Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Sökresultat för: dsa

Skall man protestera när de börjar inskränka yttrandefriheten – eller vänta tills det är för sent?

av 1 kommentar

»Om frågan om yttrandefrihet i EU inte skall gå över styr måste debatten komma igång i tid. När pappersarbetet börjat, positionerna låsts och förhandlingarna startat kan det redan vara för sent.«

I ett sällsynt olyckligt uttalande säger den tyska inrikesministern Nancy Faeser (SPD) att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.

Vilket är snubblande nära den gamla östtyska lagstiftning som förbjöd anti-statlig agitation.

För att ge ett sammanhang är den tyska regeringen just nu hårt pressad samtidigt som högerradikala Alternative für Deutschland (AfD) går starkt i opinionen.

Det senare i kombination med en del provokativt beteende från medlemmar i AfD har utlöst en massiv protestvåg mot högerextremism i Tyskland. Vilket väckt krav på såväl partiförbud som begränsningar av yttrandefriheten.

Detta kan beskriva det mer allmänna fenomenet när till synes stabila demokratier stresstestas. Plötsligt är inte yttrandefriheten längre självklar, alla vackra ord om den till trots.

För att citera Nietzsche bör den som bekämpar monster akta sig så att inte även han själv blir ett monster.

Även om situationen i Tyskland är speciell och landets historia kastar mörka skuggor är hotet mot det fria ordet där inte unikt.

Efter EU-valet börjar unionens arbete med att utöka lagstiftningen mot hat och hot. Som vi tidigare rapporterat kommer oroväckande signaler i de förberedande dokumenten.

Europaparlamentet menar att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter som ett väldigt brett mandat.

Parlamentet efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«. Samt att kommissionen rekommenderas ha en »open ended approach« till vad som skall listas som hat och hot.

Även med den mest välvilliga tolkning känns detta väldigt svepande. Vilket hakar in i den diskussion som förs i EU och andra politiska kretsar om vad man skall göra åt yttranden som man finner olämpliga men som inte är olagliga.

Antingen är yttranden lagliga eller olagliga. Att staten skall inskränka lagliga (icke olagliga) yttranden är orimligt.

I denna gråzon kan man även notera att politiker inte alltid uppskattar att bli granskade och kritiserade. Det är jobbigt när folk ifrågasätter och lägger sig i. Vad som kan anses utgöra näthat inbegriper således ett stort mått av subjektivitet.

Här måste man fokusera på kärnfrågan. 5 juli-stiftelsens core mission är att försvara de mänskliga rättigheterna online, med särskild vikt vid yttrandefriheten.

EU:s människorättsstadga och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Redan EU:s nya Digital Services Act (DSA) utmanar denna grundläggande rättighet. Den tillhandahåller de verktyg som krävs för att begränsa det fria ordet.

Om frågan om yttrandefrihet i EU inte skall gå över styr måste debatten komma igång i tid. När pappersarbetet börjat, positionerna låsts och förhandlingarna kommit igång kan det redan vara för sent. Det vet vi från många andra kontroversiella EU-beslut, där vi plötsligt ställts inför fullbordat faktum.

Frågan är helt enkelt om vi tänker protestera när de börjar inskränka yttrandefriheten eller om vi kommer att vänta tills det är för sent. Så ursäkta om vi tjatar.

Relaterade länkar:
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• EU:s framväxande Sanningsministerium »

EU:s framväxande Sanningsministerium

av 4 kommentarer

Redan innan EU hunnit göra hat och hot till ”federala” EU-brott har en omfattande byråkrati byggts upp för att begränsa det fria ordet online.

Håller EU på att bygga upp en ny byråkrati för nätcensur? Här är ett EU-projekt som vi kan använda för att börja nysta i frågan:

»The European Digital Media Observatory (EDMO) brings together fact-checkers, media literacy experts, and academic researchers to understand and analyse disinformation, in collaboration with media organisations, online platforms and media literacy practitioners.

EDMO will deploy a platform to support the work of a multidisciplinary community with expertise in the field of online disinformation. EDMO will contribute to a deeper understanding of disinformation relevant actors, vectors, tools, methods, dissemination dynamics, targets, and impact on society.«

Inom observatoriets ram ryms ett tiotal olika samarbetsorgan. Man tycks även ha nära band till EU-finansierade European Fact-Checking Standards Network (EFCSN). Detta är ett slags plattform för godkända organisationer som ägnar sig åt faktagranskning i medlemsstaterna. (I Sverige Källkritikbyrån, tidigare känd som Metros viralgranskare.)

Detta skall ses i ljuset av att EU:s nya Digital Services ACT (DSA) etablerar de verktyg som behövs för att kunna censurera innehåll på nätet.

DSA föreskriver även statligt godkända nätcensorer, så kallade Trusted Flaggers (”betrodda anmälare”) som skall få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

Man skall också komma ihåg att EU-kommissionen under nästa mandatperiod (efter EU-valet) kommer att lägga fram nya förslag syftande till att utöka listan över ”federala” EU-brott med hat och hot. Det finns mycket i kommissionens och Europaparlamentets dokument om detta som är oroande vad gäller yttrandefriheten.

Så, ja. Det håller på att växa fram en EU-byråkrati kring det fria ordet online.

Vilket är oroväckande med tanke på EU:s track record av att förvandla även de bästa intentioner till en byråkratisk mardröm – som med GDPR.

Desinformation är naturligtvis ett problem då sådan innebär att någon medvetet eller omedvetet sprider objektivt felaktig information. Detta påverkar människors verklighetsbild och därmed även deras förmåga att fatta informerade beslut.

Desinformation online kan bemötas på flera sätt. Ofta sker det spontant genom att andra användare regerar på felaktigheter. På X använder man denna typ av crowdsourcing för att låta användarna påpeka felaktigheter och tillföra relevant information i community notes.

Andra plattformar har en modell där anställda moderatorer tillämpar företagsledningens policybeslut. Vilket är en mer centralstyrd modell där input om sanning och kontext fattas av en mindre grupp människor. Vilket i värsta fall kan skapa single points of failure.

Det saknas inte exempel på information som varit förbjuden att framföra på sociala media men som sedan visat sig vara i stort sett korrekt och blivit allmänt vedertagen. För att undvika sådant kan det möjligen vara bättre med community notes som tillför relevant information än moderatorer som censurerar information.

Allt kompliceras av att vissa politiker och samhällsdebattörer har en tendens att avfärda kritik och åsikter de inte delar som desinformation, hat och hot. Sådant riskerar att bli kontraproduktivt och att i slutändan bara stärka de populistiska krafter man oroar sig över.

Detta är en fråga som måste hårdbevakas. Risken är att yttrandefriheten online kan komma att inskränkas på ett sätt som hotar våra grundläggande fri- och rättigheter.

Striden om ett nytt datalagringsdirektiv i EU

av 2 kommentarer

EU vill lagra metadata om dina elektroniska kommunikationer. EU-domstolen säger nej. Kommer Europaparlamentet att kunna försvara vår rätt till privatliv och privat kommunikation?

Datalagring är idén om att man skall spara data om alla människors telekommunikationer. (Vilket inte skall förväxlas med Chat Control 2, som handlar om att granska innehållet i folks meddelanden.)

Datalagring kan till exempel omfatta uppgifter om vilka samtal du ringt och tagit emot, SMS, e-post, dina uppkopplingar och mobilpositioner.

Denna information skall sparas hos operatörerna för att sedan vid behov kunna begäras ut av myndigheterna. (Det finns alternativ – som inte drabbar alla alltid – t.ex. Quick Freeze vid misstanke om brott eller allvarlig fara.)

Det påstods att datalagring bara skulle användas mot mycket allvarlig brottslighet. I Sverige kom den främst att användas för att jaga fildelare och av skattemyndigheterna för att snoka i folks privatliv.

Egentligen är nationell säkerhet och ordning nationell kompetens. Den krystade förklaringen till att EU kunnat lägga sig i är att man valt att se datalagring som en inre marknadsfråga på den europeiska telemarknaden, så att det blir likadant överallt.

På så sätt kunde medlemsstaternas inrikes- och justiteministrar få igenom övervakning på europeisk nivå som de i många fall hade haft svårt att driva igenom på hemmaplan. I vart fall inte utan en massa protester.

Det verkliga skälet är övervakning, vilket man aldrig förnekat. Idén kom från den dåvarande svenske justitieministern Thomas Bodström (S) och direktivet trädde ikraft år 2006, efter en lång strid mellan EU:s ministerråd och parlament.

År 2014 upphävdes EU:s datalagringsdirektiv av EU-domstolen, som ansåg att det strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation.

Enkelt uttryckt är domstolens linje: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Vissa medlemsstater har slutat med datalagring. Andra har skrivit om sina lagar för att försöka kringgå EU-domstolens beslut. Och några trotsar domstolen och fortsätter som tidigare.

Gång på gång på gång har EU-domstolen underkänt de listigt omskrivna nationella lagarna och tagit länder som struntar i domstolens förbud mot svepande, urskiljningslös datalagring i örat.

I riksdagen stötte den svenska implementeringen på patrull och började gälla först år 2012. Efter att EU-domstolen upphävt datalagringsdirektivet 2014 lät regeringen snabbutreda frågan och kom fram till att den svenska datalagringen ändå kunde fortsätta.

2016 underkände EU-domstolen den svenska lagstiftningen som sedan skrevs om. Även dagens svenska datalagring strider mot grundprincipen i EU-domstolens dom från 2014, men har inte prövats på nytt.

Med anledning av det tillsatte regeringen en ny utredning, som presenterades i slutet av maj förra året. I den föreslås att datalagring skall kunna ske och omfatta alla under en begränsad tid – och/eller att riktad datalagring skall kunna ske på vissa platser. (Vilket EU-domstolen lämnat visst utrymme för.)

Vi rapporterade då:

»Vilket leder till att utredaren glatt konstaterar att man kan övervaka uppåt 70% av befolkningen – om man gör en sådan bedömning från kommun till kommun.«

Utredningen föreslår även datalagring för alla meddelande-appar och liknande former av elektronisk kommunikation. (Plus att myndigheterna skall kunna kräva ut innehåll i krypterad information i läsbar form, från operatörerna. Fast det är en annan fråga.)

Du kan läsa vårt kritiska remissyttrande över utredningen här. »

TL;DR:

»Stiftelsen konstaterar att utredningen inte håller sådan kvalitet att den kan ligga till grund för lagstiftning. Bland annat bygger delar av betänkandet på missuppfattningar om hur internet- och telekommunikationer fungerar. Vidare konstateras att förslaget är oproportionerligt, strider mot skyddet av privatliv och privata kommunikationer, och med stor sannolikhet strider mot unionsrätten.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker Stiftelsen förslaget.«

Frågan är nu justitieminister Strömmers (M) problem. Men den är också på väg mot ett omtag i EU.

Såväl kommissionen som ministerrådet är angelägna om att få fram ett nytt datalagringsdirektiv på EU-nivå. Vilket kan komma att bli en stor fråga under EU:s nästa mandatperiod, 2024-29.

Saken är som sagt att man försökte införa denna typ av massövervakning i hela EU bakvägen, som en inre marknadsfråga då EU saknar beslutskompetens på säkerhetsområdet. Och när EU-domstolen sedan upphävde datalagringsdirektivet innebar det att inte ens medlemsstater på egen hand får bedriva urskiljningslös datalagring. Vilket de kanske hade kommit undan med, om de inte hade gjort den till en EU-fråga i ruta ett. Vilket nog får ses som något av ett självmål.

I sammanhanget bör nämnas att EU-kommissionen konsekvent vägrat tillrättavisa de medlemsstater som inte följer EU-domstolens beslut. Så mycket för dess roll som EU-fördragens väktare.

Ny datalagring diskuteras bland annat i den hemlighetsfulla »högnivå-grupp« som EU tillsatte under det senaste svenska ordförandeskapet (vars huvudsakliga syfte är att försöka komma åt krypterad kommunikation).

Det skall också noteras att Europols nyligen utökade mandat ger EU:s polismyndighet rätt att bereda sig direkt tillgång till data hos privata operatörer. Vilket möjligen kan vara att kratta manegen för ny datalagring. (2013 försökte svenska Säpo få sådan direktåtkomst till data från datalagringen hos svenska internetoperatörer.)

Vi vet ännu inte hur ett nytt förslag till datalagringsdirektiv kan komma att se ut. Men vi vet att det är en högt prioriterad fråga för kommissionen och ministerrådet.

Detta borde bli en fråga i sommarens EU-val.

I grunden kokar allt ner till artikel 7 i EU:s människorättsstadga, som är en del av EU:s fördrag:

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger i artikel 8:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Det finns alternativ till datalagring, som inte kräver svepande övervakning av alla och registrering av alla dina tele/nät-kommunikationer.

Principen är enkel: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

EU, rätten till privatliv och yttrandefriheten

av Lämna en kommentar

Sommarens EU-val kommer att vara viktigt för våra mänskliga rättigheter online. Speciellt rätten till privatliv och yttrandefriheten.

EU-politiken lär bli extra intressant nästa mandatperiod, 2024-29.

Lagstiftning i EU initieras av EU-kommissionen. Det sker som regel i så god till att ministerrådet och Europaparlamentet skall hinna klubba de nya direktiven och förordningarna innan mandatperiodens slut.

Efter EU-valet nästa sommar börjar sedan allt om på nytt – med nya lagar som bygger vidare på de gamla i något slags ständig expansion.

Mandatperiod efter mandatperiod har politiken ökat sin makt över internet, nu senast med sin Digital Services Act, DSA (Förordningen om digitala tjänster.)

Denna utveckling kommer att fortsätta under nästa legislatur.

Inte sällan står sådana förslag i strid med de grundläggande mänskliga rättigheterna. Framförallt är det två av dessa rättigheter som är viktiga vad gäller internet.

1: Rätten till privatliv och privat korrespondens

EU:s rättighetsstadga och Europadeklarationen om de mänskliga rättigheterna säger…

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har en snarlik formulering…

»Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens…«

Hur viktig och laddad denna princip är såg vi under de senaste årens strid om Chat Control 2 – som var tänkt att leda till svepande granskning av medborgarnas elektroniska meddelanden, utan misstanke om brott.

Det var denna grundläggande mänskliga rättighet som slutligen tvingade de folkvalda i Europaparlamentet att i praktiken döda förslaget. All uppmärksamhet gjorde att den inte gick att runda.

Men tro inte annat än att Chat Control kommer att komma tillbaka i ny tappning under nästa mandatperiod.

Att försvara medborgarnas rätt till privatliv är en ständigt pågående dragkamp i EU.

Den rimliga principen är: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

2: Yttrandefriheten

EU:s rättighetsstadga och Europarådet formulerar denna mänskliga rättighet så här…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

FN säger samma sak fast åter med vissa smärre språkliga skillnader.

Här kan det komma att blåsa upp till storm under nästa EU-mandatperiod.

EU:s nya Digital Services Act öppnar för inskränkningar i yttrandefriheten. Och det saknas inte krafter som vill begränsa det fria ordet.

EU:s politiker försöker ständigt finna sätt att komma åt yttranden på nätet som de ogillar, men som inte är olagliga.

DSA:s nya statligt godkända nätcensorer (trusted flaggers / betrodda anmälare) balanserar farligt nära den röda linjen. De kommer att få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Ett annat problem är DSA:s möjlighet för myndigheter i ett land att beordra nedtagning av innehåll på servrar i ett annat land – även om innehållet inte är olagligt i det senare landet.

Ovanstående är bara två exempel på hur DSA rimmar illa med yttrandefriheten som den formulerats i de olika fördragen om mänskliga rättigheter.

Detta är viktigt när EU-kommissionen och medlemsstarterna försöker utnyttja de verktyg för att begränsa det fria ordet som DSA ger.

Här måste Europaparlamentet vara en vakthund som ser till att yttrandefrihetens princip upprätthålls.

Sedan kommer helt nya förslag som hotar ett fritt och öppet internet. Det är en ständigt pågående process. Till exempel lär frågan om krypterad kommunikation bli het.

Slaget om mänskliga rättigheter online kommer att stå under den tionde EU-legislaturen – med fokus på rätten till privatliv och yttrandefriheten.

PTS skall utse våra nya nätcensorer

av Lämna en kommentar

Vilka blir våra nya statligt godkända nätcensorer? Det blir en fråga för Post- och Telestyrelsen, PTS.

Nu är remisstiden ute och det skall göras svensk lag av EU:s Digital Services ACT (DSA).

Bland annat föreskriver DSA att det skall utses så kallade »betrodda anmälare« eller »Trusted Flaggers« på engelska. Enkelt uttryckt är dessa ett slags nätcensorer som skall få en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

De beskrivs så här i DSA:

»Leverantörerna ska genomföra nödvändiga tekniska och organisatoriska åtgärder för att prioritera anmälningar från så kallade betrodda anmälare. Sådana utses av samordnaren för digitala tjänster i respektive medlemsstat. Samordnaren kan även besluta att dra tillbaka statusen. Betrodda anmälare ska ha särskild sakkunskap och kompetens gällande att upptäcka, identifiera och anmäla olagligt innehåll och ska agera aktsamt, korrekt och objektivt.«

»Som ytterligare exempel nämns i skälen icke-statliga organisationer och privata eller halvoffentliga organ. (…) Organisationer som har åtagit sig att anmäla olagliga rasistiska och främlingsfientliga uttryck online anges också som exempel i detta sammanhang. Branschorganisationer som företräder sina medlemmars intressen uppmanas att ansöka om status som betrodda anmälare (…)«

Man kan ana att ett antal intresseorganisationer och särintressen kommer att vara angelägna om att få vara med och censurera internet. Företrädare för »kollektiva intressen« som det stod i första varianten av DSA.

Även om de betrodda anmälarna är tänkta att anmäla olagligt innehåll håller detta på att bli en gråzon i den pågående debatten om hat och hot på nätet. Just nu läggs mycket energi i EU på att räkna ut hur man skall kunna stoppa »olämpligt men inte olagligt« innehåll. Räkna med att det blir en stridsfråga i EU-legislaturen 2024-29.

Dessa betrodda anmälare skall utses av en nationell samordnare. Vem det är tänkt att vara i Sverige avslöjas i utredningen, SOU 2023:39:

»Post- och telestyrelsen utses till samordnare för digitala tjänster.«

PTS hanterar idag mest frågor som rör telemarknad och relaterad teknik. Nu skall mandatet alltså utökas till att även gälla censur av innehåll.

I enlighet med DSA skall PTS alltså utse ett slags statligt godkända nätcensorer.

Raskt innfinner sig frågan: Vilka blir dessa betrodda anmälare?

Görs detta fel kan det lätt användas för att tysta obekväma aktörer i samhällsdebatten. (Victor Orban i Ungern lär jubla.)

Vi har tidigare varnat för Trusted Flaggers här på bloggen. Nu visar det sig att vi inte var ensamma om vår oro. Tjänstemän i regeringskansliet flaggade också för att detta kan bli ett demokratiskt problem, i samband med att DSA behandlades i EU:s ministerråd. Men dessa farhågor viftades bort av ansvarigt statsråd, dåvarande digitaliseringsminister Anders Ygeman (S).

Ansvarigt statsråd idag är civilminister Erik Slottner (KD).

• SOU 2023:39 En inre marknad för digitala tjänster – kompletteringar och ändringar i svensk rätt »

Slutet för Chatcontrol i EU:s ministerråd?

av Lämna en kommentar

Det politiska spelet om Chatcontrol är komplicerat. Men det kan hända att regeringen (medvetet eller omedvetet) just nu bekämpar eld med eld.

Jag försöker förstå vad regeringen sysslar med när det gäller Chatcontrol. Möjligen är det önsketänkande, men jag har en vag förhoppning om att justitieminister Strömmer håller på att göra något rimligt – om än på ett väldigt konstigt sätt. Så här:

Regeringens förslag till Chatcontrol är inte bra. Enkelt sammanfattat:

  • Obligatorisk skanning av medborgarnas elektroniska kommunikationer (efter att spårningsorder utfärdats). Vilket är dåligt och fortfarande öppnar för ändamålsglidning.
  • Än så länge skall skanningen bara söka efter redan känt material med övergrepp mot barn. Vilket sker redan idag, med dagens lagstiftning – dock frivilligt. Detta är en anpassning till vilken teknik som faktiskt existerar.
  • Den nya myndigheten EU-center får i uppdrag att utveckla AI-verktyg för att upptäcka tidigare okänt olagligt material plus elektroniska kommunikationer i syfte att ta sexuella kontakter med barn.
  • Man öppnar för att kringgå kryptering genom client-side-scanning på din telefon, platta eller dator. Det vill säga att dina kommunikationer kontrolleras innan de krypterats och sänts respektive efter att de mottagits och av-krypterats. Vilket är en förfärlig idé.

Detta är ett mindre dåligt förslag jämfört med vad EU-kommissionär Ylva Johansson vill ha. Men fortfarande dåligt.

Det viktiga är dock att det är ett annat förslag än EU-kommissionens, vilket kastar grus i beslutsmaskineriet.

Regeringen ärvde frågan om Chatcontrol från (S)-regeringen. Man hade den inte på radarn och förslaget hade huvudsakligen hanterats av tjänstemän, med dåvarande justitieminister Morgan Johanssons välsignelse.

En bit in i processen – när EU-kommissionens och ministerrådets egen rättstjänst varnade för förslaget – insåg regeringen att man hade ett problem. (Om inte förr.)

Efter att det svenska EU-ordförandeskapet var över utarbetade regeringen en egen linje (se ovan) som i vart fall är något mindre dålig, om än fortfarande dålig. Och som i stort sett är i linje med de kompromissförslag man lagt fram som ordförande i rådet.

Vilket innebär att man säger nej till kommissionens förslag – och till den ännu hårdare linje som det nya spanska ordförandeskapet sägs driva.

Vilket i sin tur är en grund för att rösta nej eller avstå i ministerrådet.

Detta kan (tillsammans med Tyskland, Österrike, Polen och Nederländerna) skapa en blockerande minoritet i rådet.

Således blockerar ett något mindre dåligt (men fortfarande dåligt) förslag (regeringens) ett ännu sämre förslag (kommissionens) i ministerrådet. I vart fall just nu. Med reservation för att rådet kan försöka med fula knep när de tror att ingen tittar.

Med lite tur och fortsatt stort externt tryck kan det kanske räcka ända in i mål. Kanske.

Och den enklaste lösningen för svensk del är fortfarande att riksdagens EU-nämnd gör som det österrikiska parlamentet: Att säga blankt nej till Chatcontrol – eftersom svepande övervakning av alla utan brottsmisstanke strider mot de mänskliga rättigheterna.

Nu måste det högljudda motståndet fortsätta – både i Sverige och resten av EU.

Relevanta debattartiklar:
• Europaportalen: Riksdagen måste säga nej till Chat Control 2.0 »
• Svenska Dagbladet: Regeringen kan stoppa chat control »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Frankrike och EU: Blockera sociala media vid oroligheter

av Lämna en kommentar

Frankrike vill kunna blockera sociala media vid oroligheter. EU-kommissionen ger sitt stöd och erbjuder även en laglig grund.

Den franska regeringen har problem med kravaller. Är det inte Gula västarna så är det invandrarungdomar eller protester mot höjd pensionsålder.

Därför vill franska politiker, med president Macron i spetsen, kunna stänga ner sociala media för att undvika oroligheter.

Vilket råkar vara ungefär samma argument som används av skurkstater som stänger ner siter och ibland hela internet när det börjar bli hett om öronen.

Frankrike har redan vissa sådana lagar, delvis som en konsekvens av hur man valt att lagstifta kring EU:s nya Digital Services Act (DSA).

Som om inte detta är tillräckligt problematiskt har EU:s kommissionär för den inre marknaden, Thierry Breton, uttalat sitt stöd för Macrons nätcensur. Han tycks även mena att DSA ger stöd för sådant. Tänka sig.

Detta har fått ett antal organisationer som arbetar med nätfrågor att gå i taket. Breton har sedan gjort ett allmänt hållet uttalande om vikten av ett fritt och öppet internet. Hur han menar att DSA skall kunna användas för att stoppa politiska protester framgår dock inte. Men det är inte alls omöjligt att så är fallet.

• Social media shutdowns might be happening in the EU with new law »
• DSA is not a censorship tool: Commissioner Breton must clarify blocking statement »
• Civil Society Statement: Commissioner Breton Needs to Clarify Comments About the DSA Allowing for Platform Blocking »

Chat Control: Svenska EU-ordförandeskapet svävar på målet

av 2 kommentarer

En god nyhet är att regeringen nu tycks vara medveten om den allvarliga kritiken mot Chat Control. En dålig nyhet är att majoriteten i EU:s ministerråd inte verkar bry sig.

I ett dokument (8285/23) från den 12 maj går det svenska EU-ordförandeskapet (i ministerrådet) igenom läget vad gäller EU-kommissionens förslag om obligatorisk granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden – Chat Control.

Än så länge har den massiva kritiken mot förslaget inte riktigt fått fäste bland medlemsstaterna – även om den svenska regeringen börjar sväva på målet.

Man noterar att förslaget i delar sågas, inte minst av EU-institutionernas egna juridiska experter. Och språket i det senaste dokumentet är betydligt mer försiktigt än tidigare.

Till exempel noterar man att ministerrådets egna jurister är skeptiska:

»6: The Council Legal Service concludes that, in light of the case law of the Court of Justice at this stage, the regime of the detection order with regard to interpersonal communications constitutes a particularly serious limitation to the rights to privacy and personal data protection enshrined in Articles 7 and 8 of the Charter. Such regime entails a serious risk of (i) not being in compliance with the requirement that the limitations to the fundamental rights must be provided for by law; (ii) compromising the essence of the above-mentioned fundamental rights in so far as it would permit generalised access to the content of interpersonal communications, or, (iii) in the alternative, not being in compliance with the proportionality requirement.«

Kritiken är alltså rätt rakt på sak: Förlaget strider mot EU:s rättighetsstadga vad gäller rätten till privatliv och privat data.

Men frågan är om ministerrådet kommer att bry sig.

»9: The Presidency’s assessment of Member States’ positions on the scope of the application of the detection order is that a majority of Member States supports that the detection order is applied to interpersonal communication services as regards known CSAM, while the positions of a few Member States for unknown CSAM and grooming are more nuanced.«

»10: Member States’ positions on appropriate provisions for end-to-end encryption – closely linked to interpersonal communications – were inconclusive.«

»11: Moreover, a clear majority of Member States seems to support the inclusion of audio communications in the scope of the Regulation. This presupposes that interpersonal communication services are kept within the scope of the proposed regulation.«

Så vad händer nu? Det svenska ordförandeskapet föreslår att medlemsstaternas ständiga representanter (nationella tjänstemän i COREPER) skall indikera:

  • Huruvida man anser att interpersonella kommunikationer (meddelandetjänster) skall omfattas av kravet på spårningsorder (detection orders).
  • Om så är fallet – skall det då bara gälla känt material med övergrepp på barn (vilket är möjligt och sker redan idag) eller även okänt material, kontaktförsök med minderåriga i sexuellt syfte (grooming) och röstsamtal (som Skype, Zoom etc)? För det senare finns det i huvudsak idag ingen känd eller tillgänglig teknik.
  • Om man har några vägledande åsikter om spårningsorder inklusive vad detta innebär vad gäller totalsträckskrypterade (end-to-end-encrypted) meddelanen.

Vilket faktiskt känns en smula open-ended. I vart fall mer så nu än tidigare.

Givet detta känns det mindre sannolikt att ministerrådet kommer att kunna fastställa en slutlig position på sitt möte den 8-9 juni. Speciellt som ett antal medlemsstater (bl.a. Tyskland, Österrike och Nederländerna) är negativa eller tveksamma till förslaget.

Enkelt uttryckt är bollen – förmodligen – fortfarande i spel i ministerrådet.

Intressant nog är medlemsstaterna rätt överens om att man skall fortsätta söka efter känt olagligt material – vilket redan sker idag, frivilligt och någorlunda framgångsrikt. Vad som är kontroversiellt är kommissionär Ylva Johanssons obligatoriska spårningsorder, inklusive krypterade meddelanden och röstsamtal.

Den enkla lösningen vore att fortsätta dagens frivilliga skanning av meddelanden och innehåll (Chat Control 1) även om också den är problematisk, men ändå något vi redan har – och sedan låta det nya förslaget om obligatorisk meddelandekontroll (Chat Control 2) gå i papperskorgen.

Fortsättning följer…

Demonstrera mot Chat Control!
Mynttorget i Stockholm lördag 20 maj kl 15!

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

EP-utskott: Nej till biometrisk massövervakning

av Lämna en kommentar

I Europaparlamentet är man skeptisk mot biometrisk massövervakning. Vilket bäddar för konflikt med EU-kommissionen och ministerrådet.

Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter (LIBE) och den inre marknaden (IMCO) har idag fattat ett par viktiga och intressanta beslut om artificiell intelligens. Eller i vart fall om AI som vi känner den just nu.

• Nej till biometrisk massövervakning

Utskotten vill förbjuda biometrisk massövervakning (till exempel automatiserad ansiktsigenkänning) i realtid på allmän plats; användning av biometrisk analys i efterhand i de flesta fall; automatiserad känsloanalys i polisiära syften, vid gränskontroller, på arbetsplatser och inom utbildning.

Detta går emot EU-kommissionens ursprungliga förslag om att i princip undanta förbud mot biometrisk massövervakning för brottsbekämpande ändamål.

Det finns i sammanhanget skäl att anta att ministerrådet kommer att gå på kommissionens linje.

Om Europaparlamentet röstar i enlighet med utskottens förslag när frågan kommer upp i plenum lär det alltså bli krångliga trilog-förhandlingar med de två andra institutionerna.

• Diskriminering och mänskliga rättigheter

Utskotten säger nej till biometrisk massövervakning – speciellt sådan som kan leda till diskriminering, biometrisk kategorisering, förebyggande brottsbekämpning (”pre crime”) samt masstrålning efter biometrisk data med syfte att upprätta databaser för övervakning.

Utvecklare av AI med hög riskprofil skall genomföra en konsekvensanalys ur ett människorättsperspektiv – som sedan skall publiceras av berörda myndigheter.

Bland annat kan utvecklare av chat bots (som Chat GPT) åläggas ökad transparens.

Man vill även begränsa användningen av AI vad gäller gränskontroller och migration – vilket medlemsstaterna knappast kommer att gå med på.

• Frågetecken

Som synes fokuserar man på biometrisk massövervakning. Samtidigt skall man komma ihåg att LIBEs rapport om Chat Control / CSA Regulation stöder EU-kommissionens förslag om att använda AI för att granska innehållet i alla människors elektroniska meddelanden, i syfte att upptäcka visst olagligt beteende.

Det kan alltså vara värt att notera att användning av AI för massövervakning är en betydligt större fråga än bara biometrisk data.

Precis som när det gäller DSA/DMA utgår den nya lagstiftningen (av naturliga skäl) från dagens teknik och marknad. Vilket kan leda till oväntade konsekvenser i framtiden.

Man bör även hålla i minnet att internet är gränslöst. Lagstiftarna säger sig vilja skapa en världsledande standard som andra ansluter sig till. Men konsekvensen kan lika gärna bli att företagen (och då speciellt start ups) kan komma att etablera sig i andra delar av världen. Vilket är något vi redan ser tecken på med EU:s allt mer omfattande och byråkratiska nätlagstiftning.

Ambitionen i LIBE och IMCO är god. Grundläggande mänskliga rättigheter skall försvaras. Men här finns massor av frågetecken och möjliga oväntade och oönskade konsekvenser. Samt en risk för att lagstiftningen kommer att vara föråldrad redan innan den införs.

Det finns, som sagt, även en överhängande risk för att kommissionen och ministerrådet kommer att köra över parlamentet i denna fråga.

Men, för att avrunda positivt ger vi ordet till den piratpartistiske, tyske ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer:

“Today’s vote is a historic breakthrough for the movement to prevent a China-style dystopian future of biometric mass surveillance in Europe. There is no evidence whatsoever that this error-prone technology ever found a single terrorist. We will continue to fight against facial surveillance technology in our public spaces, because they wrongfully report large numbers of innocent citizens, systematically discriminate against under-represented groups and have a chilling effect on a free and diverse society. In the upcoming plenary vote, monitoring our behavior in public to report us for allegedly ‘abnormal’ activity needs to be added to the list of bans. This mass surveillance technology, which the French government plans to bring to Europe, chills diversity and pushes us into conformity, which is the opposite of the open society we want to live in.“

• Patrick Breyer (PP, DE) AI Act: Lead committees to ban facial surveillance in Europe »
• EDRi: EU Parliament sends a global message to protect human rights from AI »

Därför är det klokt av SD att säga nej till Chat Control

av Lämna en kommentar

Jag har lovat att förklara felen med Chat Control på SD:s web-tv Riks. I denna bloggpost vill jag därför krydda med några argument speciellt riktade till SD-väljare.

Sverigedemokraterna och Centern säger nej till Chat Control. Speciellt hos SD tror jag att det finns en efterfrågan på mer information. Därför gör jag ett blixtbesök i Stockholm under måndagen för att medverka i partiets Youtube-kanal, Riks.

Mitt mål är tvådelat. Dels att på objektiv grund gå igenom varför Chat Control är ett galet förslag. Dels att diskutera varför jag anser att det är en god idé för just SD att säga nej till Ylva Johanssons förslag om att kontrollera innehållet i våra elektroniska kommunikationer.

För den som söker de vanliga praktiska, principiella och formella skälen för att säga nej till Chat Control, följ denna länk »

Nu skall jag använda denna bloggpost för att tänka högt. Vilka ytterligare argument kan tänkas vara relevanta för sverigedemokrater?

• Chat Control gör åsiktsförtryck möjligt

Siffror visar att människor på högerkanten upplever betydligt större problem vad gäller att fritt kunna uttrycka sin åsikt än vänsterfolk. Med Chat Control kan det bli än värre.

Jag påstår inte att Chat Control är skapat för att bedriva åsiktsförtryck. Men det är ett perfekt verktyg för att påverka och begränsa den fria åsiktsbildningen, om man skulle vilja.

Chat Control innebär att man granskar innehållet i våra personliga, privata kommunikationer. Och vad staten vill att verktygen skall leta efter är upp till den politiska dagsformen. Syfte och omfattning kan lätt utökas.

Övervakningslagar drabbas alltid av ändamålsglidning. Ta till exempel datalagringen som bara skulle användas för att utreda allvarliga brott, men som istället kom att användas för att jaga fildelare och av Skatteverket för att snoka i folks privatliv.

Och det saknas verkligen inte krav från olika håll om att inskränka yttrandefriheten. Identitetspolitiken, klimatfrågan och andra politiska symbolfrågor kännetecknas emellanåt av intolerans mot oliktänkande.

Idag håller myndigheterna koll på vad vi säger offentligt, så att vi inte uttrycker något som är förbjudet. Med Chat Control kommer staten även att kunna kontrollera vad vi skriver till varandra i privata kommunikationer. Vilket kan få långtgående konsekvenser.

Att granska innehållet i människors kommunikationer har alltid varit ett verktyg för regimer som förtrycker sitt folk – från gamla Östtyskland till dagens Kina.

• Chat Control bryter mot den västerländska kulturtraditionen

Det som skiljer den västerländska kulturen från många andra är en idétradition som bygger på tusentals år av filosofisk idéutveckling med influenser från en kristen värdegrund.

Hos oss har individen grundläggande rättigheter som skyddar henne mot staten. Man kan säga att de mänskliga rättigheterna är essensen av vår kultur. Det är därför vi inte kastar bögar från tak, stenar otrogna eller betraktar kvinnan som mannens egendom. Det är därför vi har rätt till privatliv, yttrandefrihet med mera.

Våra rättigheter är helt enkelt en minsta gemensam nämnare för fredlig, civiliserad samexistens som vuxit fram genom en konservativ process med stegvis utveckling baserad på erfarenhet. Vilket på flera sätt är en bra sak.

Det är dessa rättigheter – vilka skiljer vårt samhälle från mer våldsamma delar av världen – som EU-kommissionär Ylva Johansson vill urholka. I förslaget skrivs rakt ut att Chat Control inskränker folks möjlighet att utöva sina mänskliga rättigheter, till exempel rätten till privatliv och privat korrespondens samt yttrandefriheten.

Med andra ord, EU-kommissionen vill montera ner några av de principer som utgör grunden för den västerländska kultursfären. Vilket är raka motsatsen till värdekonservatism.

• Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra hela tiden

Alla är överens om att de som misstänks för brott skall kunna övervakas. Vilket är en helt annan sak än att övervaka alla andra, hela tiden. Polisens arbete kan snarare bli mer effektivt om man fokuserar på att lösa de brott man redan känner till.

De som verkligen har något att dölja kommer att använda andra sätt att kommunicera – som inte träffas av Ylva Johanssons förslag. Chat Control kommer istället att granska och analysera vad helt vanliga, hederliga människor skriver och sänder till varandra.

När ett liknande system prövades i Schweiz visade det sig att minst 80% av flaggningarna var falska. Det vill säga att mängder av oskyldiga människor drabbats av anklagelser som är fruktansvärda även om de senare visar sig vara helt felaktiga.

Det finns redan gott om outredda fall med övergrepp mot barn som samlas på hög hos de olika europeiska polismyndigheterna. Tillför polisen resurser för att utreda dessa – istället för att låta ett AI gissa och missuppfatta vad du skriver och menar i dina privata meddelanden.

Läs mer om problemen med Chat Control här. »

Chat Control bör fällas på sina egna bristande meriter. Men man skall även vara medveten om de övriga risker som kan bli följden av sådan EU-lagstiftning. Det visar sig ju emellanåt att lite mer konsekvensanalys hade varit en bra sak i den politiska debatten.

Nu drar jag iväg på mitt blixtbesök i Stockholm. Lite senare i veckan skall jag skriva om varför Moderaternas ja till Chat Control är ett svek mot partiets själ och idétradition.

Ur den östtyska strafflagen, bild från Stasi Museum Berlin.