• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

Chat Control 2 vs. yttrandefriheten

19 juni 2024 av Henrik Alexandersson

Det belgiska EU-ordförandeskapet förslag om Chat Control 2 gör karottunderlägg av svensk grundlag, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s egen rättighetsstadga.

Det belgiska EU-ordförandeskapets förslag till Chat Control 2 är tokigt, på helt nya sätt.

Låt oss först fokusera på den svenska regeringens egna talking points för att förklara varför den säger ja till detta:

»Ordförandeskapet föreslår att användaren av en tjänst ska behöva lämna samtycke till att uppladdat material ska kunna spåras inom ramen för en eventuell spårningsorder. Om samtycke uteblir kan användaren inte dela visuellt innehåll eller webbadresser på tjänsten.«

Detta kommer förmodligen att lösas genom att de meddelande-appar du använder tvingas skanna dina meddelanden innan de krypteras och sänds. (Man kan även tänka sig spionprogram som kan kontrollera allt som görs på din hårdvara.)

Den svenska regeringens linje är att »En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, till exempel genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«

Spionprogram inuti dina meddelande-appar således. En bakdörr. I din telefon och i din dator. Som naturligtvis kan komma att missbrukas av kriminella, av främmande makt och andra aktörer med ond avsikt.

Det föreskrivs också att spårningsorder (skanning) skall vara tidsbundna och sedan omprövas. Dina meddelande-appar (eller din telefon och dator) skall alltså förses med en spionmodul som kan slås på och av.

Behovet fastställs efter en riskanalys. Som hög risk anges om en meddelande-app erbjuder totalsträckskryptering (E2EE). Som till exempel Signal, WhatsApp eller om du valt kryptering för Messenger.

Du får sedan ett val. Antingen går du med på att alla dina meddelanden skannas eller så gör du det inte. Om du inte går med på sådan kontroll får du inte sända bilder, videos eller dela länkar.

Här passeras en röd linje. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s egen rättighetsstadga säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Vad är väl krav på Chat Control för att få dela bilder, videos och länkar om inte »offentlig myndighets inblandning«?

I den svenska grundlagen säger Regeringsformens andra kapitel 1§:

»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, (…)«

Regeringen anser dock enligt riksdagens justitieutskotts protokoll att förslaget »är förenligt med mediegrundlagarna och regeringsformen«. Det är inte helt uppenbart hur.

Som synes är kravet på »frivilligt« godkännande av granskning som förutsättning för att få dela bilder, video och länkar en inskränkning av såväl den svenska grundlagen som Europakonventionen och EU:s egen rättighetsstadga.

Extra nipprigt är förbudet mot att dela länkar. Person X skall alltså inte kunna sända person Y en länk till något intressant eller viktigt om inte X underkastar sig kontroll av innehållet i alla sina meddelanden. Vilket känns som en kränkning av X yttrandefrihet och Y:s informationsfrihet.

Och varför skall inte posthemligheten (brevhemligheten) gälla även för elektronisk korrespondens? Regeringsformen 2:6 säger:

»Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot (…) undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.«

Kan det sägas tydligare?

Sedan kan man undra hur det här är tänkt att gå till i praktiken. Bilder kan till exempel infogas i Word-dokument, i Excel-filer eller komprimeras till zip-filer. Enda sättet att upprätthålla förbudet mot att dela bilder och video är att förbjuda alla former av bilagor till meddelanden.

För att upptäcka om någon delar en länk måste man dessutom analysera allt text-innehåll i folks meddelanden. Samtidigt som man säger att textmeddelanden inte längre skall omfattas av förslaget.

Detta känns inte genomtänkt. Och det är det inte. Vi kan helt enkelt inte utgå från att politikerna och eurokraterna begriper vad de sysslar med (eller vilken skada de kan komma att ställa till med).

Om detta känns obehagligt för dig som privatperson är det inget i jämförelse med hur det blir för företag som sänder konfidentiell affärsinformation, journalister som vill skydda sina källor, advokater som kommunicerar med sina klienter, läkare som chattar med sina patienter och så vidare.

Är det OK med distansarbete om det innebär att de meddelanden man sänder till kollegorna på till exempel Slack eller Teams kommer att öppnas och granskas?

Förslaget fyller inte ens sitt syfte. Vem tror att pedofiler kommer att sända olagligheter över meddelandetjänster på vilka de just tvingats acceptera Chat Control? Istället kommer sådant att ske på slutna forum som är ännu svårare att komma åt.

Sedan har vi frågan om collateral damage. Enligt en undersökning använder var tredje svensk tonåring meddelandeappar för att med samtycke sända intima bilder av sexuell karaktär på sig själva till andra. Och en brittisk undersökning visar att 78% av allt flaggat innehåll är egenproducerat, alltså fotograferat och publicerat av personen på bilden.

Sådant kommer helt klart att flaggas av Chat Control 2 och är uppenbara lagbrott, om än av typen brott utan offer. Men de måste likväl överlämnas till polisen och rättsväsendet.

Det belgiska förslaget till Chat Control 2 väcker fler frågor än det besvarar. Det är en skrivbordsprodukt utan förankring i verkligheten, skrivet av folk som inte förstår frågan och dess implikationer.

Förslaget kränker uppenbart såväl yttrandefriheten som informationsfriheten samt rätten till privatliv och privat korrespondens. Vilka är grundläggande mänskliga rättigheter.

Låt oss avsluta med lite kritik mot Chat Control 2 från oväntat håll. Den moderate riksdagsmannen Jan Ericson skriver på sin hemsida:

»Ett civiliserat samhälle övervakar inte icke brottsmisstänkta människors elektroniska kommunikation, lika lite som man avlyssnar deras telefonsamtal eller öppnar privat post. Jag är också orolig för ändamålsglidning, liksom för att denna typ av system kan hackas och användas för helt andra syften, exempelvis av främmande makt. Det är också intressant att se hur tekniskt mycket väl insatta personer helt dömer ut möjligheten att få detta att fungera praktiskt. Man undrar ju lite hur mycket teknisk kunskap som finns hos de ansvariga i EU. Hur mycket har man analyserat de tekniska förslagen och har man samrått med teknisk expertis?«

Fasaden spricker. Men ändå envisas regeringen med att driva frågan vidare.

Relaterat:
• Chat Control is Pure Surveillance State »
• Be scanned – or get banned! »
• Signal president Meredith Whittaker criticizes EU attempts to tackle child abuse material »
• Chat control: Politicians, industry raise alarm over EU’s unprecedented messenger surveillance plans »

Tidigare poster:
• Riksdagen röstade ja till Chat Control 2 »
• Regeringens dubbelspel banar väg för Chat Control 2 »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Arkiverad under: Demokrati, EU, Länktips, Övervakning, Privatliv, Spaning, Storebror, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: ChatControl, EU:s ministerråd, mänskliga rättigheter, regeringen

Riksdagen röstade ja till Chat Control 2

18 juni 2024 av Henrik Alexandersson

Riksdagens justitieutskott har idag röstat ja till det belgiska EU-ordförandeskapets senaste förslag om Chat Control 2. Endast C och SD röstade nej. I morgon röstar Sverige i EU.

Det belgiska förslaget innebär att dina elektroniska meddelanden kommer att granskas i din telefon eller dator innan de krypteras och skickas. Vilket kräver spionprogram på din enhet – på systemnivå eller i alla meddelande-appar.

Förslaget innebär också att den som inte »frivilligt« underkastar sig sådan granskning av sina meddelanden inte kommer att kunna sända bilder, videos eller dela länkar.

Ministerrådets egen rättstjänst varnar för att även detta förslag strider mot vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens respektive yttrandefriheten.

Det belgiska ordförandeskapet försöker nu stressa igenom det hela innan ordförandeklubban går över till Ungern, om två veckor.

Då det inte finns något mer ministerrådsmöte (RIF) innan dess, planerar man att ta beslutet på tjänstemannanivå – i COREPER 2 (de ständiga representanterna) i morgon onsdag den 19 juni.

Uppdatering: Enligt MEP Patrick Breyer (PP, DE) är voteringen i COREPER II flyttad från onsdag till torsdag den 20/6.

På förra veckans ministerrådsmöte (RIF) flaggade fransmännen för att de kan köpa det belgiska förslaget (med vissa korrigeringar). Och om Frankrike säger ja finns det inte längre någon blockerande minoritet i ministerrådet.

Om ministerrådet / COREPER II säger ja till det belgiska förslaget kommer man att gå in i förhandlingar med Europaparlamentet – som (än så länge) säger nej till Chat Control 2 i alla dess bärande delar.

Det är dock lätt att misstänka att parlamentets nej kan komma att luckras upp – nu när EU-valet är över och man inte behöver riskera att förlora röster på frågan.

Vilket leder oss till Moderaterna och Liberalerna (de senare har stämmobeslut på att säga nej) som i EU-valrörelsen för bara någon vecka sedan värvade röster på att säga nej till Chat Control 2 – samtidigt som de drev den rakt motsatta linjen som regeringspartier.

Man värvade alltså röster på ett besked men gör sedan i praktiken det motsatta. Vilket vi varnat för hela tiden.

Med dagens beslut i riksdagens justitieutskott bekräftas deras dubbelspel och svek. Det innebär att den svenska regeringen nu kan rösta ja till det belgiska förslaget.

(Att MP och V röstade ja i utskottet är också anmärkningsvärt, då de tidigare sagt tydligt nej både i riksdagen och Europaparlamentet. Samt värvat röster på sitt nej i EU-valet.)

Chat Control 2 strider mot vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens respektive yttrandefriheten.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s egen rättighetsstadga slår fast:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Det finns visserligen undantag för att bekämpa brott. Men EU-domstolen har redan slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Att avskaffa den digitala brevhemligheten är helt klart över gränsen.

Vad gäller yttrandefriheten gäller följande:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Chat Control 2 kolliderar uppenbart med denna grundläggande mänskliga rättighet.

Under resans gång har Europaparlamentets utredningstjänst, EU-kommissionens rättstjänst, ministerrådets rättstjänst, EU:s dataskyddsmyndighet, FN:s människorättskommissionär och hundratals forskare, människorättsorganisationer, dataskyddsexperter med flera uttryckligen varnat för att Chat Control 2 strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Till och med EU-kommissionen skriver på sidan 13 i sitt eget förslag att det kolliderar med de mänskliga rättigheterna. Men den tycker att det är ett pris som är värt att betala.

Så vad händer nu?

Om COREPER II godkänner den belgiska kompromissen i morgon (onsdag 19/6) går Chat Control 2 till förhandling (trilog) mellan ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen.

Uppdatering: Enligt MEP Patrick Breyer (PP, DE) är voteringen i COREPER II flyttad från onsdag till torsdag den 20/6.

Vilket kan landa hur som helst. Men med två mot en och EU-valet avklarat är risken att parlamentet kommer att svikta i sitt motstånd.

Därför är det av största vikt att hålla trycket mot Europaparlamentet uppe. Det måste stå klart för dess ledamöter att deras väljare säger ett tydligt nej till Chat Control 2.

Läs mer:
• Regeringen skapade snabbspår och klubbade Chat control – kan antas i EU redan onsdag «
• Regeringens dubbelspel banar väg för Chat Control 2 »
• Chat Control 2 kan kuppas igenom i EU:s ministerråd »

• Chat Control 2 – nytt kompromissförslag i ministerrådet »
• Proposed EU Chat Control law wants permission to scan your WhatsApp messages »

Relaterat:
• Den svenska regeringens ståndpunkt »
• Regeringens finter om Chatcontrol »
• Regeringen förespråkar mass­övervakning »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Arkiverad under: Aktivism, Demokrati, EU, Länktips, Övervakning, Privatliv, Storebror, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: ChatControl, EU:s ministerråd, regeringen, riksdagen

M, KD & L talar med kluven tunga om Chat Control 2

5 juni 2024 av Henrik Alexandersson

Riksdagens EU-nämnd vill inte ta i frågan om Chat Control 2. På så sätt slipper regeringspartierna förklara hur det kommer sig att de är för förslaget i EU:s ministerråd samtidigt som de är emot i Europaparlamentet.

Idag hade riksdagens EU-nämnd möjlighet att säga ja eller nej till det belgiska EU-ordförandeskapets senaste förslag om Chat Control 2. Eller att i vart fall tycka något.

Förslaget innebär bland annat att den som inte »frivilligt« godkänner att få sina meddelanden granskade inte heller kommer att få sända bilder, video eller dela länkar.

Frågan kommer upp på ministerrådsmötet den 13-14 juni.

Men i EU-nämnden (som skall förbereda rådsmötet) hände inget av betydelse. Som vanligt. Där hastas frågan varje gång förbi som en informationspunkt. Ibland utan någon föredragning alls.

På ministerrådsmötet finns ett konkret förslag att hantera. Alla medlemsstater är med i denna process, även Sverige. Det finns ständigt förhandlingar och konkreta förslag att ta ställning till.

Men riksdagens EU-nämnd – som annars inte är sen att lägga sig i saker – har inga instruktioner om hur justitieminister Strömmer skall förhålla sig till saken i rådet.

Som jämförelse har den finländska riksdagen sagt ett tydligt nej till Chat Control 2, då förslaget i sin grundfunktion (massövervakning) bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation.

Chat Control 2 strider även mot yttrandefriheten som säger att var och en har frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning.

EU-nämndens ointresse inför dessa stora frågor är anmärkningsvärt.

Förklaringen kan vara att regeringspartierna (M+KD+L) talar med kluven tunga. Som regering, i EU:s ministerråd är man för Chat Control 2 i modifierad form. I Europaparlamentet är samma partier emot.

Detta får naturligtvis väljarna att undra vad nämnda partier egentligen tycker. Och så länge riksdagens EU-nämnd är passiv lyckas de ducka frågan i EU-valet.

Vilket begränsar medborgarnas möjlighet att göra ett informerat val och att utkräva ansvar.

(Fotnot: SD är emot Chat Control 2 i Europaparlamentet, men det är oklart vad de tycker i riksdagen. S är för CC2 och C+V+MP mot.)

Länk:
• Chat Control 2: På onsdag kan riksdagens EU-nämnd avgöra om det skall bli förbjudet att dela länkar »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Arkiverad under: Aktivism, Demokrati, EU, Övervakning, Privatliv, Storebror, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: chat control, EU-nämnden, Gunnar Strömmer, regeringen

Chat Control 2: På onsdag kan riksdagens EU-nämnd avgöra om det skall bli förbjudet att dela länkar

3 juni 2024 av Henrik Alexandersson

På onsdag kan riksdagens EU-nämnd bestämma Sveriges position om Chat Control 2 inför EU:s ministerråd. Senaste förslaget omfattar bland annat förbud mot att dela länkar om man inte frivilligt underkastar sig AI-granskning av de meddelanden man sänder.

Nu på onsdag (5/6) sammanträder riksdagens EU-nämnd. Punkt nummer två är att justitieminister Strömmer rapporterar av vad som hände på förra mötet i ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor. Samt: Information och samråd inför möte i rådet den 13–14 juni 2024.

Och där, i ministerrådet skall man diskutera det belgiska ordförandeskapets senaste förslag om Chat Control 2 – som är tokigt på helt nya sätt.

Det är alltså på EU-nämndens möte onsdag den 5 juni kl 10 som Sveriges position om Chat Control 2 bör fastställas inför rådsmötet.

Redan idag måndag har medlemsstaternas tjänstemän förhandlat om saken. De har inget nytt sammanträde inplanerat förrän i samband med ovan nämnda rådsmöte (14/6). Vad de kommit fram till lär sippra ut de närmaste dagarna.

För att friska upp vårt minne: Chat Control 2 är EU-kommissionär Ylva Johanssons förslag om att låta AI granska innehållet i våra elektroniska meddelanden i syfte att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Det utgående Europaparlamentet blockerar i unikt stor enighet förslagets bärande delar. I ministerrådet råder oenighet och inget beslut har kunnat fattas.

Det förslag som det belgiska ordförandeskapet nu lägger fram (205 sidor) finns även i populärformat, som en PDF. Vad säger då den?

  • Meddelandetjänster som erbjuder totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation skall placeras i högsta riskkategorin.
  • Röstsamtal och textmeddelanden undantas från Chat Control 2.
  • Skanning efter innehåll med övergrepp på barn skall begränsas till foton och video.
  • Genom att spionera i våra telefoner och datorer skall de meddelandeappar vi använder analysera de bilder, videos och länkar (!) vi sänder innan de krypteras och sänds. För att sedan rapportera in till EU Center om de hittar något misstänkt.
  • Om användare vill kunna sända bilder, video och länkar (!) måste de lämna medgivande till att innehållet i deras meddelanden skannas enligt ovan. Vilket inkluderar att ge appen tillgång till lagrad data och kamera.

Enkelt uttryckt: Enda sättet att undvika client-side-scanning och behålla rätten att sända totalsträckskrypterade meddelanden är att avstå från att dela bilder, video och länkar. (Om ens då.)

Jag anar tekniska och praktiska luckor i resonemanget. Inte minst när man nu blandar in länkar i förslaget. Man kan inte utgå från att ordförandeskapet begriper vad det sysslar med.

På detta sätt anser sig dock belgarna kunna påstå att förslaget respekterar rätten till totalsträckskryptering. Man kontrollerar – efter påtvingat samtycke – innehållet innan det krypteras.

Och att sända bilder, video och länkar (!) är ingen mänsklig rättighet. Eller..?

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Så står det i både Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som i EU-stadgan. Det påpekas även att…

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Ministerrådets egen rättstjänst påpekar därför att inte heller detta förslag är förenligt med de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men det tycks många av medlemsstaternas regeringar inte bry sig om. De kör på ändå.

Än så länge har det funnits en blockerande minoritet mot Chat Control 2 i ministerrådet. En sådan måste bestå av minst fyra länder som tillsammans omfattar över 35 procent av EU:s befolkning. Just nu spekuleras i om Frankrike kommer att byta sida på nästa möte. I så fall finns det inte någon blockerande minoritet längre. Allt är ohyggligt spännande.

Det är mot bakgrund av detta som onsdagens möte i riksdagens EU-nämnd är extra intressant. Där kan den svenska linjen om ordförandeskapets senaste förslag slås fast.

Sossarna är genomgående för Chat Control 2. M+KD+L säger nej i Europaparlamentet – men fortsätter att driva på för CC2 i ministerrådet. SD säger nej i Europaparlamentet men säger samtidigt så lite som möjligt som riksdagsparti. C+V+MP säger nej till CC2 rakt över.

Skall det bli förbjudet att dela länkar om man inte underkastar sig »frivillig« granskning av de meddelanden man sänder? Frågan kan avgöras på onsdag.

Fyra dagar senare är det EU-val.

Uppdatering: Från ledamöter i riksdagens EU-nämnd får vi höra att regeringen valt att än så länge aldrig inhämta något mandat från nämnden och att man inte avser göra det på onsdag heller. Vilket är anmärkningsvärt, då processen pågår och alla medlemsstater gör inspel för att påverka resultatet. Det är som om EU-nämnden inte vill ta i frågan om Chat Control 2. Kanske på grund av att vissa partier vill ligga lågt med att de tycker olika i riksdag / regering / ministerrådet respektive Europaparlamentet.

Länkar:
• Audio communications excluded in latest draft of child sexual abuse material law »
• Be scanned – or get banned! »
• Majority for chat control possible – Users who refuse scanning to be prevented from sharing photos and links »
• Frankreich entscheidet über Zukunft der Chatkontrolle »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Arkiverad under: Aktivism, Demokrati, EU, Kryptering, Nätkultur, Övervakning, Privatliv, Storebror, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: ChatControl, EU:s ministerråd, Gunnar Strömmer, regeringen

EU-valet och internets framtid

22 maj 2024 av Henrik Alexandersson

Här är fyra frågor som borde vara aktuella i EU-valet: Chat Control 2, rätten till krypterad kommunikation, EU:s nya hat-förbud och ett nytt datalagringsdirektiv.

• Chat Control 2

EU-kommissionär Ylva Johanssons förslag om att låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden och konversationer – Chat Control 2 – står still.

Ministerrådet kan inte komma överens om någon gemensam kompromiss och Europaparlamentet har sagt nej till alla centrala delar i CC2.

Parlamentets beslut fattades i en unik bred enighet över partigrupperna, med hänvisning till att CC2 strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

På köpet hoppas parlamentet ha gjort sig av med en besvärlig fråga i EU-valrörelsen.

Inte desto mindre måste ett slutligt beslut om CC2 fattas under våren 2026, under nästa EU-mandatperiod. Och kommissionen och ministerrådet biter sig fortfarande fast vid det ursprungliga förslaget.

Socialdemokraterna tycks i huvudsak vara för CC2, även om de tillsammans med sin partigrupp i parlamentet står bakom parlamentets nej (tills vidare). Regeringspartierna är för CC2 i modifierad form, men står även de bakom Europaparlamentets nej.

Man kan ana en viss kognitiv dissonans. Det är uppenbart att man försöker vinna tid och ducka frågan om CC2 till efter EU-valrörelsen.

• »Going dark«

På initiativ av det tidigare svenska EU-ordförandeskapet har EU-kommissionen satt upp en ljusskygg »high level group« för att försöka bereda sig tillgång till totalsträckskrypterad (end-to-end-krypterad, E2EE) kommunikation.

(Från början var det en »high level expert group«, men ordet »expert« togs bort då expertgrupper enligt reglerna har större krav på öppenhet och transparens.)

Detta är en fråga där hela vår IT-säkerhet sätts på spel genom krav på bakdörrar till krypterad kommunikation. Här är både politiken och ordningsmakten pådrivande.

Denna ambition kolliderar dels med Europadomstolens beslut om att kryptering är en del av rätten till privat kommunikation, som är en grundläggande mänsklig rättighet. Dels mot EU-domstolens principiella beslut om att man får övervaka personer som misstänks för brott – men inte alla andra, hela tiden.

I sammanhanget kan noteras att det redan finns verktyg som hemlig dataavläsning för att övervaka personer som misstänks för brott. Vilket då sker med spionprogram på den misstänktes telefon och/eller dator.

Var Going Dark-projektet kommer att landa är oklart. Men det är uppenbart att Europaparlamentet har en viktig kontrolluppgift, så att projektet inte går bortom vad som kan accepteras i en demokratisk rättsstat och inom ramen för de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet är rent av den enda institution som kan bedriva sådan tillsyn. Så det gäller att välja ledamöter som förstår och intresserar sig för frågan.

• EU:s nya hat-förbud

Under mandatperioden kommer EU att utöka katalogen över »EU-brott« med hat och hot. Andra exempel på EU-brott är terrorism och vapensmuggling.

För att göra detta måste EU:s institutioner komma fram till en definition av brottet och ett minimistraff. I en resolution som nyligen antogs ger Europaparlamentet kommissionen fria tyglar att definiera nästan vad som helst som hat. Detta kan bli helt tokigt.

M+KD+L+C+S+MP+V röstade för resolutionen. De bör avkrävas svar på vilka yttranden de vill förbjuda. Före valet.

Lagstiftningsprocessen kommer att äga rum under den kommande EU-mandatperioden.

• Datalagring

2014 upphävde EU-domstolen EU:s datalagringsdirektiv, för att det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Datalagring innebär lagring av metadata om allas telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar och mobilpositioner.

Det var i samband med detta beslut som EU-domstolen etablerade principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Många medlemsstater (däribland Sverige) har med olika krumbukter och trots EU-domstolens protester fortsatt sin datalagring ändå. Nyligen föreslog en svensk utredning att den skall utökas. (Vårt remissyttrande.)

Både EU-kommissionen och ministerrådet är inne på att det behövs ett nytt datalagringsdirektiv som rundar domstolens principbeslut. Även detta är en process som kommer att hanteras under den kommande mandatperioden.

Glöm inte fråga dina EU-kandidater vad de tycker i frågorna ovan.

Arkiverad under: Aktivism, Datalagring, Demokrati, EU, Hemlig dataavläsning, Kryptering, Övervakning, Privatliv, Säkerhet, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: ChatControl, EU-val, hat och hot

Socialdemokraternas ID-krav för sociala media hotar det fria ordet

16 maj 2024 av Henrik Alexandersson

Socialdemokraterna vill införa EU-regler om ID-krav för att öppna konto på sociala media. Vilket kan få allvarliga konsekvenser för yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen.

Pressmeddelandet säger »S vill att varje konto på stora sociala medieplattformar i EU ska gå att koppla till en riktig person. Du ska behöva identifiera dig, med exempelvis Bank-ID eller att ladda upp bild på ID-handling, när du skapar ett konto på de stora plattformarna inom EU.«

Socialdemokraterna vill även begränsa hur många konton en enskild person får ha.

Samtidigt verkar man inse att förslaget kan få orimliga konsekvenser, då man tillägger att »Det ska enligt förslaget inte finnas krav på att visa sitt riktiga namn utåt, men förslaget skulle göra att det går att identifiera vem som ligger bakom ett konto…«

Låt oss försöka bena ut detta. Yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen är främst till för att garantera människors rätt att uttrycka sig utan att censureras eller drabbas av represalier från statens sida.

Vilket kolliderar med ett ID-krav, då staten tillsammans med Big Data är den aktör som enklast kan bereda sig tillgång till ett kontos bakomliggande identitet.

Visselblåsare, dissidenter, utsatta minoriteter och personer som befinner sig i konflikt med myndigheter är bara några exempel på personer vars praktiska möjlighet att göra sin röst hörd kan komma att inskränkas med dagens (s)-förslag.

Man kan även notera att idén om att införa ID-krav för sociala media på EU-nivå innebär att man ger de regeringar i olika EU-länder som man annars anklagar för bristande demokratiskt sinnelag möjlighet att efterforska och trakassera oppositionella.

Detta är bara några exempel på vad som står på spel. Kopplar man sedan ID-kravet till planerna om att göra hot till ett »EU-brott« (utan att närmare specificera vilka yttranden det är man vill förbjuda) öppnas skrämmande möjligheter till åsiktsförtryck.

I ett vidare perspektiv är det obehagligt när politiken vill bereda sig tillgång till sina kritikers identitet. Det är sådant som sker i Kina och Ryssland.

Dagens utspel är ett i raden av ogenomtänkta förslag om att inskränka internets frihet som saknar såväl kunskap i ämnet som en rimlig konsekvensanalys.

Slutligen framstår S-förslaget som inrikespolitiskt poserande, då det bara är EU-kommissionen som kan lägga fram förslag till lagstiftning på EU-nivå. Magdalena Anderssons inflytande är i sammanhanget högst begränsat, även om det finns en risk att hon ger kommissionen dumma idéer.

Arkiverad under: Demokrati, EU, Nätkultur, Sociala media, Storebror, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: anonymitet, EU-val, ID-krav, Socialdemokraterna

Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder

2 maj 2024 av Henrik Alexandersson

En parlamentarisk kommitté vill att regeringen skall kunna ge sig själv rätt att utlysa undantagstillstånd och inskränka grundläggande fri- och rättigheter.

Efter pandemin tillsattes en parlamentarisk kommitté för att utreda möjligheten att utlysa undantagstillstånd. Detta efter att den då sittande regeringen upptäckt att det fanns konstitutionella begränsningar för vad den kunde göra.

I vintras presenterades förslaget »Stärkt konstitutionell beredskap« (SOU 2023:75). Här föreslås regeringen få utökad delegerad makt vad gäller »normgivning«. Vilket i sammanhanget betyder rätten att snabbt stifta eller ändra lagar och förordningar utan att behöva invänta riksdagen. (Det vill säga undantagstillstånd.)

Enkelt uttryckt är förslaget en tvåstegsraket:

  1. Riksdagen kan med kvalificerad majoritet (3/4) ge regeringen rätt att på egen hand utfärda förordningar på i princip vilket område som helst – inklusive skatt, inskränkningar av fri- och rättigheter, straff och civilrätt.
  2. Om det krävs kan regeringen ge sig själv denna rätt. Sådana beslut gäller i högst tre månader och skall bekräftas av riksdagen inom 30 dagar.

I det andra fallet får regeringen samma makt som under krig, i en situation där riksdagens krigsdelegation är förhindrad att sammanträda. Regeringen kan då ge sig själv rätt att ändra vilka lagar den vill utom grundlagen, riksdagsordningen och vallagen (för att undvika att denna makt används för en regelrätt statskupp).

Detta är ett tydligt brott mot principen om maktdelning – vars syfte är att förhindra maktkoncentration, maktmissbruk och övergrepp.

Förslaget innebär en uppenbar risk för oacceptabla inskränkningar av människors fri- och rättigheter. Dessutom uppfyller förslaget inte de kvalitetskrav som bör ställas för att ligga till grund för lagstiftning. Därför avstyrker 5 juli-stiftelsen den parlamentariska kommitténs förslag i sitt remissyttrande.

Men är det inte bra att regeringen kan fatta snabba beslut i dessa oroliga tider? Ur vårt remissvar:

»Syftet med konstitutionella begränsningar av det slag som finns i regeringsformen är att hindra att beslut fattas i panik eller av kortsiktiga partipolitiska skäl. Framför allt i krislägen (eller påstådda krislägen) kan det finnas ett starkt tryck – från politiska motståndare, från media eller från allmänheten – att ”göra något”.

I länder som tillåter undantagslagar används dessa tämligen frekvent, och undantagstillstånd tenderar att bestå långt efter att faran är över. Detta gäller även i demokratier: I Frankrike bestod det undantagstillstånd som infördes 2015 i samband med terrordådet mot Charlie Hebdo i hela två år. Man införde även undantagstillstånd i samband med upploppen i förorter 2005. Amerikanska delstater har använt dem i samband med strömavbrott, orkaner och brottslighet. I Slovakien har undantagslagar använts i samband med att vårdpersonal sade upp sig från sina arbeten. Erfarenheten från andra länder är att om verktygen finns kommer regeringar att lockas att använda dem.«

När är det då tänkt att den svenska regeringen skulle kunna använda sig av den »delegerade normgivningen« a.k.a. undantagstillstånd?

Någon definition av vad som i sammanhanget kan anses vara en tillräckligt »allvarlig fredstida kris« ges inte. Det lämnas till regeringen själv att avgöra. Däremot har kommittén en del exempel. Åter till vårt remissvar:

»De exempel på potentiella kriser där undantagslagar skulle kunna användas som ges i utredningen är också mycket lång (s 107f). Där listas sådant som It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor och snöoväder.

De exempel som ges i utredningen visar också snarast att vi klarat oss alldeles utmärkt utan undantagslagar. Utredningen visar inte heller på vilket sätt det hade tjänat oss bättre om regeringen utan riksdagens stöd kunnat inskränka fri- och rättigheter i samband med skogsbranden i Västmanland eller när bygget av tunneln genom Hallandsås inte gick som planerat.

Uppräkningen kan dock tas som intäkt att utredningen förväntar sig att undantagsregeln är tänkt att användas tämligen ofta (uppräkningen omfattar i genomsnitt en händelse vartannat år).

Det kan också konstateras att flera av kriserna som räknas upp är att betrakta som närmast politiska till sin natur (Finanskrisen 1990, Tsunamikatastrofen 20041, Tunnelbygget genom Hallandsåsen och flyktingsituationen 2015).

Här måste man ställa sig frågan om det är utredningens mening att en regering som inte får stöd för att vidta åtgärder för att hantera en politisk fråga i stället skulle kunna tillgripa undantagsbestämmelsen om “fredstida kris” och genomföra politiken utan stöd i riksdagen. Utredningen utvecklar dock inte hur den resonerat i detta avseende.«

Även Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger stopp.

»Enligt konventionens artikel 15 ska ”ett allmänt nödläge som hotar nationens existens” föreligga för att reglerna i konventionen om mänskliga rättigheter ska kunna göras avsteg ifrån. Det är svårt att se att de exempel (it-attacker mot företag, skogsbränder, jordskred) som utredningen tar upp skulle hota ”nationens existens”.

Att inte strida mot internationella konventioner om mänskliga rättigheter är en mycket låg ribba, att ett förslag når över den innebär inte att det är välavvägt eller önskvärt, men måste ses som ett grundkrav.«

Man bör även ställa sig frågan om man vill ge sin värsta politiska motståndare rätten att proklamera undantagstillstånd och makt att stifta nya lagar som passar den egna agendan. Såväl Kant som Nietzsche och närmsta historiebok varnar för sådant.

Den frågan är extra aktuell med tanke på att Sverige haft minoritetsregeringar i 20 års tid.

Även den borgerliga tankesmedjan Timbro varnar för den parlamentariska kommitténs förslag. I rapporten »Har nöden ingen lag?« (PDF) av Adam Danieli framförs bland annat följande kritik:

  • att tillämpningsområdet för regeringens maktbefogenheter saknar tydliga avgränsningar och minoritetsskydd,
  • att reformen är omotiverat långtgående,
  • att argumenten för en tydlig parlamentarisk förankring även i kristid inte beaktas, och
  • att flera lagtekniska frågor har lämnats obesvarade.

Även här ställs frågan vad som kan anses vara en tillräckligt »allvarlig fredstida kris« för att en fullmaktslag skall träda i kraft.

»En avgörande fråga i alla diskussioner om konstitutionell beredskap är givetvis vilka situationer som ska räknas som kriser eller vilken allvarströskel som ska sättas för att ett nödläge ska vara för handen – det så kallade separabilitetsproblemet.

Kan en allvarlig våg av brottslighet vara en kris? Är klimathotet en kris? Ska terrordåd och naturkatastrofer särskilt pekas ut som krissituationer? Krävs det konsekvenser av viss omfattning? Måste krisen ha skett i det egna landet? Ska ett särskilt organ avgöra om en kris föreligger och därefter deklarera det?«

Här påpekas även att kommittén har en något naiv syn på politiskt beslutsfattande:

»En mer realistisk bild av politiker i pressade situationer innefattar begränsad kunskap, risken för överreaktioner och en möjlighet att varje oklarhet i befogenhet tolkas extensivt, särskilt på lång sikt. Utegångsförbud, begränsningar i yttrandefrihet och kriminaliseringar, som skulle kunna vara områden där en förstärkt delegation är aktuell, utgör kraftiga ingrepp och kan, mot bakgrund av flera internationella exempel, också komma att bli mer långsiktiga förändringar av den offentliga makten.«

Frågetecknen är fler:

»Kommittén tar inte heller tydlig ställning till en helt central fråga i debatten, nämligen om covid-19-pandemin hade varit att betrakta som en allvarlig fredstida kris, och i så fall i vilka skeden. Borde regeringen ha använt de föreslagna befogenheterna under våren 2020, och i så fall hur?

Läsaren lämnas också utan svar vad gäller andra viktiga historiska referenser i Sverige. Var Göteborgskravallerna eller finanskrisen 2008 allvarliga fredstida kriser? Utgör politiska kriser, såsom flyktingkrisen 2015 eller koranbränningarna 2023, allvarliga fredstida kriser? Kan allvarliga fredstida kriser uppstå genom helt lagligt handlande från personer i Sverige eller krävs lagbrott eller extern påverkan?«

Timbros rapport påpekar även att det i Sverige saknas skarpa möjligheter till rättslig prövning av beslut som fattas av en regering som agerar med fullmakt. Här noteras dessutom att minoritetsskyddet är svagt om ett återkallande av regeringens beslut måste ske med 3/4 majoritet.

Dessutom tar Danieli upp ett antal centrala tekniska frågor som lämnas obesvarade. Som den här:

»Inget hinder finns heller i förslaget för att regeringen, efter att ha givit sig själv ett särskilt bemyndigande som sedan inte uppnått tre fjärdedelars majoritet i riksdagen och därför upphävts av riksdagen, ger sig själv samma särskilda bemyndigande på nytt. Riksdagen har enligt förslaget ingen möjlighet att beröva regeringen möjlighet att agera självmant, och en misstroendeförklaring tar inte ifrån regeringen makten att fatta samma beslut i egenskap av övergångsregering. Det saknas skäl att inte förena ett avslag på bemyndigande i riksdagen med en begränsning av möjligheten att besluta om ett nytt, likadant bemyndigande.«

Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv. Den parlamentariska kommitténs förslag om undantagstillstånd är ett exempel på detta.

Man är vårdslöst oprecis, tycks sakna insikt om behovet av maktdelning, gör ingen egentlig konsekvensanalys, bortser (medvetet) från risken för politiskt fulspel samt att man bryter mot grundläggande demokratisk självbevarelsedrift: Stifta inga lagar som du inte vill att din värste politiske motståndare skall kunna utnyttja mot dig.

Att riksdagen i ett allvarligt läge kan delegera rätten att fatta beslut till regeringen kan möjligen vara en sak, även om det medför betydande risker.

Att ta ett steg till och låta regeringen ge sig själv tillstånd att införa undantagstillstånd är att gå över gränsen.

Man kan för övrigt fråga sig varför de folkvalda är så angelägna att delegera sin makt till regeringen.

Här är par sista ord, ur vårt remissvar:

»Erfarenheterna från hur undantagslagar missbrukats i andra länder – liksom försöken i Sverige under coronapandemin att införa restriktioner i med hjälp av fullmaktslagar – talar snarast för att riksdagens makt bör stärkas. Det skulle exempelvis kunna göras genom att ställa krav på att lagstiftning som inskränker människors fri- och rättigheter alltid måste fattas med kvalificerad majoritet. Skulle det röra sig om verkligt allvarliga situationer, och om välmotiverade förslag, är det svårt att tänka sig att riksdagen inte kunnat stödja dem. Att de beslut som fattas är kloka och välförankrade är sannolikt aldrig så viktigt som i en allvarlig krissituation. Ogenomtänkta beslut med svagt stöd kan snabbt underminera förtroendet för de politiska institutionerna.«

Läs mer:
• 5 juli-stiftelsens remissvar »
• Stärkt konstitutionell beredskap (SOU 2023:75) »
• Rapport: Har nöden ingen lag? »
• SvD debatt: ”Säg nej till undantags­tillståndet” »

Fotnot: Den parlamentariska kommitténs förslag stöds av alla riksdagens partier utom MP.

Arkiverad under: Demokrati, Länktips, Rättssäkerhet, Storebror, Sverige Taggad som: normgivning, regeringen, riksdagen, undantagstillstånd

När EU fruktar folket inskränks yttrandefriheten

23 april 2024 av Henrik Alexandersson

EU vill upphöja näthat till ett federalt EU-brott, i klass med terrorism. Men man tänker inte berätta vad det är för yttranden man vill förbjuda. Inte före EU-valet. Samtidigt pumpas skattepengar in i organisationer som försöker tysta röster på internet som har avvikande åsikter.

Jag kan inte släppa det här med att EU-kommissionen – påhejad av Europaparlamentet – vill göra hat och hot till EU-brott av samma dignitet som terrorism och vapensmuggling.

Hat är en känsla. Hot är en handling.

Vad gäller olaga hot har vi redan den lagstiftning som krävs. Så vi släpper den bollen just nu och fokuserar på hat.

Existerande EU-lagstiftning kräver redan kriminalisering av hatpropaganda och hatbrott på grund av ras, hudfärg, religion, härkomst, nationellt eller etniskt ursprung.

Hatpropaganda på grund av ovanstående skäl är sedan tidigare kriminaliserad i alla medlemsstater. I de flesta länder gäller detta även missaktning baserad på kön och sexuell läggning.

Även här finns alltså redan den lagstiftning som krävs. Så vad är det man är ute efter?

Europaparlamentets senaste resolution i ämnet är vag. Parlamentet säger att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat ”must not be limited only to certain grounds or motivations”. Man efterlyser även en ”holistisk respons” och en ”multidimensionell approach”.

Ett mycket brett mandat med andra ord. Det är lätt att misstänka att man vill kriminalisera oönskade och konträra yttranden. Sådant ser man ju allt oftare nu för tiden.

I veckan friade den tyska konstitutionsdomstolen i Karlsruhe en högprofilerad Youtuber som anmälts för en tweet, i vilken han kritiserade att den tyska regeringen sänder hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar till talibanerna i Afghanistan.

Anmälare var den tyska regeringens minister för ekonomiskt samarbete och utveckling. Den regering vars inrikesminister nyligen deklarerade att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.

Chefen för den tyska inrikes säkerhetstjänsten säger att medborgarnas tal- och tankemönster börjar bli problematiska. Vilket av historiska skäl väckt en del reaktioner. Det var så det lät i Östtyskland under det kommunistiska förtrycket.

I Skottland har en långtgående åsiktslagstiftning väckt uppmärksamhet den senaste tiden. Den har lett till en anstormning av anmälningar av yttranden som folk stör sig på, i en sådan volym att polisen flaggat för att det kommer att gå ut över dess övriga verksamhet.

Australiens regering vill att inlägg på sociala media som den ogillar skall censureras i hela världen. Om alla länder som vill censurera internet kan tillämpa global censur kommer det inte att bli mer än kattvideos kvar.

I alla EU-länder finns gott om politiker och byråkrater som ogillar när folk ifrågasätter, lägger sig i och käftar emot.

Debattörer som fått slut på logiska argument stämplar gärna fullt relevant kritik som näthat och kräver censur.

Ett ständigt samtalsämne bland politiska makthavare i Bryssel är hur man skall kunna begränsa oönskade men icke olagliga yttranden på nätet. Detta sker delvis genom påtryckningar (utanför den demokratiska processen) mot de stora nätplattformarna.

EU sänder även skattepengar till organisationer som The European Digital Media Observatory som skall samordna faktakontrollen på nätet. Så att folk skriver rätt.

EU är också med och finansierar the Global Disinformation Index – vars affärsidé är att svartlista webplatser som tycker fel, så att annonsörer kan undvika dem. Dess definition av desinformation är »adversarial narratives«, vilket väl närmast kan översättas med konträra narrativ. Det vill säga avvikande åsikter.

Med the Digital Services Act gav EU sig självt den lagliga rätten att censurera internet. Plus statligt godkända nätcensorer. Och en möjlighet att i princip stänga av internet om det skulle knipa.

Och nu vill man alltså upphöja hat till ett EU-brott – utan att berätta exakt vad det är man vill förbjuda. I vart fall inte före EU-valet.

Det finns skäl att fundera över om vi verkligen vill att länder som Frankrike, Tyskland och Ungern skall ges makt över den svenska yttrande- och tryckfriheten – som i flera avseenden är världsunik.

Vad kan möjligen gå fel?

• Läs även: EU vill jämställa ”näthat” med terrorism »

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Nätkultur, Propaganda, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

Nu står striden om det fria ordet i EU

17 april 2024 av Henrik Alexandersson

Konspirationsteori, slump eller något annat? Olika lagar från EU som klubbats eller är på gång utgör sammantaget ett tydligt hot mot yttrandefriheten på nätet.

Ibland är helheten större än delarna. Så är till exempel fallet med EU:s lagstiftning vad gäller internets frihet, övervakning och yttrandefrihet. Så här:

Med EU:s nya Digital Services Act (DSA) etablerar man en laglig grund och verktygen för att avlägsna innehåll på nätet.

DSA:s så kallade Trusted Flaggers (betrodda anmälare) blir statligt godkända nätcensorer, med en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

Myndigheter i ett EU-land kan beordra borttagning av innehåll på servrar i en annan medlemsstat, även om innehållet i fråga inte är olagligt i den senare.

Med Chat Control 2 (CC2) vill EU-kommissionen och EU:s ministerråd låta AI granska innehållet i alla våra elektroniska meddelanden, konversationer på nätet och de bilder och filer vi sänder till varandra.

Vilket nästan alla andra anser står i strid med vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Till och med kommissionens och rådets respektive egna rättstjänst säger nej till förslaget. Kommissionen själv medger att CC2 kränker rätten till privat korrespondens. Samt yttrandefriheten, persondataskyddet och informationsfriheten. Men att den inte bryr sig.

Lägg till detta att EU nu vill göra hat och hot till ett EU-brott, i klass med terrorism och vapensmuggling. Detta utan att berätta vilka yttranden det är man vill göra olagliga. I vart fall får vi inte veta innan sommarens EU-val.

Således har vi här en laglig grund för att censurera internet (DSA), verktyget för att upptäcka otillåtna konversationer (CC2) – samt en kommande, ospecificerad inskränkning av yttrandefriheten.

Konspiration, slump eller något annat – dessa tre pusselbitar passar oroväckande bra ihop.

Även om CC2 skulle falla ger DSA och den nya lagstiftningen om hat och hot EU mycket långtgående möjligheter att censurera oönskade yttranden och innehåll på nätet.

Striden om det fria ordet i EU – på och utanför nätet – avgörs under den kommande mandatperioden, efter sommarens EU-val.

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Övervakning, Privatliv, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

Hur mycket övervakning tål den svenska demokratiska rättsstaten?

11 april 2024 av Henrik Alexandersson

Övervakningsstaten expanderar snabbt mot en punkt där den blir ett demokratiskt problem. Och regeringen ökar takten.

Det går alltid att finna skäl för mer övervakning. Frågan är dock hur omfattande övervakningsstaten kan bli innan våra medborgerliga rättigheter och vår demokratiska rättsstat hotas.

Det är också värt att komma ihåg att övervakning inte bara handlar om gängkriminalitet, terrorism och andra hot mot vårt samhälle. Storebrorsstaten kan – och kommer – även att drabba vanligt, hederligt folk.

Redan innan Tidö-regeringen var användningen av hemliga tvångsmedel omfattande i Sverige. Men de senaste åren har tempot i lagstiftningsarbetet ökat markant. Här är några exempel på beslut som redan fattats eller är på gång:

• Utökad möjlighet att använda hemliga tvångsmedel

Utvidgning av syfte och metod för en redan omfattande polisiär användning av avlyssning och övervakning.

Man utreder även frågan om ökad användning av hemliga tvångsmedel mot barn och unga.

• Preventiva tvångsmedel

Detta är lagstiftning som tillåter övervakning utan konkret misstanke om brott. Vilket i sig är ett brott mot rättsstatens grundläggande principer.

Nyckelordet i sammanhanget är »konkret«. Regeringen kommer undan med att det ändå i någon mening kan finnas en misstanke om pågående eller framtida brottslig verksamhet.

Med detta balanserar man verkligen på gränsen för vad som är acceptabelt med hänvisning till vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv.

Människor som inte misstänks för brott skall inte övervakas.

• Utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel

Regeringen har just presenterat en utökning av lagen ovan till att även omfatta mindre allvarlig brottslighet. Tröskeln sätts vid brott som kan antas ge minst tre månaders fängelse.

Idag leder endast tre av tio fall av övervakning till åtal. Vilket antyder att problemet mer handlar om övervakningens kvalitet än dess kvantitet. Här är risken uppenbar att fler oskyldiga kommer att drabbas.

• Lagen om hemlig dataavläsning blir permanent

Hemlig dataavläsning handlar om att installera spionprogram i telefoner, datorer m.m. Enheten kan då användas för avlyssning och kontroll av allt som sker och finns på densamma.

Ett allvarligt problem är att användning av sådana spionprogram bygger på säkerhetsbrister i den programvara, de operativsystem och den IT-infrastruktur som vi alla använder.

För att hemlig dataavläsning skall kunna ske måste dessa säkerhetshål lämnas öppna (istället för att rapporteras in och åtgärdas). Detta öppnar även dörren för nätbedragare, hackare, främmande makt med flera. På så sätt blir vi alla mer sårbara online.

Dessutom lider hemlig dataavläsning av problemet att även oskyldiga människor i den övervakades omgivning kommer att drabbas.

• Mer kameraövervakning

Regeringen vill höja målet för antalet bevakningskameror från 1.600 till 2.400. Dessutom vill man göra det enklare för kommuner och regioner att använda kameraövervakning.

Samtidigt utreds ökad användning av biometri, vilket i detta sammanhang innebär automatiserad AI-stödd ansiktsigenkänning i realtid. Detsamma gäller ökad användning av automatisk avläsning av registreringsskyltar och direktåtkomst till trafikkameror.

• Utökad datalagring

En utredning föreslår att lagringen av metadata om alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner m.m. skall utökas till att även omfatta meddelandetjänster online.

Detta gäller även sådana meddelandetjänster som använder totalsträckskryptering (E2EE). Vilket i så fall kräver ett förbud mot end-to-end-encrytion eller spionprogram i apparna eller på telefonen / datorn (som med hemlig dataavläsning ovan).

Här skall påpekas att EU-domstolen redan 2014 upphävde EU:s datalagringsdirektiv med hänvisning till att det strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv.

Enkelt uttryckt fastslog domstolen principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Trots detta fortsätter datalagringen i Sverige och många andra medlemsstater. Vilket EU-kommissionen inte visat några tecken på att ta tag i.

Och så här fortsätter det…

Existerande övervakning utökas ständigt vad gäller syfte och metod. Och nya former av övervakning tillkommer. Vilket står i konflikt med vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Syftet med våra grundläggande mänskliga fri- och rättigheter är att skydda individen mot överheten. Därför skall de inte kompromissas bort eller kringgås.

Det finns inga tecken på att någon tänker stanna upp för att skaffa sig en helhetsbild av den svenska övervakningsstaten. Politikerna är inte ens intresserade av att utvärdera om den övervakning vi redan har är ändamålsenlig och fyller sitt syfte.

Därtill kan man lägga andra förslag som inte direkt handlar om övervakning men som ändå är högst problematiska i en demokratisk rättsstat. Till exempel anonyma vittnen.

Allt detta är sådant som kan användas av en framtida auktoritär regim för att kontrollera och förtrycka folket. Flera regeringar i EU har redan blivit påkomna med att ha planterat spionprogram i oppositionens och journalisters telefoner.

Det behövs inte ens ont uppsåt. Det räcker med dumhet, inkompetens, girighet, missriktad välvilja eller en dålig dag på jobbet för att olika övervakningsverktyg skall kunna användas på ett sätt som är förödande för den enskilde.

Naturligtvis krävs krafttag mot kriminella som kränker andras frihet, säkerhet och egendom. Men det måste gå att göra utan att upphäva de principer som är grundpelare för vår demokratiska rättsstat.

Arkiverad under: Datalagring, Demokrati, Kryptering, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Spaning, Storebror, Sverige Taggad som: regeringen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 33
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nätfrihet och integritet!

Femte juli är en nätpolitisk nyhetssajt som står på internetanvändarnas sida. Läs mer.

  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • Soundcloud: 5july
  • RSS-flöde

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • Polen: Inget nytt förslag om Chat Control 2 i ministerrådet30 maj 2025
  • EU diskuterar reglering av Youtubers (och podcasters)28 maj 2025
  • Schweiz: Massiv kritik mot utökad datalagring27 maj 2025
  • Rörigt när EU inför åldersgräns för sociala media26 maj 2025
  • EU: 649 miljoner euro mot hat och desinformation22 maj 2025

Senaste kommentar

  1. Chat Control 2 i långbänk om Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet15 mars 2025

    […] Läs mer om de låsta positionerna i EU:s ministerråd: Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet » […]

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS