Femte juli

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

EU talar med kluven tunga om digitala rättigheter

av

Gör som vi säger, inte som vi gör – tycks vara budskapet i EU:s nya deklaration om digitala rättigheter. Skulle man leva upp till det man skriver, då skulle flera aktuella lagförslag behöva gå i papperskorgen. Vilket knappast kommer att ske.

EU:s tre institutioner har enats om en deklaration om digitala rättigheter och principer för ett »digitalt årtionde« (European Declaration on Digital Rights and Principles for the Digital Decade). PDF »

Detta är inte lagtext utan mer ett styrdokument. Men även sådana får konsekvenser i verkligheten.

Deklarationen innehåller en del bra saker plus en hel del godhetsignalering. Alla utsatta grupper nämns och miljön får sitt avsnitt.

»The EU way for the digital transformation of our societies and economy encompasses in particular digital sovereignty in an open manner, respect of fundamental rights, rule of law and democracy, inclusion, accessibility, equality, sustainability, resilience, security, improving quality of life, the availability of services and respect of everyone’s rights and aspirations. It should contribute to a dynamic, resource efficient, and fair economy and society in the EU.«

Imponerande. Men låt oss fokusera på kärnfrågorna.

Dokumentet bekänner sig till rätten till privatliv. Dock får man en känsla av att det mer handlar om individens förhållande till Big Data och mindre om relationen till staten.

Det finns tecken på att EU ställer högre krav på andra än på sig själv. Som när man vill att innehållet i alla människors e-post, alla elektroniska meddelanden, alla chattar med mera skall granskas av maskiner. Vilket är att avskaffa den digitala brevhemligheten.

Vilket i sin tur är ett brott mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall gälla även online.

Samma sak gäller datalagringen. Det blir konstigt när kommissionen och rådet understryker vikten av fundamentala rättigheter – när de samtidigt försöker runda EU-domstolens nej till datalagring, vilket just motiveras med att den strider mot nämnda rättigheter.

Vad gäller yttrandefrihet säger deklarationen:

Everyone has the right to freedom of expression and information, as well as freedom of assembly and of association in the online digital environment.

Även detta klingar en smula falskt, då EU-institutionerna snarare tycks vara intresserade av att begränsa det fria ordet online.

Till exempel genom att ge myndigheter, organisationer och »kollektiva intressen« rollen som statligt godkända nätpoliser – med makt att rekommendera att innehåll skall plockas bort. Utan föregående rättslig prövning. (Trusted Flaggers i EU:s nya Digital Services Act.)

I övrigt innehåller denna deklaration många vackra, men vaga skrivningar. Även om en del saker är bra, så är detta ytterligare en framflyttning av politikens makt över nätet.

UK Online Safety Bill – ett hot mot ett fritt och öppet internet

av

Fängelse för otillåtna eller kränkande meddelanden och postningar, statligt godkända uppladdningsfilter och av-kryptering av meddelanden i ny brittisk internetlag.

I Storbritannien närmar sig den föreslagna Online Safety Bill beslut. Detta är ett förslag som är problematiskt på flera sätt.

  • Det föreskrivs fängelse i upp till två år för otillåtna yttranden online eller meddelanden som anses kunna orsaka »psychological harm amounting to at least serious distress«.
  • Även den som sprider »false communications« skall kunna dömas till fängelse i upp till ett år.
  • Online service providers måste använda statligt godkänd programvara för att söka efter och avlägsna innehåll och postningar som kan kopplas till terrorism eller sexuellt utnyttjande av barn.
  • Webplatser som anses vara kränkande kan bötfällas och/eller blockeras.

Det är uppenbart att mycket av detta lämnar utrymme för subjektiva bedömningar, vilket inte är bra i en lagtext. Dessutom kan syftet lätt utökas.

Det finns undantag i sektionen om »communications offenses« för etablerad media och vid spridning av film producerad för visning på biograf. Så lagen kommer inte att träffa Big Media – bara alternativmedia, medborgarjournalister, aktivister och vanligt folk.

För att kunna söka efter otillåtet innehåll måste man skanna allt som alla lägger upp. Detta är för det första ett ingrepp i användarnas rätt till privatliv. Dessutom förutsätter det att man kringgår kryptering, vilket kommer att göra alla användare mindre säkra.

Plus att uppladdningsfilter är dåliga på att bedöma kontext, humor och tonfall – vilket kommer att leda till överfiltrering. Detta gäller speciellt då dessa skall vara statligt godkända och därför blir svårare att fintrimma.

Ett antal organisationer har skrivit ett brev till den nye brittiske premiärministern Rishi Sunak. Ett utdrag:

»Undermining protections for end-to-end encryption would make UK businesses and individuals less safe online, including the very groups that the Online Safety Bill intends to protect. Furthermore, because the right to privacy and freedom of expression are intertwined, these proposals would undermine freedom of speech, a key characteristic of free societies that differentiate the UK from aggressors that use oppression and coercion to achieve their aims.«

Detta lagförslag har varit aktuellt länge, men flera gånger dragits tillbaka och omarbetats. Nu återstår att se om den nya regeringen kommer att gå fram med förslaget i sin senaste skrivning. Det mesta talar för att det kommer att läggas fram för parlamentet inom kort.

UK Online Safety Bill – another fine mess.

Länkar:
• Experts Condemn The UK Online Safety Bill As Harmful To Privacy And Encryption »
• The UK Online Safety Bill Attacks Free Speech and Encryption »

EU-kommissionär: Det skall inte gå att snacka skit på Twitter

av

EU:s kommissionär för den inre marknaden om Twitter ”People will no longer be able to say rubbish.”

Elon Musks köp av Twitter väcker reaktioner bland EU:s beslutsfattare. Kommissionären för den inre marknaden, Thierry Breton, säger följande till franska media enligt Bloomberg:

»He is in the process of reducing a certain number of moderators, but he will have to increase them in Europe.« (…) »He will have to open his algorithms. We will have control, we will have access, people will no longer be able to say rubbish.«

Att EU:s nya Digital Services Act sätter upp regler mot olagligt innehåll är känt. Men ”people will no longer be able to say rubbish”? Det känns som ett förvirrat och oroväckande uttalande.

Vi vet sedan tidigare att EU gärna vill stoppa ”skadligt men ej olagligt” innehåll. Frågan är dock hur staten skall kunna inskränka yttrandefriheten annat än genom lag.

Sedan Musk köpte Twitter har bland andra satir-siten Babylon Bee, psykologen Jordan B Peterson och ex-president Trump återfått kontrollen över sina konton. I Trumps fall efter en omröstning bland Twitters användare. Enligt uppgift är han dock inte intresserad av att komma tillbaka.

På onsdag inskränks tryckfriheten

av

Sverige har en unik historia av yttrandefrihet, tryckfrihet och offentlighetsprincip. På senare år har dessa värden naggats i kanten. Och på onsdag tar riksdagen ännu ett steg mot att begränsa tryckfriheten.

Den nya lagen om utlandsspioneri gör det straffbart att lämna uppgifter som kan störa Sveriges förhållande till andra stater och organisationer. Vilket helt uppenbart försvårar en sund, kritisk granskning.

Dock finns ett tillägg om att en publicering inte skall vara straffbar om den är ”försvarlig”. Lagen ger dock inga tydliga besked om vad som kan anses vara försvarligt, vilket lämnar fältet öppet för ett stort mått av subjektivitet.

Till SVT säger tryckfrihetsexperten Nils Funcke »Att man överhuvudtaget behöver stoppa in en sådan bestämmelse visar att hela lagstiftelsen inte hör hemma i svensk grundlag.«

Journalistförbundet oroas inte bara över vad som kan ske vid en publicering. Man menar även att den nya lagen kan komma att avskräcka källor och whistleblowers.

Detta är tredje gången man försöker införa denna eller snarlika lagar. Två gånger tidigare har förslaget fallit efter omfattande kritik. Dock verkar man inte bry sig om kritik denna gång, utan hänvisar till att riksdagens konstitutionsutskott godkänt förslaget.

Då lagen kräver en ändring i grundlagen behövs två beslut med ett riksdagsval emellan. Det första beslutet fattades förra mandatperioden och det andra fattas i riksdagen nu på onsdag.

Under förra mandatperioden var Miljöpartiet (som då satt i regering) emot förslaget. Liberalerna (som satt i opposition) var emot. Idag är MP (som nu sitter i opposition) emot och L (som sitter i regeringen) för.

Den nya lagen kommer att göra det svårare att rapportera och att bedriva undersökande journalistisk vad gäller Sverige och till exempel FN, Nato och EU. Vilket helt uppenbart är ett demokratiskt problem.

Vi bör vara medvetna om att detta innebär att vi hackar bort ytterligare en bit av den informationsfrihet som är en av den svenska demokratins grundpelare.

Nu kommer mer av maktutövningen att kunna ske utan insyn. Vilket i sin tur gör det svårare eller rent av omöjligt för folket att utkräva ansvar av sina politiker.

För att demokratiska val över huvud taget skall vara meningsfulla måste folket få veta vad politikerna sysslar med.

Uppdatering: Här hittar du en informativ text om problemen, från tidigare i år »

Twitter lyfter verkliga användare, på lika villkor

av

Vanliga användare som verifierar sin identitet på Twitter får samma fördelar som den kändis- och medieelit som sedan tidigare har tilldelats en ”blue badge”.

Uppgifter om förändringar på Twitter under Elon Musks ledning börjar droppa in.

För att få en ”blue badge” som signalerar att man är verifierad kommer man att få betala åtta dollar i månaden. Men då får man även större spridning av sina tweets – eftersom systemet vet att de kommer från en verklig människa och inte en bot.

Tanken verkar vara att alla som kan identifiera sig får rätt att skaffa en badge. (Om inte annat kommer din identitet att framgå när du betalar dina åtta dollar i månaden.)

Tidigare har en badge varit förbehållen till exempel kändisar och journalister.

För den som inte skaffar en badge tycks det mesta fungera som idag. Med undantaget att parodikonton som låtsas vara någon annan måste vara tydligt märkta som just parodi eller satir.

Möjligheten att vara anonym tycks alltså bli kvar, precis som idag. Men då lär man inte få ett verifierat konto.

Än så länge verkar förändringarna rätt rimliga.

Den kritik som hörts tycks mest komma från personer som redan har en (gratis) badge. Det är dock oklart om upprördheten beror på att de kan komma att behöva betala för nöjet – eller på att alla andra verkliga användare också kan få en blue badge.

Ur ett yttandefrihetsperspektiv får det ses som positivt att alla identifierade användare får lika rättigheter och möjligheter på Twitter – istället för att vissa privilegier förbehålls en liten kändis- och medieelit.

USA: Homeland Security modererar sociala media

av

The Intercept har en nyhet med potential: Amerikanska myndigheter har ett organiserat samarbete med sociala media för att tona ner och censurera oönskade yttranden. Vilket strider mot konstitutionen.

The Intercept skriver om hur U.S. Department for Homeland Security bestämt sig för att punktmarkera vissa ämnen i sociala media som Coronavirusets ursprung, vaccin, ”racial justice”, tillbakadragandet från Afghanistan och amerikanskt stöd till Ukraina.

Just tillbakadragandet från Afghanistan är intressant då detta är en partipolitiskt het fråga i USA. Då kan det kanske vara olämpligt att regeringen lägger sig i vad som får publiceras, eftersom den är part i målet.

Facebook har satt upp en portal dit personer med en myndighets e-post kan anmäla felaktigt, olämpligt och oönskat innehåll. Företag som Twitter, Facebook, Reddit, Discord, Wikipedia, Microsoft, LinkedIn och Verizon Media har haft regelbundna möten med myndigheterna.

Men det kommer mer.

»Under President Joe Biden, the shifting focus on disinformation has continued. In January 2021, CISA replaced the Countering Foreign Influence Task force with the “Misinformation, Disinformation and Malinformation” team, which was created “to promote more flexibility to focus on general MDM.” By now, the scope of the effort had expanded beyond disinformation produced by foreign governments to include domestic versions. The MDM team, according to one CISA official quoted in the IG report, “counters all types of disinformation, to be responsive to current events.”«

Att sådan verksamhet breddas bör inte förvåna någon. Lagar om övervakning, kontroll och internet tenderar att drabbas av ändamålsglidning.

»In June, the same DHS advisory committee of CISA — which includes Twitter head of legal policy, trust, and safety Vijaya Gadde and University of Washington professor Kate Starbird — drafted a report to the CISA director calling for an expansive role for the agency in shaping the “information ecosystem.” The report called on the agency to closely monitor “social media platforms of all sizes, mainstream media, cable news, hyper partisan media, talk radio and other online resources.” They argued that the agency needed to take steps to halt the “spread of false and misleading information,” with a focus on information that undermines “key democratic institutions, such as the courts, or by other sectors such as the financial system, or public health measures.”«

Den långa artikeln fortsätter ge exempel och fördjupningar. Men låt oss fokusera på kärnfrågan: Amerikanska myndigheter påverkar vad folk får lov att uttrycka på sociala media.

Man kan tycka vad man vill om syftet.

Saken är att den amerikanska konstitutionen tydligt säger att staten inte får begränsa medborgarnas yttrandefrihet.

Som sagt, frågan har potential.

I sammanhanget skall man komma ihåg att EU just beslutat att införa statligt godkända nätgranskare, så kallade Trusted Flaggers / betrodda anmälare.

• The Intercept: Leaked Documents Outline DHS’s Plans to Police Disinformation »

Musk, Twitter och yttrandefriheten

av

Elon Musk köper Twitter. Nu höjs röster som oroas över att han vill stärka yttrandefriheten på plattformen.

Elon Musk har sina sidor. Allt han säger och gör är inte genomtänkt. Men kritiken mot hans köp av Twitter känns mest som avund, bitterhet och politiskt särintresse.

Hur man än vänder och vrider på frågan vill Musk stärka yttrandefriheten på Twitter. Vilket, allt annat lika, är en bra sak. Mer yttrandefrihet är i sig bättre än mindre.

Även Musk kommer dock att få problem med exakt var yttrandefrihetens gränser går (om än på en privatägd plattform).

Men av allt att döma kommer han inte att gå med på censur som har politisk eller ideologisk grund. Det är i så fall ett steg åt rätt håll. (Det finns flera exempel i närtid på profilerade användare som blivit blockerade för att de ifrågasatt eller ironiserat över för tillfället populära teser inom SJW- och woke-rörelsen.)

Man får dock räkna med att en översyn av regler om hat och verkliga hot på plattformen kan bli både komplicerad och principiellt intressant. Men det finns förutsättningar för att detta kan bli en rätt transparent process, då Musk verkar angelägen om att ha en dialog med användarna.

Musks idé om att verifiera alla användare är dock tveksam. Anonymitet är en förutsättning för att vissa människor fritt skall kunna uttrycka sina åsikter.

Den stora kulturkrocken lär bli mot EU:s olika digitala regelverk, som the Digital Services Act (DSA).

Hur kommer Musk till exempel att ställa sig till att myndigheter och organisationer får rollen som nätgranskare – med rätt att rekommendera vilket innehåll som skall tas bort, utan föregående rättslig prövning?

EU-kommissionär Thierry Breton

Nu är EU:s nya nätcensur här

av

Nu är det klubbat och klart i EU: Vi får statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder av innehåll, även om det inte är olagligt.

Nu har även EU:s ministerråd sagt ja till unionens nya Digital Services Act, DSA (sv: Fördordningen om digitala tjänster). Den kommer därmed att träda ikraft om ett drygt år.

Eftersom det är en förordning (och inte ett direktiv) kommer DSA inte att behöva implementeras i nationell lagstiftning – utan gäller rakt av i alla medlemsstater, som den är skriven.

Förordningen innehåller en del bra saker – som något slags odefinierad möjlighet att överklaga censur av innehåll på sociala media. Men det är de problematiska delarna vi måste hålla ögonen på.

• Trusted Flaggers – statligt godkända nätgranskare

Trusted flaggers (sv: betrodda anmälare) är statligt godkända nätgranskare som skall ha en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

En Trusted Flagger kan vara en myndighet eller en företrädare för ”kollektiva intressen” (organisationer) som utses av staten. De skall verka under insyn av en ny nationell digital samordnare (Digital Service Coordinator) som i sin tur verkar under en nyinrättad European Board for Digital Services.

Trusted Flaggers är problematiska på flera sätt. Till exempel är det anmärkningsvärt att myndigheter och andra nu får rätt att i praktiken censurera innehåll utan föregående rättslig prövning.

Grundtanken har varit att en Trusted Flagger skall anmäla olagligt innehåll. Men i DSA kan vi läsa om att de kan få bredare uppgifter. Och även om de strikt skulle hålla sig till olagligt innehåll, så finns det gott om lagar i EU:s medlemsstater (t.ex. Polen och Ungern) som inte stämmer överens med vad som rimligen kan anses vara i linje med yttrandefriheten i en liberal demokrati.

Nu skall det bli spännande att se vilka som utses till Trusted Flaggers. Det samma gäller den nya nationella digitala samordnaren. Blir det en ny myndighet eller kommer uppgiften att underställas till exempel Post- och Telestyrelsen? Detta kommer att bli en fråga för vår nya regering.

• Gränsöverskridande nedtagningsorder

Ett annat problem är att en myndighet i en medlemsstat skall kunna beordra nedtagning av innehåll på plattformar och servrar i ett annat land – även om detta innehåll inte är olagligt i det senare.

Detta är problematiskt, av lätt insedda skäl. Men nu när det är klubbat återstår att se hur detta verktyg kommer att användas.

Vi kommer att få anledning att återkomma i frågan.

Valet, politikerna och de mänskliga rättigheterna online

av

Den som vill rösta för ett fritt internet, för yttrandefrihet off- såväl som online och för rätten till privatliv och privat korrespondens har ett svårt val.

Bryr man sig bara om dessa frågor finns Piratpartiet och kanske Vänsterpartiet. Piratpartiet har ingen chans att komma in i riksdagen. Och Vänsterpartiet är ett ytterkantsparti som de flesta har andra skäl att ogilla.

Vänsterpartiet skall dock ha en eloge för att ha hållit ut längst. De är idag det enda riksdagsparti som motsätter sig övervakningsstaten – efter att Miljöpartiet sålde ut sina principer i utbyte mot makt. Vad gäller yttrandefrihet befinner de sig dock på ett sluttande plan.

I övrigt är mörker. EU:s nya statligt godkända nätgranskare accepteras utan vidare debatt. EU-lagstiftning som leder till att vi får uppladdningsfilter, som skall förhandsgranska allt alla lägger upp på sociala media och andra plattformar är inte något kontroversiellt bland våra politiker.

De driver på vad gäller lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera – utan misstanke om brott. Trots att EU-domstolen förbjudit verksamheten, med hänvisning till de mänskliga rättigheterna.

Svenska politiker ser inget problem med att EU-kommissionen föreslår att all e-post och allas alla meddelanden och andra elektroniska kommunikationer skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas. Av maskiner.

Alla dessa frågor faller tillbaka på de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten att fritt uttrycka sig samt rätten till privatliv och privat korrespondens.

Sverige var för övrigt med och drev fram FN:s »5 juli-resolution« som säger att mänskliga rättigheter offline även skall gälla online. Så vi borde leva upp till vårt ord.

De mänskliga rättigheterna finns för att skydda individen mot staten. Därför är det alarmerande att se hur dessa rättigheter ständigt gröps ur och inskränks av just de politiker som nämnda rättigheter är tänkta att skydda oss emot.

Statligt godkända nätgranskare är en dålig idé. Fast Orban blir nog glad. Uppladdningsfilter är det verktyg som, när det väl finns på plats enkelt kan få utökat syfte. Sådana här lagar drabbas i princip alltid av ändamålsglidning.

Datalagring är en kränkning av rätten till privatliv som EU-domstolen sagt nej till gång på gång. Inte för att medlemsländerna bryr sig. Och förslaget om »#ChatControl« är att avskaffa den digitala brevhemligheten. Det vill säga att avskaffa rätten till privat korrespondens.

Vad är detta, annat än inskränkningar av våra mänskliga rättigheter?

Allt detta sker i stort sett utan offentlig debatt, utan insyn och i stor politisk enighet. (Ingen annan bryr sig heller.)

Så hur röstar man, om man tycker att dessa frågor är viktiga? På riktigt, viktiga.