Femte juli

Nätet till folket!

EU diskuterar att den som tillhandahåller innehåll på internet skall tvingas betala extra

av

EU-kommissionen funderar på att tvinga de företag som tillhandahåller information, innehåll och tjänster på internet att betala extra för att nå sina användare.

EU-kommissionen diskuterar något slags ny betalmodell för internet.

Idag är det den som vill använda nätet för att konsumera information som betalar för in uppkoppling, till sin internetoperatör.

Vad EU-kommissionen diskuterar är att även innehålls- och tjänsteleverantörer (som Netflix, Facebook, Google m.fl.) skall betala till de internetoperatörer som levererar nät till slutanvändaren.

(Det kan nämnas att innehållsleverantörerna redan betalar för sin trafik till internet. Nu vill man alltså tvinga ISP:arna att ta betalt även för dessa innehållsleverantörers trafik från internet till användaren. Vilket användaren som sagt redan betalt för.)

I ett brev till EU-kommissionen skriver ett antal oroade ledamöter av Europaparlamentet:

»Though no specific proposal is known, statements to the press indicate that a new provision would require payments from online service providers to broadband providers – ostensibly to fund the rollout of 5G and fiber to the home. This would reverse decades of successful internet economics by requiring the providers of websites and applications to pay fees to ISPs that have never existed before.«

Idén känns orimligt på flera sätt. Att tvinga en internetoperatör att överge sin nuvarande affärsmodell och även börja fakturera tjänsteleverantörerna känns som omotiverad klåfingrighet – med potentiellt oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Om man ökar kostnaden för innehållsleverantören, då kommer även kostnaden för oss användare att öka. Netflix kommer att behöva höja priset. Facebook kommer att behöva mjölka sina användare på mer persondata. Mängden annonser kommer att öka.

Det kan även bli stökigt att sätta en gräns för vad som anses vara en tillräckligt stor tjänsteleverantör för att den skall tvingas betala för att få finnas på nätet. Eller har man tänkt sig att alla som har en hemsida skall drabbas?

Hela idén är bakvänd. Internets storhet ligger i att det finns ett stort utbud av innehåll och information fritt tillgängligt för alla – och att slutanvändaren betalar för sin uppkoppling till hela detta digitala universum. På så sätt stimuleras ett stort och ständigt växande utbud av information och tjänster.

Men om den som tillhandahåller innehåll och information tvingas betala extra för att över huvud taget bli distribuerad på slutsträckan till användaren – då kommer hela den frihet, öppenhet och mångfald som kännetecknar nätet att tyna bort.

Hela grejen med internet är att alla – stor som liten – fritt kan publicera sig, utan att behöva fråga några grindvakter om lov. Vilket EU-kommissionen tydligen vill ändra på.

Länkar:
• Reuters: EU’s Vestager assessing if tech giants should share telecoms network costs »
• Brev från 54 ledamöter av Europaparlamentet till EU-kommissionen (PDF) »

EU:s ministerråd vill upphäva rätten till privat elektronisk kommunikation

av

Att rätten till privatliv och privat kommunikation är en grundläggande mänsklig rättighet bryr sig EU:s ministerråd inte om. Istället ger det sitt stöd till kommissionens förslag om granskning av innehållet i din e-post och dina övriga elektroniska kommunikationer.

Enligt EU-kommissionär Ylva Johansson gav gårdagens EU:s informella möte för justitie- och inrikesministrar i Prag sitt stöd för kommissionens förslag till Chat Control / meddelandekontroll.

Förslaget innebär att din e-post, dina elektroniska meddelanden, dina chattar, dina IP-samtal med mera skall öppnas och att innehållet skall granskas av maskiner. Syftet är att kontrollera att du inte ägnar dig åt sexuella övergrepp mot barn.

Detta syfte kan sedan enkelt utökas. Bland annat skall justitieminister Morgan Johansson ha gjort sådana framstötar vid ett tidigare ministerrådsmöte.

Chat Control innebär att man upphäver den digitala brevhemligheten – som idag är en del av vår rätt till privatliv och privat kommunikation (artikel 12 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och artikel 8 i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna).

Än så länge har inget läckt ut om samtalen. Men det är värt att notera att Tyskland kan komma att göra motstånd mot Chat Control.

Visserligen har Tyskland »välkomnat« kommissionens förslag som sådant. Men landets justitieminister, inrikesminister och digitaliseringsminister har sagt nej till granskning av allas privata meddelanden och kommunikationer.

Den tyska regeringens koalitionsfördrag säger dessutom nej till generell övervakning, speciellt av privat kommunikation.

Blandade signaler från Tyskland, således. Istället borde landet sätta ner foten tydligt, för att bygga ett motstånd mot Chat Control. Nu riskerar vi en situation där man bara gör en läpparnas bekännelse till rätten till privatliv – för att sedan låta sig köras över i ministerrådet.

Samtidigt byggs det ett motstånd mot Chat Control i Europaparlamentet. Vilket möjligen kan fungera. Parlamentet har tidigare lyckats stoppa förslag just med motiveringen att de strider mot medborgarnas grundläggande rättigheter.

Fortsättning följer.

EU:s nya verktyg begränsar rätten att fritt uttrycka sig online

av

Uppladdningsfilter, statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder är exempel på hur EU inför verktyg som kan användas för att begränsa rätten att fritt uttrycka sig online, som den slås fast i FN:s 5 juli-resolution.

Som vi uppmärksammat fyller FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet tio år. Den första artikeln lyder:

»Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;«

I denna bloggpost tittar vi närmare på hur EU förhåller sig till saken.

Till att börja med har EU (upphovsrättsdirektivet och förordningen om terror-relaterat innehåll online) ställt upp krav som med nödvändighet leder till att sociala media och andra aktörer kommer att behöva använda uppladdningsfilter – för att hindra spridning av olagligt innehåll.

Uppladdningsfilter är problematiska i sig. Maskiner som inte förstår kontext, humor eller nyanser skall avgöra vad som får laddas upp och spridas. Detta är rätt väl kritiserat och debatterat.

Vad som inte är lika väl ventilerat är frågan om hur uppladdningsfilter kan komma att användas i andra syften. För när de väl finns på plats, då kan syftet enkelt utökas.

Uppladdningsfilter är i sig en inskränkning i rätten att fritt uttrycka sig. Det finns inga garantier mot att de kan komma att missbrukas – med ont uppsåt, av inkompetens eller av missriktad välvilja.

En öppen fråga är om enskilda medlemsstater kommer att kunna kräva att syftet för uppladdningsfilter utökas, när systemet ändå finns på plats. I respektive länders nationella lagstiftning finns gott om exempel på sådant som är olagligt i ett (eller ett fåtal) EU-länder men inte i de andra.

En annan aktuell fråga är de så kallade Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) som kommer med EU:s Digital Services Act. De är tänkta att vara statligt godkända nätgranskare, med en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

En trusted flagger kan vara en myndighet. Vilket i så fall innebär att myndigheter – utan rättslig prövning – får rätt att i praktiken censurera sociala media och andra nätplattformar.

Detta är ett avsteg från principen att yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag och att överträdelser av denna lag skall bedömas av en oberoende domstol.

Istället blir nu myndigheters och enskilda tjänstemäns agenda, preferenser och åsikter vägledande.

Om risken för missbruk är stor när det gäller uppladdningsfilter, så är denna risk ännu mycket större vad gäller trusted flaggers.

Länder som Ungern kritiseras redan för censur och bristande frihet för media. Det är inte svårt att föreställa sig hur statligt godkända nätcensorer kommer att användas där.

En trusted flagger kan också vara en organisation som företräder »kollektiva intressen«. Vilket låter som särintressen. Det kan vara en organisation med en politisk eller semi-politisk agenda. Eller branschorganisationer. Som ges rätt att begränsa nätanvändarnas yttrandefrihet.

Både trusted flaggers och uppladdningsfilter är exempel på lagstiftning eller konsekvenser av lagstiftning som strider mot människors rätt att fritt uttrycka sig – med betydande potential för missbruk.

EU:s Digital Services Act innehåller även gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att en myndighet i Polen, Frankrike eller Rumänien kan beordra att innehåll tas bort från plattformar och servrar i Sverige – även om innehållet i fråga inte är olagligt här.

Vilket rimligen strider mot 5 juli-deklarationens skrivning om rätten att fritt uttrycka sig utan hänsyn till nationsgränser.

Det är också värt att notera att våra politiker ofta ägnar sig åt påtryckningar (utanför den demokratiska processen) mot sociala media. Syftet är att inskränka yttrandefriheten – inte genom lagstiftning utan genom respektive plattforms användarvillkor.

Till detta kommer sociala medias egna censurivranden och en med polariseringen växande cancel-kultur.

Skall man sammanfatta, så har EU nu infört de verktyg som krävs för att begränsa medborgarnas rätt att fritt uttrycka sig online. Vilket leder oss in i en ny fas, nämligen hur dessa kommer att användas.

5 juli-deklarationen är därför mer aktuell idag än någonsin tidigare. Det är hög tid att se till att i vart fall de europeiska demokratierna lever upp till den.

Facebook och Instagram hotar stänga ner i EU

av

Åter stoppas överföring av persondata från EU till USA. Meta överväger därför om de alls kan driva verksamhet som Facebook och Instagram i Europa.

Frågan av överföring av persondata mellan EU och USA har varit problematisk i mer än 15 års tid.

Från början handlade det om överföring av data i bulk om europeiska banktransaktioner, men rör idag mer sociala media och allmän affärsverksamhet.

Frågan fick ny aktualitet sedan Edward Snowdens avslöjande om hur amerikanska NSA, Homeland Security med flera har ambitionen att samla in allt de kan komma över inom ramen för den globala massövervakningen.

Europaparlamentet, EU-domstolen, nationella dataskyddsmyndigheter och aktivister vill ha garantier för att europeisk persondata inte kommer att delas med ovan nämnda amerikanska myndigheter.

Tidigare avtal har upphävts, på grund av att sådana garantier inte kunnat lämnas.

Nya förhandlingar pågår mellan EU-kommissionen och den amerikanska administrationen. Men de går enligt uppgift trögt.

Idag har den irländska dataskyddsmyndigheten sagt stopp.

Politico rapporterar:

»The Irish Data Protection Commission on Thursday informed its counterparts in Europe that it will block Facebook-owner Meta from sending user data from Europe to the U.S. The Irish regulator’s draft decision cracks down on Meta’s last legal resort to transfer large chunks of data to the U.S., after years of fierce court battles between the U.S. tech giant and European privacy activists.

The European Court of Justice in 2020 annulled an EU-U.S. data flows pact called Privacy Shield because of fears over U.S. surveillance practices. In its ruling, it also made it harder to use another legal tool that Meta and many other U.S. firms use to transfer personal data to the U.S., called standard contractual clauses (SCCs). This week’s decision out of Ireland means Facebook is forced to stop relying on SCCs too.«

Den irländska dataskyddsmyndigheten skall nu samråda med sina motsvarigheter i övriga EU-stater.

Redan i mars månad uttalade sig Facebooks och Instagrams ägare, Meta, om saken för U.S. Securities and Exchange Commission:

»If a new transatlantic data transfer framework is not adopted and we are unable to continue to rely on SCCs or rely upon other alternative means of data transfers from Europe to the United States, we will likely be unable to offer a number of our most significant products and services, including Facebook and Instagram, in Europe.«

Meta hotar alltså att stänga ner Facebook och Instagram för användare i EU-länder.

Detta är en fråga med flera olika sidor. Som användare vill man naturligtvis inte att ens persondata och allt Meta samlar in om oss skall hamna i den amerikanska övervakningsbyråkratins händer.

Samtidigt är Facebook och Instagram värdefulla tjänster som låter oss hålla kontakt med släkt och vänner var de än befinner sig. Speciellt för mindre företag är de en ovärderlig kanal för att komma i kontakt med potentiella kunder.

Dessutom är överföring av persondata till USA en nödvändighet för en lång rad andra företag.

Nu ökar trycket på EU-kommissionen att komma framåt i förhandlingarna med USA. Samtidigt aktualiseras frågan om inte Meta skulle kunna hantera sina europeiska persondata inom EU, utan att sända över dem till USA.

Avslutningsvis känns det inte särskilt troligt att Meta skulle stänga ner en lönsam verksamhet i EU. Men man kan inte utesluta att de kommer att känna sig tvingade att göra det.

• Politico: Europe faces Facebook blackout »

Relaterat:
• Oklart om överföring av persondata från EU till USA, trots uppgifter om provisoriskt avtal »
• Bakgrund: Dragkampen om överföring av persondata mellan EU och USA »

Statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nätcensur – klubbat av Europaparlamenet

av

EU:s Digital Services Act (DSA) har nu klubbats av Europaparlamentet. Lagpaketet är problematiskt på flera sätt och de flesta bra förslag som diskuterats har försvunnit under lagstiftningsprocessen.

Statligt godkända nätgranskare – Trusted Flaggers / betrodda anmälare – som skall rekommendera vilket innehåll som sociala media skall ta bort blir nu verklighet i alla EU-länder. Dessa förväntas företräda »kollektiva intressen«, vilket öppnar för olika särintressen att censurera internet.

Vi kommer också att få gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att myndigheter i till exempel Ungern, Polen och Frankrike kan beordra att innehåll skall plockas bort från svenska plattformar och servrar. Detta även om innehållet i fråga inte är olagligt här.

Den goda nyheten är att den som får innehåll censurerat i sociala media skall informeras om varför det sker och få möjlighet att överklaga.

Under resans gång har ett antal bra förslag skalats bort. Det blir ingen rätt till anonymitet online. Ingen rätt till kryptering. Inget förbud mot datalagring. Och inget förbud mot uppladdningsfilter.

Man kan även notera att EU nu fått ännu mer reglering och politisk styrning av nätet. Vilket lär komma att bidra till att startups (morgondagens Google, Facebook och Twitter) kommer att etablera sig utanför unionen.

DSA är nu i princip färdigbehandlad och det återstår att se hur den kommer att tillämpas i medlemsländerna. Det skall bli speciellt intressant att se vilka som blir Trusted Flaggers.

Tio år sedan FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet

av

Den 5 juli 2012 antog FN:s människorättsråd (HRC) en resolution som stadgar att mänskliga rättigheter skall gälla även på internet. Men hur har det gått i verkligheten sedan dess?

På sin 31:a session den 5 juli 2012 antog FN:s Människorättsråd (Human Rights Council) resolution A/HRC/RES/20/8, som stadgar att mänskliga rättigheter även skall gälla på internet, särskilt vad gäller yttrandefrihet.

Länder som Kina och Kuba hade invändningar, men godtog den ändå utan votering. En vecka senare antogs resolutionen av FN:s Generalförsamling. Drivande krafter bakom initiativet var USA och Sverige.

1. Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;

2. Recognizes the global and open nature of the Internet as a driving force in accelerating progress towards development in its various forms;

Det är nyckelformuleringarna.

Människors rättigheter måste respekteras, även online. Inte minst yttrandefriheten.

Man understryker även vikten av internets öppna natur.

Den artikel i FN:s Människorättsstadga (PDF) som artikel ett ovan hänvisar till (19) lyder:

»Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.«

Det är för att upprätthålla dessa värden som 5 juli-stiftelsen finns. På användarnas sida. Mot inskränkningar av det fria ordet online.

Och för mänskliga rättigheter som rätten till privatliv och privat korrespondens även online. För ett fritt och öppet internet.

Hur har det då gått sedan resolutionen antogs? Det korta svaret är: Inte strålande.

Det finns uppenbara bovar i dramat, som Kina och Ryssland. Ibland blir det spektakulärt som när Belarus dirigerade ner ett passerande trafikflygplan – för att gripa en oppositionell bloggare. Skurkstater över hela världen vet att information är makt och handlar därefter.

Men problemen kryper närmare. Dels har vi de redan så utskällda sociala medierna. Klämda mellan motstridiga intressen tvingas de dra gränser för vad som får uttryckas.

Med tiden har de utsatts för allt mer tryck från politiken – som gärna ser att sociala media begränsar yttrandefriheten genom sina användarvillkor. Så att nämnda politiker inte behöver ta den striden genom lagstiftning, med tillhörande demokratisk process och debatt.

Det är – rätt eller fel – en allmänt utbredd uppfattning att människor censureras i sociala media av politiska skäl. Och vad som får sägas varierar uppenbarligen över tid.

Det finns tydliga drag av ängslighet över modereringsfrågan – när techföretagen tvingas förhålla sig till olika för tillfället trendande politiska drev och krav från särintressen.

En annan aktör är EU. På senare år har man presenterat en aldrig sinande ström av förslag som stryper internets frihet och öppenhet. Och som samtidigt ökar politikens makt över nätet.

Allt vi laddar upp skall inspekteras och godkännas av maskiner. Man har beslutat att alla medlemsstater skall ha statligt godkända nätgranskare. Och nu vill EU-kommissionen att all e-post och alla elektroniska meddelanden skall öppnas och dess innehåll granskas, av maskiner.

Potentialen för missbruk är enorm. Yttrandefriheten, liksom rätten till privatliv, naggas ständigt i kanten.

Sedan har vi den tilltagande polariseringen i samhällsdebatten. Enligt Uppsala Universitet anser 20% av svenska folket att grupper de ogillar inte fritt skall få uttrycka sina åsikter. Mer än 50% anser sig i dagens politiska klimat inte öppet kunna uttrycka sina åsikter.

Speciellt allvarligt blir det om åsiktsintoleransen letar sig in i offentlig verksamhet.

5 juli-resolutionen och de mänskliga rättigheterna handlar visserligen främst om individens fri- och rättigheter i förhållande till staten. Men under de tio år som gått kan man konstatera att hoten mot rätten att »utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer« hotas från allt fler håll.

5 juli-deklarationen är därför än viktigare idag än när den antogs.

Kampen går vidare!

Nu är det klart: EU förbjuder anonyma betalningar med kryptovaluta

av

EU:s ministerråd och Europaparlamentet har i veckan enats om att förbjuda anonyma betalningar med kryptovaluta. Nu återstår bara ett sista godkännande i Europaparlamentet, vilket mest är en formsak.

Som vi tidigare rapporterat håller EU på att förbjuda anonyma betalningar med kryptovaluta. EU-kommissionens förslag om en gräns på 1.000 € har fallit, vilket innebär att den nya lagstiftningen gäller alla betalningar oavsett belopp.

Detta gäller alla som använder digitala plånböcker hos serviceföretag (hosted wallets). De nya reglerna gäller även alla som har fristående plånböcker (un-hosted / self-hosted wallets) och som genomför betalningar på 1.000 € eller mer till hosted wallets, som då måste identifiera sig.

Det enda möjliga undantaget är följande (ur EU-kommissionens pressmeddelande):

»The rules do not apply to person-to-person transfers conducted without a provider, such as bitcoins trading platforms, or among providers acting on their own behalf.«

Det verkar dock som om att enskilda personer som har en self-hosted wallet måste hålla en förteckning över sina transaktioner och rapportera alla transaktioner på över 1.000 €.

Skälet man anger för den nya lagstiftningen är penningtvätt, brottslighet och terrorfinansiering.

Piratpartisterna i Europaparlamentet verkar vara de enda som protesterar. Patrick Breyer (PP, DE) säger:

»These rules will deprive law-abiding citizens of their financial freedom. For example, opposition figures like Alexei Nawalny are increasingly dependent on anonymous donations in virtual currencies. Banks have also cut off donations to Wikileaks in the past. With the creeping abolition of real and virtual cash, there is the threat of negative interest rates and the shutting off of the money supply at any time. We should have a right to be able to pay and donate online without our financial transactions being recorded in a personalised way.

There is no justification for effectively abolishing anonymous virtual payments: Where Virtual Assets have been used for criminal activities in the past, prosecution has been possible on the basis of the current rules. Banning anonymous crypto currency payments altogether will not have any significant effect on crime. The stated aim to tackle money laundering and terrorism is only a pretext to gain control over our private business.«

När förslaget först dök upp på vår radar skrev vi:

»Detta för att inte nämna säkerhetsriskerna med nya databaser för transaktioner med kryptovaluta. En honungsburk för cyberskurkar och för dem som vill snoka i folks liv.

Elefanten i rummet är att resten av världen inte kommer att bry sig om EU:s nya regler. Eller har man tänkt blockera alla de miljontals aktörer som handlar med eller i kryptovalutor utanför unionen?

EU är på väg att stifta en lag som inte går att upprätthålla. Samtidigt gör den miljontals vanliga människor till brottslingar om de använder sina egna kryptotillgångar utan att det rapporteras till staten. Detta är tecken på en dålig lag.

Dessutom driver vi ännu en del av IT-branschen ut ur EU genom överdriven reglering, ogenomtänkta lagar och onödigt krångel. Kryptovalutor kommer att forma vår framtid. Men Europa kommer inte längre att vara i framkant. Det hela är häpnadsväckande inskränkt.«

Länkar:
• EU-kommissionen: Crypto assets: deal on new rules to stop illicit flows in the EU »
• MEP Patrick Breyer (PP, DE): Digital cash: EU to end anonymous payments in cryptocurrencies »

Tidigare, relaterad bloggpost:
• EU-förbud mot anonyma kryptobetalningar »

COM(2022) 209 – lagen som upphäver den digitala brevhemligheten

av

Är det nu den digitala brevhemligheten upphävs i EU? COM(2022) 209 – populärt kallad Chat Control – är ny lagstiftning som leder till granskning av innehållet i våra elektroniska kommunikationer.

Med sitt förslag vill EU-kommissionen – med kommissionär Ylva Johansson i spetsen – att innehållet i din e-post, meddelanden och chattar skall granskas. För att kontrollera att du inte ägnar dig åt sexuellt utnyttjande av barn.

För vanliga, hederliga människor är detta naturligtvis ett gigantiskt intrång i den personliga integriteten.

Innehåll som folk lagrar på molntjänster kan också komma att granskas. En 18-årsgräns införs för meddelande- och chatt-appar. App-utvecklare som vägrar acceptera Chat Control kommer att utestängas från Googles och Apples app-stores.

Oaktat syftet är den digitala brevhemligheten under attack. Rätten till privatliv och privat kommunikation är faktiskt en mänsklig rättighet, inskriven i till exempel Europakonventionen.

Och syftet, det kan enkelt utökas. Terrorism är redan på bordet. Ministerrådet diskuterar Chat Control som ett generellt verktyg för brottsbekämpning.

Systemet kan även utökas till att spana efter vissa yttranden eller åsikter som anses vara problematiska. De potentiella riskerna för missbruk är enorma.

De mänskliga rättigheterna är ytterst till för att skydda individen mot staten. Och en av dessa rättigheter är den till privatliv och privat kommunikation.

De som skrev vår rättighetskatalog såg faran i att bryta brevhemligheten.

Men nu vill man alltså runda den ändå. Med maskiner som söker igenom vad vi skriver till varandra.

Vad kan möjligen gå fel?

Vill du läsa mer och ha länkar till bakgrundsmaterial? Klicka här »

En grundlig sågning av #ChatControl

av

Bloggen Lawfare levererar svidande kritik mot EU-kommissionens förslag om Chat Control / meddelandekontroll. Läs mer nedan, där du även hittar länkar och resurser i ämnet.

#ChatControl är nätaktivisternas namn på EU-kommissiones förslag för att bekämpa (känd och tidigare okänd) barnpornografi samt sexuella övergrepp mot barn online.

Förslaget innebär bland annat att innehållet i dina meddelanden och din e-post skall granskas. (Artikel 7.) Och för att så skall kunna ske måste dess kryptering brytas eller kringgås, vilket är ytterst olämpligt.

Dessutom kommer det att leda till en 18-årsgräns för användning av meddelandeappar. (Artikel 6.)

Kritiken har varit omfattande. Till exempel står den ovan nämnda meddelandekontrollen i strid med vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Dessa är att anse som grundläggande mänskliga rättigheter.

Nyligen levererade Lawfare-bloggen en omfattande och genomarbetad kritik, som är rekommenderad läsning. Några nedslag i texten:

»The EU proposal would undo 20 years of progress in securing communications, while employing a set of technologies unlikely to achieve its stated goals. Even worse, the solutions it proposes for handling CSAM would create national security risks by weakening the best tool available for securing communications, end-to-end encryption, and defining a mission without the technology to accomplish it.«

»This lack of current technology leads to the fundamental flaw of the EU proposal. The proposal sets up a bureaucracy requiring industry solutions to a problem that no one—not service or hosting providers, nor governments—has technical solutions for or knows how to operate at this scale.«

»(A) lack of technical methods to effectively accomplish what the proposal claims to do with a strong likelihood that the technologies at hand would fail to produce the desired effect.«

»EU human rights law requires that surveillance solutions be proportionate. The proposal argues that the recommendations are indeed proportionate, but it does so on the basis of technology that does not yet exist (“EU Centre should facilitate access to reliable detection technologies to providers”). A surveillance solution with a low likelihood of accomplishing its goals without impeding fundamental privacy protections cannot be proportionate. Until and unless there is a technology that satisfies the requirements of low false positives and false negatives successfully operating at scale on encrypted communications, the claim that this proposal is proportionate is not a meaningful one.«

Förslaget har försenats på vägen, huvudsakligen på grund av dess bristande kontakt med verkligheten och dess nonchalans inför grundläggande mänskliga rättigheter. Kritiken inifrån EU-kommissionen har också varit hård.

Läs mer:
• EU-kommissionens förslag »
• EU avskaffar rätten till privat korrespondens »
• Resurs-sida: Chatcontrol.eu »
• Granskning: Lobbykampanjen för #ChatControl ›
• Går Chat Control att stoppa? »
• Chat Control är en idiotisk och farlig idé »
• EU-förslag: 18-årsgräns för alla meddelandeappar »
• The EU’s Proposal on CSAM Is a Dangerous Misfire »