Femte juli

Nätet till folket!

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

EU vs. Telegram

av

Det kan bli stökigt både juridiskt och politiskt när Frankrike och EU nu ger sig på meddelande-appen Telegram.

Frankrike kan ha försatt sig själva – och EU – i en knepig sits i och med att man arresterat meddelande-appen Telegrams grundare och chef, Pavel Durov. (Se vår förra bloggpost.)

Att stifta lagar som låter bra är en sak – men att tillämpa dem kan visa sig vara knepigare.

När det kommer till EU-lag (som i vart fall i teorin är överordnad fransk lag) går frågan om budbärarimmunitet (mere conduit) tillbaka till gamla eHandelsdirektivet (ECD) vars regler nu återfinns i EU:s Digital Services Act (DSA).

Den som tillhandahåller en kommunikationstjänst (t.ex. uppkoppling eller en »interpersonal communication service«) kan inte hållas ansvarig för sådant denne inte känner till. Därmed kan en sådan tjänst inte hållas ansvarig för vad användarna har för sig. Generell övervakning av innehåll är inte tillåten.

Dock förutsätter DSA att tjänsten tar bort olagligt innehåll om den upptäcker eller får kännedom om sådant. (Exakt vad som är olagligt avgörs av den politiska dagsformen. I sammanhanget kan det vara värt att notera att EU är på väg att göra »hat« till ett EU-brott i klass med terrorism och vapensmuggling.)

Den som initierar eller modifierar vad som sprids är dock ansvarig för sitt innehåll. Då är man en redaktionell tjänst snarare än en kommunikationstjänst.

Vad är det då som gäller i fallet Telegram?

DSA tvingar som sagt operatörer att ta bort olagligt innehåll som de får kännedom om. Vilket Telegram (om vi förstår fransoserna rätt) inte gjort. Således hålls operatören medansvarig för de brott som begåtts i/med dennes tjänst.

Det är lite som att hålla Trafikverket ansvarigt för all kriminell verksamhet som sker i anslutning till dess vägar. Eller Post Nord för att det sänds droger per post. (Å andra sidan är båda som regel skyldiga att agera om de får kännedom om något brottsligt som de kan medverka till att avstyra.)

Här måste först fastställas att Telegram varit eller gjorts medvetet om innehållet i fråga. Samt att det verkligen handlar om olagligt innehåll. Vilket i sig kan bli en utdragen process.

Nästa fråga är vad man egentligen menar med att Telegram / Durov är medskyldiga till de brott som kan ha begåtts eller planerats på plattformen. Att utkräva samma ansvar som av en verklig gärningsman känns orimligt.

Men det handlar inte bara om olagligt innehåll som sådant. Framförallt vill fransmännen och EU att Telegram samarbetar för riktad övervakning och massövervakning.

Detta är en del av EU:s krig mot krypterad kommunikation. Även om Telegram inte har totalsträckskryptering (E2EE) by default, så lär de aktörer myndigheterna vill åt ha slagit på den i appens inställningar.

Med Telegrams högst oklara bolagsstruktur, utspridda hårdvara och slutna serverprogramvara kan det bli knepigt att tvinga företaget till någonting alls. Därför tar man nu till storsläggan och fängslar dess centralfigur, Pavel Durov.

Vilket är en signal till andra meddelandetjänster och operatörer. (Till exempel den mindre men oberoende, säkrare och totalsträckskrypterade meddelande-appen Signal, som används av aktivister, oppositionella och journalister runt om i världen.)

En sak EU inte tycks tänka på är att om man tvingar en meddelande-app att skapa bakdörrar till krypterad kommunikation – då öppnar man inte bara upp användarnas meddelanden för europeiska myndigheter. Då kommer även Kina, Ryssland, Iran och andra skurkstater att kunna använda samma bakdörr för att förtrycka sina oppositionella.

Det är inte helt uppenbart hur fransmännen tänkt hantera detta. Att låsa in Durov någon längre tid för att han möjliggör säker privat kommunikation ser illa ut och kan bli politiskt jobbigt. (Europaparlamentet och Europadomstolen försvarar rätten till totalsträckskryptering, med hänvisning till de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.)

Att fallet är känsligt understryks av att president Macron är angelägen om att påpeka att detta inte är ett politiskt beslut och att han inte har något med saken att göra.

Sedan kompliceras allt av att det är oklart om Telegram drivs av en principiell inställning till fri och privat kommunikation – eller om tjänsten har olämpliga kopplingar till Ryssland och i så fall på vilket sätt. Blandar man in nationell säkerhet kan delar av fallet komma att hemligstämplas, vilket i så fall hindrar media och allmänhet från att kontrollera att processen går rätt till.

Detta är ett getingbo. Och vad som sker kan bli prejudicerande, då DSA inte tidigare prövats på allvar.

EU: Ingen läser pappren

av

Att EU:s nya lagstiftning öppnar för censur av icke-olagliga yttranden online är ingen nyhet. Att det uppmärksammas först nu beror på att ingen läser eller förstår pappren när besluten fattas.

Plötsligt blev det ett väldigt hallå om EU:s Digital Services Act (DSA) och dess påverkan på yttrandefriheten online. Men dess glidningar om att stoppa »skadligt« men icke olagligt innehåll är ingen nyhet.

Problemet fanns där från början. Men ingen reagerade förrän det var för sent, förrän vi ställdes inför fullbordat faktum. Som det brukar vara med EU.

På denna blogg har vi skrivit om DSA i åratal, genom hela processen. Vilket har uppskattats av våra läsare – men inte fått något genomslag i övrigt.

I den mån media publicerat något över huvud taget har det varit copy-pastat från EU-kommissionens tillrättalagda pressmeddelanden. Någon kritisk granskning har inte förekommit.

Vänta bara tills det går upp för folk att DSA även ger oss statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) – som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort. Utan föregående rättslig prövning.

Dessa Trusted Flaggers är tänkta att vara olika organisationer, branschföreträdare (som upphovsrättsindustrin), myndigheter och särintressen. Företrädare för kollektiva intressen, som det stod i den ursprungliga texten.

Vad kan möjligen gå fel? I Sverige kommer dessa Trusted Flaggers att sortera under Post- och Telestyrelsen (PTS) och i EU under en helt ny myndighet.

Förutom här på bloggen har denna fråga (vad vi vet) bara uppmärksammats av ett par svenska regeringstjänstemän – vars varningar viftades bort av det då ansvariga statsrådet Ygeman (S).

Att en åklagare på Malta kan beordra nedtagning av information om abort på en svensk site (trots att informationen inte är olaglig här) kan också komma som en överraskning för många. Trots att gränsöverskridande nedtagningsorder finns klart utskrivna i DSA.

Våra försök att ta upp dessa saker med ansvariga svenska ledamöter i Europaparlamentet har fullständigt ignorerats. Det är som om de tycker att det är viktigare att få sitt namn på ett prestigeladdat lagpaket än att se till att det blir rätt och rimligt.

Vilket inte förvånar mig. Jag har jobbat där, så jag vet. Nästan ingen läser pappren. (Mer än de stackars översättarna.)

Och i den mån någon ändå gör det tycks de sakna förmåga att se det problematiska i att till exempel begränsa yttrandefriheten, inskränka de grundläggande mänskliga rättigheterna och bryta mot rättsstatens grundläggande principer.

Det gäller inte bara DSA. Snart sagt vilket EU-dokument man än granskar kommer man att hitta galenskaper, felaktigheter och förutsägbara oönskade konsekvenser. Som passerar både utskott, ministerråd och den svenska riksdagens EU-nämnd utan att någon reagerar.

Man skulle kunna frestas att misstänka att de inte vet vad de sysslar med.

Lite skämtsamt sägs ibland att i EU börjar man med att besluta. Sedan tar man reda på fakta. Därefter debatterar man. Det är en beskrivning som ligger skrämmande nära verkligheten.

Vad är det Musk och EU bråkar om? Egentligen?

av

Elon Musk utmanar EU:s nya nätlagstiftning – som är på väg att öppna för censur av icke olagliga yttranden.

X ägare Elon Musk och EU-kommissionären Thierry Breton grälar på X och i media.

Musk hävdar att EU lovat att inte bråka med X om han går med på att censurera visst (lagligt) innehåll. Han hävdar också att Meta och Google har sådana överenskommelser med EU.

Det är mycket möjligt att så är fallet. I så fall är det en skandal. Men mer troligt är att det handlar om hur man tolkar EU:s nya nätlagstiftning. (Mer om det nedan).

Breton skickar arga brev till Musk / X. I det senaste, som skrevs med anledning av Musks livesamtal med Trump på X kräver han…

»…that all proportionate and effective mitigation measures are put in place regarding the amplification of harmful content in connection with relevant events…«

Här dyker nyckelbegreppet »harmful content« upp. Skadlig information. Men inte olaglig. Frågan är vad – exakt vad – det är EU vill att X skall göra. Tysta folk? Skuggbanna? På vilken laglig grund?

Blå bricka

På ett mer praktiskt plan klagar EU på X blå bricka. Förr fick media, politiker, kändisar och fint folk en VIP-bricka vid sitt namn som verifikation på att de var viktiga och äkta.

Detta har ersatts med ett system där alla som är villiga att betala får en blå bricka (med mera). Vilket i någon mån innebär att användaren är verifierad.

Detta togs inte väl emot av de som haft en VIP-bricka. Och EU menar att folk nu kan luras att tro att vanliga användare är viktiga människor.

Vilket känns som ett tunt case.

»Harmful content«

EU:s Digital Services Act (DSA) ger rätt och skyldighet att plocka ner olagligt innehåll på sociala plattformar och sökmotorer. Vad som i sammanhanget är olagligt bestäms av nationell lag och EU:s lagstiftning.

Samtidigt nämns skadligt innehåll (harmful content) vad gäller systemrisker i specialregler för de största sociala plattformarna och sökmotorerna.

Dessa förväntas inventera och åtgärda systemrisker vad gäller skadligt innehåll, som till exempel desinformation.

Notera att DSA inte kan tvinga plattformarna att plocka ner annat än olagligt material – men att de samtidigt förväntas vidta åtgärder mot skadligt innehåll.

På samma sätt förväntas de största sökmotorerna på eget initiativ moderera sina sökresultat utifrån vad någon anser vara skadligt. Så begränsar EU yttrandefriheten genom ombud.

Exakt var detta landar får vi nog inte veta förrän saken avgjorts av EU-domstolen någon gång i framtiden. Det är en gummiparagraf som kan hänga samman med Musks gräl med EU om censur (ovan).

Nedtagningsorder

Sedan bör man notera att vad som är olagligt i EU:s olika medlemsstater skiljer sig åt. Till exempel är abort förbjuden på Malta och nästan helt förbjuden i Polen.

Således kan information om abort online censureras med hänvisning till DSA. Och det drabbar då oftast hela EU eftersom internet, sökmotorer och sociala media inte känner några nationsgränser.

DSA öppnar även för gränsöverskridande nedtagningsorder, även om den information som skall censureras inte är olaglig i det land där servern står.

Dessutom skall man hålla i minnet att EU planerar att göra »hat« till ett EU-brott i klass med terrorism och vapensmuggling. Vilket kan öppna för att mer innehåll klassas som olagligt på subjektiva grunder.

Att DSA »bara« ger utrymme för att censurera olagligt innehåll är en klen tröst om lagstiftarna ständigt gör fler och nya saker olagliga.

Nästan vad som helst kan göras olagligt, i god demokratisk ordning. Det är bara en fråga om politisk vilja och dagsform.

Låt oss slutligen påminna om vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga har att säga om yttrandefriheten:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

• A guide to the Digital Services Act, the EU’s new law to rein in Big Tech »
• The EU Digital Services Act (DSA): everything you need to know »

• EU vill jämställa ”näthat” med terrorism »

FN ger skurkstater tillgång till data på svenska servrar

av

FN ger länder som Ryssland, Kina och Iran rätt att kräva ut information från IT-företag i andra länder för att förfölja oppositionella.

United Nations Office on Drugs and Crime godkände på torsdagen sin så kallade Cyber Crime Convention. Denna kommer nu att framläggas för FN:s generalförsamling.

Detta dokument är problematiskt på många sätt. Vi har tidigare varnat för dess konsekvenser:

  • Man är inte ens överens om vad »cyberbrottslighet« egentligen är. Vilket skapar utrymme för godtycke.
  • Vad vi i de demokratiska rättsstaterna betraktar som helt lagliga yttranden online kan komma att kriminaliseras.
  • Verksamhet som bedrivs av cybersäkerhetsexperter, visselblåsare, aktivister och journalister kan komma att kriminaliseras.
  • Säker elektronisk kommunikation kommer att undermineras.
  • IT-tekniker kan tvingas kringgå dagens verktyg för säkerhet online.
  • Data och information kan komma att delas och hämtas över gränserna på ett sätt som går bortom vad som kan anses vara lämpligt, nödvändigt och proportionerligt. Detta utan rimligt dataskydd och utan hänsyn till rättsstatens grundläggande principer.

Antas konventionen i generalförsamlingen kan internetoperatörer och nätplattformar tvingas lämna ut information om sina användare och deras aktiviteter till skurkstater.

Den ger alltså länder som Ryssland, Kina och Iran rätt att kräva att internetföretag i till exempel Sverige lämnar ut information för att komma åt oliktänkande och oppositionella. Detta även om den handling som avses inte är olaglig här.

I januari varnade vi:

»I sammanhanget skall man komma ihåg att många länder anser saker vara olagliga som är helt lagliga och självklara i en demokratisk rättsstat och i ett öppet samhälle.

Enkelt uttryckt är den aktuella texten skräddarsydd för auktoritära och totalitära stater som vill övervaka folket, kontrollera oliktänkande och hindra fri information.

Texten är inte förenlig med svensk eller EU:s lagstiftning. Och om man skall vara petig, inte heller med FN:s egen stadga om de mänskliga rättigheterna.

Dessutom finns redan nödvändiga konventioner på området, som Budapest-konventionen. Dock anser bland andra Ryssland att dessa inte går långt nog.«

Konventionen godkändes enhälligt även om länder som Ryssland, Iran, Venezuela, Nordkorea och Syrien in i det sista försökte få bort de vanliga standardformuleringarna om att grundläggande mänskliga rättigheter skall respekteras.

Att organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och digitala frågor protesterar har inte hindrat beslutet. Inte heller att en i princip enig IT-industri högljutt varnat för konventionens konsekvenser.

Sverige har företrätts på tjänstemannanivå och det verkar som att den politiska nivån på UD, Justitiedepartementet och Finansdepartementet (där civilministern har hand om de digitala frågorna) inte brytt sig särskilt mycket. Om alls.

Detta med enhälligheten är ett tecken på något slags modern politisk-byråkratisk sjuka där man gärna petar i detaljer men är oförmögen att ifrågasätta de grundläggande premisserna, hur tokiga de än är. (Det var samma sak med Chat Control.)

Nu måste frågan upp på bordet – i både Sverige och EU – innan konventionen klubbas i FN:s generalförsamling.

Nyhetslänkar:
• Le Monde: UN approves its first treaty targeting cybercrime »
• Euronews: UN committee approves first cybercrime treaty despite widespread opposition »
• The Record: UN cybercrime treaty passes in unanimous vote »

Relaterat:
• United Nations Office on Drugs and Crime: Ad Hoc Committee to Elaborate a Comprehensive International Convention on Countering the Use of Information and Communications Technologies for Criminal Purposes »
• EFF’s Concerns About the UN Draft Cybercrime Convention »
• Open Letter from Civil Society and Industry Stakeholders on the Final Draft of the
Convention on Cybercrime »
• Urgent Appeal to Address Critical Flaws in the Latest Draft of the UN Cybercrime Convention »
• Skurkstater i FN vill ta kontroll över internet »
• FN ger skurkstater makt över internet (med djuplänkar) »

FN ger skurkstater makt över internet

av

En FN-konvention om cyberbrottslighet är på väg att ge länder som Ryssland, Kina, Iran och Pakistan oroväckande mycket makt över internet.

Nästa vecka samlas den kommitté som utformar FN:s Cybercrime Convention.

I namn av att bekämpa cyberbrottslighet innehåller den föreslagna texten inslag som kan användas av skurkstater för att tysta och förtrycka oppositionella.

Pådrivande är bland andra Ryssland, Kina, Iran och Pakistan.

Konventionen kan – som den föreligger – även användas för att klämma åt visselblåsare, aktivister, journalister och forskning om IT-säkerhet.

Något kriminellt uppsåt behöver inte föreligga. Konventionen innehåller inga garantier om att respektera grundläggande mänskliga rättigheter.

Texten öppnar för mer övervakning. Säker elektronisk kommunikation kommer att undermineras.

Data och information kan komma att delas och hämtas över gränserna på ett sätt som går bortom vad som kan anses vara lämpligt, nödvändigt och proportionerligt.

Detta utan rimligt dataskydd och utan hänsyn till rättsstatens grundläggande principer.

I ett upprop kräver nu EFF, EDRi och 20 andra organisationer att EU och dess medlemsstater tar kritiken på allvar:

»With the UN AHC’s concluding session about to resume, we call on the delegations of the Member States of the European Union and the European Commission’s delegation to redouble their efforts to address the highlighted gaps and ensure that the proposed Cybercrime Convention is narrowly focused in its material scope and not used to undermine human rights nor cybersecurity. Absent meaningful changes to address the existing shortcomings, we urge the delegations of EU Member States and the EU Commission to reject the draft Convention and not advance it to the UN General Assembly for adoption.«

FN:s Ad Hoc Committee on Cybercrime (AHC) sammanträder den 29 juli till den 9 augusti. Målet är en resolution som antas av generalförsamlingen.

Länkar i omvänd tidsordning:
• Urgent Appeal to Address Critical Flaws in the Latest Draft of the UN Cybercrime Convention (juli 2024) »
• Digital Rights Groups Rally Against UN Convention That Threatens Free Speech and Privacy (juli 2024) »
• The UN Cybercrime Draft Convention is a Blank Check for Surveillance Abuses (juni 2024) »
• If Not Amended, States Must Reject the Flawed Draft UN Cybercrime Convention Criminalizing Security Research and Certain Journalism Activities (juni 2024) »
• Protect Good Faith Security Research Globally in Proposed UN Cybercrime Treaty (februari 2024) »
• Skurkstater i FN vill ta kontroll över internet (januari 2024) »
• Global cybercrime treaty could be ‘disastrous for human rights,’ NGOs warn (augusti 2023) »
• UN: Cybercrime treaty must not put human rights at risk (april 2023) »

Så hotas yttrandefriheten i EU

av

EU vill jämställa hat med terrorism. Men ännu har vi inte fått veta vilka yttranden det är man vill förbjuda. Och i Sverige får vi statligt godkända nätcensorer.

Australien, Kanada, Irland, Skottland… Det är som att en våg av inskränkningar av det fria ordet rullar fram över västvärlden.

I dagarna har den tyska regeringen förbjudit en tidning med tillhörande Youtube-kanal som enligt uppgift är allt för högerextrem.

Nu är ju Tyskland en smula speciellt – men man kan reagera på att stängningen inte är resultatet av ett domstolsutslag, utan av ett regeringsbeslut.

Annorlunda uttryckt: Personer av en politisk åskådning använder sin makt för att inskränka yttrandefriheten för personer med en annan politisk åskådning.

Det är lätt att se hur ett sådant mandat kan missbrukas för att tysta obekväma röster.

Beslutet har fattats av den tyska inrikesministern Nancy Faeser (SPD), som tidigare gjort sig känd för uttalandet om att »Den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.« Som i gamla DDR.

Överallt finns det folk som gärna skulle vilja tysta andra, om de kunde.

Därför är det oroväckande att man nu tänker göra hat och hot till »EU-brott« av samma dignitet som till exempel terrorism och vapensmuggling.

Speciellt som man än så länge inte preciserat vilka yttranden det är man vill förbjuda.

Enda ledtråden är att Europaparlamentet uttalat att vad som skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter oroväckande.

Man efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«. Vad kan möjligen gå fel?

Vad allt detta betyder – vilka yttranden man vill förbjuda – lär vi få reda på nu efter EU-valet, när det är för sent för medborgarna att reagera med sin röst.

Det hela är en del i ett större pussel. Under förra mandatperioden antog EU sin nya Digital Services Act (DSA). Den föreskriver bland annat Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare).

Detta är nätgranskare som godkänts av staten och som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

De skall vara olika organisationer och särintressen (i ursprungstexten talas om företrädare för »kollektiva intressen«) som alla lär ha en agenda.

I Sverige kommer systemet med med dessa nätcensorer att hanteras av Post- och Telestyrelsen (PTS). Räkna med att det finns villiga kandidater.

Det är ett faktum att yttrandefriheten nu inskränks. Risken är uppenbar att man i denna process kommer att gå bortom vad som är acceptabelt i en demokratisk rättsstat.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s egen rättighetsstadga säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

I sammanhanget kan det även vara på sin plats att påminna om den svenska grundlagen, Regeringsformen 2:1:

»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, (…)«

Som vi brukar påpeka är de grundläggande mänskliga rättigheternas uppgift att skydda individen mot övergrepp från staten. Därför är det oroande när staten vill inskränka dem.

Chat Control 2 – sommaruppdatering

av

• Europaparlamentet säger nej till Chat Control 2 i alla dess bärande delar.
• EU:s ministerråd har kört fast och diskuterade senast client-side-scanning.
• Den utgående EU-kommissionen vill fortfarande låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden.

Det brände till i Chat Control-frågan när alla partier utom C & SD i riksdagens justitieutskott gav grönt ljus till det senaste förslaget om CC2 i EU:s ministerråd, bara en vecka efter EU-valet.

I korthet gick det ut på spionmoduler i meddelande-apparna, som kan granska vad som skrivs redan innan ett meddelande krypteras och sänds. Client-side-scanning. På så sätt menar man att man respekterar rätten till krypterad kommunikation.

Redan i september 2023 informerades riksdagen om den svenska regeringens position. »En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, t.ex. genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«

Det vill säga client-side-scanning. Ingen i riksdagens justitieutskott eller EU-nämnd tycks dock ha reagerat på detta. Frågan är om det var medvetet eller av oförstånd.

Möjligen ville regeringspartierna tona ner saken då de drev en linje (ja till CC2) i ministerrådet och en helt annan (nej till CC2) offentligt, till exempel i EU-valrörelsen. Vilket väckt en del kritik.

Vad MP egentligen tycker om Chat Control 2 är inte längre helt kristallklart. Och V tycks ha drabbats av beröringsskräck inför utsikten att rösta med C och SD mot CC2 i justitieutskottet.

Sedan blev det midsommar och frågan tvärdog. Igen. Vilket kan vara ett lämpligt tillfälle för en överblick.

Europaparlamentet har sagt nej till CC2 i alla dess centrala delar:

  • Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad / E2EE kommunikation.
  • Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
  • Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
  • Ingen skanning (med AI) efter olagligt innehåll (grooming) i elektroniska konversationer.
  • Ingen obligatorisk åldersverifiering för meddelande-appar.
  • Anonyma konton på meddelande-appar skall vara tillåtna.

Nu återstår att se vad det nyvalda parlamentet gör med frågan. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot de svenska ledamöter som i EU-valrörelsen lovade säga nej till CC2. (Alla, utom S och kanske KD.)

I EU:s ministerråd har man inte lyckats uppnå tillräcklig majoritet för förslaget. I den senaste varianten ville det utgående belgiska ordförandeskapet som sagt införa client-side-scanning med spionmoduler på applikations- eller systemnivå i våra telefoner, datorer m.m.

Dessutom ser ministerrådet framför sig en modell med »frivillighet« där användare kan säga nej till meddelandescanning. Men denne kommer då inte att få dela bilder, video eller länkar (!).

Vilket på alla sätt bryter mot den rimliga principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden. Plus mot rätten till privatliv och privat korrespondens samt yttrandefriheten.

Vilket ministerrådets egen rättstjänst varnar för. Även det nya förslaget bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Den svenska regeringen säger som sagt ja till detta. Men det finns fortfarande en blockerande minoritet i ministerrådet.

Nu tar Ungern över ordförandeklubban i EU och CC2 finns uppsatt på ministerrådsmöten i oktober och december. Innan dess lär den komma upp på tjänstemannanivå i COREPER II. Vad Ungern (som är för CC2) kommer att göra av frågan är än så länge oklart.

Vid årsskiftet går EU-ordförandeskapet över till Polen, som i princip säger nej till CC2.

EU-kommissionen står å sin sida fast vid sitt ursprungliga förslag om att låta AI granska innehållet i folks elektroniska meddelanden. Även totalsträckskrypterade /end-to-end-krypterade sådana. Det har framförts krav på att kommissionen helt bör dra tillbaka förslaget.

När eller om ministerrådet kommer överens om något blir det förhandlingar mellan parlamentet, rådet och kommissionen – bakom stängda dörrar. En kompromiss där måste sedan i sin tur godkännas av både parlamentet och rådet.

Processen fortsätter. Låt oss slutligen påminna om de grundläggande principer som står på spel. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s egen rättighetsstadga säger (i snarlika formuleringar)…

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Utöver rätten till privatliv påverkas även yttrandefriheten…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

I sammanhanget kan det även vara på sin plats att påminna om den svenska grundlagen, Regeringsformen 2:1:

»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, (…)«

Vilket naturligtvis gäller oavsett om yttrandet är menat för tusen personer eller bara en enda och oavsett om det handlar om en offentlig plats eller ett elektroniskt meddelande i en app.

De grundläggande mänskliga rättigheterna har än så länge visat sig vara de starkaste argumenten mot Chat Control 2 – då det är svårt för politikerna att gå runt dem. Vilket bland andra justitieminister Strömmer beklagat sig över.

Relaterade texter med djuplänkar:
• Chat Control 2 i riksdagen: V+C+SD mot M+KD+L+S+MP »
• Chat Control 2 – vad händer nu? »
• Chat Control – från start till politiskt kaos »
• Chat Control 2 vs. yttrandefriheten »
• Riksdagen röstade ja till Chat Control 2 »
• Regeringens dubbelspel banar väg för Chat Control 2 »
• Chat Control 2 kan kuppas igenom i EU:s ministerråd »
• M, KD & L talar med kluven tunga om Chat Control 2 »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Utredning vill begränsa mötes- och yttrandefriheten

av

Justitieminister Strömmer har tagit emot ett utredningsförslag som kan stoppa bland annat koranbränningar. Vilket är en inskränkning av mötes- och yttrandefriheten.

Lagar bör bygga på generella principer. Det vill säga vara allmängiltiga – inte en reaktion på en viss händelse, företeelse eller opinion. Speciallagstiftning som är tänkt att hantera en viss sak kan få oönskade konsekvenser vad gäller en helt annan.

Idag överlämnades en utredning som är en direkt reaktion på koranbränningarna (SOU 2024:52). Den föreslår inskränkningar i mötes- och yttrandefriheten.

Enkelt uttryckt vill man kunna stoppa arrangemang som kan hota rikets säkerhet.

Rikets säkerhet kan betyda lite vad som helst och kan bli en förevändning för att stoppa folk man ogillar eller vars åsikter man inte delar. Utrymmet för subjektiva bedömningar är betydande.

I »Vägen till träldom« skriver F.A. Hayek…

»Vi kommer aldrig att förebygga maktmissbruk, om vi inte är beredda att begränsa makten på ett sätt, som understundom måhända också hindrar dess bruk för önskvärda ändamål.«

I sitt standardverk om den totalitära statens rötter varnar Hannah Arendt…

»Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.«

I den svenska grundlagen säger Regeringsformens andra kapitel 1§:

»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, (…)
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,« (…)

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

I en läsvärd tråd på X kommenterar Timbros Adam Danieli. »Det här saknar motstycke i Sverige idag och innebär i praktiken att man vänder på rollerna. Istället för att staten skyddar medborgarnas rättigheter och vår rätt att uttrycka oss, ska vi anpassa våra uttryck efter myndigheternas behov.«

Han påpekar även att de underrättelser och hotbedömningar som är tänkta att utgöra grund för beslut vanligtvis är hemliga. Vilket gör att beslut kan fattas utan insyn.

En tanke som slår mig är att den svenska regeringen kan hamna i en knepig sits. När man väl har verktyget för att begränsa mötes- och yttrandefriheten – då kan man inte förvänta sig annat än att främmande makt kommer att kräva att det används.

Nu går utredningen ut på remiss. Den borde gå direkt i papperskorgen.

Länkar:
• Regeringen: Pressträff i samband med överlämning från utredning om Sveriges säkerhet vid allmänna sammankomster »
• Allmänna sammankomster och Sveriges säkerhet SOU 2024:52 »•
• Powerpoint från pressträffen »
• Förslagen: Så ska polisen kunna stoppa koranbränningar (SR) »
• Koranbränningar kan stoppas för rikets säkerhet (SvD) »
• Adam Danielis tråd på X »

Chat Control 2 i riksdagen: V+C+SD mot M+KD+L+S+MP

av

Riksdagspartier som kritiserat client-side-scanning inom ramen för Chat Control 2: V+C+SD. Partier som stöttat regeringens position: M+KD+L+S+MP.

Det utgående belgiska EU-ordförandeskapet har ett kompromissförslag vad gäller Chat Control 2. Den centrala punkten är att man vill tillämpa client-side-scanning, det vill säga att dina meddelanden skall granskas innan de krypterats och sänts.

Vilket kräver en av två saker. Antingen att själva meddelande-apparna utrustas med bakdörrar för att göra sådan skanning möjlig. Eller att din telefon och dator utrustas med spionprogram på systemnivå.

Vilket i båda fallen kommer att drabba användare världen över, vars kommunikationer då kan komma att hamna i händerna på bland andra skurkstater, spioner och kriminella.

Den svenska regeringen ställer sig positiv till detta förslag. Den anser sig dessutom ha förankrat det hela i riksdagen, redan förra hösten. Samtidigt tycks EU-nämndens ledamöter osäkra kring om de givit klartecken till något sådant. Låt oss därför dyka ner i protokollen.

Den 14 september 2023 sammanträdde riksdagens justitieutskott. Föredragande var statssekreterare Charlotte Kugelberg. I protokollet kan man läsa den svenska regeringens position.

»En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, t.ex. genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«

Det vill säga client-side-scanning, precis som belgarna nu föreslagit.

»Ordföranden konstaterade att det fanns stöd för regeringens ståndpunkt.«

Socialdemokraterna anmälde avvikande mening till förmån för EU-kommissionär Ylva Johanssons ursprungliga förslag. Vänsterpartiet anmälde avvikande mening mot (både kommissionens förslag och) den framlagda svenska ståndpunkten.

När den svenska positionen sipprat ut från justitieutskottets möte framförde såväl denna blogg som IT-experten Karl-Emil Nikka hård kritik mot densamma, den 17 september.

I en kommenterad dagordning – från regeringen till EU-nämnden – inför ett extrainsatt ministerrådsmöte, daterad den 18 september 2023 redovisar justitieminister Strömmer åter den svenska positionen.

Ur dokumentet »En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, till exempel genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«

Detta väckte en hel del reaktioner bland oss nätaktivister och det hölls inte mindre än tre demonstrationer mot Chat Control 2 och regeringens position utanför riksdagen.

Frågan fanns på dagordningen för EU-nämndens möte den 22 september 2023. Ärendet ströks dock med hänvisning till att det då spanska EU-ordförandeskapet dragit tillbaka punkten från ministerrådets föredragningslista.

Sverigedemokraterna ställde ändå vissa utforskande frågor och Vänsterpartiet ville försäkra sig om att frågan skulle komma tillbaka till nämnden innan beslut slutligen fattades. Socialdemokraterna försökte skynda på processen. (Anförande 42-52.)

Inför det sista belgisk-ledda ministerrådet den 13-14 juni i år blev det skarpt läge igen. Den 5 juni skulle frågan diskuteras på EU-nämnden.

Redan den 27 maj – redan 12 dagar innan EU-valet – fanns det belgiska förslaget på pränt.

Men på EU-nämnden den 5 juni fattades inget beslut, då frågan plötsligt strukits från ministerrådets föredragningslista. Då blev Chat Control 2 bara en snabbt avklarad informationspunkt.

Istället öppnades en möjlighet att man skulle kunna fatta ett beslut hos medlemsstaternas permanenta respresentanter i COREPER II, den 19 juni.

På så sätt flyttades frågan till efter EU-valet. Ett val där alla partier utom Socialdemokraterna och möjligen Kristdemokraterna värvat röster på budskapet att säga nej till Chat Control 2.

Således blev det åter skarpt läge på justitieutskottets möte den 18 juni i år, en dryg vecka efter EU-valet. Alla partier utom Centern och Sverigedemokraterna ställde sig nu bakom den svenska ståndpunkten.

Vilket blev en mediesnackis när det lyftes av journalisten Emanuel Karlsten. Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle sedan pudla och säga att de röstat fel. I MP:s fall motsägs detta av interna dokument. Och enligt rimligt trovärdiga källor har Vänsterpartiet något slags principbeslut på att inte stödja Sverigedemokraterna i utskotten.

Dock blev det inget beslut i COREPER II heller, då det verkar som att det belgiska ordförandeskapet inte fått ihop tillräckligt stor majoritet bland medlemsstaterna.

Ovanstående visar att det faktiskt stämmer att regeringen förankrat sin position om Chat Control 2 i såväl riksdagens justitieutskott som EU-nämnden redan förra året. Även om en del ledamöter inte uppfattat det så.

Sammanställning:
• På justitieutskottets möte den 14 september 2023 var det bara Vänsterpartiet som hade invändningar mot den svenska linjen.
• Vid EU-nämndens möte den 22 september 2023 var det bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som var oroade.
• Och på justitieutskottets möte nu senast, den 18 juni i år ställde sig alla partier utom Centern och Sverigedemokraterna bakom den svenska ståndpunkten.

Således:

I någon mening har V+C+SD vid något eller några tillfällen varit kritiska till den svenska positionen. Medan M+KD+L+S+MP givit den aktivt eller passivt stöd. Plus att S vill gå ännu längre och genomföra EU-kommissionens ursprungliga, grundligt sågade förslag.

Den svenska positionen är som sagt »En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, till exempel genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«

Det vill säga att skapa en bakdörr för att kringgå kryptering som kan komma att utnyttjas av illvilliga aktörer och som därmed utsätter användare i både EU och resten av världen för en risk.

Nu lämnar Belgien över ordförandeklubban i ministerrådet till Ungern, som satt upp frågan på dagordningen för sina möten den 10-11 oktober och 12-13 december. Till dess vore det bra om vi kan få riksdag och regering att backa om client-side-scanning.

Tidigare poster:
• Chat Control 2 – vad händer nu? »
• Chat Control – från start till politiskt kaos »
• Chat Control 2 vs. yttrandefriheten »
• Riksdagen röstade ja till Chat Control 2 »
• Regeringens dubbelspel banar väg för Chat Control 2 »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Chat Control – från start till politiskt kaos

av

Här är det viktigaste du behöver veta om Chat Control. Från start till dagens inrikespolitiska gräl – i hårt koncentrerad form.

I januari 2021 skrev vi för första gången om Chat Control. EU:s ePrivacy-direktiv visade sig innehålla ett så starkt persondataskydd att de olika techplattformarna inte längre kunde skanna sina användares meddelanden i jakt på barnporr. Vilket de gjort frivilligt och relativt framgångsrikt (och reglerat i användarvillkoren).

Chat Control 1 är det undantag från ePrivacy-direktivet som gör att denna skanning kan fortsätta. Vilket i och för sig inte är oproblematiskt. Lösningen var tillfällig och sattes att gå ut sommaren 2024. Detta är den lagstiftning vi har idag och som förlängts till april 2026.

EU-kommissionär Ylva Johansson skissade på ett nytt direktiv, som var så tokigt att kommissionens tjänstemän såg till att det stoppades och omarbetades. I maj 2022 lade EU-kommissionen dock slutligen fram Chat Control 2.

CC2 säger att den skanning som tidigare varit frivillig nu skall bli obligatorisk. Den skall omfatta text, tal, bild, video, molntjänster, IP-samtal m.m. AI skall söka efter känt och ännu okänt material med övergrepp på barn samt identifiera otillbörliga meddelanden mellan vuxna och minderåriga.

Denna teknik existerar inte. Något undantag för krypterad information finns ej. Däremot föreslås en 18-årsgräns för meddelande-appar.

På sidan 13 skriver EU-kommissionen själv att CC2 innebär en kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna, men att den väljer att bortse från det.

Här är några av de fri- och rättigheter CC2 kränker. Låt oss börja med den digitala brevhemligheten. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och i snarlika ordalag EU:s egen rättighetsstadga säger:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Sedan har vi yttrandefriheten:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

I sammanhanget kan det även vara på sin plats att påminna om den svenska grundlagen, Regeringsformen 2:1:

»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, (…)«

De grundläggande mänskliga rättigheternas uppgift är att skydda den enskilde mot övergrepp från staten. Därför är det oroande när staten nu vill inskränka dem.

Under resans gång har EU-kommissionär Johansson blivit hårt kritiserad då det avslöjats täta band mellan den techindustri som erbjuder övervakningsverktygen och kommissionen.

Kommissionen har även försökt påverka opinionen med annonser av en typ den själv vill förbjuda (politisk micro targeting) och märkliga opinionsmätningar om CC2 som visar rakt motsatt resultat till nationellt genomförda dito.

I Europaparlamentet har det blivit nej till CC2. I en unik gruppöverskridande överenskommelse sågade man i höstas alla förslagets bärande delar. Parlamentet menar att man bara bör få spana på personer som misstänks för brott.

Här är det värt att nämna att EU-domstolen (när den upphävde EU:s datalagringsdirektiv) slog fast principen: Spana på dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

I EU:s ministerråd (medlemsstaterna) har man brottats med CC2 i två års tid. Det senaste är att det belgiska ordförandeskapet föreslår en kompromiss där skanning bara inriktas mot bild och video. Och där man skapar en bakdörr till krypterade meddelanden genom spionmoduler i meddelande-apparna som analyserar innehållet redan innan det krypterats och sänts. (Eller spionprogram på systemnivå.)

Dessutom införs ett element av »frivillighet« genom att de som inte accepterar att apparna granskar deras meddelanden hindras från att sända bilder, video och att dela länkar. Vilket naturligtvis inte går ihop med vad som sägs om yttrandefriheten ovan.

Den svenska regeringen har en position som den har informerat riksdagens EU-nämnd om redan förra hösten. I den sägs bland annat följande. »En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, till exempel genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«

Det vill säga client-side-scanning, vilket är precis vad belgarna nu föreslår i ministerrådet. Här skall nämnas att EU-nämndens ledamöter tycks vara av uppfattningen att de aldrig givit grönt ljus till något.

I ministerrådet har det belgiska ordförandeskapet gjort ett sista försök att pressa igenom CC2 innan ordförandeklubban går över till Ungern. Speciellt som det funnits rykten om att Frankrike skulle överge sitt nej, vilket i så fall hade givit tillräcklig majoritet för den belgiska kompromissen.

Den 27 maj – redan 12 dagar innan EU-valet – fanns det belgiska förslaget på pränt. Målet var att klubba igenom CC2 på ministerrådsmötet 13-14 juni (alltså efter EU-valet).

I EU-valrörelsen lovade alla partier utom (S) att stoppa Chat Control 2.

Onsdag den 5 juni hålls ett möte i riksdagens EU-nämnd som skall förbereda det kommande mötet i ministerrådet. Men CC2 blev bara en kort informationspunkt, då frågan plötsligt plockats bort från ministerrådsmötets agenda. Vi varnade då för att regeringen talar med kluven tunga och driver en linje i ministerrådet och en helt annan i EU-valrörelsen.

Den 9 juni hölls val till Europaparlamentet.

Tisdag den 11 juni stod det så klart att CC2 ändå kan vara på väg att kuppas igenom i rådet genom att behandlas på EU-ambassadörernas möte (COREPER II) den 19, 20 eller 24 juni. Det var uppenbart att regeringen ägnade sig åt dubbelspel.

Så, den 18 juni, kom frågan plötsligt upp på ett möte med riksdagens justitieutskott. Nu var det bråttom och beslut måste fattas på sittande möte. Varpå alla, utom C och SD röstade för att stödja regeringens position. Det vill säga ett ja till den belgiska varianten av CC2 i ministerrådet.

I sista stund ströks dock frågan från mötet i COREPER II den 19 juni. Antingen fick belgarna inte ihop tillräckligt stor majoritet eller så fick man kalla fötter. Speciellt som Tyskland fortfarande säger bestämt nej till Chat Control 2. De vet väl hur det kan gå…

När detta skrivs finns fortfarande en möjlighet att frågan kommer upp på COREPER II under måndagen, 24/6. Men den finns ännu inte på dagordningen (söndag eftermiddag).

Chat Control 2 rör om i svensk politik, lagom till Almedalen. V och MP har drabbats av inre konvulsioner. Och regeringspartierna får löpa gatlopp för att ha sagt nej till Chat Control 2 i EU-valrörelsen samtidigt som de agerar för det rakt motsatta i ministerrådet.

När eller om ministerrådet kommer fram till något följer förhandlingar bakom stängda dörrar mellan ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen. Resultatet av sådana förhandlingar måste sedan godkännas av rådet respektive parlamentet igen, men det brukar mest vara en formsak.

Relaterat:
• Chat Control is Pure Surveillance State »
• Be scanned – or get banned! »
• Signal president Meredith Whittaker criticizes EU attempts to tackle child abuse material »
• Chat control: Politicians, industry raise alarm over EU’s unprecedented messenger surveillance plans »

Tidigare poster:
• Riksdagen röstade ja till Chat Control 2 »
• Regeringens dubbelspel banar väg för Chat Control 2 »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli