Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Rättssäkerhet

Rätten till en opartisk och rättvis rättslig prövning samt principen om att människor skall betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats är centrala principer för en demokratisk rättsstat. Ändå urholkas dessa ständigt, i namn av än det ena, än det andra. I nätsammanhang kan det ofta handla om principen att ingen skall straffas eller censureras utan förgående rättslig prövning.

Vad kan vi förvänta oss av EU:s Digital Services Act?

av Lämna en kommentar

Den 2 december är det tänkt att EU-kommissionen skall lägga fram sitt förslag till en övergripande Digital Services Act (DSA).

Man har haft en öppen konsultation, där vem som helst kunnat framföra åsikter. Vilket bland andra vi på 5 juli-stiftelsen gjort. Vår position är i korthet: Nej till förhandscensur och uppladdningsfilter. Försvara budbärarimmuniteten för icke-redaktionella plattformar och upprätthåll förbudet mot generell övervakning.

Vilket råkar vara centrala och känsliga frågor i processen, där det finns starka krafter som drar åt andra hållet.

Europaparlamentets utskott har nu också lagt fram sina rapporter, som snarast är att betrakta som åsikter och önskningar – eftersom det ännu inte finns något förslag från kommissionen att ta ställning till. Bland annat oroas man över användarnas rättssäkerhet när material plockas ner på nätet. Samtidigt finns det en viss oenighet om till exempel uppladdningsfilter.

Huvudrapporten (JURI) kommer sedan att gå till omröstning i plenum. Men det är som sagt bara en rapport, inte lagstiftning.

Just uppladdningsfilter är en intressant fråga. I grunden finns det inget sådant verktyg inom lagstiftningen. Istället är uppladdningsfilter en konsekvens av att EU:s nya upphovsrättsdirektiv gör nätplattformarna ansvariga för om deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. Enda sättet för dem att skydda sig mot sådant är att använda automatiserade uppladdningsfilter. Computer says no.

I striden runt upphovsrättsdirektivet påstod dess förespråkare att det inte finns och aldrig kommer att finnas något sådant som uppladdningsfilter, att allt sådant är hjärnspöken. Men knappt hann bläcket på direktivet torka innan förslaget till förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) dök upp. Kring det pågår förhandlingar just nu. Ministerrådets linje är att de där fiffiga uppladdningsfiltren från upphovsrättsdirektivet, sådana skall vi ha i TERREG. Därpå var inrikeskommissionär Ylva Johansson ute och krävde uppladdningsfilter för att bekämpa brott.

De uppladdningsfilter som nyss beskrevs som fantasifoster och skräckpropaganda rullas alltså nu ut på bred front – främst av samma människor som nyss förnekade dess existens.

Man kan nog räkna med att just uppladdningsfilter blir en av de centrala konfliktytorna när kommissionen lägger fram sitt förslag.

I dokumenten och uppsnacket inför DSA talades mycket om att införa gemensamma EU-regler för vad som får uttryckas online – istället för att ha spretig lagstiftning som skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

Den diskussionen har nu helt tystnat. Vilket inte behöver betyda att man övergivit tanken. Snarare är det nog så att EU-kommissionen inte vill väcka den björn som sover. Man vet att det kommer att bli debatt och protester. Därför vill man ge kritikerna så lite tid som möjligt för att formera sitt motstånd.

Samtidigt kan man inte utesluta att medlemsstaterna vill behålla makten över sådana regler – och därför sätter sig på tvären.

Vi får se vad EU-kommissionen lägger fram den 2 december. Allt man med säkerhet kan säga är att det kommer att handla om mycket mer än bara det ovanstående. Och då blir det skarpt läge.

EU tänker punktmarkera 20 nätjättar

av Lämna en kommentar

EU skall enligt Financial Times vara på väg att sätta up en »hit list« på 20 stora nätföretag som man tänker punktmarkera.

Citatet via Slashdot, då FT-artikeln ligger bakom betalvägg:

Under the plans, large platforms that find themselves on the list will have to comply with tougher regulation than smaller competitors, according to people familiar with the discussions, including new rules that will force them to share data with rivals and an obligation to be more transparent on how they gather information.

The list will be compiled based on a number of criteria, including market share of revenues and number of users, meaning the likes of Facebook and Google are likely to be included. Those deemed to be so powerful that rivals cannot trade without using their platforms could also be added.

The move to gain new powers is part of a growing effort in Brussels to force big technology companies to change their business practices without a full investigation or any finding that they have broken existing laws. It follows complaints that the current regulatory regime has resulted in weak and belated action, which has done little to foster competition.

The number of companies and the precise criteria for the list is still being discussed, but it is the latest indication of how serious the EU is about coming up with powers to limit the power of platforms seen as ”too big to care.”

Å ena sidan är det fullt begripligt att EU oroas av nätjättarnas dominans.

Å andra sidan är det en dålig juridisk metod att ha olika regler för olika juridiska (och fysiska) personer – speciellt i de fall kategoriseringen baseras på subjektiva bedömningar. Lagar skall vara så generella som möjligt och gälla lika för alla.

Speciellt uppseendeväckande är det som är markerat i fetstil i citatet ovan. EU tycks alltså resonera ungefär så här: Vi har skrivit lagar som inte riktigt fungerar – så nu ger vi oss på vissa företag ändå, fast utan stöd av de lagar vi själva stiftat.

Den offentliga makten skall utövas under lagarna. Det borde vara självklart. Och den som inte bryter mot någon lag skall inte heller trakasseras av myndigheterna.

Detta är tyvärr inte första gången som EU ägnar sig åt post-demokratiska metoder. Till exempel har man sedan länge utövat påtryckningar mot sociala media för att de skall skärpa sina användarvillkor – när det gäller sådant som politikerna själva inte vill eller vågar gå fram med lagstiftningsvägen.

Slutligen: Vill man verkligen bryta de amerikanska nätjättarnas dominans – då borde man sluta sönderreglera IT, internet och den digitala ekonomin i Europa, så att morgondagens nätjättar inte skräms bort från att etablera sig här.

EU och internet: Ständigt dessa uppladdningsfilter

av Lämna en kommentar

Plötsligt tycks all internet-relaterad politik i EU innehålla uppladdningfilter. Hur gick det till och vad betyder det?

De mest kontroversiella delarna i EU:s upphovsrättsdirektiv röstades igenom i Europaparlamentet med minimal majoritet. Hade det inte varit för att några enskilda ledamöter röstade fel – så hade vi förmodligen sluppit både uppladdningsfilter och »länkskatt«.

En viktig punkt i upphovsrättsdirektivet (artikel 13/17) var att sociala media och andra nätplattformar kan hållas ansvariga ifall dess användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. (Vilket för övrigt strider mot eHandelsdirektivets regel om budbärarimmunitet.)

Vi kritiker varnade för att detta kommer att leda till uppladdningsfilter. Dumheter, skrämselpropaganda och hjärnspöken – svarade direktivets anhängare.

Vi kritiker varnade även för ändamålsglidning – att uppladdningsfilter kan komma att användas på fler områden än bara upphovsrätt. Svartmålning, trams och konspirationsteorier – svarade direktivets supporters.

Innan upphovsrättsdirektivet ens hunnit implementeras i medlemsstaterna dök förordningen om terror-relaterat innehåll online upp. Och gissa vad? Om ministerrådet får som det vill, då kommer den att föreskriva uppladdningsfilter.

Notera att här gick uppladdningsfilter från att hantera formellt sett olagligt material (upphovsrätt) till att användas för att blockera vissa åsikter.

I nästa ögonblick förklarade EU-kommissionär Ylva Johansson att uppladdningsfilter kan vara ett lämpligt verktyg för att bekämpa övergrepp mot barn på nätet. Och vem vågar väl säga emot – och riskera att framstå som någon som är för nämnda övergrepp?

EU förbereder ett större lagstiftnings- och regleringspaket för internet – the Digital Services Act. Just nu håller Europaparlamentet på att skriva en förberedande rapport i ämnet. Och gissa vad? Där föreslår man uppladdningsfilter som ett lämpligt verktyg för att kontrollera internet.

I Europaparlamentets utskott för medborgerliga rättigheter, rättvisa och inrikesfrågor (LIBE) har till och med den svenska ledamot som i EU-valrörelsen profilerade sig som den mest högljudde motståndaren till uppladdningsfilter – moderaternas Tomas Tobé – röstat för uppladdningsfilter i ovan nämnda rapport.

Ständigt, dessa uppladdningsfilter. Ständigt denna ändamålsglidning.

Betänk följande: Om uppladdningsfilter skall fungera för ett eller annat ändamål – då måste man granska och analysera allt som alla laddar upp. Rubbet. Vilket för övrigt borde bryta mot förbudet om generell övervakning. Men det bryr man sig uppenbarligen inte om.

Uppladdningsfilter är ett hot mot ett fritt och öppet internet. De är ett hot mot fri information och yttrandefrihet. De kommer att leda till automatiserad nätcensur utan förmåga att bedöma kontext. De har smugits in i systemet – tvärs emot vad politikerna dyrt och heligt lovade under striden om upphovsrättsdirektivet. Och de har redan drabbats av en tydlig ändamålsglidning.

Uppladdningsfilter måste därför bli en av de stora stridfrågorna när EU nu utformar sin nya Digital Services Act.

Politiska rättegångar – i Sverige?

av Lämna en kommentar

I går hölls huvudförhandling i Stockholms tingsrätt i målet staten / Beredskapsmuseet mot satirikern Aron Flam – för upphovsrättsintrång i samband med publicering av boken Detta är en svensk tiger.

Målet rör bilden på framsidan, en satiriserad variant av den klassiska bilden En svensk tiger – som Beredskapsmuseet äger rättigheterna till.

Den enda publikation som utförligt följt och livebloggat från förhandlingarna är Nyheter idag – vars sammanfattning du hittar här.

Ett citat från målsägandebiträdet Marie Andrée sticker ut:

»Aron Flam är drogliberal och kritisk mot bland annat socialism och feminism, fortsätter Marie Andrée under sin sakframställning.«

Man kan fråga sig vad detta över huvud taget har med saken att göra.

Svaret är enkelt och billigt: Tingsrättens nämndemän är utsedda av de politiska partierna. Därmed har man alienerat Flam från dessa nämndemän i allmänhet (drogfrågan) – och de rödgröna i synnerhet (socialism/feminism).

Artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna stadgar följande:

»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.«

Det är denna princip  Andrée försöker underminera genom att lyfta fram ovidkommande uppgifter om Flam – som kan antas göra rättens ledamöter fientligt inställda till honom.

I grunden är hela systemet med politiskt utsedda nämndemän och domare problematiskt. I en demokratisk rättsstat skiljer man mellan den lagstiftande och den dömande makten.

Det är för övrigt inte ovanligt att sådant här sker. Jag har personlig erfarenhet av hur åklagare använder den åtalades politiska hemvist för att vända nämndemännen mot denne.

Dessutom tycks målsägande ha fått för sig att Flam – som är av judisk börd och som i sin bok granskar Sveriges spel under täcket med Nazityskland under andra världskriget – skulle vara något slags nynazist. Vilket är ungefär så långt från verkligheten man kan komma.

Det hela är mycket olustigt och oroväckande.

Dom meddelas fredag den 9 oktober klockan 11.00.

Skall man protestera när de rullar ut ny övervakning – eller skall man vänta tills det är för sent?

av 2 kommentarer

Det är alltid samma visa. I EU arbetar man fram förslag om ökad övervakning och inskränkt frihet på nätet. Och nästan ingen reagerar – förrän i sista minuten.

Ibland går det ändå bra, som när vi försvarade rättssäkerheten i EU:s telekompaket och när vi stoppade ACTA-avtalet.

Men ibland kommer protesterna för sent och är för halvhjärtade. Som när det gäller upphovsrättsdirektivet – vilket kommer att leda till både uppladdningsfilter och den absurda länkskatten.

Det går att stoppa dåliga förslag. Men bara om folk verkligen engagerar sig – i tid.

Den här gången handlar det (bland annat) om att EU-kommissionen vill att plattformar och appar skall av-kryptera sina användares meddelanden, kontrollera och analysera dem – och i förekommande fall anmäla innehåll till myndigheterna.

Skälet EU-kommissionen anger (denna gång) är kampen mot övergrepp mot barn. Vilket är en superkänslig fråga. Och med det tystas all kritik. Inte ens Europaparlamentets piratpartister är så vassa i sin kritik som de brukar och borde, även om de gör så gott de kan.

Förslaget skulle lika gärna kunna handla om kampen mot terrorism, organiserad brottslighet, narkotikan, skatteflykt, rasism, hat och hot eller något annat. Och egentligen spelar det inte så stor roll. När övervakningen utökas – då uppstår efter en tid alltid ändamålsglidning. Snabbt utökas möjligheten att använda olika verktyg för övervakning från ett specifikt ändamål till mer allmänna.

Något som är mer absolut är att denna form av övervakning strider mot den konventionsskyddade rätten till privatliv och privat korrespondens.

För det är ju inte bara den som är misstänkt för brott som kommer att drabbas. Det nya förslaget kommer att drabba allt som alla gör på nätet. Nu skall dina meddelanden granskas i sömmarna. Risken för att något du skriver kan missuppfattas är uppenbar. Den som är oskyldig är den som har mest att frukta.

Men debatten är mer avslagen än vanligt. För ingen vill ju riskera att bli anklagad för att försvara övergrepp mot barn – även om det egentligen inte är det som är kärnfrågan.

Vad det handlar om är att man – med allehanda ursäkter – rullar ut en allt mer omfattande övervakningsstat och i många mindre steg urholkar våra medborgerliga fri- och rättigheter.

Låt inte detta ske. Motståndet måste komma igång nu. För ju längre tid som går, ju svårare blir det att påverka de beslut som fattas.

EU vill använda AI för att se om du har olämpliga kontakter med barn

av 3 kommentarer

Barnporr och övergrepp mot barn är ett säkert kort när EU vill utöka övervakningen av medborgarnas kommunikationer. Det innebär att ingen törs protestera – även om förslagen är uppåt väggarna tokiga och farliga.

Vi har tidigare skrivit om saken här:
• EU vill se övervakning, granskning och analys av alla elektroniska meddelanden »
• EU vill skanna all din elektroniska kommunikation i jakt på barnporr – utan misstanke »

Nu börjar det komma fram fler detaljer. Bland annat vill EU-kommissionen använda sig av AI för att i hemlighet kontrollera att du och alla andra som använder internet inte har olämplig kontakt med barn.

Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) förklarar på sin blogg:

»The EU Commission is proposing to screen and monitor all private electronic communications without suspicion in order to search for possible child pornographic content. Today it presented draft legislation to this effect. International providers of e-mail and messenger services are to be permitted to search the content of all private messages for child and youth pornography as well as for the “luring” of minors in order to report this to authorities and non-governmental organizations worldwide.

Not only searches for known pictures and videos are to be legalised, but also error-prone “artificial intelligence”, for example to automatically search text messages for “luring” of minors. If an algorithm reports a suspected message, message content and customer data could be automatically forwarded to law enforcement agencies and non-governmental organizations worldwide without human examination. Regardless of the outcome of the case, the persons concerned should never know that their private communications were disclosed.«

Detta känns som upplagt för galna missförstånd och märkliga tolkningstvister. Och som vanligt är det den som är oskyldig som har mest att frukta.

Breyer:

»The more criminals are pushed to move their communications to impenetrable channels the less likely will the prosecution of child abuse be successful. (…)

Intercepting and filtering the content of all our private communications without suspicion and across the board by corporations such as Facebook and Google is absolutely ineffective and even counterproductive for investigating the channels used by organized crime, but it threatens the privacy and security of Internet communications of millions of innocent citizens and will probably not stand up in court. (…)

With error-prone and opaque AI text filters in place, we can expect countless users falsely reported every day and a thousandfold reading of private messages by international corporations. Particularly affected would be messages from teenagers among themselves, who have a right to respect their sex lives. Reports are to be uncontrollably forwarded to states such as the USA, where no data protection applies, with unforeseeable consequences when travelling.«

Säg att den AI som är inblandad missförstår ett av dina meddelanden – och att du sedan, ovetande om detta, försöker resa in i t.ex. USA. Vad kan möjligen gå fel?

Ännu snurrigare blir detta med tanke på att det aktuella lagförslaget är till för att upphäva konsekvenserna av ett annat lagförslag – som går ut på att skydda medborgarnas elektroniska kommunikationer. Man vill helt enkelt ha två motstridiga uppsättningar av regler. Vilket känns som en tveksam plan.

Om man låter AI-system analysera alla våra meddelanden – är det då någon som tror att detta kommer att stanna vid att bekämpa övergrepp mot barn? Historien lär oss att all övervakning tenderar att drabbas av ändamålsglidning – och ständigt utvidgas till nya områden.

Vill vi verkligen ha ett system där datorer granskar och analyserar alla våra elektroniska kommunikationer – och i förekommande fall rapporterar till myndigheterna om det hittar något intressant?

Detta öppnar möjligheter för åsiktsregistrering, kartläggning av oppositionella och förföljelse av oliktänkande. Vilket blir extra oroväckande med tanke på att vi lever i en tid när yttrande- och meningsfriheten redan hotas från flera håll.

Men presentera det som ett system för att bekämpa barnporr – och ingen vågar protestera.

Läs mer hos Patrick Breyer »

Fildelning: VPN-operatör vinner över filmbolagen

av Lämna en kommentar

Vi har tidigare rapporterat hur filmbolagen och Rättighetsalliansen givit sig på VPN-operatören OVPN – i jakten på olaglig fildelning genom The Pirate Bay:

• Den ständiga jakten på The Pirate Bay – filmbolag ger sig på VPN-tjänst »
• Delseger för OVPN i The Pirate Bay-mål »
• Jakten på TPB – filmbolagen fortsätter bråka med OVPN »

Och nu kommer nyheten som förhoppningsvis sätter punkt för denna process: OVPN vinner informationsföreläggande »

»För att sammanfatta beslutet, har Rättighetsalliansen och deras säkerhetsexperter inte kunnat bevisa några sårbarheter i OVPN:s system som skulle kunna medföra att loggar sparas. OVPN vinner därmed informationsföreläggandet då våra uttalanden och bevis gällande vår loggningspolicy inte har kunnat motbevisas. Filmbolagen behöver också ersätta OVPN:s rättegångskostnader, vilket landar på 108 000 SEK exkl moms.«

Fast Big Entertainments jakt på TPB lär fortsätta.

EU-opinion: Nej till uppladdningsfilter och överstatlig censur i TERREG

av Lämna en kommentar

EU:s opinionsinstitut YouGov har frågat medborgare i tio medlemsstater vad de anser om förslagen om nätcensur i förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG).

TLDR: Folket säger nej.

På frågan om vem som skall bestämma vilket material som kan komma att censureras säger de tillfrågade:

  • En myndighet, som polisen eller en domstol: 44%
  • Onlineplattformar, med hjälp av algoritmer eller uppladdningsfilter: 38%
  • Inget av de två: 15%
  • Vet ej: 17%

Vilket innebär att endast 38% stöder ministerrådets linje i förhandlingarna om TERREG.

Man har även frågat om ministerrådets förslag att en myndighet i en medlemsstat skall kunna besluta om nedtagning av innehåll i andra länder.

  • 51% säger nej och vill att endast nationella myndigheter skall kunna besluta om nedtagning.
  • 37% håller med ministerrådet om att en nationell myndighet skall kunna besluta om nedtagning även i andra länder.
  • 19% vet ej.

Undersökningen har initierats av Patrick Breyer, ledamot av Europaparlamentet (PP, DE).

Länkar:
• YouGov (PDF) »
• Piratpartiet: EU-medborgare motsätter sig utländsk anti-terror internetcensur»

5 juli-stiftelsen om EU:s planer för nätet: Nej till censur och uppladdningsfilter – värna plattformarnas budbärarimmunitet

av 1 kommentar

5 juli-stiftelsen har idag lämnat in sitt yttrande över EU-kommissionens konsultation om the Digital Services Act – som är tänkt att bli EU:s nya allmänna regelverk för internet. (PDF)

Konsultationen består huvudsakligen av ett frågeformulär om allt mellan himmel och jord, vilket i sig är intressant. Man får en känsla av att EU-kommissionen försöker göra DSA så heltäckande som möjligt, med ett betydande inslag av micro management – vilket knappast kommer att gynna en redan överreglerad europeisk IT-sektor.

Det är också intressant att se vad som inte finns i frågeformuläret. Med tanke på all förhandsinformation om gemensamma EU-regler för innehåll online är det märkligt att man i princip helt förbigår den frågan, vilket vi också påpekar. Att man släppt den bollen är knappast troligt. Snarare inser man hur kontroversiell frågan är – och försöker hålla den under radarn så länge som möjligt. Vilket är det sätt på vilket EU ofta hanterar kontroversiella frågor.

Stiftelsen har endast svarat på de frågor som direkt berör oss, samt lämnat in en egen skrivelse med tre viktiga punkter:

  • Ingen förhandscensur. I den mån användarnas rättigheter ändå inskränks bör detta inte få ske med mindre än föregående domstolsprövning.
  • Nej till uppladdningsfilter. De bör varken förekomma vad gäller upphovsrätt (upphovsrättsdirektivet) eller åsikter (t.ex. förordningen om terror-relaterat innehåll online).
  • Budärarimmuniteten måste upprätthållas. Varken operatörer eller plattformar skall kunna hållas ansvariga för vad deras användare gör – så länge det handlar om att tillhandahålla teknisk infrastruktur utan redaktionell styrning av innehållet. Förbudet mot generell övervakning måste upprätthållas.

Hela skrivelsen (PDF, engelska) kan laddas ner här. Vi lägger även upp de substantiella delarna av vårt svar här:

In the prologue to the Digital Services Act there has been much talk about common EU rules concerning online content, as there are different rules in different member states – e.g. the German NetzDG Act and the French Avia Law.

Given this, we are somewhat surprised that the vast questionnaire for the public consultation contains very little if any on this topic.

1) No censorship prior to publication

Given human rights declarations adopted by the EU, rule of law and fundamental principles of western, liberal democracy – we find upload filters and other forms of internet censorship unacceptable.

It should be a commonly accepted principle that no censorship should be applied prior to publication. If someone publishes content that is illegal – legal proceedings should take place against the person responsible after publication. And if any content is to be removed, this should be tried by a court of law.

Simply put, you should not punish anyone for a crime not yet committed.

And if you are to infringe on users’ rights online despite this, it must be decided through due process / in a court of law. This principle has already been established in the EU Telecoms Package back in 2009.

2) No upload filters – especially not for opinions

A problem with upload filters is that they tend to expand the scope from copyright infringements (the Copyright Directive) to opinions (the Regulation on Terrorist Content Online).
Upload filters are very blunt tools, unable to understand context and exceptions for e.g. »fair use« such as critique and satire – thus restricting an open, democratic debate.

A well-known example of over-filtration is the picture of the »Vietnam Napalm Girl« – a historically important document blocked by Facebook on the grounds of nudity. (Later cleared after being published by the Norwegian ex-prime minister and director-general of the WHO Gro Harlem Brundtland.)

Such shortcomings will become even more obvious if applied to opinions.

Considering the constant tendency to mission creep, we strongly recommend that the EU abstain from stipulating upload filters altogether.

3) Mere Conduit for platforms (without curation)

A central principle in the old eCommerce directive is Mere Conduit, stating that ISP’s and other operators cannot be held responsible for their users’ actions.

This principle should be retained – and it should be made clear that it also applies to social media platforms, as long as they do not curate or edit user-generated content in any substantial way.

As long as the issue is about digital infrastructure – service providers and platforms should not be held responsible any more than any other provider of infrastructure like roads or the postal service.

Furthermore, the prohibition of any general monitoring obligation should be upheld.

Läs mer om the Digital Services Act och konsultationen (deadline 8 september) på EU-kommissionens hemsida. »

Skall polisen få avlyssna utan misstanke?

av Lämna en kommentar

»Polisen vill nu avlyssna personer som ännu inte är misstänkta« utropar Sveriges Radio med viss berättigad förskräckelse.

Rimligen menar inte biträdande rikspolischefen att man skall kunna avlyssna vem som helst hur som helst. Och då måste avlyssningen rimligen inriktas. Mot element som polisen befarar kommer att begå brott. Vilket känns snubblande nära just en misstanke.

Och det är precis vad biträdande rikspolischef Mats Löfving säger:

– I ett underrättelsesyfte, precis! Människor som ännu inte ingår i nån brottsutredning. Utan människor som på ett tydligt sätt kan kopplas till gängkriminalitet.

Så att vi vet vad det handlar om. Men det är vanskligt nog.

Ett problem är att man med nödvändighet kommer att kränka en hel del hederliga medborgares integritet. Bekanta, flickvänner, affärskompanjoner och innebandylaget kommer alla att sugas in i sociogrammet över vilka som kan komma att avlyssnas runt en misstänkt kriminell. Det är ett betydande ingrepp i människors rätt till privatliv.

Vad har vi för garantier för att mandatet för denna övervakningsmaskin inte kommer att utökas? Om vi tycker att det är OK att man avlyssnar människor som inte är misstänkta för brott – då är ändå frågan varför detta sker inte huggen i sten. Då kommer den till synes obligatoriska ändamålsglidningen.

För att inte tala om hur detta skulle kunna missbrukas av en ond regering, en galen justitieminister, någon illvillig person i systemet eller bara bli ett offer för den svenska slumpen.

Som verktyg för en stat med ambitionen att kontrollera allt eller förtrycka alla är detta den heliga graal: Möjligheten att kunna avlyssna i princip vem som helst utan någon konkret misstanke om brott. Som i DDR.

Nu vet jag att större delen av svenska folket inte håller med mig. Och jag förstår varför. Kriminaliteten i landet har ändrat karaktär, till den punkt där den inte längre går att bekämpa med traditionella metoder.

Det är illavarslande. På så många sätt.

Men man måste ändå vara medveten om riskerna med att lämna den demokratiska rättsstatens grundläggande värden. Även om det senare av någon anledning ändå skulle anses nödvändigt.

Grundregeln måste vara att medborgare som inte stör någon annan skall lämnas ifred.