Femte juli

Nätet till folket!

Henrik Alexandersson

Bryr sig politiker om mänskliga rättigheter?

av

Under de 15 år som jag sysslat med internet- och övervakningsfrågor har jag gång på gång stött på påståendet att man måste ”balansera” mänskliga rättigheter mot ditt eller datt.

Varje sådan kompromiss leder med nödvändighet till att våra fri- och rättigheter gröps ur och försvagas.

Det stämmer visserligen att de mänskliga rättigheterna inte är absoluta. Det finns undantag, till exempel för att bekämpa brott. Det vill säga när någon kränkt någon annans säkerhet eller egendom. Eller när nationell säkerhet och allmän ordning står på spel. Så det finns redan gott om undantag.

Ändå fortsätter politikens krypskytte mot de grundläggande rättigheterna som sådana och dess underliggande värden.

Ibland har politiken fått backa. Som när EU 2009 var på väg att stänga av fildelare från internet. Det stoppades med hänvisning till en av rättsstatens grundläggande principer: Inget straff utan föregående rättslig prövning.

Just nu står striden kring frågan om vår e-post och alla våra elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och dess innehåll granskas (av maskiner som sänder misstänkta kommunikationer vidare till en ny institution, kopplad till Europol).

Vilket – som vi regelbundet påpekar – bryter vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall gälla även online.

Undantaget för att bekämpa brott är inte tillämpligt eftersom det i så fall måste handla om ett specifikt brott, en konkret misstanke, en misstänkt eller liknande. Man får inte övervaka alla hela tiden. Det har EU-domstolen redan slagit fast vad gäller datalagringen.

Men politikerna bryr sig inte. Till exempel kommer den senaste svenska lagen om datalagring inte runt EU-domstolens principiella invändning. Enda skälet till att den fortfarande finns på plats är att den inte prövats i unionens domstol.

Som vi också brukar påpeka är våra mänskliga rättigheter individens yttersta skydd mot övergrepp från staten. Och staten styrs av politikerna. Det vill säga samma människor som steg för steg urholkar nämnda mänskliga rättigheter. Detta är ett principiellt problem.

Skälet till att de mänskliga rättigheterna är konventionsskyddade är att de inte skall kunna kringgås eller ändras.

EU-kommissionen förväntas vara fördragens väktare. I dessa fördrag ingår EU:s rättighetsstadga. Ändå är det ofta kommissionen som föreslår inskränkningar av våra rättigheter. Sedan blir dessa förslag som regel värre under behandlingen i ministerrådet och Europaparlamentet.

I Sverige ligger ansvaret hos regering och riksdag. Dessa institutioner tävlar snarast om att hitta på nya inskränkningar av medborgarnas fri- och rättigheter. Detta trots att de konventioner som våra rättigheter vilar på har samma ställning som våra grundlagar.

Enkelt uttryckt struntar politiker – på alla nivåer – ofta i de mänskliga rättigheterna.

Situationen blir ännu värre då dessa frågor är i medieskugga, aldrig diskuteras i valrörelser och därför aldrig heller backas upp med något demokratiskt mandat. Utvecklingen är att allt fler av våra mänskliga rättigheter gröps ur, utan att folket får en chans att påverka situationen.

De flesta vet inte ens vad som sker. De flesta bryr sig inte. Och skulle någon ändå vara intresserad är EU:s politiska beslutsprocess inte i närheten av så transparent som man skulle önska. Svensken i allmänhet är totalt ovetande om de förslag som formas i Bryssel.

Det bristande intresset från media gör dessutom att inget ansvarsutkrävande sker – trots att i princip alla övervakningslagar med tiden drabbas av ändamålsglidning. Detta borde vara öppet mål för vilken journalist som helst.

Allt politiken lovade under FRA-striden har den frångått och verksamheten är idag mer omfattande än vi kritiker varnade för. Datalagringen skulle bara användas för att bekämpa synnerligen allvarliga brott, men kom att brukas för allt från att jaga fildelare till att låta skattemyndigheten snoka i folks privatliv. Vi har fått uppladdningsfilter som leder till automatiserad censur och vars användningsområde ständigt växer. Och nu vill man alltså granska innehållet i alla människors alla elektroniska kommunikationer.

Om inget ändras kommer det att bli som vanligt: Ingen reagerar förrän vi ställs inför fullbordat faktum. Och då är det redan för sent.

När verktygen väl finns på plats – då har vi inga garantier för att dessa kommer att användas återhållsamt och på ett omdömesgillt sätt. Alla övervakningslagar drabbas om inte annat av ändamålsglidning.

Ursäkta om jag tjatar, men detta är viktigt.

Är vi verkligen villiga att ge upp våra grundläggande mänskliga rättigheter?

av

Det finns en inkonsekvens i att många med rätta kritiserar Big Datas insamling av personuppgifter – men samtidigt är ointresserade när staten inskränker vår rätt till privatliv.

Många är – med rätta – skeptiska till hur Big Data samlar in och använder våra personuppgifter. Frågan är populär i media och i samhällsdebatten. Gott så.

Samtidigt föreligger ett närmast komplett ointresse för hur staten övervakar oss, samlar in information och hur den används. Vilket är allvarligt, då statligt missbruk av övervaknings- och kontrollapparaten kan få förödande konsekvenser.

Det verkar som att man försöker säga till buset att vi ser er, så det är ingen idé att ni gör något dumt. Vilket dock inte tycks avskräcka varesig organiserad brottslighet eller skjutande gäng.

Samtidigt kan vetskapen om att man ständigt är övervakad ändra eller minska interaktionen mellan helt vanliga, hederliga människor. Vet man att varje ord man skriver kommer att granskas, då tänker man sig för – även om man inte har något att dölja.

Sådant skapar ett otrevligt samhälle, där man hela tiden har en känsla av att någon kikar över ens axel. Och vem vet hur helt triviala kommunikationer kan misstolkas av de maskiner som söker mönster och vissa typer av innehåll.

»If you give me six lines written by the hand of the most honest of men, I will find something in them which will hang him.« – Cardinal Richelieu

Det är ingen framtidsdystopi. Förslaget kommer fån EU-kommissionen och kallas allmänt för #ChatControl. Det går ut på att innehållet i e-post och alla elektroniska meddelanden skall genomsökas – av maskiner – i jakt på visst olagligt innehåll.

Syftet sägs vara att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn. Men detta syfte kan naturligtvis lätt utökas, som det brukar bli med övervakningslagar.

Förslaget strider mot vad de konventionsskyddade mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Dessa mänskliga rättigheter är ytterst individens skydd mot övergrepp från staten.

Man bör vara uppmärksam när statens ledare (politikerna) vill inskränka de rättigheter som skyddar oss mot dem. Och det är inte som om de tänkt fråga folket om saken.

Vi har inte en aning om vilka morgondagens ledare är. Men man kan anta att de inte alltid kommer att vara kloka, demokratiskt sinnade och godhjärtade. Vill vi ge dem massövervakningens verktyg? Och det behöver inte handla om ont uppsåt – det räcker med inkompetens, missriktad välvilja eller överdrivet nit för att missbruka dem.

Besluten om att inskränka våra fri- och rättigheter fattas formellt sett i god demokratisk ordning. Därmed anses de få legitimitet trots att de gröper ur rättigheter som det tagit oss tusentals år att uppnå.

Nu är såväl Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som EU:s rättighetsstadga att betrakta som grundlagar. De skall inte kunna ändras bara för att någon vill det eller för att det blir enklast så.

Även om den ibland tycks vackla något står EU-domstolen på fri- och rättigheternas sida, i vart fall vad gäller rätten till privatliv. Förhoppningen är att domstolen – om ingen annan – kommer att stoppa ChatControl.

Från politiken kommer en ständig ström av nya, problematiska förslag. Snart kan det till exempel bli dags för ett omarbetat datalagringsdirektiv. Steg för steg inskränks vår rätt till privatliv och privat korrespondens.

Tänk om folk kunde engagera sig lika mycket i detta som i att sociala media mjölkar våra persondata för att kunna sälja oss saker.

Det demokratiska västerländska samhället är resultatet av en lång process av trial and error. Till slut kom man fram till en modell som minimerar risken för att bli utsatt för våld, som någorlunda respekterar individens frihet och som skyddar henne från godtycklig maktutövning.

Våra fri- och rättigheter är resultatet av denna process. De är formeln för civiliserad och fredlig samexistens. Därför är de värda att försvaras, när de hotas.

EU:s mutskandal och Chat Control

av

Europaparlamentets korruptionsanklagde vice talman har även varit pådrivande för granskning av innehållet i alla medborgares alla elektroniska meddelanden.

Som bekant har Europaparlamentets vice talman Eva Kaili (S&D, GR) anklagats för att ha tagit mutor. Fallet gäller Qatar, men det finns skäl att granska hennes agerande även i andra frågor, där hon varit ovanligt pådrivande. Till exempel kommissionens förslag om inspektion av innehållet i alla våra elektroniska kommunikationer, Chat Control / CSAR.

Den tyske piratpartistiske ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer säger:

»Ms Kaili’s involvement in controversial digital legislative proposals also needs investigating. More than any other Social Democrat, Kaili has recently been at the forefront of advocating for indiscriminate searches of private correspondence (chat control). In her official capacity as ‘Vice-President for Innovation Strategy and Technologies’, she has given a platform to EU Commissioner Ylva Johansson and US actor and lobbyist Ashton Kutcher, who is also the co-founder of a technology start-up, for promoting the chat control proposal. She lacked any neutrality and made politics in office. Her event was live-streamed by the European Parliament which is unusual. I see this conduct as an abuse of her office.«

Det skall sägas att det inte finns några konkreta bevis. Men man bör vara uppmärksam när politiskt förtroendevalda som påkommits med korruption i andra frågor varit mer pådrivande för Chat Control än sina kollegor.

• Läs mer om Chat Control / CSAR »

EU vill granska innehållet i dina elektroniska kommunikationer

av

Skall vår digitala korrespondens av-krypteras, öppnas och dess innehåll granskas av maskiner? Frågan avgörs just nu i EU. Och den svenska regeringen får en nyckelroll.

EU-kommissionen vill att medborgarnas e-post och elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas i jakt på olagligt innehåll.

Granskningen skall göras av maskiner och allt misstänkt skall sändas över till en ny EU-institution, kopplad till Europol.

Detta gäller alla dina SMS-meddelanden, chattar, WhatsApp-konversationer, Messenger-meddelanden, IP-samtal med mera. Alla skall med – och om någon e-postleverantör eller meddelande-tjänst vägrar, då kan den komma att förbjudas i EU.

Syftet är att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn. Därför har man även föreslagit en 18-årsgräns för användning av elektroniska meddelandetjänster. Man vill även kolla upp vad du har i dina molntjänster.

Även om syftet är vällovligt blir konsekvenserna orimliga. Och syftet kan lätt utökas, som det brukar bli med övervakningslagar. Vilket redan uppmuntras av vissa medlemsstater.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga slår fast rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall även gälla online.

Det finns undantag, till exempel för att bekämpa brott. Men då måste det finnas ett specifikt brott, någon misstänkt eller något annat konkret att ta på.

Man får inte övervaka hela folket hela tiden. Det slog EU-domstolen fast i samband med att den upphävde EU:s datalagringsdirektiv.

Vi befinner oss alltså i en situation där en av våra grundläggande mänskliga rättigheter hotas.

Hur hamnade vi här?

Det började med att EU faktiskt fattade ett bra beslut, som gick ut på att stärka medborgarnas rätt till privatliv online.

Snabbt kom dock protester, som gick ut på att detta skulle omöjliggöra den skanning av innehållet i våra elektroniska kommunikationer som redan sker på vissa plattformar och tjänster.

Protesterna leddes av Hollywood-stjärnan Ashton Kutcher och Thorn, en organisation som han startat med sin före detta fru Demi Moore. Thorn äger i sin tur det kommersiella verktyget Safer, som används av nätjättarna för att upptäcka sexuella övergrepp mot barn online.

De har haft samtal med såväl EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som ansvarig kommissionär, Ylva Johansson. Samtidigt har kommissionen vägrat träffa företrädare för de organisationer som försvarar den digitala brevhemligheten.

Resultatet blev en tillfällig lag som tillåter frivillig skanning av innehållet i användarnas elektroniska kommunikationer – hos de operatörer som vill.

Detta har kommissionen sedan följt upp med det nu aktuella förslaget – »Chat Control« – som gör sådan skanning obligatorisk. Alla skall med.

Tanken är att ingen skall kunna kommunicera med någon annan utan att innehållet granskas.

Denna granskning kommer att ske med hjälp av algoritmer och maskiner. Erfarenheter från liknande försök pekar på att upp till 90% av allt som flaggas av sådana system är felaktiga flaggningar. (Som ändå kan få förödande konsekvenser för den som drabbas.)

Man kan ifrågasätta om förslaget över huvud taget är effektivt i förhållande till sitt syfte. Den som ägnar sig åt övergrepp mot barn har som regel helt andra kanaler och verktyg än de som omfattas av detta förslag. Och det finns enligt uppgift fler fall att utreda än vad de nationella polismyndigheterna hinner med, redan nu utan obligatorisk Chat Control.

En orimlighet är att förslaget förutsätter att man kringgår den kryptering som skyddar våra kommunikationer. Att bygga in bakdörrar eller på annat sätt försvaga krypteringen kommer att göra oss alla mer sårbara för angrepp från ondsinta aktörer. Sådana svagheter utnyttjas alltid.

Antingen har man solid kryptering eller så har man det inte.

I EU:s ministerråd säger Österrike bestämt nej till Chat Control då den strider mot landets konstitution. Det mesta tyder på att även Tyskland kommer att säga nej. Men det räcker inte för en blockerande minoritet.

Frågan kommer nu att landa hos den svenska regeringen, som är ordförandeland i EU första halvåret 2023.

Därför är det extra viktigt att frågan kommer in i samhällsdebatten här. Media måste uppmärksamma saken. Människorätts- och nätaktivister måste reagera. Politiken måste uppleva att det finns en kritisk opinion.

Annars väntar oss en orwellsk framtid.

EU-kommissionen vill urholka rätten till privatliv och privat kommunikation. Man vill upphäva den digitala brevhemligheten.

Det är på riktigt. En av våra grundläggande mänskliga rättigheter står nu på spel.

Läs mer:
• Chat Control – The End of the Privacy of Digital Correspondence »
• UN Human Rights Commissioner warns against chat control »
• EU avskaffar rätten till privat korrespondens »
• Tyska regeringen splittrad om #ChatControl »
• Tyska Bundestags juridiska experter sågar #ChatControl »
• Österrike säger bestämt nej till #ChatControl / CSAR »
• EU:s medlemsstater splittrade om ChatControl. Vad tycker Sverige? »
• The EU’s Proposal on CSAM Is a Dangerous Misfire »
• ChatControl: Den som är oskyldig har allt att frukta »
• Leak on chat control: EU Commission anticipates millions of false positives »
• Chat Control är en idiotisk och farlig idé »
• Granskning: Lobbykampanjen för #ChatControl »

Apple skrotar planer på övervakning

av

Apple kommer att erbjuda fullt krypterad backup av iCloud.

Företaget skrotar även planerna på att skanna alla bilder på användarnas enheter (client side scanning). Tidigare har den bara pausats.

Detta är rimligen ett bakslag för EU-kommissionen som vill införa granskning av innehållet i alla elektroniska meddelanden och det folk lagrar på molntjänster (#ChatControl / CSAR).

Läs mer:
• EFF: VICTORY! Apple Commits to Encrypting iCloud, Drops Phone-Scanning Plans »
• Wired: Apple Kills Its Plan to Scan Your Photos for CSAM. Here’s What’s Next »

De flesta som drabbas av hemlig övervakning åtalas aldrig

av

2021 gav man 3.926 tillstånd till användning av hemliga tvångsmedel – det vill säga hemlig övervakning. 28 gånger nekades sådant tillstånd (7,1 promille).

Mindre än en tredjedel av dessa ledde till att åtal väcktes. Mer än två tredjedelar av denna övervakning inriktas alltså mot personer som inte åtalas för något brottsligt.

Vilket tyder på en överanvändning av hemliga tvångsmedel. Det känns som om det finns utrymme för att skärpa upp verksamheten.

Men allt politiken erbjuder är mer övervakning.

• Länk: Regeringens rapport om avlyssning hade kunnat vara satir »

EU-domstolen: Sökmotorer behöver inte radera information som är korrekt

av

EU-domstolen har idag kommit fram till att sökmotorer bara behöver radera information om juridiska personer, om den klagande kan visa att denna information är felaktig.

”Rätten att bli glömd” är ett begrepp inom EU-lingo som handlar om rätten att få sina uppgifter raderade av sökmotorer och andra som indexerar nätet. Vilket bland annat är till för att skydda enskildas privatliv. Men den är inte självklar.

Ur EU-domstolens pressmeddelande:

»Rätt till radering (rätten att bli bortglömd): en sökmotorleverantör måste ta bort uppgifter som förekommer i indexerat innehåll om den som framställt begäran om borttagande kan bevisa att uppgifterna är uppenbart felaktiga.«

Två företagsledare i ett tyskt investmentbolag ogillade att Google visar länkar till siter som beskriver deras investmentmodell som ofördelaktig. Därför vill de att dessa sökresultat skall tas bort, vilket Google vägrar. Det är detta som nu prövas.

Google vägrade att efterkomma denna begäran, med motiveringen att dessa artiklar och fotografier ingick i ett yrkesmässigt sammanhang, och hävdade att man inte hade kännedom om huruvida uppgifterna i artiklarna var felaktiga eller ej.

Domstolen utvecklar sitt resonemang:

I dagens dom erinrar domstolen om att rätten till skydd av personuppgifter inte är en absolut rättighet, utan måste förstås utifrån sin funktion i samhället och vägas mot andra grundläggande rättigheter i enlighet med proportionalitetsprincipen. Således föreskrivs uttryckligen i dataskyddsförordningen att det inte föreligger någon rätt till radering när behandlingen av uppgifterna är nödvändig, bland annat för utövandet av informationsfriheten.

I allmänhet väger den berörda personens rätt till skydd för sitt privatliv och sina personuppgifter tyngre än det berättigade intresset hos de internetanvändare som eventuellt önskar få tillgång till den aktuella informationen. Denna avvägning kan emellertid vara beroende av de relevanta omständigheterna i det enskilda fallet, bland annat vad gäller typen av information och dess känslighet för den registrerades privatliv samt allmänhetens intresse av informationen, vilket kan variera bland annat beroende på den roll som denna person spelar i det offentliga livet.

Yttrande- och informationsfriheten ska dock inte tas i beaktande om åtminstone mer än en obetydlig del av de uppgifter som förekommer i det indexerade innehållet visar sig vara felaktiga.

Enkelt uttryckt gäller ”rätten att bli glömd” privatpersoner i sin privata kapacitet – men inte om det finns ett allmänintresse, till exempel om personen ifråga till exempel är beslutsfattare eller företagare. Uppenbart felaktig information kan dock raderas.

Regeln kan inte användas om till exempel ett företag, en organisation eller en politiker vill dölja dålig publicitet. Dock kan även de kräva att information som är felaktig raderas.

• EU-domstolens pressmeddelande »

EU: Ministerrådet öppnar dörren för AI-stödd massövervakning

av

EU:s ministerråd kan tänka sig AI-stödd massövervakning. Samtidigt säger en majoritet i Europaparlamentet nej.

EU:s ministerråd har enat om en gemensam linje för de kommande förhandlingarna om unionens nya AI Act. Man kan notera att rådet är oroväckande vagt vad gäller användning av artificiell intelligens för massövervakning.

Många medlemsstater är närmast entusiastiska inför möjligheten att använda AI för övervakning och kontroll. Det gäller inte minst AI som stöd för biometrisk massövervakning.

Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) kommenterar:

»The position adopted today would enable a dystopian future of biometric mass surveillance in Europe, potentially exposing everybody to constant identification, monitoring their behaviour and analysing their emotions in public spaces. It would justify the permanent and ubiquitious deployment of face surveillance to look for the thousands of ‚victims‘, ‚threats‘ and suspects of ‚serious crime‘ that are wanted at any time. We must not normalise a culture of suspicion and side with authoritarian regimes which use AI for repression of civil society, for social scoring, human rights violations, and total surveillance.«

I sammanhanget är det värt att notera att experiment med till exempel AI-stödd automatiserad ansiktsigenkänning visat sig ha en hög felprocent (falska positiva).

I grunden ligger samma principfråga som för datalagringen. EU:s datalagringsdirektiv upphäves av EU-domstolen för att det strider mot rätten till privatliv. Enkelt uttryckt får övervakning endast inriktas mot personer som misstänks för brott – inte omfatta alla hela tiden, utan skäl.

I Europaparlamentet säger samtidigt en majoritet nej till AI-stödd massövervakning.

Ja till länkskatt och uppladdningsfilter i riksdagen

av

Riksdagen har nu klubbat EU:s upphovsrättsdirektiv, som bland annat innehåller ”länkskatt” och krav som leder till uppladdningsfilter.

Under förra veckan klubbade riksdagen implementeringen av EU:s nya upphovsrättsdirektiv i svensk lag.

En effekt blir en så kallad länkskatt, som innebär att sociala media m.fl. kommer att tvingas betala etablerade media när de länkar till nyheter och annat innehåll i de senare. Hur stor denna ersättning blir kommer att avgöras i förhandlingar.

Dessutom ställs krav vad gäller nätsiters ansvar om deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material – vilket i praktiken kommer att leda till uppladdningsfilter.

Uppladdningsfilter innebär att maskiner måste kontrollera allt som alla laddar upp för att avgöra om detta material skall tillåtas eller ej. (Syftet med sådan filtrering kan sedan lätt utökas.)

De kontroversiella delarna i upphovsrättsdirektivet röstades igenom i Europaparlamentet med minsta möjliga marginal – efter att bl.a. ett antal svenska ledamöter enligt egen uppgift röstat fel.

Inför EU-valet 2014 var alla partier utom Socialdemokraterna uttryckligen kritiska till de aktuella delarna av direktivet. Nu röstade alla utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet för.

Dock hade riksdagen kanske inte så många alternativ, eftersom Sverige är skyldigt att implementera EU-direktiv.

Direktivet blir svensk lag den 1 januari.