Kryptering

Kryptering är viktig för säker kommunikation online. Med EU och Europol i spetsen vill myndigheterna nu ha tillgång till bakdörrar till kryptering, även där sådana idag inte finns. Öppnar man sådana bakdörrar för myndigheterna, då öppnar man dem även för kriminella, främmande makt och andra illasinnade aktörer.

Lurade Moderaterna väljarna om Chat Control?

16 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Var Europaparlamentets nej till Chat Control 2 år 2023 bara ett knep för att få bort frågan ur EU-valrörelsen 2024? Och hur kommer det sig att M, KD, S och C röstar annorlunda nu än då?

Den svenske ledamoten av Europaparlamentet Tomas Tobé (M) var drivande för förlängningen av Chat Control 1 härom veckan. Förslaget baxades igenom trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna röstade emot en förlängning.

Sedan dess har Tobé fått mycket skäll, speciellt i sociala medier. Han försvarar sig med att detta inte är Chat Control, utan bara en förlängning av en redan tidigare existerande lag. Vilket är att vilseleda utan att ljuga.

• 2021 beslutade EU:s institutioner om ett undantag från ePrivacy-direktivet. Detta undantag – Chat Control 1 – gav tjänsteoperatörer möjlighet men inte skyldighet att skanna innehållet i sina användares meddelanden.

Då detta var kontroversiellt och känsligt ur ett integritetsperspektiv tidsbegränsades lagen och har sedan förlängts ett par gånger.

• Hösten 2023 antog Europaparlamentet i ovanligt stor enighet en position om EU-kommissionens förslag till en ny lag – Chat Control 2 – som är tänkt att permanent ersätta Chat Control 1. Man beslutade då, enkelt uttryckt, följande:

– Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.

– Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.

– Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.

– Ingen skanning efter (skriftligt) olagligt innehåll i elektroniska konversationer.

Vilket i allt väsentligt är ett nej till Chat Control i de olika varianter som lagts fram.

Tomas Tobé och hans kollegor i Moderaterna och den borgerliga EPP-gruppen röstade då alltså NEJ till Chat Control tillsammans med resten av parlamentet.

Vilket Moderaterna sedan använde för att värva röster på ett NEJ till Chat Control i EU-valet, försommaren 2024. (Trots att M+KD+L-regeringen samtidigt drev ett JA i EU:s ministerråd.)

• Nu, 2026, har Tobé och EPP gjort allt för att en förlängning av Chat Control 1 inte skall villkoras med något eller några av de krav parlamentet ställde upp 2023. Krav som de då själva röstade för.

Vid den senaste omröstningen drev Tobé och EPP (m.fl.) igenom en tvåårig förlängning (eller snarare en nyintroduktion) av Chat Control 1, trots att en majoritet av parlamentets närvarande ledamöter röstade nej till en sådan.

Dock med skillnaden att EPP tvingades acceptera en absolut parlamentsmajoritets undantag för totalsträckskrypterade meddelanden, för att få igenom sin förlängning.

• Således tycks Tobé och EPP inte längre stå bakom de principer de röstade för 2023.

Det stämmer visserligen att det då handlade om Chat Control 2. Men om parlamentets krav från 2023 var nödvändiga för att skydda medborgerliga rättigheter och rättssäkerheten då – varför är samma krav plötsligt oacceptabla när det gäller en förlängning av Chat Control 1 nu?

Detta får mig att undra om beslutet 2023 bara var ett knep för att vilseleda väljarna i EU-valet 2024 om vad man egentligen tycker om Chat Control.

Det minsta man kan kräva är ett svar på frågan om Tobé, Moderaterna och EPP fortfarande står bakom parlamentets i stort sett enhälliga position om Chat Control 2 från 2023.

Det vore också intressant att få veta varför de intensivt motarbetat exakt samma krav vad gäller en förlängning av Chat Control 1.

Samma frågor kan för övrigt ställas till en stor del av den socialdemokratiska partigruppen, speciellt dess svenska ledamöter. De har klarat sig allt för lätt undan genom att hålla en låg profil, trots att de helt uppenbart är anhängare av Chat Control i dess olika former.

Även KD (EPP) och Centern (Renew) sänder dubbla signaler.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 1 och EU:s demokratiska underskott

12 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Förra veckans votering om Chat Control 1 var inte bara ett exempel på EU:s demokratiska underskott. Det var organisatoriskt fulspel som satte den normala beslutsprocessen ur spel.

EU lider rent allmänt av ett demokratiskt underskott som brukar definieras ungefär så här:

EU har flyttat politisk makt från institutioner med tydliga nationella ansvarskedjor till en överstatlig nivå där ansvarsutkrävande, opposition och möjligheten att byta politisk kurs är svårare och otydligare. Ledande företrädare utses indirekt istället för genom demokratiska val. Maktutövningen flyttas längre bort från medborgarna och döljs bakom snåriga regler och byråkrati.

Till det kan man lägga den arrogans, de härskartekniker och den uppblåsta självbild som EU:s makthavare lagt sig till med.

Det som nyligen skedde i Europaparlamentet illustrerar detta på ett närmast skolboksmässigt sätt.

Torsdagens omröstning om massövervakning – Chat Control 1 – i Europaparlamentet var ett demokratiskt lågvattenmärke.

Chat Control 1 hade redan fallit, två gånger.

Första gången eftersom ministerrådet inte accepterade parlamentets tillägg om de villkor som fastställs i EU:s människorättsstadga (rätten till privatliv) – och EU-domstolens praxis: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra hela tiden.

Andra gången röstade parlamentet nej till den ändrade text som låg på bordet efter att nya ändringar antagits i plenum, bland annat om skydd för totalsträckskryptering. (Den borgerliga EPP-gruppen röstade därför nej till den förlängning de själva ville ha.)

Därmed löpte den tillfälliga lagen (ett undantag från EU:s ePrivacy-direktiv, vilket möjliggör granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden) ut i april. Och förslaget om en förlängning hade fallit. Enligt alla normala rutiner hade det varit slut där.

Men medlemsstaterna i ministerrådet, den borgerliga EPP-gruppen i Europaparlamentet och parlamentets talman (också EPP) lät sig inte stoppas.

För att återuppliva frågan antog ministerrådet en ny, i huvudsak identisk, ståndpunkt, vilket formellt inledde ett nytt skede i lagstiftningsprocessen.

Detta är ett mycket ovanligt förfarande som avviker från den normala lagstiftningsprocessen i EU.

Även i ett förnyat förfarande skall – som alltid annars – förslaget beredas i ett ansvarigt utskott (i detta fall LIBE) i Europaparlamentet och sedan fastställas i plenum.

Någon utskottsbehandling skedde dock inte denna gång, med hänvisning till regel 170 i parlamentets arbetsordning och vad den har att säga om brådskande förfarande (urgent procedure).

Att arbetsordningen medger undantag innebär inte att varje användning av sådana är okontroversiell. Frågan är om villkoren för undantaget verkligen var uppfyllda.

Regel 170 får bara användas när ett lagförslag blivit brådskande på grund av oförutsedda händelser (»unforeseen developments«).

Några sådana oförutsedda händelser verkar inte ha inträffat. Det enda som väsentligen förändrats var att ministerrådet vägrade acceptera parlamentets tidigare förhandlingsposition – och nu försökte få parlamentet att pröva frågan på nytt.

Samt att parlamentet en gång röstat ner sin egen text efter att den ändrats. Vilket i båda fallen är sådant som närmast är vardag i EU:s beslutsmaskineri.

Ett brådskande förfarande handlar om ett slags undantagsregler när saker händer snabbt och beslut inte kan vänta.

Att ministerrådet och EPP inte fått som de vill kan i sammanhanget knappast betraktas som tillräckligt skäl för denna extraordinära procedur.

Och egentligen skall man ha utskottsbehandling även då. Vilket det inte fanns tid för om det nya förslaget skulle kunna drivas igenom innan sommaruppehållet.

Att behandla Chat Control 1 i ny skepnad utan utskottsbehandling bygger i sin tur på ett särskilt undantag (170.6) från ovan nämnda regel om brådskande förfarande (170).

Alltså att det är ett extra brådskande brådskande förfarande. Ett undantag från undantaget. Regeln är uppenbart avsedd för extraordinära situationer.

Inte för att medlemsstaterna och EPP vill få snoka runt i medborgarnas e-post och elektroniska meddelanden.

Genom att använda detta förfarande kom parlamentet att rösta enligt regler där ett avslag eller ändringar kräver en absolut majoritet av parlamentets samtliga ledamöter (361 av 720). Däremot räcker det med en vanlig enkel majoritet bland de närvarande för att bifalla förslaget.

Således fick det faktum att 117 ledamöter var frånvarande i praktiken samma effekt som om de hade röstat för förslaget.

Med detta antogs det nygamla förslaget om Chat Control 1, trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna i Europaparlamentet röstat emot. (314-276)

(Dock med ett tillägg som ändå drevs igenom, som skyddar totalsträckskrypterad kommunikation. Vilket var en av orsakerna till att EPP röstade ner förslaget i plenum förra gången. Men den här gången svalde de alltså förtreten. Tillägget kan leda till att det ändå måste till nya förhandlingar mellan EU:s institutioner och möjligen ytterligare en votering i ministerrådet och Europaparlamentet innan en »förlängning« av Chat Control 1 kan bli lag. Eller så jämkar sig rådet. Vi får se.)

Det som skedde i veckan var inte bara ett exempel på EU:s demokratiska underskott.

Det var organisatoriskt mygel som satte parlamentets tidigare beslut ur spel.

Det var en uppvisning i arrogant maktpolitik.

Det var ett exempel på att EU:s maktspelare så gott som alltid hittar sätt att få sin vilja igenom.

Vill vi verkligen ha det så?

Just nu är EU i full färd med att skapa nya regler som rör rätten till privatliv, yttrandefriheten och internets frihet.

Då borde det snarare vara extra höga krav och trösklar för att begränsa våra grundläggande fri- och rättigheter – inte för att försvara dem.

(OBSERVERA att allt det ovanstående gäller en förlängning av den tillfälliga lagen Chat Control 1 i högst två år. Samtidigt pågår förhandlingar mellan EU:s institutioner om den permanenta lagen – Chat Control 2 – som skall komma sedan.)

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 1: När ett nej ändå blir ett ja

9 juli 2026 av Henrik Alexandersson

I dag antog Europaparlamentet en förlängning av Chat Control 1 – trots att en majoritet av ledamöterna röstade emot en sådan.

Som vi tidigare beskrivit är frågan om en förlängning av Chat Control 1 ett demokratiskt haveri. Genom att tänja på formalia har man nu genomfört en extraordinär tredje behandling under specialregler om en »brådskande procedur« i parlamentets arbetsordning (107.6).

Förmodligen är detta ovanliga förfarande formellt korrekt, men väldigt osnyggt.

Detta specialförfarande innebär att det krävs en majoritet (361) av det totala antalet ledamöter i Europaparlamentet (720) för att ändra eller säga nej till förslaget.

Det avgörande yrkandet gällde ett ändringsföslag om att avslå förlängningen. Det fick stöd av en klar majoritet av de röstande ledamöterna, 314 mot 276 – men föll ändå eftersom det inte nådde upp till 361 röster.

Således:
För avslag (Nej till CC1): 314 röster
Mot avslag (Ja till CC1): 276 röster
Avstod: 17 röster
Frånvarande: 113 ledamöter
Krav för att stoppa förslaget p.g.a. specialregler: 361 röster

Svenskarna tycks ha röstat så här…
Nej till förlängning: L+V+SD
Ja till en förlängning: M+KD+S+C
Avstod: MP

Trots att nej-sidan »vann« voteringen lyckades man alltså inte stoppa Chat Control 1.

Europaparlamentet har således tvingats rösta om och om igen, tills det röstar »rätt«. Och då endast genom att man trixar med formalia i en omröstning vid parlamentets sista session före sommaruppehållet, där man visste att många ledamöter skulle vara frånvarande. (Det går förstås inte att veta hur de skulle ha röstat, men de kan mycket väl ha avgjort saken.)

Dagens ljuspunkt är att parlamentet ändå lyckades få igenom ett tillägg som säger »Denna förordning är inte tillämplig på interpersonell kommunikation på vilken totalsträckskryptering tillämpas, har tillämpats eller kommer att tillämpas.«

Således får Chat Control 1 inte användas för att skanna totalsträckskrypterade meddelanden.

Alltid något. Tack alla som engagerat sig i motståndet mot förlängningen.

Så nu är det som det är med Chat Control 1. Detta undantag från EU:s ePrivacy-direktiv förlängs till april 2028. Nu måste vi fokusera på den permanenta lag som är tänkt att komma sedan, Chat Control 2. Som också handlar om att låta meddelandetjänster granska innehållet i medborgarnas elektroniska kommunikationer. Denna lagstiftning är nu föremål för trilogförhandlingar mellan EU:s institutioner – som enligt uppgift går trögt.

(Tillägg: Nu måste förvisso även ministerrådet godkänna att parlamentet beslutat att totalsträckskryptering inte får omfattas av Chat Control 1. Vilket inte borde vara något problem, då det inte ingick i förslaget. Men vem vet, det kanske blir en fjärde votering…)

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 2: Ny förhandlingsrunda på måndag

25 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Trilogförhandlingarna om Chat Control 2 fortsätter. Här är ministerrådets och Europaparlamentets förhandlingspositioner.

På måndag (29 juni) träffas åter representanter för EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet för förhandlingar om Chat Control 2.

Chat Control 2 är den lagstiftning som skall komma efter Chat Control 1 (frivillig skanning av innehållet i användarnas meddelanden). CC1 gäller inte längre efter att Europaparlamentet inte förlängt den.

Enligt ryktet går förhandlingarna trögt. Men här är de två beslutande institutionernas positioner:

EU:s ministerråd har efter åratal av förhandlingar givit upp om obligatorisk skanning av innehållet i alla användares elektroniska meddelanden – och kan tänka sig en förlängning av grundprincipen i CC1.

Det innebär att de meddelandetjänster som så önskar får fortsätta att frivilligt skanna sina användares okrypterade meddelanden efter känt och nytt övergreppsmaterial, under förutsättning att användarna informeras om detta. Det skall bara gälla visuellt material (bild/video) och länkar.

I positionen slås det uttryckligen fast att ”ingenting i denna förordning ska förstås som att det ålägger leverantörer några spårningsskyldigheter”. Vilket är bra.

Istället föreslås en översynsklausul (Artikel 85) där kommissionen efter tre år skall utvärdera om AI-tekniken blivit tillräckligt tillförlitlig för att man då kan föreslå obligatorisk skanning efter text med otillbörliga försök till kontakter med minderåriga (grooming).

I den nuvarande texten har rådet lagt till förtydliganden om att förordningen inte får förbjuda, försvaga eller kringgå kryptering, inklusive totalsträckskryptering (E2EE). Det innebär i praktiken att tjänster som Signal, som vägrat införa bakdörrar, skyddas.

Trots att skanningen görs frivillig, behåller rådet krav på obligatorisk åldersverifiering för vissa tjänster. Leverantörer av interpersonella kommunikationstjänster (som appar med chattfunktioner) som identifierat en risk för grooming (vilket i princip är alla där användare kan kontakta varandra) skall vidta åtgärder för att identifiera barnanvändare (personer under 17 år). Även app-butiker (som Google och Apple) skall vidta åtgärder för att hindra barn från att ladda ner appar med hög risk för grooming.

Ministerrådets position innebär att tjänster skall kategoriseras i riskklasser (låg, medium eller hög risk). Leverantörer av högrisktjänster kan åläggas att i samarbete med ett nytt »EU-center« utveckla tekniker för att mildra identifierade risker, men utan krav på att skanna innehållet i meddelanden.

Detta är förvisso betydligt bättre än rådets olika tidigare förslag, som client-side-scanning där innehållet i alla meddelanden skulle granskas med spionprogram på din telefon eller dator innan de krypteras och sänds iväg. Inte desto mindre är ministerrådets position problematisk.

Till att börja med innebär den fortfarande att hundratals miljoner européer kommer att få innehållet i sina privata konversationer granskade. Erfarenheten visar att bortåt 80% av de meddelanden som då flaggas och överlämnas till myndigheterna är felaktiga.

Ministerrådets egen rättstjänst (med flera) slår fast att detta utgör en generell övervakning utan misstanke om brott. Vilket bryter mot EU-stadgans och Europakonventionens skydd för individens privatliv och privata kommunikation.

Europaparlamentets position om Chat Control 2 slogs fast redan i november 2023. Den är, kortfattat:

Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.
Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
Garantera rätten till anonym kommunikation, nej till åldersgränser (ID-krav).

Vilket är en betydligt rimligare position.

Enkelt uttryckt: Ministerrådet vill granska innehållet i så många av våra elektroniska meddelanden som möjligt. Europaparlamentet vill att sådan granskning skall inriktas mot misstänkta.

Det har kommit signaler om att EU-kommissionen kan vara mer på parlamentets linje än på rådets. Kanske har man lärt sig av tidigare fall (datalagringen) där EU-domstolen slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Nu får vi se vad som händer på måndag. Men positionerna känns rätt låsta.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

C-22: Kanadas nya datalagring och Chat Control i ett

20 maj 2026 av Henrik Alexandersson

Även Kanada är på väg mot ett mer reglerat och övervakat internet. Lagförslag C-22 öppnar för metadata-lagring, ökad myndighetsåtkomst och hårdare kontroll av digital kommunikation.

Kanada följer nu EU, Australien, Storbritannien och andra länder som reglerar internet. Lagförslag C-22 (Lawful Access Act, 2026) är regeringens nya försök att införa datalagring och utöka dess åtkomst till digital kommunikation.

Enkelt uttryckt innebär C-22:

Hårdare regler för sociala medier, digitala plattformar, meddelandetjänster och operatörer.
Ökade befogenheter för myndigheter. Till exempel tillgång till metadata och krav på samarbete som öppnar för mer omfattande krav i framtiden.
Skydd för barn online — samma argument som i många länder används för att motivera ökad kontroll av digital kommunikation.
Nya regler kring AI-genererat sexuellt material och sexuella deepfakes.
Möjlighet till utökad spårbarhet och datalagring.

Det vill säga ungefär samma saker som i andra västländer som försöker ta kontrollen över internet.

Kritiken från yttrandefrihetsaktivister, jurister, teknikexperter och integritetsorganisationer är omfattande:

Lagring av metadata kan avslöja människors hela sociala liv. Nätverk och relationer kan kartläggas utan att innehåll behöver läsas. Journalister, aktivister och oppositionella riskerar därmed övervakning.
Datalagringen är inte begränsad till misstänktas data. Istället skapas ett system där hela befolkningens metadata sparas »ifall det behövs senare«.
Om tjänster måste möjliggöra spårbarhet och åtkomst, skapas indirekt tryck mot totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation. Meddelande-appen Signal hotar att lämna Kanada om lagen blir verklighet.
Detaljerna kan senare fastställas genom regleringar och ministerbeslut som rundar den öppna demokratiska processen i parlamentet. Detta gör det lättare för regeringen att till exempel utöka datatyper, förlänga lagringstider och bredda övervakningen.

Argumenten känns igen. Och på samma sätt som när det gäller liknande lagar i andra länder finns det inga garantier mot ändamålsglidning.

Diskussionen i Kanada är extra känslig med tanke på att en tidigare regering har spärrat bankkonton för personer som deltagit i politiska protester. Medborgarna vet alltså att politiken inte tvekar att använda extraordinära maktbefogenheter.

Oh, Canada!

CC0

Google svävar på målet om säkerhet i molnet

18 maj 2026 av Henrik Alexandersson

Kan man lita på att amerikanska molntjänster inte delar din data med myndigheterna? Svaret är nej. Använder du dem bör allt viktigt vara egenhändigt krypterat.

Ny Teknik rapporterar om ett panelsamtal hos Bahnhof om vem som har makten och kontrollen över data som lagras i molnet. Rekommenderad läsning.

Kärnfrågan är om svensk data som är lagrad hos till exempel Google kan lämnas ut till amerikanska myndigheter under CLOUD Act och liknande lagar.

»Lagen, som antogs i USA 2018, ger FBI och andra brottsbekämpande myndigheter rätten att begära ut data från tech- och molntjänstleverantörer – oavsett var dessa efterfrågade data är placerade i världen.«

Googles samhällspolitiska chef i Sverige, Irene Ek, säger att Google Cloud står fast vid sina kunder och bestrider den här typen av utlämningskrav så långt de kan juridiskt. Men sedan?

» – Det rör sig om rent hypotetiska fall. Men i så fall säger vi till kunden att vi vill ha tillgång till deras data, men samtidigt inte kan berätta varför (…). Kunden kan då vägra att lämna ut den till oss.«

Vilket då rimligen bygger på att datan är krypterad och att endast kunden har krypteringsnyckeln.

Men krypterad data kan de knappast vägra att lämna ut, även om myndigheterna kanske inte kommer åt innehållet i läsbar form.

Således bör slutsatsen vara: Lagra bara egenhändigt krypterad information i amerikanska molntjänster. Eller molntjänster i allmänhet.

• Ny Teknik: Frågan om USA-moln som Google inte vill svara på – ”Full transparens” »

CC0

Chat Control 2: Nya förhandlingar

14 april 2026 av Henrik Alexandersson

Nu fortsätter förhandlingarna om Chat Control 2. Genom att tidigare ha sagt nej till en förlängning av Chat Control 1 har Europaparlamentet visat att det menar allvar.

Torsdag den 16 april hålls nästa runda i trilogförhandlingarna om Chat Control 2. Det cypriotiska ordförandeskapet i EU:s ministerråd har cirkulerat ett dokument bland medlemsstaterna som ger ledtrådar om vart det hela kan vara på väg.

Ministerrådet vill i princip ha en förlängning av Chat Control 1 (meddelandetjänster får fortsätta att frivilligt granska innehållet i användarnas meddelanden). Europaparlamentet vill att granskning endast skall få ske vad gäller personer eller grupper som misstänks för brott.

På den punkten verkar de två institutionerna fortfarande stå långt från varandra.

Sedan har vi den heta frågan om totalsträckskrypterade meddelanden. Där tycks ministerrådet ha givit upp sin linje om granskning. I vart fall tills vidare, tills en framtida revision av lagen.

» This Regulation shall not prohibit, make impossible, weaken, circumvent or otherwise undermine […] encryption, including end-to-end encryption, implemented by the relevant information society services or by the users [or] create any obligation that would require a provider of hosting services or a provider of interpersonal communications services to decrypt data or create access to end-to-end encrypted data, or that would prevent providers from offering end-to-end encrypted services.«

Förhoppningsvis täcker detta även client-side-scanning på användarnas telefoner och datorer innan ett meddelande krypteras och sänds iväg. (Vilket var ministerrådets tidigare knep för att kringgå totalsträckskryptering samtidigt som man kunde påstå att man respekterade den.)

Vad gäller allmänt tillgängligt innehåll på nätplattformar noterar ordförandeskapet att artikel 8 i EU:s Digital Services Act hindrar generell övervakning. Dock måste webhotell, andra som tillhandahåller tjänster samt sociala medier vidta åtgärder om de får kännedom om olagligt innehåll. I sitt dokument vill man ha in medlemsstaternas åsikter om hur detta skall formuleras.

En intressant fråga är hur man ser på det »EU Center« som finns i EU-kommissionens ursprungliga förslag. Tanken är att sätta upp en gemensam funktion i anslutning till Europol som tar emot och bedömer alla rapporter om innehåll som misstänks innehålla sexuella övergrepp mot minderåriga. På så sätt kan en första bedömning göras där – och de nationella polismyndigheterna slipper dränkas av anmälningar och tips som i de flesta fall är felaktiga eller dubletter. Vilket i sig kan vara en bra idé som frigör polisens resurser till verkligt utredningsarbete.

Men frågan är om detta »EU Center« även skall ägna sig åt att på egen hand skanna allmänt tillgängligt innehåll i jakt på olagligt innehåll. Det är en verksamhet vars syfte lätt kan utökas när den väl finns på plats. Risken är att det kan komma att leda till att vi får en EU-institution som granskar i princip allt som publiceras online, som sedan kan kopplas till DSA och annan lagstiftning. Eller till medlemsstaternas begränsningar av yttrandefriheten.

Torsdagens trilogförhandling sker bakom stängda dörrar. Men information om vad som skett lär börja läcka ut nästa vecka.

Om man vill spekulera kan Europaparlamentets nej till en förlängning av Chat Control 1 visa att parlamentet menar allvar – och därmed sätta press på ministerrådet.

• Ministerrådets arbetsdokument »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

På vems sida står Meta?

16 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Meta tar bort totalsträckskryptering, ber politiker om mer reglering och bedriver en lobbykampanj för åldersverifiering i alla våra enheters operativsystem.

För inte så länge sedan var nyheten att Meta (Facebook/Messenger, Instagram & WhatsApp) rullade ut totalsträckskryptering (E2EE) för de användare som ville ha sådan.

Nu är nyheten att Instagram drar tillbaka möjligheten till totalsträckskryptering i sina direktmeddelanden.

Sett som en isolerad företeelse är detta märkligt. Den officiella förklaringen är att så få använde totalsträckskrypteringen.

Samtidigt känns det mer som att man anpassar sig till en ständigt expanderande övervakningsstat och dess krav på att få ta del av innehållet i medborgarnas elektroniska kommunikationer.

Men, som datasäkerhetsexperten Karl Emil Nikka påpekar borde användare inte behöva aktivera totalsträckskryptering över huvud taget. Det borde vara påslaget som standard. Vilket också var Metas ambition och linje för bara ett par år sedan.

Detta är inte Metas enda policyförändring. På senare år har koncernen drivit linjen om lagstiftning kring åldersgränser och annan reglering av sociala medier. Vilket är en lobbykampanj som nu börjar bära frukt i många olika länder samtidigt – trots att det är en usel och farlig idé som sågas av över 400 ledande forskare.

Meta har också bedrivit lobbying för linjen att man skall bygga in funktioner för åldersverifiering i telefonernas och datorernas operativsystem. Vilket i fallet med open source-system som Linux är omöjligt (även om enskilda distributioner kanske faller till föga).

Även detta börjar nu bli verklighet, med början i vissa amerikanska delstater.

Tar man ett steg tillbaka och betraktar helheten känns det uppenbart att Meta vill lägga mer ansvar på lagstiftning och mindre på sig själva. Vilket kanske kan vara rationellt ur deras perspektiv. Men förödande för ett fritt och öppet internet.

Det tycks som att Meta inte står på användarnas sida – trots att dessa användare (och deras data) är företagets största tillgång.

Relaterat:
• Nikka Systems: Meta slutar stödja säkra Instagram-meddelanden »
• Politiken struntar i forskarnas varningar – kräver åldersgränser för sociala medier »

Politiken tar kontroll över internet

5 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Det är en väldig fart på regleringen av internet just nu. Politiken »tar kontroll över utvecklingen«, som Magdalena Andersson (S) uttrycker saken.

Vilket är en diskutabel position. Politisk styrning och utveckling visar sig ofta vara oförenliga storheter.

Åldersgränser, anonymitet, övervakning och censur är några aktuella ämnen. Dessutom har vi EU-kommissionens förslag till nytt datalagringsdirektiv, som förväntas komma under mandatperioden.

Om ministerrådet får bestämma skall data om i princip allt du gör online lagras – ner till minsta matbeställning.

I Sverige finns ett tillfälligt stoppat förslag om att operatörerna skall tvingas lämna ut innehållet i elektroniska meddelanden till myndigheterna – i läsbar form.

Vilket betyder av-krypterad information. Vilket i sin tur kräver bakdörrar till krypterad kommunikation. Det är en röd linje, av många goda skäl.

Och när man talar om lämna ut innehållet – då får man förutsätta att även det lagras. Vilket i så fall är ett rätt stort kliv från att »bara« lagra metadata om dina kommunikationer.

Sammantaget framstår det som ett irreversibelt flöde av nya övervaknings- och regleringsförslag.

Ett skäl kan vara att den tekniska utvecklingen nu möjliggör den kontroll av medborgarna som är en oemotståndlig frestelse för makthavare. Och med AI blir massövervakning skalbar.

Ett annat skäl är att internet är ett relativt nytt fenomen – och därmed obruten mark för reglering och byråkrati. Varesig det behövs eller ej. Genom att lägga sig i saker de ofta inte begriper försöker politikerna motivera sin existens.

Ett tredje skäl kan vara att politikerna på riktigt är rädda för folket. Speciellt när tecken tyder på en spricka mellan det officiella politiska projektet och delar av befolkningens åsikter.

Själv är jag övertygad om att politikerna hatar internet. Det ger folk möjlighet att ifrågasätta och lägga sig i, istället för att tiga och lyda. Det möjliggör spridning av andra åsikter än de officiellt påbjudna. Det gör det möjligt för folk att organisera motstånd mot idiotiska förslag.

Fria informationsflöden decentraliserar makt. Därför har makthavare alltid varit emot en sådan utveckling – från boktryckarkonsten och framåt.

Chat Control 2: Nu börjar förhandlingarna

25 februari 2026 av Henrik Alexandersson

Torsdag den 26 februari börjar förhandlingarna om Chat Control 2 mellan EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet. Här är en översikt av läget.

Men först: Det råder en del förvirring då den nuvarande lag som tillåter meddelandetjänster att frivilligt skanna sina användares icke-totalsträckskrypterade meddelanden (Chat Control 1) håller på att förlängas i väntan på Chat Control 2.

Det är i sig en problematisk lag – men tillfällig i väntan på att man kommer fram till ett förhandlingsresultat för CC2.

CC1 är inget vi vill ha – men praktiskt sett är det viktigare att lägga energi på att se till att CC2 (som är den lag vi kommer att få leva med på lång sikt) blir så bra som möjligt.

• Således, fokus på Chat Control 2:

Läget inför förhandlingarna är, som vi tidigare kunnat rapportera, följande:

EU-kommissionens ursprungliga förslag finns kvar i bakgrunden. Det innebär obligatorisk skanning av allt innehåll i alla användares elektroniska meddelanden, filer i molnet med mera. Det var tänkt att även gälla totalsträckskrypterad kommunikation (även om det inte fungerar i verkligheten).

EU:s ministerråd drev länge idén om client-side-scanning. Det vill säga spionprogram på system- eller applikationsnivå på alla telefoner och datorer, som granskar innehållet i meddelanden redan innan de krypteras och sänds. Dock lyckades man inte få tillräcklig majoritet för detta förslag.

Rådet är därför, enkelt uttryckt, nu istället för en förlängning av den frivilliga skanningen inom ramen för CC1.

Europaparlamentets position fastställdes redan i oktober 2023 och är, kortfattat:

Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.
Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
Ingen skanning efter olagligt innehåll i elektroniska konversationer (text, IP-samtal m.m.).

Under hösten har EU-kommissionen signalerat att den föredrar Europaparlamentets hållning framför ministerrådets, om den måste välja.

Nu börjar förhandlingarna, som sker bakom stängda dörrar. Här är förhandlingsdokumentet, med alla de tre institutionernas positioner (PDF). »

Här gäller det att Europaparlamentet håller fast vid sin position – som antogs i unikt stor enighet. Men bakom den eniga fasaden finns krafter inom delar av den socialdemokratiska gruppen S&D och borgerliga EPP som egentligen vill ha en så omfattande övervakning som möjligt. För dem var parlamentets nej mest ett sätt att få bort frågan från EU-valrörelsen.

Framåt slutet av veckan lär information från trilog-förhandlingarna börja läcka ut.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0