Kan svenska journalister börja rapportera om artikel 11 nu?

Det har varit påtagligt tyst i svenska media om EU:s nya upphovsrättsdirektiv på senaste tiden – trots att dramatiken varit rätt stor.

Vilket har fått många att fråga sig om det faktum att de stora tidningsutgivarna i Europa vill ha direktivets artikel 11 (»länkskatten«) kan vara en orsak till det svala intresset.

Nu kommer det dock andra signaler från både det internationella och europeiska journalistfacket. De har granskat påståendet om att artikel 11 är till för att journalisterna skall få betalt – och kommit fram till att det inte stämmer.

These discriminatory provisions and proposals contained in Article 11 and Recital 35 of the text dash any hopes that the Directive would support authors in the press sector in obtaining fair and proportionate remuneration for their work under this law or in future national legislation.

Enkelt uttryckt: Artikel 11 tillför inget av värde för journalister. Snarare uppmuntrar den mediehusen till avtal i vilka journalisterna hamnar i ett sämre läge.

Techdirt konstaterar Mike Masnick uppgivet:

In short, the final text pays lip service to the idea that publishers should pass on money to journalists, but also provides a massive loophole in that all the publishers need to do is write this requirement out of any contract and not have to worry about it.

It appears that this kind of tactic is found throughout Articles 11 and 13. The text says you don’t have to use filters, but provides no workable alternative. The text says that memes are allowed, but never explains how a site can comply with the law without blocking all memes. The text of the directive basically pays lip service to all the complaints and obvious consequences, but rather than deal with the consequences, it just says ”and don’t let those consequences happen.” This is no way to make policy.

Nu när detta är klarlagt – kan vi nu få se lite mer intresse från media i en fråga som kan komma att förändra internet som vi känner det, till det sämre?

 

Techdirt: European Journalists Point Out That Article 11 Will Enrich Publishers At The Expense Of Journalists »

Kommer artikel 13 att döda Instagram?

Kommer det över huvud taget att vara möjligt för oss som bor i EU att använda sociala plattformar som Instagram i framtiden?

Så här: Artikel 13 i EU:s nya direktiv om upphovsrätt föreslår att nätplattformar med användargenererat material kommer att hållas ansvariga för eventuella intrång i upphovsrätten.

Därför kommer dessa plattformar att tvingas filtrera och censurera sådant som du lägger upp så att ingen text, ingen bild, inget ljud och ingen video strider mot någon annans upphovsrätt. Vilket i princip är omöjligt. Det finns inget register över allt som är skyddat av upphovsrätten – och detta skydd uppstår så fort någon skapar något.

Ta en godtycklig Instagram-bild som du laddat upp. Följande gäller då:

  • Om du tagit bilden själv (och den inte innehåller några upphovsrättsskyddade objekt) är det tillåtet att lägga upp bilden.
  • Om det är »din« bild i meningen att den är tagen med din mobil, men av någon annan (som t.ex. tagit en bild av dig) – då tillfaller upphovsrätten fotografen. Och då är det förbjudet att lägga upp bilden, utan fotografens tillstånd.
  • Om det är en bild som du köpt av en bildbank och du har licens för att använda den – då är det tillåtet att lägga upp den.
  • Om det är en bild eller illustration som du »hittat« på nätet och gärna vill dela med andra – då tillhör upphovsrätten inte dig och då är det förbjudet att lägga upp den.

Detta kommer att avgöras av automatiska, algoritm-styrda filter. Frågan är hur de skall veta vad som gäller för den bild du vill lägga upp. Svaret är att det är omöjligt att veta.

Det skall bli intressant att se hur Instagram kommer att hantera detta. Kanske drar de samma slutsats som Youtube – som överväger att blockera användare och tittare i EU, eftersom de nya reglerna är omöjliga att efterleva.

Detta brukar avfärdas som skrämselpropaganda av dem som är för artikel 13. Men de har samtidigt inget svar på hur problemet skall lösas. Nada.

Artikel 13 är ett exempel på hur EU stiftar regler som rör upphovsrätt och internets fria informationsflöde utan att göra någon vettig konsekvensanalys. Man fattar beslut om sådant som man inte förstår. Och man viftar bort all kritik och alla invändningar – tills det är för sent.

Det är som vanligt i EU: Först stiftar man lagar, sedan tar man reda på fakta och därefter utbryter en yrvaken debatt – när det uppstår oväntade och oönskade konsekvenser.

/ HAX

Så havererade »länkskatten« i Tyskland och Spanien

Jag hittade en saklig och intressant text om hur EU:s nya »länkskatt« (artikel 11 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv) fungerat när den prövats i Tyskland och Spanien. Eller, rättare sagt, inte fungerat. Det blev pannkaka av alltihop. Och nu vill man alltså upprepa sina misstag i EU-skala. (Texten är från förra året, men beskriver ändå saken väl.)

Länk: The ”Link tax” in the Experiences of Germany, Spain and the Article 11 of the EC Proposal for the New Copyright Directive »

Tyskland:

  • Google tvingades stänga ute de media som krävde att man måste betala för att länka till dem.
  • Trafiken till tidningarnas siter minskade med 40%.
  • De media som stämt Google drog tillbaka sin stämning och beslutade att licensiera sitt material till Google utan kostnad.

Spanien:

  • Lagstiftaren beslutade att man inte skall kunna licensiera rätten att länka utan kostnad.
  • Google News stängde ner i Spanien, då lagen gjorde dess verksamhet olönsam och omöjlig.
  • Besöken på stora medias siter minskade med 6% och för små publikationer med 14%.
  • På detta sätt förlorade spansk media c:a 10 miljoner euro per år.

En intressant detalj är att de spanska erfarenheterna visar att små och nya media är de som drabbas hårdast.

Den länkade texten påpekar också att EU:s förslag kan bryta mot artikel 10 i Bern-konventionen (den internationella konventionen om upphovsrätt). Det betyder att om EU går vidare med idén om »länkskatt« – då kan vi vända oss till världshandelsorganisationen WTO för att försöka få den upphävd.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att »länkskatten« har prövats – och visat sig vara misslyckad. Det vore märkligt att upprepa misstaget, speciellt i en större skala över hela EU.

/ HAX

Relaterade länkar:
• Artikel 11: EU:s märkliga länkskatt »
• Artikel 13: Allt om EU:s uppladdningsfilter »
• The text of Article 13 and the EU Copyright Directive has just been finalised »
• Stoppa EU:s digitala järnridå! (video) »

Artikel 11: EU:s märkliga »länkskatt«

En av de mer besynnerliga delarna av EU:s nya direktiv om upphovsrätt är artikel 11, den så kallade länkskatten.

Tanken är att de stora mediehusen skall kunna kräva licensiering och ekonomisk ersättning av nätplattformar som länkar till tidningsartiklar – om det sker på ett sätt som tillför användbar information. Som att återge en rubrik, en thumbnail-bild eller ett kortare utdrag ur ingressen. Enklare uttryckt handlar det om länkar som vi känner dem på till exempel Facebook.

Reglerna gäller inte en ren länk som sådan, utan någon som helst vidhängande information. (Men sådana är i princip oanvändbara, som Google visar här.) Inte heller skall detta gälla »enstaka ord« och »mycket korta textutdrag«. (Vilket måste vara extremt kort eftersom det som erbjuds i dagens vanliga länkar anses vara för långt.)

Den officiella förklaringen till detta förslag är att t.ex. Google tjänar pengar på att visa annonser i anslutning till att de publicerar länkar till tidningarnas nyhetsartiklar. Samt att dessa länkar – på något mystiskt sätt – antas leda till att tidningarna får färre (!) besökare till sina egna sidor, där de i sin tur vill tjäna pengar på annonser. Därför vill tidningarna ha del av Googles annonsinkomster.

De logiska luckorna i detta resonemang är uppenbara. Länkar ger fler besökare. I alla andra branscher är man beredd att betala för att driva trafik till de egna nätsidorna. De stora mediehusen vill nu att det skall vara tvärt om. Den som gör allmänheten uppmärksam på en intressant tidningsartikel och leder andra till att besöka tidningen i fråga skall – om länkskatten blir verklighet – bli den som tvingas betala. Vilket är en helt absurd tanke.

Den nuvarande modellen, där t.ex. Google tjänar annonspengar på att driva trafik till tidningarna, som i sin tur tjänar annonspengar på sina sidor – är högst rimlig. Och det är ett upplägg som båda parter tjänar på. Men som tidningshusen nu vill avskaffa. För att istället bygga ett system som är både ologiskt och till skada för ett fritt och öppet internet.

Nätplattformarna – som inte kommer att kunna förhandla med alla – kommer förmodligen att välja ut en handfull stora medier som de skriver licensavtal med. Dessa blir då de enda medier plattformarna och deras användare fritt kan länka till.

Big media vill helt enkelt stärka sitt grepp över nyheterna, debatten och agendan – på de små, fria och alternativa medias bekostnad. Jag vet inte om detta är avsikten – men det blir effekten.

Detta är i stort sett det enda jag kan se att Big Media kan få ut av det här.

Erfarenhet från Tyskland visar att länkskattens licensinkomster är mikroskopiska – och att rättsväsendets tid upptas med bråk om hur många »enstsaka ord« är.

När Spanien prövade idén drog sig Google News helt sonika ur landet – hellre än att tvingas betala för att länka besökare till tidningarna. Antalet besök sjönk markant. Hårdast drabbades de små media som gjort sig synliga för allmänheten genom att ta sig in i Googles nyhetsvärld, genom hårt arbete och bra journalistiskt material. Men som plötsligt blev osynliga för sina potentiella läsare när Google News tvingades lämna landet.

Och även om Google, Facebook & Co skulle lyckas spåra upp och teckna avtal med varenda liten web-publikation i Europa – så blir det ändå inte bra. Nya kostnader leder bara till att nätjättarna måste utnyttja och kommersialisera sina tillgångar bättre. Det vill säga DINA data om allt du gjort på internet, var du befunnit dig när och hela ditt sociogram.

Hur man än vänder på frågan om »länkskatten« är det i slutändan DU och dina data som är produkten – och som därför måste mjölkas hårdare.

Hela tanken känns väldigt märklig. Speciellt som det inte går att se några direkta fördelar (men många risker) för de mediehus som driver på förslaget. Det går bara att spekulera om det verkliga syftet.

Men ett enkelt och begripligt förhållningssätt är att »länkskatten« redan har prövats och misslyckats. Så låt bli att upprepa misstaget, speciellt i större skala.

/ HAX

Länkar:
• MEP Julia Reda (Pp) om artikel 11 & 13 »
• Denna blogg om artikel 13 »
• The ”Link tax” in the Experiences of Germany, Spain and the Article 11 of the EC Proposal for the New Copyright Directive »

Artikel 13: Allt om EU:s uppladdningsfilter

EU:s nya upphovsrättsdirektiv är på väg mot en sista, avgörande omröstning i Europaparlamentet. Låt oss därför titta lite närmare på dess enskilda delar.

I denna post: Artikel 13, uppladdningsfiltret.

• Vad är uppladdningsfiltret och varför blir det nödvändigt?

Nätplattformar med användargenererat material (som Youtube, Facebook, Instagram, LinkedIn, Snapchat, Familjeliv, SvenskaFans, Kamratposten m.fl.) hålls ansvariga om deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material (text, bild, ljud, video) – om de inte anses ha gjort tillräckligt för att förhindra detta.

Artikel 13 säger i och för sig att uppladdningsfilter inte kommer att vara obligatoriska. Men det är helt enkelt ett knep för att mildra kritiken. Enda sättet för plattformarna att försäkra sig om att de lever upp till kraven ovan är att granska och analysera allt som alla användare laddar upp. Och med tanke på de enorma volymer med material  som laddas upp varje dag är den enda möjligheten att göra detta genom automatisk filtrering.

• Vem drabbas?

I direktivets inledning (artikel 2) talas om »a provider of an information society service whose main or one of the main purposes is to store and give the public access to a large amount of copyright protected works or other protected subject-matter uploaded by its users which it organises and promotes for profit-making purposes.«

Vad som menas med »main purpose« är oklart. Men alla de plattformar som nämns i punkten ovan gör det möjligt att dela upphovsrättsskyddat material (som tidningsartiklar, Youtube-filmer, bilder etc.). Dessutom är ju det material som användarna själva producerar med automatik upphovsrättsskyddat. Så allt talar för att direktivet kommer att slå mot alla plattformar som låter användare ladda upp material.

Även termen »profit making purposes« lämnar utrymme för tolkning. Men strikt tolkat gäller det om plattformen så bara har Google-annonser som genererar ytterst blygsamma inkomster.

Man gör även ett nummer av att man undantar små och nystartade plattformar. Vilket man i praktiken inte gör. För att undantas måste en plattform uppfylla samtliga följande tre villkor. 1) Inte vara äldre än tre år. 2) Ha en omsättning på mindre än 10 miljoner euro. 3) Ha färre än fem miljoner unika månatliga användare. Och när treårs-gränsen passerats gäller direktivet för alla plattformar, hur små och obetydliga de än är.

Det finns ett undantag till i artikel 2. »Providers of services such as not-for profit online encyclopedias, not-for profit educational and scientific repositories, open source software developing and sharing platforms, electronic communication service providers as defined in Directive 2018/1972 establishing the European Communications Code, online marketplaces and business-to business cloud services and cloud services which allow users to upload content for their own use shall not be considered online content sharing service providers within the meaning of this Directive.« Vilket är en liten tröst i eländet.

• Licensiering?

I artikel 13:1 skriver man »An online content sharing service provider shall therefore obtain an authorisation from the rightholders referred to in Article 3(1) and (2) of Directive 2001/29/EC, for instance by concluding a licencing agreement, in order to communicate or make available to the public works or other subject matter.«

Det innebär att allt som laddas upp på till exempel Facebook eller Instagram måste täckas av ett avtal mellan plattformen och den som innehar upphovsrätten. Vilket dels kompliceras av att det inte finns något register över alla världens upphovsrättsskyddade verk – dels av att det bara är praktiskt möjligt att teckna licensavtal med ett mindre antal av alla innehavare av sådana. Den praktiska konsekvensen blir att man bara kommer att få ladda upp / dela material från ett litet urval av källor.

Detta är ett steg tillbaka till världen som den var innan internet – när man var beroende av andras tillstånd för att få dela information.

Ur ett praktiskt perspektiv blir det i princip omöjligt att veta om en bild som en användare lägger upp på t.ex. Instagram är tagen av användaren själv (vilket skall vara tillåtet), om den omfattas av någons upphovsrätt (och inte får publiceras), om den är upphovsrättsskyddad men köpt med publiceringsrätt från en bildbank eller om det är en bild som kan delas fritt för att den är public domain (till exempel då upphovsrätten gått ut) alternativt är publicerad under en Creative Commons-licens (som tillåter delning under vissa villkor). Detta blir så komplicerat att det kan göra nätplattformar som Instagram omöjliga att driva i EU.

• Fair use?

En ljuspunkt är att man öppnar för något som i vart fall delvis kan liknas vid principen om »fair use« i artikel 13:5:

Member States shall ensure that users in all Member States are able to rely on the following existing exceptions and limitations when uploading and making available content generated by users on online content sharing services:
a) quotation, criticism, review,
b) use for the purpose of caricature, parody or pastiche.

Detta är på inget sätt heltäckande, men gör att man från EU:s sida i vart fall kan säga att man inte förbjudit memer. Däremot är det tveksamt om detta omfattar citaträtt för till exempel video-essäer, nyhetsanalyser, debattinlägg etc. på Youtube.

Frågan är bara hur de automatiska uppladdningsfiltren skall kunna veta om något är t.ex. parodi eller ej.

• Oförutsedda och oönskade konsekvenser

Detta är ett direktiv, inte en förordning. Det innebär att innehållet skall bakas in i 28 olika medlemsstaters lagstiftning, vilket kommer att leda till olika tolkningar i olika länder. (Hade det varit en förordning/reglering hade den däremot införts rakt av, lika för alla.) Reglerna kommer alltså att skilja sig från land till land, vilket kan ge märkliga resultat i en uppkopplad värld som inte känner några nationsgränser.

Att skapa de filter som krävs blir dyrt och svårt, kanske omöjligt. De skall inte bara kunna avgöra om en text, en bild, ljud eller video inkräktar på någon annans upphovsrätt. De skall dessutom kunna bedöma om de publiceras i en kontext som tillåter publicering, som kritik eller parodi. (Bara Youtubes filter för att sålla bort upphovsrättsskyddad musik kostade 60 miljoner USD att utveckla – och fungerar ändå inte som det skall, med många felaktiga flaggningar.)

Youtube har redan meddelat att man kan komma att blockera användare och tittare i EU, eftersom detta direktiv ställer omöjliga krav på filtrering. Hur siter som Facebook, Instagram, Snapchat, LinkedIn m.fl. skall göra är oklart. Och för svenska plattformar som Familjeliv, SvenskaFans och Kamratposten finns inga alternativ: Inför en förmodligen omöjlig och helt säkert oerhört kostsam filtrering – eller lägg ner.

För oss användare kommer möjligheten att publicera oss på olika plattformar (inklusive Blogger och WordPress) att begränsas. Hur hanterar man till exempel en bloggpost som innehåller en bild från någon icke specificerad bildbyrå och en text som kanske eller kanske inte innehåller utdrag ur andra texter? Eller en Youtube-film om ett aktuellt nyhetsförlopp, som innehåller skärmdumpar från nätartiklar? Svaret är att ingen vet.

Detta är bara att skrapa på ytan vad gäller direktivets oförutsedda och oönskade konsekvenser. Men en sak kan man säga med rätt stor säkerhet: De olika plattformarnas användarvillkor kommer att skärpas dramatiskt.

Dessutom kommer detta att leda till problem som berör själva rättsstatens grundläggande principer. Dels kommer makten över det fira ordet att flyttas från lagarna och domstolarna till användarvillkor och privata aktörer. Dels upphävs principen om att förhandscensur inte skall förekomma.

• Vad händer nu?

Nästa steg blir en slutlig omröstning i Europaparlamentets plenum, förmodligen i mars eller april. Där är det möjligt att antingen rycka ut artikel 13 (vilket i så fall leder till omförhandling och nya trialoger) – eller att fälla hela direktivet.

/ HAX

Länkar:

• Artikel 13, preliminär version (PDF) »

• Julia Reda: The text of Article 13 and the EU Copyright Directive has just been finalised »

• EFF: The Final Version of the EU’s Copyright Directive Is the Worst One Yet »

• TheNexWeb: EU’s final Copyright Reform upholds disastrous upload filters »

• Bahnhof – EU-NYTT: Artikel 11 & 13 har förvärrats en sista gång »

• TechDirt: EU Moves Forward With Agreement To Fundamentally Change The Internet From Open To Closed »

• TorrentFreak: EU Reaches Deal on Article 13 and Other Copyright Reform Plans »

• Euractiv: Deal struck on copyright reform after ‘intense’ negotiations »

• EUobserver: EU agrees draft copyright reform, riling tech giants »

Vad du kan göra:

Skriv på petitionen mot artikel 13 »

Grönt ljus för EU:s »länkskatt« och uppladdningsfilter

Trialog-förhandlingarna om EU:s nya upphovsrättsdirektiv är klara. Resultatet blev inte bra.

Huvudpunkterna, med reservation för att den exakta texten inte är tillgänglig ännu:

Artikel 13, Uppladdningsfiltret:

  • De skrivningar som leder till att så gott som alla siter med användargenererat material tvingas installera uppladdningsfilter är kvar.
  • Alla kommersiella siter och appar måste teckna licensavtal för allt som deras användare kan komma att ladda upp.
  • Siter kommer att hållas ansvariga för eventuella brott mot upphovsrätten som dess användare gjort sig skyldiga till – om de anses inte ha gjort tillräckligt för att stoppa detta.

Artikel 11, »Länkskatten«:

  • Att återge mer än enstaka ord eller mycket korta utdrag ur tidningsartiklar (eller alla media?) kommer att kräva en licens. (Exakt vad detta betyder lär domstolarna få reda ut.)
  • Detta skall gälla utan undantag. Vilket innebär att även privatpersoner, småföretag och ideell verksamhet kommer att omfattas.

Läs mer hos MEP Julia Reda (Pp): The text of Article 13 and the EU Copyright Directive has just been finalized »

Kommentar:

Detta är sämsta tänkbara utfall.

Siter med användargenererat innehåll kommer att hållas ansvariga för allt deras användare gör. Detta förutsätter filtrering av allt som alla laddar upp. Hur detta är tänkt att gå till är oklart – så väl vad gäller teknik som innehåll.

Hur skall Youtube eller Familjeliv.se kunna hålla hålla reda på all text, allt ljud, alla bilder och all video i hela världen – för att veta vad som skyddas av upphovsrätt eller inte? Hur skall Facebook och Instagram kunna veta om sådant som deras användare postar är egenproducerat eller ej? Hur skall LinkedIn och SvenskaFans kunna hindra folk från att lägga upp citat från tidningsartiklar, böcker eller andra websiter? Kommer dessa aktörer över huvud taget att kunna verka i EU?

Och vad gäller »länkskatten« är den precis lika obegriplig som förut. Fast med tilläget att den skall gälla alla siter. Eller i vart fall alla som kan anses ha någon kommersiell komponent, som t.ex. annonser.

Nästa steg:

Nu skall EU:s ministerråd ge överenskommelsen sin välsignelse. För en blockerande minoritet krävs minst 13 medlemsstater (eller länder med >35% av EU:s befolkning), vilket känns orealistiskt. Även Europaparlamentets rättsliga utskott (JURI) skall säga OK, men det lär mest bli en ren formsak.

Sedan går frågan till Europaparlamentets plenum. Och det är dit all energi måste riktas just nu. Parlamentet måste förmås att säga nej till artikel 11 och 13. Eller till hela direktivet. Förmodligen kommer den slutliga voteringen att äga rum strax innan Europavalet.

/ HAX

Skriv på petitionen mot artikel 13 »

Uppdatering – Preliminära texter som PDF: Artikel 11 » | Artikel 13 »

Lästips: Internets fiender

Läs Techdirts artikel om EU:s upphovsrättsdirektiv: Article 13 Was Purposefully Designed To Be Awful For The Internet; EU Moves Forward With It Anyway »

I’ve been left scratching my head over why the copyright holders are still pushing for more here. To be clear, the version that the EU Council approved last week would fundamentally change the internet in a massive way. It would, effectively, make it nearly impossible for any website to ever host any user-generated content. In nearly all cases it would require expensive and problematic upload filters. In the few ”exceptions” to that, it would still require a massive amount of concessions from internet platforms to avoid liability.