Human Rights Watch attackerar Europeiska kommissionens förslag

Human Rights Watch har tillsammans med ett femtiotal andra organisationer, däribland Reportrar utan gränser, skrivit ett öppet brev till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska rådet.

Organisationerna protesterar mot det uppladdningsfilter – den ökända Artikel 13 eller ”censurmaskinen” – som är på förslag i det upphovsrättsdirektiv som just nu är under förhandling och omröstning i diverse utskott.

Om filtret införs kommer ”onlinetjänster” inte ha något annat val än att ”övervaka, filtrera och blockera EU-medborgares kommunikation”, enligt undertecknarna. Detta strider mot EUs stadga om de grundläggande rättigheterna, och kan därför i slutändan diskvalificeras av EU-domstolen på samma sätt som hände med den generella datalagringen nyligen.

Organisationerna kräver därför att Artikel 13 stryks ur förslaget på nytt upphovsrättsdirektiv.

Copybuzz har en tänkvärd kommentar:

It is especially striking that organisations such as Reporters without Borders and Human Rights Watch, which are known to intervene for the protection of human rights in less democratic countries, have now been moved to the point where they felt the need to voice their concerns in this matter to ensure that EU citizens are safeguarded from the EU’s copyright agenda crushing their fundamental rights.

Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, Libe, ska snart rösta om upphovsrättsdirektivet. Detta är sista steget innan utskottet för rättsliga frågor, Juri, sammanfattar utskottens åsikter och kommer fram till en samlad linje som EU-parlamentarikerna kan ta ställning till.

Filterfail

Tyska piraternas EU-parlamentariker Julia Reda är inte skonsam i sin kritik mot det uppladdningsfilter som Europeiska kommissionen presenterade förra veckan:

Installing censorship infrastructure that surveils everything people upload and letting algorithms make judgement calls about what we all can and cannot say online is an attack on our fundamental rights.

Efter att ha sågat ”censurmaskinen” på principiella grunder tittar hon närmare på hur diverse uppladdningsfilter fungerar i praktiken – och listar deras största fails. Skratta eller gråt:

Julia Reda: When filters fail: These cases show we can’t trust algorithms to clean up the internet

Look who’s stalking – två till utskott säger sitt om Eprivacyförordningen

Efter att konsumentutskottet Imco vände sig mot konsumenterna i förra veckans omröstning om EUs eprivacyförordning har nu två andra utskott kommit fram till betydligt bättre yttranden, rapporterar Edri.

  • Utskottet för rättsliga frågor, Juri, har röstat för formuleringar som stärker EU-konsumenternas integritet, enligt Edri. Till exempel tycker Juri inte att det spelar någon roll för ett mejls sekretess om det är ”in transit” eller lagras – operatören ska ändå hålla fingrarna borta. Därmed går man emot Imco i denna fråga.
  • På samma tema har utskottet för Industrifrågor, forskning och energi, Itre, röstat för rätten till stark kryptering.

De två utskotten röstade den 2 oktober 2017 om sina slutgiltiga yttranden om Eprivacyförordningen, som varit ute på remiss sedan 2016.

De olika utskottens yttranden kommer sammanvägas när ”superutskottet” Libe nästa vecka fattar det beslut som kommer ligga till underlag för hur EU-parlamentet röstar.

Libe är utskottet för Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Förutom Eprivacyförordningen kommer Libe att rösta om Upphovsrättsdirektivet, och då inte minst det kontroversiella uppladdningsfiltret (”censurmaskinen”) och den kritiserade länkskatten (”googleskatten”). I de frågorna är det dock Juri som är huvudutskott och som kommer sammanväga övriga utskotts betänkanden.

Och här har vi Edris roliga satirbild i dess helhet:

lookwhostaking_poster_750_80

EU-utskott sviker EU-medborgarna

EU-parlamentets utskott för inre marknad och konsumentskydd, IMCO, har granskat kommissionens förslag till Eprivacyförordning och kommit med ett slutgiltigt yttrande.

Edri konstaterar att yttrandet är så urvattnat att det knappast kan sägas skydda de konsumenter som utskottet har till uppgift att skydda. Stryk ”konsumentskydd” från ert namn, skriver Edri sarkastiskt och radar upp bevisen för hur utskottet svikit EU-medborgarna – läs hela listan här.

Mycket gäller ändringar i ordval som gör det möjligt för de stora jättarna att kringgå det konsumentskydd som ursprungligen var tanken med Eprivacyförordningen.

Till exempel ska mejlsekretess – vad detta nu än må innebära – enbart gälla medan mejl är ”in transit”, inte när de är lagrade hos en tjänsteleverantör. Googles eposttjänst Gmail har ända sedan lanseringen 2005 haft som affärsidé att analysera innehållet i användarnas mejl för att på bästa sätt kunna rikta reklam till dem. Den nya formuleringen gör att Google slipper fundera på hur Eprivacyförordningen skulle påverka eposttjänsten. Man förstår att det är mycket lobbying och kanske många bjudmiddagar som ligger bakom de harmlösaste formuleringar.

I slutändan kan EU-parlamentet välja att inte ta hänsyn till IMCOs yttrande. Så skedde när den Allmänna dataskyddsförordningen antogs, eftersom IMCO hade en, som Edri uttrycker det, ”extremist anti-consumer position”.

Utskotten är tillsatta av EU-parlamentet och ska granska lagförslag utifrån EU-medborgarnas bästa. Kanske är det dags att granska utskotten och fråga sig varför de gång efter annan landar i ståndpunkter som går rakt emot EU-medborgarnas bästa.

Så vill kommissionen censurera nätet

Europeiska kommissionen har i dag släppt riktlinjer för hur onlineplattformar ”ska förebygga, upptäcka och avlägsna olagligt innehåll som uppmuntrar till hat, våld och terrorism på internet”.

Věra Jourová, kommissionär med ansvar för rättsliga frågor, säger:

Rättsstatsprincipen gäller i lika hög grad online som offline.

Ja tack. Låt oss skydda nätet från förhandscensur på samma sätt som vi skyddar tryckta skrifter. Men nu var det väl inte så hon menade.

Kommissionens riktlinjer gäller till en början frivillig reglering, men Jourová flaggar för att det kan bli legislativa åtgärder om inte onlineplattformarna sköter sig:

Vi kan inte acceptera en digital vilda västern och vi måste agera. Den uppförandekod jag har kommit överens om med Facebook, Twitter, Google och Microsoft visar att självreglering kan fungera som ett gott exempel och kan leda till resultat. Men om teknikföretagen inte levererar resultat kommer vi att göra det.

Företagen hon nämner ingår i EU Internet Forum, som är ett samarbete mellan kommissionen, Europol och dessa företag – se tidigare inlägg Så samarbetar Europol med de sociala nätverken.

Netzpolitik påpekar att även om kommissionen trycker på säkerhet och bekämpning av terrorism, så ska även – eller rentav främst – upphovsrättsskyddat innehåll stoppas genom åtgärderna.

Kommentar

Olagligt innehåll är redan olagligt. Det kan anmälas och tas bort inom ramen för nuvarande rättsväsende. Vad kommissionen vill göra är att låta onlineplattformarna leka poliser. Vad är det om inte vilda västern, paní Jourová?

Kommissionen försökte gömma fildelningsrapport

Europeiska kommissionen gav i januari 2014 ett nederländskt företag i uppdrag att ta reda på om och hur illegal fildelning påverkar legal försäljning. För denna undersökning fick företaget 360 000 euro. Den 300-sidiga rapporten var klar i maj 2015, men kommissionen valde att inte offentliggöra den.

Varför?

Kanske för att rapporten visar att illegal fildelning inte har någon påverkan på legal försäljning. Citat:

In general, the results do not show robust statistical evidence of displacement of sales by online copyright infringements.

Vi har den tyska piratpartisten och EU-parlamentsledamoten Julia Reda att tacka för att rapporten nu går att läsa. Hon lämnade in en officiell begäran om att få ut handlingar i juli 2017. Först nu har kommissionen svarat – efter att två gånger ha missat att svara inom den tid som lagen föreskriver – och studien finns tillgänglig i Julia Redas bloggpost.

Läs även Torrentfreak: EU Piracy Report Suppression Raises Questions Over Transparency

Amelia Andersdotter granskar Bahnhofläckan

Före detta EU-parlamentarikern för Piratpartiet Amelia Andersdotter har i dag publicerat två inlägg på Dataskydd.net.

Bahnhofläckan

Det första handlar om Bahnhofläckan och regeringens utredning Datalagring och EU-rätten, som vi rapporterat om tidigare.

Andersdotter har läst de läckta dokumenten och konstaterar att två av dem handlar om ”påverkansförsök från Polismyndigheten och Säkerhetspolisen riktade mot utredningen”:

Precis som många tidigare skrifter till stöd för datalagring är de närmast kliniskt befriade från konkreta exempel på att datalagring är ett outbytbart och ovärderligt verktyg för brottsbekämpning. Det är synd, eftersom EU-domstolens domslut ska ses mot ljuset av en mycket låg evidensnivå för att datalagring varit effektivare och användbarare än andra metoder vid brottsbekämpning.

Ett av de läckta dokumenten avslöjar att utredaren ”inte velat ta i de svåraste konsekvenserna av EU-domstolens domslut från förra året”.

EU-domstolen kom som bekant fram till att generell datalagring strider mot de mänskliga rättigheterna. Utredningens syfte är därför att ge regeringen underlag för hur Sverige ska förhålla sig till domen.

Andersdotter sammanfattar:

Naturligtvis ligger det politiska ansvaret för att svenska staten inte förmår skydda de egna medborgarnas rättigheter ytterst på regeringen. Men deras arbete görs så mycket svårare av att statliga utredare inte ger regeringen ett gott stöd i uppdraget.

Utredningen ska presenteras den 9 oktober 2017.

Dataskyddsutredningen

Det andra inlägget gäller regeringens utredning Ny dataskyddslag, som handlar om hur Sverige ska implementera EUs dataskyddsförordning.

Andersdotter har tittat närmare på några av remissvaren, och konstaterar att den livliga diskussionen på EU-nivå inte följt med till nationell nivå. I stället har vi fått påtryckningar från näringslivet:

Företagsrepresentanter som Bankföreningen och Svenskt näringsliv anser att konsumenter har en lägre rätt till insyn, eller i vilket fall inte bör få en högre rätt till insyn, än vad som är fallet idag. Oroväckande nog har de vunnit gehör för denna ståndpunkt hos Datainspektionen.

Andersdotter tar också upp problemet med att en myndighet som Datainspektionen, som är en av remissinstanserna, inte deltar i sammanhang som de inte får betalt för. Detta gör att de är mer mottagliga för uppvaktning från näringslivet, medan mer ideell input riskerar att gå dem förbi:

Datainspektionen åker inte på möten som de inte får betalt för att delta på, och är därmed otillgängliga för många konferenser och sammanslutningar av grupper av medborgare som har stor kännedom och kunskap om dataskydd men färre ekonomiska resurser att ordna konferenser med betalda talare.

EUs dataskyddsförordning ska börja tillämpas i Sverige den 25 maj 2018.

Läcka: EUs ordförandeland Estland föreslår massiv censur i upphovsrättsdirektivet

Ännu en läcka har snappats upp av organisationen Edri (European digital rights). Den här gången är det EUs ordförandeland Estland som försöker få med sig resten av medlemsländerna på en tolkning av Europeiska kommissionens förslag på upphovsrättsdirektiv som enligt Edri skulle knuffa ut direktivet ännu längre på ”olaglig mark”.

Det är som bekant länkskatten och uppladdningsfiltret (”censurmaskinen”) som är de mest kontroversiella delarna i det föreslagna upphovsrättsdirektivet. I det läckta dokumentet (PDF-länk) ställer Estland upp två alternativ för uppladdningsfiltret – A och B – där det första går i linje med kommissionens förslag, medan alternativ B går mycket längre.

Edri spekulerar i om alternativ B rentav finns med enbart av taktiska skäl, för att kommissionens originalversion i alternativ A ska bli lättare att svälja:

Option B is, at best, a more extreme version of Option A. In fact, it seems so extreme that it almost makes the first option look like a reasonable compromise. This may, of course, be the “diplomatic” strategy.

Läs mer

Edri: Leaked document: EU Presidency calls for massive internet filtering

Ny läcka avslöjar kritik mot upphovsrättsdirektivet

Medan EU filar vidare på upphovsrättsdirektivet visar en ny läcka att sex EU-länder kritiserat nuvarande förslag.

Belgien, Finland, Irland, Nederländerna, Tjeckien och Ungern ifrågasätter bland annat om det föreslagna uppladdningsfiltret (den så kallade censurmaskinen i artikel 13) är proportionerligt och förenligt med EU-lagstiftning:

Would the standalone measure/obligation as currently proposed under Article 13 be compatible with the Charter of Human Rights (and more specifically Article 11 – freedom of expression and information, Article 8 – Protection of personal data – and Article 16 – Freedom to conduct a business) in the light of the jurisprudence of the CJEU that aims to secure a fair balance in the application of competing fundamental rights?

Are the proposed measures justified and proportionate?

Frågorna ställs till ministerrådets juridiska avdelning, som förväntas ta upp saken under sitt nästa gruppmöte 11-12 september 2017.

Edri applåderar de sex ländernas initiativ, och kritiserar Europeiska kommissionen:

It is clear that the European Commission should have, but apparently did not, carry out a neutral assessment of these questions before launching its proposal for the copyright Directive.

Läs mer

Så samarbetar Europol med de sociala nätverken

En magisteruppsats av Kilian Vieth går igenom hur Europol tar bort innehåll från sociala plattformar som Facebook.

Samarbetet har främst skett via den nya avdelningen Internet Referral Unit (IRU), som inrättades i mars 2015, kort efter Charlie Hebdo-attacken. Fram till oktober 2016 hade IRU anmält 15421 instanser av innehåll, varav 88,9 procent togs bort.

Författaren noterar att IRU går längre än vad lagen kräver:

Not one of these evaluation processes is based on any statutory rules, but simply on corporate community guidelines. Even the IRU goes by companies’ community guidelines when evaluating content. This is important because this arrangement is not a random one. On the contrary, one of the reasons for establishing the IRU was that this way more content can be removed than legal requirements would allow.

Enligt uppsatsen har IRU ingen direktlinje till de sociala nätverken, utan anmäler innehåll på samma sätt som när vanliga användare gör det. Detta vill man ändra med EU Internet Forum, som ska vara en mer direkt dialog mellan Europol och företag som Google, Facebook och Microsoft.

Uppsatsen som helhet är kritisk till Europols initiativ och antyder rentav att IRU kan vara kontraproduktivt:

This is why we should not only ask about technical efficiency but also about political and social efficiency, because the removal of internet content only treats the symptoms. The security authorities have to count themselves in: if content is removed, which message does that send to the submitter? Does that not enforce self-referential filter bubbles and conspiracy ideologies?

Uppsatsen varnar för att raderingsinfrastrukturen kan användas för fler och fler saker när den väl är på plats.

Avslutningsvis ifrågasätter den sammanblandningen av privat och statlig censur, och gör en jämförelse med printmedia:

Even if the final decision about content removal stays with the platforms the EU IRU is no symbolic initiative. It changes the interaction of public and private actors concerning the regulation of media content and rearranges the criteria. The question is not whether a specific content is legal, but if it is desirable from the perspective of commercial and security policy. Even if the comparison falls short, if the IRU were responsible for newspapers rather than Facebook and Youtube, there would be an immense outcry about the political influence over the media.

Tyska Netzpolitik har publicerat en sammanfattning av uppsatsen, som också finns översatt till engelska (PDF-länk) av Statewatch.