Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

Skriv på för Julian Assanges frihet!

av 4 kommentarer

Den tyska namninsamling för Julian Assange som började med 130 framstående tyskar har nu svällt till över 11.000 namnunderskrifter – och spridits även utanför Tyskland.

Ur uppropets text:

»We are deeply concerned for the life of journalist and Wikileaks founder Julian Assange, who has been in critical health and in extradition custody in the British high-security prison of Belmarsh for over half a year. We thusly express our support for the appeal made by the United Nations Special Rapporteur on Torture, Nils Melzer, for the immediate release of Julian Assange, on medical grounds and respective of the rule of law.«

Skriv på du också – tillsammans med bland andra Günter Wallraff, Sigmar Gabriel, Günter Verheugen, Reportrar utan gränser och 5 juli-stiftelsens ordförande Oscar Swartz.

Engelska » | Tyska »

(I vissa web-läsare kan det förekomma typsnittsproblem på sidan. Om så, pröva med en annan browser.)

130 framstående tyskar i upprop för Julian Assange

av Lämna en kommentar

I Tyskland, där nät- och övervakningsfrågorna lever får Wikileaks fängslade grundare Julian Assange stöd från drygt 130 kulturella och politiska tungviktare.

DW:

More than 130 prominent figures in Germany from the world of art, politics, and the media signed an appeal on Thursday calling for Wikileaks founder Julian Assange to be released from prison in the UK. He is currently serving a 50-week sentence for skipping bail.

The letter’s signatories include famous German investigative journalist Günther Wallraff, former Vice Chancellor Sigmar Gabriel, and Austrian winner of the Nobel Prize in literature, Elfriede Jelinek.

DW: Prominent Germans appeal for Julian Assange’s release »

Assange & Greenwald: När staten försöker hugga huvudet av budbäraren

av Lämna en kommentar

Kan journalister hållas ansvariga för hur deras källor kommit över sitt material?

Frågan är aktuell i flera fall. Dels har vi Wikileaks grundare Julian Assange som riskerar 175 år i fängelse i USA för spioneri – efter att ha publicerat material från visselblåsare och hackare. Dels Glenn Greenwald, en amerikansk journalist bosatt i Brasilien – som anklagas för dataintrång efter att ha publicerat material från en källa som avslöjat korruption på regeringsnivå.

En journalist får naturligtivs inte uppmana eller pressa en källa till olagliga handlingar. Men om avslöjande material ändå hamnar på deras bord – då har journalisten / redaktionen framförallt två överväganden att göra:

  1. Kontrollera om materialet är autentiskt och relevant.
  2. Överväga om det är av allmänintresse att publicera.

I både Assanges och Greenwalds fall är det ställt bortom allt tvivel att materialet är äkta och att det är av stort allmänintresse. Man kan rent av tala om att det i båda fallen handlar om publiceringar av stort demokratiskt värde – av information som makthavarna försöker dölja för folket.

Speciellt olustigt blir det när man åtalar eller utreder journalister för hur materialet från början läckt ut – vilket pressar dem att ange sina källor. Detta är naturligtvis oacceptabelt i en demokratisk rättsstat med tryckfrihet och en fri press.

För att citera EFF:

It’s a mark of tyranny to prosecute reporters who truthfully report on government corruption.

För den som inte är lika påläst om Greenwald som om Assange följer här ett par länkar:

• When Computer Crimes Are Used To Silence Journalists: Why EFF Stands Against the Prosecution of Glenn Greenwald »

• Over 40 press freedom and civil liberties groups denounce Brazil’s charges against Glenn Greenwald »

Video: Veckans nätnyheter

av Lämna en kommentar

De senaste nätnyheterna från denna blogg: Automatiserad ansiktsigenkänning; UK nobbar EU:s upphovsrättsdirektiv; ECHR: Anonyma SIM-kort är ingen rättighet; EU:s uppladdningsfilter; Hemlig dataavläsning.

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

EU:s uppladdningsfilter – en praktisk omöjlighet som ändå är på väg att bli verklighet

av Lämna en kommentar

EU-kommissionens samtalsrunda med så kallade stakeholders (nätjättarna och upphovsrättsindustrin) om uppladdningsfilter (artikel 17, f.d. 13 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv) närmar sig sitt slut.

Emanuel Karlsten ger en ögonblicksbild från det näst sista mötet:

Ett återkommande försvar för ”internetfilter” har varit att tekniken ska kunna hålla isär satir och kritik från upphovsrättsskydd. Socialdemokraterna i Sverige, som blev de som tillsammans med SD tippade vågen för direktivet, menade i en intervju att ”jag förställer mig att det går till så… Att tekniken är sådan att man är oerhört noga med att vad man tittar på”.

Under det fjärde mötet hölls föredrag från både Facebook och företag som kan tänkas vilja sälja den teknik som ska filtrera ut överträdelser. Samtliga framhöll att den teknik som finns idag inte kan gå bortom att jämföra uppladdat innehåll mot en databas, och ta bort det som matchar. Ingen representant kunde erbjuda en teknik som gjorde analys av till exempel ett upphovsrättsskyddat verks kontext.

Detta är en avgörande insikt, eftersom det gör det väldigt svårt att implementera ett ”filter” och samtidigt skydda internetanvändares yttrandefrihet och rätt att publicera kritik och satir.

Ett uppladdningsfilter är med andra ord en precis lika fyrkantig idé som vi kritiker påpekat från början. Om det blir verklighet finns det idag inget som tyder på att det skulle kunna skilja på sådant upphovsrättsskyddat material som skall vara tillåtet respektive förbjudet att ladda upp.

Communia rapporterar:

In this situation, the Commission will need to show if it is willing to defend the legislative compromise reached with Article 17, or if it will sacrifice user rights in the light of powerful commercial interests that are interested in undermining the user rights safeguards that were included in the final compromise. Together with the other users’ organisations represented in the dialogue we will push for meaningful safeguards (such as human review of automated content matches before uploads can be deleted). As there are currently no further meetings of the stakeholder dialogue on the agenda, the discussion about user rights at the next meeting will likely be the final showdown. This means that it will be crucial for anyone that has an interest in safeguarding user rights (including the European Parliament, which introduced the relevant provisions into the final compromise) to pay close attention to the next meeting.

Enkelt uttryckt: Förhandlingarna närmar sig sitt slut. Någon lösning på hur filtrering av upphovsrättsskyddat material är tänkt att ske finns inte. Något skydd för »fair use« av upphovsrättsskyddat material i form av memes, kritik, satir etc. finns inte.

Allt verkar med andra ord att bli precis så illa som man kunde frukta. Och de som hävdade att det inte är några problem syns inte längre till i debatten.

Länkar:
• Emanuel Karlsten: ”TV-bolag vill ta bort videos med deras logga” och andra förslag från EU-kommissionens möte om internetfilter »
• Communia: Article 17 stakeholder dialogue (day 5): It all depends »

Wired: Censurvännernas verkliga problem är inte Facebook, utan folket

av Lämna en kommentar

»But the reason these companies—Facebook in particular—talk about free speech is not simply to conceal their economic stake in the reproduction of misinformation; it’s also a polite way for them to suggest that the real culpability for what pullulates on their platforms lies with their users. Facebook has always presented itself, in contrast to legacy gatekeepers, as a neutral bit of infrastructure; people may post what they like and access what they fancy. When Zuckerberg talks about “free expression,” he is describing the sanctity of a market­place where supply is liberated to seek the level of demand. What he is saying, by implication, is that the affliction of partisan propaganda reflects not a problem of supply but of demand—a deep and transparent expression of popular desire.«

Wired: Bad Algorithms Didn’t Break Democracy »

EU:s uppladdningsfilter: Låsta positioner i kommissionens samtal

av Lämna en kommentar

Idag, den 16 januari, håller EU-kommissionen ännu ett »stakeholder meeting« om upphovsrättsdirektivets artikel 17 (f.d. 13) – som ställer krav på licensiering och filtrering av upphovsrättsskyddat material på nätplattformarna.

Fortfarande är motsättningarna mellan plattformar (och därmed även användare) och upphovsrättsindustrin betydande. EDRi skriver om resultatet av förra mötet:

After Youtube’s Content ID presentation during the third meeting, Facebook’s Rights Management tool presentation reiterated what civil society has been repeating during the entire duration of the copyright debates: filtering tools cannot understand context. Content recognition technologies are only capable of matching files and cannot recognise copyright exceptions such as caricature or parody.

This argument has now been clearly and repeatedly laid out to the European Commission by both civil society organisations and providers of content recognition technology. We would therefore expect that the Commission’s guidelines will take this into account and recommend that filters should not be used to automatically block or remove uploaded content.

Denna fråga har blivit högaktuell efter att Frankrike och Nederländerna lagstiftat innan alla andra – och valt att helt strunta i undantag för memes, satir, kritik och andra former av »fair use«.

Plattformarna oroas också över felaktiga upphovsrättsanspråk, som kan komma att leda till att material och poster felaktigt censureras.

Vi återkommer när mer information läckt ut om dagens möte.

EDRi » Copyright stakeholder dialogues: Filters can’t understand context »

Vem skall bestämma vad som är sanning?

av Lämna en kommentar

Debatten om politisk annonsering i sociala media fortsätter. Facebook har bestämt att inte faktakolla politiska annonser. Google begränsar så kallad micro-targeting. Och Twitter har helt stoppat politiska annonser. Och just nu utsätts framförallt Facebook för hård kritik för sitt beslut.

Debatten rymmer flera principiellt intressanta frågor. Som vem som skall bestämma vad som är sanning. Och vad sanning egentligen är. Samt hur detta i så fall skall prövas. Ingen av dessa frågor har fått något rimligt svar.

Anta att två politiska partier har olika uppfattning om hur något förhåller sig – och att båda påståendena inte kan vara rätt samtidigt. Vem skall då bestämma vad som är »rätt«? Hur vet man vad som är korrekt? Och vad händer om politiska partier och kandidater inte tillåts ifrågasätta vedertagna uppfattningar?

Debatten visar också att man underskattar internets deltagandekultur. Är det någonstans som olika påståenden granskas och ifrågasätts – då är det på nätet. Finns det någonstans där politiker kritiseras och hånas för felaktiga påståenden – då är det på nätet.

Dessutom blir det väldigt konstigt om olika regler skall gälla på respektive utanför internet.

Politico: Facebook sticking with policies on politicians’ lies and voter targeting »

Vem försvarar det fria ordet på internet?

av Lämna en kommentar

I internets barndom var nätet fritt och öppet. Plötsligt fick vi alla en teknisk plattform som gav oss möjlighet att publicera våra tankar, våra åsikter, våra kreativa verk, våra analyser och våra funderingar. Teoretiskt sett fick vi en möjlighet att nå i princip hela svenska folket, eller för all del, hela världen.

Sedan dess har mycket skett. Upphovsrättsindustrin har stegvis fått igenom inskränkningar av nätets frihet, nu senast i form av EU:s nya upphovsrättsdirektiv – som kommer att kräva förhandsgranskning av allt som laddas upp på nätets plattformar och i förekommande fall censur. Samma EU-direktiv gav medieföretagen rätt att kräva betalt från de plattformar som länkar till dem. Yttrandefriheten har inskränkts – både på och utanför nätet – och kommer snart att regleras ytterligare i EU:s Digital Services Act.

Frågan är vem som företräder nätanvändarnas intressen? Vem försvarar det fria ordet?

Det har i tio års tid funnits en handfull piratpartister i Europaparlamentet, som gjort nytta – inte minst genom att ifrågasätta och käfta emot. Men någon medborgarrättsrörelse att tala om finns i vart fall inte i Sverige och knappt ens i Europa heller. Konsumentorganisationerna har visserligen gjort en del nytta vad gäller att hålla ett öga på hur nätjättarna hanterar våra persondata – men de har hållit en låg profil vad gäller yttrandefriheten. Därtill en handfull nätfrihetsorganisationer som mest har fullt upp med att bevaka vad som sker, svara på remisser och medverka på seminarier.

Men i det stora hela är det tunt med folk som slåss för ett fritt och öppet internet. Speciellt om man jämför med vilket inflytande Big Entertainment, Big Media, Big Government och en allt ängsligare Big data har.

Skall yttrandefriheten online försvaras, då är det helt enkelt upp till alla oss som använder internet för att sprida nyheter, bilda opinion och skapa. Vi måste göra våra röster hörda. Vi måste ställa politikerna mot väggen och få dem att inse att nätfrågorna är tillräckligt viktiga för att påverka hur vi röstar. Vi måste driva på den debatt som de flesta andra inblandade helst inte vill ha. Vi måste försvara våra fri- och rättigheter på nätet. Vi måste skruva upp vår aktivism.

Annars kommer det fria ordet på internet att strypas. Vilket är en process som redan pågår i såväl europeisk som svensk politik.

/ HAX

EU 2020: Nu står kampen om det fria ordet på internet

av 1 kommentar

Med sin Digital Services Act tänker EU bland annat reglera yttrandefriheten på internet. Det kan bli lite hur som helst. Men det är nu – när diskussionen är ung och positionerna ännu inte är låsta – som vi kan påverka hur resultatet blir.

Det fria ordet på internet har många fiender. Politikerna ogillar att vanligt folk stör och lägger sig i. Media kämpar för att behålla makten över agendan. Och allehanda samhällsdebattörer ogillar när andra ifrågasätter och granskar deras teser.

I Tyskland finns redan en speciell intrnetlag (NetzDG) som kritiseras för att hota såväl tryckfriheten som yttrandefriheten. I Frankrike har man givit staten rätt att i vissa situationer bestämma vad som skall anses vara sant respektive falskt – och därmed tillåtet eller förbjudet – att uttrycka på internet. Och i så gott som alla EU:s medlemsstater hörs krav på inskränkningar i vad som får skrivas och sägas i sociala media.

Det är allt detta som EU nu vill samla i ett regelverk som kommer att gälla i alla EU:s medlemsstater: The Digital Services Act.

Hat och hot på nätet kan visserligen vara problem. Men i den fysiska världen, utanför nätet finns redan regler som rör olaga hot, förtal, hets mot folkgrupp med mera. Oavsett vad man tycker om just dessa regler är det viktigt att lagar och regler – som sådana – är desamma utanför som på internet. Vad som är tillåtet respektive förbjudet att uttrycka kan och får inte vara beroende av i vilket medium informationen framförs.

Problemet är att när EU sätter upp regler, då blir resultatet ofta »worst practice«. Det vill säga att de som vill förbjuda, de som vill försvara sina privilegier, de som vill kontrollera och styra är mer högljudda än de som försvarar människors – och informationens – frihet.

Så var det till exempel när det gäller EU:s nya upphovsrättsdirektiv – där Big Media och Big Entertainment lyckades driva igenom såväl den absurda »länkskatten« som regler som kommer att kräva att allt som laddas upp på nätplattformar måste förhandsgranskas, analyseras och i förekommande fall censureras av automatiska filter.

Den gången kom den breda debatten igång alldeles för sent. Det är ett misstag som inte får upprepas.

Det är nu – medan alla kort fortfarande ligger på bordet och innan de politiska grupperna låst sig fast vid olika förslag och uppgörelser – som nätsamfundet måste visa att det vill, kan och kommer att försvara det fria ordet på internet.

/ HAX