Femte juli

Nätet till folket!

Kultur

Under denna rubrik samlar vi poster som har med kultur online samt kultur och yttrandefrihet att göra. Med mera.

Amelia – nätfenomenet som plågar den brittiska regeringen

av

Offentligfinansierad brittisk åsiktsbildning mot främlingsfientlighet gick spektakulärt fel – och skapade en viral motkraft.

Storbritannien har drabbats av internetfenomenet Amelia. I memes och AI-genererade videor framför hon invandringskritiska åsikter.

Bakgrunden är intressant och ett exempel på när statlig åsiktsbildning får oförutsedda konsekvenser. Det hela började med att en myndighet tog fram ett slags online-spel som syftade till att bekämpa främlingsfientlighet och högerextremism.

I detta spel förekom en karaktär med »högerextrema« preferenser vid namn Amelia. En ung goth-tjej med attityd och lila hår. Utfallet i spelet kunde bli att ju mer »höger« man svarade, ju mer fick man hänga med Amelia.

Men Amelia lever vidare som AI-avatar och poster girl för brittisk invandringskritik. Hon säger det många tycker men inte vågar säga. Hon har blivit viral. Och hon är okänslig för den storm av kritik som hon utsätts för. Memer kan inte blöda.

Det hela tycks bli större och större. Och hon har redan fått en rågblond tysk motsvarighet.

Det började alltså med statlig åsiktsbildning i form av ett »spel« som säkert kostade miljoner i skattepengar att ta fram – och slutade i ett viralt utbrott av rakt motsatta åsikter där alla Amelia-memes och videor som nu produceras i pojkrum runt om på de brittiska öarna har en kostnad på nära noll. The irony.

Etablerad media och politiker rasar.

• The Guardian: Meet ‘Amelia’: the AI-generated British schoolgirl who is a far-right social media star »
• LBC: AI character ’Amelia’ designed to prevent extremism ’taken over’ by the far-right »

CC0

EU-parlamentariker vill förbjuda bild-AI

av

Ett antal ledamöter i Europaparlamentet vill utöka AI-reglerna i EU:s Digital Omnibus med ett förbud mot… »pornification apps« – vilka inte ens existerar.

Detta efter att Grok (precis som många andra AI) genererat bilder där en persons ansikte används på en av- eller lättklädd kropp. (T.ex. Ebba Buschs bikinibild.)

Vad som åsyftas torde vara de AI-tjänster som kan generera bilder. Vilket omfattar allt från OpenAI:s ChatGPT och Grok till rena bildgeneratorer som Midjourney och Googles NanoBanana. (Vilket även går att göra med Photoshop eller skalpell och klister.)

Det vill säga tjänster där bildgeneration ofta är en mindre del av verksamheten – och där lättklädda fejkbilder är en försumbar del av den totala mängden genererade bilder, i den mån de går att prompta fram över huvud taget.

Men några »pornification apps« existerar inte i AI:s ekosystem och allmänna utbud. Vill man ha ett förbud, då får man förbjuda AI som sådant.

Man kan förvisso styra bild-AI-tjänster till att inte generera lättklätt och vågat eller på andra sätt stötande innehåll. Vilket redan sker på i stort sett alla större AI-tjänster.

Men det är en helt annan sak att förbjuda dessa tjänster – med omfattande oönskade konsekvenser för alla som sysslar med sådant som bildhantering, grafisk formgivning och konst.

Det är som att förbjuda ordbehandlingsprogram för att någon kan använda dem för att skriva något snuskigt eller kränkande.

I sammanhanget kan man även fråga sig om det är så klokt att gå efter de verktyg som eventuellt används istället för den person som använder dem för att göra något som eventuellt är olagligt.

Som vanligt tycks politikerna inte begripa vad de sysslar med. Specielt inte när det råder moralpanik.

En av de ansvariga rapportörerna i Europaparlamentet är svenska Arba Kokalari (m) – som dock inte svarat på medias frågor om vad hon tycker.

• Parliament AI leads split on banning pornification apps »

CC0

Myndighet vill se fängelse för fulstreaming

av

Åklagarmyndigheten vill låta fängsla folk som tittar på fulstreamad IP-TV. Men förslaget handlar även om att sänka ribban för övervakning.

En utredning (SOU 2025:100) föreslår åtgärder mot olaglig IP-TV (fulstreaming). För konsumenter skall det bli kriminellt att titta och att inneha, köpa eller importera olaglig avkodningsutrustning (piratboxar).

Utredningen föreslår i första hand böter för användare och upp till sex års fängelse för den som organiserar fulstreaming.

Nu har Åklagarmyndigheten yttrat sig över utredningen – och den vill gå hårdare fram. SVT rapporterar:

»Åklagarmyndigheten [går] längre än den tidigare utredningen och föreslår att privatpersoner ska kunna dömas till fängelse. Syftet är att ge polisen rätt att använda tvångsmedel som husrannsakan i vanliga hem.«

Intressant nog specificerar Åklagarmyndigheten inte vilket fängelsestraff man vill kunna ge tittare. Vilket är viktigt i sammanhanget.

Fängelsestraff i straffskalan öppnar för husrannsakan. Misstanke om brott med ett lägsta fängelsestraff på två år öppnar även för hemliga tvångsmedel som avlyssning, övervakning och hemlig dataavläsning. Vilket möjligen kan bli aktuellt för den som misstänks stå bakom fulstreaming.

Fulstreaming är förvisso ett brott. Men är det ett så allvarligt brott att staten skall låta spärra in människor? Vi talar trots allt om ett vardagsbrott som begås av cirka 700.000 användare.

Det känns som att det inte handlar om strängare straff i sig – utan snarare om att sänka ribban för användning av husrannsakan och hemliga tvångsmedel.

Mekanismen är välkänd: Straffskalor justeras för att normalisera mer långtgående intrång i privatlivet.

Detta är en oroande utveckling.

CC0

Valår: Det goda samtalets död

av

Det är valår och debattklimatet kommer att nå nya bottennoteringar i den tämligen ovärdiga kampen om makten. Lägg till det en allt mer osäker och kaotisk omvärld och nya oväntade åsiktsgemenskaper. 2026 kan bli stökigt.

En sak jag lärt mig är att om man vill tillrättavisa någon för ett problematiskt beteende, korrigera ett felaktigt påstående eller rent av utmana någons åsikter på ett meningsfullt sätt – då sker det bäst i avskildhet, inte inför publik.

Vilket är raka motsatsen till den politiska debatt som förs inför öppen ridå i media, i sociala medier, i riksdagsdebatter, vid fikabordet och på gator och torg. Ytterst få kommer att medge att de haft fel inför publik. Därtill är människans prestige alltför stor.

Än mindre kommer någon som sysslar med politik att medge några fel. Inte ens om de överbevisas, i de fall detta strider mot partiprogrammet eller aktuell utopisk vision. Det är som att partipolitik blockerar utövarnas varseblivningsförmåga.

Jag är en vän av det sokratiska samtalet, som jag tolkar så här:

Om man är intresserad av en meningsfull, konstruktiv dialog måste man börja med att förstå sin motståndare, dennes argument och grundläggande premisser. Det är först när man kan förklara motståndarens position minst lika bra som denne själv som samtalet kan föras framåt.

Detta till skillnad från dagens politiska debatt som till stor del handlar om halmgubbar – vad man tror, hoppas eller påstår att motståndaren vill och tycker. Då finns det inte några förutsättningar för annat än pajkastning.

Men om man gör sig besväret att försöka förstå sin motståndare och idealt etablerar en gemensam bild av vad denne vill och tycker – och varför – det är då man kan börja ställa de viktiga frågorna. Vilket inte sällan leder till att den andre börjar ifrågasätta sig själv.

Det kan till och med landa i att folk ändrar sina åsikter. Och ett trevligare samtalsklimat.

Ett sådant samtal kan till och med gå att föra inför öppen ridå – i långformat om deltagarna vet att de alltid får tala till punkt.

Som fransmännen säger »Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr för att se om det är någon hemma.«

CC0

Zensursula

av

Videon ovan är 16 år gammal. Den handlar om Ursula von der Leyen, som då var tysk familjeminister. Idag är hon EU-kommissionens ordförande. Och ytterst ansvarig för alla dessa förslag om att begränsa internets frihet och det fria ordet i Europa.

2009 föreslog hon blockering av web-sidor. Barnporr, förvisso. Men vi vet ju att ändamålet brukar utökas med tiden. Och blockering kan leda till collateral damages på siter som inte alls har med saken att göra. Plus att kritikerna menade att förslaget var grundlagsvidrigt.

Debatten var intensiv i sociala medier och bloggar. Det skrevs petitioner, ordnades protester och satiriska kampanjer mot von der Leyen under taggen #Zensursula. Som i videon ovan.

Lagen antogs men trädde aldrig i kraft. Man kom fram till att det är bättre att ordna så att att denna typ av innehåll helt tas bort från nätet, istället för att bara blockeras.

Så nu kära läsare… Skriv en bra, aktuell, kul, kort och kärnfull låttext om EU, internets frihet och/eller yttrandefrihet som återanvänder Zensursula. (Man skall aldrig kasta bort ett bra varumärke.) Skriv på svenska eller engelska. Och ange om du vill ha cred eller vara anonym.

Inspiration kan du hitta här: 2026 – EU stärker greppet om internet »

Sänd ditt förslag till hax(at)femtejuli.se. Sedan kastar vi in det eller de bästa förslagen i AI-musikmaskinen och ser vad som kommer ut. Och publicerar resultatet som en video här. Vem vet, vi kanske kan skapa en hit.

Seriöst. Förslagen om att reglera och begränsa det fria ordet online i EU börjar bli många och von der Leyen är pådrivande. Därför bör hon få personifiera sin politik. På samma sätt som Ylva Johansson fick fick bli ansiktet för Chat Control 2.

CC0

Politiken har alltid ogillat fri information

av

Dagens debatt om åldersgränser för sociala media och begränsningar av det fria ordet online är egentligen inget nytt. Den politiska makten har alltid ogillat fri information.

För inte så länge sedan hade Sverige ett etermediemonopol. Bara statens bolag fick sända radio och tv. Utbudet var sorgligt. Syftet var att skydda medborgarna från oönskade och olämpliga influenser.

På kvällarna försökte unga svenskar ratta in Radio Luxemburg för att höra den senaste musiken. I tv-serien »Fönster mot TV-världen« gavs storögda svenska tittare snuttifierade inblickar i hur tv såg ut i andra länder.

På internationellt vatten låg fartyg och sände piratradiostationerna Radio Nord och Radio Syd. Svenska företag och privatpersoner förbjöds att samarbeta tekniskt eller redaktionellt med dem, med fängelse i straffskalan. De utsattes för de-banking. Artister, tekniker, medverkande och leverantörer tvingades dra sig ur.

Kampen mot utländsk information gick så långt att socialdemokratiska företrädare krävde ett förbud mot parabolantenner – för att hindra svenska folket från att ta in satellitsändningar från andra länder.

När videobandspelare blev tillgängliga för vanligt folk kom nästa moralpanik, med krav på förbud och profetior om samhällets undergång. Samma moralpanik som kom att drabba hårdrock och dataspel.

Fram till 2011 hade Sverige förhandsgranskning och censur av film för vuxna. Innehåll i filmer klipptes bort. Vissa filmer förbjöds helt.

Så inget är nytt under solen. Våra politiska makthavare har en lång tradition av att försöka »skydda« folket från olämpliga influenser, inte minst från utlandet. Eftersom de anser att de vet bäst.

Sett mot denna bakgrund är det inte märkligt att vissa politiska partier idag driver en närmast internetfientlig politik. Det är en naturlig fortsättning på den linje de alltid drivit.

Eller att EU vill censurera även icke-olagligt innehåll på nätet. Under unionens paraply samlas politiker från 27 länder som i många fall har haft ett historiskt problematiskt förhållande till fri information.

Detta är en till synes evig strid. Politiker har alltid velat förbjuda information de ogillar – samtidigt som de varit ovilliga att ta debatten mot nämnda information i sak. Förbud har varit den enkla vägen ut.

Ljuspunkten är, som Jan Stenbeck uttryckte saken, att »Teknik slår politik.«

CC0

BBC-gate: Gör public service sökbart

av

Skattefinansierade public service bör göra alla sina nyhets- och samhällsprogram åtkomliga och sökbara online.

Medvetet partisk klippning och vinklad rapportering om en rad ämnen hos BBC skakar Storbritannien. Kan man lita på den public service som vi alla är med och betalar?

Det tycks som att även svensk public service oroas. Enligt uppgift har det avpublicerats en del hos SVT de senaste dagarna. På sociala media cirkulerar exempel på döda länkar.

Hur det än är med den saken väcker frågan liv i en av mina gamla käpphästar: Varför är inte i alla nyhets- och samhällsprogram i SVT och SR tillgängliga och historiskt sökbara online?

Då tänker jag inte bara på att kunna kontrollera i vilken mån sändningarna har varit (o)partiska. Det handlar framförallt om att komma åt dokumentation om historiska händelser och om vad olika aktörer i samhällsdebatten sagt under årens lopp.

Förr i världen hade i vart fall SR P1:s lördagsintervju ett bibliotek med tidigare sändningar. Vilket var en guldgruva för den som ville kontrollera vad politiker verkligen sagt. Men detta bibliotek är sedan länge borta från SR:s hemsida.

Man borde i vart fall enkelt kunna lägga upp alla nyhets- och samhällssändningar som sparats i digitalt format. Och med hjälp av AI skulle man kunna göra detta innehåll sökbart på djupet.

Istället är SVT och SR snabba på att av-publicera sändningar från sin webplats.

Inte minst med tanke på att SVT och SR är tvångsfinansierade med skattemedel bör den samlade produktionen av nyheter och samhällsprogram finnas tillgänglig i sökbar form online för allmänheten, media och forskare. Med fri citaträtt.

Det känns som ett öppet mål. Det skulle tillföra något värdefullt till det demokratiska samtalet. Och det skulle göra det lättare att utkräva ansvar.

Regeringen: Kassettskatten blir kvar

av

Regeringen föreslår att upphovsrättsindustrin skall ha en krona per gigabyte för lagringsmedia (dock max. 40 SEK) – även om du bara lagrar dina egna filer.

Den kritiserade så kallade kassettskatten – privatkopieringsersättningen (OBS ej piratkopieringsersättning) – blir kvar, även om den sänks. Detta föreslår regeringen (M+KD+L) i ett utkast till lagrådsremiss.

Tidigare har i vart fall Moderaterna varit tydligt emot kassettskatten. (Även regeringens stödparti SD har varit kritiskt.)

Grundtanken var att den som köpt en LP-skiva skall betala en avgift om användaren kopierar den till ett kassettband för att kunna lyssna på innehållet på annat ställe än vid sin skivspelare.

Man menar alltså att den som lyssnar på musik som personen själv köpt – fast på annat medium än det ursprungliga – orsakar upphovsmannen en ekonomisk skada, som den senare skall ersättas för. Vilket väcker intressanta frågor om äganderätt och upphovsrätt.

Trots att tiden med vinylskivor, CD-skivor och kassettband ligger bakom oss menar regeringen att kassettskatten skall vara kvar. Vilket blir lite märkligt i en uppkopplad värld där folk mest konsumerar strömmande musik och film.

Avgiften för lagringsmedia föreslås bli 1 SEK/GB (max. 40 SEK). De nya avgifterna gäller inte bara ren lagringsmedia utan även till exempel mobiltelefoner och datorer (max. 100 SEK). (Även skrivare och kopiatorer med max. 100 SEK.)

Anta att du köper ett minneskort eller en minnepinne. På den lagrar du bilder du själv tagit och filer du själv skapat. För detta skall upphovsrättsorganisationerna (t.ex. Copyswede) ha 40 kr, trots att du inte på något sätt inkräktar på någons upphovsrätt.

Man kan ifrågasätta om det är rimligt.

• Regeringen: Privatkopieringsersättning (utkast till lagrådsremiss) »

Finansiell censur – att tysta andra utan lagstöd eller rättslig prövning

av

Skall företag som Visa och Mastercard kunna stoppa företag som säljer lagliga produkter och lagligt innehåll på nätet? Skall de kunna stoppa politiskt kontroversiella röster?

Det pågår ett storbråk mellan delar av spelvärlden och de stora betalningsförmedlarna (Visa, Mastercard, PayPal, Stripe) sedan de senare satt press på plattformar som Steam och Itch.io att plocka bort spel med vuxet innehåll.

Detta efter en kampanj från den australiensiska kampanjgruppen Collective Shout. Plattformarna har svarat genom att de-indexera eller ta bort tusentals lagliga spel utan tydlig transparens eller överklagandeprocess.

Spelbransch-organisationer, som IGDA, och utvecklare som Yoko Taro, kallar detta för finansiell censur – där betalföretag indirekt bestämmer vad som får säljas. Och rasande spelare runt om i världen protesterar genom att skriva på protestlistor och belägra betalföretagens kundtjänst med telefonsamttal.

Detta pekar på ett problem. Betalningsförmedlare med dominerande ställning kan blockera sådant som utsätts för moralpanik eller politiska drev. Vad som i praktiken är möjligt att sälja bestäms då inte av vad som är lagligt eller ej – utan i ängsliga multinationella företags styrelserum.

Liknande har skett tidigare. Svenska exempel är postorderföretag som säljer skräckfilmer och sexleksaker, som fått sina betalkanaler stängda. Och det finns exempel på banker som sagt upp bankkonton för besvärliga människor, efter politiska påtryckningar.

Finansiell censur har blivit ett verktyg för att tysta oliktänkande utan att behöva gå via rättsväsendet eller den demokratiska lagstiftningsprocessen.

Till exempel har donationer till politiskt känsliga grupper stoppats. 2012 blockerade Visa, Mastercard, PayPal och Bank of America betalningar till WikiLeaks efter publicering av läckta dokument från USA:s militär och UD.

När jag arbetade för Piratpartiet i Europaparlamentet tog vi 2013 fram en resolution som uttryckligen krävde att EU-kommissionen skall agera mot denna typ av betalblockader. Resolutionen antogs av parlamentet – men ignorerades fullständigt av kommissionen.

»Finansiell censur« har alltså varit ett problem länge. Men ingen tycks göra något åt saken. Idag talar EU-kommissionen själv om strypt finansiering som ett sätt att komma åt »lagligt men skadligt« innehåll på nätet.

• The Guardian: Mastercard and Visa face backlash after hundreds of adult games removed from online stores Steam and Itch.io »
• PC Gamer: Itch.io is ’actively reaching out to other payment processors’ after pressure from credit card companies to curtail NSFW content, and that compared to Valve, it has ’limited ability to push back’»
• GamesRadar: Game industry fires back as certain adult games continue to be delisted from Steam and Itch.io: ”Financial institutions are now influencing which stories can be told and sold in games”»
• Polygon: Visa and Mastercard are getting overwhelmed by gamer fury over censorship »

CC0

Big Media tar över Kulturdepartementet

av

Tidningsutgivarnas förra VD, Jeanette Gustafsdotter, tar efter dagens regeringsombildning över Kulturdepartementet. Hon har bland annat gjort sig känd för att kalla länkning för ”ett ofog”.

Dagens Nyheter:

»Jeanette Gustafsdotter ersätter miljöpartisten Amanda Lind efter att MP valt att lämna regeringen. Jeanette Gustafsdotter var tidigare vd för Tidningsutgivarna, som samlar svenska medieföretag. Hon är jurist med specialisering inom medie- och immaterialrätt, och har även varit verksam som journalist.«

Rent principiellt är det problematiskt att sätta särintressen som ansvariga politiker.

Gustafsdotter vill utkräva större ansvar av intenetplattformarna. Exakt vad detta betyder är en smula oklart. Men det finns skäl att tro att hon är positiv till den utökade reglering som bland annat föreslås i EU:s nya Digital Services Act. I hennes fall ur gammelmedias perspektiv.

Det finns även anledning att uppmärksamma den nya ministerns profil vad gäller upphovrätt (immaterialrätt). Hon har applåderat EU:s upphovsrättsdirektiv, som ju bland annat kommer att leda till uppladdningsfilter och ”länkskatt”. 2013 kallade hon länkning för ”ett ofog”.

Även om den (försenade) implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv i svensk lag ligger på Justitiedepartementets bord, så är Kulturdepartementet det närmast berörda departementet i övrigt. Så det finns skäl att anta att Gustafsdotter kommer att få stort inflytande över lagstiftningsarbetet.