Nätet till folket!
Kommenterade nätnyheter:
• Uppladdningsfilter för åsikter
• M sviker om uppladdningsfilter
• EU vill avkryptera alla meddelanden
• Digital Services Act
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Att man inte får publicera vad som helst på internet är kanske inte så konstigt. Samma lagar bör gälla online som i den fysiska världen. Även om man sedan kan diskutera dessa lagar som sådana.
Men det finns en gråzon. Det handlar om publicering av sådant som inte nödvändigtvis är olagligt i sig – men som av olika skäl är oönskat.
I vissa fall är det rätt okomplicerat, som att annonsörer i de sociala plattformarna inte vill synas i kontroversiella sammanhang. Detta är förvisso olyckligt – men ändå något slags giltigt skäl för att plattformarna förbjuder till exempel våld och sex i sina användarvillkor.
Lite mer komplicerat blir det när annonsörer inte vill synas i närheten av vissa åsikter. Men ingen kan tvinga annonsörer att synas i sammanhang som de inte vill bli sammankopplade med – även om det ofta är onödigt fåniga och överdrivet ängsliga överväganden. Och de sociala plattformarna är beroende av annonsinkomsterna för sin existens.
Problemet här blir att åsikter som inte är mainstream kan komma att deplattformeras, även om det som skrivs och sägs är fullt lagligt.
Ett relaterat problem är när de sociala nätverken bannlyser vissa typer av innehåll (direkt eller i sina användarvillkor) på grund av politiska påtryckningar. Detta är uppenbart problematiskt.
Om politiken vill förbjuda vissa typer av yttranden – då skall detta ske genom lagar som stiftats i god demokratisk ordning, inom konstitutionella begränsningar och vars tillämpning skall vara föremål för en oberoende rättslig prövning.
Att privata företag får sätta sina egna regler för sin egen verksamhet är en sak. Men politiker som vill inskränka det fria ordet måste gå den demokratiska vägen – och inte direkt eller indirekt utöva påtryckningar mot plattformarna. Ett problem i sammanhanget är att det är svårt att veta vilka sådana kontakter som förekommer. Men exempel på när sociala media kallas upp till samtal med de politiska makthavarna saknas inte.
Nästa steg är lagstiftning mot visst innehåll (till exempel EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online) eller mot sådant som döljs bakom det luddiga begreppet »hat och hot på nätet«.
Till att börja med är det problematiskt om sådan lagstiftning skapar olika regler för internet mot till exempel vad som får skrivas i en tidning eller sägas på ett offentligt möte.
Dessutom kräver bedömningen med nödvändighet ett mått av subjektivitet. Detta kan till och med sluta i att objektivt sett korrekta uttalanden kan komma att censureras – om någon känner sig kränkt, hotad eller förolämpad av dem.
I vissa EU-länder finns redan sådan lagstiftning. Tyskland har den hårt kritiserade NetzDG-lagen, som enligt kritikerna används för att skydda politiken från kritik. I Frankrike har vi den så kallade Avia-lagen som bland annat stadgar att hat och hot på nätet skall tas ner inom 24 timmar, eller i vissa fall inom en timma(!). Vilket för övrigt är regler som kan komma att speglas i EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) – om ministerrådet får som det vill.
I nästa steg vill EU harmonisera all sådan lagstiftning till ett gemensamt EU-regelverk, inom ramen för den Digital Services Act (DSA) som just nu håller på att utarbetas.
Vi vet av erfarenhet att gemensam EU-lagstiftning ofta anpassas till de länder som vill ha de strängaste reglerna, helt enkelt eftersom de är mest högljudda och påstridiga.
Vi är alltså på väg in i en situation där den politiska makten kan komma att skydda sig mot kritik online – och det fria ordet på nätet kan komma att begränsas – i ett regelverk som beslutas högt över huvudet på folket. Det är oroväckande och problematiskt.
Lägg till detta att EU:s upphovsrättsdirektiv etablerade principen om uppladdningsfilter. Och med förordningen om terror-relaterat innehåll online utökas denna princip från att gälla upphovsrättsskyddat material till vissa åsikter.
Allt utan någon nämnvärd föregående offentlig debatt.
EU gav oss dataskyddsförordningen – GDPR – med det förvisso vällovliga syftet att skydda medborgarnas persondata. Men i praktiken blev det massor av krångel och kostnader för EU:s företag – och ledde till att många utländska siter blockerades för europeiska användare. Sedan kom det nya upphovsrättsdirektivet – som kommer att leda till galenskaper som länkskatt och uppladdningsfilter. Galenskaper som får företag som Youtube att överväga att helt lämna den europeiska marknaden. Snart klubbas dessutom förordningen om terror-relaterat innehåll online – som kommer att resultera i nätcensur och ännu en grund för uppladdningsfilter.
Men detta är bara början. Just nu pågår arbetet med EU:s nya Digital Services Act. Där kommer man att ägna sig åt micro management och reglera allt man kan komma på. En snabb genomläsning av EU-kommissionens vitpapper och Europaparlamentets utkast till rapport ger vid handen att EU nu tänker styra och ställa över bland annat följande.
EU-kommissionens vitpapper (mina boldningar av saker att vara extra uppmärksam på):
Europaparlamentets utkast till rapport:
Ömsom vin, ömsom vatten. En del giftpiller. Mycket varm luft och en del saker som är direkt obegripliga. Och då har jag ändå bara skummat de viktigaste delarna av de två dokumenten.
Det första som slår mig är hur man vill lagstifta utifrån hur internet ser ut just idag – istället för att etablera allmängiltiga principer. Vilket kan komma att leda till att the Digital Services Act kommer att vara inaktuell redan när den klubbas.
Det är också intressant att se hur man tycks mena att det är politik, centralstyrning och enhetlighet som bygger en levande och framgångsrik digital industri. Samtidigt satsar resten av världen på spontan utveckling, entreprenörskap, frivilligt samarbete och en utveckling som drivs av människors behov. Risken är att EU – istället för att ligga i framkant – kommer att hamna på efterkälken om den politiska och administrativa styrningen blir allt för påträngande.
Dessutom tycks man helt bortse från att internet till sin natur är globalt – och inte känner några gränser. För att upprätthålla ett regelverk som detta kräves i princip en europeisk digital järnridå.
Framgångsrikt företagande uppstår sällan ur politisk micro management. Och vi har – som sagt – redan drivit entreprenörer och riskkapital bort från EU med lagstiftning som GDPR och upphovsrättsdirektivet.
Visst behövs viss lagstiftning, som gemensamma spelregler. Men the Digital Services Act tycks gå mycket längre än så.
/ HAX
Med sin Digital Services Act tänker EU bland annat reglera yttrandefriheten på internet. Det kan bli lite hur som helst. Men det är nu – när diskussionen är ung och positionerna ännu inte är låsta – som vi kan påverka hur resultatet blir.
Det fria ordet på internet har många fiender. Politikerna ogillar att vanligt folk stör och lägger sig i. Media kämpar för att behålla makten över agendan. Och allehanda samhällsdebattörer ogillar när andra ifrågasätter och granskar deras teser.
I Tyskland finns redan en speciell intrnetlag (NetzDG) som kritiseras för att hota såväl tryckfriheten som yttrandefriheten. I Frankrike har man givit staten rätt att i vissa situationer bestämma vad som skall anses vara sant respektive falskt – och därmed tillåtet eller förbjudet – att uttrycka på internet. Och i så gott som alla EU:s medlemsstater hörs krav på inskränkningar i vad som får skrivas och sägas i sociala media.
Det är allt detta som EU nu vill samla i ett regelverk som kommer att gälla i alla EU:s medlemsstater: The Digital Services Act.
Hat och hot på nätet kan visserligen vara problem. Men i den fysiska världen, utanför nätet finns redan regler som rör olaga hot, förtal, hets mot folkgrupp med mera. Oavsett vad man tycker om just dessa regler är det viktigt att lagar och regler – som sådana – är desamma utanför som på internet. Vad som är tillåtet respektive förbjudet att uttrycka kan och får inte vara beroende av i vilket medium informationen framförs.
Problemet är att när EU sätter upp regler, då blir resultatet ofta »worst practice«. Det vill säga att de som vill förbjuda, de som vill försvara sina privilegier, de som vill kontrollera och styra är mer högljudda än de som försvarar människors – och informationens – frihet.
Så var det till exempel när det gäller EU:s nya upphovsrättsdirektiv – där Big Media och Big Entertainment lyckades driva igenom såväl den absurda »länkskatten« som regler som kommer att kräva att allt som laddas upp på nätplattformar måste förhandsgranskas, analyseras och i förekommande fall censureras av automatiska filter.
Den gången kom den breda debatten igång alldeles för sent. Det är ett misstag som inte får upprepas.
Det är nu – medan alla kort fortfarande ligger på bordet och innan de politiska grupperna låst sig fast vid olika förslag och uppgörelser – som nätsamfundet måste visa att det vill, kan och kommer att försvara det fria ordet på internet.
/ HAX
Tyskland är på väg att skärpa sina redan hårda lagar mot hot och hat på nätet. Politico rapporterar…
In proposals published Wednesday, Angela Merkel’s government announced new measures to force social media platforms to proactively report illegal content such as death threats or incitement of hatred on their platforms to law enforcement. That follows complaints that it takes too long to follow up on harmful content because police must wait until people file official charges.
Berlin will also create a new federal police unit to handle the submissions, and companies will be required to hand over the IP address, or online identifier, of those publishing hateful material.
Frågan är hur detta skall gå till rent praktiskt. Under den gällande NetzDG-lagen skall anmält olagligt material plockas ner inom 1-7 dygn. Men om plattformarna måste agera proaktivt – då kräver detta rimligen automatisk granskning av allt som laddas upp. Och problemen med automatisk, algoritmdriven filtrering är redan väl kända.
Den nya tyska lagstiftningen kan för övrigt komma att bli vägledande för hela EU:
Within the European Commission, officials are considering similar efforts as part of the so-called Digital Services Act that is expected to overhaul the level of responsibilities that digital players must hold for what is circulated online. That comes as Brussels is pushing for greater efforts to clamp down on terrorist content, as well as greater efforts by social media companies to stop the spread of misinformation online.
Politico: Germany lays down marker for online hate speech laws »
Sommaren är över och ett nytt politiskt år har börjat. Här är några av de saker som är aktuella vad gäller nätfrihet, fri information och övervakning.
• EU:s upphovsrättsirektiv (uppladdningsfilter)
I våras antogs EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Nu skall det inkorporeras i medlemsstaternas lagstiftning. För Sveriges del har regeringen börjat med ett samråd med ett stort antal intressenter – tyvärr med kraftig övervikt för sådana som vill ha en mer repressiv upphovsrättsregim.
Till skillnad från mycket övrig lagstiftning kommer det inte att genomföras någon utredning. Istället tänker regeringen själv upprätta en promemoria, som sedan skall ligga till grund för en proposition till riksdagen nästa sommar. Man räknar med att den svenska lagen skall kunna träda ikraft den 7 juni år 2021.
Här är det viktigt att komma ihåg att samtliga riksdagens partier utom S tog tydlig ställning mot det nya direktivet under EU-valrörelsen. Nu gäller det att hålla frågan levande, så att de inte viker ner sig i frågan.
Dessutom har Polen tagit direktivet till EU-domstolen, i förhoppning om att få det upphävt. Detta är något som Sverige borde kunna stödja – om den politiska viljan finns bland riksdagens partier.
Länk 1 » | Länk 2 » | Länk 3 » | Länk 4 »
• Den nya svenska datalagringen
Innan sommaren beslutade riksdagen – åter igen – om en svensk lag vad gäller datalagring. (Lagring av data om alla svenskars alla tele- och nätkommunikationer m.m.) Detta trots att EU-domstolen underkänt det direktiv som datalagringen vilar på. Och trots att Sverige redan fått bakläxa av domstolen vad gäller den tidigare lagstiftningen.
I sak har inget ändrats. EU-domstolen säger nej till urskiljningslös lagring av data om alla människors kommunikationer utan misstanke om brott. Men detta är precis vad riksdagen nu åter har beslutat om.
Nu återstår att se om även den senaste lagen kommer att överklagas till EU-domstolen. (Tele2 har meddelat att de inte tänker överklaga denna gång.)
Skulle lagen stå sig – då gäller det att se till att den endast används på det sätt som den från början var avsedd att göra. Det vill säga för att utreda allvarlig brottslighet och terrorism – inte för att jaga fildelare eller för att låta Skattemyndigheten snoka runt i folks privatliv.
På EU-nivå kan en utredning och ett eventuellt nytt direktiv vara på väg, på begäran av medlemsstaterna.
Länk 1 » | Länk 2 » | Länk 3 » | Länk 4 » | Länk 5 » | Länk 6 »
• Hemlig dataavläsning
I september är det tänkt att regeringen skall lägga fram sitt förslag till hemlig dataavläsning. Det vill säga att man vill kunna installera spionprogram som kan kartlägga alla filer, kontakter och kommunikationer på en dator eller mobil.
Läs på och var beredd för en intensiv debatt om detta övervakningsverktyg.
• EU:s Digital Services Act
Detta är ett nytt regelverk som är tänkt att ersätta eller komplettera EU:s gamla eHandels-direktiv. Vilket är oroande, eftersom det gamla direktivet innehåller en del viktiga principer (budbärarimmunitet och förbud mot generell övervakning) som vissa krafter helst skulle vilja bli av med. Här gäller det att vara uppmärksam på vad som sker – och att komma in tidigt i diskussionen, medan den fortfarande går att påverka.
En speciellt intressant detalj som läckt ut är att EU-kommissionens tjänstemän tycks luta åt att förbudet mot generell övervakning inte skall gälla om denna sker genom automatisk filtrering som styrs av algoritmer.
Man vill även ha enhetliga regler för att bekämpa näthat och »skadlig information« i EU.
Detta är en debatt som än så länge främst kommer att föras på EU-nivå. Vi kommer att bevaka utvecklingen här på bloggen.
Länk 1 » | Länk 2 » | Länk 3 » | Länk 4 »
• Övriga saker att hålla ett öga på…
PNR: EU skyndar på registrering av våra tåg- och båtresor »
EU:s planer på ID-kort och persondatabas »
Striden om vår rätt till kryptering och anonym kommunikation »
EU-domstolen granskar det bristande persondataskyddet för data som överförs från EU till USA »
Under tiden oroas FN:s specielle rapportör om Tortyr över Assanges hälsotillstånd »
Detta är ingen heltäckande lista – utan mer för att friska upp minnet vad gäller sådant som var aktuellt innan landet gick på semester.
Vi har gjort en kort film för att berätta om sådant som kan vara problematiskt med EU:s planerade Digital Services Act.
Av integritetsskäl spelas inte Youtube-filmen upp automatiskt. Vill du se den här klickar du på den ovan. Vill du se den i en ny flik, på Youtube, då klickar du här.»
Tyska Netzpolitik har fått tag i ett dokument i vilket EU-kommissionens tjänstemän drar upp riktlinjerna för EU:s nätpolitik de kommande fem åren. Planen är att lägga fram en »Digital Services Act« som har ambitionen att ta ett helhetsgrepp på nätfrågorna. Och som väntat är det mer reglering och censur på gång.
På EU-språk heter det att lägga fram ett horisontellt regelverk för att harmonisera den inre digitala marknaden.
Dokumentet bekräftar att ambitionen är att täcka in det mesta:
»This would include services such as ISPs, cloud services, content delivery networks, domain name services, social media services, search engines, collaborative economy platforms, online advertising services, and digital services built on electronic contracts and distributed ledgers.«
Det främsta målet tycks vara att ersätta eller kringgå eHandelsdirektivets förbud mot generell övervakning och principen om budbärarimmunitet.
»While the prohibition of general monitoring obligations should be maintained as another foundational cornerstone of Internet regulation, specific provisions governing algorithms for automated filtering technologies – where these are used – should be considered, to provide the necessary transparency and accountability of automated content moderation Systems.«
Ovanstående kryptiska formulering antyder att man kan komma att göra skillnad mellan övervakning (monitoring) i allmänna termer och filtrering / moderering / förhandscensur med hjälp av algoritmer. Det skulle i så fall vara en direkt skamlös väg att lotsa upphovsrättsdirektivets »uppladdningsfilter« förbi förbudet mot allmän övervakning.
På Techdirt kommenterar Glyn Moody saken så här »That’s a classic: affirming that general monitoring is prohibited, while bringing in rules for proactive automated filtering technologies — aka general monitoring. It would tilt the playing field even more in favor of big, mostly US companies, and would guarantee that the EU never produces its own digital giants like Google or Facebook.«
Vidare i texten…
»Regulating content moderation. Uniform rules for the removal of illegal content such as illegal hate speech would be made binding across the EU, building on the Recommendation on illegal content and relevant case-law, and include a robust set of fundamental rights safeguards.«
Vilket bygger på att man kan få fram en enhetlig definition av näthat som fungerar i och accepteras av alla EU-länder. Det kan i sig bli synnerligen intressant.
»The analysis will also cover harmful content (which is not necessarily illegal), as such content is not only addressed in EU-level policies (such as the AVIVSD), but also at MS level (e.g. the draft French fake news law, the UK Online Harms White Paper, etc. However, a clear distinction will be made between illegal and harmful content when it comes to exploring policy options.«
Då uppstår frågan vad som är skadligt/harmful. Och vem som skall bestämma det.
Och att ha ett separat regelverk för skadligt (till skillnad från olagligt) innehåll bör vara en röd flagga. Det kan lätt bli en gummibandsparagraf som kan öppna för censur av i princip vad som helst.
»A dedicated regulatory structure should ensure oversight and enforcement of the rules, in particular for cross-border situations, but also partnerships and guidance for emerging issues, and with appropriate digital capacities and competences, inter alia to help translate rules into technical solutions.«
Om man har reglering, då måste man naturligtvis även ha verktyg för att upprätthålla den. Och i detta fall gläntar man på dörren för en ny, överstatlig internet-byråkrati på EU-nivå.
Man nämner också att det kanske är mindre lämpligt att det nya regelverket läggs fram som ett direktiv. Istället överväger man en förordning/reglering (regulation). Skillnaden är att ett direktiv vävs in i medlemsstaternas lagstiftning, medan en reglering är ett regelverk som gäller rakt av i hela EU.
Nu skall påpekas att det läckta dokumentet är ett arbetspapper. Exakt vad EU-kommissionen kommer att lägga fram vet vi ännu inte. Men informationen ovan lär vara en god indikation. Och den är helt i linje med vad EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen hade att säga om de digitala frågorna när hon blev vald.
Digital Services Act – det är här striden om internets frihet i EU kommer att stå de närmaste fem åren.
Länkar:
• EU-kommissionens dokument (PDF) »
• Techdirt: EU Looking To Regulate Everything Online, And To Make Sites Proactively Remove Material »
• EDRi: E-Commerce review – Technology is the solution. What is the problem?
• MAB: A Europe fit for the digital age (ur von der Leyens programförklaring) »