EU

Denna kategori använder vi för att samla nyheter och poster som har med EU att göra. Idag kommer de flesta initiativ som gäller internetfrågorna därifrån - för att sedan bli lag i medlemsstaterna.

Europaparlamentet ger EU:s demokratisköld grönt ljus

15 september 2026 av Henrik Alexandersson

Europaparlamentet säger ja till en europeisk demokratisköld. Frågan är om den kommer att vara vänd utåt eller inåt.

Med röstsiffrorna 420-220 (26 avstod) har Europaparlamentet i dag godkänt en rapport om EU:s nya demokratisköld. Detta är inte lagstiftning, utan mer av en handlingsplan för EU – och parlamentets rapport är i huvudsak en åsiktsförklaring. Rapportör är den svenske moderaten Tomas Tobé.

Lagstiftning ger konkreta befogenheter och rättsliga gränser. Demokratiskölden är betydligt mer lös i kanterna: Ett politiskt ramverk under vilket en rad befintliga och nya verktyg skall samlas och utvecklas, men utan tydliga regler. Vilket är något dess kritiker (partier till höger och vänster plus yttrandefrihetsvänner) varnar för.

En central utgångspunkt är att skydda EU mot otillbörlig påverkan från yttre aktörer – som Ryssland och andra fientligt sinnade stater. Vilket förvisso är angeläget. Men frågan är om man gör det bäst genom att skapa ännu en byråkratisk apparat.

Det börjar bli något av ett mönster att man vill stoppa information som anses skadlig istället för att bemöta den. För detta bygger man upp en ny byråkrati som även kan användas för att begränsa andra åsikter som man för tillfället finner icke önskvärda.

En byråkrati som i fel händer (eller av missriktad välvilja eller oförstånd) kan användas mot inre mål. I parlamentets debatt nämndes särskilt inhemsk desinformation – och populistiska politiska partier som fått stort stöd i opinion och valresultat som problem i sammanhanget.

Om man utvecklar den tanken bör man även fråga sig hur demokratiskölden kan komma att användas av ovan nämnda populistiska partier, om de tar sig till makten. Speciellt som man menar att de inte är demokratiskt pålitliga. Detta är ett tveeggat svärd.

The Bad Man Principle: En frihetsinskränkande befogenhet bör bedömas utifrån hur den kan användas av en framtida regering som man inte litar på – inte utifrån dagens regerings deklarerade goda intentioner.

Men nu är vi ändå där. Den så kallade demokratiskölden leder bland annat till hårdare tillämpning av redan problematiska regler som EU:s Digital Services Act; ett europeiskt nätverk av faktagranskare; mer mikrostyrning av sociala medier; stöd till etablerade medier, civilsamhällesorganisationer och andra aktörer som anses stärka den demokratiska motståndskraften – med mycket mera. (Läs mer »)

Kritiker varnar för att detta i förlängningen kan minska friheten online och ge politiska institutioner större inflytande över informationsmiljön.

EU:s demokratisköld visar alla tecken på att vara ytterligare ett politiskt initiativ med goda intentioner som med tiden riskerar att drabbas av oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Det avgörande blir därför inte vad demokratiskölden kallas, utan vilka konkreta befogenheter och verktyg som så småningom placeras bakom den.

(Samtliga svenska ledamöter i Europaparlamentet förutom de tre från SD röstade ja till rapporten.)

• Europaportalen: EU-parlamentet vill stärka demokratiförsvaret – var tredje röstade nej »

• EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket? »

• EU: 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »

CC0

Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU

14 september 2026 av Henrik Alexandersson

Efter att ha fått sitt förslag om 15-årsgräns för sociala medier stoppat av det franska författningsrådet ber president Macron nu EU införa en sådan.

Det är ett klassiskt knep bland EU:s medlemsstater: Om det är något du inte kan få igenom på hemmaplan – se då till att genomföra det i EU istället.

För en månad sedan sa Frankrikes författningsråd nej till regeringen Macrons 15-årsgräns för sociala medier. Rådet slog fast att:

• Ett sådant förbud förutsätter i praktiken att alla användare, även vuxna, måste bevisa sin ålder. Då krävs tydliga rättsliga ramar och integritetsskydd.

• Ett generellt och odifferentierat förbud mot sociala medier för alla under 15 år är ett oproportionerligt ingrepp i minderårigas yttrande- och informationsfrihet.

President Macron gav då sin premiärminister i uppdrag att skriva om förslaget. Målet är enligt Élyséepalatset att få ett nytt system på plats före våren 2027.

Men ett sådant förslag måste respektera de begränsningar författningsrådet just satt upp.

Samtidigt växlar Macron upp EU-spåret och uppmanar i ett brev EU och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att införa en enhetlig 15-årsgräns för hela unionen.

von der Leyen har själv aviserat att kommissionen skall presentera förslag om barns tillgång till sociala medier efter sommaren. Vilket sammanfaller lägligt med det State of the Union-tal som hon skall hålla i Europaparlamentet på onsdag.

Som vi redan rapporterat sägs bland annat en gemensam åldersgräns och den nya EU-appen för ålderskontroll lyftas fram i talet. Initiativet kallas EU Kids Act.

Vi lyssnar och återkommer med en rapport på onsdag.

• Macron Seeks EU Law After France Rejects Under 15 Social Media Ban »

Relaterat:
• Början till slutet för åldersgränser online »
• Åldersgränser online och AI-frågor på gång i EU »

CC0

Mer övervakning. Men blir vi säkrare?

13 september 2026 av Henrik Alexandersson

Så har ytterligare en valrörelse passerat utan att någon brytt sig om övervakningsfrågorna.

Det är inte bara politikerna som duckar ämnet. Den ständigt växande övervakningsstaten har brett folkligt stöd – eftersom människor är rädda.

Visst, det är nya tider nu – med en del påtagliga hot mot vår säkerhet. Men vi har inte ens stannat upp för att fundera över om mer övervakning fyller sitt syfte och vilket slags övervakning som i så fall är lämplig.

Alla torde vara överens om att människor som på konkreta grunder misstänks för allvarliga brott skall kunna övervakas. Den som begår brott kränker andras rätt till säkerhet och egendom och bryter mot lagen. Det tillhör statens kärnuppgifter att utreda brott, lagföra gärningsmän och skydda andra från deras framfart. Frågan är dock hur träffsäker denna övervakning är.

Enligt regeringens årliga redovisning hade hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation bidragit till åtal i en tredjedel av de redovisade fallen. För hemlig rumsavlyssning var motsvarande siffra 42 procent. Det innebär inte att all övrig avlyssning är fel eller meningslös. Men siffrorna pekar på att man långt ifrån alltid kan utgå från att ens övervakning där man utreder ett konkret brott träffar rätt.

Man kan även fundera över kontrollmekanismerna. Inte en enda begäran om tillstånd för hemlig rumsavlyssning (över 500) har avslagits av domstol sedan 2022. Och då finns ändå allmänna ombud som skall bevaka den enskildes integritetsintresse i processen.

Dagens Juridiks chefredaktör William Eriksson skriver i en krönika…

»Antingen är åklagarnas bedömningar alltid perfekt avvägda. Eller så fungerar inte kontrollmekanismen och de rättssäkerhetsgarantier som vår justitieminister alltid framhåller när han pratar om utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning.«

Ett uppenbart problem med hemliga tvångsmedel är deras indirekta konsekvenser. Ta till exempel hemlig dataavläsning (spionprogram på misstänktas digitala enheter). En metod för att ta sig in i sådana enheter är att utnyttja säkerhetsluckor i mjuk- och hårdvara.

Om myndigheterna känner till en sådan sårbarhet uppstår ett dilemma: Rapporterar man den så att den kan åtgärdas, eller håller man den hemlig för att kunna fortsätta använda den? I det senare fallet kan samma säkerhetslucka även utnyttjas av kriminella, främmande makt eller andra angripare. Vilket i sin tur gör oss alla mindre säkra.

Det bredare problemet är massövervakningen. Det vill säga när man övervakar alla, utan brottsmisstanke. För att informationen kan vara bra att ha.

För att parafrasera EU-domstolen när den upphävde EU:s datalagringsdirektiv: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Det är ett hinder EU:s institutioner nu försöker ta sig runt. EU-kommissionen arbetar med att ta fram ett nytt datalagringsdirektiv. Ett skarpt förslag sägs komma innan nästa sommar.

En svensk lagrådsremiss föreslår till och med att datalagring skall utökas från metadata till innehåll – och att detta innehåll skall kunna överlämnas till myndigheterna i läsbar (av-krypterad) form. Efter att tunga remissinstanser som försvarsmakten sågat förslaget har det dock lagts på is för tillfället. I vart fall till efter valet.

Även Chat Control hör hemma i denna diskussion. Förslaget öppnar för granskning av innehåll i privata elektroniska meddelanden hos människor som inte är misstänkta för brott. Ändå vill staten kontrollera din privata elektroniska korrespondens.

Övervakningsstaten sväller ständigt i något slags enkelriktat flöde. Nya befogenheter läggs till gamla, medan diskussionen om den samlade effekten på den personliga integriteten är så gott som obefintlig.

Frågan är hur mycket mer övervakning vårt samhälle tål innan det blir ett demokratiskt och praktiskt problem.

CC0

EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket?

9 september 2026 av Henrik Alexandersson

Blir EU:s nya demokratisköld ett skydd mot yttre krafter som vill skada oss – eller ett verktyg för att kontrollera och styra informationslandskapet?

På tisdag förmiddag nästa vecka (15/9) skall Europaparlamentet debattera slutrapporten från specialutskottet för en europeisk demokratisköld (2025/2069(INI)). Någon tid för votering framgår dock inte av parlamentets dagordning i skrivande stund.

Den europeiska demokratiskölden har den ädla ambitionen att skydda oss mot otillbörliga påverkansförsök från yttre aktörer som vill oss illa – men också mot desinformation och manipulation av informationsmiljön i vidare mening. Och det är den senare delen som väcker frågor.

Den europeiska demokratiskölden är ett märkligt djur. Detta är huvudsakligen ett handlingsprogram, inte ett enskilt lagförslag. Kommissionens egen tracker klassar den uttryckligen som ett »non-legislative initiative« som redan är antaget. En del kan genomföras administrativt, medan sådant som kräver ny lagstiftning senare får gå den vanliga lagstiftningsvägen.

Europaparlamentets rapport är egentligen bara en åsiktsyttring. Men den avslöjar hur man tänker och den kan ge kommissionen dumma idéer. I delar går rapporten längre än vad kommissionen föreslagit. Den är framtagen av ett tillfälligt specialutskott, med den svenske moderaten Tomas Tobé som rapportör.

Så vad är det då som föreslås i parlamentets rapport?

TLDR: EU:s demokratisköld börjar som ett försvar mot främmande makts hemliga påverkansoperationer. Men Europaparlamentets rapport går längre. Den vill bland annat använda EU:s Digital Services Act för att motverka även inhemsk »desinformation«, begränsa vissa rekommendationsalgoritmer, ge större synlighet åt »verifierade källor« och demonetarisera innehåll som klassificeras som desinformation.

Några nedslag:

• Man vill ge det nyinrättade European Centre for Democratic Resilience en bindande rättslig grund, egen budget och en styrningsmodell där medlemsstaterna är representerade.

• European Centre for Democratic Resilience skall integreras i eller knytas samman med bland annat databaser över utländsk påverkan (FIMI), EU:s Rapid Alert System, EUvsDisinfo, European Digital Media Observatory och andra EU-organ. Det innebär i praktiken att olika system för att upptäcka informationspåverkan och för plattformstillsyn knyts närmare varandra.

• Demokratiskölden omfattar också ett europeiskt nätverk av faktagranskare och stöd till European Digital Media Observatory (EDMO). Problem kan uppkomma om EU-finansierade eller EU-erkända bedömningar används för att påverka synlighet, rekommendationer eller modereringsbeslut på privata plattformar.

• Rapporten vill skydda undersökande journalister och fria, oberoende medier samt ge ambitiös finansiering genom EU-programmet AgoraEU. Här uppstår frågor om politisk styrning genom finansiering och principen om armlängds avstånd mellan politik och media.

• Rapporten kopplar demokratisk motståndskraft till ett starkare civilsamhälle och vill även där använda AgoraEU-finansiering. Den öppna frågan är: Vilka organisationer betraktas som demokratistärkande, vem väljer dem och efter vilka kriterier?

• Man vill se skärpta regler och ökad transparens vad gäller politisk annonsering och politisk finansiering.

• Rapporten vill att Digital Services Acts (DSA) riskhantering skall kunna användas för att begränsa engagemangsbaserade rekommendationsalgoritmer och efterlyser samtidigt »due prominence« för oberoende pluralistiska medier och »verified sources«. Man nöjer sig alltså inte med att kräva transparens kring algoritmer, utan öppnar för att påverka hur lagligt innehåll rangordnas och vilka källor som skall ges större synlighet. (Den frågan kommer upp i samband med översynen av Direktivet om audiovisuella medietjänster, AVMSD.)

• Rapporten talar uttryckligen om att »demonetise disinformation«. Ekonomiska incitament kring det som klassificeras som desinformation skall begränsas.

• EU:s »Code of Practice on Disinformation« har integrerats i DSA-systemet och beskrivs som ett relevant riktmärke vid bedömningen av om plattformarna uppfyller DSA. Det som började som en frivillig uppförandekod har därmed blivit betydligt mindre frivillig när den används som måttstock inom ett regelverk där kommissionen kan utdöma mycket stora böter.

• Kommissionens planerade »DSA incidents and crisis protocol« välkomnas. Plattformar skall reagera snabbt med »preventive and corrective measures« vid manipulation eller valpåverkan, och myndigheter skall snabbt ingripa vid bristande efterlevnad. Att reagera på och bemöta otillbörlig påverkan är naturligtvis bra. Men förebyggande ingripanden i informationsflöden kring politiskt känsliga händelser känns som en betydligt knepigare fråga. Vad? Hur?

• Rapporten vill motverka koordinerade falska konton och låta plattformarna kontrollera att en människa finns bakom ett konto. Men den säger samtidigt att anonymitet online skall bevaras för bland annat journalister, aktivister, visselblåsare, dissidenter och politiska motståndare. Även satiriska konton skall få finnas kvar.

• Kommissionen och tillsynsmyndigheterna skall systematiskt undersöka och offentligt exponera dolda desinformationskampanjer som utnyttjar generativ AI. EU:s AI Office skall dessutom bidra med metoder och säkerhetsarbete kring stora språkmodeller.

• Man pekar särskilt ut meddelande-appen Telegram. Rapporten vill undersöka dess roll i bland annat kriminalitet, valpåverkan, spridning av desinformation, extremism och terroristinnehåll samt vill att alla tillämpliga EU-regler om bland annat innehållsmoderering tillämpas.

Och mycket annat. Ömsom vin, ömsom vatten.

Om jag skall plocka ut en sak är det att vi ser konturerna av en EU-politik där frågan inte längre är vilket innehåll som skall tas bort, utan också vilket innehåll och vilka källor som skall ges större synlighet. Det vill säga att vissa – av staten definierade medier eller typer av medieinnehåll – lyfts fram framför annat innehåll.

Redan begreppet »informationsmiljöns integritet« väcker en principiell fråga: Är statens uppgift att skydda människor mot främmande makts manipulation – eller att skydda själva informationsmiljön från information som myndigheterna anser vara felaktig eller obekväm?

Vi har tidigare beskrivit EU:s Demokratisköld som ett försök att bemöta desinformation med byråkrati. Vilket känns som en tveksam idé, då det på riktigt är viktigt att identifiera och bemöta utomstående krafters försök att skada oss, destabilisera vårt samhälle och sprida felaktig information om viktiga saker.

Kommer alla dessa olika, samverkande nya administrativa enheter att kunna sköta uppdraget på ett effektivt sätt – med respekt för grundläggande fri- och rättigheter? Eller kommer det att bli samma ineffektiva byråkrati som vanligt?

Kommer man att kunna motstå frestelsen att kontrollera och styra informationslandskapet för egna syften?

Europaparlamentets rapport om EU:s demokratisköld väcker fler frågor än den besvarar.

• Europaparlamentet: Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield (2025/2069(INI)) »

• Europaparlamentet: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »

Tidigare bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? (november 2025) »
• EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll? (juni 2026) »

CC0

Chat Control: Blandade signaler från partierna

6 september 2026 av Henrik Alexandersson

Båda de dominerande regeringsalternativen är splittrade om Chat Control. Bahnhofs valenkät visar att såväl Moderaterna som Socialdemokraterna undviker att ge ett tydligt svar.

Internetoperatören Bahnhof har genomfört en intressant enkät om nätfrågor bland de politiska partierna. En av frågorna rör Chat Control. Men för att sätta in svaren i sitt sammanhang kommer här först lite bakgrundsinformation.

Hösten 2023 enades Europaparlamentet – med mycket bred politisk uppslutning – om en position som i centrala delar säger nej till EU-kommissionens förslag om Chat Control 2.

Från höger till vänster enades man om att övervakning endast skall riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande. Parlamentet uttalade även stöd för rätten till totalsträckskrypterad kommunikation och rätten att vara anonym.

Detta var innan EU-valet 2024. Det är lätt att misstänka att parlamentets beslut var ett sätt att få bort frågan från EU-valrörelsen. Till exempel stod Socialdemokraterna bakom parlamentets position – trots att de uttalat stöd för Chat Control 2 både före och efter detta beslut.

I EU:s ministerråd har den svenska regeringen (M+KD+L) under processen stött olika kompromisser om Chat Control. Detta trots att M+L kampanjade på ett nej till Chat Control inför EU-valet.

Efter en del organisatoriska finter med formalia blev resultatet i Europaparlamentet i juli i år att Chat Control 1 kunde förlängas (frivillig skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden). M+KD+S+C röstade för en förlängning. L+V+SD röstade nej till en förlängning. MP avstod.

Nu till Bahnhofs enkät. Man frågar bland annat…

»Om ert parti får regeringsinflytande efter valet, kommer ni att verka för att Sverige i ministerrådet säger nej till Chat control, generell massövervakning och förslag som försvagar eller i praktiken omöjliggör totalsträckskryptering? Varför/varför inte?«

Centern: Vi kan (…) lova att vårt parti säger nej till förslag som inkluderar generell massövervakning och försvagar kryptering i ministerrådet och i EU-förhandlingarna.

Kristdemokraterna: Om frågan aktualiseras på nytt i ministerrådet är utgångspunkten (…) att Sverige ska verka för lösningar som effektivt bekämpar övergrepp mot barn utan att införa generell övervakning eller försvaga grundläggande integritets- och rättssäkerhetsprinciper.

Liberalerna: Under nästa mandatperiod kommer Liberalerna (…) verka för att utformningen av utkastet till CSAM-förordning revideras ytterligare i syfte att stärka den personliga integriteten.

Miljöpartiet: [Det är] vår förhoppning att förhandlingarna kommer att resultera i ett förslag till förordning som Miljöpartiet kan stödja. Det förutsätter att förslaget om Chat Control hålls utanför förordningen.

Moderaterna: Vi vet inte (…) hur den tekniska utvecklingen kommer se ut framöver. Vi kan därför inte ge ett definitivt svar på denna fråga.

Piratpartiet: Piratpartiet kommer att verka för att ministerrådet säger nej till alla av dessa punkter.

Socialdemokraterna: Genom en väl avvägd lagstiftning med inbyggda skyddsmekanismer skulle många brott både kunna förhindras och lagföras. Vi kommer alltid stå på barnens sida.

Sverigedemokraterna: Vi kommer att säga nej i ministerrådet, vi kommer inte godkänna några förslag som innebär att krypteringen försvagas.

Vänsterpartiet: [Vi motsätter oss] förslag om generell övervakning och storskalig skanning av människors privata kommunikation. Vi anser att Sverige även fortsättningsvis ska stå upp för rätten till privata, krypterade samtal och skydd för journalisters viktiga arbete.

Den breda enigheten från Europaparlamentet 2023 har spruckit. Men Bahnhofs enkät visar samtidigt ett betydande motstånd mot generell meddelandeskanning och försvagad kryptering.

Mycket är förutsägbart. Det är dock värt att notera att SD (som vill sitta i regering med M+KD+L) är beredda att säga nej till Chat Control 2 i EU:s ministerråd. Och att KD vacklar. Vilket i så fall betyder att en eventuell ny Tidö-regering är splittrad i frågan.

Även en eventuell rödgrön regering kommer att vara splittrad. Om frågan till slut avgörs i riksdagens EU-nämnd blir det svårt för de respektive regeringsunderlagen att hålla ihop.

Chat Control splittrar alltså båda regeringsalternativen – men framför allt vill Moderaterna och Socialdemokraterna inte säga nej. Och de har tillsammans en majoritet i riksdagens EU-nämnd.

Ministerrådets nuvarande förhandlingsposition innehåller visserligen inte kommissionens ursprungliga förslag om obligatoriska spårningsorder. Men den slutliga förordningen är fortfarande föremål för förhandling mellan EU:s ministerråd och Europaparlamentet – och frågan om skanning av privat kommunikation är inte avgjord.

Motståndet måste fortsätta. Nu väntar vi dels på att EU:s förhandlingar om Chat Control kommer igång igen efter sommaren, dels på besked om vilket slags regering vi kommer att få efter valet.

• Bahnhof: Så tycker partierna om Sveriges digitala framtid »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Åldersgränser online och AI-frågor på gång i EU

2 september 2026 av Henrik Alexandersson

EU återstartar efter sommaren. Kommissionsordförande Ursula von der Leyens linjetal i Europaparlamentet förväntas bland annat handla om åldersgränser online och unionens AI-politik.

Nu börjar EU-apparaten vakna till liv igen efter sommaruppehållet. Europaparlamentet startar med två veckor utskottsarbete och vi väntar på besked om när trilogförhandlingarna om Chat Control 2 skall återupptas.

Den 14-17 september sammanträder Europaparlamentet i Strasbourg.

Kl 09:00 onsdagen den 16 september håller EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sitt årliga »State of the Union«-tal.

Då väntas hon – bland mycket annat – presentera ett konkret förslag om åldersrestriktioner för sociala medier och vissa andra digitala tjänster.

Man kan också räkna med besked om hur medlemsstaternas nationella versioner av EU:s app för ålderskontroll, en så kallad mini-wallet, skall rullas ut och användas i praktiken. Dess autentiseringsskydd har dock redan kunnat kringgås.

Samtidigt har idén om åldersgränser för sociala medier stött på patrull och blivit allt mer ifrågasatt i olika länder som aktualiserat den.

AI sägs också få en framträdande plats i talet. Då kan vi kanske få besked om hur EU:s AI Act skall hanteras – efter att EU nyligen antog sitt »AI Omnibus«-paket för att förenkla de tidigare antagna reglerna, minska administrationen och göra förordningen mer innovationsvänlig.

Det kan även komma mer information om EU:s »Apply AI Strategy« som är tänkt att öka användningen av AI i Europa – och dess »AI-first policy«, som innebär att företag och myndigheter uppmanas att först överväga om och hur AI kan användas när de utvecklar nya system och tjänster.

Sedan har vi »RAISE – Resource for AI Science in Europe«, ett slags virtuellt europeiskt institut som skall samordna datorkraft, data, kompetens och finansiering för AI-baserad forskning. Detta omfattar bland annat 600 miljoner euro för tillgång till datorkraft samt planer på att öka Horizon Europes årliga AI-investeringar till över tre miljarder euro.

Även det nya lagförslaget »Cloud and AI Development Act« (CADA), som kommissionen lade fram i juni, kan komma upp. Det syftar bland annat till europeisk moln- och AI-suveränitet. Förslaget går ut på att minst tredubbla EU:s kapacitet för datacentrum inom fem till sju år.

Vi har också EU:s »AI Continent Action Plan« som bland annat omfattar EU-stödda »AI Factories« kring europeiska superdatorer och ett mindre antal betydligt större »AI Gigafactories« för träning av mycket avancerade modeller.

Sedan har vi den nyligen presenterade »Action Plan on Cybersecurity and AI«. Den är ett samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och cybersäkerhetsorganet ENISA. Syftet är att utöka Europas kapacitet att utvärdera avancerade AI-modeller, skydda AI-system mot angrepp och använda AI för att upptäcka cyberhot.

Och så har vi förra veckans beslut att klassificera ChatGPT som en mycket stor sökmotor enligt EU:s Digital Services Act, med de ytterligare skyldigheter och konsekvenser som följer av detta.

Nu återstår att se om von der Leyen lyckas ta något slags helhetsgrepp på denna djungel av AI-reglering och AI-initiativ. Bli inte förvånad om hon flaggar för mer reglering.

CC0

GRANITE ACT – USA:s motdrag mot utländsk nätcensur

1 september 2026 av Henrik Alexandersson

USA:s GRANITE Act är tänkt att skydda amerikanska medborgare och företag mot utländsk censur. Det kan fungera för små onlineplattformar. Men de stora sociala medierna sitter ändå fast i EU:s regelverk.

I USA börjar nu behandlingen av lagförslaget om en »GRANITE Act«.

Tanken är att hindra utländska myndigheter från att använda amerikanska domstolar för att tvinga fram censur mot amerikanska medborgare och företag.

Enligt förslaget förbjuds amerikanska domstolar att erkänna eller verkställa utländska domar, böter, order eller krav vilka grundar sig på utländska censurlagar som krockar med det amerikanska grundlagsskyddet för yttrandefrihet (First Amendment).

Lagen omfattar inte bara domstolsbeslut utan även administrativa böter och krav som skickas direkt från utländska tillsynsmyndigheter (exempelvis brittiska Ofcom eller EU).

Amerikanska personer eller plattformar som drabbas av utländska censurkrav får rätt att stämma den utländska myndigheten i en federal amerikansk domstol, för att få fastslaget att kravet inte får verkställas i USA.

Lagen ger dock inte rätt till skadestånd eller beslag av utländska tillgångar.

Detta är alltså framför allt en amerikansk verkställighetsspärr, inte ett förbud mot utländsk reglering. Den försvarar amerikanskt territorium och amerikanska domstolar mot att användas som indrivnings- eller verkställighetsorgan.

Den löser däremot inte problemet med den så kallade Brysseleffekten, där amerikanska plattformar ändrar sina globala regler för att slippa sanktioner eller behålla tillgången till den europeiska marknaden.

GRANITE Act har lagts fram som ett direkt svar på att utländska internetregleringar, framför allt Storbritanniens Online Safety Act, har börjat tillämpas globalt.

Den brittiska mediemyndigheten Ofcom har utfärdat hundratals kravbrev till amerikanska teknikbolag och bötfällt amerikanska sajter som 4chan, vilket i USA ses som ett direkt hot mot deras konstitutionella rättigheter.

Även EU:s Digital Services Act, dess extraterritoriella räckvidd och möjligheten till böter på upp till sex procent av den globala årsomsättningen hör till den politiska bakgrunden. Det innebär dock inte att varje DSA-beslut automatiskt kan betraktas som ett censurbeslut enligt GRANITE Act.

Här kan man notera att de flesta större sociala medier har europeiska dotterbolag, ofta på Irland. Och de lär knappast skyddas av den nya amerikanska lagen.

Om ett beslut under DSA riktas mot ett europeiskt koncernbolag, en europeisk etablering eller tillgångar som tillhör den ansvariga juridiska personen, kan det fortfarande verkställas inom EU. GRANITE Act skyddar alltså inte koncernens europeiska verksamhet eller tillgångar mot europeiska sanktioner.

Då GRANITE Act inte tillåter beslag av utländska tillgångar som motåtgärd, lämnas dotterbolag i till exempel EU alltså fortfarande öppna för europeiska sanktioner.

Vilket innebär att sociala medier och andra plattformar inte skyddas så väl av den nya lagen som man först kan få intryck av.

Eftersom lagen bara skyddar verksamheten i USA, tvingas de stora teknikbolagen i praktiken att välja mellan tre spår om EU:s krav blir alltför hårda:

Geografisk blockering: Att helt stänga av vissa funktioner eller blockera specifikt innehåll för användare i Europa, medan det förblir fritt tillgängligt i USA.

Separata system: Att helt skilja på den amerikanska och den europeiska versionen av plattformen, så att europeiska censurregler inte smittar av sig på vad amerikaner får se.

Lämna marknaden: För mindre plattformar (som 4chan, Kiwi Farms, Rumble och Gab) är det ofta för dyrt att anpassa sig eller driva rättsprocesser i Europa. De kan då välja att dra sig ur den europeiska marknaden och lita på det amerikanska skyddet mot verkställighet. (Om de fortsätter att rikta sina tjänster till EU omfattas de dock fortfarande formellt sett av DSA.)

För de stora teknikjättarna (som Meta, Google, Microsoft och Apple) är det extremt svårt att undvika EU:s regelverk.

DSA innehåller visserligen inget enkelt förfarande för att permanent förbjuda en utländsk plattform. Däremot kan en nationell domstol under vissa förutsättningar besluta om tillfälliga, förlängningsbara begränsningar av åtkomsten till tjänsten.

Och om en plattform klipper alla band med EU och vägrar inställa sig i rättsprocesser, blir de tillfälliga blockeringarna och de ekonomiska sanktionerna ett permanent tillstånd som i praktiken stänger dem ute från marknaden.

Vidare tjänar de stora bolagen miljarder på europeiska annonsörer och prenumeranter.

Om de fysiskt drar sig ur EU kan europeiska företag förbjudas att köpa annonser på plattformarna. Europeiska banker och kreditkortsföretag kan tvingas stoppa betalningar. Och Apple App Store och Google Play Store i Europa skulle tvingas ta bort respektive plattforms appar.

Enligt artikel 13 i Digital Services Act måste en plattform som saknar etablering i EU men erbjuder tjänster inom unionen utse en rättslig representant här. Om man vägrar bryter man mot förordningen. Det ger medlemsstaterna (och för de största plattformarna även kommissionen) möjlighet att ingripa och utfärda sanktioner.

Så att »fly« till USA kan kanske fungera för mindre plattformar som drivs av ideologi och som inte är beroende av den europeiska annonsmarknaden.

Men för de börsnoterade jättarna är den europeiska marknaden helt enkelt för lönsam för att de skall stänga dörren och flytta ut.

VPN kan hjälpa användarna att kringgå geografiska spärrar, men löser inte plattformarnas juridiska eller kommersiella problem.

Jokern i leken är hur allt detta passar in i de aktuella transatlantiska relationerna och i vilken mån USA ser DSA (med mera) som handelshinder. Det är ju väl känt att den amerikanska administrationen har åsikter om yttrandefriheten i Europa.

• Federal GRANITE Act Aims to Shield Americans From Foreign Censorship »

CC0

Med DSA tar EU kontroll över ChatGPT

31 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Open AI:s ChatGPT tvingas in under EU:s Digital Services Act. Kommer vi i Europa att få en urvattnad AI-light på grund av politisk styrning och mer byråkrati?

EU-kommissionen meddelar:

»Today, the Commission has designated ChatGPT as a Very Large Online Search Engine (VLOSE), as well as Reddit and Roblox as Very Large Online Platforms (VLOPs), under the Digital Services Act (DSA). These services declared that they reach at least 45 million average monthly users in the EU and thus meet the threshold for designation.

Following the notification of the designations, these services have four months, i.e. by January 2027, to comply with the additional DSA obligations for VLOPs and VLOSEs, such as assessing and mitigating the systemic risks stemming from their service and algorithmic systems related to the dissemination of illegal content, the negative effects on minors, users’ physical and mental well-being, fundamental rights, electoral processes and public security.«

DSA vs. Reddit kan bli annorlunda och intressant. Men låt mig här fokusera på DSA vs. ChatGPT.

EU-kommissionen tänker alltså reglera ChatGPT med en lag som skrevs innan modellen ens existerade. Dessutom omfattas OpenAI redan av AI Act, som har ett delvis annat regelverk och en annan tillsynsstruktur.

Låt oss börja med att fråga oss hur detta är tänkt att gå till.

DSA föreskriver inte exakt hur ChatGPT skall förändras. Men dess breda och vaga krav på att begränsa systemrisker ger kommissionen och OpenAI starka incitament att välja försiktiga, restriktiva och byråkratiskt försvarbara lösningar.

För att motverka systemrisker, desinformation och olagligt innehåll kommer modellen att behöva tränas grundligt med mänsklig feedback. Så att den vägrar svara på skadliga instruktioner. I sammanhanget måste någon avgöra vad som skall anses vara sant respektive falskt, vilket inte alltid är helt uppenbart. Men det sker väl redan i någon mening.

Ett automatiserat system behöver skanna användarens fråga innan den når AI:n och skanna AI:ns svar innan det visas för användaren. Detta för att blockera till exempel skadligt eller olagligt innehåll och hatretorik.

När ChatGPT söker på webben kommer algoritmerna att behöva prioritera att hämta information från betrodda nyhetsmedier och officiella källor – för att förhindra spridning av rykten, speciellt i samband med val.

Risken är alltså att AI-modellen i högre grad kommer att prioritera regulatorisk riskminimering framför maximal nytta för användaren.

Detta kan även skapa tryck på OpenAI att införa ålderskontroller och särskilda begränsningar för minderåriga. I värsta fall kan sådana kontroller utvecklas till ett allmänt ID-krav för att få tillgång till vissa svar.

Compliance kommer att kräva ett helt nytt lager av byråkrati. Oberoende (men av EU godkända) externa revisorer kommer minst en gång om året att behöva granska OpenAI:s efterlevnad, riskbedömningar och riskbegränsande åtgärder. De skall ges tillgång till relevanta data och lokaler. Kommissionen kan dessutom kräva förklaringar av algoritmsystemens konstruktion, logik, funktion och testning.

Det är ännu oklart hur DSA:s traditionella system för anmälningar, motiveringar och överklaganden skall kunna överföras till en tjänst som genererar nya svar i realtid.

Det finns skäl att tro att detta blir tungrott.

Traditionella plattformar modererar genom att ta bort specifika inlägg eller blockera användare. En LLM genererar unikt innehåll i realtid baserat på sannolikheter.

Kritiker menar att det är tekniskt omöjligt för OpenAI att garantera att modellen aldrig genererar »skadligt innehåll«, eftersom ett unikt genererat svar inte kan modereras på samma sätt som ett redan publicerat foruminlägg.

DSA kan även tvinga OpenAI att lämna ut interna data till myndigheter och forskare. Vilka ChatGPT-data detta kan omfatta är ännu oklart. Eftersom tjänstens rådata kan bestå av privata konversationer väcker reglerna särskilt känsliga frågor om personuppgifter, anonymisering och företagshemligheter.

Man kan i sammanhanget notera att ChatGPT på grund av sin popularitet drabbas av fler regler och mer byråkrati än mindre konkurrenter som inte når DSA:s tröskelvärde.

Nu är frågan om ChatGPT kommer att räta in sig i EU-ledet. I så fall är nästa fråga om man kommer att göra de aktuella förändringarna globalt eller om vi i EU kommer att få något slags urvattnad, modererad och begränsad light-variant.

Ju mer styrning vi får, desto färre tankar, idéer och metoder kan prövas mot varandra. Vilket rimligen påverkar utvecklingen negativt.

Men politikernas kontrollbehov tycks vara oändligt.

»Det är viktigt att politiken tar kontroll över utvecklingen«, som Magdalena Andersson sa om internet.

• EU-kommissionen: Commission designates ChatGPT, Reddit, Roblox under Digital Services Act »

Slut på rättslösheten för YouTubes kreatörer?

30 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Amerikanska FTC undersöker om YouTube följer sina egna användarvillkor när företaget begränsar innehåll eller stänger av kanaler. Samtidigt kräver EU att användarna skall kunna överklaga sådana beslut.

Man ser ibland hur människor som driver YouTube-kanaler kan få dem stängda utan någon rimlig motivering. (Ibland på grund av organiserade och felaktiga massanmälningar.)

Frågan granskas nu av det amerikanska tillsynsorganet FTC. Myndigheten inledde förra året en bred granskning av hur plattformar har stängt av, demonetiserat, nedprioriterat eller på andra sätt begränsat användare. Som politisk bakgrund finns bland annat modereringen under pandemin och efter det amerikanska presidentvalet 2020.

Nu uppges FTC utreda om YouTube har brutit mot konsumentskyddslagstiftningen genom att stänga av konton eller nedprioritera innehåll i strid med sina egna regler.

Vilket är ett problem som drabbar många vanliga Youtube-kreatörer. Reglerna är otydliga och de tillämpas inte konsekvent. Människor lämnas rättslösa.

Den rättsliga princip som FTC tycks utgå från är att YouTube måste följa de användarvillkor som företaget presenterar för sina användare. Man betraktar det alltså främst som en fråga om konsumentskydd, snarare än yttrandefrihet.

Myndigheten granskar därför om YouTubes användarvillkor har fått kreatörer att tro att visst innehåll är tillåtet, för att de sedan plötsligt får sina videor raderade eller sina kanaler nedstängda.

FTC-ordföranden Andrew Ferguson har sammanfattat principen ungefär så här: Ett företag får i stor utsträckning bestämma sina egna regler, men måste sedan följa de regler som det har presenterat för konsumenterna.

Om FTC väljer att gå vidare måste myndigheten visa att YouTube har vilselett eller behandlat användarna på ett oskäligt sätt. YouTube kan då behöva förklara och dokumentera hur reglerna har formulerats och tillämpats och hur överklagandena faktiskt har hanterats.

Här i Europa har vi EU:s Digital Services Act (DSA), som bland annat kräver att YouTube (m.fl.) lämnar en klar och konkret motivering till varför innehåll begränsas eller ett konto stängs av. Användaren skall även erbjudas en kostnadsfri intern överklagan som behandlas omsorgsfullt och inte enbart avgörs med automatiserade medel.

Det finns även möjlighet till extern tvistlösning. I en tidig redovisning från Appeals Centre Europe fick användarna rätt i mer än tre fjärdedelar av de avgjorda ärendena mot Facebook, TikTok och YouTube. (I vissa fall berodde det på att plattformen inte hade lämnat över det aktuella materialet för prövning.) Tvistlösningsorganens beslut är dock inte bindande.

Vittnesmål om vaga standardsvar och närmast automatiska avslag tyder på att YouTube åtminstone delvis ignorerar DSA:s krav. Vilket förmodligen beror på den mycket stora mängden ärenden.

Än så länge har EU-kommissionen inte offentliggjort något konkret ingripande mot just YouTubes hantering av kanalstängningar och överklaganden. Vid systematiska överträdelser kan kommissionen dock besluta om böter på upp till sex procent av företagets globala årsomsättning.

Det intressanta är att FTC:s utredning och EU:s DSA utgår från samma grundläggande princip: Plattformarna måste ha tydliga regler, följa dem och erbjuda en verklig möjlighet till rättelse.

CC0

Övervakningslagarna är farligare tillsammans än var för sig

25 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

De olika verktyg och regler för övervakning och kontroll som rullas ut är allvarliga nog var för sig. Tillsammans skapar de en närmast »perfekt storm«.

Datalagring (ett nytt EU-förslag väntas i vinter) kan visa vem som kommunicerar med vem, när och hur samt i vissa fall var – och gör det möjligt att kartlägga människors kontaktnät och bygga sociogram.

E‑bevis gör det möjligt för rättsliga myndigheter i ett EU-land att kräva att tjänsteleverantörer i ett annat land lämnar ut eller bevarar användaruppgifter med mera.

Europols utökade mandat ger myndigheten större möjligheter att ta emot, behandla och utbyta personuppgifter från privata företag och nationella myndigheter.

EU:s digitala identitetsplånbok och ålderskontroller bygger upp en infrastruktur där aktiviteter online förutsätter digitala identitets- eller åldersbevis. Det knyter allt fler aktiviteter online till identifierade personer.

Kameraövervakning med ansiktsigenkänning i realtid gör människor automatiskt identifierbara och lokaliserbara på allmänna platser.

Chat Control öppnar för granskning av innehållet i medborgarnas privata elektroniska meddelanden.

AI, biometrisk analys och samkörning av register gör stora informationsmängder sökbara och gör det möjligt att kartlägga människor även om de inte misstänks för brott.

Lägg sedan till den utökade användningen av preventiva tvångsmedel – och flera av statens övervakningsverktyg kan användas utan konkret misstanke om att en viss person har begått brott.

Vad kan möjligen gå fel?

CC0