Femte juli

Nätet till folket!

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

Tyskland: Böter för att gilla poster på sociala media

av

En tysk kvinna har dömts till 1.800 euro i böter för att ha gillat ett inlägg på X som myndigheterna anser vara olämpligt.

Vi har tidigare skrivit om Tysklands rätt snäva yttrandefrihetslagar. Enkelt uttryckt är det förbjudet att förolämpa andra och att uttrycka hat eller hot. Det anses vara värre om detta sker online än i den fysiska världen.

Detta gäller även om man delar ett inlägg som andra skrivit. Och nu också att gilla andras inlägg.

Reclaim the net rapporterar:

»The 64-year-old from Lohfelden, Hesse, found herself under investigation after responding with three thumbs-up emojis beneath a post on X.«

»The original post reported on a 15-year-old Swedish girl who had killed the migrant man who raped her, and included the comment, “Does he now have 77 virgins?”«

»According to the Kassel public prosecutor’s office, the woman’s emoji reaction amounted to endorsing the killing and expressing satisfaction that it had targeted a migrant.«

Förmodligen syftar detta på det fall i Enköping där en flicka och hennes vänner i samråd dödat en taxichaufför som hon anmält för våldtäkt. Själva mordet fullbordades av en av vännerna.

Oaktat vad man tycker om substansen i texten kan man notera att de tyska lagarna (som säkert har goda intentioner) inskränker yttrandefriheten betydligt mer än i andra EU-länder.

I ett vidare perspektiv väcks den principiellt viktiga frågan: Kan och bör man försvara det demokratiska samhället genom att inskränka medborgarnas fri- och rättigheter?

Det hela kan dessutom ses mot bakgrund av Tysklands mörka historia. I syfte att skydda människans värdighet (i ljuset av den nazistiska terrorregimen) tar man till verktyg som för tankarna till den östtyska kommunistdiktatur som höll halva landet i ett järngrepp i nästan 50 år. Vilket blir något av en paradox.

För sammanhang säger Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Men konventionens artikel tio anger även omfattande undanttag:

»Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.«

Det vore intressant att se hur Europadomstolen (Europarådet) och/eller EU-domstolen ser på de tyska lagarna och deras tillämpning.

• RtN: Thumbs Up Lands Woman in Hot Water as Germany Cracks Down on Emoji Speech »

Relaterat:
• Yttrandefriheten i EU: Tyskland – NetzDG »

Policing the internet in Germany, where hate speech, insults are a crime | 60 Minutes.

After Trump administration attacks: Are German hate speech laws too restrictive? | DW News

CC0

Sluta tumma på våra fri- och rättigheter!

av

Skall man säga ifrån när staten börjar begränsa de mänskliga rättigheterna? Eller tänker vi vänta tills det är för sent?

I sitt standardverk om den totalitära statens ursprung skriver Hannah Arendt att människor inte förstår att allt faktiskt är möjligt. Allt. Vilka vansinnigheter som helst.

Nazityskland och Stalins Sovjet är exempel på absurda dödskulter på väg mot sina respektive utopier – som få kunnat föreställa sig i förväg.

Arendt påpekar också att man inte kan förvänta sig att den totalitära staten skall komma i samma skepnad som förra gången. Och att det inte nödvändigtvis behöver finnas någon ond plan, några missriktade goda föresatser eller ens några föresatser alls.

Vidare gör hon denna grundläggande observation…

»Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.«

Vilket är värt att hålla i minnet när politiker föreslår att vi måste göra det ena eller andra som begränsar individens frihet eller rättigheter.

De grundläggande mänskliga rättigheterna som vi känner dem idag formulerades efter andra världskriget – med syfte att förhindra att en stat, överhet eller majoritet förtrycker den enskilda individen. Ett regelverk för att det som skedde inte skall kunna ske igen.

I debatten om den svällande övervakningsstaten brukar jag påpeka att vi inte kan veta vem som styr vårt land i morgon. Förr eller senare kommer någon ondsint autokrat som kan använda sådana verktyg för att förtrycka enskilda, grupper eller hela folket.

Då gäller det att våra grundläggande fri- och rättigheter är intakta. Så att en framtida totalitär stat i vart fall inte kommer nyckelfärdig.

Men det behöver som sagt inte ens handla om onda avsikter. Missriktad välvilja är grunden för mycket elände. Och utopister är alltid övertygade om att det de gör är rätt, för en större sak som anses vara det bästa för samhället som helhet och värt vissa bondeoffer.

Själv fruktar jag dumhet, inkompetens och drevkultur mer än ondska. Övergrepp mot individens rättigheter kan även ske för att någon vill sopa misstag eller övertramp under mattan. Eller av överdrivet nit. Eller missriktad ambition.

Allt är som sagt möjligt. Och hotet behöver inte komma i samma skepnad eller från samma håll som förra gången. Den demokratiska rättsstaten kan urholkas av de bästa och vackraste intentioner.

Det talas om att begränsa våra grundläggande fri- och rättigheter för att bekämpa gäng och terrorister, för att rädda barnen från övergrepp, för klimatet, för att bekämpa felaktiga åsikter, i namn av kriget mot narkotikan, för att stoppa penningtvätt… och så vidare.

Här gäller det att hålla en rågång i debatten.

Det är till exempel acceptabelt att övervaka människor som misstänks för brott – men inte alla andra, hela tiden.

Det är även acceptabelt att stoppa konkreta uppmaningar till våld – men inte åsikter.

Det är med andra ord OK att begränsa en människas grundläggande rättigheter om hon är på väg att kränka någon annans säkerhet eller egendom.

Vilket i den demokratiska rättsstaten hanteras av våldsmonopolet, från polis till oberoende domstolar. Och vid yttre hot av vårt militära försvar.

Men huvudregeln måste alltid vara de grundläggande mänskliga rättigheter som miljoner européer och amerikaner offrat sina liv för att försvara.

Rättigheter som grundas på respekt för individen och vars uppgift är att skydda dig mot övergrepp från överheten.

Låt oss repetera två aktuella punkter i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Först artikel åtta…

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Artikel tio…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Därför fortsätter kampen mot massövervakning – och för fri information på ett fritt och öppet internet.

CC0

Åldersgräns för sociala media är en usel idé

av

Regeringen tänker utreda frågan om en åldersgräns för sociala media. Vilket kan leda till att alla måste identifiera sig och att det blir omöjligt att vara anonym.

Socialminister Jakob Forssmed har låtit meddela att regeringen tänker låta utreda frågan om åldersgränser för sociala media. Detta är en dålig och farlig idé, som egentligen inte tillför något nytt i debatten.

»Anonyma« metoder för ålderskontroll med AI finns men fungerar dåligt. Felmarginalen är på tok för bred, speciellt för unga människor. Dessutom har de problem med olika etniciteter. Och de går inte ihop med EU:s AI Act.

Därför är den enda praktiskt genomförbara metoden för ålderskontroll att alla användare kommer att tvingas identifiera sig. Vilket gör det omöjligt för till exempel visselblåsare, aktivister och utsatta grupper att anonymt tillföra samhällsviktig information utan risk för repressalier.

Vad gäller barnen kan man notera att FN:s barnkonvention (som upphöjts till lag i Sverige) slår fast att även barn och ungdomar har en grundläggande rätt till yttrandefrihet och tillgång till information.

Dessutom kan man ifrågasätta om det är så klokt att hålla unga människor avskiljda från den aktuella samhällsdebatten. Det vore märkligt att låta unga bli medlemmar i politiska ungdomsförbund och samtidigt förbjuda dem att delta i den politiska debatten på nätet.

För övrigt är regeringen sen på bollen. Det danska ordförandeskapet i EU:s ministerråd driver frågan. Och EU har redan rullat ut en app för åldersverifikation – med kända säkerhetsbrister (som man inte tar någon hänsyn till).

Skall man vara petig finns för övrigt redan åldersgränser (13 respektive 16 och 18 år eller föräldrar samtycke) i sociala medias användarvillkor. Och GDPR låter EU:s medlemsstater själva bestämma åldersgräns mellan 13 och 16 år för barns databehandling – Sverige har i enlighet med detta redan valt 13 år.

Så frågan är vad en svensk utredning är tänkt att tillföra.

• SR: Regeringen ska utreda åldersgräns för sociala medier »

Tidigare:
• Socialdemokraternas ID-krav för sociala media hotar det fria ordet (16 maj 2024) »
• EU rullar ut app för åldersverifikation (8 maj 2025) »
• Rörigt när EU inför åldersgräns för sociala media (26 maj 2025) »

CC0

EU:s ständigt svällande nätcensur

av

EU:s »Code of practice on disinformation« har nu blivit en del av unionens Digital Services Act (DSA). Vad betyder det för yttrandefriheten online?

Vid månadsskiftet blev EU:s »Code of practice on disinformation« en del av DSA:s lagstiftningspaket. Det är frivilligt för de stora sociala plattformarna och sökmotorerna att ansluta sig. Men om de gör det, då måste de följa den.

De som anslutit sig är bland andra Facebook, Instagram, Youtube, LinkedIn, TikTok, Google search och Bing. X lämnade uppföranddekoden 2023.

Bland annat föreskrivs att man skall motverka missinformation (omedveten), desinformation (medveten), påverkansoperationer och påverkan från främmande makt.

Detta kan ske till exempel genom att ta bort innehåll, av-monetarisering, flaggning, tillförande av kontext och begränsad spridning.

Till sin hjälp skall man ha faktagranskare, som förutsätts vara redaktionellt och ekonomiskt oberoende från politiska, ekonomiska eller ideologiska intressen. Vilket ibland ifrågasätts om de verkligen är.

Detta är inte samma sak som DSA:s Trusted Flaggers, som i teorin skall inrikta sig på att anmäla olagligt innehåll – och som förväntas företräda olika särintressen. (I DSA:s ursprungliga text talades om företrädare för kollektiva intressen.)

Faktagranskarnas uppgift är däremot att bedöma olika yttrandens sanningshalt, inte laglighet.

Intressant nog är detta samma system för extern faktagranskning som Facebook lämnat i USA, där man anser att det är problematiskt.

X (Twitter) har valt en egen väg med crowdsourcade community notes – där användare kan påpeka felaktigheter och tillföra kontext.

En »permanent taskforce« skall upprättas för att samordna insatser mellan plattformarna och EU-kommissionen, External Action Services Rapid Response System, European Regulators Group for Audiovisual Media Services, European Digital Media Observatory, EU:s Digital Services Board med flera.

EU-kommissionen erkänner att gränsen mellan fakta, tolkning och åsikt kan vara otydlig, särskilt i polariserade frågor som klimat, migration och geopolitik.

Det förväntas att åtgärder mot falsk eller vilseledande information skall vara proportionerliga och förenliga med yttrande- och informationsfrihet.

Vilket – i teorin – betyder att kontroversiella åsikter inte får censureras bara för att de avviker från konsensus, så länge de inte strider mot plattformens användarvillkor eller lag.

Dock har plattformarna under lång tid pressats av politiker till att använda just användarvillkoren för att begränsa det fria ordet. I Sverige har de flera gånger kallats upp till regeringen i syfte att diskutera »branschens ansvar« för vad som publiceras.

Vad som skall plockas bort, skuggbannas, av-monetariseras och så vidare är alltså inte helt kristallklart. Vilket möjligen är medvetet.

På det hela taget har man skapat ett byråkratiskt system för att kontrollera innehåll som i stora delar ligger utanför demokratisk kontroll, traditionell lagstiftning och rättslig prövning.

I ett vidare perspektiv kan detta system förr eller senare komma att missbrukas av aktörer med onda avsikter. Eller av missriktad välvilja.

Men nu är uppförandekoden alltså här och en del av DSA. Återstår att hålla ett öga på hur den tillämpas.

• EU-kommissionen: The Code of Conduct on Disinformation »

CC0

En bugg i fullmaktslagen?

av

Kan den föreslagna fullmaktslagen användas för att ge regeringen rätt att helt köra över riksdagen?

En i stort sett enig parlamentarisk kommitté har kommit fram till att regeringen skall kunna ge sig själv rätt att utfärda förordningar och regler (stifta lagar) om den anser att situationen kräver det. I fredstid.

Därför vill regeringen nu ändra grundlagen. Vilket kullkastar hela idén om maktdelning.

»It may be too great a temptation to human frailty, apt to grasp at power, for the same persons who have the power of making laws to have also in their hands the power to execute them.« – John Locke

Nu finns det förvisso en säkerhetsventil. Ett sådant beslut måste godkännas i efterhand av riksdagen, med minst tre fjärdedelars majoritet. Så här lyder den föreslagna lagen:

4 § Föreskrifter som avses i 3 § ska gälla för viss tid, dock längst tre månader.
Föreskrifterna ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. För att riksdagen ska godkänna föreskrifterna krävs att minst tre fjärdedelar av de röstande enas om beslutet.
Föreskrifterna upphör omedelbart att gälla
1. om de inte underställs riksdagen inom en vecka från den dag då de beslutades,
2. om de inte godkänns vid riksdagens prövning, eller
3. om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom en månad från det att de underställdes.

Jag är inte jurist, men… Anta att vi en dag har en regering som vill införa något slags undantagstillstånd som saknar stöd i riksdagen.

Vi säger att beslutet fattas av regeringen en torsdag. Men regeringen underställer inte den nya förordningen riksdagen. Den upphör då att gälla efter en vecka.

En vecka kan vara mycket lång tid i politiken, speciellt vid något slags förmodat krisläge.

Anta sedan att regeringen fattar ett nytt beslut om en likadan (eller en snarlik) förordning samma torsdag som den gamla automatiskt upphör att gälla. Som sedan inte heller underställs riksdagen…

Då kan det hålla på så där tills riksdagen tröttnar och begär misstroendevotering.

Det skulle garanterat bli bråk och buller om den nya lagen missbrukades på det sätt som beskrivs ovan. Men att möjligheten alls existerar, ens i teorin, är oroväckande. Konstitutionella spärrar måste vara vattentäta.

Vi kan inte utgå från att alla framtida regeringar är goda demokrater som inte tänjer på reglerna i egna syften.

Detta är bra en av alla saker som är fel med den nu föreslagna lagen –  proposition (2024/25:155). Läs mer i de länkade bloggposterna nedan.

Läs mer:
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen »
• Timbro: Ge inte Trumps farliga makt till Kristersson »
• Oisín Cantwell: Den svenska demokratin är på väg att försvagas »
• SVT: Regeringen ska få mer makt vid allvarlig kris »
• SvD ledare: Mattias Svensson – I kristid behövs maktdelning »
• SvD ledare: Mattias Svensson – Regeringen öppnar för maktmissbruk »

• Regeringen: Stärkt konstitutionell beredskap, Prop. 2024/25:155 »
• Powerpoint från regeringens presskonferens »
• Se även presskonferensen på Youtube »

Tidigare:
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Vårt remissvar »
• Timbro-rapporten ”Har nöden ingen lag?” »

CC0

Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen

av

Borgerliga partier brukade stå upp för maktdelning. Nu föreslår de att regeringen – i fredstid – skall kunna ge sig själv rätten att stifta lagar. Om den anser att det behövs.

Detta är ett svek mot de principer som länge definierade borgerlig politik.

»The greater the power, the more dangerous the abuse.«
– Edmund Burke

Och det är inte bara högern. Alla partier utom Miljöpartiet stöder förslaget – Proposition 2024/25:155. (MP:s motstånd ska dock ses i ljuset av att de just nu är i opposition…)

Ändå är det särskilt anmärkningsvärt att just de borgerliga sviker det som en gång var en av deras ideologiska grundpelare.

Under lång tid gick skiljelinjen mellan Socialdemokraterna, som ville stärka regeringsmakten – och de borgerliga partierna, som betonade vikten av maktdelning. Det vill säga att inte samla all makt på ett och samma ställe.

Maktdelning är vad det låter som: Att makten i ett samhälle delas upp – till exempel mellan regering, riksdag och oberoende domstolar. (I vissa länder även statschefen och en andra parlamentarisk kammare.)

Det är ett skydd mot maktmissbruk. Om en maktpol spårar ur – kan de andra hålla emot.

»Freedom is guaranteed only where the power of government stops.«
– Hannah Arendt

Demokratin säkras inte bara genom fria val – utan också genom att makten är fördelad och öppen för granskning.

»The chief safeguard of freedom is the separation of powers.«
– Friedrich Hayek

Det är den principen man nu är beredd att överge.

Gösta Bohman lär rotera i sin grav.

Läs mer:
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Timbro: Ge inte Trumps farliga makt till Kristersson »
• Oisín Cantwell: Den svenska demokratin är på väg att försvagas »

• Regeringen: Stärkt konstitutionell beredskap, Prop. 2024/25:155 »
• Powerpoint från dagens presskonferens »
• Se även presskonferensen på Youtube »

• SVT: Regeringen ska få mer makt vid allvarlig kris »
• SvD ledare: Mattias Svensson – I kristid behövs maktdelning »

Tidigare:
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Vårt remissvar »
• Timbro-rapporten ”Har nöden ingen lag?” »

Stoppa fullmaktslagen!

av

Alla politiska partier utom Miljöpartiet vill att regeringen skall kunna ge sig själv rätt att utfärda förordningar (lagar) vid allvarliga kriser i fredstid. Alltså kunna utlysa någon form av undantagstillstånd.

Att riksdagen om det krävs kan bemyndiga regeringen att ta över lagstiftningen i ett visst syfte och under en viss tid må kanske vara en sak.

Att regeringen skall kunna bemyndiga sig själv att utfärda förordningar är dock att gå över gränsen.

Men det är vad som nu föreslås. Regeringen skall kunna ge sig själv rätt att stifta lagar.

Där upphör den maktdelning som är till för att skydda oss mot förtryck, övergrepp och maktmissbruk.

Hela idén med att ha flera olika maktpoler i en stat är att de andra kan säga stopp om någon av dem blir tokig. I Sverige är de riksdagen, regeringen och de oberoende domstolarna. (Förr krävdes även statschefens underskrift och beslut i två olika riksdagskammare.)

Förslag till grundlagsändring, Regeringsformen 16 kapitlet 1§:

»Om det råder en allvarlig fredstida krissituation och förhållandena kräver det kan riksdagen besluta att regeringen ska ha de särskilda befogenheter att meddela föreskrifter som anges i 2 och 3 §§. Ett sådant beslut kräver att minst tre fjärdedelar av de röstande enas om det.

Om det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas får regeringen fatta beslutet. Ett sådant beslut ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. För att riksdagen ska godkänna beslutet krävs att minst tre fjärdedelar av de röstande enas om detta.«

Det enda regeringen inte skall få göra på egen hand är att »stifta, ändra eller upphäva grund- lag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen«. Men allt annat.

Med lite kreativitet kan man alltid hävda att det råder något slags allvarlig krissituation.

Att riksdagen kan upphäva regeringens beslut i efterhand är en klen tröst om skadan redan är skedd. I vart fall en vecka i taget går det att hålla riksdagen ur loopen.

Vill sossarna verkligen ge denna makt till Åkesson? Vill borgerligheten verkligen ge den till en rödgrön regering som är beroende av Vänsterpartiet?

Vill folket ge regeringen den makten? Det är ju liksom inte alltid våra politiker hållit sig inom givna råmärken. Svensk politisk historia är kantad av saftiga skandaler och rättsövergrepp.

I tider när det talas om såväl tvångs-återvandring som folkomflyttning och klimatnödläge i den politiska debatten saknas inte krav på nya brådskande regler.

Vill vi ge framtidens regeringar rätt att göra som de vill om de tycker att det behövs?

Notera att detta handlar om fredstid. (I krig får regeringen göra nästan som den vill.)

Vad är ens en »allvarlig fredstida krissituation«? Ur vår förra postning:

»Kommittébetänkandet ger några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor och snöoväder.

Vilket, om man tänker efter, är saker som kunnat hanteras rimligt inom ramen för gällande lag, arbetsformer och maktdelning.

Betänkandet tar även upp kriser som kan anses vara av politisk natur: Finanskrisen, tunnelbygget genom Hallandsåsen och flyktingsituationen 2015. Vilket öppnar frågan vilka andra politiska kriser som kan bli aktuella.«

Flera remissinstanser efterlyser klarare besked om när fullmaktslagen är tänkt att användas. Och hur.

Till exempel menar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att regleringens mål och syfte uttryckligen måste anges i författningstexten för att motverka risken för missbruk av reglerna.

Civil Rights Defenders, Försäkringskassan, Länsstyrelsen i Stockholms län, Migrationsverket och MSB menar att det behövs en tydligare definition av uttrycket »allvarlig fredstida krissituation« och en närmare exemplifiering av situationer som är tänkta att omfattas.

Centrum för rättvisa, Civil Rights Defenders, Journalistförbundet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Region Skåne och Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen anser att de aktuella delarna av kommitténs förslag är för långtgående.

Svenska kraftnät, Företagarna, Livsmedelsverket, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Sveriges Civilförsvarsförbund och Tidningsutgivarna avstyrker förslaget i dess helhet. De anser att riskerna större än nyttan.

Kritikerna är måga fler. Med rätta. Det handlar trots allt om att ge alla framtida regeringar aldrig tidigare skådade maktbefogenheter. Och det sker just nu.

Läs mer i vår förra postning som innehåller mer information och länkar om fullmaktslagen:

• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »

CC0

Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen

av

Riksdagen vill inte bara kunna delegera makt till regeringen vid en kris, utan även ge regeringen rätt att ta sig denna makt på eget initiativ.

Nu kommer regeringens proposition (2024/25:155) om att ge sig själv makt att utlysa »undantagstillstånd«. Den är resultatet av en i stort sett enig parlamentarisk kommitté som tillsattes mot bakgrund av pandemin år 2020.

Det handlar om att ge regeringen särskilda befogenheter att meddela föreskrifter vid kriser i fredstid, inklusive vissa inskränkningar av våra fri- rättigheter. Ur regeringens presentation på tisdagens presskonferens:

  • De nya befogenheterna får bara aktiveras i allvarliga fredstida krissituationer.
  • Riksdagen aktiverar befogenheterna med tre fjärdedels majoritet.
  • Regeringen får aktivera befogenheterna om det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas. Riksdagen ska då godkänna beslutet med samma majoritet.
  • Föreskrifter som regeringen meddelar på egen hand ska vara tillfälliga och skyndsamt prövas av riksdagen.
  • Riksdagen kan när som helst stoppa befogenheterna eller upphäva föreskrifter.

Regeringen kommer alltså att kunna ge sig själv mycket långtgående befogenheter med så kallade aktiveringsbeslut.

När skall detta då kunna ske? Kommittébetänkandet ger några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor och snöoväder.

Vilket, om man tänker efter, är saker som kunnat hanteras rimligt inom ramen för gällande lag, arbetsformer och maktdelning.

Betänkandet tar även upp kriser som kan anses vara av politisk natur: Finanskrisen, tunnelbygget genom Hallandsåsen och flyktingsituationen 2015. Vilket öppnar frågan vilka andra politiska kriser som kan bli aktuella.

Det saknas till exempel inte röster som menar att klimatfrågan är av sådan dignitet att den har företräde framför den rådande demokratiska processen.

Vi skrev om detta redan för ett år sedan och vi lämnade även in ett remissvar. Några nedslag:

»[Förslaget] är ett tydligt brott mot principen om maktdelning – vars syfte är att förhindra maktkoncentration, maktmissbruk och övergrepp.«

»Syftet med konstitutionella begränsningar av det slag som finns i regeringsformen är att hindra att beslut fattas i panik eller av kortsiktiga partipolitiska skäl. Framför allt i krislägen (eller påstådda krislägen) kan det finnas ett starkt tryck – från politiska motståndare, från media eller från allmänheten – att ”göra något”.«

»I länder som tillåter undantagslagar används dessa tämligen frekvent, och undantagstillstånd tenderar att bestå långt efter att faran är över. Detta gäller även i demokratier: I Frankrike bestod det undantagstillstånd som infördes 2015 i samband med terrordådet mot Charlie Hebdo i hela två år. Man införde även undantagstillstånd i samband med upploppen i förorter 2005. Amerikanska delstater har använt dem i samband med strömavbrott, orkaner och brottslighet. I Slovakien har undantagslagar använts i samband med att vårdpersonal sade upp sig från sina arbeten. Erfarenheten från andra länder är att om verktygen finns kommer regeringar att lockas att använda dem.«

Man bör i sammanhanget ställa sig frågan om man vill ge sin värsta politiska motståndare eller framtida regeringar med auktoritära tendenser rätten att proklamera undantagstillstånd och makt att införa nya förordningar som passar den egna agendan.

I Timbro-rapporten »Har nöden ingen lag« (PDF) skriver Adam Danieli bland annat:

»En mer realistisk bild av politiker i pressade situationer innefattar begränsad kunskap, risken för överreaktioner och en möjlighet att varje oklarhet i befogenhet tolkas extensivt, särskilt på lång sikt. Utegångsförbud, begränsningar i yttrandefrihet och kriminaliseringar, som skulle kunna vara områden där en förstärkt delegation är aktuell, utgör kraftiga ingrepp och kan, mot bakgrund av flera internationella exempel, också komma att bli mer långsiktiga förändringar av den offentliga makten.« (…)

»Läsaren lämnas också utan svar vad gäller andra viktiga historiska referenser i Sverige. Var Göteborgskravallerna eller finanskrisen 2008 allvarliga fredstida kriser? Utgör politiska kriser, såsom flyktingkrisen 2015 eller koranbränningarna 2023, allvarliga fredstida kriser? Kan allvarliga fredstida kriser uppstå genom helt lagligt handlande från personer i Sverige eller krävs lagbrott eller extern påverkan?«

Timbros rapport påpekar även att det i Sverige saknas skarpa möjligheter till rättslig prövning av beslut som fattas av en regering som agerar med fullmakt.

Sammanfattningsvis är demokratins paradox att den kan avskaffa sig själv. Ett skydd mot detta är den maktdelning som man nu tar ett steg bort från.

Att riksdagen i ett allvarligt läge kan delegera rätten att fatta beslut till regeringen kan möjligen vara en sak, även om det medför betydande risker.

Att ta ett steg till och låta regeringen ge sig själv tillstånd att införa undantagstillstånd är att gå över gränsen.

• Regeringen: Stärkt konstitutionell beredskap, Prop. 2024/25:155 »
• Powerpoint från dagens presskonferens »
• Se även presskonferensen på Youtube »

• SVT: Regeringen ska få mer makt vid allvarlig kris »
• SvD ledare: Mattias Svensson – I kristid behövs maktdelning »

• Uppdatering, läs även: Stoppa fullmaktslagen!

Tidigare:
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Vårt remissvar »
• Timbro-rapporten ”Har nöden ingen lag?” »

CC0

EU: Försvara demokratin med byråkrati

av

Med en arsenal av byråkrati vill EU skydda oss mot desinformation. Frågan är dock om någon tänker ta själva sakdebatten mot dem som hotar vår frihet och demokrati.

Vi har tidigare rapporterat om EU:s ambitioner om att sätta upp en »demokratisköld«. Syftet är att skydda oss mot desinformation, påverkansoperationer och hybridangrepp. Än så länge verkar det mest vara en ordsallad.

Felaktig information, otillbörliga påverkansförsök och subversiv propaganda är ett problem. Sådant kan få folk att fatta dåliga beslut utifrån vinklad, ofullständig eller lögnaktig information. Frågan är hur man hanterar detta.

Dålig och falsk information måste identifieras och bemötas med bättre information. Vad som är missledande ligger ofta i betraktarens öga. Hur bemötandet skall ske kräver att man står stabil i sitt försvar av till exempel demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.

Ibland kan man undra i vilken grad våra politiker har förmåga att göra detta. Kanske kan Europaparlamentets senaste papper om saken ge ledtrådar. Ansvarig är den svenske moderaten Tomas Tobé.

I grunden finns EU:s »special committees on foreign interference in all democratic processes in the European Union«. Detta initiativ har lett till bildandet av Europaparlamentets »Special Committee on the European Democracy Shield (EUDS)«.

För koordination vill man förstärka EU:s »Rapid Alert System (RAS)«. Man efterlyser även en ny oberoende EU-struktur för detta syfte. Denna skall bygga på det arbete som utförs av EU:s utrikestjänst, European External Action Service (EEAS) och Europaparlamentet.

En minimistandard för att bekämpa otillbörlig påverkan skall fastslås. Detta i samarbete med EU:s Intelligence and Situation Centre (EU INTCEN).

Ett verktyg i sammanhanget är EU:s Digital Services Act (DSA) och unionens Regulation on the Transparency and Targeting of Political Advertising. Man aviserar även en kommande Digital Fairness Act och ett nytt större digitalt lagstifttningspaket.

Rapporten pekar även på EU:s European Media Freedom Act (EMFA) och dess Audiovisual Media Services Directive (AVMSD).

Man vill lyfta fram civilsamhällets olika organisationer för faktagranskning som European Fact-Checking Standards Network (EFCSN) och EU:s eget European Digital Media Observatory (EDMO). Rapporten vill ge dessa större resurser.

Man aviserar även ett nytt European Network of Fact-Checkers samt en European Civil Society Strategy. Rapporten lyfter fram unionens European Internal Security Strategy och European Union Agency for Cybersecurity (ENISA).

Man välkomnar EU:s »ambitious binding ICT supply chain security legislation« och »stronger regulatory framework to the FDI Screening Regulation« kopplad till dess Cyber Resilience Act och Foreign Direct Investment (FDI) screening regulation.

Det reviderade NIS2-direktivet ställer bindande krav på cybersäkerhet för samhällsviktig och digital infrastruktur. Man uppmanar medlemsstaterna att följa det bättre, liksom EU:s Cyber Resilience Act och Cyber Solidarity Act inom ramen för dess ProtectEU Strategi.

Europol ges en viktig roll och man vill utöka dess mandat (igen). Även European Union Agency for Criminal Justice Cooperation (Eurojust) ses som en viktig aktör. European Border and Coast Guard Agency (Frontex) och European Union Agency for Asylum (EUAA) likaså.

Även G7, NATO, FN, Europarådet och OECD nämns som viktiga aktörer. Man anser att EU:s ständigt utvidgade regler mot penningtvätt kan komma till nytta i sammanhanget.

Rapporten överväger dessutom att klassificera vissa former av otillbörlig påverkan som »EU-brott« – med gemensamma definitioner och straffskalor.

Och så vidare. Man kan konstatera att Europaparlamentet verkligen går all in för att försvara demokratin – med byråkrati.

Däremot får vi aldrig något tydligt svar på vem som skall avgöra vad som anses vara sant respektive falskt – eller hur.

På något sätt får jag en känsla av att EU och Europaparlamentet verkar sätta sin tilltro till mer byråkrati snarare än till sak- och idédebatt mot de krafter som hotar vår frihet och demokrati.

Vill man vara raljant skulle man kunna tro att EU:s ledare och politiker saknar viljan eller förmågan att ta debatten. I så fall är det inte bara beklämmande – utan direkt farligt.

Att tysta istället för att bemöta riskerar att bli kontraproduktivt.

• Europaparlamentet: Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield (PDF) »

Tidigare bloggpost i ämnet:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »

CC0

Rörigt när EU inför åldersgräns för sociala media

av

I juni skall EU:s ministerråd enligt uppgift diskutera åldersgränser för sociala media. Just nu är frågan en enda röra.

I väntan på EU:s »digitala plånbok« har EU-kommissionen upphandlat en speciell »mini-plånbok« för åldersverifiering, som kan användas av de mest pådrivande länderna. Dessa är: Frankrike, Italien, Spanien, Grekland, Belgien och Tyskland.

Det är dock oklart vilka av dessa länder som kommer att använda den nya »mini-plånboken«. De som redan försökt på egen hand har mött juridiska, tekniska och praktiska problem. Man kan även notera att de aktuella länderna går fram med olika åldersgränser.

Det pågår även en diskussion om åldersverifiering skall ske på operativ/enhets- eller applikations-nivå. En alternativ möjlighet är en åldersgräns för vissa appar i Apples och Googles app-shops.

EU:s ministerråd tycks luta åt verifiering på enhetsnivå, vilket i så fall sammanfaller med den teknik för granskning av innehåll i användarnas elektroniska meddelanden (client-side-scanning) som tidigare föreslagits vad gäller Chat Control 2.

En annan fråga gäller om man skall använda ID-uppgifter som verifierats med något slags ID-handling – eller om man skall använda sig av AI och biometri för att bedöma en användares ålder.

Här finns problem såväl vad gäller tillförlitlighet, säkerhet, användarvänlighet som kostnader.

Att lagra ID-uppgifter skapar – oavsett om det sker på app-nivå, system-nivå eller via någon tredjepartstjänst – risk för läckor, profilering, övervakning och andra former av missbruk. Att lagra biometrisk data likaså.

Dagens AI-drivna algoritmer för att uppskatta ålder har en felmarginal på ±2,5 år vid optimala förhållanden, en siffra som ökar till ±4,8 år i varierande etniska grupper. Vilket är på tok för bred felmarginal om man talar om barn. Detta blir varken praktiskt fungerande, rättvist eller rättssäkert.

Ena stunden rekommenderar EU åldersgränser i sin Digital Services Act, för att skydda barnen. I nästa ögonblick förbjuder EU:s nya AI Act biometrisk identifiering i realtid och etiketterar biometrisk kategorisering som ett användningsområde med hög risk.

En faktor i sammanhanget är att internet är gränslöst. Även om EU kräver att olika plattformar världen över skall rätta sig efter unionens regler, så är sanktionsmöjligheterna i många fall begränsade.

I ett principiellt perspektiv kan åldersverifikation påverka yttrandefriheten och rätten till anonymitet. Även om reglerna är inriktade mot unga kommer de att drabba alla. I Sverige skyddas dessa rättigheter av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

EU:s dataskyddsmyndighet framhäver att åldersverifieringssystem måste tillåta anonym åtkomst för myndiga användare. Traditionella metoder som kräver inloggning eller cookies kan skapa detaljerade användarprofiler, vilket strider mot artikel 25 i GDPR om dataskydd genom design.

Enligt den omhuldade barnkonventionen (som gjorts till svensk lag) har även barn rätt till privatliv och skydd mot intrång, vilket måste beaktas vid implementering av verifieringssystem.

Detta är en röra som drivits fram av ett antal EU-länders politiker som inte begriper vad de sysslar med och som inte vill vänta tills införandet av EU:s nya digitala plånbok nästa är.

Vi ger sista ordet till EFF:

»Age verification laws do far more than ‘protect children online’—they require the creation of a system that collects vast amounts of personal information from everyone. Instead of making the internet safer for children, these laws force all users—regardless of age—to verify their identity just to access basic content or products. This isn’t a mistake; it’s a deliberate strategy.«

• EU inför ID-krav på nätplattformar »
• EU rullar ut app för åldersverifikation »
• EDRi: Showing your ID to get online might become a reality – a closer look at the EU’s new age verification app »
• EFF: First Porn, Now Skin Cream? ‘Age Verification’ Bills Are Out of Control »
• Digital Identities and the Future of Age Verification in Europe »

Se även: ChatGPT » | Perplexity »

CC0