Femte juli

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

Idag tar EU ännu ett steg mot nätcensur

av

Varför är ingen intresserad av att EU är på väg att införa statligt godkänd nätcensur?

Idag röstar Europaparlamentets ansvariga utskott (IMCO) om EU:s nya Digital Services Act. Som vi redan rapporterat finns det massor av tveksamma förslag och begränsningar av informationens frihet i denna materia.

Det finns 2.297 ändringsförslag. Så det kommer säkert att ta ett par dagar innan det finns en konsoliderad version av vad utskottet verkligen kom fram till.

Men en sak vet vi redan nu: EU kommer att införa statligt godkända nätcensorer, så kallade Trusted Flaggers.

Det finns olika meningar i parlamentet om dessa trusted flaggers bara skall kunna rekommendera sociala media att ta ner oönskat material – eller om de skall ges makt att beordra att så skall ske.

Men märkligt få deltagare i debatten, om ens någon (inte ens Piratpartiet) tycks reagera på införandet av Trusted Flaggers som sådant. Vill vi verkligen ha statligt godkända nätcensorer?

Kan vi i vart fall diskutera vilka dessa nätcensorer i så fall skall vara? Exakt vad menar EU-kommissionen med att dessa skall vara företrädare för ”kollektiva intressen”? Kommer myndigheter att ges makt att censurera internet?

Kan vi – för en gångs skull – diskutera detta innan vi ställs inför fullbordat faktum?

EU-kommissionen vill ge hat och hot på nätet samma tyngd som terrorbrott

av

EU-kommissionen vill ändra EU:s fördrag – för att kunna använda den typ av lagstiftning som idag gäller för till exempel terrorism, människohandel och korruption – för att bekämpa hat och hot på nätet.

EU vill se ökade insatser mot hat och hot – speciellt mot kvinnor och HBTQ+-personer – såväl online som offline.

Politico har sett de dokument som EU-kommissionen planerar att lägga fram inom kort. Tydligen vill man ändra i EU:s fördrag, så att hat och hot kan omfattas av samma typ av lagar som terrorism, narkotikasmuggling, trafficking och korruption.

Vilket i så fall innebär att man anser att ord är lika farliga som självmordsbombare eller människohandel.

»The Commission is particularly preoccupied with addressing online violence. The internet ”makes it easier for hate groups to widen their audiences to countries facing similar political or social situations,” it said, pointing to examples like the far-right group called the Soldiers of Odin, which started in Finland and spread to European countries and the U.S. afterward.«

Hur detta är tänkt att gå till är oklart. Dock kan man notera att EU:s nya Digital Services Act föreskriver att plattformar skall bli skyldiga att plocka bort olagligt material. Den centrala frågan blir då vad som skall vara att betrakta som olagligt.

Det finns ett par uppenbara problem med att utöka lagstiftningen mot hat och hot.

Till att börja med handlar det om att man skiljer på folk och folk. Kvinnor, HBTQ+-personer, handikappade och äldre nämns som särskilt skyddsvärda. Man listar även ”race, ethnicity, language, religion, nationality, age, sex, sexual orientation, gender identity, gender expression, sex characteristics or any other fundamental characteristic, or a combination of such characteristics” som kriterier på särskild utsatthet.

Problemet med denna typ av kataloger är att en och samma handling kan komma att bedömas olika beroende på vem den drabbar. Lagstiftning bör som princip vara generell och behandla alla lika. Enkelt uttryckt skall alla vara lika inför lagen. Vilket inte är fallet om man särbehandlar vissa grupper.

Om en viss typ av kränkning skall vara att anse som olagligt – då bör den vara olaglig oavsett vem den drabbar.

Sedan har vi frågan om hur utökad lagstiftning är tänkt att se ut i praktiken, online. Speciellt som det finns en gråzon mellan verkliga kränkningar och åsikter som en mottagare inte delar eller klarar av att bemöta. Detta är redan ett problem. Och om ”hat och hot på nätet” skall få samma status som lagstiftning mot terrorism är det inte svårt att se hur det kan uppstå oönskade konsekvenser.

För att inte tala om vad möjligheten att censurera kan ställa till med i händerna på auktoritära regimer.

Vi återkommer när den slutliga texten presenteras.

Mer nätcensur i EU:s Digital Services Act – blockering av web-platser föreslås

av

Det börjar bli tjatigt, men det kommer ständigt fler förslag om nätcensur i EU:s Digital Services Act (DSA). Det senaste är blockering av nätplattformar som bryter mot förordningen. Så väl vanlig blockering som DNS-blockering diskuteras.

Huvudrapportören i Europaparlamentet för the Digital Services Act, den danska socialdemokraten Christel Schaldemose, vill nu att man skall kunna blockera till exempel nätplattformar som inte följer reglerna. Tidigare har sådant kunnat ske i princip bara vad gäller visst uppenbart olagligt innehåll och vid nätförsäljning av direkt hälsovådliga saker som förfalskade läkemedel.

Ett alternativ är vanlig omdirigering, vilket lätt kan kringgås med VPN. Men det diskuteras även DNS-blockering. Verfassungsblogg skriver:

»The compromise proposal goes further and allows DSA supervisory authorities to order registries and registrars to block websites. Registries and registrars manage the mapping of domain names to numeric IP addresses. If a registry or registrar removes the link between domain and IP address, a website is no longer accessible to anyone under its name. Thus, this measure is not limited to Internet access providers in a particular jurisdiction, but has a global impact.«

Det tycks varesig finnas något krav på föregående rättslig prövning eller någon möjlighet att överklaga.

I sammanhanget skall nämnas att det redan föreslagits mycket kraftfulla ekonomiska straff för nätplattformar som bryter reglerna. Och nu vill man alltså lägga blockering ovanpå detta.

Förslaget missar för övrigt användarnas rättigheter. Låt säga att en plattform blir blockerad på grund av någon form av regelbrott. Det innebär i så fall att inte bara det innehåll det handlar om blir blockerat, utan även massor av helt legitimt material på samma site. Plus att alla användare då blir av med sina inlägg, diskussioner och kontakter.

Dessutom vill man ha rätt att beordra borttagning av appar hos t.ex. Google och Apple.

Detta skall läggas till redan presenterade förslag till nätcensur i DSA, som trusted flaggers (nätcensorer) och uppladdningsfilter.

Slutlig votering om DSA sker i det ansvariga utskottet (IMCO) i december och i Europaparlamentets plenum i januari. Sedan blir det förhandlingar mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen. Resultatet av dessa förhandlingar måste därefter godkännas av såväl rådet som parlamentet – men så dags är det i princip för sent att ändra något.

• Verfassungsbogg: Digital Services Act – European Parliament discusses website blocking against platforms »

Facebook: Whistleblower eller megafon?

av

Facebooks whistleblower, Frances Haugen, har naturligtvis exponerat en hel del saker som är besvärande för företaget.

Men hur man än vänder och vrider på frågan, så efterlyser hon samma sak som Zuckerberg – nämligen lagstiftning.

Lagstiftning kan skydda användare. Men den kan även skydda Facebook, som då kan ta sig ur principiellt viktiga frågeställningar om yttrandefrihet och grundläggande fri- och rättigheter – med hänvisning till att man bara följer lagen.

Vilket leder oss till frågan om vi kan lita på lagen, eller snarare lagstiftarna. Det är oklart om de har allmänhetens eller sitt eget bästa för ögonen.

Mer övervakning och begränsad yttrandefrihet tycks vara politikens ständiga approach.

UK: Två års fängelse för fake news eller känslomässigt lidande online

av

Det är inte bara EU som håller på att stifta nya nätlagar. I Storbritannien förbereds lagstiftning som kan ge upp till två års fängelse för den som spider falsk information eller orsakar känslomässig skada online.

I Storbritannien arbetar parlamentet just nu med en Online Safety Bill. Att medvetet sprida falsk information blir olagligt. Det blir också olagligt att orsaka känslomässig, psykologisk eller fysisk skada för andra online.

Det senare – fysisk skada – är en no-brainer, eftersom man inte i något sammanhang (annat än självförsvar) får utöva eller uppvigla till våld mot andra. Men i övrigt är förslaget märkligt.

Vad gäller känslomässig eller psykologisk skada måste man rimligen utgå från den drabbades personliga, subjektiva upplevelse. Hur det är tänkt att omsättas i något slags objektiv och allmängiltig lagstiftning skall bli intressant att se.

Straffet för den som bryter mot den nya lagen (som läggs fram för parlamentet den 10 december) kan bli upp till två års fängelse.

Som ett eko av vad som pågår i EU:s ministerråd vill man även sätta stopp för icke olagligt skadligt innehåll.

Frågan blir densamma i såväl UK som EU: Hur har man tänkt sig förbjuda icke olagligt innehåll? Antingen är information tillåten eller förbjuden. Om den är laglig kan den knappast samtidigt vara olaglig.

För att komma runt detta kan politikerna möjligen utöva påtryckningar mot sociala media att skärpa sina användarvillkor och att plocka bort visst material inom ramen för dessa. På så sätt kan politikerna de facto hindra viss information från att spridas – utan att behöva trötta sig själva med stökiga saker som en demokratisk beslutsprocess, debatt, kritik och lagstiftning. Vilket är direkt olämpligt ur en demokratisk synvinkel.

• The Guardian: TechScape: what to expect from the online safety bill »
• Wikipedia: Online Safety Bill »

DSA: Skall den nya nätcensuren även omfatta media?

av

Här är en intressant och problematisk frågeställning kopplad till EU:s Digital Services Act (DSA): Skall den nya nätcensuren även omfatta media?

Bakgrunden är ett ändringsförslag från Europaparlamentets rättsliga utskott, JURI – som säger att innehåll som kommer från media inte skall omfattas av den moderering som föreskrivs i DSA. Skälet är att värna pressens frihet och oberoende.

Detta har väckt reaktioner från grupperingar som menar att det i så fall öppnar dörren för fake news och desinformation från källor som förvisso är att betrakta som media, även om de driver en viss agenda och finansieras av politiska intressen.

I ett brev till det huvudansvariga utskottet vädjar ett antal institutioner och organisationer om att man skall avslå detta undantag för media.

Värt att notera är att ett antal av de organisationer som skrivit under själva är potentiella trusted flaggers – det vill säga sådana statligt godkända nätcensorer som föreslås i DSA.

Det finns naturligtvis exempel på hur medveten desinformation sprids förklädd till vanlig media. En del av den kan misstänkas syfta till att destabilisera samhället.

Inte desto mindre är det problematiskt om myndigheter, institutioner, intresseorganisationer och självutnämnda faktagranskare får rätt att censurera media på olika nätplattformar. Det är i grunden en fråga om tryckfrihet.

Till att börja med måste man fråga sig om de nya nätcensorerna själva har en agenda.

Man kan även notera att en del stora, etablerade och respekterade mediehus enligt egen uppgift ägnar sig åt agenda-driven journalistik. Kommer man i så fall även att granska dem – eller handlar detta bara om att ge sig på alternativmedia? Kommer vad som objektivt sett kan anses korrekt respektive felaktigt att överskuggas av vem avsändaren är och vilka åsikter denne antas ha?

Detta väcker frågor om vad som är sant och falskt, vem som förväntas avgöra det, på vilka grunder – och hur det rent praktiskt skall gå till. Vilket kompliceras av att information som avfärdats som fake news och desinformation emellanåt, med tiden visat sig vara korrekt.

Någonstans i allt detta finns även en tanke om att vanligt folk inte vet sitt eget bästa – och att den information som når allmänheten därför måste filtreras. Vilket känns tveksamt, på flera sätt.

Vi håller ögonen på vad som sker i frågan. Till dess: Kom ihåg att all information har en avsändare och att i princip alla avsändare har ett syfte med sin information.

Nätcensur och uppladdningsfilter i EU – viktig omröstning innan årsskiftet

av

Trots en mindre försening är EU:s Digital Services Act på väg mot viktiga nyckelvoteringar i Europaparlamentet. Resultatet kan till exempel bli nätcensur, uppladdningsfilter, granskning av privata meddelanden och att andra länder får makt över vad som får finnas på svenska servrar.

I går skulle Europaparlamentets utskott för den inre marknaden – IMCO – ha röstat om EU:s nya Digital Services Act (DSA). Detta har dock skjutits upp till förmån för en utskottsöverskridande utfrågning med Facebooks visselblåsare Frances Haugen.

Då IMCO är huvudansvarigt utskott för DSA innebär detta förmodligen att omröstningen med sina totalt 2.297 ändringsförslag först kommer att ske nästa månad och att huvudvoteringen i parlamentets plenum skjuts fram från december till januari. Därefter kan förhandlingar börja mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen.

Detta ger oss lite mer tid att diskutera och opinionsbilda kring DSA. Och det saknas inte kontroversiella inslag.

Till exempel diskuteras att utöka DSA till att inte bara gälla innehåll som görs allmänt tillgängligt, utan även privat kommunikation. Det vill säga att man vill lägga sig i vad enskilda individer kommunicerar sinsemellan. Vilket i sin tur innebär att all privat kommunikation måste granskas.

Idén om Trusted Flaggers håller på att expandera. Från början handlade det om att företrädare för ”kollektiva intressen” skulle få en gräddfil till sociala media – för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort. Detta har nu svällt till att dessa Trusted Flaggers skall få rätt att beordra borttagning av innehåll, automatiskt och utan granskning.

Man har även dammat av idén om att myndigheterna i ett EU-land skall kunna beordra nedtagning av innehåll på plattformar i andra länder. Vilket innebär att till exempel polska eller franska myndigheter skall kunna censurera innehåll på svenska servrar.

En annan viktig fråga gäller uppladdningsfilter. Sådana förordas av bland andra parlamentets rättsliga utskott – JURI. Tanken är att maskiner och deras algoritmer skall se till att hålla innehåll som en gång plockats ner borta för alltid. Maskiner och algoritmer som varken förstår kontext, humor eller kritik.

Detta är bara några av alla saker som är problematiska med DSA. Om du håller med om vår kritik, då kan du nu ha fått en månad till för att bilda opinion mot förslagen – innan parlamentets huvudvotering.

Länkar:
• EDRi: Digital Services Act: The EDRi guide to 2,297 amendment proposals »
• EDRi: Digital Services Act / Digital Markets Act: Document pool »
• EFF: Europe’s Digital Services Act: On a Collision Course With Human Rights »
• Piratpartiet: DSA: Resultat från omröstningen i JURI »
• Vilka blir EU:s nya nätcensorer? »
• Stoppa den nya nätcensuren! »
• Det är nu staten tar kontroll över sociala media »
• Video: Varning för nätcensur i EU:s nya Digital Services Act »

Trusted Flaggers – EU:s nya hot mot yttrandefriheten

av

Läs min krönika om nätcensur, trusted flaggers och uppladdningsfilter i Bulletin, innan den hamnar bakom betalvägg:

EU:s nya hot mot yttrandefriheten »

”EU vill göra företrädare för ”kollektiva intressen” till statligt godkända nätcensorer och införa uppladdningsfilter för sociala media. Trots dessa uppenbara inskränkningar i yttrandefriheten förekommer ingen debatt i frågan.”

Idag fortsätter processen mot Julian Assange

av

Idag och i morgon hålls förhandlingar i Storbritanniens High Court vad gäller utlämning av Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange till USA. I samband med detta kan det vara läge att uppmärksamma vissa fakta i målet.

Detta har hänt: USA vill ha Wikileaks chefredaktör Julian Assange utlämnad för spioneri kopplat till att man anser att han uppmanat källor att hacka amerikanska system. Utlämnas han riskerar han upp till 175 år i fängelse. Brittisk domstol har avslagit detta på humanitära grunder. Beslutet har överklagats av amerikanska myndigheter.

Här kan det vara på sin plats att hålla ett par saker i minne.

För det första har USA:s nyckelvittne tagit tillbaka sina uppgifter och exponerats som en mytoman. Denna person sitter idag i fängelse på Island för upprepad brottslighet.

För det andra har det avslöjats att amerikanska myndigheter diskuterat möjligheten att kidnappa och möjligen även döda Assange. Vilket knappast kan stärka deras sak.

För det tredje har Wikileaks tagit emot och publicerat läckt information, precis som vilken vanlig nyhetsredaktion som helst. Det Wikileaks har publicerat har i stora delar även publicerats av respekterad mainstreammedia i USA och resten av världen. Skulle Assange utlämnas och sedan fällas är detta ett hot mot tryckfriheten och pressens frihet.

Tunga aktörer som Amnesty International och internationella journalistorganisationer kräver att målet mot Assange läggs ner och att han försätts på fri fot.

Detta kan vara bra att känna till, då det inte alltid framgår av den vanliga rapporteringen i media.