Minister hotar dra in Bahnhofs tillstånd

I vad som kan betraktas som ett uttalande på gränsen till ministerstyre hotar inrikesminister Mikael Damberg (S) internetoperatören Bahnhof. Han riktar kritik mot att Bahnhof inte vill räta in sig i ledet om datalagringen och säger:

”Men om det är så att man vägrar följa svensk lagstiftning så har ju Post- och telestyrelsen olika verktyg. Man kan besluta om vite men man kan också ytterst återkalla operatörens tillstånd.”

Detta är mycket anmärkningsvärt. Speciellt som det är Bahnhof som följer lagen – och regeringen som envist obstruerar.

I ett brev till Expressens ledarredaktion redde Bahnhofs jurist nyligen ut begreppen:

”Alla operatörer har en skyldighet enligt ePrivacy-direktivet och LEK att radera uppgifter som de inte längre behöver. Om en operatör skulle spara uppgifter för att tillgodose andra behov bryter man både mot svensk lag och EU-rätten.”

Det skall i sammanhanget nämnas att EU-domstolen upphävt EU-direktivet om datalagring. Domstolen har även upprepade gånger ogiltigförklarat den svenska datalagringen. Vilket regeringen inte tycks bry sig om.

Länk: Damberg angriper Bahnhof: Skyddar kriminella »

Uppdatering: Bahnhofs vd: ”Rena maffiametoder från Mikael Damberg” »

IVA kritiserar EU:s nya direktiv om upphovsrätt

”Samtidigt sker en förskjutning av ansvar som en följd av direktivet. Detta kan ses som ett avsteg från svenska grundläggande principer inom området; de svenska mediegrundlagarna innehåller ett censurförbud vilket innebär att staten inte ska ha rätt att i förväg förhindra yttranden.”

Ingenjörsvetenskapsakademien kritiserar artikel 13/17 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv »

Hur kan artikel 11 och 13 stoppas i ministerrådet?

Spänningen stiger inför morgondagens möte i EU-nämnden. Kommer Sverige att rösta nej till EU:s nya direktiv om upphovsrätt (så länge artikel 11 och 13 står kvar) i ministerrådet? Kommer regeringen att vika sig för en riksdagsmajoritet och en bred folklig opinion? Eller kommer den ändå att gå särintressenas och EU-kommissionens ärenden?

För en blockerande minoritet i EU:s ministerråd krävs antingen 13 medlemsstater eller minst fyra medlemsstater som representerar minst 35% av EU:s befolkning.

I EU bor ungefär 512 miljoner människor. 35% av detta är c:a 180 miljoner.

Följande länder kan man hoppas redan säger nej till upphovsrättsdirektivet: Estland (1,3 miljoner), Finland (5,5), Italien (60,5), Luxemburg (0,6), Nederländerna (17) och Polen (38). Detta ger totalt knappt 123 miljoner.

Sverige (10) och Tjeckien (10,5) kan förhoppningsvis förmås att säga nej. Då är vi uppe i drygt 143 miljoner. Om det går att få med Malta (0,5) är siffran 144 miljoner. Sedan kan man fråga sig om inte Ungern (10) också borde gå att få över till nej-sidan. Vilket ger totalt tio länder med 154 miljoner medborgare.

Så hur man än vänder och vrider på saken, så måste även Tyskland (82,5) med på nej-tåget – vilket ger c:a 236 miljoner medborgare. Detta skulle till och med ge viss marginal ifall en del av de ovanstående länderna röstar ja.

Frågan är uppe i tyska Bundestag. Men man skall komma ihåg att Tyskland och Frankrike har kohandlat i frågan. Tyskland röstar ja till upphovsrättsdirektivet om Frankrike ger klartecken för den rysk-tyska gasledningen Nordstream 2. Å andra sidan har Danmark börjat bråka om gasledningen, vilket kan fördröja den med upp till ett år, kanske mer. Vilket i sin tur gör den tysk-franska uppgörelsen mindre brådskande.

Dessutom är oppositionen mot artikel 11 och 13 hård i Bundestag. Hundratusentals tyskar har demonstrerat i protest. Och det finns tecken på att i vart fall CDU är obekväma med att ha frågan hängande över sig i vårens EU-val. Dessutom tycks den tyska justitieministern ogilla direktivet.

Så i stort sett vad som helst kan hända.

Därför gäller det att hålla motståndet uppe. På alla fronter. In i det sista.

Nätpionjärer varnar för EU-förslag mot terror-relaterat innehåll på internet

Bland andra Tim Berners-Lee, Vint Cerf och Bruce Schneier varnar för EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll på nätet. I ett brev till berörda ledamöter i Europaparlamentet skriver de bland annat…

[T]he fight against terrorism does not preclude lawmakers from their responsibility to implement evidence-based law that is proportionate, justified, and supportive of its stated aim.

The EU Terrorist Content regulation, if adopted as proposed, will restrict the basic rights of European internet users and undercut innovation on the internet without meaningfully contributing to the fight against terrorism.

De sammanfattar sin kritik i fyra punkter:

  • Definitionen av terror-relaterat innehåll är oklar och riskerar att även drabba t.ex. forskning, journalistik och utbildning.
  • Förordningen är inte proportionerlig, utan drabbar även nätsiter som till sin natur inte har något att göra med terrorism eller terrorpropaganda.
  • Bestämmelsen om att terror-relaterat innehåll skall plockas ner inom en timma är omöjlig att leva upp till för små och medelstora nätplattformar.
  • Kravet på filtrering för att hålla redan identifierat terror-relaterat innehåll borta kräver filtrering av allt som alla användare laddar upp. Detta är svårt eller rent av omöjligt att hantera för små mätplattformar. De enda som möjligen kan möta kravet är dagens nätjättar, som därmed stärker sin dominans på marknaden ytterligare.

Läs brevet (PDF) »

Sista chansen att stoppa artikel 11 och 13

Klicka här för att visa innehåll från YouTube

Till kampanjen »

Youtube »

ID-krav för nätuppkoppling och resor?

En statlig utredning föreslår att endast av polisen utfärdade ID-kort och pass skall vara giltig ID-handling.

Korten skall lagra biometrisk information. Dessutom skall polisen använda sig av ansiktsidentifikation när ID-kort eller pass lämnas ut, för att försäkra sig om att det handlar om rätt person.

Vad man måste vara uppmärksam på är de många, små stegen mot ökad övervakning och kontroll. Att ID-handlingars biometriska information bara lagras på kortens chip kan lätt ändras. Det krävs bara ett beslut och en knapptryckning så kan denna information börja lagras centralt. Och passpolisens ansiktsigenkänning kan lika snabbt integreras i andra register.

Dessutom menar utredaren att detta ID-kort skall fungera som statlig e-legitimation för identifikation på nätet.

Här gäller det att vara vaksam. Och gärna en smula misstänksam. Även om inget konkret förslag har lagts fram, så finns det en pågående diskussion inom EU om obligatorisk identifikation när du kopplar upp dig på nätet. Här passar det nya svenska ID-kortet som hand i handske. Och liknande planer finns i andra EU-länder.

Så även om det inte finns något förslag om ID-krav vid nätuppkoppling ännu, så är det nya svenska ID-kortet ett perfekt verktyg för ett sådant system.

Hur som helst krattar ID-utredningen manegen för en framtid där du måste ha ett statligt ID-kort för att över huvud taget kunna fungera i vårt samhälle.

Och även om Schengen-samarbetet ger oss fri rörlighet inom stora delar av EU – så är det mycket som talar för att det nya ID-kortet kommer att behövas för till exempel all form av resor, för att hyra bil eller för att ta in på hotell i framtiden. Eftersom staten vill veta var du befinner dig. PNR-systemet (Passenger Name Record) finns redan och tenderar ständigt att bli allt mer omfattande.

Länkar:
• Utredning föreslår nytt statligt id-kort och e-legitimation »
• Utredningen (SOU 2019:14) som PDF »
• Mycket riktigt – staten vill slopa körkort som ID för att registrera biometri »
• Körkort föreslås ej vara giltlig ID-handling – välkommen till Kösverige »

/ HAX

EU förbereder ytterligare uppladdningsfilter

I skuggan av striden om EU:s upphovsrättsdirektiv pågår arbetet med att införa ytterligare ett uppladdningsfilter.

Det handlar om EU:s förordning om »förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online«. Ett par saker sticker ut.

• För det första är definitionen av »terrorism« luddig. Dessutom vet vi sedan tidigare att detta är ett sluttande plan. Denna typ av regler brukar (utan att någon riktigt förstår hur det går till) som regel även utvidgas till att omfatta »hatfullt« innehåll. Och därmed öppnas portarna för att lite vad som helst kan komma att censureras.

• För det andra innehåller förordningen en regel om att innehåll som anmäls skall plockas bort inom en timma. Dels känns det som om detta är otillräckligt med tid för att göra en rättssäker bedömning. Vidare är det en tidsgräns som är svår, eller direkt omöjlig att möta för mindre plattformar.

• För det tredje måste nätplattformarna garantera att material som flaggats eller plockats ner inte kan laddas upp igen. Detta kräver – med nödvändighet – filtrering av allt som alla användare laddar upp.

Nu försöker EU-kommissionen stressa igenom förordningen innan EU-valet. Men att stressa fram ogenomtänkta inskränkningar av yttrandefriheten är en mycket dålig idé.

Dessutom lider förslaget till filtrering av samma brist som upphovsrättsdirektivets artikel 13: I en rättsstat skall yttrandefriheten inte inskränkas utan föregående rättslig prövning, i varje enskilt fall, under lagarna.

I detta fall handlar det dessutom om en förordning/reglering – som börjar gälla direkt när beslut har fattats, utan att behöva inkorporeras i medlemsstaternas lagstiftning.

Läs mer:
• Terrorist Content Online: The Return of the Upload Filter »
• FN-kritik mot EU:s förordning om spridning av terrorisminnehåll online »
• Idag (6/12-18) röstar EU:s ministerråd om automatiserad nätcensur »
• EU:s glömda förslag om automatiserad nätcensur »
• WITNESS brings together voices to push back on dangerous EU “Dissemination of Terrorist Content” proposal »
• När EU går terroristernas ärenden »
• Techdirt podcast: The EU Endangers Free Speech Online… Again »
• Tory MEP’s motives for delaying EU terror legislation questioned »

Fulspelet bakom EU:s nya direktiv om upphovsrätt

Jag har jobbat i Europaparlamentet – så jag borde inte vara förvånad över allt fulspel och alla finter kring EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Men lobbykampanjen lämnar ändå en dålig eftersmak.

För inte så länge sedan fanns det en blockerande minoritet mot direktivet i EU:s ministerråd. Framförallt var det Tyskland och Frankrike som sa nej till artikel 11 (»länkskatten«) och 13 (»censurmaskinen«). Men det visade sig vara en bricka i ett större spel. Båda länderna sa i slutändan ja till direktivet i sin helhet. Vad det handlade om var att Frankrike säger ja till den kontroversiella rysk-tyska gasledningen Nordstream 2 – under förutsättning att Tyskland säger ja till upphovsrättsdirektivet. (Länk»)

Även Sverige befann sig under en tid i ministerrådets blockerande minoritet. Men regeringen ändrade sig från ett nej till ett ja – utan att ens ta upp saken i riksdagens EU-nämnd, vilket den är skyldig att göra. Hade så skett, då hade Sverige förmodligen stått fast vid sitt nej.

Beslutet i Europaparlamentet föregicks av en sällan skådad lobbykampanj, i vilken så väl piska som morot användes. Speciellt osmakligt var polska medias hot om att negativt särbehandla de politiker som inte stöder artikel 11.

Bland lobbyisterna på nej-sidan fanns naturligtvis Google, Facebook, Twitter & Co. De gjorde sin grej och försökte förklara sin ståndpunkt för Europaparlamentets ledamöter. Direktivets rapportör Axel Voss (CDU, DE) försökte i sin tur spinna detta till att alla organisationer, nätaktivister och vanliga medborgare som kämpade mot direktivet var köpta av dessa nätjättar. Vilket inte bara är fel, utan direkt oförskämt.

På tal om lobbyister skall man komma ihåg vem som skrev förslaget från början. Direktivet kommer från EU-kommissionen. Och där är Maria Martin-Prat ansvarig för upphovsrättsfrågorna. Hennes förra jobb var som »Director of Legal Policy and Regulatory Affairs for the International Federation of the Phonographic Industry (IFPI)« – det vill säga lobbyist för skivbolagsindustrin. Och hon gjorde verkligen inte sin före detta arbetsgivare besviken…

På sluttampen gick även de tre svenska fackliga paraplyorganisationerna LO, TCO och SACO in i debatten och krävde att de svenska ledamöterna skulle rösta för direktivet. Tydligen utan att fråga sina underorganisationer, än mindre sina medlemmar.

Bland lobbyisterna på ja-sidan fanns även de svenska organisationerna Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. Även Bonniers-koncernen tycks ha engagerat sig för att få igenom artikel 11. Vilket möjligen kan vara en förklaring till svenska medias svala intresse för frågan i förväg, medan det fortfarande fanns tid att påverka.

Det är så här det går till i det nya, post-demokratiska samhället. Ingen representerar medborgarna. Ingen företräder allmänintresset. Däremot är hela processen nedlusad med särintressen och marinerad i korporativism.

Läs även Emanuel Karlstens bloggpost om hur Europaparlamentets ledamöter inte lyckades hålla ordning på vad de röstade på. Vad gällde att öppna en votering för att kunna plocka bort artikel 11 & 13 lyckades 13 ledamöter rösta fel på olika sätt. Hade alla röstat rätt – då hade man öppnat en sådan votering, med 12 rösters majoritet. Nu förlorade vi istället med fem röster.

/ HAX