Storebror
Kategorin Storebror är hämtad från George Orwells bok 1984. Det handlar dels om övervakning - och dels om menings- och yttrandefrihet. Och om hur staten försöker styra hur människor tänker.
Lagen om utlandsspioneri och massövervakningen
Är Sveriges roll i den globala massövervakningen skälet till höstens lag om utlandsspioneri och tillhörande begränsning av den grundlagsskyddade tryckfriheten?
Nyligen antogs den hårt kritiserade lagen om utlandsspioneri, med tillhörande grundlagsändring. GP hade en bra sammanfattning:
»Det blir straffbart att under vissa omständigheter röja hemliga uppgifter som förekommer inom Sveriges internationella samarbeten och som kan skada Sveriges förhållande till någon annan stat eller mellanfolklig organisation.«
Kritiken går ut på att det blir svårare för media och whistleblowers att avslöja oegentligheter. Regeringen skriver på sin hemsida:
»Utlandsspioneri samt de former av obehörig befattning med hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift som har sin grund i utlandsspioneri kriminaliseras även som tryck- och yttrandefrihetsbrott. Meddelarfriheten och anskaffarfriheten begränsas när det gäller utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift med grund i utlandsspioneri.«
Vilket är rätt anmärkningsvärt.
En populär uppfattning är att detta kan ha med EU att göra.
Därför var det intressant att Frankrikes president Macron kritiserade den nya svenska lagen, i samband med statsminister Kristerssons besök i Paris nyligen. Macron menade att den är ett hot mot medias frihet.
Macron skulle knappast kritisera en svensk lag om den tillkommit för att tillfredsställa EU:s önskemål.
Och det kan knappast ha med Nato att göra heller, då lagen förberetts och haft sin första läsning innan ett svenskt medlemsskap var aktuellt. (Propositionen lades fram av regeringen Löfven.)
Om det inte är EU eller Nato som drivit fram denna kontroversiella lag, varför har den då klubbats? (Även om vårt förhållande till både EU och Nato kommer att omfattas av den.)
Nu blir det en spekulation:
Av Edward Snowdens avslöjanden om den amerikanska massövervakningen (och av EU-parlamentets utfrågningar om massövervakningen) framgår det att Sverige har ett mycket speciellt och nära förhållande till de så kallade Five Eyes-länderna. Det vill säga underättelsesamarbetet mellan USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland.
I sammanhanget är det värt att notera att den svenska FRA-lagen urholkats och drabbats av ändamålsglidning sedan den stiftades. Till exempel får utländska underrättelsetjänster nu direkt tillgång till FRA:s tjänster.
Aftonbladet skrev när det begav sig:
»Regeringens förslag innebär att en utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst ska medges direktåtkomst hos Försvarsmakten och FRA till personuppgifter som behandlas i försvarsunderrättelseverksamhet.« (…) »De nya lagförslagen innebär också att FRA får rätt att signalspana mot verksamhet även om den inte riktas mot Sverige eller svenska intressen.«
Mark Klamberg, professor i internationell rätt kommenterade saken så här till TT:
»I nuvarande lagstiftning måste signalspaning ske gentemot hot mot Sverige eller för att tillgodose svenska intressen. Detta krav försvinner med lagförslaget och det som jag upplever som mest uppseendeväckande. Det är kopplat till direktåtkomst, Sverige blir mer av en avlyssningscentral eller filial till underättelsetjänster i större länder.«
Man behöver inte hänfalla åt konspirationsteorier för att ana ett samband.
Att det är detta samarbete som drivit fram den nya lagen om utlandsspioneri är som sagt en spekulation. Men en sak är klar – det omfattas av den.
Avslöjanden av den typ som skedde under FRA-striden blir nu direkt olagliga. (Även om man redan då gjorde försök att tysta dem som spred dem.) Vilket är problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv.
Sverige är nu en del av den globala massövervakningen. Och det har just blivit olagligt att avslöja saker om den.
Relaterade poster:
• FRA-lagen – politikens totala svek (2021) »
• Nya FRA-lagen: Sveriges dubbla lojaliteter (2021) »
AI sågar AI-stödd massövervakning
Vad tycker en AI-chat om massövervakning i allmänhet och AI-stödd massövervakning i synnerhet? Varför bryr sig inte folk om övervakningsstaten och vad kan man göra åt det? Vi frågade ChatGPT, som även fick skriva en dikt om betydelsen av rätten till privatliv.
AI-verktyg som ChatGPT är intressanta, även om man inte ser dem som självständigt tänkande. Enkelt uttryckt styrs de av de texter de tränats på och av de människor som givit systemet feedback. Därför kan de vara intressanta för att sammanställa information från ett större fält, speciellt om de tränats på stora textvolymer.
Dessutom skall man vara medveten om att hur man ställer frågan påverkar svaret.
Så här kommer ett experiment. Vad har ChatGPT att säga om massövervakning och om AI-stödd dito? Med reservation för att våra frågor kan vara en smula ledande.
• Till att börja med gav vi ChatGPT i uppgift att sammanställa fem starka argument mot massövervakning. (Svaren är översatta och förkortade av oss.)
- Massövervakning strider mot rätten till privatliv, som i sin tur är en mänsklig rättighet.
- Massövervakning kan leda till maktmissbruk, utpressning, hot och diskriminering.
- Massövervakning har en avkylande effekt på yttrandefriheten, speciellt om åsikterna i fråga är impopulära eller kontroversiella.
- Massövervakning är ofta ineffektiv. Ofta är riktad övervakning bättre på att bekämpa brottslighet.
- Massövervakning är kostsam. Detta drabbar skattebetalarna och pengarna skulle kunna användas bättre.
• Ge oss nu fem starka skäl för massövervakning.
- Massövervakning kan hindra terrorism och annan brottslighet. Genom att sama in stora mängder data kan myndigheterna identifiera mönster och trender som kan identifiera och förebygga brottslighet.
- Massövervakning kan bidra till stärkt nationell säkerhet.
- Massövervakning kan bidra till att öka allmän säkerhet, till exempel genom att övervaka sociala media och andra kommunikationskanaler i realtid.
- Massövervakning kan användas för att fånga och åtala brottslingar samt förse myndigheterna med bevis som kan användas i domstol.
- Massövervakning kan rättfärdigas i vissa fall som till exempel när det gäller nationell eller allmän säkerhet. I dessa fall måste fördelarna vara större än de negativa konsekvenserna.
• EU:s nya AI Act reglerar AI på många sätt, men gör ett svepande undantag för statens egen användning för övervakning. Så vi frågade vilka riskerna är med AI-stödd massövervakning.
- Det finns en risk för att data och algoritmer blir partiska, beroende på vilken data de tränats på och hur de utvecklats.
- Bristande transparens – vilket leder till att det blir svårt att förstå hur de fattar beslut och att hålla någon ansvarig. Detta gör det även svårare att identifiera och hantera problem och fel i systemen.
- Missbruk och maktövergrepp. Till exempel kan myndigheter frestas att fokusera på grupper eller individer baserat på deras politiska uppfattning eller andra särskiljande drag.
- Förlorat privatliv, då AI stödd massövervakning kan analysera och tolka data på ett mer avancerat sätt än vad människor förmår. Detta kan leda till profilering och spårning av folks aktiviteter på ett aldrig tidigare skådat sätt.
- Lagliga och etiska problem – till exempel vad gäller balansen mellan säkerhet och privatliv.
• Intressant. Låt oss nu fråga varför människor inte tycks intressera sig för eller oroas över massövervakningen.
- Bristande medvetenhet om vad som sker, vilket i sin tur leder till att folk får svårt att förstå massövervakningens konsekvenser.
- Bristande förståelse även bland dem som är medvetna om massövervakningen, vilket gör att de inte förstår frågans allvar.
- Frikoppling från konsekvenser. Människor som inte känner sig personligt påverkade förstår inte vilken skada som kan uppkomma.
- Tro på auktoriteter. Många litar på att myndigheterna kommer att använda systemen på ett ansvarsfullt sätt och ser därför inte riskerna.
- Apati. Många bryr sig inte, har andra prioriteringar eller tror att de ändå inte kan göra något åt situationen.
• Hur får man då folk intresserade av kampen mot massövervakningen?
- Utbilda allmänheten.
- Understryk de negativa personliga konsekvenserna.
- Använd exempel och anekdoter.
- Betona de kollektiva konsekvenserna som minskat förtroende för myndigheterna, underminerad demokrati och maktmissbruk.
- Engagera er i media och använd sociala media.
• Finns det då några bättre alternativ till massövervakning?
- Riktad spaning mot grupper och personer som är misstänkta för brottslig verksamhet istället för mot hela befolkningen.
- Underrättelse-styrd spaning som inkluderar såväl traditionellt polisarbete som moderna metoder (som data-analys) – syftande till att förhindra brott innan de begås.
- Stärkt lagskydd för privatliv, ökad transparens och ansvarsutkrävande, främjande av kryptering och annan teknik som stärker rätten till privatliv (och privat korrespondens).
Visst, som man frågar får man svar. Men det är ändå rätt imponerande. Om inte annat som sökmotor för att samla information och argument om ett visst ämne. Med reservation för vilken information den tränats på, hur det skett och vem som styrt processen.
Det kan bli intressant om vi så småningom får AI-sytem baserad på större informationsmängder, kanske rent av hela internet. Tro inte annat än att Google jobbar på den saken.
Vad gäller poesi finns dock en del övrigt att önska vad gäller litterär verkshöjd – även om det inte går att invända mot innehållet i sak.
• ”Write an original poem about privacy.”
Privacy, a right
So often taken for granted
But oh so vital
In this age of technology
Where screens and cameras reign supreme
Privacy is threatened
But without it, we lose
A piece of ourselves, a sanctuary
In which to be alone
So let us fight for it
This right to be unseen, unknown
Privacy must be protected
Twitter, Musk och yttrandefriheten
Elon Musks köp av Twitter väcker känslor. Låt mig fundera högt kring saken...
Yttrandefrihet är en mänsklig rättighet. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna säger, i artikel 19:
»Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.«
För tio år sedan antog FN sin 5 juli-resolution (tillkommen på initiativ av Sverige och USA) som säger:
»Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;«
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna föreskriver i artikel 10:
»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«
Samma sak sägs i artikel 11 i EU:s människorättsstadga, som är en del av EU:s fördrag.
Så principen är tämligen klar och tydlig.
Nu skall det tilläggas att mänskliga rättigheter reglerar förhållandet mellan individen och staten. Och Twitter är ett privat företag, som kan göra som det vill – inom lagens råmärken.
Men det känns ändå rimligt att världens ledande digitala klotterplank ansluter sig till de grundläggande värderingar och principer som utgör grunden för ett samhälle med fredlig, civiliserad samexistens – det vill säga de mänskliga rättigheterna.
Ur detta perspektiv känns det lovande att Twitters nya ägare, Elon Musk, säger sig vara en stark anhängare av principen om yttrandefrihet.
Men Twitters tidigare historia är inte helt lysande.
De dokument som nu släpps (the Twitter files) visar på en subjektiv censur av åsikter och av uppgifter som med tiden visat sig vara korrekta.
En sak med censur är att det finns en morgondag – i vars ljus censur på partiska eller lösa grunder kan komma att dömas hårt. Och när det sker ifrågasätts hela den aktuella plattformens trovärdighet. Speciellt när det handlar om en dominerande plattform med global räckvidd.
När det även kryper fram att Twitter censurerat eller påverkat innehåll i samråd med amerikanska myndigheter och offentliga institutioner – då kan det till och med handla om brott mot landets konstitution. Första tillägget skyddar uttryckligen yttrandefriheten.
Så detta är en soppa.
Det går inte att veta om Elon Musk förmår omvandla Twitter till vad det bör vara – en i möjligaste mån objektiv plattform. Men han tycks i vart fall ha ambitionen.
Detta har väckt en proteststorm från vissa debattörer, aktivister, media och politiker. Vreden tycks även rikta sig mot att Musk visat att Twitter än så länge klarar sig rätt bra utan en stor del av sin icke-tekniska personal.
Det är omöjligt att säga hur detta kommer att utvecklas. Men jag tänker ändå fall sticka ut huvudet och önska Musk och Twitter lycka till i sin ambition att stärka det fria ordet.
/ HAX
(Edit: Då det är omstritt exakt vad amerikanska myndigheter betalt Twitter för, har jag strukit ett stycke om detta.)
När AI-stödd Crime Prediction slår fel
Här är ett lästips: My sons were profiled by a racist predictive policing system — the AI Act must prohibit these systems »
Historien kommer från Nederländerna och det är en mor som berättar hur hennes söner hamnat på en lista över potentiella brottslingar – genom att myndigheterna samlar in stora mängder information från skolan och andra sammanhang. Information som ibland pekar helt fel.
Speciellt kafka-artat blir det när en av de faktorer som vägs in är kontakter med polisen – och att dessa kontakter (ID-kontroller etc.) är konsekvensen av att objektet finns på listan i fråga.
På så sätt blir systemet självförstärkande även om det är inne på helt fel spår.
Resultatet blir hembesök av polisen, opåkallad arrestering och annan kränkande behandling som knappast stärker den utsattes känsla av samhörighet med samhället i övrigt.
Detta är inte första gången holländska datasystem utpekar oskyldiga människor som brottsliga.
Bryr sig politiker om mänskliga rättigheter?
Under de 15 år som jag sysslat med internet- och övervakningsfrågor har jag gång på gång stött på påståendet att man måste ”balansera” mänskliga rättigheter mot ditt eller datt.
Varje sådan kompromiss leder med nödvändighet till att våra fri- och rättigheter gröps ur och försvagas.
Det stämmer visserligen att de mänskliga rättigheterna inte är absoluta. Det finns undantag, till exempel för att bekämpa brott. Det vill säga när någon kränkt någon annans säkerhet eller egendom. Eller när nationell säkerhet och allmän ordning står på spel. Så det finns redan gott om undantag.
Ändå fortsätter politikens krypskytte mot de grundläggande rättigheterna som sådana och dess underliggande värden.
Ibland har politiken fått backa. Som när EU 2009 var på väg att stänga av fildelare från internet. Det stoppades med hänvisning till en av rättsstatens grundläggande principer: Inget straff utan föregående rättslig prövning.
Just nu står striden kring frågan om vår e-post och alla våra elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och dess innehåll granskas (av maskiner som sänder misstänkta kommunikationer vidare till en ny institution, kopplad till Europol).
Vilket – som vi regelbundet påpekar – bryter vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall gälla även online.
Undantaget för att bekämpa brott är inte tillämpligt eftersom det i så fall måste handla om ett specifikt brott, en konkret misstanke, en misstänkt eller liknande. Man får inte övervaka alla hela tiden. Det har EU-domstolen redan slagit fast vad gäller datalagringen.
Men politikerna bryr sig inte. Till exempel kommer den senaste svenska lagen om datalagring inte runt EU-domstolens principiella invändning. Enda skälet till att den fortfarande finns på plats är att den inte prövats i unionens domstol.
Som vi också brukar påpeka är våra mänskliga rättigheter individens yttersta skydd mot övergrepp från staten. Och staten styrs av politikerna. Det vill säga samma människor som steg för steg urholkar nämnda mänskliga rättigheter. Detta är ett principiellt problem.
Skälet till att de mänskliga rättigheterna är konventionsskyddade är att de inte skall kunna kringgås eller ändras.
EU-kommissionen förväntas vara fördragens väktare. I dessa fördrag ingår EU:s rättighetsstadga. Ändå är det ofta kommissionen som föreslår inskränkningar av våra rättigheter. Sedan blir dessa förslag som regel värre under behandlingen i ministerrådet och Europaparlamentet.
I Sverige ligger ansvaret hos regering och riksdag. Dessa institutioner tävlar snarast om att hitta på nya inskränkningar av medborgarnas fri- och rättigheter. Detta trots att de konventioner som våra rättigheter vilar på har samma ställning som våra grundlagar.
Enkelt uttryckt struntar politiker – på alla nivåer – ofta i de mänskliga rättigheterna.
Situationen blir ännu värre då dessa frågor är i medieskugga, aldrig diskuteras i valrörelser och därför aldrig heller backas upp med något demokratiskt mandat. Utvecklingen är att allt fler av våra mänskliga rättigheter gröps ur, utan att folket får en chans att påverka situationen.
De flesta vet inte ens vad som sker. De flesta bryr sig inte. Och skulle någon ändå vara intresserad är EU:s politiska beslutsprocess inte i närheten av så transparent som man skulle önska. Svensken i allmänhet är totalt ovetande om de förslag som formas i Bryssel.
Det bristande intresset från media gör dessutom att inget ansvarsutkrävande sker – trots att i princip alla övervakningslagar med tiden drabbas av ändamålsglidning. Detta borde vara öppet mål för vilken journalist som helst.
Allt politiken lovade under FRA-striden har den frångått och verksamheten är idag mer omfattande än vi kritiker varnade för. Datalagringen skulle bara användas för att bekämpa synnerligen allvarliga brott, men kom att brukas för allt från att jaga fildelare till att låta skattemyndigheten snoka i folks privatliv. Vi har fått uppladdningsfilter som leder till automatiserad censur och vars användningsområde ständigt växer. Och nu vill man alltså granska innehållet i alla människors alla elektroniska kommunikationer.
Om inget ändras kommer det att bli som vanligt: Ingen reagerar förrän vi ställs inför fullbordat faktum. Och då är det redan för sent.
När verktygen väl finns på plats – då har vi inga garantier för att dessa kommer att användas återhållsamt och på ett omdömesgillt sätt. Alla övervakningslagar drabbas om inte annat av ändamålsglidning.
Ursäkta om jag tjatar, men detta är viktigt.
Är vi verkligen villiga att ge upp våra grundläggande mänskliga rättigheter?
Det finns en inkonsekvens i att många med rätta kritiserar Big Datas insamling av personuppgifter – men samtidigt är ointresserade när staten inskränker vår rätt till privatliv.
Många är – med rätta – skeptiska till hur Big Data samlar in och använder våra personuppgifter. Frågan är populär i media och i samhällsdebatten. Gott så.
Samtidigt föreligger ett närmast komplett ointresse för hur staten övervakar oss, samlar in information och hur den används. Vilket är allvarligt, då statligt missbruk av övervaknings- och kontrollapparaten kan få förödande konsekvenser.
Det verkar som att man försöker säga till buset att vi ser er, så det är ingen idé att ni gör något dumt. Vilket dock inte tycks avskräcka varesig organiserad brottslighet eller skjutande gäng.
Samtidigt kan vetskapen om att man ständigt är övervakad ändra eller minska interaktionen mellan helt vanliga, hederliga människor. Vet man att varje ord man skriver kommer att granskas, då tänker man sig för – även om man inte har något att dölja.
Sådant skapar ett otrevligt samhälle, där man hela tiden har en känsla av att någon kikar över ens axel. Och vem vet hur helt triviala kommunikationer kan misstolkas av de maskiner som söker mönster och vissa typer av innehåll.
»If you give me six lines written by the hand of the most honest of men, I will find something in them which will hang him.« – Cardinal Richelieu
Det är ingen framtidsdystopi. Förslaget kommer fån EU-kommissionen och kallas allmänt för #ChatControl. Det går ut på att innehållet i e-post och alla elektroniska meddelanden skall genomsökas – av maskiner – i jakt på visst olagligt innehåll.
Syftet sägs vara att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn. Men detta syfte kan naturligtvis lätt utökas, som det brukar bli med övervakningslagar.
Förslaget strider mot vad de konventionsskyddade mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Dessa mänskliga rättigheter är ytterst individens skydd mot övergrepp från staten.
Man bör vara uppmärksam när statens ledare (politikerna) vill inskränka de rättigheter som skyddar oss mot dem. Och det är inte som om de tänkt fråga folket om saken.
Vi har inte en aning om vilka morgondagens ledare är. Men man kan anta att de inte alltid kommer att vara kloka, demokratiskt sinnade och godhjärtade. Vill vi ge dem massövervakningens verktyg? Och det behöver inte handla om ont uppsåt – det räcker med inkompetens, missriktad välvilja eller överdrivet nit för att missbruka dem.
Besluten om att inskränka våra fri- och rättigheter fattas formellt sett i god demokratisk ordning. Därmed anses de få legitimitet trots att de gröper ur rättigheter som det tagit oss tusentals år att uppnå.
Nu är såväl Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som EU:s rättighetsstadga att betrakta som grundlagar. De skall inte kunna ändras bara för att någon vill det eller för att det blir enklast så.
Även om den ibland tycks vackla något står EU-domstolen på fri- och rättigheternas sida, i vart fall vad gäller rätten till privatliv. Förhoppningen är att domstolen – om ingen annan – kommer att stoppa ChatControl.
Från politiken kommer en ständig ström av nya, problematiska förslag. Snart kan det till exempel bli dags för ett omarbetat datalagringsdirektiv. Steg för steg inskränks vår rätt till privatliv och privat korrespondens.
Tänk om folk kunde engagera sig lika mycket i detta som i att sociala media mjölkar våra persondata för att kunna sälja oss saker.
Det demokratiska västerländska samhället är resultatet av en lång process av trial and error. Till slut kom man fram till en modell som minimerar risken för att bli utsatt för våld, som någorlunda respekterar individens frihet och som skyddar henne från godtycklig maktutövning.
Våra fri- och rättigheter är resultatet av denna process. De är formeln för civiliserad och fredlig samexistens. Därför är de värda att försvaras, när de hotas.
Podcast: Rädda den digitala brevhemligheten
Tanken är att ingen skall kunna kommunicera med någon annan utan att innehållet granskas.
EU vill granska innehållet i dina elektroniska kommunikationer
Skall vår digitala korrespondens av-krypteras, öppnas och dess innehåll granskas av maskiner? Frågan avgörs just nu i EU. Och den svenska regeringen får en nyckelroll.
EU-kommissionen vill att medborgarnas e-post och elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas i jakt på olagligt innehåll.
Granskningen skall göras av maskiner och allt misstänkt skall sändas över till en ny EU-institution, kopplad till Europol.
Detta gäller alla dina SMS-meddelanden, chattar, WhatsApp-konversationer, Messenger-meddelanden, IP-samtal med mera. Alla skall med – och om någon e-postleverantör eller meddelande-tjänst vägrar, då kan den komma att förbjudas i EU.
Syftet är att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn. Därför har man även föreslagit en 18-årsgräns för användning av elektroniska meddelandetjänster. Man vill även kolla upp vad du har i dina molntjänster.
Även om syftet är vällovligt blir konsekvenserna orimliga. Och syftet kan lätt utökas, som det brukar bli med övervakningslagar. Vilket redan uppmuntras av vissa medlemsstater.
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga slår fast rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall även gälla online.
Det finns undantag, till exempel för att bekämpa brott. Men då måste det finnas ett specifikt brott, någon misstänkt eller något annat konkret att ta på.
Man får inte övervaka hela folket hela tiden. Det slog EU-domstolen fast i samband med att den upphävde EU:s datalagringsdirektiv.
Vi befinner oss alltså i en situation där en av våra grundläggande mänskliga rättigheter hotas.
Hur hamnade vi här?
Det började med att EU faktiskt fattade ett bra beslut, som gick ut på att stärka medborgarnas rätt till privatliv online.
Snabbt kom dock protester, som gick ut på att detta skulle omöjliggöra den skanning av innehållet i våra elektroniska kommunikationer som redan sker på vissa plattformar och tjänster.
Protesterna leddes av Hollywood-stjärnan Ashton Kutcher och Thorn, en organisation som han startat med sin före detta fru Demi Moore. Thorn äger i sin tur det kommersiella verktyget Safer, som används av nätjättarna för att upptäcka sexuella övergrepp mot barn online.
De har haft samtal med såväl EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som ansvarig kommissionär, Ylva Johansson. Samtidigt har kommissionen vägrat träffa företrädare för de organisationer som försvarar den digitala brevhemligheten.
Resultatet blev en tillfällig lag som tillåter frivillig skanning av innehållet i användarnas elektroniska kommunikationer – hos de operatörer som vill.
Detta har kommissionen sedan följt upp med det nu aktuella förslaget – »Chat Control« – som gör sådan skanning obligatorisk. Alla skall med.
Tanken är att ingen skall kunna kommunicera med någon annan utan att innehållet granskas.
Denna granskning kommer att ske med hjälp av algoritmer och maskiner. Erfarenheter från liknande försök pekar på att upp till 90% av allt som flaggas av sådana system är felaktiga flaggningar. (Som ändå kan få förödande konsekvenser för den som drabbas.)
Man kan ifrågasätta om förslaget över huvud taget är effektivt i förhållande till sitt syfte. Den som ägnar sig åt övergrepp mot barn har som regel helt andra kanaler och verktyg än de som omfattas av detta förslag. Och det finns enligt uppgift fler fall att utreda än vad de nationella polismyndigheterna hinner med, redan nu utan obligatorisk Chat Control.
En orimlighet är att förslaget förutsätter att man kringgår den kryptering som skyddar våra kommunikationer. Att bygga in bakdörrar eller på annat sätt försvaga krypteringen kommer att göra oss alla mer sårbara för angrepp från ondsinta aktörer. Sådana svagheter utnyttjas alltid.
Antingen har man solid kryptering eller så har man det inte.
I EU:s ministerråd säger Österrike bestämt nej till Chat Control då den strider mot landets konstitution. Det mesta tyder på att även Tyskland kommer att säga nej. Men det räcker inte för en blockerande minoritet.
Frågan kommer nu att landa hos den svenska regeringen, som är ordförandeland i EU första halvåret 2023.
Därför är det extra viktigt att frågan kommer in i samhällsdebatten här. Media måste uppmärksamma saken. Människorätts- och nätaktivister måste reagera. Politiken måste uppleva att det finns en kritisk opinion.
Annars väntar oss en orwellsk framtid.
EU-kommissionen vill urholka rätten till privatliv och privat kommunikation. Man vill upphäva den digitala brevhemligheten.
Det är på riktigt. En av våra grundläggande mänskliga rättigheter står nu på spel.
Läs mer:
• Chat Control – The End of the Privacy of Digital Correspondence »
• UN Human Rights Commissioner warns against chat control »
• EU avskaffar rätten till privat korrespondens »
• Tyska regeringen splittrad om #ChatControl »
• Tyska Bundestags juridiska experter sågar #ChatControl »
• Österrike säger bestämt nej till #ChatControl / CSAR »
• EU:s medlemsstater splittrade om ChatControl. Vad tycker Sverige? »
• The EU’s Proposal on CSAM Is a Dangerous Misfire »
• ChatControl: Den som är oskyldig har allt att frukta »
• Leak on chat control: EU Commission anticipates millions of false positives »
• Chat Control är en idiotisk och farlig idé »
• Granskning: Lobbykampanjen för #ChatControl »
De flesta som drabbas av hemlig övervakning åtalas aldrig
2021 gav man 3.926 tillstånd till användning av hemliga tvångsmedel – det vill säga hemlig övervakning. 28 gånger nekades sådant tillstånd (7,1 promille).
Mindre än en tredjedel av dessa ledde till att åtal väcktes. Mer än två tredjedelar av denna övervakning inriktas alltså mot personer som inte åtalas för något brottsligt.
Vilket tyder på en överanvändning av hemliga tvångsmedel. Det känns som om det finns utrymme för att skärpa upp verksamheten.
Men allt politiken erbjuder är mer övervakning.
• Länk: Regeringens rapport om avlyssning hade kunnat vara satir »