Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

Är det dags att skrota hetslagstiftningen?

27 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Lagen om hets mot folkgrupp är ett subjektivt gungfly som utmanar den demokratiska rättsstatens grundläggande principer.

Lagen om hets mot folkgrupp är problematisk.

Den som i ett spritt uttalande eller annat meddelande uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en grupp eller en person med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck kan dömas till böter för ringa brott, fängelse i högst två år för brott av normalgraden och fängelse i mellan sex månader och fyra år för grovt brott.

Låt oss för tillfället bortse från uppmaningar till våld och hot, då sådant rör sig om handlingar som direkt kränker någon annans säkerhet. Sådana yttranden omfattas i huvudsak av annan strafflagstiftning, som bestämmelserna om uppvigling och olaga hot.

Det luriga är begreppet »uttrycker missaktning«. Det kan betyda lite vad som helst och lämnar utrymme för subjektiv tolkning. Det blir också komplicerat om det gör intolerans mot intolerans till ett brott.

Att uttrycka missaktning mot en religion, en religiös lära eller en organisation som vill omforma vårt samhälle och begränsa våra medborgerliga fri- och rättigheter torde vara jämförbart med kritik av en politisk idé eller organisation, vilket är tillåtet. Men gränsen blir otydlig om kritiken formuleras som ett angrepp på religionens anhängare som grupp.

Här finns också en principiell fråga om likhet inför lagen. Lagstiftaren tillerkänner vissa grupper ett särskilt skydd mot missaktande yttranden som andra grupper saknar. Detta är viktigt då principen om allas lika rättigheter inför staten och likhet inför lagen är central för en demokratisk rättsstat.

Historien visar vilka mörka och oerhörda konsekvenser det kan få när staten överger principen om lika rättigheter och börjar rangordna människor efter grupptillhörighet.

För att röra till det ytterligare gäller sedan 2024 ett tillägg till lagen om hets mot folkgrupp. Den nya regeln innebär att man kan dömas om man i ett spritt uttalande förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser eller aggressionsbrott som fastställts genom ett lagakraftvunnet avgörande från en svensk domstol eller en erkänd internationell domstol för folkrättsbrott. Dessutom måste uttalandet vara ägnat att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en skyddad grupp eller någon som tillhör gruppen.

Här uppstår tolkningsfrågor. Vilket senast aktualiserats med Palestina-demonstranternas variant av skylten över ingången till koncentrationslägret Auschwitz, där texten »Arbeit macht frei« ersatts med »Gaza«. Är det att förringa folkmord? Är det att uttrycka missaktning för judar och israeler? Enligt åklagare (efter den första av flera anmälningar) är så inte fallet.

Hetslagstiftningen är ett rättsligt gungfly, där vissa former av grupptillhörighet ges ett särskilt straffrättsligt skydd medan andra lämnas utanför. Vilka kategorier som omfattas förändras dessutom genom politiska beslut över tid.

Vaga rekvisit, selektivt gruppskydd och kriminalisering av vissa yttranden skapar rättssäkerhetsproblem.

Generellt är det en god princip att stifta allmänna lagar som gäller lika för alla. Bestämmelser som är specialskrivna för det ena eller andra skapar gränsdragningsproblem och kan missbrukas eller få oförutsedda konsekvenser.

Lagen om hets mot folkgrupp är dessutom en inskränkning av yttrandefriheten – som är en grundläggande mänsklig rättighet.

Resultatet blir ett ängsligt samhälle där folk inte kan vara säkra på vad de får lov att säga. Vilket begränsar det demokratiska samtalet – och därmed minskar den mängd tillgänglig information som vi behöver för att kunna fatta bra beslut i ett allt mer komplext samhälle.

Enklast och förmodligen bäst vore att avskaffa dagens hetslagstiftning och låta hot och uppvigling hanteras av allmänna, gruppneutrala bestämmelser. EU:s rasismrambeslut hindrar dock Sverige från att helt avkriminalisera vissa former av rasistiska uppmaningar till våld eller hat och förnekande av internationella brott.

Dock bör vi kunna göra lagstiftningen snävare, tydligare och mer förutsägbar.

CC0

Rödflaggning hör inte hemma i en demokratisk rättsstat

23 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Jag har svårt att släppa det där med att regeringen just tillsatt en utredning om »rödflaggning« av människor som kan antas ha »samröre« med kriminella organisationer.

Att man håller ett öga på folk som faktiskt misstänks för att ägna sig åt något brottsligt är en sak. Men att inskränka grundläggande rättigheter för anhöriga och andra personer som inte dömts för brott och som kanske inte ens varit medvetna om någon annans brottslighet är något helt annat.

Att begränsa vilka personer den flaggade får ha kontakt med, vilka områden personen får röra sig inom, dennes möjlighet att bedriva näringsverksamhet, inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner är straff till sin verkan, vad staten än väljer att kalla dem.

I en demokratisk rättsstat skall ingripande sanktioner beslutas under rättssäkra former och kunna prövas av en oberoende domstol. Ingen skall straffas för något han eller hon inte gjort. Ingen skall heller hållas ansvarig för någon annans handlingar enbart på grund av släktskap eller bekantskap. Det är grundläggande.

Ändå tillsätts en utredning vars direktiv är att se om man kan låta myndigheterna göra just detta. Av en borgerlig regering, som i en rimlig värld borde stå upp för rättssäkerhet och individens fri- och rättigheter.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger…

»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.« (…)

Den slår även fast att var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.

Gör man avsteg från detta öppnar man för godtycke, rättsövergrepp och rättslöshet. Vilket helt enkelt inte är acceptabelt.

Mediernas intresse är minimalt. Och med en begynnande valrörelse förväntas partifolket sitta ner i båten. Således kommer man undan med detta utan att någon bryr sig.

Skall det verkligen gå att göra karottunderlägg av våra grundläggande fri- och rättigheter i tysthet? Tänker de borgerliga partiernas väljare och medlemmar acceptera att deras ledare vaskar grunderna för hela den västerländska rättstraditionen?

Detta är förvisso »bara« ett utredningsdirektiv. Låt oss hoppas att utredningen kommer fram till att »rödflaggning« är olämpligt och oförenligt med grundläggande lagstiftning och konventioner. Å andra sidan brukar utredningar lydigt följa sina direktiv och leverera vad politiken beställt.

Rödflaggning är ett uselt och rättsvidrigt förslag som måste uppmärksammas i tid. Innan vi ställs inför fullbordat faktum.

• Regeringen tillsätter en utredning om en särlagstiftning för gängkriminella och ett mer effektivt kronvittnessystem »

• Regeringen: Riktade insatser mot kriminella organisationer – en särlagstiftning för gängkriminella Dir. 2026:67 »

• Rödflaggning – ett straff utan rättslig prövning »

• Dagens Juridik: Rödflaggning riskerar leda till godtycke och rättsosäkerhet »

CC0

Att tysta missnöje förvärrar polariseringen

22 juli 2026 av Henrik Alexandersson

När politiker försöker tysta missnöje i stället för att hantera dess orsaker förvärras polariseringen. Att lägga locket på löser inget. Det ökar bara trycket.

Politiker ser ofta internet som ett problem. Nätet ger människor en plattform där de kan ifrågasätta, kritisera, faktagranska, lägga sig i och käfta emot. Vilket är jobbigt för våra makthavare.

Man hör också politiker klaga över att nätet bidrar till polarisering och hat. Det känns som en halvfärdig tanke som inte ställer den i sammanhanget relevanta frågan: Varför?

Är det att människor reagerar på de problem de anser sig uppleva som är problemet? Eller är det de bakomliggande problemen som är problemet?

När partiboken, ideologin och den utopiska visionen får gå först kan det vara omöjligt för en politiker att erkänna – eller ens se – själva problemet. Då återstår bara att slå ner på reaktionen.

Det känns som en klen plan – som inte löser något, men möjligen gör saker värre.

Att avfärda människors oro eller irritation ökar polariseringen. Att lägga locket på ökar trycket. Tills man får något slags omstörtande motreaktion, som kunde ha undvikits om man hanterat sakfrågan i tid.

På så sätt kan politiker ironiskt nog komma att stärka politiska krafter som de själva avskyr.

Även när den som uttrycker sitt missnöje har uppenbart fel måste man ta debatten. Kanske speciellt just då. Att tysta folk stärker dem bara i sin uppfattning, även om den är felaktig.

EU är fullt sysselsatt med att bygga upp ett system för politisk och administrativ styrning av innehåll på nätet. I Tyskland och Storbritannien kan yttranden i sociala medier leda till polisbesök, husrannsakan, åtal och i vissa fall fängelse. Det gäller speciellt yttranden av politisk karaktär, samtidigt som gränsen mellan vad som anses vara brottsliga angrepp och legitim kritik inte alltid är självklar.

Men politiker och myndigheter tycks inte vara intresserade av att ta debatten i sak.

Att försöka kontrollera reaktionen i stället för att diskutera orsaken är ett närmast auktoritärt förhållningssätt. Och så vill vi väl ändå inte ha det?

CC0

Övervakningens kontrollmekanismer måste granskas

21 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Domstolarna har sedan 2022 beviljat över 500 tillstånd till hemlig rumsavlyssning utan att avslå ett enda. Det väcker frågor om rättssäkerhetsgarantierna verkligen fungerar.

Varje gång nya hemliga tvångsmedel införs understryks att de skall användas rättssäkert och restriktivt. Tillstånd skall som huvudregel ges av domstol och offentliga ombud lyfts fram som en garanti för att den enskildes integritetsintressen tas till vara.

Nu rapporterar Dagens Juridik att inte en enda begäran om tillstånd för hemlig rumsavlyssning (över 500) har avslagits av domstol sedan 2022.

Tidskriftens chefredaktör William Eriksson skriver i en krönika…

»Antingen är åklagarnas bedömningar alltid perfekt avvägda. Eller så fungerar inte kontrollmekanismen och de rättssäkerhetsgarantier som vår justitieminister alltid framhåller när han pratar om utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning.«

Det finns skäl att frukta att det senare är fallet. Det vill säga att kontrollmekanismen inte fungerar. Och det gäller inte bara beslut om hemlig rumsavlyssning. Risken är att det går slentrian i all slags beslut om hemliga tvångsmedel, speciellt när dessa fattas utan insyn.

Detta väcker frågor om domstolarna ägnar sig åt självständig prövning eller bara rutinmässigt bifaller åklagarens begäran.

De offentliga ombud som skall bevaka den enskildes integritetsintressen och argumentera mot åklagaren bör också granskas. Gör de sitt jobb? Har de tillräckliga förutsättningar att göra det? Eller har de blivit systemets fångar?

Naturligtvis skall man kunna övervaka människor som misstänks för brott. Men det måste ske under rättssäkra former och med respekt för den kränkning av individens privatliv detta utgör. Siffrorna ger skäl att ifrågasätta om så alltid är fallet.

Enligt regeringens skrivelse till riksdagen om användningen av hemliga tvångsmedel under 2024 bidrog uppgifter från hemlig rumsavlyssning till att den misstänkte kunde åtalas vid 44 av de 102 brott som omfattades av nyttoanalysen. Det motsvarar 43 procent.

Det innebär inte att avlyssningen varit onödig i övriga fall eller att de misstänkta inte åtalats med stöd av annan bevisning. Rumsavlyssningen kan också ha fört utredningen framåt på andra sätt.

Men siffran bör ändå ställas mot att domstolarna sedan 2022 har beviljat över 500 tillstånd utan att avslå en enda ansökan.

Det bevisar inte att prövningen är slentrianmässig. Men det är ett anmärkningsvärt utfall som ger goda skäl att granska hur självständig och kritisk domstolarnas prövning faktiskt är, och vilken funktion de offentliga ombuden fyller i praktiken.

CC0

De många små stegens samlade förtryck

20 juli 2026 av Henrik Alexandersson

När EU reglerar uppstår oväntade och oönskade konsekvenser när olika regler förstärker varandra.

Det finns gott om politiska förslag i EU och Sverige om yttrandefrihet, övervakning, internets frihet med mera, som är oroväckande i sig. Men en än större fara ligger i hur dessa förslag kan komma att förstärka varandra. Några exempel…

Förra veckan skrev vi om en ny utredning som skall titta på att begränsa människors fri- och rättigheter utan att de dömts för brott – och i vissa fall även vad gäller brott de inte ens känner till. I namn av att bekämpa brottslighet.

Om du är släkt med eller direkt eller indirekt bekant med någon som misstänks för att ingå i en kriminell sammanslutning kan du rödflaggas och få kontakt- och rörelsebegränsningar, begränsningar av dina möjligheter att bedriva företag, förbud mot att inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner.

Vilket är anmärkningsvärt nog i sig. Kombinera sedan detta med EU:s nya digitala plånbok / e-legitimation som börjar rullas ut i slutet av året. Om den digitala plånboken med tiden blir den normala nyckeln till offentliga och privata tjänster skapas också en teknisk infrastruktur genom vilken olika begränsningar kan verkställas omedelbart i stora delar av samhället.

Detta sker samtidigt som antalet övervakningskameror ökar, tillståndskravet för myndigheters kamerabevakning har avskaffats och polisen får använda automatisk ansiktsigenkänning i realtid i vissa situationer. Lägg därtill växande register och en allt mer omfattande samkörning av data mellan myndigheter.

Ta ett steg tillbaka och betrakta helheten. Det är inte ett kinesiskt socialt kreditsystem. Ännu. Men några centrala beståndsdelar börjar kunna urskiljas: omfattande datainsamling, myndighetsgemensam riskklassificering, skuld genom association och automatiserad verkställighet.

Eller ta EU:s förslag om Chat Control. Har man väl börjat granska innehållet i människors elektroniska meddelanden i jakt på vissa saker kan syftet lätt utökas.

Erfarenheten visar att övervakningssystem som införts för ett snävt och behjärtansvärt ändamål ofta drabbas av politiska krav på utvidgning. När tekniken väl finns blir tröskeln lägre för att använda den även mot andra brott.

Kombinera det med att EU är på väg att göra »hat« till ett EU-brott med gemensam definition och gemensamma minimiregler om påföljder. Hur lång tid kommer det att ta innan sådant kommer att omfattas av vad Chat Control förväntas söka efter i våra personliga meddelanden?

När infrastrukturen för automatisk granskning av privata meddelanden väl finns på plats blir det tekniskt enklare – och sannolikt politiskt mer lockande – att genom senare lagstiftning utvidga vilka brott och vilket innehåll den skall söka efter.

Resultatet kan bli att yttranden som i dag endast kan bestraffas när de sprids offentligt även upptäcks, registreras och blir föremål för myndighetsåtgärder när de förekommer i privata konversationer.

Ett annat exempel är åldersgränser för sociala medier. Alla kommer då – i något led – att bli tvingade att identifiera sig.

Några långsiktiga garantier för att detta inte kommer att kopplas till vem som uttrycker vissa åsikter eller gör vissa yttranden finns inte. När systemet väl finns på plats kan reglerna ändras i en handvändning.

Tillsammans med konton, IP-adresser, enhetsidentifierare och loggar kan ålderskontroller ytterligare försvaga möjligheten att uppträda anonymt eller under pseudonym.

Hur långt detta kan gå ser vi i Tyskland och Storbritannien – där människor har fått polisen bultande på dörren i gryningen, gripits eller åtalats för yttranden på nätet. Ibland för uttalanden som möjligen varit grova eller osmakliga, men utan att något konkret hot eller någon uppmaning till våld uttalats.

EU:s Trusted Flaggers (organisationer som certifierats av nationella myndigheter och vars anmälningar om påstått olagligt innehåll skall behandlas med förtur av plattformarna) och EU:s finansiering och institutionalisering av olika nätverk för faktagranskning hamnar i ett delvis nytt ljus – om man betänker EU:s planer på att innehåll från public service skall lyftas fram på bekostnad av annat innehåll på plattformar som Youtube.

Sammantaget blir det ett avsteg från yttrandefrihetens pricnip om att alla skall ha rätt att dela och ta emot tankar, åsikter och information utan offentlig myndighets inblandning.

Varje system har sitt eget behjärtansvärda syfte och sina formella skyddsräcken. Men när systemen kopplas samman kan resultatet bli ett samhälle där staten vet vem du är, vad du säger, var du befinner dig, vilka du träffar – och med ett knapptryck kan begränsa vad du får göra. Helheten blir då mer problematisk och hotfull än summan av delarna.

CC0

Lurade Moderaterna väljarna om Chat Control?

16 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Var Europaparlamentets nej till Chat Control 2 år 2023 bara ett knep för att få bort frågan ur EU-valrörelsen 2024? Och hur kommer det sig att M, KD, S och C röstar annorlunda nu än då?

Den svenske ledamoten av Europaparlamentet Tomas Tobé (M) var drivande för förlängningen av Chat Control 1 härom veckan. Förslaget baxades igenom trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna röstade emot en förlängning.

Sedan dess har Tobé fått mycket skäll, speciellt i sociala medier. Han försvarar sig med att detta inte är Chat Control, utan bara en förlängning av en redan tidigare existerande lag. Vilket är att vilseleda utan att ljuga.

• 2021 beslutade EU:s institutioner om ett undantag från ePrivacy-direktivet. Detta undantag – Chat Control 1 – gav tjänsteoperatörer möjlighet men inte skyldighet att skanna innehållet i sina användares meddelanden.

Då detta var kontroversiellt och känsligt ur ett integritetsperspektiv tidsbegränsades lagen och har sedan förlängts ett par gånger.

• Hösten 2023 antog Europaparlamentet i ovanligt stor enighet en position om EU-kommissionens förslag till en ny lag – Chat Control 2 – som är tänkt att permanent ersätta Chat Control 1. Man beslutade då, enkelt uttryckt, följande:

– Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.

– Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.

– Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.

– Ingen skanning efter (skriftligt) olagligt innehåll i elektroniska konversationer.

Vilket i allt väsentligt är ett nej till Chat Control i de olika varianter som lagts fram.

Tomas Tobé och hans kollegor i Moderaterna och den borgerliga EPP-gruppen röstade då alltså NEJ till Chat Control tillsammans med resten av parlamentet.

Vilket Moderaterna sedan använde för att värva röster på ett NEJ till Chat Control i EU-valet, försommaren 2024. (Trots att M+KD+L-regeringen samtidigt drev ett JA i EU:s ministerråd.)

• Nu, 2026, har Tobé och EPP gjort allt för att en förlängning av Chat Control 1 inte skall villkoras med något eller några av de krav parlamentet ställde upp 2023. Krav som de då själva röstade för.

Vid den senaste omröstningen drev Tobé och EPP (m.fl.) igenom en tvåårig förlängning (eller snarare en nyintroduktion) av Chat Control 1, trots att en majoritet av parlamentets närvarande ledamöter röstade nej till en sådan.

Dock med skillnaden att EPP tvingades acceptera en absolut parlamentsmajoritets undantag för totalsträckskrypterade meddelanden, för att få igenom sin förlängning.

• Således tycks Tobé och EPP inte längre stå bakom de principer de röstade för 2023.

Det stämmer visserligen att det då handlade om Chat Control 2. Men om parlamentets krav från 2023 var nödvändiga för att skydda medborgerliga rättigheter och rättssäkerheten då – varför är samma krav plötsligt oacceptabla när det gäller en förlängning av Chat Control 1 nu?

Detta får mig att undra om beslutet 2023 bara var ett knep för att vilseleda väljarna i EU-valet 2024 om vad man egentligen tycker om Chat Control.

Det minsta man kan kräva är ett svar på frågan om Tobé, Moderaterna och EPP fortfarande står bakom parlamentets i stort sett enhälliga position om Chat Control 2 från 2023.

Det vore också intressant att få veta varför de intensivt motarbetat exakt samma krav vad gäller en förlängning av Chat Control 1.

Samma frågor kan för övrigt ställas till en stor del av den socialdemokratiska partigruppen, speciellt dess svenska ledamöter. De har klarat sig allt för lätt undan genom att hålla en låg profil, trots att de helt uppenbart är anhängare av Chat Control i dess olika former.

Även KD (EPP) och Centern (Renew) sänder dubbla signaler.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

EU vill ha mer SVT på Youtube

14 juli 2026 av Henrik Alexandersson

EU förbereder lagstiftning som kan tvinga Youtube & Co att lyfta fram innehåll från Public Service. Konsekvensen blir minskad synlighet för alla andra, oberoende innehållsskapare.

I både EU och Storbritannien pågår just nu lagstiftningsarbete som bland annat kan tvinga videodelningsplattformar som Youtube att ge lyfta fram innehåll som produceras av Public Service-bolagen i respektive land.

Principen kallas för »prominence«. Det handlar om att medier som anses betrodda och viktiga för demokrati, mångfald och lokaljournalistik skall göras lätta att hitta i digitala miljöer.

Utöver Youtube drabbas även andra plattformar där användare laddar upp egna videoklipp, som TikTok, Instagram, Twitch, Kick, Rumble, Dailymotion och X.

Konsekvensen av detta blir naturligtvis att alla andra – till exempel nya medier, oberoende journalister, influencers, poddare och fria opinionsbildare – kommer att få se sitt innehåll undanträngt och nedflyttat i plattformarnas flöde.

I EU pågår denna diskussion inom ramen för en översyn av det Audiovisuella Medeietjänstdirektivet (AVMSD). Den görs som en del av arbetet med EU:s European Democracy Shield. Europaparlamentets specielle rapportör för den senare är svensken Tomas Tobé (M).

Den här typen av regler har framför allt stöd hos socialdemokratiska och gröna partier, som under senare år återkommande argumenterat för ett större offentligt inflytande över den digitala informationsmiljön. Men det finns även support för idén bland vissa traditionellt borgerliga partier, då främst med hänvisning till nationell säkerhet.

De europeiska public service-bolagen är pådrivande – vilket lär ha att göra med att de tappar publik, speciellt vad gäller deras linjära sändningar. SVT, SR och UR är mycket positiva till förslaget. Sveriges Radios VD, Cilla Benkö, är i sin roll som vice president för Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) en av de starkaste rösterna för denna förändring.

Public Service-bolag är redan nu verksamma på de aktuella plattformarna, men deras synlighet där styrs idag främst av vad algoritmerna identifierat att användarna vill se. Nu kan detta innehåll alltså komma att lyftas fram så att det inte går att undvika.

Med det uppdaterade AVMSD riskerar vi att få en situation där vi inte själva får välja vad vi vill se i våra flöden. Politiken går från att reglera spelreglerna till att påverka vilka röster som skall göras mer synliga än andra. Vilket känns helt orimligt och främmande för ett öppet demokratiskt samhälle.

I sammanhanget är det värt att påminna om artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Europakonventionen skyddar som synes inte bara rätten att yttra sig utan också rätten att ta emot information utan offentlig myndighets inblandning.

Det uppdaterade direktivet kan även komma att innehålla krav på en ökad andel innehåll som produceras i EU, allmänt skärpta regler för video-plattformar, mer skydd för minderåriga, utökade åtgärder mot hat med mera. Bli inte förvånad om det även kommer regler för hur fria opinionsbildare skall få presentera sitt innehåll på olika plattformar.

EU-kommissionen håller just nu på att sammanställa resultatet av en offentlig konsultation om frågan. Denna sammanställning skall presenteras efter sommaren. Ett lagförslag väntas innan årsskiftet.

Samtidigt ligger britterna steget före med ett snarlikt förslag. Nedan en video från den oberoende Youtube-baserade nyhetskanalen TL;DR som tydligt förklarar problemet.

CC0

Chat Control 1: När ett nej ändå blir ett ja

9 juli 2026 av Henrik Alexandersson

I dag antog Europaparlamentet en förlängning av Chat Control 1 – trots att en majoritet av ledamöterna röstade emot en sådan.

Som vi tidigare beskrivit är frågan om en förlängning av Chat Control 1 ett demokratiskt haveri. Genom att tänja på formalia har man nu genomfört en extraordinär tredje behandling under specialregler om en »brådskande procedur« i parlamentets arbetsordning (107.6).

Förmodligen är detta ovanliga förfarande formellt korrekt, men väldigt osnyggt.

Detta specialförfarande innebär att det krävs en majoritet (361) av det totala antalet ledamöter i Europaparlamentet (720) för att ändra eller säga nej till förslaget.

Det avgörande yrkandet gällde ett ändringsföslag om att avslå förlängningen. Det fick stöd av en klar majoritet av de röstande ledamöterna, 314 mot 276 – men föll ändå eftersom det inte nådde upp till 361 röster.

Således:
För avslag (Nej till CC1): 314 röster
Mot avslag (Ja till CC1): 276 röster
Avstod: 17 röster
Frånvarande: 113 ledamöter
Krav för att stoppa förslaget p.g.a. specialregler: 361 röster

Svenskarna tycks ha röstat så här…
Nej till förlängning: L+V+SD
Ja till en förlängning: M+KD+S+C
Avstod: MP

Trots att nej-sidan »vann« voteringen lyckades man alltså inte stoppa Chat Control 1.

Europaparlamentet har således tvingats rösta om och om igen, tills det röstar »rätt«. Och då endast genom att man trixar med formalia i en omröstning vid parlamentets sista session före sommaruppehållet, där man visste att många ledamöter skulle vara frånvarande. (Det går förstås inte att veta hur de skulle ha röstat, men de kan mycket väl ha avgjort saken.)

Dagens ljuspunkt är att parlamentet ändå lyckades få igenom ett tillägg som säger »Denna förordning är inte tillämplig på interpersonell kommunikation på vilken totalsträckskryptering tillämpas, har tillämpats eller kommer att tillämpas.«

Således får Chat Control 1 inte användas för att skanna totalsträckskrypterade meddelanden.

Alltid något. Tack alla som engagerat sig i motståndet mot förlängningen.

Så nu är det som det är med Chat Control 1. Detta undantag från EU:s ePrivacy-direktiv förlängs till april 2028. Nu måste vi fokusera på den permanenta lag som är tänkt att komma sedan, Chat Control 2. Som också handlar om att låta meddelandetjänster granska innehållet i medborgarnas elektroniska kommunikationer. Denna lagstiftning är nu föremål för trilogförhandlingar mellan EU:s institutioner – som enligt uppgift går trögt.

(Tillägg: Nu måste förvisso även ministerrådet godkänna att parlamentet beslutat att totalsträckskryptering inte får omfattas av Chat Control 1. Vilket inte borde vara något problem, då det inte ingick i förslaget. Men vem vet, det kanske blir en fjärde votering…)

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 1: Ett demokratiskt haveri

7 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Europaparlamentet har i dag beslutat att göra ett tredje försök att förlänga Chat Control 1. Omröstning i sakfrågan hålls på torsdag. Hela processen är ett demokratiskt haveri.

På tisdagen beslutade Europaparlamentet att göra ett nytt försök att förlänga Chat Control 1 (meddelandetjänsters frivilliga granskning av innehållet i användarnas elektroniska meddelanden). Detta trots att förslaget redan fallit två gånger.

Av Europaparlamentets 720 ledamöter var 646 närvarande och röstade. 331 röstade för att göra ett nytt försök. 304 emot. 11 avstod. Vilket innebär att det blir votering i sakfrågan nu på torsdag.

Bland svenskarna röstade M+KD+S ja till att göra ett nytt försök med Chat Control 1. C+L+SD+MP+V röstade nej.

Tidigare har en förlängning av Chat Control 1 fallit två gånger. En gång föll den för att ministerrådet inte accepterade parlamentets krav på att granskning av meddelanden skulle vara riktad mot personer eller grupper där det finns en konkret misstanke om brott och föregås av beslut av domstol eller motsvarande oberoende myndighet.

Andra gången röstade parlamentet nej till en förlängning efter att även den borgerliga EPP-gruppen (som egentligen är för och som nu drivit fram beslutet om en ny omröstning) röstade nej till en förlängning.

Detta då EPP inte accepterade att parlamentet röstat ja till ett tillägg som begränsar skanning av innehåll till redan känt olagligt material. (AI-granskning som söker efter tidigare okänt olagligt material är en omogen teknik med orimligt hög risk för felaktiga flaggningar.)

EPP gillade inte heller att parlamentet antog ett tillägg som säger att meddelandeskanningen inte får omfatta totalsträckskrypterade meddelanden.

Därför röstade de nej till den förlängning de själva ville ha. Vilket följdes av att de kampanjat för en förlängning av det förslag de just röstat nej till.

Efter allt detta förföll lagen (ett tidsbegränsat undantag från EU:s ePrivacy-direktiv) den 4 april och gäller nu inte längre.

Sedan kom EPP på idén att låta EU:s ministerråd lägga fram förslaget en gång till – nu formellt sett som ett nytt förslag. Och att sedan använda regel 170(6) i parlamentets arbetsordning för att driva fram en brådskande behandling (urgent procedure). En sådan gör det mycket svårare att stoppa förslaget.

Vilket för oss till dagens omröstning, där Europaparlamentet beslutade att genomföra en ny omröstning i sak enligt ovan. Därmed är vi tillbaka vid det ursprungliga förslaget utan tillägg eller ändringar och utan utskottsbehandling – som parlamentet nu skall rösta om på torsdag.

Formellt sett går det att lägga ändringsförslag. Men enligt reglerna för den brådskande behandlingen krävs en majoritet av parlamentets samtliga ledamöter – 361 av 720 – för att göra ändringar eller förkasta förslaget. Däremot kan förslaget antas med vanlig, enkel majoritet av de avgivna rösterna.

Givet dagens röstsiffror är det därför högst troligt att Europaparlamentet kommer att godkänna det nygamla förslaget om förlängning (två år) av Chat Control 1 på torsdag.

Detta är ett ovärdigt trixande med reglerna som sätter hela den gängse demokratiska processen ur spel. Parlamentet tvingas rösta om och om igen – tills det röstar »rätt«. Och i detta fall med ett riggat regelverk som gör det näst intill omöjligt att stoppa förslaget.

Den som försvarade det nygamla förslaget om Chat Control 1 i kammaren i dag var den svenske moderaten Tomas Tobé (EPP-gruppen). Samme Tobé som värvade röster i Europavalet 2024 på att säga nej till Chat Control. Skamlösheten är total.

Än är slaget inte förlorat. Men det krävs närmast ett mirakel för att Europaparlamentet inte skall rösta igenom Chat Control 1 (utan tilläggen ovan) på torsdag.

(Notera att denna bloggpost gäller Chat Control 1 som innebär att meddelandetjänster får lov att frivilligt granska innehållet i sina användares elektroniska meddelanden. Vad gäller Chat Control 2 som rör en permanent lagstiftning är frågan kvar i trilogförhandlingar mellan EU:s ministerråd, Europaparlamentet och EU-kommissionen – som enligt uppgift går trögt.)

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Chat Control 1: Fulspel i Europaparlamentet

6 juli 2026 av Henrik Alexandersson

I morgon tisdag röstar Europaparlamentet om att ta upp frågan om en förlängning av Chat Control 1, igen. Blir det ett ja blir en sådan väldigt svår att stoppa – trots att parlamentet redan sagt nej två gånger.

Som vi kunde rapportera förra veckan har Europaparlamentets borgerliga EPP-grupp och talmannen (också EPP) börjat trixa för att kringgå parlamentets tidigare nej till en förlängning av Chat Control 1.

Detta genom att använda sig av parlamentets komplicerade arbetsordning för ett upplägg som gör det närmast omöjligt att stoppa en sådan förlängning.

Ministerrådet har i samband med detta gått vidare med att anta en »formell ståndpunkt vid första behandling« – som i praktiken är samma förlängning av Chat Control 1 i två år som tidigare. Fast som ett »nytt« förslag.

Klockan 12 på tisdag skall parlamentet rösta om att ta upp ministerrådets förslag – som en ny fristående förordning (då den gamla redan löpt ut) – i vad arbetsordningen föreskriver som en brådskande behandling (Urgent procedure – Rule 170(6)).

Ett sådant brådskande förfarande är tänkt för ärenden som anses kräva ett snabbt beslut – inte för att återuppliva förslag som parlamentet nyligen har avslagit.

Enligt dessa regler krävs en absolut majoritet (minst 50%) av det totala antalet ledamöter (720) – det vill säga minst 361 röster – för att avslå eller ändra ministerrådets förslag.

Däremot räcker det med en enkel majoritet av de för tillfället närvarande ledamöterna för att bifalla det.

Med tanke på att parlamentet avslog en förlängning av Chat Control 1 med röstsiffrorna 311-228 (92 avstod) så finns det i grunduppställningen inte någon tillräcklig majoritet (361) för att ändra eller avslå förslaget.

Lägg till det att många ledamöter redan gått på semester så ser oddsen ännu sämre ut.

Hokus pokus – så kan man köra över tidigare beslut som fattats med bred majoritet.

Enda sättet att stoppa detta tycks vara att besluta att INTE ta upp frågan igen, när man röstar om saken på tisdag.

För att stoppa denna process måste parlamentet då säga nej till den brådskande behandlingen som sådan. Den omröstningen avgörs med vanlig, enkel majoritet bland de närvarande ledamöterna.

Således: Om inte det nya försöket att förlänga Chat Control 1 stoppas på tisdag blir det väldigt svårt att förhindra ett sådant beslut – som då kan fattas redan på torsdag.

Detta är ovärdigt fulspel och demokratiskt förkastligt. De folkvalda i parlamentet har redan motsatt sig en förlängning av Chat Control 1 på ministerrådets villkor – två gånger. Dessutom har rättsakten redan löpt ut.

På något märkligt sätt går demokratiskt fattade beslut alltid att ändra när EU:s maktspelare vill – men aldrig annars.

Sa någon demokratiskt underskott?

• Politico: Metsola heads for clash with her own Parliament over child abuse bill »

• Notera att denna bloggpost gäller Chat Control 1 som innebär att meddelandetjänster får lov att frivilligt granska innehållet i sina användares elektroniska meddelanden. Vad gäller Chat Control 2 som rör en permanent lagstiftning är frågan kvar i trilogförhandlingar som enligt uppgift går trögt. •

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0