Femte juli

Nätet till folket!

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

EU, rätten till privatliv och yttrandefriheten

av

Sommarens EU-val kommer att vara viktigt för våra mänskliga rättigheter online. Speciellt rätten till privatliv och yttrandefriheten.

EU-politiken lär bli extra intressant nästa mandatperiod, 2024-29.

Lagstiftning i EU initieras av EU-kommissionen. Det sker som regel i så god till att ministerrådet och Europaparlamentet skall hinna klubba de nya direktiven och förordningarna innan mandatperiodens slut.

Efter EU-valet nästa sommar börjar sedan allt om på nytt – med nya lagar som bygger vidare på de gamla i något slags ständig expansion.

Mandatperiod efter mandatperiod har politiken ökat sin makt över internet, nu senast med sin Digital Services Act, DSA (Förordningen om digitala tjänster.)

Denna utveckling kommer att fortsätta under nästa legislatur.

Inte sällan står sådana förslag i strid med de grundläggande mänskliga rättigheterna. Framförallt är det två av dessa rättigheter som är viktiga vad gäller internet.

1: Rätten till privatliv och privat korrespondens

EU:s rättighetsstadga och Europadeklarationen om de mänskliga rättigheterna säger…

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har en snarlik formulering…

»Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens…«

Hur viktig och laddad denna princip är såg vi under de senaste årens strid om Chat Control 2 – som var tänkt att leda till svepande granskning av medborgarnas elektroniska meddelanden, utan misstanke om brott.

Det var denna grundläggande mänskliga rättighet som slutligen tvingade de folkvalda i Europaparlamentet att i praktiken döda förslaget. All uppmärksamhet gjorde att den inte gick att runda.

Men tro inte annat än att Chat Control kommer att komma tillbaka i ny tappning under nästa mandatperiod.

Att försvara medborgarnas rätt till privatliv är en ständigt pågående dragkamp i EU.

Den rimliga principen är: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

2: Yttrandefriheten

EU:s rättighetsstadga och Europarådet formulerar denna mänskliga rättighet så här…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

FN säger samma sak fast åter med vissa smärre språkliga skillnader.

Här kan det komma att blåsa upp till storm under nästa EU-mandatperiod.

EU:s nya Digital Services Act öppnar för inskränkningar i yttrandefriheten. Och det saknas inte krafter som vill begränsa det fria ordet.

EU:s politiker försöker ständigt finna sätt att komma åt yttranden på nätet som de ogillar, men som inte är olagliga.

DSA:s nya statligt godkända nätcensorer (trusted flaggers / betrodda anmälare) balanserar farligt nära den röda linjen. De kommer att få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Ett annat problem är DSA:s möjlighet för myndigheter i ett land att beordra nedtagning av innehåll på servrar i ett annat land – även om innehållet inte är olagligt i det senare landet.

Ovanstående är bara två exempel på hur DSA rimmar illa med yttrandefriheten som den formulerats i de olika fördragen om mänskliga rättigheter.

Detta är viktigt när EU-kommissionen och medlemsstarterna försöker utnyttja de verktyg för att begränsa det fria ordet som DSA ger.

Här måste Europaparlamentet vara en vakthund som ser till att yttrandefrihetens princip upprätthålls.

Sedan kommer helt nya förslag som hotar ett fritt och öppet internet. Det är en ständigt pågående process. Till exempel lär frågan om krypterad kommunikation bli het.

Slaget om mänskliga rättigheter online kommer att stå under den tionde EU-legislaturen – med fokus på rätten till privatliv och yttrandefriheten.

Musk, X, EU, DSA och yttrandefriheten

av

Konflikten mellan Elon Musk och EU handlar ytterst om yttrandefrihet och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Som ett första test av EU:s nya Digital Services Act (DSA) ger sig EU-kommissionen nu efter X, Elon Musks sociala medieplattform tidigare känd som Twitter.

DSA är politikens försök att ta makten över det offentliga samtalet på internet.

För stora sociala media kräver DSA en armé av compliance officers och jurister för all den byråkrati som föreskrivs.

DSA införs stegvis och omfattar även statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers / betrodda anmälare – som skall få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Detta är en funktion som den svenska regeringen planerar att lägga under Post- & Telestyrelsen, PTS.

Man kan diskutera detaljerna i EU-kommissionens X-files. Vad är bäst – censur eller community notes? Skall videos från Hamas vidriga massaker den 7 oktober få visas? Var det klokt att ändra den blå dekalen från att betyda verifierad användare till betalande dito?

För att ta ett exempel kan jag tycka att community notes är bättre än censur.

Community notes ger bakgrund, sammanhang och exponerar lögner, desinformation och missförstånd – vilket har ett värde i sig. De ger en kontext till märkliga påståenden istället för att bara ta bort dem. De är självsanering genom crowdsourcing.

Men i grunden känns EU-kommissionens utredning som ett angrepp mot Elon Musk.

För att han säger saker som vissa ogillar; för att han i det närmaste är yttrandefrihets-fundamentalist; för att han hamnat på kant med det amerikanska politiska etablissemanget och för att X är en plattform där vanliga människor kan lägga sig i, ifrågasätta och utmana makten.

Samt för att EU vill markera vem som bestämmer. (Vilket tydligt framgår av den franske EU-kommissionären Thierry Bretons offensiva tweets. Hans nästa måltavla tycks vara Pornhub.)

Naturligtvis kan visst innehåll vara problematiskt. Ibland har Musk fel. (Hans uttalanden om Ukraina irriterar mig svårt.) Och det finns gott om skitskallar på nätet som inte kan uttrycka sig eller bete sig som folk, precis som i verkligheten i övrigt.

I konflikten mellan Musk och EU möts två olika kulturer. Dels den amerikanska där vem som helst får säga nästan vad som helst. Dels den europeiska – i vilken politik och förvaltning ängsligt vill sätta gränser för vad som får uttryckas.

Problemet med det senare är att alla politiker och tjänstemän – uttalat eller undermedvetet – har en agenda och personliga referensramar. Något opartiskt och ofelbart orakel existerar inte. Den som vill inskränka det fria ordet har som regel sina – inte nödvändigtvis ädla – skäl.

Det är inte alltid uppenbart vad som är rätt eller fel. Vissa saker som absolut inte fick sägas på sociala media i går är tillåtet och allmänt godtaget idag.

Att censurera sociala media strider delvis mot principen att yttranden inte får hindras i förväg. (Även om ett inlägg initialt publicerats hindrar censuren spridning.)

Istället bör eventuellt olagliga yttranden prövas rättsligt i efterhand. (Och i samband med detta kan eventuell radering av innehåll ske efter beslut i domstol.)

Detta gäller när staten lägger sig i, vilket den nu uppenbarligen gör. (Användarvillkor är däremot ett avtal mellan två parter, vilket är en annan sak.)

I den svenska yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap, §11) finns just ett sådant förbud mot förhandscensur.

Här står grundläggande rättigheter på spel. Artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna slår fast följande huvudprincip:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

EU-stadgan om de mänskliga rättigheterna säger exakt samma sak och är en del av EU:s fördrag. I sammanhanget är det värt att notera att EU-kommissionen förutsätts vara »fördragens väktare«.

Här kan det även vara på sin plats att påminna om FN:s »5 juli-resolution« som säger att mänskliga rättigheter offline även skall gälla online. (A/HRC/RES/20/8 som tillkom på initiativ av Sverige och USA.)

När DSA utarbetades varnade både tjänstemän och civilsamhälle för att delar av förordningen står i strid med de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Detta avvisades av den dåvarande svenska, socialdemokratiska regeringen – och ignorerades av de svenska ledamöter av Europaparlamentet som var centrala i beslutsprocessen.

Nu börjar vi se konsekvenserna.

Naturligtvis ogillar politikerna sociala media. De är en möjlighet för medborgarna att käfta emot, ifrågasätta och lägga sig i. Detta stör och tvingar makthavarna att försvara sin ståndpunkt. Det minskar deras makt.

Man kan undra vad EU tänker göra om Musk inte lyder och kanske inte heller betalar de böter Bryssel då kommer att ålägga X (6% av företagets omsättning)? Blockera X? En europeisk digital järnridå, som The Great Firewall of China?

Har man verkligen tänkt igenom det här?

Mer troligt är att X lämnar den europeiska marknaden.

Vilket i så fall innebär att den enda breda arena för samhällsdebatt där alla kan medverka på lika villkor stängs. På grund av politiskt tryck. Bad optics. (Och ändå möjligt att kringgå med VPN.)

Det är lite av ett Gutenberg moment över det hela. Tumultet när allmänheten fick tillgång till information som tidigare var förbehållen ett fåtal. Revolutionen i att kunna göra sin röst hörd och dela information med många.

Sedan får vi nog leva med att alla inte tycker likadant.

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

• EU-kommissionen: Commission opens formal proceedings against X under the Digital Services Act »
• Commission investigating X for alleged violations of EU content moderation rules »
• EU targets Musk’s X in first illegal content probe »
• X vs. EU: Elon Musk hit with probe over spread of toxic content »
• EU Bureaucrats Formally Investigate X Over Lack of “Disinformation” Censorship »

Going dark – EU:s krig mot krypterad kommunikation

av

Den svenska regeringen öppnade Pandoras ask. Nu planerar EU kriget mot kryptering och ny datalagring i en hemlig grupp bakom stängda dörrar.

För snart ett år sedan höll EU:s justitie- och inrikesministrar ett informellt möte i det då nytillträdda ordförandelandet Sverige. Efter lunch torsdagen den 26 januari var det dags att ge sig i kast med den svenska regeringens arbetsdokument »Going dark«.

Inledningen beskriver allehanda brottslig verksamhet som är kopplad till nätet och vilka problem detta medför för de rättsvårdande myndigheterna. Speciellt då krypterad kommunikation. Fast med betydande demokratiska brasklappar:

»In the view of the Presidency, it is therefore time to discuss ways and means to uphold the rule of law in the digital era, while preserving security, protecting privacy and fundamental rights, and also increasing European competitiveness. Effective law enforcement, acting in full compliance with democratic values, is a prerequisite for protecting the fundamental rights of our citizens, including the right to the protection of personal data, respect for private and family life, and freedom of expression.


In light of this, the Presidency wishes to initiate a holistic discussion, rooted in fundamental rights and also legal and technical realities, on access to data for law enforcement and judicial purposes. This discussion should seek to reconcile the protection of the right to a private life and personal data with the need for secure online environments and digital services to ensure the protection of victims of crime and keep our citizens and societies safe.«

Vilket faktiskt låter relativt balanserat. Problemet är att när man väl öppnat lådan kommer även de mindre balanserade, de dåliga och de direkt farliga förslagen. Så är det i princip alltid i EU – hur vackert man än uttrycker sig i ruta ett. The cat is out of the bag.

Dokumentet fortsätter att problematisera kring frågan med krypterad kommunikation och uppmanar till diskussion med alla inblandade intressenter. Allt är mycket allmänt hållet.

Det hela landade i att man skulle tillsätta en »High-Level Expert Group«. Därmed hamnade det hela under EU-kommissionen och inrikeskommissionär Ylva Johansson.

Gruppens syfte är att formulera en »strategisk vision för framtiden« och att föreslå hur man kan utöka och förbättra myndigheternas tillgång till data. (I sammanhanget kan nämnas att Europol nyligen fick rätt att bereda sig tillgång till data hos privata aktörer.)

Snabbt ändrades namnet från »High-Level Expert Group« till »High-Level Group«. För expertgrupper gäller nämligen högre krav på öppenhet och allsidighet, vilket man kanske tyckte var olämpligt i detta fall.

Under det svenska ordförandeskapets sista dagar, i juni 2023 höll denna grupp sitt första möte. Någon diskussion med alla inblandade intressenter var det inte längre fråga om. Men den kallar sig fortfarande en »collaborative and inclusive platform« på sin hemsida.

Enligt regelverket kan gruppen bjuda in representanter från en privata sektorn, akademien, NGOer, advokater och dataskyddsexperter vid enstaka tillfällen. Inga sådana finns dock representerade i gruppen.

Efter att detta uppmärksammats har man dock lovat att bjuda in representanter för civilsamhället till ett möte, efter årsskiftet.

Den europeiska dataskyddsmyndigheten EDPS och en representant för Europaparlamentets människorättsutkott LIBE kan – men måste inte – erbjudas observatörsstatus.

Så vilka sitter då i denna högnivågrupp? Svaret är att det får vi inte veta. Det går visserligen att begära ut en deltagarlista – men bara med alla namn maskade.

Här formas framtidens övervakning, bakom stängda dörrar. På sina möten har gruppen bland annat diskuterat client-side-scanning (på din telefon), tillgång till data hos operatörerna, tillgång till data i transit, statstrojaner och hur man skall komma runt EU-domstolens förbud mot generell datalagring.

Detta är inte riktigt den bild den svenska regeringen målade upp i sin skrivelse i januari:

»The Presidency aims to enable and promote such discussions. They should involve all relevant stakeholders, with the objective of identifying and presenting common solutions to better ensure access to data, electronic evidence and information for law enforcement and judicial purposes, while upholding the protection of fundamental rights and the security of electronic communications.«

Man upphör aldrig att förvånas över den svenska naiviteten i EU-sammanhang.

Djuplänkar i texten, huvudlänk här:

• Netzpolitik: Hinter verschlossenen Türen »

Justitieministern balanserar på slak lina

av

Bara för att ny övervakning inte formellt sett strider mot de mänskliga rättigheterna behöver det inte betyda att den är bra eller lämplig.

Gängen, organiserad brottslighet, terrorhot, det säkerhetspolitiska läget och den tekniska utvecklingen driver på marschen in i övervakningsstaten.

Vi har en regering som gick till val på att återupprätta lag och ordning – och som är beroende av ett parti som gjort hårdare tag till en framgångsrik populistisk poäng.

Det politiska ansvaret vilar ytterst hos justitieminister Gunnar Strömmer (M). Han är i sammanhanget en intressant figur.

2002 var Strömmer med och grundade Centrum för rättvisa, som driver enskilda medborgares sak mot staten utan kostnad.

CFR presenterar sig själva som »en ideell och oberoende aktör med uppdrag att värna enskildas grundläggande fri- och rättigheter«. Bland annat har man tagit sitt motstånd mot FRA-lagen ända till Europadomstolen.

Givet denna bakgrund finns det skäl att anta att justitieminister Strömmer idag är mycket väl medveten om att han balanserar på slak lina. Han menar att samhällsutvecklingen har färgat uppdraget och honom själv och att det som nu sker måste ske – men i en rättssäker ordning.

Strömmer vet alltså vad han gör när han i generella termer beskär den demokratiska rättsstatens värden. Vilket känns obehagligt. Frågan är var hans röda linjer går.

Låt oss som exempel titta på den nya lag som ger polisen rätt att övervaka människor utan konkret misstanke om brott.

Nyckelordet i sammanhanget är »konkret«. Utan det hade lagen varit ett solklart brott mot den grundläggande rätten till privatliv. Det måste alltså fortfarande finnas något skäl att anta att brottslig verksamhet förekommer.

Ser man till vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv, så finns det omfattande undantag. Till exempel vad gäller att förebygga brott.

Detta är ett exempel på svensk lagstiftning som antagits med brett stöd i riksdagen, som visserligen strider mot rättsstatens och de mänskliga rättigheternas anda – men som stannar precis innan den formella röda linjen passeras.

Detta till skillnad från EU som emellanåt lägger fram förslag som allmän datalagring eller Chat Control 2 som är så svepande att de tydligt går över gränsen. EU-domstolen har därför slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Men att den expanderande svenska övervakningsstaten förmodligen stannar precis innan den går över gränsen till vad som formellt kan accepteras av internationella fördrag och i EU-domstolen innebär inte att den är oproblematisk.

Övervakning av en person utan konkret brottsmisstanke medför att massor av andra, helt oskyldiga människor samtidigt kommer att bli övervakade. Skulle övervakningen dessutom ske med hemlig dataavläsning äventyras hela vår IT-säkerhet. Vilket man inte kan bortse ifrån.

Lägg till det den uppenbara risken för ändamålsglidning samt möjligheten att alla övervakningsverktyg kan missbrukas med ont uppsåt, av överdrivet nit eller av inkompetens.

Att justitieministern vet var de formella gränserna går – och till synes håller sig precis inom dem – är en klen tröst när rättsstatens principer och de grundläggande mänskliga rättigheterna samtidigt försvagas och devalveras i ett vidare perspektiv.

Det är uppenbart att vi ständigt får en allt mer omfattande övervakning av medborgarna. Det torde också vara uppenbart att ett samhälle med total övervakning vore oförenligt med en levande demokrati och odrägligt att leva i. Ändå är det i den riktningen vi rör oss.

Så frågan är hur långt vi är beredda att gå. Som det ser ut just nu är våra beslutsfattare inte villiga att ens diskutera den större frågan. Och innan vi vet ordet av kan det vara för sent.

I EU:s lagstiftningsprocess kan ingen höra dig skrika

av

Först fattar man beslut, sedan diskuterar man och därefter tar man reda på fakta.

EU:s lagstiftningsprocess är snårig, grumlig och ibland förvånansvärt snabb. Medborgare, media, nät- och medborgarrättsaktivister m.fl. har svårt att hänga med i svängarna.

Dessutom är beslutsunderlagen som regel mycket omfattande, snustorra, tråkiga och med ett EU-lingo som de flesta inte behärskar.

Dokument dyker ibland inte upp förrän i sista minuten, när det i princip är för sent att ändra på något eller att protestera. Om de alls går att hitta.

Ibland kan placeringen av ett kommatecken göra stor skillnad. Djävulen sitter i detaljerna.

När ett ärende går till slutbehandling i Europaparlamentets utskott finns det ofta tusentals ändringsförslag. Ibland presenteras handlingarna i sista minuten och ofta saknas översättningar.

I ministerrådet är beslutsprocessen än mer grumlig. Som regel sker den bakom stängda dörrar och är förberedd av medlemsstaternas tjänstemän i COREPER, vilket leder till att många beslut fattas helt utan debatt i rådet (s.k. A-punkter).

(Trivia: När fildelarlagen IPRED klubbades i ministerrådet smusslades den genom som en A-punkt i rådet för jordbruks- och fiskerifrågor (!). Ingen hann reagera innan det var för sent.)

När parlamentet och rådet fastställt sina positioner går man in i förhandlingar tillsammans med EU-kommissionen – så kallade triloger. De sker bakom stängda dörrar, leder som regel till dåliga kompromisser och brukar sedan accepteras av parlament och råd för att det nog blir enklast så.

Dessutom är det nästan ingen som läser dokumenten. Samtidigt är den svenska medierapporteringen om de löpande frågorna i EU i princip obefintlig.

Då blir det som det blir. Medborgarna ställs inför fullbordat faktum. Och inte bara medborgarna. Till exempel den svenska riksdagen svävar ofta i okunskap och hålls ovetande genom intetsägande eller direkt missvisande regeringspromemorior.

Halvt på skämt brukar det heta att först beslutar EU om något, sedan diskuterar man frågan och först därefter tar man reda på fakta.

Vilket är problematiskt – speciellt då i princip all ny lagstiftning som rör internet kommer från EU.

Chatcontrol – vad händer efter Europaparlamentets nej?

av

Lika oväntat som glädjande säger Europaparlamentet nej till de centrala delarna i Chat Control 2. Men nu återstår ministerrådet, som än så länge håller fast vid EU-kommissionens förslag. Sedan följer förhandlingar.

I unik enighet över grupp- och partigränser säger Europaparlamentet nej till i princip allt som är dåligt i EU-kommissionens förslag till ny massövervakning – Chat Control 2.

Parlamentets position är nu att skanning skall begränsas till individer eller grupper som misstänks för sexuella övergrepp mot barn – ”targeted scanning, not blanket”.

Det vill säga att man spanar mot folk som misstänks för brott – inte mot alla andra, hela tiden. Som EU-domstolen vill att det skall vara.

När misstanke föreligger kommer man att söka efter känt och tidigare okänt övergreppsmaterial. (Hur det senare är tänkt att gå till är dock oklart.)

Men man kommer inte att skanna innehållet (text och IP-samtal) i de övervakades konversationer i syfte att upptäcka grooming. (I vart fall inte innan det finns tillförlitlig teknik för sådan analys.)

Skanning skall endast ske på meddelandetjänster (om misstanke föreligger) som är okrypterade. Man vill alltså inte längre bryta totalsträckskryptering / end-to-end encryption.

Parlamentet säger även nej till åldersgräns för meddelande-appar – och därmed även ja till möjligheten att kommunicera anonymt.

LIBE-utskottets ansvarige rapportör Javier Zarzalejos (EPP, Spanien) hade följande att säga på torsdagens presskonferens.

»We have tried to take a comprehensive view in the fight against child sexual abuse online, which needs to develop a variety of strategies to succeed. There is no massive scanning or general monitoring of the web. There is no indiscriminate scanning of private communications, or backdoors to weaken encryption. There are no legal or technical shortcuts — but there is a positive and compelling duty to put in place legal tools to prevent and combat these heinous crimes.«

Detta är alltså parlamentets position. Men än är segern långt ifrån vunnen.

Nu skall EU:s ministerråd fastställa sin position. Och där spretar det från ett kategoriskt nej till ett entusiastiskt ja till kommissionens förslag.

För att få till ett nej krävs en blockerande minoritet i rådet.

Tyska regeringen är förbunden att rösta nej genom sitt koalitionsfördrag. Österrikes, Finlands och Nederländernas parlament har instruerat sina regeringar att säga nej till Chatcontrol. Den utgående polska regeringen säger nej. Estland och Tjeckien sägs luta mot ett nej.

Den svenska regeringen har ett eget förslag som är nästan, men inte riktigt lika dåligt som kommissionens.

Vore det inte lika bra att riksdagens EU-nämnd instruerar regeringen att helt enkelt rösta nej till kommissionens förslag, nu när Europaparlamentet tagit sitt förnuft till fånga? Eller uppmana den att ansluta sig till parlamentets linje?

Om inte kommissionens ursprungliga förslag dödas i ministerrådet kommer det att leva vidare in i trilogförhandlingarna mellan rådet, parlamentet och kommissionen.

I triloger görs allt upp bakom stängda dörrar – och resultatet av en kompromiss där kan omöjligt vara bättre än vad Europaparlamentet just lagt på bordet. Gissningsvis mycket sämre.

Den 13 november skall Europaparlamentets LIBE-utskott rösta för att bekräfta sin nya position.

Den 4-5 december är det nytt ministerrådsmöte, som föregås av EU-nämnden den 1 december.

• MEP Patrick Breyer (PP, DE): Historic agreement on child sexual abuse proposal (CSAR): European Parliament wants to remove chat control and safeguard secure encryption »
• TechCrunch: EU lawmakers agree on key detection limits in controversial CSAM-scanning file »

Relevant debattartikel:
• Europaportalen: Riksdagen måste säga nej till Chat Control 2.0 »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Chat Control 2: Ylva Johansson är naken!

av

Det mesta tycks bli fel för EU-kommissionär Ylva Johansson när hon vill införa obligatorisk granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden och konversationer – Chat Control 2.

Till att börja med begriper hon inte sitt eget förslag och dess konsekvenser. Hennes påstående om att man kan inspektera innehållet i totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden utan att bryta krypteringen är nonsens. Och att bryta eller förbjuda kryptering vore förödande för hela vår IT-säkerhet.

Ylva Johansson upprepar ständigt att beslut om spårningsorder endast kan fattas av en domstol. Det stämmer inte med hennes eget förslag. Det räcker med en icke närmare specificerad myndighet, vilket inte motsvarar den rättssäkerhet som kommissionären försöker ge sken av.

EU-kommissionens och ministerrådets egen rättstjänst, Europaparlamentets utredningstjänst, EU:s dataskyddsmyndighet, FN:s människorättskommissionär och forskare från hela världen varnar för förslaget. De menar att det kränker de mänskliga rättigheterna, att det är tekniskt omöjligt och att oskyldiga kommer att drabbas.

EU-kommissionen medger själv på sidan 13 i sitt förslag att det inskränker medborgarnas möjlighet att utöva sina grundläggande mänskliga rättigheter, som rätten till privatliv och privat korrespondens samt yttrandefriheten. Men man tycker att det är ett pris värt att betala.

Ylva Johansson har presenterat en riggad opinionsmätning som påstås visa att en stor majoritet av folket stöder hennes förslag. Detta sker genom ledande och missvisande frågor som utelämnar viktig information. Opinionsundersökningar som utförts av andra visar på ett rakt motsatt resultat: Att folket säger nej till Chat Control 2.

Nyligen avslöjades att IT-företag förklädda till intresseorganisationer pumpat in mångmiljonbelopp i kampanjen för Chat Control 2 – för att kunna sälja sina egna övervakningsverktyg.

Då framkom även att en av Ylva Johanssons nära medarbetare är verksam inom en av ovan nämnda organisationer och samtidigt varit central i arbetet med att ta fram EU-kommissionens förslag om Chat Control 2. Och det finns fler som rör sig i denna gråzon.

Dessutom har vi fått veta att Europol vill ha tillgång till allt som snappas upp av Chat Control 2. Europol vill även att syftet (att skydda barn online) skall utökas till annan brottslighet. Förslaget är alltså inte ens klubbat innan ändamålsglidningen börjar.

Detta besvarar kommissionär Johansson med känslomässiga videos på X och Youtube där hon avfärdar all kritik i sak med att så är det inte alls. Inga argument i sak. Bara känslor.

Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter (LIBE) har sänt ett oroat brev för att ta reda på vad som pågår. Johanssons svar är att inget är fel och att man skall lita på henne. Inga argument i sak där heller.

Svaret innehåller även rena felaktigheter om att hon samrått med NGOer som arbetar med privacy-frågor. I verkligheten har hon vägrat möta relevanta organisationer som EDRi, samtidigt som kommisionens dörrar stått vidöppna för ovan nämnda lobbyister som stöder förslaget.

Detta är som en tågolycka i slow motion. Så här får det inte gå till i en demokratisk beslutsprocess.

Förslaget om Chat Control 2 måste stoppas i ministerrådet och i Europaparlamentet.

Det finns redan lagstöd för frivillig skanning efter innehåll med övergrepp mot barn. Det sker redan på stora plattformar. Den lagen kan förlängas med ett klubbslag – istället för att införa obligatorisk granskning av innehållet i alla människors elektroniska kommunikationer.

• Europol Sought Unlimited Data Access in Online Child Sexual Abuse Regulation »
• Chat Control – politisk korruption på EU-nivå »

Relevanta debattartiklar:
• Europaportalen: Riksdagen måste säga nej till Chat Control 2.0 »
• Svenska Dagbladet: Regeringen kan stoppa chat control »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Den politiska nätaktivismens tre regler

av

Vår redaktör ger tre råd som vuxit fram under 15 års politisk aktivism för ett fritt och öppet internet – i striderna om till exempel FRA, IPRED, ACTA, EU:s upphovsrättsdirektiv och nu Chat Control.

• Den politiska nätaktivismens första regel: Du måste alltid ha rätt.

Det duger inte att bara tycka saker eller att smeta godtyckliga etiketter på sådant man ogillar. Om du inte har rätt kommer du att avfärdas som okunnig eller som alarmistisk konspirationsteoretiker.

Man måste helt enkelt kolla att de egna argumenten är logiska, rationella och underbyggda med fakta. I detta ingår även att vara uppmärksam på tendensen att ta till sig sådant som stöder den egna tesen och att ignorera sådant som motsäger den.

Det är bättre att veta för mycket än för lite. Om du är rimligt påläst vet du väldigt mycket mer än både vänner och fiender. De flesta läser inte pappren. Kunskap är makt.

Att ha rätt är en förutsättning, men är inte tillräckligt. Det krävs även handling och uthållighet.

• Den politiska nätaktivismens andra regel: Identifiera och fokusera på kärnfrågan.

Koka ner frågan tills det återstår en princip eller ett faktum som inte går att komma runt.

I den pågående striden om Chat Control 2 finns faktiskt två starka grundargument. Ett demokratiskt och ett tekniskt.

Det ena är att förslaget uppenbart strider mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna.

Det andra är att CC2 inte går att kombinera med krypterad, privat kommunikation.

När jag jobbade i Europaparlamentet ville fransmännen låta myndigheterna stänga av fildelare från internet. Varpå vi gav frågan ramen: Inget straff utan föregående rättslig prövning.

Vilket är en grundläggande princip i en demokratisk rättsstat, som var omöjlig för dem att runda utan att förlora ansiktet. Så vi vann.

Om du har en tydlig kärnfråga och är tidigt ute kan du sätta ramen för hela debatten.

• Den politiska nätaktivismens tredje regel lyder: Fatta dig så kort som möjligt, men inte kortare.

De flesta människor har inte tid att ta till sig långa texter, videos och podcasts. Respektera andras tid. Uttryck dig kort, koncist och sakligt i din utåtriktade kommunikation.

Inga textväggar. Skriv kortare stycken och kortare meningar. Använd enklare ord. Undvik onödiga förstärkningsord. Less is more.

Håll dig till en huvudtanke om målet är att mottagaren skall komma ihåg vad du sagt och/eller göra något.

Se även till att din information finns lätt tillgänglig online. Där kan du också länka till källor och fördjupad information. A one-stop-shop, som Chatcontrol.se.

När det är gjort, då kan du även ägna dig åt information i längre format för de mest intresserade. Vilket också har ett värde.

/ HAX

Läs mer om Chat Control 2 här:

• Europaportalen: Riksdagen måste säga nej till Chat Control 2.0 »

• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Chat Control – politisk korruption på EU-nivå

av

Kommersiella intressen förklädda till intresseorganisationer satsar mångmiljonbelopp på att driva frågan om Chat Control. Även EU:s skattebetalare har fått bidra till kampanjen. Och det finns olämpliga personkopplingar mellan EU och dessa lobbyister. Det avslöjas i en ny grävande artikel.

Vi har redan tidigare skrivit om tyska Netzpolitiks granskning av lobbykampanjen för EU:s nya massövervakning – Chat Control 2.

Det har även noterats att Europaparlamentets vice talman Eva Kaili var drivande för Chat Control, fram till dess att hon avslöjades med att ha tagit mutor i den så kallade Qatar-affären.

Nu har Investigative Journalism for Europe (IJ4EU) finansierat ett mer omfattande gräv om saken – som publiceras i Die Zeit, Le Monde, De Groene Amsterdammer, Solomon, IRPI Media, El Diario och Balkan Insight.

Bilden som växer fram är anmärkningsvärd. Att den amerikanska organisationen Thorn har ett kommersiellt intresse av att sälja sin mjukvara för att spåra olagligt innehåll är kanske ingen nyhet. Men här finns en sammanblandning av intresseorganisationer, ekonomiska och politiska krafter som inte har synts tidigare.

BI skriver:

»It’s a synthesis that granted certain stakeholders, AI firms and advocacy groups – which enjoy significant financial backing – a questionable level of influence over the crafting of EU policy.

The proposed regulation is excessively “influenced by companies pretending to be NGOs but acting more like tech companies”, said Arda Gerkens, former director of Europe’s oldest hotline for reporting online CSAM.«

Nätverket som varit pådrivande för Chat Control har haft god och direkt tillgång till EU:s institutioner och till kommissionärerna Johansson, Vestager, Schinas och Breton. Samt till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Samtidigt har kommissionen vägrat träffa förslagets kritiker och oroade representanter för civilsamhället, som EDRi. Vilket kanske inte är förvånande med tanke på vad som nu avslöjas.

Några nedslag i BI:s artikel:

  • Thorns kommersiella intresse i frågan handlar om hundratals miljoner kronor. Bara US Department of Homeland Security har köpt programvarulicenser för 4,3 miljoner USD.
  • Thorn är direkt beroende av att Ylva Johanssons nya EU-center godkänner och rekommenderar organisationens digitala övervakningsverktyg.
  • Det tycks även vara Thorn och dess förre ordförande, Hollywoodstjärnan Ashton Kutcher som slagit i Ylva Johansson att det går att skanna vad medborgarna skriver i krypterade meddelanden utan att bryta krypteringen.
  • Bara förra året betalade Thorn minst 600.000 euro till lobbyföretaget FGS Global för att föra frågan om Chat Control framåt.
  • Thorn har betalat 219.000 euro till stiftelsen WeProtect Global Alliance som driver Chat Control och liknande förslag i bl.a. EU, USA och Storbritannien.
  • Mellan 2020 och 2023 har EU slussat miljonbelopp av skattebetalarnas pengar till WeProtect. Bara för ett enda event i Bryssel betalade Ylva Johanssons direktorat ut nästan en miljon euro till stiftelsen.
  • I styrelsen för WeProtect sitter en av Ylva Johanssons topptjänstemän, Antonio Labrador Jimenez.
  • Antonio Labrador Jimenez har även varit central i arbetet med att ta fram EU-kommissionens förslag om Chat Control.
  • En annan styrelsemedlem i WeProtect är Douglas Griffiths, en tidigare tjänsteman i det amerikanska utrikesdepartementet som driver den Geneve-baserade Oak Foundation.
  • The Oak Foundation har givit generösa bidrag till WeProtect – och har sedan 2020 spenderat runt en kvarts miljard kronor på lobbying för Chat Control och liknande förslag. (Thorn har fått drygt 5 miljoner USD och WeProtect närmare två och en halv miljon USD.)
  • Det finns även personkopplingar mellan EU:s generaldirektorat och organisationer finansierade av Oak Foundation.

Detta är ingen vacker syn och artikeln väcker frågor om politisk korruption och den demokratiska processen kring Chat Control.

Slutligen ett citat om ändamålsglidning:

»In July 2022, the head of Johansson’s Directorate-General, Monique Pariat, visited Europol to discuss the contribution the EU police agency could make to the fight against CSAM, in a meeting attended by Europol executive director Catherine de Bolle.

Europol officials floated the idea of using the proposed EU Centre to scan for more than just CSAM, telling the Commission, “There are other crime areas that would benefit from detection”. According to the minutes, a Commission official “signalled understanding for the additional wishes” but “flagged the need to be realistic in terms of what could be expected, given the many sensitivities around the proposal.”«

Beslutet har alltså inte ens fattats innan man börjar diskutera hur syftet med Chat Control kan utökas.

I sammanhanget är värt att påpeka att EU-domstolen redan med sin dom om EU:s datalagringsdirektiv slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Detta med hänvisning till de grundläggande mänskliga rättigheterna.

• Grävartikeln, som innehåller innehåller mycket mer av intresse hittar du här:

‘Who Benefits?’ Inside the EU’s Fight over Scanning for Child Sex Content »

Relevanta debattartiklar:
• Europaportalen: Riksdagen måste säga nej till Chat Control 2.0 »
• Svenska Dagbladet: Regeringen kan stoppa chat control »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli