Femte juli

Nätet till folket!

Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

Varannan svensk vågar inte uttrycka sin åsikt

av

Varannan svensk ägnar sig åt självcensur. Och halva befolkningen vill inskränka sina meningsmotståndares demokratiska rättigheter.

SOM-institutet har genomfört en opinionsundersökning med en del uppseendeväckande resultat.

  • 53% av svenskarna svarade att de inte anser sig kunna tala öppet om sina uppfattningar eftersom andra kan tycka att de är stötande.
  • 21% av svenskarna kan tänka sig att inskränka den grundlags­stadgade rätten att få uttrycka sina åsikter i tal och skrift, för grupper de själva ogillar.
  • C:a 35% är beredda att upphäva dessa gruppers rätt att demonstrera eller att bilda en organisation.
  • 45% ansåg att personer som tillhör den ogillade gruppen inte borde få kandidera till riksdagen.
  • De mest ogillade grupperna var sverigedemokrater, vaccinmotståndare, abortmotståndare och muslimer.
  • Minst toleranta mot andra är de som sympatiserar med Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna.

Hälften av svenskarna vågar alltså inte säga vad de tycker. Och nästan hälften av befolkningen vill inskränka de demokratiska rättigheterna för andra, vars åsikter man inte delar.

Vad är det för demokrati om hälften av befolkningen skräms till tystnad?

Principen om allas lika rättigheter är central för en demokratisk rättsstat. Det är när man lämnat den som man öppnat för historiens mörkaste kapitel.

Givet dessa siffror är det kanske inte konstigt att så få bryr sig när internets frihet inskränks, information censureras och kontrollstaten rullas ut.

• Läs mer: Intolerans och självcensur präglar det politiska klimatet »

Dags att ta svensk datalagring till EU-domstolen – igen?

av

PTS hotar internetoperatören Bahnhof med miljonvite – för att inte följa den svenska lagen om datalagring, vilken i sin tur strider mot EU-domstolens upprepade domar om datalagringen.

Post och telestyrelsen (PTS) hotar internetoperatören Bahnhof med fem miljoner kronor i vite för att inte följa den svenska lagstiftningen om datalagring.

Detta trots att EU-domstolen upphävt EU:s datalagringsdirektiv och flera gånger återkommit med domar som säger att medlemsstaterna inte får ägna sig åt svepande lagring av data om allas alla tele- och datakommunikationer utan misstanke om brott.

Just nu väntar vi på ännu en dom där domstolen med all sannolikhet kommer att upprepa sitt tidigare nej till datalagringen. Generaladvokaten skriver:

»Advocate General Manuel Campos Sánchez Bordona considers that the answers to all the questions referred are already in the Court’s case-law or can be inferred from them without difficulty.«

Nu är frågan om det aktuella fallet kan komma att leda till ännu en prövning av den svenska datalagringen i EU-domstolen. I så fall tyder allt på att domstolen kommer att döma till Bahnhofs fördel.

PTS skriver i sitt pressmeddelande:

»Vid misstanke om internetrelaterade brott måste Polismyndigheten kunna begära ut uppgifter om abonnemang från den bredbandsoperatör som tillhandahåller aktuell IP-adress för att kunna identifiera en person. Bahnhof har vid flera tillfällen vägrat lämna ut uppgifter när information om portnummer saknats i Polismyndighetens begäran.«

Nyckelformuleringen här är ”när information om portnummer saknas”. Det innebär att inte bara uppgifter om den misstänkte utan även en stor mängd andra kunder som använt samma IP-adress skulle komma att lämnas ut. Vilket Bahnhof inte vill gå med på.

Och Bahnhofs ståndpunkt stöds alltså av ett flertal domar i EU-domstolen.

Detta kan bli intressant. Fortsättning följer.

Viktiga nät- och övervakningsfrågor 2022

av

Vilka nät- och övervakningsfrågor kommer att vara aktuella 2022? Här listar vi några av de viktigaste.

• Digital Services Act (DSA)

Det finns nu ett färdigt förslag till beslut om DSA i Europaparlamentet, efter utskottens behandling, med dess tusentals ändringsförslag. Dokumentet finns här. Parlamentet kommer att rösta om det i plenum om två veckor. Därefter blir det förhandlingar mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen.

Förslaget om statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers – finns kvar i förslaget och tycks i princip inte möta något motstånd.

Vi återkommer inom kort med en sammanfattning av dokumentet, för att se vad som är extra viktigt och vad som har ändrats.

• Datalagring

Snart kommer ännu en dom från EU-domstolen om lagringen av data om alla medborgares alla tele- och datakommunikationer. Domstolens linje har varit att svepande lagring av kommunikationsdata inte får förekomma utan misstanke om brott. Inget tyder på att den linjen kommer att ändras.

När dom meddelats kommer kommissionen och ministerrådet att besluta om sin taktik. Det kan bli fråga om ett nytt datalagringsdirektiv. Eller så låter man varje land fortsätta bråka med domstolen vart och ett för sig.

Sverige vill se ett nytt direktiv, utan begränsningar.

• Chat Control 2 / meddelandekontroll

EU har redan beslutat att meddelandetjänster och e-post-leverantörer skall ha möjlighet att av-kryptera och granska sina användares kommunikationer för att kontrollera att de inte ägnar sig år barnporr. I steg två vill man nu göra det obligatoriskt.

Dock verkar det som om den nya tyska regeringen tänker säga nej till detta.

• FRA-lagen

FRA-lagen utökas ständigt, trots alla vackra löften om motsatsen när den infördes. Nu får även innehållet i elektroniska kommunikationer inom landet, mellan svenskar granskas. Och med tiden har allt fler myndigheter fått tillgång till FRA:s spaning.

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna fällde i våras den svenska lagen för brott mot artikel 8 i Europakonventionen, som gäller skyddet för medborgarnas privatliv. Den svenska regeringens svar är att tillsätta en utredning – senast 2025.

• Upphovsrättsdirektivet blir svensk lag

Kraftigt försenad har regeringen nu presenterat en remiss vad gäller hur EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall vävas in i svensk lagstiftning. I praktiken kan det komma att leda till uppladdningsfilter och så kallad länkskatt.

En detalj i sammanhanget är att en av länkskattens varmaste anhängare – Tidningsutgivarnas förra VD Jeanette Gustafsdotter – har blivit kulturminister efter vinterns regeringsombildning.

De positiva nyheterna är att vi tycks vara på väg att få undantag för ”fair use” – och att användare som får innehåll borttaget i sociala media kommer att få något slags rättssäkerhet och möjlighet att överklaga.

Detta är bara några av alla saker som är på gång. Skrolla ner i denna blogg för att uppdatera dig i fler aktuella frågor.

FRA: Sverige trotsar Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna

av

Dagens rekommenderade läsning är en debattartikel om FRA i Svenska Dagbladet (9/12) från Fredrik Bergman, jurist och chef för Centrum för rättvisa.

FRA-lagen antogs 2008 och gav Försvarets radioanstalt rätt att spana på innehållet i elektroniska kommunikationer som passerar landets gränser. Sedan dess har den stegvis utökats. Nu kan den till exempel även användas för att spana på svenska folkets kommunikationer inom landet.

Sammanfattning:

  • 2008 anmälde Centrum för Rättvisa den svenska FRA-lagen till Europadomstolen.
  • I maj i år kom domen. Sverige fälldes för brott mot artikel 8 i Europakonventionen, som gäller skyddet för medborgarnas privatliv.
  • Europarådets ministerkommitté har beslutat att inleda en särskild granskning av hur Sverige följer domen. Sverige hade fram till 25 november i år på sig att yttra sig.
  • Regeringens svar är att senast 2025 skall man tillsätta en utredning som skall se över frågan.
  • Härom veckan beslutade riksdagen att kraftigt utöka FRA-lagen – inte misnt på områden som Europadomstolen anser vara särskilt problematiska.

Den svenska riksdagen gör alltså – medvetet – tvärt emot vad Europas tyngsta instans i medborgarrättsfrågor kommit fram till.

Därmed bryter Sverige även mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, vilken har grundlags ställning.

Bergman avslutar sin debattare med orden:

»Europakonventionen är ett viktigt verktyg för att främja mänskliga rättigheter i hela Europa, inklusive länder som Ungern, Turkiet och Ryssland. Det kräver att Europadomstolens avgöranden respekteras av alla. Sverige kritiserar gärna andra länder för deras förhållningssätt när det gäller mänskliga rättigheter. I det här fallet är det Sverige som brister.«

Länk: Sverige fälldes – regeringen nonchalerar domen ändå »

Sverige vill ha nytt datalagringsdirektiv – utan begränsningar

av

EU försöker komma runt EU-domstolens förbud mot svepande datalagring. Sveriges position är att man vill fortsätta som vanligt.

I somras frågade EU-kommissionen medlemsstaterna hur de vill hantera frågan om datalagring i framtiden. Detta då EU-domstolen gång på gång tillrättavisat de länder som envisas med att fortsätta den olagliga lagringen av data om allas alla tele- och datakommunikationer utan brottsmisstanke.

Några medlemsstater har gått med på att tillgängliggöra sina svar, däribland Sverige. Statewatch rapporterar:

»Sweden underlines that national security should remain a national competence. They believe targeted retention may not be effective or technically possible, and could be discriminatory. They do not put forward a position on quick freeze, however they do stress the need for retention of IP data, and subscriber data.«

Av de sex länder som offentliggjort sina svar vill Sverige, Nederländerna, Luxemburg, Ungern och Tyskland se ett nytt datalagringsdirektiv. Vad gäller Tyskland kommer dock signaler om att den nya regeringen tänker säga nej till svepande datalagring. Övriga länder som svarat vill inte se sina svar allmänt tillgängliga.

Man kan även notera att Belgien lagt fram ett nytt förslag om datalagring. De har valt en viss begränsning. (Flygplatser, järnvägsstationer, tunnelbanestationer, gränser, sjukhus, motorvägar, forskningscenter, domstolar, polisstationer och kritisk infrastruktur. Plus platser med hög kriminalitet och individer som misstänks för brott.) Vilket i praktiken ändå kommer att leda till datalagring som drabbar helt oskyldiga, hederliga människor.

Så sent som den 18 november kom EU-domstolens generaladvokat med sin rekommendation till ytterligare en dom om datalagringen. Det kan sammanfattas: Vad är det som är så svårt att fatta? Sluta datalagra!

Big Media tar över Kulturdepartementet

av

Tidningsutgivarnas förra VD, Jeanette Gustafsdotter, tar efter dagens regeringsombildning över Kulturdepartementet. Hon har bland annat gjort sig känd för att kalla länkning för ”ett ofog”.

Dagens Nyheter:

»Jeanette Gustafsdotter ersätter miljöpartisten Amanda Lind efter att MP valt att lämna regeringen. Jeanette Gustafsdotter var tidigare vd för Tidningsutgivarna, som samlar svenska medieföretag. Hon är jurist med specialisering inom medie- och immaterialrätt, och har även varit verksam som journalist.«

Rent principiellt är det problematiskt att sätta särintressen som ansvariga politiker.

Gustafsdotter vill utkräva större ansvar av intenetplattformarna. Exakt vad detta betyder är en smula oklart. Men det finns skäl att tro att hon är positiv till den utökade reglering som bland annat föreslås i EU:s nya Digital Services Act. I hennes fall ur gammelmedias perspektiv.

Det finns även anledning att uppmärksamma den nya ministerns profil vad gäller upphovrätt (immaterialrätt). Hon har applåderat EU:s upphovsrättsdirektiv, som ju bland annat kommer att leda till uppladdningsfilter och ”länkskatt”. 2013 kallade hon länkning för ”ett ofog”.

Även om den (försenade) implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv i svensk lag ligger på Justitiedepartementets bord, så är Kulturdepartementet det närmast berörda departementet i övrigt. Så det finns skäl att anta att Gustafsdotter kommer att få stort inflytande över lagstiftningsarbetet.

EU-domstolen: Sluta datalagra!

av

EU-domstolens generaladvokat har idag lämnat sin rekommendation till dom i de senaste målen om datalagring. Budskapet är tydligt. Svepande lagring av data om allas data- och telekommunikationer får endast förekomma om det finns ett påtagligt hot mot nationell säkerhet.

Det är en ovanligt skarp rekommendation som EU-domstolens generaladvokat idag lämnar gällande flera olika ärenden som rör datalagringen. Vilket inte är så konstigt – eftersom domstolen redan för sex år sedan slog fast att urskiljningslös lagring av data om allas data- och telekommunikationer inte får förekomma.

Detta har sedan påpekats av domstolen, gång på gång.

För att datalagring skall kunna ske måste det finnas en inriktning mot en eller flera misstänkta eller ett tydligt hot mot den nationella säkerheten. Beslut skall i så fall fattas av en domstol eller annan oberoende instans.

Att urskiljningslöst lagra data om till exempel allas telefonsamtal, SMS, e-post-meddelanden, uppkopplingar och mobilpositioner strider enligt domstolen mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv.

Ur generaladvokatens rekommendation:

»Although one might have expected the debate to be settled, the Court having endeavoured to explain in detail, in dialogue with the national courts, the reasons which, despite everything, justify the views adopted, that does not seem to have been the case.«

»Advocate General Manuel Campos SánchezBordona considers that the answers to all the questions referred are already in the Court’s case-law or can be inferred from them without difficulty.«

Med andra ord: Vad är det som är så svårt att fatta?

Vilket dock inte hindrar EU:s medlemsstater från att strunta i en lång rad domslut från EU-domstolen.

Detta lär även innebära att den senaste varianten av svensk lagstiftning om datalagring är olaglig.

• Läs generaladvokatens rekommendation här (PDF) »

Svenska myndigheter vill förbjuda Bitcoin-mining. Men hur?

av

Svenska myndigheter vill förbjuda utvinningsmetoden bakom Bitcoin. Vilket i praktiken skulle bli ett förbud mot flera olika kryptovalutor. Hur detta skall gå till är i sammanhanget oklart.

Nyligen krävde Finansinspektionen och Naturvårdsverket ett förbud mot Bitcoin i sin nuvarande form, av klimatskäl. Inte ens om det används förnybar el för mining tycker man att det är OK – då man menar att den elen behövs bättre för andra syften.

Eftersom Bitcoin är en decentraliserad kryptovaluta är det svårt att förstå hur ett sådant förbud skulle se ut och upprätthållas. På Finansinspektionens hemsida kan vi läsa följande förslag till åtgärder:

1. Att EU utreder att förbjuda den energikrävande utvinningsmetoden proof of work. Det finns andra metoder för att utvinna kryptotillgångar, inklusive bitcoin och ethereum, som beräknas minska energianvändningen med 99,95 procent med bibehållen funktion.
2. Att Sverige motverkar bred etablering av kryptoutvinning med den energikrävande metoden under tiden.
3. Att företag som strävar efter att ha en verksamhet i linje med Parisavtalet inte kan kalla sig hållbara om de handlar och investerar i kryptotillgångar som utvunnits med metoden proof of work.

Naturligtvis är det en bra sak om man hittar mindre energikrävande sätt att utvinna kryptovalutor. Men de svenska myndigheternas utspel väcker fler frågor än det ger svar.

Bitcoin finns och är inte bara en decentraliserad, utan även global kryptovaluta. Vad Sverige eller EU gör i sammanhanget spelar i princip ingen roll. Bitcoin finns och kommer att fortsätta finnas och går i princip inte att stoppa.

Det finns blockchain-lösningar som bygger på andra system än proof of work. Men hur något av dem skulle kunna överföras till Bitcoin förstår i vart fall inte jag. Finansinspektionen hävdar dock det motsatta. Om någon vet, fyll gärna på med information i kommentarsfältet.

Sedan kan man undra hur man tänkt sig att hindra människor från Bitcoin-mining. Det skulle i sig kräva en mycket omfattande övervakningsapparat.

Det hela känns som ett rätt meningslöst utspel – och som något slags svepskäl. För i bakgrunden finns naturligtvis många staters och myndigheters motvilja mot kryptovalutor i allmänhet och Bitcoin i synnerhet, då dessa överför makt över betalningsmedel från politik och byråkrati till folket.

Om någon presenterar en trovärdig ”grön” kryptovaluta är det en bra sak. Dess ställning på marknaden kommer och kan dock bara avgöras av en sak – att folk vill ha den. Och då kan kanske klimatet vara ett av flera argument. Så se det som en möjlighet att skapa något bättre.

Men att förbjuda Bitcoin är en dum och orealistisk idé.

• Finansinspektionen: Kryptotillgångar hotar klimatomställningen – energikrävande utvinning bör förbjudas »

Övervakning av icke misstänkta – hur resonerar regeringen?

av

Hur tänker egentligen regeringen kring det där med övervakning av personer som inte är misstänkta för något konkret brott? Hur rimmar det med rättsstat och medborgerliga fri- och rättigheter? Vi kikar igenom regeringens utredningsdirektiv om ”Preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarlig brottslighet”.

Innan vi gör något annat måste vi notera att det inte handlar om total avsaknad av misstanke. Det handlar om personer som är anknutna till gängkriminella miljöer och som kan förväntas ha något djävulskap för sig.

Inte desto mindre kommer preventiv övervakning utan konkret brottsmisstanke att orsaka sidoskador genom att fullständigt oskyldiga människor blir drabbade. Collateral damage.

Plus att det är en viktig princip i en demokratisk rättsstat att staten inte övervakar vanligt, hederligt folk. Det är till exempel därför EU-domstolen säger nej till urskiljningslös lagring av data om alla medborgares alla tele- och datakommunikationer.

Nu vet vi inte hur utredningens förslag kommer att se ut. Men direktivet finns tillgängligt. På sidan två kan vi läsa:

”Utredaren ska noga väga behovet av en effektiv brottsbekämpning mot den enskildes rätt till skydd för grundläggande fri- och rättigheter såsom den personliga integriteten. Förslagen ska uppfylla högt ställda krav på rättssäkerhet.”

Vilket låter som en lovande ambition. Men hur det blir med den saken kan vi inte veta förrän utredningen lägger fram sitt förslag. En ständigt allt mer omfattande övervakning får samtidigt allt svårare att respektera just de värden som nämns ovan.

Vi får även en överblick av vilka verktyg som finns idag:

”De hemliga tvångsmedlen utgörs av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och kvarhållande av en försändelse. Sedan den 1 april 2020 finns också ett nytt hemligt tvångsmedel, hemlig dataavläsning. Även inhämtning enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet, förkortad inhämtningslagen, är ett hemligt tvångsmedel.”

Dessa tvångsmedel används alltså när det finns en misstanke om att ett visst, identifierbart brott planeras eller att ett sådant har utförts. Men nu vill man ta ytterligare ett steg.

”Termen preventiva tvångsmedel används här för att beteckna hemliga tvångsmedel som får beslutas utan att en förundersökning har inletts, jfr propositionen Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott (prop. 2013/14:237 s. 98). Preventiva tvångsmedel har till skillnad från hemliga tvångsmedel under en förundersökning till syfte att förhindra framtida brottslighet. I en förundersökning är syftet att utreda ett begånget brott.”

Pre-crime, med andra ord. Vilket väcker en del så väl praktiska som filosofiska frågor.

Läser vi vidare upptäcker vi att det redan finns massor av relaterade lagar på området. Som inhämtningslagen och preventivlagen.

Inhämtningslagen är dock begränsad till historiska uppgifter, uppger man, för att sedan på nästa rad skriva:

”Enligt lagen får uppgifter hämtas in om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott vilka har ett straffminimum på fängelse i minst två år eller om det är fråga om brottslig verksamhet som innefattar vissa särskilt angivna samhällsfarliga brott inom Säkerhetspolisens ansvarsområde. Det krävs således inte att det finns misstankar om ett konkret brott. Åtgärden behöver inte heller kopplas till en viss specifik person.”

Utöver att utredningsdirektivet möjligen innehåller en del märkliga självmotsägelser om vad som gäller, så förefaller det som om vi redan har en lag som gör ungefär det som efterfrågas. Eller två:

”Enligt preventivlagen får tillstånd till bl.a. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning meddelas i underrättelseskedet, om det med hänsyn till omständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva viss särskilt allvarlig brottslig verksamhet som innefattar en i lagen särskilt angiven gärning, t.ex. terroristbrott.”

Man konstaterar även att vad som gäller för de två ovanstående lagarna också i huvudsak överensstämmer med villkoren för hemlig dataavläsning.

Dessutom har man redan två andra utredningar på gång. Man utreder ”regleringen om hemliga tvångsmedel med syftet att ta ställning till hur hemliga tvångsmedel ska kunna användas i större utsträckning för att bekämpa allvarlig brottslighet”. Visserligen lägger den tonvikten vid hemliga tvångsmedel vid förundersökning, men befinner sig helt klart i en liknande kontext som den nya utredningen.

Den andra utredningen handlar om datalagring vid brottsbekämpning, med ”syfte att säkerställa att de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till information förbättras och upprätthålls över tid i takt med teknikutvecklingen och förändrade kommunikationsvanor”.

Det känns som om det redan finns rätt gott om lagar och utredningar på området. Används dessa lagar? Vad skiljer dem egentligen från vad som nu skall utredas? Skulle man inte kunna uppnå synergieffekter genom att samordna dessa utredningar? Vet den ena handen vad den andra gör?

Så, vad har direktivet att säga om rättsstatens principer och medborgarnas fri- och rättigheter?

”Dessa grundläggande fri- och rättigheter får begränsas endast genom lag och endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt eller utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 20 och 21 §§ RF).”

Inte desto mindre innebär övervakning av icke misstänkta medborgares kommunikationer de facto ett brott mot den grundläggande rätten till privatliv.

Sedan fortsätter man med att räkna upp allehanda konventioner som en ny lag kan vara på väg att bryta mot. Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Plus FN:s barnkonvention.

Man skriver även:

”Konsekvensbeskrivningen som gäller jämställdhet ska omfatta en analys av eventuella skillnader mellan vilka konsekvenser förslagen får för kvinnor respektive män och hur förslagen kan bidra till att de jämställdhetspolitiska delmålen uppnås.”

Vilket, givet sammanhanget – insatser mot våldsam gängkriminalitet – blir en smula komiskt. Skall man inte ha med något om klimatet också?

Jag är inte säker på att detta direktiv är helt genomtänkt. Jag blir misstänksam när jag upptäcker att frågan är ett gungfly av redan existerande lagstiftning och utredningar. Och jag är skeptisk till planen att möta gängkriminalitet med en mur av byråkrati.

Vet regeringen verkligen vad den sysslar med? Är det hela bara ett försök att finta bort frågan från dagordningen? Är det valtaktik?

Sedan har vi naturligtvis det större perspektivet: Om staten ges möjlighet att övervaka även människor som inte misstänks för något brottsligt – är det då någon som tror att detta bara kommer att användas mot gängkriminella? Och hur kan ett sådant verktyg inte komma att användas av ondsinta (eller inkompetenta) politiska krafter i framtiden?

Ju mer man gräver ner sig i detta, ju märkligare blir det. Jag föreslår att vi håller oss till principen att människor som inte misstänks för något brottsligt inte heller skall övervakas av staten.

Övervakning utan brottsmisstanke – fler frågetecken än svar efter regeringens presskonferens

av

Övervakning utan misstanke om brott är naturligtvis inte acceptabelt. Men är det vad regeringen föreslår? Vet den ens själv? Och bakom rubrikerna finns andra och fler problematiska frågor. Några svar kommer vi dock inte att få förrän efter nästa riksdagsval.

Regeringen har idag meddelat att man tillsätter en utredning om ”utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarlig brottslighet”. De centrala punkterna är:

• Se över hur exempelvis hemlig avlyss­ning ska kunna användas i större utsträck­ning för att förhindra allvarliga brott som begås inom ramen för krimi­nella nätverk.

• Undersöka nya möjligheter till husrann­sakan i preventivt syfte.

• Modernare och utökade möjligheter till datalagring och biometri i brottsbekämpningen utreds.

En intressant fråga är möjligheten att använda tvångsmedel utan brottsmisstanke. Här tycks en del förvirring råda – då något slags misstanke om delaktighet i pågående eller framtida gängbrottslighet ändå kommer att krävas. Så en viss grad av misstanke måste alltså finnas.

Frågan är därför snarare om man skall kunna använda tvångsmedel mot personer som på goda grunder kan misstänkas begå brott eller bara mot personer som konkret misstänks begå ett visst, identifierat brott.

Var man skall dra gränsen är en fråga som bollas över till utredningen. Och innan vi vet vad som faktiskt kommer att föreslås blir det mesta bara spekulationer.

En detalj som kommer att bli viktig att granska när utredningen väl presentras (februari 2023) är risken för ändamålsglidning. En sådan är redan på gång i och med att man nu vill utöka möjligheten till förebyggande övervakning från terrorism till gängbrottslighet. Kommer det att stanna där? Vi ser ju ofta hur övervakning och kontroll som införs på ett område med tiden utvidgas till andra syften – för att till slut även komma att omfatta mindre förseelser där intrånget i medborgarnas privatliv inte alls står i proportion till eventuell brottslighets allvar.

Man får lätt en känsla av att denna utredning är ett sätt för regeringen att triangulera vad gäller oppositionens krav på avlyssning utan brottsmisstanke. Att ”oskadliggöra” ett krav från Moderaterna & Co under valåret, med hänvisning till att man utreder frågan. Detta kan mycket väl vara det verkliga skälet till dagens presskonferens.

En annan intressant detalj som skall utredas handlar om hemlig husrannsakan. Det vill säga att polisen skall kunna gå in i någons bostad (eller annan plats) utan att den som utsätts informeras eller känner till saken. Önskemålet kommer enligt inrikesministern från Säpo, men regeringen vill även utreda att ge detta verktyg till polisen.

Avslutningsvis är punkten ”Modernare och utökade möjligheter till datalagring och biometri i brottsbekämpningen” intressant. Givet sammanhanget i vilket den presenterades kan man undra om regeringen avser datalagring mot misstänkta (OK enligt EU-domstolen) eller utökad allmän, urskiljningslös lagring av data om allas alla tele- och datakommunikationer (inte OK enligt domstolen).

Sedan är begreppet ”biometri i brottsbekämpningen” väldigt luddigt. Det kan innebära allt från fingeravtryck (inte kontroversiellt) till automatiserad ansiktsigenkänning med kameraövervakning på allmän plats i realtid, med samkörning mot allehanda register. Vad gäller det senare pågår en dragkamp i EU där kommissionen och parlamentet säger nej – men flera av medlemsstaterna gärna vill använda ett sådant verktyg.

På det hela taget känns dagens presskonferens med inrikesministern rätt meningslös. (Som en repris av presskonferensen den 27 augusti.) Inget nytt presenterades egentligen (mer än att en utredning om redan kända förslag nu formellt tillsätts). Frågetecknen blev fler än svaren. Och vad som egentligen kommer att föreslås får vi inte veta förrän våren 2023, efter valet. Syftet med övningen var nog mest att framstå som handlingskraftig mot gängbrottsligheten i media.

• Länk: Regeringens pressmeddelande med video och Powerpoint (dock inget utredningsdirektiv ännu) »