Nu stresstestas det öppna samhället

Låt mig börja med att säga att jag inte tror annat än att de åtgärder som nu sätts in mot coronaviruset införs med de bästa intentioner och utan baktankar. De är förmodligen rimligt rätt och nödvändiga.

Men vi skall hålla i minne att det är en sak att införa frihetsinskränkningar – och en helt annan att avskaffa dem. Det är lätt hänt att makthavare ser sin sin chans att istället göra dem permanenta. »Slösa aldrig bort bort en bra kris« – som det politiska ordspråket säger.

Kommer till exempel insamlingen av den (förvisso anonymiserade) mobildata som EU nu vill ha att upphöra när krisen är över? Eller kommer den politiska makten och dess funktionärer att inse vilken oerhört rik källa till information om folket sådan data är? Så att de kan betrakta oss från ovan, som en myrstack – även efter krisen.

Snart kommer attackerna på det fria ordet och mot ett fritt och öppet internet. Det är bara en tidsfråga.

Detta är förvisso första gången mänskligheten möter en livestreamad existentiell kris i en uppkopplad värld. Så vi rör oss på delvis outforskad mark.

Och när nu även vanliga människor kan göra sin röst hörd online, ifrågasätta och lägga sig i – då blir det fria ordet på nätet lätt ett störningsmoment för överheten.

Detta medan internet i själva verket är det nya, fantastiska verktyg som vi kan använda för att så snabbt som möjligt bygga upp vår värld igen efter krisen. Och som låter oss arbeta, kommunicera och beställa hem mat (och prylar från Amazon) på ett smittsäkert sätt.

Möjligen kan man befara att traditionell media och internet ibland är en olycklig kombination. Jag har påpekat det tidigare:

Den nyhetscykel som förr var något dygn är i vår uppkopplade tid på sin höjd ett par timmar. Allt måste ständigt drivas framåt. Läsarna måste ges omedelbar tillfredsställelse och man måste få större genomslag än konkurrenterna. Varje klick är viktigt.

Så media måste alltid ha något nytt att komma med – för att hålla sig flytande. Vilket kan bidra till att skruva upp tonläget och skapa något slags masspsykos.

Jag tror helt enkelt att medias sensationalism i sammanhanget är ett större problem än att vissa vanliga människor gapar och bär sig åt i sociala media.

Detta sagt utan att undervärdera krisens djup och allvar. Men få saker blir bättre av att vi stressar upp oss över sådant som ännu inte har inträffat – och i många fall aldrig kommer att inträffa. Om inte annat för att människor i panik tenderar att fatta sämre och mindre rationella beslut än de som håller huvudet kallt.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.