Femte juli

Nätet till folket!

Digital Services Act

EU:s nya Digital Services Act (DSA) kommer att innehålla regler för plattformar online och sociala media. Den innehåller en del bra saker, som rätten till information och möjlighet att överklaga om en användare får ett inlägg censurerat eller vid avstängning. Andra saker är mer tveksamma, som till exempel Trusted Flaggers, som blir ett slags statligt godkända ordningsmän på nätet med direktlina till sociala medias abuse-avdelningar.

Yttrandefrihet – vad säger våra grundlagar?

av

I dessa tider av krympande yttrandefrihet kan det vara värt att se till vad som föreskrivs i våra grundlagar. Notera att detta gäller individens förhållande gentemot staten – och inte användarvillkor på privata nätplattformar eller relationen mellan individer.

Låt oss gå till regeringsformen, kapitel 1 § 1:

»Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.«

Andra kapitlet, § 1:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
(…)

Även detta är intressant:

2 § Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Lag (2010:1408).

3 § Ingen svensk medborgare får utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning. Lag (2010:1408).

Rent allmänt har yttrandefriheten (i vid bemärkelse) ett rimligt gott skydd i våra grundlagar – även om det finns tydliga undantag, varav vissa är rätt tveksamma.

Yttrandefrihetsgrundlagen säger i sitt första kapitel, första paragraf:

»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.«

§ 11 stadgar:

»Det som är avsett att framföras i program eller genom tekniska upptagningar får inte först granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ. Det är inte heller tillåtet för en myndighet eller ett annat allmänt organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra framställning, offentliggörande eller spridning bland allmänheten av ett program eller en teknisk upptagning, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag.«

§ 13:

»Det är inte tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra innehav eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot program eller för att kunna uppfatta innehållet i tekniska upptagningar, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag. Detsamma gäller förbud mot anläggande av trådnät för sändning av program.«

Andra kapitlet, § 1 är också intressant:

»Upphovsmannen till ett program eller en teknisk upptagning är inte skyldig att röja sin identitet. Detsamma gäller för den som har framträtt i en sådan framställning och den som har meddelat en uppgift för offentliggörande enligt 1 kap. 10 §.«

Även om lagen inte är helt upp to date med den tekniska utvecklingen och även om det finns ett antal undantag finns det alltså ett rimligt skydd för Youtubers, podcasters och andra som använder audiovisuella media på internet. Intressant nog finns även ett grundlagsskydd för anonymitet.

Det finns även regler i grundlagen för den som uttrycker sig i skrift. Över till tryckfrihetsförordningens portalparagraf:

»Tryckfriheten syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.

Tryckfriheten innebär en frihet för var och en att i tryckt skrift uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att offentliggöra allmänna handlingar och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Tryckfriheten innebär också en rätt för var och en att ge ut skrifter utan att en myndighet eller ett annat allmänt organ hindrar detta i förväg. Åtal för en skrifts innehåll får väckas först efter det att den har getts ut och då vid en domstol. Ingen får straffas för en skrifts innehåll i andra fall än om innehållet strider mot tydlig lag som är meddelad för att bevara allmänt lugn men som inte håller tillbaka allmän upplysning.

När tryckfriheten utövas ska bestämmelser i denna grundlag som skyddar enskildas rätt och allmän säkerhet iakttas.

För tryckfriheten får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.«

Åter är lagen inte riktigt i takt med den tekniska utvecklingen. Men det bör vara svårt att hävda annat än att det som är tillåtet i tryckt form även bör vara tillåtet i digital form. Lagar skall vara generella och samma regler bör gälla såväl offline som online.

Man kan också notera att upphovsrätt kan användas som ett sätt att kringgå grundlagens anda. Se till exempel det pågående målet mot Aron Flam. Där är det förvisso en privat klagande, men målet drivs av staten. Därför kan man till exempel ifrågasätta om beslaget av Flams bok är förenligt med förbudet mot förhandscensur.

Ett problem i sammanhanget är att staten (såväl EU som regeringen) använder sig av påtryckningar mot de privata nätplattformarna – för att de skall censurera oönskade åsikter genom sina användarvillkor. Alla sådana påtryckningar strider uppenbart mot de svenska grundlagarnas anda. Och de flyttar makten över yttrandefriheten bort från demokratisk kontroll och bort från möjligheten till oberoende rättslig prövning.

Dock har den som bloggar, podcastar eller vloggar helt och hållet från en egen server ett rätt starkt skydd. Frågan är dock hur sådant material kan bli allmänt känt och spritt om samma skydd inte gäller på de kanaler (plattformar) som används för marknadsföring (Facebook, Twitter, Youtube m.fl.) – där staten inte har och inte skall ha samma roll.

En annan intressant fråga är hur våra grundlagar fungerar till exempel emot EU-regler som kräver uppladdningsfilter. Det vill säga EU:s nya upphovsrättsdirektiv samt EU:s kommande förordning om terror-relaterat innehåll online (som uttryckligen handlar om att censurera åsikter). Det skall i sammanhanget bli mycket intressant att se vad som kommer att föreslås i EU:s planerade Digital Services Act, som ju har den uttalade ambitionen att etablera enhetliga europeiska regler för vad som får publiceras online.

Slutligen kan man notera att våra grundlagar ovan erbjuder väldigt lite i form av skydd för individer som tystas av andra individer. Vilket möjligen är en bra sak. Sådan lagstiftning kan bli väldigt komplicerad och få en rad oönskade och oförutsedda effekter. Och grundlagarna reglerar förhållandet mellan medborgare och stat – inte individer emellan. Dock skulle man kunna hävda att våra grundlagar erbjuder ett slags värdegrund vars anda bör vara vägledande för samhället i stort.

»Lagar kan inte ensamma säkerställa yttrandefrihet; för att varje man ska kunna framföra sina åsikter utan straff måste det finnas en känsla av tolerans i hela befolkningen.« – Albert Einstein

När EU talar om ökad pluralism i media – då är risken att det betyder minskad yttrandefrihet på nätet

av

Begreppet »media pluralism« är – i ett EU-sammanhang – knepigt. Speciellt som det inte finns någon allmänt vedertagen definition eller djupare analys bakom.

Rimligen bör pluralism inom media handla om att låta fler röster göra sig hörda. Men som regel landar det i att staten måste göra mer för att försvara etablerade media mot konkurrens på den digitala marknaden. (Och så brukar vänstern försöka skjuta in ett förbud mot pornografi, i den rapport i ämnet som brukar tas fram av Europaparlamentet en gång per mandatperiod.)

Nu skall det tyska EU-ordförandeskapet ta sig an frågan. Så ett papper har producerats: Safeguarding a free media system: Rethinking media pluralism (9215/20, LIMITE, 6 July 2020, pdf). I år med en corona-twist – »noting the ”importance of an independent, plural media landscape and high-quality journalistic content for the democratic opinion-forming process, particularly against the backdrop of the COVID-19 pandemic.«

Vad detta betyder är oklart – även när man försöker förklara:

»The pandemic has acted as a catalyst and has exposed or exacerbated many media policy problems. We have been made very aware of the importance of the media, but also of the fragility of the media ecosystem. We should therefore seize the opportunity, while respecting the competences of the Member States and taking into account our different social, societal and cultural characteristics, to jointly design ways to ensure and strengthen media pluralism and freedom of expression throughout the European Union.«

I sammanhanget skall man komma ihåg att politiken lever i symbios med gammelmedia. Det gäller såväl att sätta agendan som en gemensam avsky mot sociala media och internet, vilka ju ger folket möjlighet att lägga sig i.

Man ställer en rad frågor till medlemsstaternas justitiedepartement. Min blick fastnade bland annat för denna:

»Digital platforms offer a variety of information and content. What requirements such as accessibility, transparency and non-discrimination must be fulfilled by platforms so that their role as gatekeepers is consistent with the objectives of media pluralism and freedom of speech?«

Stycket ovan skulle kunna vara snömos – om det inte vore för att EU driver på en utveckling där de sociala plattformarna genom sina användarvillkor inskränker yttrandefriheten – så att politikerna slipper krångel med lagstiftning, demokratisk debatt och kritik.

Notera förekomsten av begreppen gatekeepers och freedom of speech i samma mening. En gång var grundtanken med hela internet att det inte skulle finnas några grindvakter – utan att alla åsikter, analyser och infallsvinklar skulle vara fria att publicera på sina egna meriter.

Även denna frågeställning får mig att fundera:

»With a vast amount of content available across borders, what is necessary to ensure that Member States and national regulatory authorities are able to enforce the existing (national and European) rules for media regulation that safeguard media pluralism and encourage freedom of expression?«

Här tycks alltså geografiskt gränsöverskridande information vara något slags problem – fast presenterat i en kontext av pluralism och yttrandefrihet. Det känns lite som när socialdemokraternas kvinnoförbund en gång i tiden ville förbjuda parabolantenner.

Dokumentet flaggar även för de enhetliga EU-regler om vad som får lov att sägas på internet som redan aviserats inom ramen för EU:s nya Digital Services Act.

Att detta dokument på det hela taget är vagt hållet innebär att man – när det kommer till skarpt läge – kan komma att landa i nästan vilken sorts konkreta förslag som helst. Bara för att man känner att man nog borde.

En inte allt för vågad gissning är att det hela kommer att leda till mer stöd till mainstreammedia (och public service) samt inskränkt yttrandefrihet på nätet. Med en corona-twist.

Länkar:
• Statewatch: EU: German Council Presidency paper on ”rethinking media pluralism” »
• Ministerrådet: Safeguarding a free media system – Rethinking media pluralism (PDF) »

/ HAX

EFF: Fyra principer för EU:s nätpolitik

av

Electronic Frontier Foundation – EFF – har tagit sig en titt på EU:s framtida nätpolitik.

»As the European Union is gearing up for a major reform of the current backbone of the EU’s Internet regulation—the e-Commerce Directive will be replaced by the Digital Services Act (DSA)—there are choices to be made. Rather than following in the footsteps of recent disastrous Internet legislation (such as the Copyright Directive), the EU should focus on how to put users back in control of their online experiences. Rather than giving more executive power to large platforms that have monopolized the digital space, the EU should protect the public interest Internet by focusing on users’ rights to self-determination and measures on transparency, anonymity, and interoperability.«

Man ställer även upp ett antal principer att kämpa för:

  1. Online Intermediaries Should Not Be Held Liable for User Content
  2. Only Court Orders Should Trigger Liability
  3. No Mandatory Monitoring or Filtering
  4. Limit the Scope of Takedown Orders

Läs hela texten här: Our EU Policy Principles: Platform Liability »

Principerna ovan känns rimliga och värda att kämpa för. De är applicerbara i flera olika sammanhang – som till exempel upphovsrättsfrågor, den nu aktuella förordningen mot terror-relaterat innehåll online och de EU-gemensamma regler mot hat och hot på nätet som förväntas komma i EU:s Digital Services Act.

Vad hände med vårt fria, öppna internet?

av

Ett problem med sociala media är att du oftast inte själv kan bestämma vad du får se – och vad av ditt innehåll andra kan se.

Det hänger delvis samman med den oerhörda mängd material som publiceras. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att visa allt från alla vänner och konton du följer. Detta försöker man hantera med algoritmer som gissar sig till vad du vill se och som oftast prioriterar användare och grupper som du ofta interagerar med. Vilket kan vara problematiskt om du vill nå ut brett eller om det finns speciella konton som du vill följa i detalj.

Ett annat och lömskare problem är politisk bias. På senare tid har bland andra amerikanska Project Veritas visat att Facebooks moderatorer tar politisk ställning i sitt arbete. (Länk 1 » | Länk 2 ») PV är förvisso en kontroversiell kanal som ibland drar saker till sin spets. Men det går inte att komma runt att det finns moderatorer som – på video med dold kamera – rakt upp och ner erkänner och till och med skryter om att de låter sina personliga politiska preferenser styra vad som godkänns och vad som stoppas.

Med tanke på Facebooks dominerande ställning på marknaden är  detta ett problem – även om Facebook, som ett privat företag – naturligtvis har rätt att själva styra användarvillkor och vad de kan tänka sig att publicera. Saken är bara att om de styr innehåll, då blir de snarare ett slags publicist än en plattform. Vilket lett till att deras budbärarimmunitet kommit att ifrågasättas, inte minst i USA. (Budbärarimmuniteten innebär att en plattform inte kan hållas ansvarig för vad deras användare publicerar, så länge de inte själva agerar grindvakt eller kommenterar flödet.)

Hur det ser ut bland svenska moderatorer vet vi inte. Och om det finns en problematisk granskningskultur hos Facebook måste man fråga sig om samma sak även gäller hos till exempel Twitter och Youtube.

Vad vi däremot vet är att regeringen har haft möten med de sociala nätverken, eftersom den ogillar mycket av det som publiceras. Vilket kan ses som ett sätt att begränsa yttrandefriheten utan att behöva krångla med demokratiskt lagstiftningsarbete och rättsliga processer. Det är mycket enklare för politikerna att få plattformarna att vrida åt sina användarvillkor och att plocka bort sådant som den politiska makten stör sig på. Vilket är ett uppenbart demokratiskt problem.

Vi vet också att EU är inne i en process för att censurera, kräva uppladdningsfilter och skapa nya, enhetliga regler för vad som får lov att sägas på nätet. Vilket naturligtvis sätter extra press på plattformarna.

Lägg till detta att det tycks vara populärt i vissa kretsar att massanmäla inslag som man ogillar – även om de inte bryter mot några regler. Ibland tycks denna taktik fungera och leder då till att helt korrekta och sakliga inlägg specialgranskas och ibland stoppas.

Dessutom finns en kommersiell komponent. Många annonsörer vill helt enkelt inte synas i kontroversiella sammanhang, vilket leder till att sådant material blockeras, får minskad spridning eller inte kan dra in annonsintäkter (Youtube). Detta även om materialet är korrekt, av allmänintresse och följer alla användarvillkor.

Allt detta är problematiskt – om man ser till det fria ordet, den fria debatten och det fria flödet av information.

Som de flesta plattformar fungerar idag är internet helt enkelt inte den globala anslagstavla som vi kanske tror.

Frågan är hur vi hittar tillbaka till ett fritt och öppet internet.

Europa hopplöst efter i plattformsekonomin

av

Gång på gång har EU fattat beslut om att bli ledande inom IT och digital ekonomi.

Det går som synes inte så bra. (Infographic från Dr. Holger Schmidt.)

Detta är kanske inte att förvånas över – då EU ständigt överreglerar och reglerar sönder marknaden.

Ta dataskyddsförordningen, GDPR, som exempel. Intentionen att användare skall ha makt över sin egen data är vällovlig. Men blev det så? För den vanlige användaren har denna lagstiftning inte märkts på annat sätt än att vi slentrianmässigt måste godkänna cookies oftare. Och för företagen har det inneburit påtagligt ökad administration och ökade kostnader. Då är det enklare för entreprenörer och riskkapitalister att söka sig utanför EU.

Eller EU:s nya upphovsrättslagstiftning. Regler som kräver uppladdningsfilter och idiotiska idéer som den så kallade länkskatten skrämmer företagen bort från Europa. Till exempel överväger Youtube om det överhuvudtaget går att verka inom EU när direktivet blir lag i medlemsstaterna. Vem vill starta något nytt i detta politiska klimat? Och även om nätjättarna – med alla sina resurser – klarar av att hantera kostsamma och komplicerade krav på till exempel uppladdningsfilter – så stängs dörren i ansiktet på alla små och nya aktörer. Därför kommer vi inte att få se nya nätplattformar, morgondagens nätjättar växa fram i Europa.

Exemplen är fler och nya krav på uppladdningsfilter och kontroll av innehåll är på väg i bland annat den nya förordningen om terror-relaterat innehåll online och med EU:s nya Digital Services Act.

EU håller helt enkelt på att hamna i digitalt bakvatten – som en direkt konsekvens av medvetet fattade politiska beslut.

Franska Avia-lagen om nätcensur underkänns på konstitutionella grunder

av

En god nyhet – även om faran inte är över.

EDRi rapporterar:

»On 18 June, the French Constitutional Council, the constitutional authority in France, declared the main provisions of the “Avia law” unconstitutional. France’s legislation on hate speech was adopted in May despite being severely criticised from nearly all sides: the European Commission, the Czech Republic, digital rights organisations and LBGTQI+, feminist and antiracist organisations. Opposed to the main measures throughout the legislative process, the French Senate brought the law before the Constitutional Council as soon as it was adopted.«

Bland annat vänder man sig mot att vilken användare som helst kan anmäla inlägg sociala media och att detta i så fall måste avlägsnas inom 24 timmar. Man anser även att kravet på att material i vissa fall skall avlägsnas inom en timma är för hårt.

Intressant nog sammanfaller detta beslut med den kritik som framförts mot EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) som just nu håller på att förhandlas fram.

»In general, the Council underlines that only the removal of manifestly illegal content can be ordered without a judge’s prior authorization. However, assessing that a certain piece of content is manifestly illegal requires a minimum of analysis, which is impossible in such a short time frame. Inevitably, this decision weakens the pro-censorship hardliners’ position in European debates.«

Men ännu är faran inte över. EU är på väg att ta fram en sammanhållen Digital Services Act (DSA) som bland annat är tänkt att slå fast enhetliga regler för nätcensur och avlägsnande av hat och hot från nätet. Mycket talar för att förslag som är snarlika de som nu ogiltigförklarats i Frankrike kommer att läggas fram, fast formulerade så att de precis kan runda invändningar från olika medlemsstaters konstitutionella domstolar/råd (och EU-domstolen).

EDRi: French Avia law declared unconstitutional – what does this teach us at EU level? »

Video: Senaste nätnyheterna

av

• Brevhemligheten hotas
• Hot mot kryptering i USA och EU
• Tyskland kan tvingas bryta med NSA
• Fake news och uppladdningsfilter

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

EU:s samordnare mot terrorism vill se EU-lag för att kringgå kryptering

av

EU:s samordnare mot terrorism, belgaren Gilles de Kerchove vill att den nya Digital Services Act skall omfatta lagstiftning om kryptering.

Enligt tyska Netzpolitik vill han att service providers skall åläggas att tillhandahålla läsbar, okrypterad tillgång till meddelanden som myndigheterna är intresserade av.

Netzpolitik skriver (med reservation för översättningen):

»Kryptering är inte bara allmänt förekommande på Internet, den är också viktig. Den skyddar konfidentialitet och äkthet mot allestädes närvarande attacker från alla – såväl underrättelsetjänster som brottslingar. Det finns ingen kryptering som kan de-krypteras av polisen i Berlin och Budapest, men inte av internetbrottslingar och ryska myndigheter. de Kerchove känner till detta dilemma, men han ignorerar det. Han kräver en ”optimal lösning” som gör det möjligt för användare att ”njuta av fördelarna med kryptering när det gäller integritet och dataskydd”, samtidigt som den europeiska polisen och underrättelsetjänsterna får tillgång till okrypterat innehåll. Han säger inte hur den lösningen ska se ut – eftersom den inte existerar. Han förnekar att han vill ha en statlig bakdörr, som enligt hans definition skulle vara ”permanent tillgång” för stater. Istället vill han ha åtkomst när polis och underrättelsetjänster begär ut  okrypterad data, vilket han kallar ”en ytterdörr”. Denna definitionsmässiga akrobatik förändrar inte det grundläggande problemet: kryptering skyddar antingen mot alla – eller mot ingen.«

Debatten står med andra ord och stampar på samma ställe som för tio år sedan.

»de Kerchove kritiserar att tillverkare som Google introducerar kryptering utan att först be EU om tillstånd. Han kräver en ”laglig skyldighet för leverantörer” att ”arbeta tillsammans med statliga myndigheter på teknisk nivå” och diskutera deras kryptering tillsammans.«

Att de Kerchove ger sig in i debatten just nu beror naturligtvis på att han vill ha in lagstiftning om kryptering i EU:s nya Digital Services Act, som just nu håller på att utformas.

Artikeln avslutas med en engelskspråkig text som ger en översikt över krypteringsfrågan i EU.

Netzpolitik: Anti-Terror-Koordinator der EU fordert Gesetz gegen Verschlüsselung »

EU:s plan för internet – reglera allt!

av

EU gav oss dataskyddsförordningen – GDPR – med det förvisso vällovliga syftet att skydda medborgarnas persondata. Men i praktiken blev det massor av krångel och kostnader för EU:s företag – och ledde till att många utländska siter blockerades för europeiska användare. Sedan kom det nya upphovsrättsdirektivet – som kommer att leda till galenskaper som länkskatt och uppladdningsfilter. Galenskaper som får företag som Youtube att överväga att helt lämna den europeiska marknaden. Snart klubbas dessutom förordningen om terror-relaterat innehåll online – som kommer att resultera i nätcensur och ännu en grund för uppladdningsfilter.

Men detta är bara början. Just nu pågår arbetet med EU:s nya Digital Services Act. Där kommer man att ägna sig åt micro management och reglera allt man kan komma på. En snabb genomläsning av EU-kommissionens vitpapper och Europaparlamentets utkast till rapport ger vid handen att EU nu tänker styra och ställa över bland annat följande.

EU-kommissionens vitpapper (mina boldningar av saker att vara extra uppmärksam på):

  • Gemensamma EU-regler mot hat och hot på nätet
  • Digitala kommunikationssystem
  • Ett ekosystem av excellens och tillit för artificiell intelligens baserad på europeiska värderingar
  • Kvant-teknologi
  • Användning av persondata
  • Åtgärder mot cyber-brottslighet
  • Hållbara, cirkulära och klimatneutrala IT-lösningar
  • Värdegundsbaserade digitala lösningar
  • Europeisk digital suveränitet och självständighet mot omvärlden anpassad till den europeiska sociala modellen
  • Hållbar datainfrastruktur, nätverk och kommunikationer
  • Egna, europeiska regler och värderingar för en digital tid
  • Öppenhet, men bara för icke-EU-aktörer som följer EU:s regler och förordningar
  • Bättre beslutsfattande baserat på publik icke-personlig data
  • Utrullning av digital teknik som gör skillnad i människors liv och som respekterar europeiska värderingar
  • En gemensam marknad för digital teknologi, produkter, tjänster – och data
  • Samordnad forskning och utveckling
  • Digitaliserad offentlig administration
  • Investeringar i strategisk kapacitet
  • Interoperabilitet vad gäller kapacitet och utveckling av digital kapacitet
  • 5G och 6G
  • Gigabit-anslutningar
  • Stimulera digital utveckling genom EU:s strukturfonder och en »kapitalmarknads-union« syftande till 14% extra tillväxt till år 2030
  • Regler och strategier för digital säkerhet, bland annat genom nya verktyg för polis och rättsväsende
  • Ett digitalt utbildningslyft, speciellt för kvinnor
  • Lagskydd och reglering för arbetare i den digitala ekonomin
  • En mer digital, miljövänlig, cirkulär industri
  • Uppmärksamhet mot vissa digitala plattformars dominerande ställning
  • Översyn av nätets »gratis« tjänster
  • Ett grönt perspektiv i den digitala konkurrenslagstiftningen
  • Balans mellan handel online och offline
  • Samordning av medlemsstaternas satsningar på en digital och grön europeisk framtid
  • Granskning av nya marknader
  • Reglering för att garantera konkurrens, rättvisa, innovation och allmänintresse bortom ekonomiska överväganden
  • En rättvis digital ekonomi
  • Hårdare regler för beskattning av gränslöst nätbaserat företagande
  • Regler baserade på europeiska värderingar och miljömässiga normer för den digitala världen
  • Klargörande av plattformars roll och ansvar
  • Införande av en internationellt accepterad allmän elektronisk identitet (eID)
  • En European Democracy Action Plan mot fake news och desinformation
  • Smarta el-system för ett fossilfritt Europa
  • Klimatneutrala datacenter och telekommunikationer till år 2030
  • Fullt återvinningsbar digital utrustning
  • Digitaliserade sjukjournaler med enhetlig standard samlade i ett centralt European health data space
  • Stimulera tillgång till innehåll (content) av hög kvalitet och mediepluralism
  • Utveckla en digital kopia av Jorden för miljöprognoser och krishantering
  • En stark digital närvaro i EU:s utvidgning
  • Digital utveckling av Afrika genom en  EU-African Union Digital Economy Task Force
  • Göra GDPR till global standard
  • Europeiskt ledarskap vad gäller ny teknik, blockchain, super computing, kvant-teknologi, algoritmer och verktyg för att dela och använda data
  • Upprätta en Global Digital Cooperation Strategy, för digital innovation baserad på hållbara utvecklingsmål, Digital4Development och kapacitetsbyggande
  • En Digital for Development Hub byggd på europeiska värderingar bestående av EU:s medlemsstater, industri, civila organisationer, finansiella institutioner och digitaliseringsexperter med syfte att konsolidera en sammanhållen EU-approach
  • »A digital society based on European values and European rules – that can truly inspire the rest of the world«

Europaparlamentets utkast till rapport:

  • Upprätthållande av eHandels-direktivets principer om bl.a. budbärarimmunitet och förbud mot generell övervakning
  • »Socialt skydd« och skydd för arbetare inom plattforms- och samarbetsekonomin
  • Sätta standarden för den digitala miljön, inte bara i Europa utan även globalt
  • Klargöra information society services providers och online-plattformars sociala ansvar för att skydda användare och samhället
  • Balansera den inre marknadens frihet mot grundläggande rättigheter och principer
  • Skydd mot orättfärdig prissättning och orättvisa villkor
  • Stärkta krav vad gäller »minimum information requirements on commercial communications«
  • Krav på att den som tillhandahåller tjänster online skall leva upp till en miniminivå vad gäller information om deras affärskunder och samarbetspartners samt »minimum information requirements on commercial communications«
  • Krav på ökad transparens och information vad gäller internet service providers, under hot om vite
  • Övervakning av algoritmer och deras risker
  • Hjälpa individen att få tillgång till diversifierat innehåll, åsikter samt produkter och tjänster av hög kvalitet
  • Rätt för individen att överklaga samt i förekommande fall få skadestånd på grund av felaktiga automatiserade beslut
  • En »justerad approach« för att mer effektivt hålla efter olagligt innehåll online
  • Ytterligare åtgärder – bortom frivilligt samarbete – för att bekämpa olagligt innehåll
  • EU-gemensamma regler för att avlägsna olagligt innehåll
  • Åtgärder mot online-försäljning av produkter som inte lever upp till EU:s produktbestämmelser och konsumentskydd
  • Sänkta barriärer för små företag för att etablera sig på en uppkopplad marknad
  • Ökad övervakning och samarbete mellan medlemsstaterna för att upprätthålla den nya Digital Services Act
  • En EU-central regleringsmyndighet bör uppräöttas, med befogenhet att utreda och upprätthålla the Digital Services Act
  • I rapportens del om definitioner vill man ha ett klargörande av om/hur the Digital Services Act även omfattar sociala medienätverk, crowd funding, sökmotorer, wifi hotspots, annonsering online, content delivery networks och domain name servers (DNS)

Ömsom vin, ömsom vatten. En del giftpiller. Mycket varm luft och en del saker som är direkt obegripliga. Och då har jag ändå bara skummat de viktigaste delarna av de två dokumenten.

Det första som slår mig är hur man vill lagstifta utifrån hur internet ser ut just idag – istället för att etablera allmängiltiga principer. Vilket kan komma att leda till att the Digital Services Act kommer att vara inaktuell redan när den klubbas.

Det är också intressant att se hur man tycks mena att det är politik, centralstyrning och enhetlighet som bygger en levande och framgångsrik digital industri. Samtidigt satsar resten av världen på spontan utveckling, entreprenörskap, frivilligt samarbete och en utveckling som drivs av människors behov. Risken är att EU – istället för att ligga i framkant – kommer att hamna på efterkälken om den politiska och administrativa styrningen blir allt för påträngande.

Dessutom tycks man helt bortse från att internet till sin natur är globalt – och inte känner några gränser. För att upprätthålla ett regelverk som detta kräves i princip en europeisk digital järnridå.

Framgångsrikt företagande uppstår sällan ur politisk micro management. Och vi har – som sagt – redan drivit entreprenörer och riskkapital bort från EU med lagstiftning som GDPR och upphovsrättsdirektivet.

Visst behövs viss lagstiftning, som gemensamma spelregler. Men the Digital Services Act tycks gå mycket längre än så.

/ HAX

Nu utarbetas gemensamma EU-regler för yttrandefriheten på nätet

av

Det börjar dyka upp dokument som rör EU:s nya Digital Services Act (DSA). Än så länge handlar det mest om vaga formuleringar dolda i byråkratiskt fikonspråk. Men ändå är ambitionen rätt tydlig: Politisk micro management på EU-nivå av det mesta som har med internet att göra.

I denna bloggpost skall jag försöka fokusera på sådant som rör yttrandefrihet online.

I ett tidigt internt arbetspapper från EU-kommissionens tjänstemän skriver man bland annat följande:

»Social networks face multiple divergent rules for removing illegal hate speech on their services in different Member States (eg. Germany, France), and different rules for text or video material. As a result, the fight against online hate ls expensive and inefficient across the Single Market, without binding safeguards for freedom of expression.«

Man vill alltså se gemensamma EU-regler för att (bland annat) bekämpa hat och hot online. Vilket kan bli intressant, med tanke på de olika medlemsstaternas skiftande traditioner och policies när det gäller yttrande- och tryckfrihet. Här skall till exempel Sverige, Frankrike och Ungern in under ett gemensamt regelverk.

Den 19 februari presenterade den nytillträdda kommissionen sitt första vitpapper i ämnet. Där kan vi bland annat läsa följande:

»A trustworthy environment in which citizens are empowered in how they act and interact, and of the data they provide both online and offline. A European way to digital transformation which enhances our democratic values, respects our fundamental rights, and contributes to a sustainable, climate-neutral and resource-efficient economy.« (…)

»In order to protect European democracies and the values underpinning them, the Commission will continue to develop and implement innovative and proportionate rules for a trustworthy digital society. Such a digital society should be fully inclusive, fair and accessible for all.

In this context, it is essential that the rules applicable to digital services across the EU are strengthened and modernised, clarifying the roles and responsibilities of online platforms. The sale of illicit, dangerous or counterfeit goods, and dissemination of illegal content must be tackled as effectively online as it is offline.«

Här är man som synes mindre konkret – och lindar in allt i politiskt snömos som kan betyda lite vad som helst och som är till intet förpliktigande.

Så över till Europaparlamentet som håller på att utarbeta en egen initiativ-rapport (vilket är parlamentets rekommendation, inte lagstiftning). Här blir det en smula mer konkret:

»20. Calls on the Commission to address the increasing differences and fragmentations of national rules in the Member States and to propose concrete legislative measures including a notice-and-action mechanism, that can empower users to notify online intermediaries of the existence of potentially illegal online content or behaviour; is of the opinion that such measures would guarantee a high level of users’ and consumers’ protection while promoting consumer trust in the online economy;

21. Notes that there is no ‘one size fits all’ solution to all types of illegal and harmful content and cases of misinformation online; believes, however, that a more aligned approach at Union level, taking into account the different types of content, will make the fight against illegal content more effective;

22. Considers that voluntary actions and self-regulation by online platforms across Europe have brought some benefits, but additional measures are needed in order to ensure the swift detection and removal of illegal content online;«

Rapportören efterlyser »clear and detailed procedures and measures related to the removal of illegal content online, including a harmonised legally-binding European notice-and action mechanism«.

Man kan lätt få intryck av att »illegal content« inte har så mycket med åsikter och yttrandefrihet att göra. Till exempel nämns »hate speech« bara en gång i förslaget till rapport. Men då skall man vara medveten om att kommissionens ordförande själv förklarat att olika regler för vad som får sägas på nätet i olika länder (som Tyskland och Frankrike) är ett problem som man vill lösa med ett enhetligt regelverk under DSA. Vilket också återspeglas i det första citatet ovan.

Om jag får spekulera, så tror jag att otydligheten är avsiktlig. Man vet att detta är en het potatis. Så om man kan bunta ihop allt från försäljning av olagliga produkter till icke önskvärda yttranden – då blir det mindre uppenbart vad man sysslar med. I vart fall på detta tidiga stadie i processen. På så sätt försöker man frontförkorta, genom att skjuta upp den jobbiga debatten till ett senare tillfälle.

Den tyske piratpartistiske ledamoten av Europaparlamentet beskriver sin och andra ledamöters position i en bloggpost (mina markeringar):

»The European Parliaments Legal Affairs Committee’s opinion rapporteur MEP Patrick Breyer (Pirate Party) has now published a list of 15 key points and opened it for discussion on the net. Breyer calls for an explicit ban on upload filters, a right to anonymous use of internet services, ensuring that terms and conditions comply with human rights, penalties for abusive take-down notices, an obligation of providers to report known crime online, giving users control over their timelines to curb the spread of false reports and racism, a right to maintain contacts when users leave Facebook, Whatsapp etc. for competing networks (interconnectivity).

Alex Agius Saliba, the rapporteur of the lead Internal Market Committee, on the other hand, considers providers have a “social responsibility” to prevent abuse of their services. The “quick detection and deletion of illegal content online” was necessary. Internet providers should be obliged to verify the identity and registration data of business customers. For the Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs, MEP Paul Tang calls for creating a single Union sign-in system and opposes compulsory biometric identification, while his colleague Adam Bielan calls for publishers to be better able to defend themselves against unjustified removal requests. On behalf of the Transport Committee, Josianne Cutaja demands that providers of transport and tourism portals such as Uber and Airbnb shall verify the legality of posted offers and the identity of the providers. Petra Kammerevert, rapporteur of the Committee on Culture and Education, believes that proactive measures should be reserved for public authorities and that journalistic publications should not be subject to pre-control and filtering.«

Du kan lämna dina åsikter och kommentarer om Breyers olika ändringsförslag här. »

Som vanligt är det krångligt och komplicerat att ge sig in i EU:s lagstiftningsarbete. Men nödvändigt. Det är nämligen nu slaget står om yttrandefriheten på nätet.

/ HAX