datalagringsdirektiv (Telekommunikationsgesetz, TKG), med motiveringen att den stred mot rätten till privatliv.

2015 anpassades ny tysk datalagring delvis till EU-domstolens beslut 2014. 2017 kom förvaltningsdomstolen i Köln fram till att datalagringen trots detta stred mot EU-rätten, eftersom den inte var »differentierad och riktad«, utan generell. Datalagringen avbröts då.

Den nu avgående regeringen beslutade att man inte ville ha någon generell datalagring. Istället diskuterades en »Quick Freeze«-modell, där data inte lagras rutinmässigt, utan först »fryses« vid konkret misstanke och efter rättsligt godkännande.

Nu återuppstår dock den tyska datalagringen, om än i en light-variant. Den nya regeringen skulle säkert vilja gå längre – men EU-rätten sätter gränser.

(Samtidigt vill den svenska regeringen utöka datalagringen till att även gälla innehåll (inte bara metadata) i alla olika meddelandetjänster. Den svenska utredningen vill även att totalsträckskrypterade meddelanden skall kunna överlämnas till mydigheterna i läsbar – det vill säga av-krypterad – form.)

CC0

Den som är oskyldig har allt att frukta

av

»Den som är oskyldig har inget att frukta« är ett väldigt dåligt argument för mer övervakning.

För det första är det inte du som har att bedöma om du har »rent mjöl i påsen«.

Det kommer att göras av algoritmer som söker mönster och samband som kan leda till att helt och hållet oskyldiga människor utsätts för statens närgångna granskning.

För det andra handlar det inte bara om dig. Säker och totalsträckskrypterad kommunikation är livsviktig för oppositionella och dissidenter i skurkstater.

Bakdörrar till dessa meddelanden (som regeringen nu vill införa) kommer även att drabba medias visselblåsare och människors kommunikation med till exempel jurister, själasörjare och läkare – i hela världen.

För det tredje är individens rätt till privatliv och privat korrespondens en grundläggande mänsklig rättighet.

Dessa rättigheters funktion är att skydda individen mot övergrepp från staten. Därför är det oroväckande när staten vill inskränka dem.

EU-domstolen har fastställt en enkel, begriplig och klok princip: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

CC0