Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

USA: Homeland Security modererar sociala media

av Lämna en kommentar

The Intercept har en nyhet med potential: Amerikanska myndigheter har ett organiserat samarbete med sociala media för att tona ner och censurera oönskade yttranden. Vilket strider mot konstitutionen.

The Intercept skriver om hur U.S. Department for Homeland Security bestämt sig för att punktmarkera vissa ämnen i sociala media som Coronavirusets ursprung, vaccin, ”racial justice”, tillbakadragandet från Afghanistan och amerikanskt stöd till Ukraina.

Just tillbakadragandet från Afghanistan är intressant då detta är en partipolitiskt het fråga i USA. Då kan det kanske vara olämpligt att regeringen lägger sig i vad som får publiceras, eftersom den är part i målet.

Facebook har satt upp en portal dit personer med en myndighets e-post kan anmäla felaktigt, olämpligt och oönskat innehåll. Företag som Twitter, Facebook, Reddit, Discord, Wikipedia, Microsoft, LinkedIn och Verizon Media har haft regelbundna möten med myndigheterna.

Men det kommer mer.

»Under President Joe Biden, the shifting focus on disinformation has continued. In January 2021, CISA replaced the Countering Foreign Influence Task force with the “Misinformation, Disinformation and Malinformation” team, which was created “to promote more flexibility to focus on general MDM.” By now, the scope of the effort had expanded beyond disinformation produced by foreign governments to include domestic versions. The MDM team, according to one CISA official quoted in the IG report, “counters all types of disinformation, to be responsive to current events.”«

Att sådan verksamhet breddas bör inte förvåna någon. Lagar om övervakning, kontroll och internet tenderar att drabbas av ändamålsglidning.

»In June, the same DHS advisory committee of CISA — which includes Twitter head of legal policy, trust, and safety Vijaya Gadde and University of Washington professor Kate Starbird — drafted a report to the CISA director calling for an expansive role for the agency in shaping the “information ecosystem.” The report called on the agency to closely monitor “social media platforms of all sizes, mainstream media, cable news, hyper partisan media, talk radio and other online resources.” They argued that the agency needed to take steps to halt the “spread of false and misleading information,” with a focus on information that undermines “key democratic institutions, such as the courts, or by other sectors such as the financial system, or public health measures.”«

Den långa artikeln fortsätter ge exempel och fördjupningar. Men låt oss fokusera på kärnfrågan: Amerikanska myndigheter påverkar vad folk får lov att uttrycka på sociala media.

Man kan tycka vad man vill om syftet.

Saken är att den amerikanska konstitutionen tydligt säger att staten inte får begränsa medborgarnas yttrandefrihet.

Som sagt, frågan har potential.

I sammanhanget skall man komma ihåg att EU just beslutat att införa statligt godkända nätgranskare, så kallade Trusted Flaggers / betrodda anmälare.

• The Intercept: Leaked Documents Outline DHS’s Plans to Police Disinformation »

Problemen med Tidö-avtalet

av Lämna en kommentar

Övervakning, anonyma vittnen och brottsprovokation. Den politiska majoritetens plan saknar inte medborgarrättsliga utmaningar.

Högerblockets Tidö-avtal kommer att ge oss mer övervakning. Vilket i och för sig inte var oväntat. Här drar för övrigt alla partier utom Vänsterpartiet åt samma håll.

Ingen har något emot att man övervakar människor som är misstänkta för brott.

Men vi vill inte ha mer övervakning av alla, hela tiden – svepande och utan brottsmisstanke. Det är därför EU-domstolen sagt nej till lagring av data om alla människors alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar med mera.

Vilket Sverige inte tycks bry sig om. Det finns mycket som talar för att även den senaste svenska datalagrings-lagen skulle upphävas om den kom att prövas i nämnda domstol.

Därför – övervaka gärna skurkar, men inte vanligt hederligt folk. Respektera medborgarna istället för att se dem som potentiella problem.

Det finns mer som är kontroversiellt i Tidö-avtalet, ur ett medborgarrättsligt perspektiv.

Anonyma vittnen är en farlig idé. Tänk dig att du blir anklagad för att ha gjort något. Men du får inte veta vem som anklagat dig – och du kan därmed inte heller bedöma om den personen kan ha andra skäl för sin utsaga.

Om man alls skall införa ett sådant system, då måste det ha en solnedgångsklausul. Det vill säga att lagen skall utvärderas ur ett rättssäkerhetsperspektiv innan den eventuellt kan förlängas.

Det verkar även som om man öppnar för brottsprovokation. Men polisen borde lösa brott, inte hjälpa till att begå dem.

Det är orimligt om staten provocerar en person att utföra en olaglig handling som denne inte skulle utfört annars – och sedan straffa honom för det.

Brottsprovokation är dåligt. Men bevisprovokation bör kunna rättfärdigas, då det handlar om att utreda ett de facto begånget brott.

Det känns som om det börjar bli dags för en diskussion om rättsstatens grundläggande principer.

Nu införs inga nya lagar över en natt. Så det bör finnas tid att skjuta ner förslag som hotar våra fri- och rättigheter. Men vänta inte för länge. Lagförslag måste kritiseras innan politikerna hunnit låsa sina positioner. Så nu gäller det att vara uppmärksam.

Valet, politikerna och de mänskliga rättigheterna online

av 2 kommentarer

Den som vill rösta för ett fritt internet, för yttrandefrihet off- såväl som online och för rätten till privatliv och privat korrespondens har ett svårt val.

Bryr man sig bara om dessa frågor finns Piratpartiet och kanske Vänsterpartiet. Piratpartiet har ingen chans att komma in i riksdagen. Och Vänsterpartiet är ett ytterkantsparti som de flesta har andra skäl att ogilla.

Vänsterpartiet skall dock ha en eloge för att ha hållit ut längst. De är idag det enda riksdagsparti som motsätter sig övervakningsstaten – efter att Miljöpartiet sålde ut sina principer i utbyte mot makt. Vad gäller yttrandefrihet befinner de sig dock på ett sluttande plan.

I övrigt är mörker. EU:s nya statligt godkända nätgranskare accepteras utan vidare debatt. EU-lagstiftning som leder till att vi får uppladdningsfilter, som skall förhandsgranska allt alla lägger upp på sociala media och andra plattformar är inte något kontroversiellt bland våra politiker.

De driver på vad gäller lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera – utan misstanke om brott. Trots att EU-domstolen förbjudit verksamheten, med hänvisning till de mänskliga rättigheterna.

Svenska politiker ser inget problem med att EU-kommissionen föreslår att all e-post och allas alla meddelanden och andra elektroniska kommunikationer skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas. Av maskiner.

Alla dessa frågor faller tillbaka på de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten att fritt uttrycka sig samt rätten till privatliv och privat korrespondens.

Sverige var för övrigt med och drev fram FN:s »5 juli-resolution« som säger att mänskliga rättigheter offline även skall gälla online. Så vi borde leva upp till vårt ord.

De mänskliga rättigheterna finns för att skydda individen mot staten. Därför är det alarmerande att se hur dessa rättigheter ständigt gröps ur och inskränks av just de politiker som nämnda rättigheter är tänkta att skydda oss emot.

Statligt godkända nätgranskare är en dålig idé. Fast Orban blir nog glad. Uppladdningsfilter är det verktyg som, när det väl finns på plats enkelt kan få utökat syfte. Sådana här lagar drabbas i princip alltid av ändamålsglidning.

Datalagring är en kränkning av rätten till privatliv som EU-domstolen sagt nej till gång på gång. Inte för att medlemsländerna bryr sig. Och förslaget om »#ChatControl« är att avskaffa den digitala brevhemligheten. Det vill säga att avskaffa rätten till privat korrespondens.

Vad är detta, annat än inskränkningar av våra mänskliga rättigheter?

Allt detta sker i stort sett utan offentlig debatt, utan insyn och i stor politisk enighet. (Ingen annan bryr sig heller.)

Så hur röstar man, om man tycker att dessa frågor är viktiga? På riktigt, viktiga.

Datalagring: EU-kommissionen blundar för sina egna synder

av 2 kommentarer

När EU-kommissionen går igenom tillståndet för rättsstaten i unionen väljer den att bortse från sina egna övertramp. Till exempel vad gäller datalagring.

EU-kommissionen har publicerat sin årliga Rule of Law Report. I den tar man upp tillståndet för rättsstaten i EU och dess medlemsstater.

Det är även intressant att se vad den inte tar upp. Som datalagring.

Som bekant upphävde EU-domstolen redan 2014 direktivet om datalagring. Domstolen säger alltså nej till urskillningslös lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera utan misstanke om brott.

Domstolen har sedan dess upprepat sin dom, gång på gång, när medlemsstater struntat i den. Danmark och Belgien är exempel på länder som på olika vägar försöker kringgå domen.

Även Sverige har en reviderad lag om datalagring, som också bryter mot den grundprincip som EU-domstolen slagit fast: Ingen urskiljningslös datalagring utan misstanke om brott.

Enda skälet till att Sverige inte fått förnyad kritik av domstolen är att vårt fall inte har prövats. Ännu.

Men det är inte bara medlemsstaterna som konstrar. EU-kommissionen själv har struntat i Europaparlamentets begäran om att se till att medlemsstaterna följer EU-domstolens utslag.

Istället har kommissionen samarbetat med ministerrådet för att hitta sätt att fortsätta datalagra ändå.

Detta nämns över huvud taget inte i kommissionens Rule of Law Report – trots att det handlar om att man struntar i EU-domstolens utslag.

Man ignorerar även konventionen och stadgan om de mänskliga rättigheterna, som slår fast medborgarnas rätt till privatliv och privat kommunikation. Detta är dokument som utgör delar av EU:s fördrag – vars väktare, i teorin, skall vara EU-kommissionen…

Länkar:
• EU Rule of Law Report: Data Retention is a blind spot »
• EU-kommissionen: 2022 Rule of law report »

Relaterade tidigare poster:
• EU-domstolen upprepar: Det är förbjudet att använda allmän datalagring »
• Den ständiga striden om datalagring »

EU:s ministerråd vill upphäva rätten till privat elektronisk kommunikation

av Lämna en kommentar

Att rätten till privatliv och privat kommunikation är en grundläggande mänsklig rättighet bryr sig EU:s ministerråd inte om. Istället ger det sitt stöd till kommissionens förslag om granskning av innehållet i din e-post och dina övriga elektroniska kommunikationer.

Enligt EU-kommissionär Ylva Johansson gav gårdagens EU:s informella möte för justitie- och inrikesministrar i Prag sitt stöd för kommissionens förslag till Chat Control / meddelandekontroll.

Förslaget innebär att din e-post, dina elektroniska meddelanden, dina chattar, dina IP-samtal med mera skall öppnas och att innehållet skall granskas av maskiner. Syftet är att kontrollera att du inte ägnar dig åt sexuella övergrepp mot barn.

Detta syfte kan sedan enkelt utökas. Bland annat skall justitieminister Morgan Johansson ha gjort sådana framstötar vid ett tidigare ministerrådsmöte.

Chat Control innebär att man upphäver den digitala brevhemligheten – som idag är en del av vår rätt till privatliv och privat kommunikation (artikel 12 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och artikel 8 i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna).

Än så länge har inget läckt ut om samtalen. Men det är värt att notera att Tyskland kan komma att göra motstånd mot Chat Control.

Visserligen har Tyskland »välkomnat« kommissionens förslag som sådant. Men landets justitieminister, inrikesminister och digitaliseringsminister har sagt nej till granskning av allas privata meddelanden och kommunikationer.

Den tyska regeringens koalitionsfördrag säger dessutom nej till generell övervakning, speciellt av privat kommunikation.

Blandade signaler från Tyskland, således. Istället borde landet sätta ner foten tydligt, för att bygga ett motstånd mot Chat Control. Nu riskerar vi en situation där man bara gör en läpparnas bekännelse till rätten till privatliv – för att sedan låta sig köras över i ministerrådet.

Samtidigt byggs det ett motstånd mot Chat Control i Europaparlamentet. Vilket möjligen kan fungera. Parlamentet har tidigare lyckats stoppa förslag just med motiveringen att de strider mot medborgarnas grundläggande rättigheter.

Fortsättning följer.

EU:s nya verktyg begränsar rätten att fritt uttrycka sig online

av 2 kommentarer

Uppladdningsfilter, statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder är exempel på hur EU inför verktyg som kan användas för att begränsa rätten att fritt uttrycka sig online, som den slås fast i FN:s 5 juli-resolution.

Som vi uppmärksammat fyller FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet tio år. Den första artikeln lyder:

»Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;«

I denna bloggpost tittar vi närmare på hur EU förhåller sig till saken.

Till att börja med har EU (upphovsrättsdirektivet och förordningen om terror-relaterat innehåll online) ställt upp krav som med nödvändighet leder till att sociala media och andra aktörer kommer att behöva använda uppladdningsfilter – för att hindra spridning av olagligt innehåll.

Uppladdningsfilter är problematiska i sig. Maskiner som inte förstår kontext, humor eller nyanser skall avgöra vad som får laddas upp och spridas. Detta är rätt väl kritiserat och debatterat.

Vad som inte är lika väl ventilerat är frågan om hur uppladdningsfilter kan komma att användas i andra syften. För när de väl finns på plats, då kan syftet enkelt utökas.

Uppladdningsfilter är i sig en inskränkning i rätten att fritt uttrycka sig. Det finns inga garantier mot att de kan komma att missbrukas – med ont uppsåt, av inkompetens eller av missriktad välvilja.

En öppen fråga är om enskilda medlemsstater kommer att kunna kräva att syftet för uppladdningsfilter utökas, när systemet ändå finns på plats. I respektive länders nationella lagstiftning finns gott om exempel på sådant som är olagligt i ett (eller ett fåtal) EU-länder men inte i de andra.

En annan aktuell fråga är de så kallade Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) som kommer med EU:s Digital Services Act. De är tänkta att vara statligt godkända nätgranskare, med en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

En trusted flagger kan vara en myndighet. Vilket i så fall innebär att myndigheter – utan rättslig prövning – får rätt att i praktiken censurera sociala media och andra nätplattformar.

Detta är ett avsteg från principen att yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag och att överträdelser av denna lag skall bedömas av en oberoende domstol.

Istället blir nu myndigheters och enskilda tjänstemäns agenda, preferenser och åsikter vägledande.

Om risken för missbruk är stor när det gäller uppladdningsfilter, så är denna risk ännu mycket större vad gäller trusted flaggers.

Länder som Ungern kritiseras redan för censur och bristande frihet för media. Det är inte svårt att föreställa sig hur statligt godkända nätcensorer kommer att användas där.

En trusted flagger kan också vara en organisation som företräder »kollektiva intressen«. Vilket låter som särintressen. Det kan vara en organisation med en politisk eller semi-politisk agenda. Eller branschorganisationer. Som ges rätt att begränsa nätanvändarnas yttrandefrihet.

Både trusted flaggers och uppladdningsfilter är exempel på lagstiftning eller konsekvenser av lagstiftning som strider mot människors rätt att fritt uttrycka sig – med betydande potential för missbruk.

EU:s Digital Services Act innehåller även gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att en myndighet i Polen, Frankrike eller Rumänien kan beordra att innehåll tas bort från plattformar och servrar i Sverige – även om innehållet i fråga inte är olagligt här.

Vilket rimligen strider mot 5 juli-deklarationens skrivning om rätten att fritt uttrycka sig utan hänsyn till nationsgränser.

Det är också värt att notera att våra politiker ofta ägnar sig åt påtryckningar (utanför den demokratiska processen) mot sociala media. Syftet är att inskränka yttrandefriheten – inte genom lagstiftning utan genom respektive plattforms användarvillkor.

Till detta kommer sociala medias egna censurivranden och en med polariseringen växande cancel-kultur.

Skall man sammanfatta, så har EU nu infört de verktyg som krävs för att begränsa medborgarnas rätt att fritt uttrycka sig online. Vilket leder oss in i en ny fas, nämligen hur dessa kommer att användas.

5 juli-deklarationen är därför mer aktuell idag än någonsin tidigare. Det är hög tid att se till att i vart fall de europeiska demokratierna lever upp till den.

Tio år sedan FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet

av 5 kommentarer

Den 5 juli 2012 antog FN:s människorättsråd (HRC) en resolution som stadgar att mänskliga rättigheter skall gälla även på internet. Men hur har det gått i verkligheten sedan dess?

På sin 31:a session den 5 juli 2012 antog FN:s Människorättsråd (Human Rights Council) resolution A/HRC/RES/20/8, som stadgar att mänskliga rättigheter även skall gälla på internet, särskilt vad gäller yttrandefrihet.

Länder som Kina och Kuba hade invändningar, men godtog den ändå utan votering. En vecka senare antogs resolutionen av FN:s Generalförsamling. Drivande krafter bakom initiativet var USA och Sverige.

1. Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;

2. Recognizes the global and open nature of the Internet as a driving force in accelerating progress towards development in its various forms;

Det är nyckelformuleringarna.

Människors rättigheter måste respekteras, även online. Inte minst yttrandefriheten.

Man understryker även vikten av internets öppna natur.

Den artikel i FN:s Människorättsstadga (PDF) som artikel ett ovan hänvisar till (19) lyder:

»Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.«

Det är för att upprätthålla dessa värden som 5 juli-stiftelsen finns. På användarnas sida. Mot inskränkningar av det fria ordet online.

Och för mänskliga rättigheter som rätten till privatliv och privat korrespondens även online. För ett fritt och öppet internet.

Hur har det då gått sedan resolutionen antogs? Det korta svaret är: Inte strålande.

Det finns uppenbara bovar i dramat, som Kina och Ryssland. Ibland blir det spektakulärt som när Belarus dirigerade ner ett passerande trafikflygplan – för att gripa en oppositionell bloggare. Skurkstater över hela världen vet att information är makt och handlar därefter.

Men problemen kryper närmare. Dels har vi de redan så utskällda sociala medierna. Klämda mellan motstridiga intressen tvingas de dra gränser för vad som får uttryckas.

Med tiden har de utsatts för allt mer tryck från politiken – som gärna ser att sociala media begränsar yttrandefriheten genom sina användarvillkor. Så att nämnda politiker inte behöver ta den striden genom lagstiftning, med tillhörande demokratisk process och debatt.

Det är – rätt eller fel – en allmänt utbredd uppfattning att människor censureras i sociala media av politiska skäl. Och vad som får sägas varierar uppenbarligen över tid.

Det finns tydliga drag av ängslighet över modereringsfrågan – när techföretagen tvingas förhålla sig till olika för tillfället trendande politiska drev och krav från särintressen.

En annan aktör är EU. På senare år har man presenterat en aldrig sinande ström av förslag som stryper internets frihet och öppenhet. Och som samtidigt ökar politikens makt över nätet.

Allt vi laddar upp skall inspekteras och godkännas av maskiner. Man har beslutat att alla medlemsstater skall ha statligt godkända nätgranskare. Och nu vill EU-kommissionen att all e-post och alla elektroniska meddelanden skall öppnas och dess innehåll granskas, av maskiner.

Potentialen för missbruk är enorm. Yttrandefriheten, liksom rätten till privatliv, naggas ständigt i kanten.

Sedan har vi den tilltagande polariseringen i samhällsdebatten. Enligt Uppsala Universitet anser 20% av svenska folket att grupper de ogillar inte fritt skall få uttrycka sina åsikter. Mer än 50% anser sig i dagens politiska klimat inte öppet kunna uttrycka sina åsikter.

Speciellt allvarligt blir det om åsiktsintoleransen letar sig in i offentlig verksamhet.

5 juli-resolutionen och de mänskliga rättigheterna handlar visserligen främst om individens fri- och rättigheter i förhållande till staten. Men under de tio år som gått kan man konstatera att hoten mot rätten att »utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer« hotas från allt fler håll.

5 juli-deklarationen är därför än viktigare idag än när den antogs.

Kampen går vidare!