• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Media

Media är vår kategori för poster som berör traditionell media samt nya och alternativa media.

Assange & Greenwald: När staten försöker hugga huvudet av budbäraren

6 februari 2020 av Henrik Alexandersson

Kan journalister hållas ansvariga för hur deras källor kommit över sitt material?

Frågan är aktuell i flera fall. Dels har vi Wikileaks grundare Julian Assange som riskerar 175 år i fängelse i USA för spioneri – efter att ha publicerat material från visselblåsare och hackare. Dels Glenn Greenwald, en amerikansk journalist bosatt i Brasilien – som anklagas för dataintrång efter att ha publicerat material från en källa som avslöjat korruption på regeringsnivå.

En journalist får naturligtivs inte uppmana eller pressa en källa till olagliga handlingar. Men om avslöjande material ändå hamnar på deras bord – då har journalisten / redaktionen framförallt två överväganden att göra:

  1. Kontrollera om materialet är autentiskt och relevant.
  2. Överväga om det är av allmänintresse att publicera.

I både Assanges och Greenwalds fall är det ställt bortom allt tvivel att materialet är äkta och att det är av stort allmänintresse. Man kan rent av tala om att det i båda fallen handlar om publiceringar av stort demokratiskt värde – av information som makthavarna försöker dölja för folket.

Speciellt olustigt blir det när man åtalar eller utreder journalister för hur materialet från början läckt ut – vilket pressar dem att ange sina källor. Detta är naturligtvis oacceptabelt i en demokratisk rättsstat med tryckfrihet och en fri press.

För att citera EFF:

It’s a mark of tyranny to prosecute reporters who truthfully report on government corruption.

För den som inte är lika påläst om Greenwald som om Assange följer här ett par länkar:

• When Computer Crimes Are Used To Silence Journalists: Why EFF Stands Against the Prosecution of Glenn Greenwald »

• Over 40 press freedom and civil liberties groups denounce Brazil’s charges against Glenn Greenwald »

Arkiverad under: Demokrati, Länktips, Media, Rättssäkerhet, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Glenn Greenwald, Julian Assange, tryckfrihet

Är det medias intåg på nätet – inte sociala media – som polariserar samhället?

18 december 2019 av Henrik Alexandersson

Det diskuteras om internet och sociala media har orsakat ett mer polariserat samhällsklimat.

Naturligtvis är det fler som fått tillgång till en plattform för att yttra sig. De allra flesta tillför något till det allmänna samtalet. Andra är mer destruktiva. Vilket är ungefär som i världen utanför internet.

Dels innebär internet att vi erbjuds fler nyheter, fler åsikter, fler analyser, fler vinklar och mer kritik av rådande förhållanden. Dels medför det att dramatiskt många fler människor än tidigare har möjlighet att delta i samtalet.

Detta får naturligtvis konsekvenser, till exempel i form av att olika idéer ställs mot varandra. Vilket jag tycker man bör se som en bra sak. Det är så det skall vara i en demokrati – speciellt en parlamentarisk demokrati – för att samhällsdebatten alls skall kunna röra sig framåt.

Men om man ändå skall diskutera polarisering och internet – då finns det en vit fläck i debatten. Det är traditionella media, dess roll och verksamhet.

I dagspressens barndom var den mist lika hatad av makthavarna som internet är idag. I sin blandning av högt och lågt var den en disruptiv kraft. Den gav inte bara människor nyheter från hela världen. Den gjorde det även möjligt för vanligt folk att följa med i hur makten utövades.

Pressen har alltid levt på att sälja tidningar – eller som idag dra klick på nätet. För att denna affärsidé skall fungera måste människor vilja köpa tidningarna. Och krig, våld, skandaler, tragedier och olyckor säljer bättre än artiklar som berättar att allt är i sin ordning.

Sedan klev pressen – motvilligt – ut på internet. Här kan en nyhetscykel som förr tog minst ett dygn vara passerad på ett par timmar. Tempot är högre. Så man behöver fler krig, skandaler, tragedier och olyckor. Och i den mån utbudet av sådant inte möter efterfrågan måste något göras. Det kan till exempel ske genom att man blåser upp mindre händelser till något större än vad de i själva verket är. Eller genom att man skapar nyheter. (Kolla aldrig en bra story, som man säger i kvällspressen.)

Konfrontation är säljande nyheter. Dessutom är det lätt att skapa konfrontation. Det räcker med att intervjua ett par olika personer med olika åsikt – och sedan blåsa upp detta till något slags stor konflikt. Ännu »bättre« är om man lyckas skapa splittring inom en viss grupp. Eller om man kan skapa en konfrontation som leder till att politiker stressas till att måla in sig i ett hörn. Då kan pressen ha saker att skriva om i månader, rent av år.

Så även om pressen har en stor och viktig uppgift i att granska och hålla efter makten – så har den också en mindre ädel sida.

Därför vill jag lägga fram följande tanke: Tänk om det är pressens intåg på internet som skapat ett mer polariserat samhällsklimat?

/ HAX

Arkiverad under: Demokrati, Media, Nätkultur, Sociala media, Storebror, Sverige Taggad som: polarisering

Nätdebatten är en kamp om makten över ordet, agendan och verklighetsbilden

7 november 2019 av Henrik Alexandersson

Den som vill diskutera nätfrågor nuförtiden måste ha flera tankar i huvudet samtidigt. Många aktörer driver dubbla agendor. Sådant som ur ett perspektiv kan ses som en rimlig åtgärd eller reglering kan ur ett annat få oväntade och oönskade konsekvenser. De krafter som påstås vara goda visar sig inte vara alltigenom goda – och de onda inte alltigenom onda.

Naturligtvis är det problematiskt när Facebook, Google eller staten samlar på sig allt för mycket information om människor. Naturligtvis är det problematiskt om det sprids falska nyheter som syftar till att påverka allmänna val eller destabilisera vår demokrati. Naturligtvis kan hat och hot på nätet vara ett problem.

Men man skall akta sig för att reagera reflexmässigt. Risken är att man bara ersätter ett problem med ett annat (eller flera), som möjligen är värre. Eller att man offrar ett större värde för att lösa ett mindre problem.

Ändå är det precis vad som sker. Debattörer och politiker kräver ständigt mer reglering. Traditionella media kräver att bli räddade från en ny marknad på vilken deras gamla affärsmodeller inte fungerar. Människor som får mothugg i nätdebatten upplever sig som kränkta och kräver censur.

Ta till exempel frågan om det nya stoppet för politisk annonsering på Twitter. Företaget hävdar att budskap förtjänar att spridas genom sin egen kraft istället för mot betalning. Vilket låter ädelt men är fullständigt naivt. Resultatet blir bara att etablerade partier och kandidater med en upparbetad skara följare kan fortsätta nå en bred publik genom sina vanliga postningar – medan nya och små utmanare hindras från att ge sina budskap större spridning. Inte undra på att Twitters tilltag applåderas av stora delar av etablissemanget.

Här skall man hålla i minnet att varje inskränkning av möjligheten att uttrycka sig innebär att mängden tillgänglig information som krävs för att till exempel göra ett informerat och väl genomtänkt val minskar.

Eller ta kravet på att Facebook skall faktakolla politiska annonser. Hur är det över huvud taget tänkt att gå till? Vem skall avgöra vad som är sant eller falskt? Hur skall man göra när det råder oenighet om verklighetsbilden? Och vad innebär detta för den som vill ifrågasätta »etablerade« uppfattningar, påståenden och förhållanden?

I sammanhanget bör man även ägna debattörerna en del uppmärksamhet. Många krav på reglering kommer från politiken – där man som regel ogillar att internet ger vanligt folk möjlighet att ifrågasätta, lägga sig i och framföra besvärliga åsikter. Andra krav kommer från de media som ogillar den nya konkurrensen på nätet – och som vill försvara sin makt över agendan. (Samma media som f.ö. drivit fram den absurda idén om »länkskatt« i EU.)

Så även om det som sagt finns sådant som är problematiskt med nätkulturen och dess aktörer – så bör man komma ihåg att det mycket handlar om makten över ordet, agendan och verklighetsbilden. Lite som när tryckpressen skakade om sin tids maktstrukturer. Det vill säga att många av det fria ordets gamla grindvakter blir irrelevanta.

/ HAX

Tips: På måndag den 11 november kl 18:30 drabbar Publicistklubben samman i en debatt med de svenska Facebook-cheferna. Den livesänds på PK:s hemsida och på dess Facebook-sida.

Arkiverad under: Censur, Media, Nätkultur, Privatliv, Sociala media, Spaning, Storebror, Webben, Yttrandefrihet

Kommer Frankrike att driva ut Google från den europeiska marknaden?

25 oktober 2019 av Henrik Alexandersson

Anta att du har en web-sida. Anta vidare att du kan stifta en lag som tvingar dem som länkar till din sida att ge dig pengar. Anta slutligen att lagstiftningen även kan tvinga andra att länka till din sida. Det vore kanske lönsamt och praktiskt för dig. Men olämpligt och fel på så många andra plan. Ändå är detta precis vad franska mediehus vill.

Det handlar om artikel 15 (11) i EU:s nya upphovsrättsdirektiv – den så kallade länkskatten. Den föreskriver att den som länkar till tidningar och media med mer än enstaka ord skall betala en licensavgift. Vilket i sig är en märklig och bakvänd idé. Så Google vägrar. Vilket gör fransmännen rasande. Härom veckan krävde de att en ny EU-myndighet inrättas för att tvinga Google att betala länkskatt.

Och nu tar man det hela till nästa steg. AFP/F24 rapporterar:

French media firms said Thursday that they would drag Google before the country’s competition regulator over its refusal to pay for displaying their content in search results, setting up a legal fight over a new EU copyright law.

Du kan även läsa mer hos Emanuel Karlsten: Franska medier slår tillbaka mot Google – går till domstol för att tvinga sökjätten betala »

Först var det Youtube som meddelade att man kan komma att blockera alla användare i EU på grund av upphovsrättsdirektivets krav på uppladdningsfilter (artikel 13/17). Och nu försöker fransmännen driva frågan om länkskatten till en punkt där det enklaste och kanske rimligaste för Google kan vara att helt sluta länka till europeiska media.

EU:s upphovsrättsdirektiv, Frankrike och mediehus med förlegade affärsmodeller riskerar att förvandla EU till ett digitalt ökenlandskap.

Arkiverad under: EU, Europa, Media, Nätkultur, Upphovsrätt Taggad som: artikel 11/15, Frankrike, länkskatt

Frankrike vill ha en ny EU-myndighet för att tvinga Google att betala »länkskatt«

16 oktober 2019 av Henrik Alexandersson

Frankrike vill se en ny EU-myndighet för att hålla koll på de stora digitala företagen, som Google. En talesman för den franska regeringen säger:

»A big American company, Google namely, has announced it would not comply with an EU copyright directive … we have to put an end to this illegal behaviour.«

Vad är det då för olagligt beteende den franska regeringen upprörs över?

Det handlar om artikel 11/15 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv, den så kallade länkskatten. Idén är att sökmotorer, digitala plattformar m.fl. skall betala en ersättning till mediehusen om de länkar till nämnda mediehus artiklar. Vilket naturligtvis är helt nipprigt.

Så Google vägrar. Istället för vanliga länkar med rubrik, bild och en kort ingress publicerar man bara en enkel länk. Vilket gjort fransmännen ursinniga.

Enkelt uttryckt: Frankrike/EU vill att den som länkar till en nyhetsartikel skall betala. Google vägrar. Fransmännen tycker att detta är oacceptabelt – och vill kunna tvinga Google att både länka med »rika« länkar som förr och betala för det.

Man vill alltså tvinga Google att utföra en handling som under de nya reglerna är avgiftsbelagd.

Och för att lyckas med detta vill Frankrike nu ha en ny EU-myndighet.

Vilket inte gör den idiotiska idén om »länkskatt« ett dugg bättre.

EUObserver » France: EU ought to create digital regulator »

Arkiverad under: EU, Media, Nätkultur, Sociala media, Upphovsrätt, Webben Taggad som: artikel 11/15, Frankrike, länkskatt

Svenskarna och internet 2019 – de viktigaste siffrorna på ett par minuter

15 oktober 2019 av Henrik Alexandersson

Idag har den årliga rapporten »Svenskarna och internet« släppts. Och som vanligt innehåller den mycket smått och gott av intresse.

95% av svenska folket använder internet och 91% gör det dagligen. 91% använder internet i datorn, 90% i mobilen och 61% i surfplatta. Landsorten är på väg att hinna ikapp städerna vad gäller tillgång till bredband. Och de äldres nätanvändning är långsamt på väg att hinna ikapp alla andras.

Mest »meningsfull« upplevs användning av nätet vara vad gäller nyhetsappar, poddar/radio, film/video och ljudböcker. Det vill säga mediekonsumtion. Intressant nog upplever dubbelt så många (40%) att sociala media inte är meningsfulla, jämfört med meningsfulla (24%).

Vad gäller samhällets digitala tjänster ligger användandet på över 70% för Skatteverket och kollektivtrafiken. Användningen är högre bland unga och medelålders än bland äldre. Och högre bland högutbildade och höginkomsttagare jämfört med lågutbildade och låginkomsttagare.

45% av internetanvändarna känner sig övervakade på nätet och 30% gör det inte. Fler upplever sig övervakade av storföretag än av myndigheterna. 21% oroas av att myndigheterna inkräktar på deras integritet på nätet och 51% gör det inte.

97% av nätanvändarna uppger sig söka information på nätet, 37% gör det dagligen. »Bara 1 procent tror att all information på internet är pålitlig och lika många att ingen information alls går att lita på. Totalt sett tror 80 procent att minst hälften går att lita på varav 43 procent tror det mesta och 36 procent endast hälften. Drygt var tionde, 13 procent, tror att det endast är en liten del av informationen som är pålitlig.«

83% av användarna accepterar användarvillkor utan att läsa igenom dem »flera gånger« eller »någon gång«.

Andelen användare som delar eller skickar vidare andras information i sociala media har minskat från 59% förra året till 49% i år. Nivån av källkritik uppges vara hög, om än något sjunkande.

Användningen av e-post är fortsatt hög (97%). Att chatta blir stadigt och långsamt allt vanligare (86%). Internettelefoni och videosamtal används av 71% av användarna. Dock är det betydligt färre som använder dessa två tjänster dagligen.

Den vanligaste meddelandetjänsten är Facebooks Messenger (62%). Skype är på nedgående (45%) och WhatsApp på uppgående (35%).

Användningen av sociala medier håller på att plana ut. 83% av nätanvändarna använder sociala media och 65% gör det dagligen. Facebook (74%) och Instagram (61%) är fortsatt de vanligaste plattformarna. Värt att notera är att Twitter (24%) och LinkedIn (31%) har ett lågt dagligt användande på 5-7%. Snapchat har sin huvudsakliga publik i åldern 12-25 år. Och i åldersgruppen 26-45 år är Flashback större än Twitter och LinkedIn.

Ser man till mediekonsumtion är traditionell tv på nedåtgående (89%) medan play-tjänster planat ut (81%). Samma trend gäller traditionell radio (81%) i förhållande till digital radio (62%). Konsumtionen av papperstidningar är på väg ner (77%) – och intressant nog gäller den trenden även digitala tidningar (80%). Pappersboken behåller sina läsare (88%) samtidigt som e- och ljudböcker visar en tydligt uppåtgående trend (41%).

Andelen användare som ser på digital film och video ökar tydligt (86% ibland samt 36% dagligen). Youtube är fortfarande störst, framför övriga play-tjänster och Netflix. Även om det finns ett tydligt gap har Youtubes tillväxt stannat av medan Netflix fortfarande expanderar.

Vad gäller digitalt lyssnande konsumerar 87% av nätanvändarna musik varav 47% dagligen. För Spotify är siffrorna 70/37%. Radiostationer på internet 61/12%. Poddar 55/9%. Och ljudböcker 33/7%. Musik och Spotify ökar. Radiolyssnandet har planat ut. Poddar ökar stadigt.

77% läser dagstidningar på nätet, varav 37% dagligen. För bloggar är siffrorna 49/7%. Och för e-böcker 28/3%.

Vad gäller betalningsviljan, så är den i fallande för tidningarna (48%). Men stigande för film/tv/video (58%) och musik (57%).

Slutligen, när det gäller onlinespel är 60% av nätanvändarna aktiva någon gång och 26% dagligen. Här är de yngre användarna tydligt dominerande.

Läs hela Svenskarna och internet 2019 här (PDF) »

Arkiverad under: Media, Nätkultur, Sociala media, Sverige, Webben Taggad som: Svenskarna och internet 2019

Frankrike vs. Google

25 september 2019 av Henrik Alexandersson

Piratpartisten Henrik Brändén på Facebook:

Fransk nationalekonomiskt tänkande?
– Om ni länkar till oss måste ni betala!
– Då länkar vi inte till er.
– Oacceptabelt!

Läs Emanuel Karlsten: Frankrikes kulturminister om att Google vägrar betala medier för länkar: ”Inte acceptabelt” »

Uppdatering: Experter skeptiska till Frankrikes Google-hot: ”Svårt att se det bära” »

Arkiverad under: Länktips, Media, Nätkultur, Upphovsrätt Taggad som: artikel 11/15, Frankrike, Google, länkskatt

Driver SVT på för en reglering av sociala media?

3 september 2019 av Henrik Alexandersson

SVT Kultur har idag ett par artiklar om sociala media. Gemensamt är att de trycker på för någon form av reglering av sociala media.

Digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) säger bland annat att det behövs reglering på EU-nivå. Dels handlar det om mer överskådliga användarvillkor. Dels om innehåll.

SVT formulerar ingången till sin artikel så här. »Sociala mediers inverkan på oss människor skapar frågor om rätt och fel i det moderna informationssamhället. Är det individens ansvar att lära sig vara källkritisk eller borde nätjättar som Facebook och Google styras av ett etiskt regelverk?«

Så även om artikeln är en smula oklart skriven får man anta att det är detta han syftar på när han talar om att han och andra ministrar haft möte med de stora nätplattformarna. »Där har vi understrukit både en dialog mellan myndigheter och företag men också att företagen tar ett betydligt större ansvar.«

Vilket riktar ljuset mot de ständiga frågorna: Vem skall bestämma vad som är rätt och fel? På vilken grund skall ett sådant etiskt regelverk i så fall vila? Och är det överhuvudtaget lämpligt med reglering?

SVT har även en artikel med filosofiprofessorn tillika nya akademiledamoten Åsa Wikforss. Hon säger »Problemet har varit att de här teknikjättarna har sagt att de inte är publicister utan en ”plattform” där folk får skriva vad de vill. Därför har man inte velat gå in och ta det där ansvaret över innehållet. Men nu inser man ju att den där linjen inte riktigt håller.«

Vilket rimligen också landar i att det måste ske någon form av styrning, övervakning, kontroll, urval och begränsning av innehåll.

Båda texterna är luddigt hållna och man kanske inte skall dra allt för stora växlar på dem. Det intressanta i sammanhanget är att de presenteras av SVT som är en av landets största och mest etablerade mediekanaler. (Som dessutom ägs av staten.)

Man skulle lätt kunna misstänka att SVT försöker sätta ramarna för en debatt som syftar till att styra och begränsa innehållet i sociala media. Det är i vart fall intrycket man får när de nu kör flera sådana här inslag / texter samtidigt.

Att ropa efter reglering är alltid lätt. Men det leder till följdfrågor. Reglering av exakt vad? Hur är det tänkt att ske? Vem är det i så fall som förväntas bestämma vad andra människor skall tillåtas publicera i sociala media? Och på vilken grund?

Att formuleringarna är vaga gör bara behovet av uppmärksamhet och lite sund misstänksamhet desto större. Det är nämligen så här vägen till reglering och lagstiftning brukar börja.

Länkar:
• Digitaliseringsminstern: De globala nätjättarna borde ta betydligt större ansvar »
• Åsa Wikforss: ”Vi befinner oss i en experimentell verkstad” »

Arkiverad under: Censur, Media, Nätkultur, Sociala media, Storebror, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: SVT

Vilka röster kommer att höras i Facebooks nyhetsflöde?

13 augusti 2019 av Henrik Alexandersson

I USA är Facebook på väg att teckna licens-avtal med ett antal stora mediehus.

Ars Technica:

Facebook has approached several prominent news organizations to license its content for a new news-oriented section of the Facebook site, The Wall Street Journal reported on Thursday. Some outlets could get as much as $3 million per year. It’s a significant change in strategy for the social media giant, which previously explored an ad-sharing model under Facebook’s Instant Articles program.

The Journal reports that Facebook has approached a number of news outlets, including ABC News, Dow Jones (parent of the WSJ), The Washington Post, and Bloomberg.

Räkna med att detta kommer att skapa debatt om vilka media som  släpps in i Facebooks nya nyhets-sektion.

Detta får nog också ses som ett steg mot Facebooks uttalade ambition att lyfta etablerade media för att »balansera« nyhetsflödet på siten.

Nu får vi se om något likande kommer att ske på den svenska marknaden. Och i så fall vilka media man tänker lyfta fram framför andra.

Man kan även ana att detta är en modell som kommer att användas när EU:s nya upphovsrättsdirektiv blir lag i medlemsstaterna. Det vill säga att Facebook kommer att samarbeta med ett fåtal, utvalda mediepartners. Frågan blir då hur man tänker hantera andra media – som man inte har avtal med – när de läggs upp i användarnas flöde.

Länk: In strategy shift, Facebook seeks to pay millions to license news »

Arkiverad under: Media, Nätkultur, Sociala media, USA, Yttrandefrihet Taggad som: Facebook, media

Nu börjar processen om Assanges utlämning till USA

13 juni 2019 av Henrik Alexandersson

Den brittiske inrikesministern, Sajid Javid, har nu givit klartecken till att den rättsliga prövningen av USA:s begäran om utlämning av Julian Assange kan inledas. Vilket kommer att ske under fredagen.

Med tanke på att USA dammat av uråldriga spioneri-lagar (som skrevs i en helt annan kontext) har detta kommit att handla om mycket mer än bara Assange och Wikileaks.

Den centrala frågan är om man kan döma journalister för spioneri – om de offentliggör hemligheter som har ett tydligt allmänintresse och som avslöjar missförhållanden, fulspel och övertramp.

Man måste fråga sig om syftet inte snarare är politiskt. Det vill säga att skydda den maktapparat som begått tvivelaktiga handlingar i krig, som försökt föra folket bakom ljuset i utrikespolitiska frågor och som i ett vidare demokratiskt perspektiv betett sig illa. Att i ett missriktat försök att rädda ansiktet hugga huvudet av budbäraren.

Hur skall journalister i framtiden hantera hemligstämplad information som avslöjar missförhållanden, lögner och maktmissbruk? Vad kommer detta att innebära för en av medias absolut viktigaste uppgifter – det vill säga att granska makten?

Fredagens förhandling kommer mest att handla om formalia och om att lägga ut tidtabellen för en process som kan bli mycket långdragen. Och hur den än faller ut kan man vara rätt säker på att frågan kommer att drivas ända upp till högsta instans.

Länk: Sajid Javid signs US extradition order for Julian Assange »

Arkiverad under: Media, Rättssäkerhet, Storebror Taggad som: Julian Assange, UK, Wikileaks

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nätfrihet och integritet!

Femte juli är en nätpolitisk nyhetssajt som står på internetanvändarnas sida. Läs mer.

  • Twitter: Femtejuli
  • Youtube
  • Soundcloud: 5july
  • RSS-flöde

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • EU rullar ut app för åldersverifikation8 maj 2025
  • Svenska folket säger ja till »censur« av media och enskilda7 maj 2025
  • Övervakningsstaten i de kriminellas händer?6 maj 2025
  • Regeringen bygger ut kontrollstaten29 april 2025
  • Kryptering: Rikspolischefen kräver det omöjliga28 april 2025

Senaste kommentar

  1. Chat Control 2 i långbänk om Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet15 mars 2025

    […] Läs mer om de låsta positionerna i EU:s ministerråd: Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet » […]

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS