Vi lever redan i en aldrig tidigare skådad övervakningsstat. Hur mycket mer tål vi? Bryr sig någon?
F.d. justitieminister Beatrice Ask (M) menade en gång under en utfrågning i Europaparlamentet att vi inte har tid att stanna upp för att skaffa oss en överblick av övervakningsapparaten eller för att utvärdera dess effektivitet.
Så är det. Politikerna rusar på utan helhetsgrepp eller eftertanke. Det finns alltid något skäl för att utöka övervakningen av medborgarna.
Det är uppenbart att detta vid någon punkt blir farligt. Inskränker man de mänskliga rättigheternas skydd för privatliv och privat korrespondens skapas ett samhälle där övergrepp görs möjliga – med ont uppsåt, av överdrivet nit, missriktad välvilja eller inkompetens.
Övergrepp mot individens rättigheter brukar alltid motiveras med det gemensammas bästa. Det är därför de grundläggande mänskliga rättigheterna skall vara orubbliga. Det finns en gräns där individens frihet och rätt inte får kränkas.
Så hur ser det då ut med den svenska övervakningsstaten?
Försvarets Radioanstalt (som trots sitt namn är en civil myndighet) skannar kommunikationer i underrättelsesyfte. Nationens säkerhet är tveklöst viktig.
Men nu har verksamheten utökats och butiken är öppen för såväl svenska som utländska myndigheter. Vilket är problematiskt, om än inte oväntat.
Övervakningslagar utökas alltid till syfte och metod.
Polisens hemliga tvångsmedel blir allt fler. Övervakning av människor som misstänks för brott kan visserligen motiveras.
Men flera av dessa tvångsmedel är ändå problematiska. Till exempel leder hemlig dataavläsning (spionprogram) till att även oskyldiga kommer att övervakas och att sårbarheter i vår IT-infrastruktur lämnas öppna, vilket gör oss alla mindre säkra.
Datalagringen är en följetong. Lagring av metadata om alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera skulle bara användas för att utreda verkligt allvarliga brott.
I verkligheten kom den att användas för att jaga fildelare och av Skatteverket för att snoka i folks privatliv.
EU-domstolen har upphävt datalagringsdirektivet då det strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.
Vilket många av EU:s medlemsstater (bl.a. Sverige) struntar i.
Nyligen föreslog en statlig utredning att den svenska datalagringen skall utökas till att även gälla meddelande-appar och -tjänster.
Vilket för oss till EU-kommissionens förslag om Chatcontrol 2 – det vill säga obligatorisk granskning av innehållet i våra elektroniska meddelanden.
Syftet är tredelat. Dels handlar det om att leta efter kända bilder på övergrepp mot barn – vilket sker redan idag, frivilligt på större sociala media och meddelandetjänster. (Detta kräver alltså ingen ny lagstiftning.)
Men Chatcontrol 2 vill även använda AI för att leta efter tidigare okända bilder av samma natur.
Vilket innebär att AI – med teknik som ännu inte existerar – måste analysera alla bilder du delar och har på molntjänster, för att kontrollera att du inte ägnar dig åt olagligheter.
Chatcontrol 2 föreskriver även att AI skall analysera vad du skriver och säger i meddelanden och samtal på nätet. För att kontrollera att du inte är en ful gubbe / gumma.
Inte heller denna teknik existerar ännu. Men lagen skall ändå börja gälla redan nästa sommar…
Detta är ett verktyg som sedan lätt kan utökas till vad politikerna för tillfället tycker är viktigt. Eller till regelrätt åsiktskontroll och förtryck. Så öppna inte den dörren.
Till allt detta kan läggas den övervakning som bedrivs av Försvarsmakten och Säpo – om vilken vi vet väldigt lite.
Helhetsbilden är förfärande. Och det finns som sagt inget politiskt intresse av att analysera helhetsbilden eller att utreda om denna övervakning ens är ändamålsenlig.
Läs mer om Chatcontrol:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »
• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »