Femte juli

Nätet till folket!

Storebror

Kategorin Storebror är hämtad från George Orwells bok 1984. Det handlar dels om övervakning - och dels om menings- och yttrandefrihet. Och om hur staten försöker styra hur människor tänker.

Lägg förhandlingarna om EU:s nya nätcensur på is till efter corona-krisen

av

EU-kommissionen fortsätter att försöka stressa fram en uppgörelse om förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO).

Detta sker vid sämsta möjliga tidpunkt.

Alla är fokuserade på corona-krisen, vilket lär leda till att TERREG:s viktiga principfrågor inte får den genomlysning och debatt som är nödvändig.

Medlemsstaterna befinner sig i olika grad av undantagstillstånd, grundläggande fri- och rättigheter är satta på undantag och i vissa länder styr regeringarna med fullmaktslagar.

Att i detta läge forcera fram lagstiftning om nätcensur är direkt olämpligt.

Demokratin är för tillfället stresstestad nog som det är.

Och det är inte alls så bråttom som EU-kommissionär Ylva Johansson vill göra gällande. Enda skälet till att hon vill få till en  snabb uppgörelse är att Kroatien – som är EU:s ordförandeland detta halvår – går helt i kommissionens ledband.

Om yttrandefriheten på nätet över huvud taget skall inskränkas – då måste det ske med eftertanke och försiktighet. Vilket i princip inte är möjligt nu när Europaparlamentet går på sparlåga och många ledamöter inte kan delta i fysiska möten.

Förhandlingarna om TERREG måste läggas på is till dess normala arbetsförhållanden har återupprättats och en rimlig demokratisk process kan garanteras.

Läs mer om problemen med TERREG i länkarna nedan:

• Piratpartiet: Terrorförordningen – ett angrepp på nätfriheten »
• Läs MEP Patrick Breyers (Pp) sammanställning av förhandlingsläget »
• TERREG – Ännu ett akut hot mot ett fritt och öppet internet »
• EU-kommissionen vill att det corona-stängda Europaparlamentet godtar nya uppladdningsfilter »

EU:s plan för internet – reglera allt!

av

EU gav oss dataskyddsförordningen – GDPR – med det förvisso vällovliga syftet att skydda medborgarnas persondata. Men i praktiken blev det massor av krångel och kostnader för EU:s företag – och ledde till att många utländska siter blockerades för europeiska användare. Sedan kom det nya upphovsrättsdirektivet – som kommer att leda till galenskaper som länkskatt och uppladdningsfilter. Galenskaper som får företag som Youtube att överväga att helt lämna den europeiska marknaden. Snart klubbas dessutom förordningen om terror-relaterat innehåll online – som kommer att resultera i nätcensur och ännu en grund för uppladdningsfilter.

Men detta är bara början. Just nu pågår arbetet med EU:s nya Digital Services Act. Där kommer man att ägna sig åt micro management och reglera allt man kan komma på. En snabb genomläsning av EU-kommissionens vitpapper och Europaparlamentets utkast till rapport ger vid handen att EU nu tänker styra och ställa över bland annat följande.

EU-kommissionens vitpapper (mina boldningar av saker att vara extra uppmärksam på):

  • Gemensamma EU-regler mot hat och hot på nätet
  • Digitala kommunikationssystem
  • Ett ekosystem av excellens och tillit för artificiell intelligens baserad på europeiska värderingar
  • Kvant-teknologi
  • Användning av persondata
  • Åtgärder mot cyber-brottslighet
  • Hållbara, cirkulära och klimatneutrala IT-lösningar
  • Värdegundsbaserade digitala lösningar
  • Europeisk digital suveränitet och självständighet mot omvärlden anpassad till den europeiska sociala modellen
  • Hållbar datainfrastruktur, nätverk och kommunikationer
  • Egna, europeiska regler och värderingar för en digital tid
  • Öppenhet, men bara för icke-EU-aktörer som följer EU:s regler och förordningar
  • Bättre beslutsfattande baserat på publik icke-personlig data
  • Utrullning av digital teknik som gör skillnad i människors liv och som respekterar europeiska värderingar
  • En gemensam marknad för digital teknologi, produkter, tjänster – och data
  • Samordnad forskning och utveckling
  • Digitaliserad offentlig administration
  • Investeringar i strategisk kapacitet
  • Interoperabilitet vad gäller kapacitet och utveckling av digital kapacitet
  • 5G och 6G
  • Gigabit-anslutningar
  • Stimulera digital utveckling genom EU:s strukturfonder och en »kapitalmarknads-union« syftande till 14% extra tillväxt till år 2030
  • Regler och strategier för digital säkerhet, bland annat genom nya verktyg för polis och rättsväsende
  • Ett digitalt utbildningslyft, speciellt för kvinnor
  • Lagskydd och reglering för arbetare i den digitala ekonomin
  • En mer digital, miljövänlig, cirkulär industri
  • Uppmärksamhet mot vissa digitala plattformars dominerande ställning
  • Översyn av nätets »gratis« tjänster
  • Ett grönt perspektiv i den digitala konkurrenslagstiftningen
  • Balans mellan handel online och offline
  • Samordning av medlemsstaternas satsningar på en digital och grön europeisk framtid
  • Granskning av nya marknader
  • Reglering för att garantera konkurrens, rättvisa, innovation och allmänintresse bortom ekonomiska överväganden
  • En rättvis digital ekonomi
  • Hårdare regler för beskattning av gränslöst nätbaserat företagande
  • Regler baserade på europeiska värderingar och miljömässiga normer för den digitala världen
  • Klargörande av plattformars roll och ansvar
  • Införande av en internationellt accepterad allmän elektronisk identitet (eID)
  • En European Democracy Action Plan mot fake news och desinformation
  • Smarta el-system för ett fossilfritt Europa
  • Klimatneutrala datacenter och telekommunikationer till år 2030
  • Fullt återvinningsbar digital utrustning
  • Digitaliserade sjukjournaler med enhetlig standard samlade i ett centralt European health data space
  • Stimulera tillgång till innehåll (content) av hög kvalitet och mediepluralism
  • Utveckla en digital kopia av Jorden för miljöprognoser och krishantering
  • En stark digital närvaro i EU:s utvidgning
  • Digital utveckling av Afrika genom en  EU-African Union Digital Economy Task Force
  • Göra GDPR till global standard
  • Europeiskt ledarskap vad gäller ny teknik, blockchain, super computing, kvant-teknologi, algoritmer och verktyg för att dela och använda data
  • Upprätta en Global Digital Cooperation Strategy, för digital innovation baserad på hållbara utvecklingsmål, Digital4Development och kapacitetsbyggande
  • En Digital for Development Hub byggd på europeiska värderingar bestående av EU:s medlemsstater, industri, civila organisationer, finansiella institutioner och digitaliseringsexperter med syfte att konsolidera en sammanhållen EU-approach
  • »A digital society based on European values and European rules – that can truly inspire the rest of the world«

Europaparlamentets utkast till rapport:

  • Upprätthållande av eHandels-direktivets principer om bl.a. budbärarimmunitet och förbud mot generell övervakning
  • »Socialt skydd« och skydd för arbetare inom plattforms- och samarbetsekonomin
  • Sätta standarden för den digitala miljön, inte bara i Europa utan även globalt
  • Klargöra information society services providers och online-plattformars sociala ansvar för att skydda användare och samhället
  • Balansera den inre marknadens frihet mot grundläggande rättigheter och principer
  • Skydd mot orättfärdig prissättning och orättvisa villkor
  • Stärkta krav vad gäller »minimum information requirements on commercial communications«
  • Krav på att den som tillhandahåller tjänster online skall leva upp till en miniminivå vad gäller information om deras affärskunder och samarbetspartners samt »minimum information requirements on commercial communications«
  • Krav på ökad transparens och information vad gäller internet service providers, under hot om vite
  • Övervakning av algoritmer och deras risker
  • Hjälpa individen att få tillgång till diversifierat innehåll, åsikter samt produkter och tjänster av hög kvalitet
  • Rätt för individen att överklaga samt i förekommande fall få skadestånd på grund av felaktiga automatiserade beslut
  • En »justerad approach« för att mer effektivt hålla efter olagligt innehåll online
  • Ytterligare åtgärder – bortom frivilligt samarbete – för att bekämpa olagligt innehåll
  • EU-gemensamma regler för att avlägsna olagligt innehåll
  • Åtgärder mot online-försäljning av produkter som inte lever upp till EU:s produktbestämmelser och konsumentskydd
  • Sänkta barriärer för små företag för att etablera sig på en uppkopplad marknad
  • Ökad övervakning och samarbete mellan medlemsstaterna för att upprätthålla den nya Digital Services Act
  • En EU-central regleringsmyndighet bör uppräöttas, med befogenhet att utreda och upprätthålla the Digital Services Act
  • I rapportens del om definitioner vill man ha ett klargörande av om/hur the Digital Services Act även omfattar sociala medienätverk, crowd funding, sökmotorer, wifi hotspots, annonsering online, content delivery networks och domain name servers (DNS)

Ömsom vin, ömsom vatten. En del giftpiller. Mycket varm luft och en del saker som är direkt obegripliga. Och då har jag ändå bara skummat de viktigaste delarna av de två dokumenten.

Det första som slår mig är hur man vill lagstifta utifrån hur internet ser ut just idag – istället för att etablera allmängiltiga principer. Vilket kan komma att leda till att the Digital Services Act kommer att vara inaktuell redan när den klubbas.

Det är också intressant att se hur man tycks mena att det är politik, centralstyrning och enhetlighet som bygger en levande och framgångsrik digital industri. Samtidigt satsar resten av världen på spontan utveckling, entreprenörskap, frivilligt samarbete och en utveckling som drivs av människors behov. Risken är att EU – istället för att ligga i framkant – kommer att hamna på efterkälken om den politiska och administrativa styrningen blir allt för påträngande.

Dessutom tycks man helt bortse från att internet till sin natur är globalt – och inte känner några gränser. För att upprätthålla ett regelverk som detta kräves i princip en europeisk digital järnridå.

Framgångsrikt företagande uppstår sällan ur politisk micro management. Och vi har – som sagt – redan drivit entreprenörer och riskkapital bort från EU med lagstiftning som GDPR och upphovsrättsdirektivet.

Visst behövs viss lagstiftning, som gemensamma spelregler. Men the Digital Services Act tycks gå mycket längre än så.

/ HAX

UK sjunker i pressfrihets-index – behandlingen av Assange en orsak

av

Storbritannien har fallit ett par platser i Reportrar utan gränsers internationella pressfrihetsindex, till plats 35 (-2). Ett av skälen som anges är landets behandling av Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange.

»Wikileaks founder Julian Assange received a disproportionate prison sentence of 50 weeks for breaking bail. The Home Secretary gave the green light to the court to consider the US’ extradition request, and Assange remained in custody at the high security Belmarsh Prison despite widespread international concern for his health and treatment, including by the UN Special Rapporteur for Torture.«

Länkar:
• 2020 World Press Freedom Index: “Entering a decisive decade for journalism, exacerbated by coronavirus” »
• Ranking »
• UK »

Nu utarbetas gemensamma EU-regler för yttrandefriheten på nätet

av

Det börjar dyka upp dokument som rör EU:s nya Digital Services Act (DSA). Än så länge handlar det mest om vaga formuleringar dolda i byråkratiskt fikonspråk. Men ändå är ambitionen rätt tydlig: Politisk micro management på EU-nivå av det mesta som har med internet att göra.

I denna bloggpost skall jag försöka fokusera på sådant som rör yttrandefrihet online.

I ett tidigt internt arbetspapper från EU-kommissionens tjänstemän skriver man bland annat följande:

»Social networks face multiple divergent rules for removing illegal hate speech on their services in different Member States (eg. Germany, France), and different rules for text or video material. As a result, the fight against online hate ls expensive and inefficient across the Single Market, without binding safeguards for freedom of expression.«

Man vill alltså se gemensamma EU-regler för att (bland annat) bekämpa hat och hot online. Vilket kan bli intressant, med tanke på de olika medlemsstaternas skiftande traditioner och policies när det gäller yttrande- och tryckfrihet. Här skall till exempel Sverige, Frankrike och Ungern in under ett gemensamt regelverk.

Den 19 februari presenterade den nytillträdda kommissionen sitt första vitpapper i ämnet. Där kan vi bland annat läsa följande:

»A trustworthy environment in which citizens are empowered in how they act and interact, and of the data they provide both online and offline. A European way to digital transformation which enhances our democratic values, respects our fundamental rights, and contributes to a sustainable, climate-neutral and resource-efficient economy.« (…)

»In order to protect European democracies and the values underpinning them, the Commission will continue to develop and implement innovative and proportionate rules for a trustworthy digital society. Such a digital society should be fully inclusive, fair and accessible for all.

In this context, it is essential that the rules applicable to digital services across the EU are strengthened and modernised, clarifying the roles and responsibilities of online platforms. The sale of illicit, dangerous or counterfeit goods, and dissemination of illegal content must be tackled as effectively online as it is offline.«

Här är man som synes mindre konkret – och lindar in allt i politiskt snömos som kan betyda lite vad som helst och som är till intet förpliktigande.

Så över till Europaparlamentet som håller på att utarbeta en egen initiativ-rapport (vilket är parlamentets rekommendation, inte lagstiftning). Här blir det en smula mer konkret:

»20. Calls on the Commission to address the increasing differences and fragmentations of national rules in the Member States and to propose concrete legislative measures including a notice-and-action mechanism, that can empower users to notify online intermediaries of the existence of potentially illegal online content or behaviour; is of the opinion that such measures would guarantee a high level of users’ and consumers’ protection while promoting consumer trust in the online economy;

21. Notes that there is no ‘one size fits all’ solution to all types of illegal and harmful content and cases of misinformation online; believes, however, that a more aligned approach at Union level, taking into account the different types of content, will make the fight against illegal content more effective;

22. Considers that voluntary actions and self-regulation by online platforms across Europe have brought some benefits, but additional measures are needed in order to ensure the swift detection and removal of illegal content online;«

Rapportören efterlyser »clear and detailed procedures and measures related to the removal of illegal content online, including a harmonised legally-binding European notice-and action mechanism«.

Man kan lätt få intryck av att »illegal content« inte har så mycket med åsikter och yttrandefrihet att göra. Till exempel nämns »hate speech« bara en gång i förslaget till rapport. Men då skall man vara medveten om att kommissionens ordförande själv förklarat att olika regler för vad som får sägas på nätet i olika länder (som Tyskland och Frankrike) är ett problem som man vill lösa med ett enhetligt regelverk under DSA. Vilket också återspeglas i det första citatet ovan.

Om jag får spekulera, så tror jag att otydligheten är avsiktlig. Man vet att detta är en het potatis. Så om man kan bunta ihop allt från försäljning av olagliga produkter till icke önskvärda yttranden – då blir det mindre uppenbart vad man sysslar med. I vart fall på detta tidiga stadie i processen. På så sätt försöker man frontförkorta, genom att skjuta upp den jobbiga debatten till ett senare tillfälle.

Den tyske piratpartistiske ledamoten av Europaparlamentet beskriver sin och andra ledamöters position i en bloggpost (mina markeringar):

»The European Parliaments Legal Affairs Committee’s opinion rapporteur MEP Patrick Breyer (Pirate Party) has now published a list of 15 key points and opened it for discussion on the net. Breyer calls for an explicit ban on upload filters, a right to anonymous use of internet services, ensuring that terms and conditions comply with human rights, penalties for abusive take-down notices, an obligation of providers to report known crime online, giving users control over their timelines to curb the spread of false reports and racism, a right to maintain contacts when users leave Facebook, Whatsapp etc. for competing networks (interconnectivity).

Alex Agius Saliba, the rapporteur of the lead Internal Market Committee, on the other hand, considers providers have a “social responsibility” to prevent abuse of their services. The “quick detection and deletion of illegal content online” was necessary. Internet providers should be obliged to verify the identity and registration data of business customers. For the Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs, MEP Paul Tang calls for creating a single Union sign-in system and opposes compulsory biometric identification, while his colleague Adam Bielan calls for publishers to be better able to defend themselves against unjustified removal requests. On behalf of the Transport Committee, Josianne Cutaja demands that providers of transport and tourism portals such as Uber and Airbnb shall verify the legality of posted offers and the identity of the providers. Petra Kammerevert, rapporteur of the Committee on Culture and Education, believes that proactive measures should be reserved for public authorities and that journalistic publications should not be subject to pre-control and filtering.«

Du kan lämna dina åsikter och kommentarer om Breyers olika ändringsförslag här. »

Som vanligt är det krångligt och komplicerat att ge sig in i EU:s lagstiftningsarbete. Men nödvändigt. Det är nämligen nu slaget står om yttrandefriheten på nätet.

/ HAX

Frågor som behöver besvaras innan vi rullar ut corona-apparna

av

Den tyske ledamoten av Europaparlamentet, Patrick Breyer (Pp), ställer några av de frågor som behöver besvaras – innan vi rusar in i en situation där våra liv kommer att styras av en corona-app:

»The concept for warning apps has been carefully designed with privacy in mind, but little thought has been given to the follow-up to warnings: The apps are likely to notify tens or hundreds of thousands of people who have been out to work, for shopping etc. It will not be possible to test all of those. The effect may be little more than widespread concerns or even panic.

Also human contact is but one infection risk. The public should not be mislead into believing that an app will protect them.

Finally, can we really trust all governments to keep the use of the apps voluntary, having experienced over and over the continuous expansion of surveillance policies?

The key to containing the virus really is for everybody to protect themselves, isolating infected persons as well as wide-spread testing.«

Patrick Breyer »

Corona-appar: Är det rätt när staten gör samma sak som Google och Facebook har kritiserats för?

av

I takt med att allt fler länder är på väg att utveckla egna corona-appar ökar även antalet frågetecken.

Politico:

»Big Tech has become a global punching bag because of fears that Silicon Valley has too much control over our daily lives. But in their legitimate efforts to keep people safe, officials across the European Union, United States and elsewhere are quickly falling into the same trap — creating a government surveillance network on the fly, with little oversight and almost no clarity about when it will be shut down.

People are growing increasingly skeptical about how Google, Amazon and Facebook collect reams of our personal data, often in opaque ways that are hard to decipher. So why shouldn’t governments come under the same scrutiny? Governments that have a track record of failing to keep such digital information safe, lack Big Tech’s technical expertise and will, for the most part, be beholden to themselves about when to call off their digital land grab.«

Här finns en intressant poäng. Även om företag som Google, Amazon och Facebook kan kritiseras för sin insamling av persondata – så har de i vart fall lärt sig mycket om hur detta kan skötas på ett någorlunda rimligt sätt. När regeringar runt om i världen nu tänker göra samma sak – då saknar de den erfarenhet och tekniska kompetens som finns hos de kommersiella plattformarna. Dessutom bestämmer de till stor del själva spelreglerna och omfattningen i tid. Plus att myndigheter ständigt tycks drabbas av läckor, intrång och slarv som leder till att känslig data sprids till obehöriga.

Inte minst bör vi fråga oss vilka som kommer att utveckla corona-apparna. Man kan anta att många länder väljer den enkla vägen och köper in tjänsten istället för att göra jobbet själva (vilket de ofta saknar kompetens för att göra). Vad är det då för företag man kommer att vända sig till? På denna marknad finns aktörer som uppvisat mycket begränsad respekt för människors privatliv – och sådana som samarbetar med underrättelseorgan, som till exempel amerikanska NSA.

Därför är det inte bara viktigt med öppenhet och transparens när det gäller hur apparna fungerar – utan även hur de tas fram och av vem.

»Unanswered questions abound. Who will have access to the data? Where will it be stored? Who decides when it’ll be deleted? These are the questions officials have been asking Big Tech for years. So it’s only right — even amid the current crisis — that policymakers should be explicit in their responses with their own efforts before they start vacuuming up information as if they’re the latest digital fad from Silicon Valley.«

Alla som genom åren granskat och kritiserat Big Data bör rikta samma uppmärksamhet mot vad deras regeringar nu håller på med. Och på sätt och vis är det värre när Big Government samlar in persondata än när Big Data gör det. När det gäller staten och myndigheterna, då kan informationen leda till tvångsåtgärder och inskränkningar i våra medborgerliga fri- och rättigheter – medan nätjättarnas intresse bara är att tjäna pengar.

Länk: National governments are joining the ‘Big Tech’ club »

Rädslan är frihetens värsta fiende

av

Vi befinner oss inte bara i en medicinsk och en ekonomisk kris – utan även i en politisk. Svåra beslut med långtgående konsekvenser måste fattas – utifrån otillräcklig och ofta motstridig information. Så man skjuter från höften.

Nya verktyg för massövervakning rullas ut. System utvecklas för att identifiera och följa såväl kollektiv som enskilda individer i samhället. Staten, Google, Apple och Facebook ser synergieffekter i att samordna data och analys sinsemellan. Fullmaktslagar klubbas igenom i riksdagen. Människors frihet inskränks.

Få protesterar – eller ser ens helhetsbilden. Vi är rädda och vill att någon skall komma till vår hjälp. Då kan statens makt utökas nästan hur mycket som helst – på bekostnad av individens frihet. Då är det skit samma vad överheten gör, så länge någon gör något. Vilket är en fullt begriplig men mycket farlig, känslomässig reaktion – i en tid då vi borde hålla huvudet kallt och vara vaksamma.

Och i detta delikata ögonblick sänder EU:s kommissionär för bland annat säkerhetsfrågor, Ylva Johansson, brev till ordföranden för utskottet för mänskliga fri- och rättigheter i Europaparlamentet. Hon vill att det i stort sett corona-stängda parlamentet tillsammans med med ministerrådet och kommissionen snarast skall förhandla klart en förordning som medför nätcensur.

Detta steg i EU:s beslutsprocess kallas trilogue och är en förhandling mellan EU:s tre institutioner, bakom stängda dörrar. Det är där man gör upp när något har kört fast. I detta fall är det ministerrådet och parlamentet som är oense om en förordning om terror-relaterat innehåll online. Ministerrådet vill ställa orimliga krav på sociala media och andra plattformar. Ministerrådet vill även tvinga fram något slags uppladdningsfilter – vilket per definition är förhandscensur.  Detta för att belysa bara några av problemen. (Läs mer här »)

Ett problem i sammanhanget är att det är staten som bestämmer vad och vilka den vill betrakta som terrorism och terrorister. Och staten styrs av politiska krafter som ibland är påfallande tondöva när det kommer till medborgarrätt och rättsstat.

Ett annat problem är att EU nu även påbörjat arbetet med sin Digital Services Act – som bland annat är tänkt att skapa enhetliga EU-regler för att bekämpa hat och hot på nätet. Vilket är en känslig och kontroversiell fråga som lämnar utrymme för subjektiva värderingar och ändamålsglidning. Då är det vanskligt att redan ha etablerat ett verktyg för förhandscensur – som då kan användas i nya syften.

Vännerna i Bryssel kan dessutom berätta att landet som innehar EU:s ordförandeskap i denna ödets stund – Kroatien – går helt i EU-kommissionens ledband. Det gör däremot inte ordförandelandet nästa halvår – Tyskland – som sägs vilja göra om delar av förordningen.

Förmodligen är det för att förekomma Tyskland som Ylva Johansson försöker driva Europaparlamentet framför sig. Men att introducera något slags nätcensur under pågående samhällskris är uppseendeväckande dåligt omdöme. Vår demokrati är stresstestad nog som det är. Och det går inte riktigt att frigöra sig från misstanken om att det kan vara något mer i görningen.

Just nu är det viktigt att allt som sker, sker öppet och transparent. Om överheten försöker dölja något eller spela under täcket riskerar den hela sin trovärdighet. Vilket gäller så väl EU som regeringen och myndigheterna.

Till exempel tror jag att det vore av stort värde om Folkhälsomyndigheten förklarar exakt vilken strategin för den svenska modellen är, vad den grundar sig på och varför man anser att den är det bästa alternativet –  på ett sätt så att alla kan förstå. Så att vi slipper spekulationer och tveksamhet. Detta även om det skulle leda till en tuff debatt i sak – vilket naturligtvis är jobbigt för beslutsfattarna, men till gagn för demokratin.

Samtidigt som behovet av information är stort, tycker jag att traditionell media vrider ur varenda klick och lösnummer ur krisen. Inte sällan går det över i sensationalism, att skapa konflikter och att skrämmas. Som jag nämnt tidigare är nyhetscykeln idag kort, tempot högt och konkurrensen mördande. Detta kan skapa mer oro än det finns grund för. Vilket i sin tur ökar trycket på politikerna att lägga fram fler förslag som begränsar våra fri- och rättigheter.

/ HAX

EU-kommissionen vill att det corona-stängda Europaparlamentet godtar nya uppladdningsfilter

av

Se till att få tummen ur när det gäller förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO). Det är budskapet från EU-kommissionär Ylva Johansson i ett brev till Europaparlamentet.

Mycket av EU:s lagstiftningsarbete har fått läggas åt sidan när all kraft nu fokuseras på corona-krisen. Europaparlamentets ledamöter är inte på plats, de flesta planerade sammanträden har skjutits upp och behandlingen av många ärenden har försenats.

Men EU-kommissionen menar att det finns saker som inte kan vänta. Till exempel EU-förordningen om terror-relaterat innehåll online. Så nu vill kommissionen att Europaparlamentet tar tag i frågan – oavsett om dess verksamhet är igång eller ej. Det kan lösas med onlinemöten, manar Ylva Johansson på i ett brev till ordföranden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter.

Några egentliga sakliga skäl till varför det är så bråttom anger hon dock inte.

Här är några problem med förordningen:

  • EU:s ministerråd (medlemsstaterna) vill att terror-relaterat innehåll skall tas bort inom en timma. Europaparlamentet menar att det räcker med att säga att det skall ske så fort det är praktiskt möjligt.
  • Ministerrådet vill radera material även om det lagts upp i syften som utbildning, journalistik, konst eller forskning. Detta motsätter sig parlamentet.
  • Ministerrådet vill att en myndighet även skall kunna beordra borttagning av material i andra länder. Parlamentet menar att man måste gå via respektive lands myndigheter.
  • Ministerrådet kräver att nätets olika service providers skall åläggas att upptäcka, identifiera och blockera terror-relaterat innehåll. Parlamentet säger nej till de uppladdningsfilter detta skulle kräva.

Möjligen hoppas ministerrådet och kommissionen kunna köra över parlamentet om förhandlingarna stressas igenom online, istället för att beredas i vanlig ordning. Här sitter det kroatiska EU-ordförandeskapet i kommissionens knä. Om frågan däremot skjuts upp till efter sommaren blir det en fråga för det tyska ordförandeskapet – som faktiskt sägs vilja ha en del förändringar och förbättringar i texten.

Här skall man komma ihåg att de riktlinjer som nu slås fast kan komma att bli vägledande även för andra, framtida områden där EU anser att information bör blockeras eller censureras. Till exempel kan det bli vägledande för hur man tänker sig att hantera »hat och hot« på nätet i den kommande Digital Services Act. (Ärenden relaterade till upphovsrätt är delvis en annan sak och regleras i EU:s nya upphovsrättsdirektiv, som också kan komma att resultera i uppladdningsfilter.)

Länkar:
• MEP Patrick Breyer (PP, DE) ger en översikt vad gäller ministerrådets och parlamentets positioner »
• Video: Everything you need to know about the TCO regulation (TERREG) »
• EDRi: Terrorist Content Online Regulation: Time to get things right »
• EDRi: Open letter: Civil society urges Member States to respect the principles of the law in Terrorist Content Online Regulation »
• MEP Marcel Kolaja (PP, CZ) »
• EU Terrorist Content Regulation Rights Sell-Out »
• TERREG: Ännu ett akut hot mot ett fritt och öppet internet »

Big Data, Big Government – och din persondata

av

Google och Facebook har länge kritiserats för sin omfattande insamling av användarnas persondata. Men i den rådande smitto-krisen har avpersonaliserad data ställts till bland andra myndigheternas och forskningens förfogande.

Jag tänker inte spekulera kring om detta är till nytta för att bekämpa smittspridningen eller ej. Däremot kan man göra en del vidare iakttagelser.

Till exempel är det värt att notera att den tidigare kritiken mot nätjättarnas datainsamling är som bortblåst, i vart fall för tillfället. Vilket lär hänga samman med att Big Government insett att den plötsligt har en del gemensamma intressen med Big Data.

Vilket är ett skäl för att vara ytterst vaksam. Finns det anledning att tro att staten och de sociala plattformarna nu etablerar något slags symbios, där staten värderar tillgång till data om folket högre än individens rätt till privatliv? Ser – och griper – nätjättarna nu tillfället att konsolidera sin datainsamling med myndigheternas tysta medgivande?

Vad händer om data från de sociala plattformarna samkörs med myndigheternas övriga register och eventuellt synkas med massövervakningens verktyg? Eller med de nya corona-appar som man överväger att införa?

Detta kan leda till en mycket omfattande kontroll- och övervakningsstat. Speciellt som verktyg för övervakning som en gång har införts – om än »tillfälligt« – kan visa sig vara mycket svåra att bli av med. Och att historien visat att i princip all övervakning som införs drabbas av ändamålsglidning, där den kommer att användas i nya syften.

Bortsett från vad som kan motiveras eller ej i den rådande situationen: Man bör rent allmänt ha någon form av vattentäta skott mellan statens övervakning och registrering å ena sidan – och de sociala plattformarnas insamling av persondata å den andra.

Nätjättarna samlar data om oss för att tjäna pengar. Staten gör det för att bestämma hur den vill att vi skall leva våra liv, med tvång om så krävs. Om dessa två intressen flyter samman blir resultatet en korporativistisk storebrorsstat – som minskar individens privata sfär, frihet och rätt till självbestämmande.

/ HAX

Moskva mer övervakat idag än på Sovjet-tiden

av

Moskva skall enligt uppgift ha 170.000 övervakningskameror. Tiotusentals av dem är kopplade till system för automatiserad ansiktsigenkänning.

Nu används de för att kontrollera att folket håller sig till den lockdown som gäller i staden. Enligt den länkade artikeln vågar folk knappt gå ut med soporna.

Det verkliga problemet i sammanhanget är att Ryssland inte längre är en demokrati, annat än på pappret. Den som sätter sig upp mot presidentmakten riskerar att råka illa ut. Demonstrationer slås ner. Journalister tystas och förföljs. Oppositionella fängslas.

Vilket säkert passar Putin som hand i handske. På samma sätt som automatiserad ansiktsigenkänning nu rullas ut av allt fler auktoritära regimer. Resultatet blir en aldrig tidigare skådad övervakningsstat, av närmast orwellska proportioner.

I demokratiska länder vill allt fler regeringar använda tekniken för att bekämpa brott och upprätthålla ordningen. I sammanhanget har corona-krisen givit dem en relativt trovärdig ursäkt för att rulla ut tekniken.

Frågan vi då måste ställa oss är om och hur tekniken kan missbrukas. Idag eller i morgon, med andra politiska ledare och kanske i ett mer auktoritärt klimat.

Därför känns det säkrare att avstå. Vilket knappast kommer att ske. Tendensen är att alla regeringar i alla länder rullar ut en allt mer omfattande övervakning.

• Aftonbladet: Vapnet mot ryssar som bryter karantän: Ansiktsigenkänning »