Femte juli

Nätet till folket!

Sökresultat för: dsa

Nya EU-kommissionen och internet

av

Den nya EU-kommissionen kommer att ha fullt upp med att reglera internet, övervaka medborgarna och skrämma bort IT-investeringar från Europa.

Idag har Europaparlamentet godkänt den nya EU-kommissionen. Här är några frågor på dess bord som rör internet under mandatperioden.

Datalagring

2014 upphävde EU-domstolen EU:s direktiv om datalagring (lagring av metadata om allas telefonsamtal, SMS, e-post-meddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner m.m.).

Detta med hänvisning till de grundläggande mänskliga rättigheterna och vad de har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Nu diskuteras ett nytt datalagringsdirektiv i EU, som är tänkt att försöka kringgå EU-domstolens beslut. Precis som i Sverige vill man även komma åt de olika meddelandetjänsterna. Speciellt de totalsträckskrypterade.

Ännu finns inget konkret på bordet, men det kommer. Gissningsvis rätt tidigt under mandatperioden då det tar åratal att få igenom ett nytt direktiv. Det skulle inte förvåna om förslaget redan ligger klart och väntar på tillträdande kommissionär Brunners skrivbord.

Chat Control 2 / CSAR

Den nya EU-kommissionen står fast vid Ylva Johanssons ursprungliga förslag om att låta AI granska innehållet i folks elektroniska kommunikationer (och molntjänster m.m.).

Om ministerrådet kommer fram till en position går frågan in i trilog-förhandlingar mellan EU-kommissionen, ministerrådet (client-side-scanning) och Europaparlamentet (som säger nej till Chat Control 2 i dess bärande delar).

Vilket med största sannolikhet kommer att landa i någon form av ja till förslaget. Om inte parlamentet upplever ett yttre tryck som får det att inse att ett hårdnackat nej ligger i dess intresse.

The Digital Services Act (DSA)

Den utgående EU-kommissionen lämnar efter sig frågan om hur det är tänkt att stora sociala media skall stoppa innehåll som man ogillar – men som inte är olagligt.

I en rättsstat bör det – i förväg – tydligt framgå vad som är tillåtet att säga eller ej. Det som inte uttryckligen är förbjudet måste vara tillåtet.

Det blir även upp till den nya kommissionen att se till att DSA:s krav på nätcensorer – Trusted Flaggers / betrodda anmälare) uppfylls. Riken är uppenbar att olika särintressen och intressegrupper kan komma att se en sådan roll för sig själva som ett verktyg för att kunna styra vad som sägs på nätet.

Hat & hot blir EU-brott

Kommissionen och parlamentet (inklusive alla svenska partier i Europaparlamsentet utom SD) driver på för att göra hat och hot till ett »EU-brott« i klass med terrorism och vapensmuggling.

Än så länge finns bara pladdriga policypapper och resolutioner som inte närmare berör vad det är som skall bli förbjudet att säga, skriva och posta. Men nu måste man bli mer konkreta.

Vad gäller »hat« är utrymmet för subjektiva bedömningar stort. Givet EU:s återkommande gräl med sociala media i allmänhet och X i synnerhet är det uppenbart att detta är en fråga som kommer att beröra yttrandefriheten på internet.

Vi följer denna dossier och återkommer när det händer något av betydelse.

Going Dark

Kommissionen, medlemsstaterna och Europol håller (vid sidan av Chat Control 2) på med ett projekt för att komma åt totalsträckskrypterad kommunikation, Going Dark.

Det finns dock redan en lösning, även om den har sina brister: Hemlig dataavläsning. Det vill säga spionprogram (client-side-scanning) på misstänktas telefoner och datorer som registrerar allt som sker på och kring enheten.

Dock drar frågan åt att man vill ha en generell möjlighet att komma åt krypterade meddelanden. Vilket kan kasta ett visst ljus över ministerrådets senaste förslag om client-side-scanning på allas telefoner och datorer som en del av Chat Control 2.

Nu återstår att se vad som kommer ut ur Going Dark-projektet. Blir det några förslag från kommissionen? Eller är detta något som medlemsstaterna kommer att hantera synkroniserat på nationell nivå?

EU, internet och världen

EU har en allt mer omfattande reglering vad gäller internet. Regler som den nya kommissionen har att upprätthålla – även om de driver IT-entreprenörer ut ur EU.

Chat Control 2 har föranlett meddelandetjänster som Signal att hota om att inte längre tillhandahålla sina tjänster i EU. Nya aktörer på meddelande-marknaden kommer att tvingas bygga in spion-moduler från början, vilket kommer att avskräcka nya aktörer som respekterar sina användares integritet.

GDPR gav oss inte bara cockie-eländet utan begränsade även EU-medborgares tillgång till en del utländska siter, bland annat utländsk media. Denna reglering gav dessutom våra företag en ny, kostsam byråkratisk börda.

EU:s nya AI-lagstiftning har än så länge medfört att Apple inte släpper alla sina AI-funktioner på mobiler i EU. Fler oönskade konsekvenser lär följa. Och investeringarna i AI kommer att ske i andra delar av världen.

The Digital Services Act har hamnat på kollissionskurs med yttrandefriheten. Den påbjuder även en omfattande byråkrati för stora sociala plattformar – vilket är en garanti för att startups som saknar Metas och Alphabets resurser och kår av jurister aldrig kommer att kunna etablera sig eller växa sig stora på markanden.

Detta drabbar inta bara oss i EU. Internet känner inga gränser. Om till exempel Chat Control 2 leder till bakdörrar till (än så länge) toitalsträckskrypterde meddelanden kommer sådana även att kunna utnyttjas av regimer i skurkstater för att förtrycka sin befolkning och opposition.

EU:s självbild är att man är »väldsledande« vad gäller att sätta en standard för reglering av IT. Det är inte helt säkert att det är en bra sak.

Detta var bara några exempel på vad som är i görningen. Följ oss för att hålla dig uppdaterad.

Möt de nya statligt godkända nätcensorerna

av

Trusted Flaggers – nätcensorer med en agenda eller allmänhetens tjänare? Nu är de här.

EU:s Digital Services Act (DSA) föreskriver att medlemsstaterna skaffar sig nätcensorer – Trusted Flaggers eller betrodda anmälare som de kallas på svenska.

Dessa skall ha en direktlina till sociala media. De kan föreslå men inte kräva att olagligt innehåll tas bort.

Redan i direktivets inledning kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall hjälpa till med att identifiera information som är oförenlig med respektive socialt nätverks användarvillkor. Det vill säga även hålla efter innehåll som oftast inte är olagligt.

Statligt godkända nätcensorer skall alltså kunna rekommendera att innehåll som inte är olagligt (men strider mot plattformens användarvillkor) skall avlägsnas från internet. Har man verkligen tänkt igenom rollfördelningen här?

Men även om det endast skulle handla om att flagga uppenbart olagligt innehåll uppstår ett problem.

En statligt godkänd aktör – en Trusted Flagger – ges rätt att uppmana sociala media att censurera innehåll utan föregående rättslig prövning. Det är inte bra. Innan någon alls censurerar något på statens eller dess funktionärers order, måste man ju först fastställa om det som är tänkt att censureras är lagligt eller ej.

Längre in i texten (recital 58 & artikel 27) kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall medverka vid analys av systemrisker; att de skall ha ett utökat samarbete med sociala media; att de skall medverka vid utbildning för sociala plattformar samt att de skall bidra till utformning av uppförandekoder.

Så mandatet kan bli väldigt brett.

I Tyskland är det hallå efter att landets första Trusted Flagger har utsetts. Det visar sig vara en offentligfinansierad verksamhet som ägnar sig åt att anmäla hat på nätet. Och som anklagas för att ha politisk slagsida.

Sverige har jämfört med detta någorlunda rimliga Trusted Flaggers på gång. ECPAT – Visst, flagga övergreppsmaterial. Nordic Content Protection och Rättighetsalliansen – Upphovsrättsorganisationer, ingen är förvånad. Stöldskyddsföreningen – Rimligt. Läkemedelsverket – OK. Om vi nu skall ha några betrodda anmälare alls…

Däremot är risken för politisering uppenbar när det börjar gå upp för diverse särintressen att de kan ansöka om att bli nätcensorer. Här är det upp till den ansvariga myndigheten – Post- & Telestyrelsen (PTS) – att hålla emot när aktivister med en agenda ställer sig i kö. För det kommer de att göra.

Det skall även bli intresant att se hur detta kommer att genomföras i EU:s olika medlemsstater. Utrymmet för inskränkningar av yttrandefriheten är inte obetydligt.

• Bakgrund: Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »

Regeringen och EU fortsätter marschen in i övervakningsstaten

av

Svenska regeringen riskerar säkerheten för hela vår IT-infrastruktur och EU förbereder mer massövervakning.

Häromdagen trotsade regeringen lagrådet och höll fast vid sitt förslag om att göra lagen om hemlig dataavläsning (spionprogram) permanent.

Skälet till att lagen varit tillfällig är att den är kontroversiell. Den lämnar säkerhetsluckor öppna, för att kunna installera nämnda spionprogram.

Då lämnas dessa sårbarheter även öppna för cyberattacker, kriminella och främmande makt. Säkerhetsbrister i vår IT-miljö skall skyndsamt rapporteras in och åtgärdas.

Detta kan inte nog understrykas. Man skapar spionprogram som registrerar allt som sker på eller i närheten av våra telefoner. Som kommer åt alla filer och bilder. Som bygger på säkerhetsluckor som även kriminella, Putin, Kina, terrorister och allehanda galningar kommer att kunna utnyttja för att skada oss.

IT-tekniken känner inga gränser. Byggs det bakdörrar är det inte bara vår rättskaffens europeiska polis som kan använda dem – utan även skurkstater som inget hellre vill än att få tillgång till sina medborgares kommunikationer.

Därav att lagen om hemlig dataavläsning infördes som en tillfällig lag. Den är problematisk. Men nu har man alltså utrett frågan, regeringen har lagt fram ett lagförslag, fått nej från lagrådet men sagt att man kör på ändå.

Lagrådet påpekar att om det nu fungerat så bra med den tillfälliga lagen, varför då inte bara förlänga den med fem år till. Eftersom den fortfarande är problematisk. Lagrådet uttrycker sammanfattningsvis »stor tveksamhet till den föreslagna permanentningen«.

Men inte då. Nu skall lagen göras permanent. Att lagrådet efterlyser en »samlad översyn« av övervakningsstaten, dess verktyg, dessa verktygs risker och dess effektivitet förbigås i sammanhanget med tystnad.

Här någonstans öppnas bakdörrarna till våra digitala liv en efter en. För det är ju inte bara den svenska regeringen som rullar ut massövervakningen.

Till exempel gör EU och dess medlemsstater allt för att komma runt medborgarnas rätt till totalsträckskrypterad kommunikation.

Ett verktyg för att göra det återfinns i ministerrådets senaste version av Chat Control 2. Client Side Scanning. Programmoduler som kontrollerar innehållet i meddelanden redan innan de krypterats och sänts. Spionprogram. På allas telefoner. Och datorer. Och plattor.

Dessutom kommer EU nu att ta fram ett nytt datalagringsdirektiv. EU-domstolen upphävde det förra, då det stred mot grundläggande mänskliga rättigheter. Tanken är att göra oss och våra elektroniska kommunikationer spårbara bakåt i tiden. Alla.

Sammantaget är bilden rätt dystopisk. Detta kan vara ögonblicket då vi på riktigt stiger in i den digitala övervakningsstaten.

Vi får verkligen hoppas att ingen dum och elak människa kommer till makten och använder dessa verktyg för att förtrycka folk. Någonstans. Någonsin.

Läs vår förra bloggpost:
• Lagrådet ifrågasätter övervakningsstaten »

Pressmeddelande:
• Regeringen föreslår att hemlig dataavläsning permanentas »

De blir ansvariga för nätfrågorna i EU-kommissionen

av

Chat Control 2, DSA och yttrandefrihet – här är de nya ansvariga EU-kommissionärerna.

Det finns nu ett förslag till en ny EU-kommission – som sedan måste godkännas av Europaparlamentet. Här är några av nyckelfigurerna vad gäller nätfrågorna.

Magnus Brunner, Österrike, kommissionär för inrikes frågor och migration. EU:s nye kommissionär för polisfrågor, övervakning, Going Dark med mera. Efterträder Ylva Johansson. Ansvarig för Chat Control 2. Från konservativa ÖVP.

Henna Virkkunen, Finland, kommissionär för digital- och framkantsteknologi. Vice kommissionsordförande med ansvar för teknisk suveränitet, säkerhet och demokrati. Det är förmodligen under Virkkunen EU:s Digital Services Act hamnar. Från borgerliga Samlingspartiet.

Michael McGrath, Irland, kommissionär för demokrati, rättsliga frågor och rättsstat. Från Fianna Fáil (Soldiers of Destiny).

Ekaterina Zaharieva, Bulgarien, kommissionär för research, forskning och utveckling. Från konservativa GERB.

Stéphane Séjourné, Frankrike, kommissionär för industri, små och medelstora företag och den inre marknaden. Vice kommissionsordförande med ansvar för välstånd och industriell strategi. Från president Macrons Renaissance.

Nu följer utfrågningar i Europaparlamentet. Speciellt Brunner bör grillas om Chat Control 2 och Virkkunen om DSA och yttrandefrihet online.

Parlamentet kan inte peta enstaka föreslagna kommissionärer, men vägra att godkänna kommissionen som sådan om det finner någon av dem oacceptabel.

Denna process brukar användas av parlamentet och dess ledamöter för att markera sin makt. Det händer att någon av de föreslagna kommissionärerna måste ersättas.

Vi har skrivit det förut: Europaparlamentet bör kräva att den nya kommissionen drar tillbaka förslaget om Chat Control 2, för att godkänna den.

• Så kan Europaparlamentet sänka Chat Control 2 »
• Sex svenska ledamöter med makt över Chat Control 2 i det nyvalda Europaparlmentet »

Mer om Chat Control 2:
• Chat Control 2: Kräv svar i riksdagen denna vecka!
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Chat Control 2 – vad händer nu?

av

Det ungerska ordförandeskapet gör ett nytt försök att knäcka den blockerande minoriteten mot Chat Control 2 i EU:s ministerråd. I Europaparlamentet går frågan på sparlåga. Nu måste det allmänna motståndet mobiliseras – igen.

• EU:s ministerråd

Under onsdagen samlades tjänstemännen i COREPER för att förbereda justitie- och inrikesministrarnas möte den 10-11 oktober. På dagordningen fanns bland annat Chat Control 2.

Det verkar som att man tänker göra ett nytt försök med det förra belgiska ordförandeskapets förslag, som bland annat innehåller client-side-scanning. Det vill säga spionprogram på system- eller applikationsnivå som kan kontrollera innehållet i folks meddelanden innan de krypteras och sänds.

Detta med vissa justeringar. Journalisten Emanuel Karlsten försöker få svar från det svenska justitiedepartementet om ändringar kommer att kräva ett nytt svenskt förhandlingsmandat från riksdagen.

Hur som helst är det ungerska EU-ordförandeskapets plan uppenbarligen att knäcka den blockerande minoriteten i ministerrådet – och gå in i trilogförhandlingar med Europaparlamentet och EU-kommissionen.

Parlamentet säger nej till Chat Control 2s centrala och mest kontroversiella delar. Och EU-kommissionen står fast vid sitt ursprungliga förslag om att låta AI granska innehållet i folks elektroniska kommunikationer.

I en förhandling är det i så fall två mot en. Vilket riskerar att landa i en dålig kompromiss.

Därför gäller det att hålla motståndet mot Chat Control 2 levande för att undvika att den blockerande minoriteten i ministerrådet faller.

Det är också läge att bullra och skapa ett opinionstryck för att den nya EU-kommissionen skall dra tillbaka hela förslaget. Med tanke på alla skandaler som kantat dess väg borde det inte vara omöjligt. Men det kräver som sagt ökat tryck från aktivister, media och väljare.

• Europaparlamentet

På onsdagen diskuterade parlamentets utskott för mänskliga rättigheter – LIBE – det bredare lagstiftningspaket om åtgärder mot sexuella övergrepp på barn där Chat Control 2 är en del.

Diskussionen handlade huvudsakligen om sådant som inte rör övervakning på internet.

Inte desto mindre tog den svenske ledamoten Charlie Weimers (SD) chansen att ställa en kritisk fråga om Chat Control 2 till EU-kommissionär Ylva Johansson. Vilken hon duckade. Istället ser hon fram en kompromiss i trilogförhandlingarna…

Parlamentets bästa chans att få igenom sitt de facto-nej till Chat Control 2 är om kommissionen drar tillbaka sitt förslag. Här har parlamentet en möjlighet att blockera hela den nya EU-kommissionen om så ej sker. Men för att det skall lyckas krävs – återigen – ett stort yttre tryck.

Vad som sker i ministerrådet och parlamentet beror i stora delar på hur mycket vi bullrar och protesterar.

Aktuella länkar:
• Emanuel Karlsten: Ministerrådet klubbade aldrig Chat control i EU – på onsdag kan arbetet återupptas »
• Så kan Europaparlamentet sänka Chat Control 2 »
• Sex svenska ledamöter med makt över Chat Control 2 i det nyvalda Europaparlmentet »
• Chat Control 2 – sommaruppdatering »

Relaterade texter med djuplänkar:
• Chat Control 2 i riksdagen: V+C+SD mot M+KD+L+S+MP »
• Chat Control 2 – vad händer nu? »
• Chat Control – från start till politiskt kaos »
• Chat Control 2 vs. yttrandefriheten »
• Riksdagen röstade ja till Chat Control 2 »
• Regeringens dubbelspel banar väg för Chat Control 2 »
• Chat Control 2 kan kuppas igenom i EU:s ministerråd »
• M, KD & L talar med kluven tunga om Chat Control 2 »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

EU vs. Telegram

av

Det kan bli stökigt både juridiskt och politiskt när Frankrike och EU nu ger sig på meddelande-appen Telegram.

Frankrike kan ha försatt sig själva – och EU – i en knepig sits i och med att man arresterat meddelande-appen Telegrams grundare och chef, Pavel Durov. (Se vår förra bloggpost.)

Att stifta lagar som låter bra är en sak – men att tillämpa dem kan visa sig vara knepigare.

När det kommer till EU-lag (som i vart fall i teorin är överordnad fransk lag) går frågan om budbärarimmunitet (mere conduit) tillbaka till gamla eHandelsdirektivet (ECD) vars regler nu återfinns i EU:s Digital Services Act (DSA).

Den som tillhandahåller en kommunikationstjänst (t.ex. uppkoppling eller en »interpersonal communication service«) kan inte hållas ansvarig för sådant denne inte känner till. Därmed kan en sådan tjänst inte hållas ansvarig för vad användarna har för sig. Generell övervakning av innehåll är inte tillåten.

Dock förutsätter DSA att tjänsten tar bort olagligt innehåll om den upptäcker eller får kännedom om sådant. (Exakt vad som är olagligt avgörs av den politiska dagsformen. I sammanhanget kan det vara värt att notera att EU är på väg att göra »hat« till ett EU-brott i klass med terrorism och vapensmuggling.)

Den som initierar eller modifierar vad som sprids är dock ansvarig för sitt innehåll. Då är man en redaktionell tjänst snarare än en kommunikationstjänst.

Vad är det då som gäller i fallet Telegram?

DSA tvingar som sagt operatörer att ta bort olagligt innehåll som de får kännedom om. Vilket Telegram (om vi förstår fransoserna rätt) inte gjort. Således hålls operatören medansvarig för de brott som begåtts i/med dennes tjänst.

Det är lite som att hålla Trafikverket ansvarigt för all kriminell verksamhet som sker i anslutning till dess vägar. Eller Post Nord för att det sänds droger per post. (Å andra sidan är båda som regel skyldiga att agera om de får kännedom om något brottsligt som de kan medverka till att avstyra.)

Här måste först fastställas att Telegram varit eller gjorts medvetet om innehållet i fråga. Samt att det verkligen handlar om olagligt innehåll. Vilket i sig kan bli en utdragen process.

Nästa fråga är vad man egentligen menar med att Telegram / Durov är medskyldiga till de brott som kan ha begåtts eller planerats på plattformen. Att utkräva samma ansvar som av en verklig gärningsman känns orimligt.

Men det handlar inte bara om olagligt innehåll som sådant. Framförallt vill fransmännen och EU att Telegram samarbetar för riktad övervakning och massövervakning.

Detta är en del av EU:s krig mot krypterad kommunikation. Även om Telegram inte har totalsträckskryptering (E2EE) by default, så lär de aktörer myndigheterna vill åt ha slagit på den i appens inställningar.

Med Telegrams högst oklara bolagsstruktur, utspridda hårdvara och slutna serverprogramvara kan det bli knepigt att tvinga företaget till någonting alls. Därför tar man nu till storsläggan och fängslar dess centralfigur, Pavel Durov.

Vilket är en signal till andra meddelandetjänster och operatörer. (Till exempel den mindre men oberoende, säkrare och totalsträckskrypterade meddelande-appen Signal, som används av aktivister, oppositionella och journalister runt om i världen.)

En sak EU inte tycks tänka på är att om man tvingar en meddelande-app att skapa bakdörrar till krypterad kommunikation – då öppnar man inte bara upp användarnas meddelanden för europeiska myndigheter. Då kommer även Kina, Ryssland, Iran och andra skurkstater att kunna använda samma bakdörr för att förtrycka sina oppositionella.

Det är inte helt uppenbart hur fransmännen tänkt hantera detta. Att låsa in Durov någon längre tid för att han möjliggör säker privat kommunikation ser illa ut och kan bli politiskt jobbigt. (Europaparlamentet och Europadomstolen försvarar rätten till totalsträckskryptering, med hänvisning till de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.)

Att fallet är känsligt understryks av att president Macron är angelägen om att påpeka att detta inte är ett politiskt beslut och att han inte har något med saken att göra.

Sedan kompliceras allt av att det är oklart om Telegram drivs av en principiell inställning till fri och privat kommunikation – eller om tjänsten har olämpliga kopplingar till Ryssland och i så fall på vilket sätt. Blandar man in nationell säkerhet kan delar av fallet komma att hemligstämplas, vilket i så fall hindrar media och allmänhet från att kontrollera att processen går rätt till.

Detta är ett getingbo. Och vad som sker kan bli prejudicerande, då DSA inte tidigare prövats på allvar.

Frankrike vs. Telegram

av

Det franska rättsfallet mot Telegrams grundare och chef Pavel Durov kan få långtgående konsekvenser även för andra meddelande-appar och deras budbärarimmunitet.

I Frankrike har meddelande-appen Telegrams grundare och chef Pavel Durov arresterats.

Grunden sägs vara en utredning om att Telegram inte samarbetat med myndigheterna och inte modererat sitt innehåll.

Enkelt uttryckt hålls Durov medskyldig till drogförsäljning, människohandel, barnpornografibrott och bedrägeri som skall ha förekommit på appen.

Enligt EU:s lagstiftning har meddelandetjänster budbärarimmunitet (mere conduit). Det vill säga att de inte kan hållas ansvariga för vad deras användare gör och skriver så länge innehållet inte har någon redaktionell styrning.

Men, detta ger inte rätt att blunda för olagligt innehåll som man upptäcker eller fått information om. Vilket kräver någon form av moderering.

Fallet kan ses som ännu ett steg i EU:s och dess medlemsstaters krig mot anonyma och krypterade meddelandetjänster. Dock är Telegram inte end-to-end-krypterad i standardläge, utan det kräver en djupdykning i inställningarna.

Att hålla en meddelandetjänst eller plattform ansvarig för sina användares handlingar påminner om den amerikanska livstridsdomen mot darknet-siten Silk Roads grundare och chef Ross Ulbricht – på grund av de brott användarna planerade och begick på sidan.

Utöver budbärarimmuniteten kan det som nu sker även ses som en fråga om yttrandefrihet. I EU skall följande gälla. »Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

I sammanhanget skall påpekas att Telegram (950 miljoner användare) även tillhandahåller gruppchattar och kanaler som kan ha många användare och följare. Detta är speciellt populärt i länder som Ryssland (25 miljoner) och Ukraina (7 miljoner). Till exempel användes Telegram av den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyj.

I Ukraina är appen populär för att hålla kontakt med folk som flytt landet. Dessutom användes dess botar för att hjälpa ukrainska flyktingar att hitta någonstans att bo. Telegram används även för att varna för flyg- och drönarattacker. Samtidigt hyser den några ukrainska pro-ryska kanaler.

Appen är även populär bland i Iran (20 miljoner användare) där dock en av oppositionens huvudkanaler blockerades 2017. Även i Indien är Telegram en populär kommunikationskanal.

Koden för Telegams app på telefoner och datorer är öppen. Dock verkar server-koden vara sluten / proprietär och frågetecken har rests om vad som sker där. Datatrafiken förmedlas (enligt uppgift) huvudsakligen via GlobalNet LLC och RETN som är registrerade i EU och UK med ryska ägare. Det har även framförts kritik mot att Telegram lagrar metadata. (Mer »)

Telegram ifrågasätts ofta på grund av Pavel Durov och appens ryska bakgrund. Verksamheten sägs bedrivas från Brittiska Jungfruöarna och Dubai. Enligt tyska Spiegel är dock kontoret i Dubai tomt och obekräftade uppgifter gör gällande att man har ett kontor i S:t Petersburg.

En del av servrarna och personalen tycks finnas i Ryssland. Det råder dessutom oklarheter vad gäller appens ekonomi och finansiering. Vilket naturligtvis väcker frågor och spekulationer.

Huruvida Telegram är en fri anarkistisk nätaktivistisk meddelandekanal, ett verktyg för ryska intressen eller något annat är svårt att säga.

Oavsett vilket kommer det att bli intressant att se hur Frankrike och EU hanterar frågan med budbärarimmunitet för appen. Vad man kommer fram till kan få långtgående konsekvenser även för andra meddelandetjänster.

EU: Ingen läser pappren

av

Att EU:s nya lagstiftning öppnar för censur av icke-olagliga yttranden online är ingen nyhet. Att det uppmärksammas först nu beror på att ingen läser eller förstår pappren när besluten fattas.

Plötsligt blev det ett väldigt hallå om EU:s Digital Services Act (DSA) och dess påverkan på yttrandefriheten online. Men dess glidningar om att stoppa »skadligt« men icke olagligt innehåll är ingen nyhet.

Problemet fanns där från början. Men ingen reagerade förrän det var för sent, förrän vi ställdes inför fullbordat faktum. Som det brukar vara med EU.

På denna blogg har vi skrivit om DSA i åratal, genom hela processen. Vilket har uppskattats av våra läsare – men inte fått något genomslag i övrigt.

I den mån media publicerat något över huvud taget har det varit copy-pastat från EU-kommissionens tillrättalagda pressmeddelanden. Någon kritisk granskning har inte förekommit.

Vänta bara tills det går upp för folk att DSA även ger oss statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) – som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort. Utan föregående rättslig prövning.

Dessa Trusted Flaggers är tänkta att vara olika organisationer, branschföreträdare (som upphovsrättsindustrin), myndigheter och särintressen. Företrädare för kollektiva intressen, som det stod i den ursprungliga texten.

Vad kan möjligen gå fel? I Sverige kommer dessa Trusted Flaggers att sortera under Post- och Telestyrelsen (PTS) och i EU under en helt ny myndighet.

Förutom här på bloggen har denna fråga (vad vi vet) bara uppmärksammats av ett par svenska regeringstjänstemän – vars varningar viftades bort av det då ansvariga statsrådet Ygeman (S).

Att en åklagare på Malta kan beordra nedtagning av information om abort på en svensk site (trots att informationen inte är olaglig här) kan också komma som en överraskning för många. Trots att gränsöverskridande nedtagningsorder finns klart utskrivna i DSA.

Våra försök att ta upp dessa saker med ansvariga svenska ledamöter i Europaparlamentet har fullständigt ignorerats. Det är som om de tycker att det är viktigare att få sitt namn på ett prestigeladdat lagpaket än att se till att det blir rätt och rimligt.

Vilket inte förvånar mig. Jag har jobbat där, så jag vet. Nästan ingen läser pappren. (Mer än de stackars översättarna.)

Och i den mån någon ändå gör det tycks de sakna förmåga att se det problematiska i att till exempel begränsa yttrandefriheten, inskränka de grundläggande mänskliga rättigheterna och bryta mot rättsstatens grundläggande principer.

Det gäller inte bara DSA. Snart sagt vilket EU-dokument man än granskar kommer man att hitta galenskaper, felaktigheter och förutsägbara oönskade konsekvenser. Som passerar både utskott, ministerråd och den svenska riksdagens EU-nämnd utan att någon reagerar.

Man skulle kunna frestas att misstänka att de inte vet vad de sysslar med.

Lite skämtsamt sägs ibland att i EU börjar man med att besluta. Sedan tar man reda på fakta. Därefter debatterar man. Det är en beskrivning som ligger skrämmande nära verkligheten.

Vad är det Musk och EU bråkar om? Egentligen?

av

Elon Musk utmanar EU:s nya nätlagstiftning – som är på väg att öppna för censur av icke olagliga yttranden.

X ägare Elon Musk och EU-kommissionären Thierry Breton grälar på X och i media.

Musk hävdar att EU lovat att inte bråka med X om han går med på att censurera visst (lagligt) innehåll. Han hävdar också att Meta och Google har sådana överenskommelser med EU.

Det är mycket möjligt att så är fallet. I så fall är det en skandal. Men mer troligt är att det handlar om hur man tolkar EU:s nya nätlagstiftning. (Mer om det nedan).

Breton skickar arga brev till Musk / X. I det senaste, som skrevs med anledning av Musks livesamtal med Trump på X kräver han…

»…that all proportionate and effective mitigation measures are put in place regarding the amplification of harmful content in connection with relevant events…«

Här dyker nyckelbegreppet »harmful content« upp. Skadlig information. Men inte olaglig. Frågan är vad – exakt vad – det är EU vill att X skall göra. Tysta folk? Skuggbanna? På vilken laglig grund?

Blå bricka

På ett mer praktiskt plan klagar EU på X blå bricka. Förr fick media, politiker, kändisar och fint folk en VIP-bricka vid sitt namn som verifikation på att de var viktiga och äkta.

Detta har ersatts med ett system där alla som är villiga att betala får en blå bricka (med mera). Vilket i någon mån innebär att användaren är verifierad.

Detta togs inte väl emot av de som haft en VIP-bricka. Och EU menar att folk nu kan luras att tro att vanliga användare är viktiga människor.

Vilket känns som ett tunt case.

»Harmful content«

EU:s Digital Services Act (DSA) ger rätt och skyldighet att plocka ner olagligt innehåll på sociala plattformar och sökmotorer. Vad som i sammanhanget är olagligt bestäms av nationell lag och EU:s lagstiftning.

Samtidigt nämns skadligt innehåll (harmful content) vad gäller systemrisker i specialregler för de största sociala plattformarna och sökmotorerna.

Dessa förväntas inventera och åtgärda systemrisker vad gäller skadligt innehåll, som till exempel desinformation.

Notera att DSA inte kan tvinga plattformarna att plocka ner annat än olagligt material – men att de samtidigt förväntas vidta åtgärder mot skadligt innehåll.

På samma sätt förväntas de största sökmotorerna på eget initiativ moderera sina sökresultat utifrån vad någon anser vara skadligt. Så begränsar EU yttrandefriheten genom ombud.

Exakt var detta landar får vi nog inte veta förrän saken avgjorts av EU-domstolen någon gång i framtiden. Det är en gummiparagraf som kan hänga samman med Musks gräl med EU om censur (ovan).

Nedtagningsorder

Sedan bör man notera att vad som är olagligt i EU:s olika medlemsstater skiljer sig åt. Till exempel är abort förbjuden på Malta och nästan helt förbjuden i Polen.

Således kan information om abort online censureras med hänvisning till DSA. Och det drabbar då oftast hela EU eftersom internet, sökmotorer och sociala media inte känner några nationsgränser.

DSA öppnar även för gränsöverskridande nedtagningsorder, även om den information som skall censureras inte är olaglig i det land där servern står.

Dessutom skall man hålla i minnet att EU planerar att göra »hat« till ett EU-brott i klass med terrorism och vapensmuggling. Vilket kan öppna för att mer innehåll klassas som olagligt på subjektiva grunder.

Att DSA »bara« ger utrymme för att censurera olagligt innehåll är en klen tröst om lagstiftarna ständigt gör fler och nya saker olagliga.

Nästan vad som helst kan göras olagligt, i god demokratisk ordning. Det är bara en fråga om politisk vilja och dagsform.

Låt oss slutligen påminna om vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga har att säga om yttrandefriheten:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

• A guide to the Digital Services Act, the EU’s new law to rein in Big Tech »
• The EU Digital Services Act (DSA): everything you need to know »

• EU vill jämställa ”näthat” med terrorism »

Så hotas yttrandefriheten i EU

av

EU vill jämställa hat med terrorism. Men ännu har vi inte fått veta vilka yttranden det är man vill förbjuda. Och i Sverige får vi statligt godkända nätcensorer.

Australien, Kanada, Irland, Skottland… Det är som att en våg av inskränkningar av det fria ordet rullar fram över västvärlden.

I dagarna har den tyska regeringen förbjudit en tidning med tillhörande Youtube-kanal som enligt uppgift är allt för högerextrem.

Nu är ju Tyskland en smula speciellt – men man kan reagera på att stängningen inte är resultatet av ett domstolsutslag, utan av ett regeringsbeslut.

Annorlunda uttryckt: Personer av en politisk åskådning använder sin makt för att inskränka yttrandefriheten för personer med en annan politisk åskådning.

Det är lätt att se hur ett sådant mandat kan missbrukas för att tysta obekväma röster.

Beslutet har fattats av den tyska inrikesministern Nancy Faeser (SPD), som tidigare gjort sig känd för uttalandet om att »Den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.« Som i gamla DDR.

Överallt finns det folk som gärna skulle vilja tysta andra, om de kunde.

Därför är det oroväckande att man nu tänker göra hat och hot till »EU-brott« av samma dignitet som till exempel terrorism och vapensmuggling.

Speciellt som man än så länge inte preciserat vilka yttranden det är man vill förbjuda.

Enda ledtråden är att Europaparlamentet uttalat att vad som skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter oroväckande.

Man efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«. Vad kan möjligen gå fel?

Vad allt detta betyder – vilka yttranden man vill förbjuda – lär vi få reda på nu efter EU-valet, när det är för sent för medborgarna att reagera med sin röst.

Det hela är en del i ett större pussel. Under förra mandatperioden antog EU sin nya Digital Services Act (DSA). Den föreskriver bland annat Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare).

Detta är nätgranskare som godkänts av staten och som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

De skall vara olika organisationer och särintressen (i ursprungstexten talas om företrädare för »kollektiva intressen«) som alla lär ha en agenda.

I Sverige kommer systemet med med dessa nätcensorer att hanteras av Post- och Telestyrelsen (PTS). Räkna med att det finns villiga kandidater.

Det är ett faktum att yttrandefriheten nu inskränks. Risken är uppenbar att man i denna process kommer att gå bortom vad som är acceptabelt i en demokratisk rättsstat.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s egen rättighetsstadga säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

I sammanhanget kan det även vara på sin plats att påminna om den svenska grundlagen, Regeringsformen 2:1:

»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, (…)«

Som vi brukar påpeka är de grundläggande mänskliga rättigheternas uppgift att skydda individen mot övergrepp från staten. Därför är det oroande när staten vill inskränka dem.