• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

Mer övervakning. Men blir vi säkrare?

13 september 2026 av Henrik Alexandersson

Så har ytterligare en valrörelse passerat utan att någon brytt sig om övervakningsfrågorna.

Det är inte bara politikerna som duckar ämnet. Den ständigt växande övervakningsstaten har brett folkligt stöd – eftersom människor är rädda.

Visst, det är nya tider nu – med en del påtagliga hot mot vår säkerhet. Men vi har inte ens stannat upp för att fundera över om mer övervakning fyller sitt syfte och vilket slags övervakning som i så fall är lämplig.

Alla torde vara överens om att människor som på konkreta grunder misstänks för allvarliga brott skall kunna övervakas. Den som begår brott kränker andras rätt till säkerhet och egendom och bryter mot lagen. Det tillhör statens kärnuppgifter att utreda brott, lagföra gärningsmän och skydda andra från deras framfart. Frågan är dock hur träffsäker denna övervakning är.

Enligt regeringens årliga redovisning hade hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation bidragit till åtal i en tredjedel av de redovisade fallen. För hemlig rumsavlyssning var motsvarande siffra 42 procent. Det innebär inte att all övrig avlyssning är fel eller meningslös. Men siffrorna pekar på att man långt ifrån alltid kan utgå från att ens övervakning där man utreder ett konkret brott träffar rätt.

Man kan även fundera över kontrollmekanismerna. Inte en enda begäran om tillstånd för hemlig rumsavlyssning (över 500) har avslagits av domstol sedan 2022. Och då finns ändå allmänna ombud som skall bevaka den enskildes integritetsintresse i processen.

Dagens Juridiks chefredaktör William Eriksson skriver i en krönika…

»Antingen är åklagarnas bedömningar alltid perfekt avvägda. Eller så fungerar inte kontrollmekanismen och de rättssäkerhetsgarantier som vår justitieminister alltid framhåller när han pratar om utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning.«

Ett uppenbart problem med hemliga tvångsmedel är deras indirekta konsekvenser. Ta till exempel hemlig dataavläsning (spionprogram på misstänktas digitala enheter). En metod för att ta sig in i sådana enheter är att utnyttja säkerhetsluckor i mjuk- och hårdvara.

Om myndigheterna känner till en sådan sårbarhet uppstår ett dilemma: Rapporterar man den så att den kan åtgärdas, eller håller man den hemlig för att kunna fortsätta använda den? I det senare fallet kan samma säkerhetslucka även utnyttjas av kriminella, främmande makt eller andra angripare. Vilket i sin tur gör oss alla mindre säkra.

Det bredare problemet är massövervakningen. Det vill säga när man övervakar alla, utan brottsmisstanke. För att informationen kan vara bra att ha.

För att parafrasera EU-domstolen när den upphävde EU:s datalagringsdirektiv: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Det är ett hinder EU:s institutioner nu försöker ta sig runt. EU-kommissionen arbetar med att ta fram ett nytt datalagringsdirektiv. Ett skarpt förslag sägs komma innan nästa sommar.

En svensk lagrådsremiss föreslår till och med att datalagring skall utökas från metadata till innehåll – och att detta innehåll skall kunna överlämnas till myndigheterna i läsbar (av-krypterad) form. Efter att tunga remissinstanser som försvarsmakten sågat förslaget har det dock lagts på is för tillfället. I vart fall till efter valet.

Även Chat Control hör hemma i denna diskussion. Förslaget öppnar för granskning av innehåll i privata elektroniska meddelanden hos människor som inte är misstänkta för brott. Ändå vill staten kontrollera din privata elektroniska korrespondens.

Övervakningsstaten sväller ständigt i något slags enkelriktat flöde. Nya befogenheter läggs till gamla, medan diskussionen om den samlade effekten på den personliga integriteten är så gott som obefintlig.

Frågan är hur mycket mer övervakning vårt samhälle tål innan det blir ett demokratiskt och praktiskt problem.

CC0

Arkiverad under: Datalagring, Demokrati, EU, Övervakning, Privatliv, Säkerhet, Spaning, Sverige

EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket?

9 september 2026 av Henrik Alexandersson

Blir EU:s nya demokratisköld ett skydd mot yttre krafter som vill skada oss – eller ett verktyg för att kontrollera och styra informationslandskapet?

På tisdag förmiddag nästa vecka (15/9) skall Europaparlamentet debattera slutrapporten från specialutskottet för en europeisk demokratisköld (2025/2069(INI)). Någon tid för votering framgår dock inte av parlamentets dagordning i skrivande stund.

Den europeiska demokratiskölden har den ädla ambitionen att skydda oss mot otillbörliga påverkansförsök från yttre aktörer som vill oss illa – men också mot desinformation och manipulation av informationsmiljön i vidare mening. Och det är den senare delen som väcker frågor.

Den europeiska demokratiskölden är ett märkligt djur. Detta är huvudsakligen ett handlingsprogram, inte ett enskilt lagförslag. Kommissionens egen tracker klassar den uttryckligen som ett »non-legislative initiative« som redan är antaget. En del kan genomföras administrativt, medan sådant som kräver ny lagstiftning senare får gå den vanliga lagstiftningsvägen.

Europaparlamentets rapport är egentligen bara en åsiktsyttring. Men den avslöjar hur man tänker och den kan ge kommissionen dumma idéer. I delar går rapporten längre än vad kommissionen föreslagit. Den är framtagen av ett tillfälligt specialutskott, med den svenske moderaten Tomas Tobé som rapportör.

Så vad är det då som föreslås i parlamentets rapport?

TLDR: EU:s demokratisköld börjar som ett försvar mot främmande makts hemliga påverkansoperationer. Men Europaparlamentets rapport går längre. Den vill bland annat använda EU:s Digital Services Act för att motverka även inhemsk »desinformation«, begränsa vissa rekommendationsalgoritmer, ge större synlighet åt »verifierade källor« och demonetarisera innehåll som klassificeras som desinformation.

Några nedslag:

• Man vill ge det nyinrättade European Centre for Democratic Resilience en bindande rättslig grund, egen budget och en styrningsmodell där medlemsstaterna är representerade.

• European Centre for Democratic Resilience skall integreras i eller knytas samman med bland annat databaser över utländsk påverkan (FIMI), EU:s Rapid Alert System, EUvsDisinfo, European Digital Media Observatory och andra EU-organ. Det innebär i praktiken att olika system för att upptäcka informationspåverkan och för plattformstillsyn knyts närmare varandra.

• Demokratiskölden omfattar också ett europeiskt nätverk av faktagranskare och stöd till European Digital Media Observatory (EDMO). Problem kan uppkomma om EU-finansierade eller EU-erkända bedömningar används för att påverka synlighet, rekommendationer eller modereringsbeslut på privata plattformar.

• Rapporten vill skydda undersökande journalister och fria, oberoende medier samt ge ambitiös finansiering genom EU-programmet AgoraEU. Här uppstår frågor om politisk styrning genom finansiering och principen om armlängds avstånd mellan politik och media.

• Rapporten kopplar demokratisk motståndskraft till ett starkare civilsamhälle och vill även där använda AgoraEU-finansiering. Den öppna frågan är: Vilka organisationer betraktas som demokratistärkande, vem väljer dem och efter vilka kriterier?

• Man vill se skärpta regler och ökad transparens vad gäller politisk annonsering och politisk finansiering.

• Rapporten vill att Digital Services Acts (DSA) riskhantering skall kunna användas för att begränsa engagemangsbaserade rekommendationsalgoritmer och efterlyser samtidigt »due prominence« för oberoende pluralistiska medier och »verified sources«. Man nöjer sig alltså inte med att kräva transparens kring algoritmer, utan öppnar för att påverka hur lagligt innehåll rangordnas och vilka källor som skall ges större synlighet. (Den frågan kommer upp i samband med översynen av Direktivet om audiovisuella medietjänster, AVMSD.)

• Rapporten talar uttryckligen om att »demonetise disinformation«. Ekonomiska incitament kring det som klassificeras som desinformation skall begränsas.

• EU:s »Code of Practice on Disinformation« har integrerats i DSA-systemet och beskrivs som ett relevant riktmärke vid bedömningen av om plattformarna uppfyller DSA. Det som började som en frivillig uppförandekod har därmed blivit betydligt mindre frivillig när den används som måttstock inom ett regelverk där kommissionen kan utdöma mycket stora böter.

• Kommissionens planerade »DSA incidents and crisis protocol« välkomnas. Plattformar skall reagera snabbt med »preventive and corrective measures« vid manipulation eller valpåverkan, och myndigheter skall snabbt ingripa vid bristande efterlevnad. Att reagera på och bemöta otillbörlig påverkan är naturligtvis bra. Men förebyggande ingripanden i informationsflöden kring politiskt känsliga händelser känns som en betydligt knepigare fråga. Vad? Hur?

• Rapporten vill motverka koordinerade falska konton och låta plattformarna kontrollera att en människa finns bakom ett konto. Men den säger samtidigt att anonymitet online skall bevaras för bland annat journalister, aktivister, visselblåsare, dissidenter och politiska motståndare. Även satiriska konton skall få finnas kvar.

• Kommissionen och tillsynsmyndigheterna skall systematiskt undersöka och offentligt exponera dolda desinformationskampanjer som utnyttjar generativ AI. EU:s AI Office skall dessutom bidra med metoder och säkerhetsarbete kring stora språkmodeller.

• Man pekar särskilt ut meddelande-appen Telegram. Rapporten vill undersöka dess roll i bland annat kriminalitet, valpåverkan, spridning av desinformation, extremism och terroristinnehåll samt vill att alla tillämpliga EU-regler om bland annat innehållsmoderering tillämpas.

Och mycket annat. Ömsom vin, ömsom vatten.

Om jag skall plocka ut en sak är det att vi ser konturerna av en EU-politik där frågan inte längre är vilket innehåll som skall tas bort, utan också vilket innehåll och vilka källor som skall ges större synlighet. Det vill säga att vissa – av staten definierade medier eller typer av medieinnehåll – lyfts fram framför annat innehåll.

Redan begreppet »informationsmiljöns integritet« väcker en principiell fråga: Är statens uppgift att skydda människor mot främmande makts manipulation – eller att skydda själva informationsmiljön från information som myndigheterna anser vara felaktig eller obekväm?

Vi har tidigare beskrivit EU:s Demokratisköld som ett försök att bemöta desinformation med byråkrati. Vilket känns som en tveksam idé, då det på riktigt är viktigt att identifiera och bemöta utomstående krafters försök att skada oss, destabilisera vårt samhälle och sprida felaktig information om viktiga saker.

Kommer alla dessa olika, samverkande nya administrativa enheter att kunna sköta uppdraget på ett effektivt sätt – med respekt för grundläggande fri- och rättigheter? Eller kommer det att bli samma ineffektiva byråkrati som vanligt?

Kommer man att kunna motstå frestelsen att kontrollera och styra informationslandskapet för egna syften?

Europaparlamentets rapport om EU:s demokratisköld väcker fler frågor än den besvarar.

• Europaparlamentet: Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield (2025/2069(INI)) »

• Europaparlamentet: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »

Tidigare bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? (november 2025) »
• EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll? (juni 2026) »

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Länktips, Propaganda, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: desinformation, Europaparlamentet, European democracy shield, Tomas Tobé

Fråga politikerna om övervakningsstaten

5 september 2026 av Henrik Alexandersson

Med risk för att tjata – använd valrörelsen för att fråga politikerna om massövervakningen. Här är en frågeställning som uppmuntrar till eftertanke:

»Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?«

För inte skall väl de politiker som rullar ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat kunna göra det i tystnad?

Ta chansen att fråga dem nu när de är ute och möter folk. Innan de återvänder till sin bubbla i fyra år till.

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Demokrati, Övervakning, Privatliv, Storebror, Sverige Taggad som: riksdagsval

Med DSA tar EU kontroll över ChatGPT

31 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Open AI:s ChatGPT tvingas in under EU:s Digital Services Act. Kommer vi i Europa att få en urvattnad AI-light på grund av politisk styrning och mer byråkrati?

EU-kommissionen meddelar:

»Today, the Commission has designated ChatGPT as a Very Large Online Search Engine (VLOSE), as well as Reddit and Roblox as Very Large Online Platforms (VLOPs), under the Digital Services Act (DSA). These services declared that they reach at least 45 million average monthly users in the EU and thus meet the threshold for designation.

Following the notification of the designations, these services have four months, i.e. by January 2027, to comply with the additional DSA obligations for VLOPs and VLOSEs, such as assessing and mitigating the systemic risks stemming from their service and algorithmic systems related to the dissemination of illegal content, the negative effects on minors, users’ physical and mental well-being, fundamental rights, electoral processes and public security.«

DSA vs. Reddit kan bli annorlunda och intressant. Men låt mig här fokusera på DSA vs. ChatGPT.

EU-kommissionen tänker alltså reglera ChatGPT med en lag som skrevs innan modellen ens existerade. Dessutom omfattas OpenAI redan av AI Act, som har ett delvis annat regelverk och en annan tillsynsstruktur.

Låt oss börja med att fråga oss hur detta är tänkt att gå till.

DSA föreskriver inte exakt hur ChatGPT skall förändras. Men dess breda och vaga krav på att begränsa systemrisker ger kommissionen och OpenAI starka incitament att välja försiktiga, restriktiva och byråkratiskt försvarbara lösningar.

För att motverka systemrisker, desinformation och olagligt innehåll kommer modellen att behöva tränas grundligt med mänsklig feedback. Så att den vägrar svara på skadliga instruktioner. I sammanhanget måste någon avgöra vad som skall anses vara sant respektive falskt, vilket inte alltid är helt uppenbart. Men det sker väl redan i någon mening.

Ett automatiserat system behöver skanna användarens fråga innan den når AI:n och skanna AI:ns svar innan det visas för användaren. Detta för att blockera till exempel skadligt eller olagligt innehåll och hatretorik.

När ChatGPT söker på webben kommer algoritmerna att behöva prioritera att hämta information från betrodda nyhetsmedier och officiella källor – för att förhindra spridning av rykten, speciellt i samband med val.

Risken är alltså att AI-modellen i högre grad kommer att prioritera regulatorisk riskminimering framför maximal nytta för användaren.

Detta kan även skapa tryck på OpenAI att införa ålderskontroller och särskilda begränsningar för minderåriga. I värsta fall kan sådana kontroller utvecklas till ett allmänt ID-krav för att få tillgång till vissa svar.

Compliance kommer att kräva ett helt nytt lager av byråkrati. Oberoende (men av EU godkända) externa revisorer kommer minst en gång om året att behöva granska OpenAI:s efterlevnad, riskbedömningar och riskbegränsande åtgärder. De skall ges tillgång till relevanta data och lokaler. Kommissionen kan dessutom kräva förklaringar av algoritmsystemens konstruktion, logik, funktion och testning.

Det är ännu oklart hur DSA:s traditionella system för anmälningar, motiveringar och överklaganden skall kunna överföras till en tjänst som genererar nya svar i realtid.

Det finns skäl att tro att detta blir tungrott.

Traditionella plattformar modererar genom att ta bort specifika inlägg eller blockera användare. En LLM genererar unikt innehåll i realtid baserat på sannolikheter.

Kritiker menar att det är tekniskt omöjligt för OpenAI att garantera att modellen aldrig genererar »skadligt innehåll«, eftersom ett unikt genererat svar inte kan modereras på samma sätt som ett redan publicerat foruminlägg.

DSA kan även tvinga OpenAI att lämna ut interna data till myndigheter och forskare. Vilka ChatGPT-data detta kan omfatta är ännu oklart. Eftersom tjänstens rådata kan bestå av privata konversationer väcker reglerna särskilt känsliga frågor om personuppgifter, anonymisering och företagshemligheter.

Man kan i sammanhanget notera att ChatGPT på grund av sin popularitet drabbas av fler regler och mer byråkrati än mindre konkurrenter som inte når DSA:s tröskelvärde.

Nu är frågan om ChatGPT kommer att räta in sig i EU-ledet. I så fall är nästa fråga om man kommer att göra de aktuella förändringarna globalt eller om vi i EU kommer att få något slags urvattnad, modererad och begränsad light-variant.

Ju mer styrning vi får, desto färre tankar, idéer och metoder kan prövas mot varandra. Vilket rimligen påverkar utvecklingen negativt.

Men politikernas kontrollbehov tycks vara oändligt.

»Det är viktigt att politiken tar kontroll över utvecklingen«, som Magdalena Andersson sa om internet.

• EU-kommissionen: Commission designates ChatGPT, Reddit, Roblox under Digital Services Act »

Arkiverad under: AI, Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Privatliv, Säkerhet, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: ChatGPT

EU behöver fler bråkstakar

20 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Det måste bli ett slut på att EU fattar ogenomtänkta beslut som sedan måste rullas tillbaka – när skadan redan är skedd.

Vi har skrivit en del om EU:s nya förpackningsförordning och hur den dödar småskalig e-handel över gränserna. [ 1 | 2 ] Det större problemet är att detta inte är det enda exemplet på orimliga beslut.

Det sker hela tiden. Vanligtvis reagerar folk inte förrän i sista minuten – eller när det redan är för sent och vi ställs inför fullbordat faktum.

Någon närmare granskning av det löpande lagstiftningsarbetet i EU existerar i princip inte i svenska medier. Så ingen kan reagera i tid mot sådant vi inte vet att vi inte vet.

Ibland går det att stoppa dåliga beslut i tid. Det kräver såväl hård granskning som starkt yttre tryck från allmänhet och media – och gärna några allierade inne i systemet.

Ofta fattas ogenomtänkta beslut ändå. Sedan möter de verkligheten, varpå oväntade och oönskade konsekvenser uppstår.

Vilket ibland leder till att man måste städa upp i lagstiftningen i efterhand. Men då är skadan som regel redan skedd. Och som vi ser med förpackningsförordningen är det inte som att man stressar ihjäl sig för att laga det man haft sönder.

EU lyssnar som regel mer på dem som vill driva igenom något nytt, lovvärt och trendriktigt projekt som passar kommissionens politiska ambitioner – än på dem som granskar förslagen och pekar på orimliga konsekvenser.

Detsamma gäller när EU hittar helt nya domäner att reglera – som internet. Regleringar går alltid att motivera, även när de egentligen inte behövs.

Varnande röster avfärdas som störningsmoment. Och innan vi vet ordet av har till exempel vår yttrandefrihet begränsats. Eller någon ny form av massövervakning rullats ut.

Problemet är att det finns för få bråkstakar i Europaparlamentet.

De borgerliga partierna älskar EU och vill inte bråka eller framstå som EU-kritiker. Så de släpper igenom nästan vad som helst. Inte sällan är de pådrivande, för att framstå som duktiga.

S och MP ser EU som ett verktyg för att få igenom sin politik, i större skala. V hamnar ofta rätt i övervakningsfrågorna. SD driver en rimlig linje både vad gäller massövervakning och yttrandefrihet på EU-nivå.

Det måste in fler kritiskt tänkande människor i systemet som kan följa frågorna från ruta ett. Medan det fortfarande går att påverka, innan positionerna är låsta och uppgörelserna gjorda.

Människor som är beredda att ta strid för grundläggande fri- och rättigheter, när andra vill inskränka eller kompromissa bort dem i namn av det ena eller andra.

Vi behöver ledamöter i Europaparlamentet som struntar i om andra tycker att de är besvärliga. Vi behöver folk som käftar emot, ifrågasätter, identifierar svagheter, bryter grupptänkandet och som ställer de kniviga frågorna: Hur skall detta fungera i praktiken? Vad kan gå fel? Behövs detta över huvud taget?

Tills dess fortsätter allt som vanligt. Först beslutar EU. Sedan tar man reda på fakta. Därefter diskuterar man saken.

Nästa EU-val är 2029.

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Demokrati, EU, Privatliv, Spaning, Yttrandefrihet

Tyskland: Skall man få förolämpa politiker?

18 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

I Tyskland debatterar man att skrota förbudet mot att förolämpa politiker – som visat sig få rätt orimliga konsekvenser.

I Tyskland diskuterar man att avskaffa paragraf 188 i strafflagen, som utökar det redan befintliga förbudet mot förolämpning till ett särskilt straffansvar för att offentligt förolämpa politiker.

Frågan har fått ny aktualitet sedan enskilda medborgare blivit föremål för rättsliga förfaranden efter att ha kallat förbundskansler Friedrich Merz för bland annat »Pinocchio« och »Lügenfritz«.

Utredningen om »Pinocchio« lades ned, medan »Lügenfritz« ledde till en omdiskuterad dom i första instans. Kritiker menar att ledande politiker måste tåla sådana polemiska tillmälen.

Under 2025 färdigutredde den tyska polisen närmare 4.800 misstänkta brott mot § 188 och överlämnade dem till åklagare. Hur många enskilda personer som utreddes, åtalades eller dömdes särredovisas inte i någon samlad nationell statistik.

Lagstiftningens rötter kan sökas tillbaka till 1931, då rikspresident Paul von Hindenburg införde en nödförordning med syfte att motverka förgiftningen av det offentliga livet genom förtal och uppvigling i den politiska kampen. Vilket man så här i efterhand kan säga gick sådär.

Tyskland har sedan 1951 haft ett särskilt förstärkt skydd för politiker mot offentligt förtal och medvetet falska sakpåståenden. År 2021 utvidgades skyddet till att även omfatta rena förolämpningar och nedsättande värdeomdömen, samtidigt som kommunalpolitiker uttryckligen inkluderades och möjligheten till åtal utan politikerns egen begäran utökades.

Paragraf 188 omfattar alltså inte bara förolämpning utan även förtal och medvetet falska, ärekränkande uppgifter. Det diskuteras både att fullständigt avskaffa paragrafen och att begränsa den till att bara gälla kommunalpolitiker.

Dock tycks det vara svårt att komma överens om vad som skall ändras. Regeringspartierna CDU/CSU och SPD låg själva bakom 2021 års skärpning.

Den genomfördes som en del av ett större paket mot högerextremism och hatbrott, bland annat mot bakgrund av mordet på CDU-politikern och regionalpresidenten Walter Lübcke samt omfattande hot mot kommunalpolitiker.

Kritik mot politikerna för åtgärder under pandemin, för migrationspolitiken och andra kontroversiella beslut kan också ha spelat in. Nu har man svårt att komma fram till vad som bör ändras.

Högerradikala AfD har föreslagit att paragraf 188 skall avskaffas. Partiets första lagförslag avvisades av förbundsdagen i januari 2026, men ett nytt och snarlikt förslag lades fram i juni och har överlämnats till utskottsbehandling.

Tillämpningen av paragraf 188 skapar återkommande konflikter med den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Den tyska grundlagen skyddar även hård politisk polemik, överdrifter, satir, sårande värdeomdömen och respektlös kritik mot makthavare.

För ett par år sedan kom den tyska författningsdomstolen fram till att den politiska makten generellt sett får finna sig i att bli hånad. Vilket kan sättas i relation till att den förra tyska inrikesministern Nancy Faeser (SPD) uttalat att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra. (»Diejenigen, die den Staat verhöhnen, müssen es mit einem starken Staat zu tun bekommen.«)

I sammanhanget bör noteras att Tyskland redan har ett generellt förbud mot förolämpning. Enligt paragraf 185 kan den som förolämpar någon annan dömas till böter eller fängelse, medan paragraferna 186 och 187 gäller nedsättande respektive medvetet falska sakuppgifter.

Paragraf 188 innebär alltså inte att endast politiker skyddas, utan att personer i det politiska livet ges ett särskilt förstärkt straffrättsligt skydd.

Under 2024 registrerade polisen totalt drygt 250.000 misstänkta förolämpnings- och närliggande ärekränkningsbrott (§ 185-188). Vad gäller fällande domar dömdes närmare 30.000 personer för förolämpningsbrott 2021, vanligtvis till böter. Någon samlad statistik över hur många av ett visst års polisärenden som leder till åtal och fällande dom finns inte.

• Politico: Germany rethinks law protecting politicians from insults »

Relaterat:
• Yttrandefriheten i EU: Tyskland – NetzDG (mars 2025) »
• Tyskland: Böter för att gilla poster på sociala media (juli 2025) »

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Länktips, Nätkultur, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Tyskland

Brysseleffekten

17 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s regleringar av internet och IT drabbar inte bara oss européer. Till exempel får människor i andra delar av världen sin yttrandefrihet inskränkt till följd av de lagar som stiftas här.

EU har ambitionen att bli världsledande på IT-reglering. Som om det vore ett självändamål.

Eftersom internet är globalt kommer EU:s klåfingriga regler att få konsekvenser överallt. EU anser att dess förordningar har extraterritoriell räckvidd och att man har rätt att bötfälla utländska företag med astronomiska belopp om de bryter mot unionens regler.

Så det är enklast att göra som EU säger. När globala tjänster väljer att införa samma system överallt kan även användare utanför EU drabbas av övermoderering och förändrade krav på innehåll och algoritmer. Det vill säga få sin yttrandefrihet begränsad.

EU har tvingat fram maskinläsbar märkning av AI-genererad text. Anthropic låter meddela att det är ogörligt att anpassa modellen efter olika länders olika regler. Så man vattenmärker i princip allt som kommer ut ur maskinen som AI-genererat – oavsett var i världen användaren befinner sig. Det gäller även om du bara använt tjänsten för att redigera en text som du själv skrivit.

Eller ta frågan om Chat Control. Idén om client-side scanning är fortfarande inte avskriven bland vissa medlemsstater i EU:s ministerråd. Det vill säga spionprogram på system- eller applikationsnivå som granskar innehållet på din telefon, platta eller dator innan det krypteras och sänds.

Detta är något som i så fall riskerar att bli en allmänt accepterad standard – vilket kan göra det svårare, farligare eller omöjligt för oppositionella i auktoritära stater att kommunicera genom krypterade meddelandeappar. Det handlar om människors liv och frihet.

Att EU ofta går för långt framgår tydligt genom att man gång på gång tvingas backa från tidigare beslut på olika områden. Men då är skadan ofta redan skedd.

CC0

Arkiverad under: AI, Censur, Chat Control, Demokrati, Digital Services Act, EU, Övervakning, Privatliv, Sociala media, Spaning, Storebror, Världen, Yttrandefrihet

EU väljer kontroll före information

9 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU bemöter inte farliga rykten med bättre information, utan med krav på mer övervakning och faktagranskning. Det riskerar att göra plattformarna till verktyg för indirekt statlig informationskontroll.

Stormningen av den spanska exklaven Ceuta var problematisk med risk för omedelbara och dödliga konsekvenser. Men det är inte den första eller sista masshysterin med eller utan internet. Visst, internet kan öka spridningen – vilket bäst bemöts med konkret motinformation.

Är det någon som sett någon sådan motinformation – alls?

Det enda jag hittar är ett uttalande av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen när stormingen i princip var över. På engelska.

»Dangerous crossings must stop immediately. Smuggling networks must be dismantled. And returns must be swift, as our rules allow.«

Då så. I vilken mån detta nådde eller påverkade unga marockaner är högst oklart.

I all ödmjukhet: Man hade kunnat meddela att »Gränsen till Ceuta är inte öppen. Den spanska domstolen har förbjudit omedelbara avvisningar till havs, men den har inte givit någon rätt att resa in eller stanna i Spanien. Den som tar sig över kan frihetsberövas, få sitt ärende prövat och därefter återsändas. Försök att simma över är olagliga och förenade med livsfara.«

Detta hade kunnat ske på arabiska, marockansk darija, franska och spanska genom betald geografisk annonsering i norra Marocko, via spanska och marockanska myndigheter och genom tydliga myndighetskonton på samma plattformar där ryktet cirkulerade.

Men så gjorde man inte. Istället skyller man på det internet vars genomslagskraft man själv inte förmår utnyttja. EU-kommissionär Henna Virkkunen skyller allt på främst Meta och TikTok.

»Platforms must act decisively in keeping the integrity of the digital space, in particular during crisis situations… (…) Monitoring must increase, cooperation with fact-checkers to be strengthened.«

Detta skall »följas upp på måndag«.

Dock framgår det inte vad som konkret skall övervakas, vilket innehåll som skall begränsas, hur desinformation skall definieras, hur detta är tänkt att gå till eller vilken rättslig grund som åberopas.

Det problematiska är inte att EU vill stoppa ett falskt rykte om att gränsen till Ceuta är öppen. Problemet är metoden: Kommissionen pressar privata plattformar att intensifiera övervakning och faktagranskning – samtidigt som den själv har makt att utreda och bötfälla dem enligt Digital Services Act, DSA.

Detta skapar en risk för indirekt statlig censur utan något demokratiskt eller rättsligt beslut om exakt vilket innehåll som skall begränsas.

Så här: DSA kräver att mycket stora plattformar skall bedöma och motverka så kallade systemrisker. Det innebär att lagligt innehåll kan få minskad spridning, varningsetiketter eller andra begränsningar om det bedöms bidra till exempelvis samhällsskada eller »eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter på samhällsdebatten«. Vilket är imponerande vagt.

I denna process utformar EU-kommissionen diffusa riktlinjer om »systemiska risker« vars betydelse plattformarna själva får gissa sig fram till. Blir det inte som kommissionen tänkt sig kan den besluta om miljardböter.

Plattformarna riskerar därför mindre genom att ingripa för mycket än för lite. Då får de ett starkt incitament att sänka räckvidden för osäkra uppgifter hur relevanta och i slutändan korrekta dessa än må vara. De kan även blockera sökord, vilket känns direkt orwellianskt, automatisera fler beslut och ge utomstående faktagranskare fria händer.

I ett snabbt händelseförlopp är uppgifter ofta osäkra, ofullständiga eller motstridiga. Det som på fredagen klassas som desinformation kan på måndagen visa sig vara korrekt, delvis korrekt eller åtminstone rimligt att diskutera.

Faktagranskning kan vara värdefull. Men faktagranskare är inte domstolar eller demokratiskt ansvariga myndigheter. De väljer vad som skall granskas, hur frågan skall formuleras, vilka källor som skall tillmätas auktoritet och hur osäkerhet skall värderas. De kan göra fel och deras urval, finansiering, metod och politiska utgångspunkter kan påverka vilka påståenden som granskas och hur de formuleras.

När utomstående faktagranskare används för att inskränka inläggs spridning, strypa annonsintäkter, påverka rekommendationsalgoritmer eller bestraffa konton vid upprepade överträdelser – då handlar det om något helt annat än att bemöta dålig information med bättre information.

Vilken soppa detta är. Ytterst handlar det om intern europeisk politik och kamp om narrativet, agendan och makten.

Never waste a good crisis.

• EU tells Meta, TikTok to boost monitoring, fact-checking »

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Länktips, Övervakning, Propaganda, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Ursula von der Leyen, Virkkunen

Fråga politikerna om övervakningsstaten

5 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Passa på att fråga politikerna om massövervakningen nu när de för en gångs skull är ute och möter väljarna.

Då är valrörelsen igång och ingen politiker talar frivilligt om problemen med övervakningsstaten och massövervakningen. Så vi får väl fråga dem.

Ta chansen varje gång du ser en politiker på ett torgmöte, i en valstuga eller på en skolpresentation. När valet är över lär vi knappast se dem igen på fyra år.

Med risk för att tjata, här är en fråga som är knepigare att svara på än den först ger intryck av:

Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?

Frågan lär knappast omvända någon politiker som håller sin partibok högst. Men det tvingar dem i vart fall att stanna upp och tänka efter ett ögonblick.

Och varför inte spela in deras svar och lägga ut i sociala medier?

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Demokrati, Övervakning, Privatliv, Storebror, Sverige Taggad som: riksdagsval

Fler EU-regler som kan begränsa yttrandefriheten

31 juli 2026 av Henrik Alexandersson

I höst kommer flera skarpa EU-förslag som kan begränsa yttrandefriheten online och i sociala medier ytterligare. Låt det inte ske i tysthet.

På höstens att-göra-lista finns att hålla koll på EU:s arbete med dess »demokratisköld« och uppdateringen av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD).

• Demokratiskölden bygger på premissen att Europas demokratier utsätts för desinformation, utländsk påverkan, cyberattacker, hybridkrigföring samt manipulation av val och samhällsdebatt. Vilket säkert kan stämma. Det knepiga är att skilja sådant från helt legitim opinionsbildning, speciellt sådan som EU ogillar.

Som vi tidigare påpekat är ett problem med begrepp som desinformation, missinformation, informationsmanipulation, utländsk påverkan, skadliga narrativ och demokratiska risker att de saknar skarpa juridiska gränser.

Sådan otydlighet är ett mönster som känns igen från EU:s Digital Services Act, som instruerar de största plattformarna att identifiera och motverka brett formulerade »systemiska risker«. Lagstiftningen anger ett antal riskkategorier, men lämnar stort utrymme för tolkning. Plattformarna måste själva bedöma vad som omfattas och hur riskerna skall motverkas. Om EU-kommissionen anser att de misslyckats kan de drabbas av gigantiska bötesbelopp.

Därför är det viktigt att demokratisköldens olika åtgärder omgärdas av starka garantier för rättssäkerhet och yttrandefrihet när de nu utvecklas och genomförs. Europaparlamentet röstar om sin rapport i plenum efter sommaruppehållet.

• Uppdateringen av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD) är kopplad till demokratiskölden och förbereds just nu. Ett skarpt förslag väntas i slutet av året.

Det är inom ramen för denna uppdatering som man bland annat diskuterar att tvinga plattformar som visar användargenererad video (till exempel YouTube, TikTok, Instagram, Twitch, Kick, Rumble, Dailymotion och X) att lyfta fram betrodda aktörer (»media services of general interest«) – som public service – i användarnas flöden. Vilket innebär att alla andra innehållsskapare får minskad synlighet.

Detta väcker både principiella och praktiska frågor. Idén har stöd från delar av vänstern, där man efterfrågar mer kontroll över informationsmiljön – och från delar av högern, där frågan ofta ses ur ett nationellt säkerhetsperspektiv.

Det är också möjligt att AVMSD-översynen kommer att leda till utökad reglering av stora kanaler på YouTube & Co. Professionellt drivna kanaler kan redan i vissa fall betraktas som audiovisuella medietjänster, och det har höjts röster för att fler innehållsskapare skall omfattas av krav liknande dem som gäller för traditionella tv-kanaler.

Men översynen av AVMSD befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium. Det är därför viktigt att granska processen innan institutionerna låser sig vid dåliga förslag. Ett första steg är att uppmärksamma och diskutera det som sker.

Utvecklingen i EU går generellt sett mot mer övervakning, mindre frihet online och en stegvis allt mer begränsad yttrandefrihet – i något slags enkelriktat flöde. Och i höst kommer viktiga policybeslut att fattas som kan få stor betydelse för vem som får synas, vad som får spridas och hur den offentliga debatten på nätet skall gå till. Låt det inte ske i tysthet och bakom stängda dörrar.

Relaterat:
• EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll? »
• EU vill ha mer SVT på Youtube »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Demokrati, Digital Services Act, EU, Länktips, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: AVMSD, European democracy shield

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 45
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Varning för Chat Control!


EUs nya massövervakning är nu farligt nära att bli verklighet. Vi har samlat allt du behöver veta på vår specialsida om Chat Control!

Nyhet: Merch!

Visa ditt stöd för ett fritt internet genom att bära våra kläder – här hittar du vår shop!

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • EU:s nya dataskyddsregler: Förenkling eller avreglering?19 november 2026
  • Den som är oskyldig har allt att frukta18 november 2026
  • Vill EU centralisera kampen mot näthat?12 november 2026
  • Australien: Ålderskontroller viktigare än yttrandefrihet och personlig integritet11 november 2026
  • EU planerar direktiv mot näthat10 november 2026
  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • RSS-flöde

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS