Nätet till folket!
I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.
Statsminister Stefan Löfven (S) har avgett sin regeringsförklaring för det kommande riksdagsåret. Marschen in i övervakningsstaten fortsätter. Ett par punkter:
Det är också värt att notera att hot och hat mot politiker och journalister kommer att straffas hårdare än hat och hot mot vanliga människor.
Privacy International rapporterar:
»Six years after NSA contractor Edward Snowden leaked documents providing details about how states’ mass surveillance programmes function, two states – the UK and South Africa – publicly admit using bulk interception capabilities.
Both governments have been conducting bulk interception of internet traffic by tapping undersea fibre optic cables landing in the UK and South Africa respectively in secret for years.«
Detta handlar om ett samarbete för global övervakning där vi – genom Edward Snowdens avslöjanden och efter utfrågningar i Europaparlamentet – vet att Sverige spelar en viktig roll.
Det rör dels den tele- och datatrafik som passerar Sveriges gränser som sådan. FRA-lagen möjliggör övervakning, skanning och analys av all sådan trafik. (Vilket omfattar det mesta vi gör på nätet.) Dels vilka Sverige delar denna information med och vad vi i så fall får i utbyte.
Under Europaparlamentets utfrågningar om massövervakningen 2013-14 framkom att den svenska signalspaningen i kabel i princip gjort oss till det »sjätte ögat« i det så kallade »Five Eyes«-samarbetet i vilket USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland samlar in så mycket trafikdata och innehåll som de kommer åt.
Att Sverige är en viktig aktör i detta samarbete kan illustreras med att svenska FRA (enligt bl.a. Snowden-läckan) har tillgång till den amerikanska spiondatabasen XKeyscore, ofta kallad spionernas Google. Den innehåller sådant som uppsnappats genom massövervakningen och som man tror kan vara bra att ha. Databasen innehåller med säkerhet uppgifter om svenskar och svenska förhållanden. Vilket i stora delar är information som FRA aldrig skulle få laglig rätt att samla in på egen hand – men alltså ändå har tillgång till via XKeyscore.
Men om detta finns idag ingen offentlig diskussion i Sverige.
Privacy International: Two states admit bulk interception practices: why does it matter? »
Som vi tidigare rapporterat ( 1» | 2» ) vill EU utvidga registreringen av våra resor till att även omfatta tåg och båt.
Nu börjar debatten ta fart och motståndet att sprida sig. I vart fall i utlandet.
Till exempel höjs röster i Tyskland om att sådan registrering kommer att kräva att alla tågbiljetter blir personliga. En kritisk röst är den tyske federale dataskyddskommissionären, som varnar för att systemet kommer att kränka fundamentala medborgerliga rättigheter – inte minst om register över våra resor automatiskt börjar samköras med andra register.
Länk: EU Sicherheitsbehoerden wollen an Daten von Bahnreisenden »
Svenska SJ har redan personliga biljetter. När de infördes hävdade SJ att det inte kommer att leda till eller kopplas till övervakning. Vilket alltså, med tiden visat sig vara fel. Det blir precis som kritikerna fruktade, när EU nu utvidgar kraven på registrering av våra resor.
När SJ införde personliga biljetter kommenterade SJ:s talesman kritiken med att det inte är någon mänsklig rättighet att åka tåg.
Datalagringen har blivit en politisk följetong. Gång på gång har regering och riksdag vägrat finna sig i EU-domstolens beslut om att svepande lagring av data om alla medborgares tele- och nätkommunikationer utan misstanke om brott inte får förekomma. Med den nya lag som träder i kraft den 1:a oktober gör man det igen. Men det är inte det enda problemet.
Om politikerna hade stått vid sitt ord – att datalagringen endast skulle användas för att bekämpa allvarlig brottslighet och terrorism – då hade det förmodligen inte blivit så mycket bråk. Men de talade inte sanning. Under de perioder som vi haft datalagring har den används generöst, till exempel för att jaga fildelare. Och Skatteverket har begärt ut data tusentals gånger per månad.
Datalagringen är helt enkelt ett så stort ingrepp i människors rätt till privatliv att det inte står i proportion till dess användning vid mer eller mindre bagatellartade brott.
Hade politikerna istället stått vid sitt ord och endast låtit myndigheterna använda de lagrade uppgifterna när det verkligen är viktigt – och kanske först efter domstolsprövning – då hade motståndet förmodligen varit mindre. (Även om kränkningen av människors rätt till privatliv ändå i princip är fel.)
Men har riksdag och regering lärt sig något av detta? Svaret är nej. Med den nya lag som klubbades i juni och som träder i kraft den 1:a oktober finns inga sådana begränsningar. Istället öppnas portarna på vid gavel – igen.
Ibland är det nästan så att man kan misstänka att regeringen försöker föra folket bakom ljuset. Under processen med den senaste lagen har det till exempel lyfts fram att det kommer att krävas åklagarbeslut för att få använda uppgifter från datalagringen för underrättelsearbete. Men detta handlar inte om vanligt utredningsarbete. Underrättelsearbete handlar om kartläggning och spioneri. Så den eventuella garanti som en prövning av åklagare utgör är alltså inte aktuell när myndigheterna plockar ut lagrad kommunikationsdata till vardags. Då är det istället öppna spjäll, precis som tidigare.
Det är svårt att dra någon annan slutsats än att politikerna verkligen vill att datalagringen skall vara ett verktyg för att kunna övervaka, kontrollera och snoka i vanligt, hederligt folks liv. Annars hade de lagt något slags ribba för när den får användas.
Denna misstanke stärks av det faktum att riksdagen även uttalat att den vill ha en mer omfattande datalagring än den som nu åter införs. Några begränsningar för hur och när den används är de inte ens intresserade av att diskutera.
Länkar:
• Den 1:a oktober börjar datalagringen på nytt »
• Regeringen »
• Riksdagen »
• Smedjan: Den rättsvidriga datalagringen är tillbaka »
• Alla tidigare poster på denna blogg som är taggade under datalagring »
Innan riksdagen gick på sommarlov klubbade den igenom ny lagstiftning som innebär att datalagringen återupptas den 1:a oktober. Vilket innebär att tele- och nätoperatörerna tvingas lagra data om alla svenskars tele- och internetkommunikationer – och att lämna ut denna information till myndigheterna, när de senare så önskar.
EU-domstolen har redan för fem år sedan ogiltigförklarat EU:s datalagringsdirektiv. Fram till dess påstod svenska politiker att de egentligen inte ville införa datalagringen – men att EU tvingar dem. Efter EU-domstolens beslut fungerar dock det argumentet inte lika bra…
EU-domstolen har även sagt nej till den svenska lagen om datalagring. Motiveringen är den samma som när det gäller direktivet ovan: Svepande lagring av data om alla medborgares telekommunikationer är inte OK. Sådan lagring utan misstanke om brott är inte OK. Sådan lagring är en kränkning av medborgarnas rätt till privatliv, vilken är en del i våra grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Men nu gör Sverige alltså ett nytt försök att lagra data om alla svenskars tele- och nätkommunikationer. Utan brottsmisstanke. Vilket fortfarande är lika fel som förut. Denna nya lagstiftning träder i kraft den 1:a oktober.
Våra politiker upprepar alltså samma beslut gång på gång – och hoppas att de förr eller senare kommer undan med det. De hoppas kanske att operatörerna tröttnar på att överklaga. Eller på att kunna för EU-domstolen bakom ljuset genom att ändra i detaljer som inte har med principfrågan att göra.
Således kommer ny svensk lag – som enligt EU-domstolen kränker de mänskliga rättigheterna – att börja gälla och datalagringen att återupptas den 1:a oktober.
Länkar:
• Regeringen »
• Riksdagen »
• Smedjan: Den rättsvidriga datalagringen är tillbaka »
• Alla tidigare poster på denna blogg som är taggade under datalagring »
SVT Kultur har idag ett par artiklar om sociala media. Gemensamt är att de trycker på för någon form av reglering av sociala media.
Digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) säger bland annat att det behövs reglering på EU-nivå. Dels handlar det om mer överskådliga användarvillkor. Dels om innehåll.
SVT formulerar ingången till sin artikel så här. »Sociala mediers inverkan på oss människor skapar frågor om rätt och fel i det moderna informationssamhället. Är det individens ansvar att lära sig vara källkritisk eller borde nätjättar som Facebook och Google styras av ett etiskt regelverk?«
Så även om artikeln är en smula oklart skriven får man anta att det är detta han syftar på när han talar om att han och andra ministrar haft möte med de stora nätplattformarna. »Där har vi understrukit både en dialog mellan myndigheter och företag men också att företagen tar ett betydligt större ansvar.«
Vilket riktar ljuset mot de ständiga frågorna: Vem skall bestämma vad som är rätt och fel? På vilken grund skall ett sådant etiskt regelverk i så fall vila? Och är det överhuvudtaget lämpligt med reglering?
SVT har även en artikel med filosofiprofessorn tillika nya akademiledamoten Åsa Wikforss. Hon säger »Problemet har varit att de här teknikjättarna har sagt att de inte är publicister utan en ”plattform” där folk får skriva vad de vill. Därför har man inte velat gå in och ta det där ansvaret över innehållet. Men nu inser man ju att den där linjen inte riktigt håller.«
Vilket rimligen också landar i att det måste ske någon form av styrning, övervakning, kontroll, urval och begränsning av innehåll.
Båda texterna är luddigt hållna och man kanske inte skall dra allt för stora växlar på dem. Det intressanta i sammanhanget är att de presenteras av SVT som är en av landets största och mest etablerade mediekanaler. (Som dessutom ägs av staten.)
Man skulle lätt kunna misstänka att SVT försöker sätta ramarna för en debatt som syftar till att styra och begränsa innehållet i sociala media. Det är i vart fall intrycket man får när de nu kör flera sådana här inslag / texter samtidigt.
Att ropa efter reglering är alltid lätt. Men det leder till följdfrågor. Reglering av exakt vad? Hur är det tänkt att ske? Vem är det i så fall som förväntas bestämma vad andra människor skall tillåtas publicera i sociala media? Och på vilken grund?
Att formuleringarna är vaga gör bara behovet av uppmärksamhet och lite sund misstänksamhet desto större. Det är nämligen så här vägen till reglering och lagstiftning brukar börja.
Länkar:
• Digitaliseringsminstern: De globala nätjättarna borde ta betydligt större ansvar »
• Åsa Wikforss: ”Vi befinner oss i en experimentell verkstad” »
Vi har gjort en kort film om tre av de stora nät- och övervakningsfrågorna just nu: Uppladdningsfilter, datalagring och hemlig dataavläsning.
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Byråkratins och rättvisans kvarnar mal på i sitt eget makliga tempo.
2014 lämnade internetoperatören Bahnhof och 5 juli-stiftelsen in en anmälan om att svensk datalagring strider mot EU:s fördrag – och att vår regering inte tycks bry sig om att EU-domstolen givit Sverige smisk på fingrarna.
Sedan dess har mycket vatten flutit under broarna. Och under försommaren klubbade riksdagen en ny lag om datalagring – som inte heller den är i enlighet med EU:s fördrag eller EU-domstolens tidigare domar.
Nu, i augusti 2019, kommer ett svar från EU-kommissionen. Generaldirektoratet för rättsliga frågor och konsumentfrågor konstaterar efter fem års betänketid att i princip har Bahnhof och 5 juli-stiftelsen helt rätt. Men eftersom EU-domstolen fortfarande har ett antal ärenden som rör datalagringen på sitt bord – så har EU-kommissionen beslutat att »avsluta klagomålet«.
Detta bekräftar bilden av att datalagringen är en het potatis som den avgående EU-kommissionen helst inte vill ha med att göra. Samtidigt driver EU:s ministerråd linjen att den nya EU-kommissionen bör lägga fram ett nytt direktiv om datalagring – istället för det förra, som ogiltigförklarades av EU-domstolen.
Så här står vi nu med en helt ny lag om datalagring i Sverige. Den strider av allt att döma mot EU-domstolens tidigare dom – som säger nej till generell datalagring utan brottsmisstanke. Och allt EU-kommissionen har att komma med är att konstatera att den för tillfället inte vill ta tag i sakfrågan.
Vi får väl se hur den nya EU-kommissionen tänker hantera datalagringen. Men det är anmärkningsvärt att den avgående kommissionen (och dess tjänstemän, som i allt väsentligt blir kvar på sina poster) kan konstatera att det finns ett missförhållande som man inte tänker göra något åt. Men justitieminister Morgan Johansson (S) lär i vart fall bli glad.
Nu är frågan hur den nya svenska lagen om datalagring skall tacklas. Det är uppenbart att de partier som vill ha denna form av övervakning och registrering hoppas att motståndarna till slut skall tröttna och ge upp.
Sommaren är över och ett nytt politiskt år har börjat. Här är några av de saker som är aktuella vad gäller nätfrihet, fri information och övervakning.
• EU:s upphovsrättsirektiv (uppladdningsfilter)
I våras antogs EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Nu skall det inkorporeras i medlemsstaternas lagstiftning. För Sveriges del har regeringen börjat med ett samråd med ett stort antal intressenter – tyvärr med kraftig övervikt för sådana som vill ha en mer repressiv upphovsrättsregim.
Till skillnad från mycket övrig lagstiftning kommer det inte att genomföras någon utredning. Istället tänker regeringen själv upprätta en promemoria, som sedan skall ligga till grund för en proposition till riksdagen nästa sommar. Man räknar med att den svenska lagen skall kunna träda ikraft den 7 juni år 2021.
Här är det viktigt att komma ihåg att samtliga riksdagens partier utom S tog tydlig ställning mot det nya direktivet under EU-valrörelsen. Nu gäller det att hålla frågan levande, så att de inte viker ner sig i frågan.
Dessutom har Polen tagit direktivet till EU-domstolen, i förhoppning om att få det upphävt. Detta är något som Sverige borde kunna stödja – om den politiska viljan finns bland riksdagens partier.
Länk 1 » | Länk 2 » | Länk 3 » | Länk 4 »
• Den nya svenska datalagringen
Innan sommaren beslutade riksdagen – åter igen – om en svensk lag vad gäller datalagring. (Lagring av data om alla svenskars alla tele- och nätkommunikationer m.m.) Detta trots att EU-domstolen underkänt det direktiv som datalagringen vilar på. Och trots att Sverige redan fått bakläxa av domstolen vad gäller den tidigare lagstiftningen.
I sak har inget ändrats. EU-domstolen säger nej till urskiljningslös lagring av data om alla människors kommunikationer utan misstanke om brott. Men detta är precis vad riksdagen nu åter har beslutat om.
Nu återstår att se om även den senaste lagen kommer att överklagas till EU-domstolen. (Tele2 har meddelat att de inte tänker överklaga denna gång.)
Skulle lagen stå sig – då gäller det att se till att den endast används på det sätt som den från början var avsedd att göra. Det vill säga för att utreda allvarlig brottslighet och terrorism – inte för att jaga fildelare eller för att låta Skattemyndigheten snoka runt i folks privatliv.
På EU-nivå kan en utredning och ett eventuellt nytt direktiv vara på väg, på begäran av medlemsstaterna.
Länk 1 » | Länk 2 » | Länk 3 » | Länk 4 » | Länk 5 » | Länk 6 »
• Hemlig dataavläsning
I september är det tänkt att regeringen skall lägga fram sitt förslag till hemlig dataavläsning. Det vill säga att man vill kunna installera spionprogram som kan kartlägga alla filer, kontakter och kommunikationer på en dator eller mobil.
Läs på och var beredd för en intensiv debatt om detta övervakningsverktyg.
• EU:s Digital Services Act
Detta är ett nytt regelverk som är tänkt att ersätta eller komplettera EU:s gamla eHandels-direktiv. Vilket är oroande, eftersom det gamla direktivet innehåller en del viktiga principer (budbärarimmunitet och förbud mot generell övervakning) som vissa krafter helst skulle vilja bli av med. Här gäller det att vara uppmärksam på vad som sker – och att komma in tidigt i diskussionen, medan den fortfarande går att påverka.
En speciellt intressant detalj som läckt ut är att EU-kommissionens tjänstemän tycks luta åt att förbudet mot generell övervakning inte skall gälla om denna sker genom automatisk filtrering som styrs av algoritmer.
Man vill även ha enhetliga regler för att bekämpa näthat och »skadlig information« i EU.
Detta är en debatt som än så länge främst kommer att föras på EU-nivå. Vi kommer att bevaka utvecklingen här på bloggen.
Länk 1 » | Länk 2 » | Länk 3 » | Länk 4 »
• Övriga saker att hålla ett öga på…
PNR: EU skyndar på registrering av våra tåg- och båtresor »
EU:s planer på ID-kort och persondatabas »
Striden om vår rätt till kryptering och anonym kommunikation »
EU-domstolen granskar det bristande persondataskyddet för data som överförs från EU till USA »
Under tiden oroas FN:s specielle rapportör om Tortyr över Assanges hälsotillstånd »
Detta är ingen heltäckande lista – utan mer för att friska upp minnet vad gäller sådant som var aktuellt innan landet gick på semester.
Som vi tidigare rapporterat har Polen tagit artikel 13/17 (uppladdningsfiltret) i EU:s nya direktiv om upphovsrätt till EU-domstolen. Nu är ärendet formellt registrerat – och en del frågetecken kan rätas ut.
»Republiken Polen har gjort en invändning mot de omtvistade bestämmelserna i direktiv 2019/790 och anser att de utgör ett åsidosättande av rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet som garanteras genom artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.«
I första hand vill den polska regeringen att artiklarna 17b och 17c skall strykas – alternativt att hela artikel 17 ogiltigförklaras. Vilket alltså är den artikel som gör nätplattformar ansvariga för vad deras användare laddar upp – vilket i sin tur kommer att leda till att allt som laddas upp måste förhandsgranskas, filtreras och i förekommande fall censureras. (Det så kallade uppladdningsfiltret.)
»Republiken Polen har särskilt hävdat att det strider mot principen om yttrandefrihet och informationsfrihet som garanteras genom artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att införa en skyldighet för onlineleverantörer av delningstjänster att göra allt för att säkerställa att specifika verk och andra alster för vilka rättsinnehavarna har försett tjänsteleverantörerna med relevant och nödvändig information inte är tillgängliga (artikel 17.4 b i direktiv 2019/790) och att införa en skyldighet för onlineleverantörer av delningstjänster att göra allt för att förhindra framtida uppladdningar av verk eller och andra alster för vilka rättsinnehavarna har lämnat en välgrundad underrättelse (artikel 17.4 c in fine i direktiv 2019/790) som innebär att det för att undvika ansvar är nödvändigt för onlineleverantörer av delningstjänster utföra föregående automatisk kontroll (filtrering) av innehåll som användare har gjort tillgängligt online och att det därigenom är nödvändigt att införa förebyggande kontrollmekanismer. En sådan mekanism undergräver kärnan i rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet och uppfyller inte kravet på proportionalitet och att det ska vara nödvändigt att begränsa denna rättighet.«
Nu väntar en (förmodligen utdragen) rättslig prövning av saken.
Fortfarande gäller att Sverige kan hjälpa Polen i dess kamp mot artikel 13/17. Detta genom att ansluta sig till det polska överklagandet. Vilket borde gå att ordna – eftersom alla svenska riksdagspartier utom S sagt nej till det nya upphovsrättsdirektivet i EU-nämnden. Riksdagen bör på eget initiativ kunna uppdra åt regeringen att ansluta sig till Polens rättsliga klagan.
Ju fler länder som ansluter sig till detta motstånd – ju tydligare signal sänder det till EU-domstolen om att artikel 13/17 är problematisk och impopulär bland medlemsstaterna.
Med tanke på att denna del av upphovsrättsdirektivet gick igenom i Europaparlamentet på grund av att ett antal ledamöter röstade fel – så vore det närmast något slags högre rättvisa om EU-domstolen upphäver kravet på uppladdningsfilter.
Länkar: EU-domstolen » | Techdirt »