Femte juli

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

SwebbTV – godkänd av staten men stoppad av Youtube

av

Web-tv-kanalen SwebbTV – med 65.000 följare – har raderats från Youtube.

Jag har bara sett enstaka avsnitt och kan inte riktigt uttala mig om dess innehåll. Jag vet inte heller om kanalen brutit mot Youtubes användarvillkor. Och det får inte ens SwebbTV själva veta. Men här finns en del detaljer som är värda att notera.

Under hösten fick SwebbTV mediestöd beviljat från Myndigheten för press radio och tv.

Sådant stöd omfattas av en rad regler.  Mediestödsförordningen säger bland annat:

3 a § Vid prövningen av frågor om redaktionsstöd för 2020 ska med allmänt nyhetsmedium även avses en del av en radio- eller tv-kanal om denna del har till sin primära uppgift att bedriva nyhetsbevakning och också har ett redaktionellt innehåll bestående av regelbunden och allsidig nyhetsförmedling som ger uttryck för ett brett utbud av ämnen och perspektiv samt granskning av för demokratin grundläggande skeenden.

I och med att man beviljats mediestöd bör SwebbTV, i statens ögon, vara att betrakta som någon form av »riktig« media.

Vilket gör Youtubes beslut en smula uppseendeväckande.

Fallet belyser även frågor som Youtube/Googles dominerande ställning, politiska drev som leder till deplattformering samt om yttrandefrihet i dagens medielandskap.

Framförallt är det problematiskt att det inte finns någon praktisk möjlighet att överklaga sådana här beslut – eller ens få reda på skälen till att material plockas bort / en kanal stängs ner. (Möjligen kan det bli en ändring på den saken med EU:s nya Digital Services Act.)

Med risk för att tjata: Allt skulle bli så oerhört mycket enklare för alla om man tillämpade en generell regel som säger att endast material som är olagligt kan plockas bort. Om inte annat skulle Youtube och de andra plattformarna då slippa misstanken om att de är politiskt partiska.

Några länkar:
• Bulletin: Kanalen Swebbtv raderad från Youtube »
• SwebbTV:s nya site »
• Newsvoice: Anna Wikland ansvarig för radering av SwebbTV från Youtube – Permanent beslut »
• Newsvoice: Stängningen av SwebbTV lyfts till Riksdagen – Alternativmedia förgörs av repressiva krafter – Exklusiv intervju för NewsVoice »

Vill vi ha statliga ordningsmän på internet?

av

Ett av de förslag som förs fram i EU:s nya Digital Services Act (DSA / förordningen om digitala tjänster) är så kallade »trusted flaggers«. Enkelt uttryckt handlar det om statligt godkända ordningsmän på nätet.

Detta har väckt förvånansvärt lite uppmärksamhet, i princip ingen alls. Låt oss kika närmare på förslaget.

  • Trusted flaggers skall vara underordnade nationella Digital Services Coordinators.
  • De skall besitta särskild kompetens för att identifiera och flagga olagligt innehåll på nätet.
  • Ett kriterium är, enligt DSA att »it represents collective interests and is independent from any online platform«.
  • Deras flaggningar skall prioriteras för behandling av nätplattformarna.
  • Det skall vara offentligt vilka dessa trusted flaggers är.
  • De skall kunna bli av med sitt uppdrag om de missköter sig.

På sidan 28, motivering 46 (förklarande memorandum, ej lagtext) finner vi en mer utförlig beskrivning:

»Action against illegal content can be taken more quickly and reliably where online platforms take the necessary measures to ensure that notices submitted by trusted flaggers through the notice and action mechanisms required by this Regulation are treated with priority, without prejudice to the requirement to process and decide upon all notices submitted under those mechanisms in a timely, diligent and objective manner. Such trusted flagger status should only be awarded to entities, and not individuals, that have demonstrated, among other things, that they have particular expertise and competence in tackling illegal content, that they represent collective interests and that they work in a diligent and objective manner. Such entities can be public in nature, such as, for terrorist content, internet referral units of national law enforcement authorities or of the European Union Agency for Law Enforcement Cooperation (‘Europol’) or they can be non-governmental organisations and semi- public bodies, such as the organisations part of the INHOPE network of hotlines for reporting child sexual abuse material and organisations committed to notifying illegal racist and xenophobic expressions online. For intellectual property rights, organisations of industry and of right-holders could be awarded trusted flagger status, where they have demonstrated that they meet the applicable conditions. The rules of this Regulation on trusted flaggers should not be understood to prevent online platforms from giving similar treatment to notices submitted by entities or individuals that have not been awarded trusted flagger status under this Regulation, from otherwise cooperating with other entities, in accordance with the applicable law, including this Regulation and Regulation (EU) 2016/794 of the European Parliament and of the Council.«

Dessa nätgranskare kan alltså vara statliga organ, representanter för vissa särintressen och organisationer.

Detta väcker massor av frågor. Hur tänker man  till exempel förhålla sig till nätgranskare utsedda att flagga olagligt material i länder som inte respekterar de medborgerliga fri- och rättigheterna och som har lagar som går på tvärs med övriga EU (t.ex. hädelselagar och abortförbud)? Hur genomtänkt är det egentligen att ge olika särintressen rollen som censorer – då de ju till sin natur är partiska? Hur har man tänkt förhålla sig till nätgranskare som kan misstänkas ha en politisk agenda?

Detta kan bli en soppa.

Rent spontant känns det som att prioriterad begäran om censur bara borde få begäras av en myndighet, till exempel den nya Digital Service Coordinator som medlemsstaterna förväntas inrätta. Och egentligen borde det inte få ske med mindre än föregående rättslig prövning.

Men att ha allehanda särintressen som nätcensorer utan någon föregående prövning av deras framställningar till nätplattformarna – det känns som upplagt för missbruk och konflikter. Om man alls skall ha trusted flaggers, då borde de snarare rikta sina anmälningar till sin nationella Digital Services Coordinator för prövning.

Det verkar som att EU – åter igen – dumpar frågan om vad som får publiceras på nätet på andra aktörer istället för att reglera det fria ordet genom lag och rättsväsende.

Nästa omröstning om TERREG – EP/LIBE 11 januari

av

Förhandlingarna om EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online är som bekant klara. Nu skall kompromissen behandlas av Europaparlamentet. Första steget blir i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) den 11 januari. Utfallet av den voteringen (förmodligen röstar LIBE ja till kompromissen) kommer sedan att vara huvudförslag när parlamentet under våren röstar i plenum.

Den stora frågan i kompromissen är att onlineplattformar kan men inte måste använda sig av uppladdningsfilter. Som vi tidigare rapporterat kommer detta i de flesta fall förmodligen ändå att leda till att automatiserade uppladdningsfilter används – eftersom alternativet är manuell granskning, vilket vore oerhört resurskrävande och långsamt.

Läs mer hos Piratpartiet »

EU begränsar yttrandefriheten i smyg

av

EU har utvecklat en metod för att införa kontroversiella inskränkningar av nätets frihet bakvägen.

Vi har sett det när politiker vill begränsa det fria ordet på internet. När sådana inskränkningar har varit för kontroversiella eller känsliga – då har man istället utövat påtryckningar mot de sociala plattformarna, så att de gör motsvarande inskränkningar genom sina användarvillkor. Vilket flyttar makten över det fria ordet från lagstiftning och domstolar till privata aktörer. Konsekvensen blir att den enskilde användaren i princip blir rättslös.

Ett annat, aktuellt, exempel är förordningen om terror-relaterat innehåll online. När förslaget om obligatoriska uppladdningsfilter blev för kontroversiellt – då blev de »frivilliga«. Plattformarna åläggs fortfarande ett ansvar för att viss information inte sprids, men lagstiftaren lämnar det till respektive plattform att besluta hur det skall ske. Formellt sett är detta ett steg i rätt riktning. Men i praktiken innebär det att plattformarna ställs inför valet att antingen granska allt som ladas upp manuellt (vilket är en närmast övermänsklig uppgift som skulle kräva en omfattande nyanställning av granskare) eller att använda automatiska uppladdningsfilter. Och då kommer de flesta med säkerhet att välja det senare.

EDRi kommenterar:

»Although authorities can no longer impose the use of automated content filtering tools, platforms are highly encouraged throughout the text to make all efforts to delete terrorist content, including by relying on their terms of services. Given current content moderation practices, it would involve content filtering. The problems of these context-blind, ill-suited technologies remain unanswered and unaccounted for.«

I grunden är detta en demokratifråga. Om man vill inskränka det fria ordet då måste reglerna vara föremål för en öppen och grundlig demokratisk lagstiftningsprocess. Vilket även ger den som drabbats av inskränkningen rätt att få sin sak prövad i domstol, under rättssäkra former.

Det är detta EU gång på gång kringgår.

EU: Uppladdningsfilter införs bakvägen

av

Även om det konsoliderade dokumentet från EU:s trilog-förhandlingar om terror-relaterat innehåll online inte finns tillgängligt ännu, så börjar vissa saker klarna.

Vad gäller eventuella uppladdningsfilter har Statewatch följande att tillföra:

»Hosting service providers exposed to terrorist content will need to take specific measures to address the misuse of their services and to protect their services against the dissemination of terrorist content. The draft regulation is very clear that the decision as to the choice of measures remains with the hosting service provider.«

Detta innebär fortfarande att flaggat material måste plockas ner och att plattformarna måste hindra att det laddas upp igen. »Nyheten« är att plattformarna själva får bestämma hur detta skall ske.

Vilket i praktiken är ett val mellan att anställa tusentals nya mänskliga moderatorer – eller använda automatiska uppladdningsfilter. Av ekonomiska och praktiska skäl kommer det med största säkerhet att bli uppladdningsfilter.

På så sätt kan EU-kommissionen och ministerrådet i praktiken tvinga plattformarna att använda uppladdningsfilter – utan att direkt nämna detta kontroversiella verktyg i lagstiftningen.

Det kommer alltså inte att finnas några uppladdningsfilter att rösta om i förslaget – men de kommer att införas ändå.

Tidigare poster:
• Motstridiga besked om uppladdningsfilter i TERREG/TCO »
• EU-förhandlingar: Ja till nätcensur och uppladdningsfilter »

Motstridiga besked om uppladdningsfilter i TERREG/TCO

av

Detta är intressant. Som vi rapporterat avslutades idag EU:s trilog-förhandlingar om förordningen om terror-relaterat innehåll online.

EU-kommissionen skriver i sitt pressmeddelande:

»Obligations for service providers to address proactively the misuse of their services for the dissemination of terrorist content online.«

Jag kanske är lite trög. Men jag kan inte tolka proaktiva åtgärder som något annat än uppladdningsfilter. I vart fall inte i praktiken.

Andra sidan, Piratpartiet i Europaparlamentet via MEP Patrick Breyer DE skriver:

»After hard work and protests from civil society, we were able to achieve important partial successes: We have prevented an obligation on platforms to deploy error-prone upload filters.«

Uppenbarligen är man inte helt överens om vad man kommit överens om.

Om man skall vara proaktiv, då måste man rimligen vidta åtgärder innan något slags faktum är fullbordat. Frågan är hur det skall gå till utan den enda proaktiva åtgärd som finns på bordet – nämligen uppladdningsfilter.

Vi kommer väl att få veta, vad det lider. Men det känns som om de två sidorna tolkar utfallet från förhandlingarna på helt olika sätt. (Vilket i och för sig inte är ovanligt.)

Piratpartisterna i Europaparlamentet har säkert gjort sitt bästa. Men nu är det tyvärr EU-kommissionen och Ylva Johansson som har tolkningsföreträde.

EU-förhandlingar: Ja till nätcensur och uppladdningsfilter

av

Trilog-förhandlingarna mellan EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet om EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online uppges vara klara.

Dåliga saker:

  • Flaggat material måste som regel plockas ner inom en timma.
  • Myndigheterna i en medlemsstat kommer att kunna beordra censur av material på servrar i andra EU-länder.
  • Plattformar åläggs att vara proaktiva i att förhindra spridning av oönskat material – vilket i praktiken betyder uppladdningsfilter, för att gå igenom allt som alla laddar upp. (»Obligations for service providers to address proactively the misuse of their services for the dissemination of terrorist content online.«)

Bra saker:

  • Man gör ett undantag för journalism, konst, forskning m.m.
  • Det skall finnas en mekanism för att överklaga.

Detta enligt EU-kommissionens pressmeddelande. Reservation för att det är en partsinlaga.

I ett vidare perspektiv innebär detta att EU tar det principiella steget att införa nätcensur för åsikter. Dessutom kommer denna censur i huvudsak att vara automatiserad.

Det må visserligen handla om terror-relaterat innehåll, än så länge. Men när censurverktygen väl finns på plats, då kan mandatet för vad som skall censureras lätt utökas.

Nu skall denna överenskommelse dels godkännas av EU:s ministerråd, vilket mest blir en formsak. Dels av Europaparlamentet – där det finns en sista möjlighet att säga nej till nätcensur. Dock verkar de stora partigrupperna redan ha bestämt sig för att rösta ja.

EDIT: Föga förvånande finns det lite olika bilder av vad man kommit fram till. Ovanstående bygger som sagt på EU-kommissionens pressmeddelande. Mer information kan tillkomma när andra sidan uttalat sig.

Uppdatering: Motstridiga besked om uppladdningsfilter i TERREG/TCO »

Mer övervakning men få nyheter i Ylva Johanssons EU-plan mot terrorism

av

För den som följer övervakningsfrågorna i EU var det något förvånande när EU-kommissionär Ylva Johansson i radionyheterna i morse meddelade att hon kommer att lägga fram ett förslag för att ge myndigheterna möjlighet att snabbt plocka ner terror-relaterad information och propaganda på internet.

Ett sådant förslag finns nämligen redan: EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO). Och där pågår förhandlingar mellan kommissionen, rådet och parlamentet. Tanken är att morgondagens trilog-förhandlingar skall vara de sista. Men fortfarande är positionerna låsta. De viktigaste frågorna man förhandlar om gäller:

  • Ministerrådet vill att oönskat material skall plockas bort inom en timma, vilket Europaparlamentet menar är orealistiskt.
  • Ministerrådet vill att myndigheter i en medlemsstat skall kunna beordra nedtagning av innehåll på servrar i andra medlemsstater (eller tredje land).
  • Ministerrådet vill inte se något undantag för journalistik, kultur, forskning, dokumentation etc.
  • Ministerrådet vill se uppladdningsfilter, det vill säga automatiserad nätcensur – vilket parlamentet säger nej till.

Detta är alltså inte något nytt, utan ett ärende som redan dragits i långbänk. Vad det handlar om är att Ylva Johansson försöker öka trycket på parlamentet inför morgondagens förhandlingar.

På det hela taget är det väldigt lite nytt som presenteras i den Counter-Terrorism Agenda for the EU som EU-kommissionen presenterade idag.

Därmed inte annat sagt än att dokumentet listar ett antal kontroversiella åtgärder, även om de i allt väsentligt redan är kända. Exempel:

  • Automatiserad ansiktsigenkänning för identifiering, lokalisering och övervakning av individer.
  • EU:s nya Digital Services Act kommer att presentera en »horisontell« approach till olagligt innehåll online.
  • Ökad kontroll av resenärer genom PNR och samkörning av databaser.
  • Förstärkning av Europols mandat.
  • Man vill kringgå kryptering av privata meddelanden.
  • Förenklat utbyte av digitala bevis mellan medlemsstater.
  • Ett nytt datalagringsdirektiv.

Några nyheter finns dock:

  • 2021 kommer man att uppdatera EU:s Code of Conduct on countering illegal hate speech online.
  • 2021 kommer kommissionen att lägga fram ett förslag om »interconnected bank account registers« – det vill säga en central funktion för att kunna kontrollera alla bankkonton och transaktioner (i detta sammanhang relevant vad gäller terror-finansiering).
  • Man planerar att tillsätta en »Counter-Terrorism Coordinator«.

Även om dagens dokument främst fokuserar på radikal, militant islamism – så omfattar det även höger- och vänsterextremism.

Man har också en uppmaning till medlemsstaterna:

»Ensure that projects which are incompatible with European values or pursue an illegal agenda do not receive support from public funds.«

Ylva Johanssons 25-sidiga handlingsplan innehåller som sagt mest redan kända förslag. Den känns mer som ett papper för att avleda eventuell kritik mot att EU gör för lite för att bekämpa terrorism än som något nytt i sak. Men det kan naturligtvis vara bra att vi nu får EU:s planer på området sammanfattade i ett dokument.

Länkar:
• EU-kommissionens pressmeddelande »
• Counter-Terrorism Agenda for the EU (PDF) »

EU-kommissionen presenterar oklar handlingsplan mot hat, hot och desinformation

av

EU-kommissionen har antagit en European Democracy Action Plan, vars syfte är »to empower citizens and build more resilient democracies across the EU«. Och det låter ju bra. Men vad betyder det?

»Standing up to challenges to our democratic systems from rising extremism and perceived distance between people and politicians, the Action Plan sets out measures to promote free and fair elections, strengthen media freedom and counter disinformation. More concretely, the Commission will propose legal action on political advertising that will address the sponsors of paid content and production and distribution channels, including online platforms, advertisers and political consultancies, clarifying their respective responsibilities. The Commission will also recommend measures to tackle safety of journalist and present an initiative to protect them from strategic lawsuits against public participation (SLAPPs). Finally, the Commission will steer efforts to overhaul the existing Code of Practice on Disinformation, strengthening requirements for online platforms and introducing vigorous monitoring and oversight.«

Det där sista skall vi strax återkomma till. Men låt mig först citera ett annat matnyttigt stycke från planens sida 11:

»Further effort will be put into the fight against online hate speech, which can deter people from expressing their views and participating in online discussions. In 2021, the Commission will propose an initiative to extend the list of EU crimes under Article 83(1) of the Treaty on the Functioning of the European Union to cover hate crime and hate speech, including online hate speech. Work under the Code of conduct on tackling illegal hate speech will also continue. These efforts will also contribute to increasing the safety of journalists (see section 3.1). Tackling illegal content online while promoting freedom of expression is one of the core objectives of the Digital Services Act.«

Detta handlar uppenbart om yttrandefrihetens gränser, speciellt online. Frågan är då vad som skall anses vara problematiskt och hur man vill hantera det. Hur tänker man definiera hat? Och för att alls kunna bekämpa desinformation måste väl någon först slå fast vad som är rätt , fel, sant och falskt?

Dokumentet nämner hybridhot från Ryssland och vaccin-motstånd som potentiella problem. Men exakt vad man vill göra åt hot, hat och desinformation är inte helt lätt att förstå, allt ordbajsande till trots. Det framgår dock att plattformarna / de sociala nätverken spelar en viktig roll, måste känna sitt ansvar och se upp så att de inte får sina algoritmer manipulerade.

Nu till sidan 22:

»The Digital Services Act (DSA) will propose a horizontal framework for regulatory oversight, accountability and transparency of the online space in response to the emerging risks. It will propose rules to ensure greater accountability on how platforms moderate content, on advertising and on algorithmic processes. (…) The DSA will provide users with meaningful possibilities to challenge the platforms’ decisions to remove or label content.«

Detta är intressant. Det är första gången som man officiellt medger att DSA kommer att innehålla regler för hur plattformar skall moderera sitt innehåll. Vilket kan betyda lite vad som helst.

Det verkar även som om man är beredda att lagstifta för att ge användare en rimlig möjlighet att överklaga censurerat innehåll och blockerade konton. Det kan vara på sin plats. Men det hela blir lite märkligt när politiken samtidigt lägger mer ansvar på plattformarna vad gäller att undertrycka och avlägsna oönskat material.

Well, detta är ett styrdokument. För att se skarpa förslag får vi nog vänta tills the Digital Services Act presentras eller läcker ut. Senaste budet är att den skall lanseras den 15 december. Därefter vidtar normal behandling i Europaparlamentet och ministerrådet.

Storebrors-staten rullas ut i pandemins skugga

av

Nätcensur med automatiska uppladdningsfilter och bakdörrar till medborgarnas krypterade meddelanden – det är vad som ligger på bordet i EU den närmaste tiden. Båda förslagen kan vara verklighet innan årsskiftet.

Ändå finns det i princip ingen offentlig debatt om dessa förslag. I vart fall inte i Sverige. Vilket är märkligt. Vår grundlag förbjuder förhandscensur. Och vårt näringsliv, vår förvaltning och vanliga människor är beroende av säker, krypterad elektronisk kommunikation.

Ändå är det tyst. Möjligen kan det bero på att EU-kommissionen och ministerrådet gömmer sina förslag bakom kampen mot terrorism och mot sexuellt utnyttjande av barn. Vem vill eller vågar protestera då? Den som så mycket som öppnar munnen offentligt kan räkna med att bli utfulad, misstänkliggjord och stigmatiserad.

EU-kommissionär Ylva Johansson säger att hon inte ser någon motsättning mellan att bereda sig tillgång till medborgarnas privata kommunikation och vår rätt till privatliv (som skyddas i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna). Vilket är en helt absurd position. Lite Orwell och lite Kafka på samma gång.

Inte blir processen lättare att följa i corona-tider. Möten flyttas, ställs in och hålls på digitala plattformar som trilskas. Många nyckelpersoner jobbar hemifrån och de vanliga beslutsprocesserna frångås. Vilket ofta leder till långa perioder av tystnad, följda av mer eller mindre skarpa förslag som kan stressas igenom utan den grundliga och öppna demokratiska process de kräver. Never waste a good crisis.

Just när detta skrivs sitter medlemsstaternas ständiga representanter i COREPER och klubbar en önskelista som förutom censur och knäckt kryptering även innehåller ett nytt datalagringsdirektiv. Allt på en gång. Vilket ökar risken för att i vart fall något av detta blir verklighet. Möjligen allt, om inte motståndet väcks illa kvickt.