Sexual-censuren dödar internet

Rekommenderad läsning:

»Violet Blue« har en intressant artikel hos Engadget: How sex censorship killed the internet we love »

Några nedslag i texten:

I can feel my anxiety climbing as I try to find current news stories about sex. Google News shows one lonely result for ”porn,” an article that is 26 days old. I log out of everything and try different browsers because this can’t be right.

I pop over to Yahoo News and try the same searches, exhaling relief to see 892 news articles for ”porn” from outlets ranging from Associated Press to Rolling Stone. They’re there. It’s just that Google’s 2018 algorithm upgrade filters out news with the word ”porn” in it. Like articles about porn performer suicide, tips for revenge porn victims, parents who oppose porn website age-verification (turns out, today’s parents are more afraid of data collection than their kids watching porn).

Stories with the word ”porn” in them are important because they’re about censorship, sexual health, business trends, sex work, politics, gender and women. They’re about people.

Det är inte bara Google som får kritik:

We used to have a living, breathing museum-of-sex culture online. But in December 2018, Tumblr banned and removed adult content from its service. Estimated loss: at least 12.5 million blogs.

Även Facebooks sex-censur får en släng av sleven:

The erasure of erotic art, to me, represents a crisis point of culture, of democracy. Art effects the greatest change and empowerment when it’s transgressive, scandalous, nude, erotic. Visibility matters. Art is where minds are opened, ideas challenged, viewpoints explored, where people who hate have a chance to be changed, even if for a minute.

Exemplen på censur är otaliga. Det handlar även om andra än sociala nätplattformar och Google. Patreon, Cloudflare, PayPal är en del av det sexualneurotiska komplexet. Starbucks blockerar sexsiter i sitt kundnätverk. Skribenten hävdar att det till och med gått så långt att Google Drive skannar användarnas filer för att radera sådant som bedöms vara explicit sexuellt innehåll!

Och i takt med att internet blir allt mer mobilt och användarna i allt större utsträckning går från att surfa nätet till att använda appar dras snaran åt allt hårdare.

Läs hela artikeln!

Vad innebär EU:s nya nätcensur för dig?

Diskussionen om EU:s nya upphovsrättsdirektiv har till största delen handlat om upphovsrättsinnehavarna och de plattformar som drabbas. Men vad innebär till exempel artikel 13 – uppladdningsfiltret – för dig?

  • Allt du laddar upp på sociala nätverk och andra plattformar kommer att övervakas och analyseras.
  • Automatiserade filter kommer att granska om någon del av din text, någon bild, musik/ljud eller video kan tänkas inkräkta på någon annans upphovsrätt. Det kan räcka med en textsnutt, en bild som har något upphovsrättsskyddat verk i bakgrunden eller musik som spelats på en plats där du filmat en video.
  • Du kommer inte att kunna citera ur tidningsartiklar, böcker eller andras debattinlägg.
  • Det kommer att bli näst intill omöjligt att använda bilder och illustrationer, eftersom i princip alla sådana är upphovsrättsskyddade – och filtren inte kan veta om det är du eller någon annan som är upphovsman.
  • Om det ens finns en misstanke om att något i din postning bryter mot upphovsrätten kommer den att stoppas från publicering.
  • Plattformar som Youtube, Facebook, LinkedIn, Twitter, Instagram, WordPress, Blogger, Familjeliv, KP och forum för sportfans kommer att tvingas införa nya, mycket kostsamma filter. För de flesta mindre plattformar kommer detta att vara ekonomiskt omöjligt.
  • En del av de större plattformarna överväger att helt enkelt blockera användare från EU och/eller europeiskt material.

Det blir, med andra ord, slutet för internet som vi känner det. Dina möjligheter att fritt uttrycka dig kommer att inskränkas. Den demokratiska debatten och det offentliga samtalet kommer att begränsas. Internet som en källa för kunskap, kultur, underhållning, debatt och aktivism kommer att censureras.

Förhandlingarna om upphovsrättsdirektivet går mot sitt slut, utan att något har förändrats till det bättre. Under våren avgörs frågan – slutligen – i en omröstning i Europaparlamentet.

Gör som 4,5 miljoner andra EU-medborgare: Skriv på petitionen mot EU:s nätcensur »

Och om du är aktiv på olika plattformar, forum och sociala nätverk – sprid ordet och gör andra uppmärksamma på vad detta kommer att innebära, för dem.

Läs mer:
• EU:s länkskatt och nätcensur rycker allt närmare »
• Låt inte EU ödelägga internet! »
• Internetfilter, länkskatt och copyrightdirektiv – vad betyder det och är det verkligen så allvarligt? »

Skarpt läge om nätcensur och »länkskatt« i EU

Nu går hanteringen av EU:s nya direktiv om upphovsrätt in i sin slutspurt. Och mycket talar för att såväl förslagen om nätcensur (uppladdningsfilter, artikel 13) och »länkskatt« (artikel 11) kan komma att klubbas igenom. Detta om inte internet, dess aktivister och andra vänner av ett öppet samhälle genast höjer sina röster.

Fredag den 18 januari behandlas frågan på nytt i EU:s ministerråd. Måndag den 21 januari hålls den sista förhandlingsrundan mellan Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen. Sedan klubbas direktivet i Europaparlamentets plenum vid någon av följande sessioner: 25-28/3, 11-14/4 eller 15-18/4.

En sammanställning av läget i sak finner du hos den tyska, piratpartistiska ledamoten av Europaparlamentet, Julia Reda: Article 13 is almost finished – and it will change the internet as we know it »

Sammanfattningsvis ser det ut som om man tänker gå vidare med det uppladdningsfilter som kommer att tvinga nätplattformar som Youtube, Facebook, Twitter m.fl. att filtrera och analysera all text, alla bilder, allt ljud, all musik och all video som alla användare laddar upp. För att sedan, i förekommande fall, censurera innehåll – i en process som står helt utanför rättsstatens normala rutiner.

Detta kommer att slå hårt mot all sorts fria kreatörer. Youtube överväger att helt blockera användare från EU om förslaget blir verklighet – då en filtrering av allt som alla lägger upp kommer att bli komplicerad, dyr och förmodligen omöjlig att genomföra.

En konsekvens kan komma att bli att de sociala plattformarna kommer att skalas av till att i princip bara innehålla bilder på folks lunch. Detta kommer att bli ett slag mot hela samhällsdebatten på nätet. Och ett steg tillbaka från en uppkopplad värld där vi delar all världens kunskap och kultur.

Samtidigt kommer den så kallade »länkskatten« (som kräver licensiering av allt mediematerial som delas) att göra det svårt, dyrt eller rent av omöjligt att länka in nyheter ur samhällsdebatten på sociala plattformar. Detta är ett hot mot den fria, demokratiska debatten.

Nu är det dags att höja sin röst och protestera – till försvar för ett fritt och öppet internet. Till försvar för en levande samhällsdebatt. Till försvar för informationens frihet. Till försvar för kreativitet, kunskap och fri kultur. Till försvar för ett öppet informationssamhälle.

Nu är det upp till dig att säga ifrån, om du inte vill leva i ett tystare och censurerat samhälle.

/ HAX

P.S. Demonstrera gärna mot artikel 11 & 13 på lördag den 19 januari »

Vänstern, finansbranschen och det fria ordet

En företeelse i tiden är att man försöker tysta politiska motståndare. Mest uppmärksammade är kanske de amerikanska universitetens »Social Justice Warriors« (SJW) – som ofta försöker hindra akademiker och andra från att tala och hålla föreläsningar.

Detta har spridits ut i samhället i övrigt, till exempel i form av »de-plattformering«. Det vill säga att frispråkiga samhällsdebattörer och nätprofiler får basen för sin ekonomiska existens undanryckt.

Det kan handla om att man försöker förmå annonsörer att bojkotta vissa internetprofiler, som framförallt vänstern upplever som utmanande. Detta kan ske direkt – eller indirekt, genom påtryckningar mot plattformar som till exempel Youtube.

Men det kan även ta sig formen att samhällsdebattörer får uppleva hur arbetsgivare och uppdragsgivare tar sin hand ifrån dem – efter organiserade kampanjer från politiska motståndare.

Detta är ett fenomen som i princip alltid riktas mot samhällsdebattörer som befinner sig på politikens högra planhalva. Och de organiseras i princip alltid av vänsterkrafter. Vänstern såväl definierar som surfar på vad som anses vara politiskt korrekt.

En intressant aspekt av detta fenomen är att allt fler företag ställer sig på samma sida som de som vill tysta andra.

Till exempel har vi sett hur Patreon kastat ut nätprofiler (som inte gjort något mer uppseendeväckande än argumenterat för en åsikt) från sitt nätverk – på vilket läsare, tittare, lyssnare och följare kunnat ge ett månatligt ekonomiskt bidrag.

Detta leder i sin tur till att många – både givare och mottagare – kommit att bojkotta Patreon och söka sig till andra alternativ. Alternativ som sedan kommit att bojkottas av centrala betalningsförmedlare, som kreditkortsföretagen och PayPal.

Här går alltså stora, globala finansbolag in och spelar en aktiv roll i de-plattformering och i att tysta fria röster.

Detta är inget nytt fenomen. När jag jobbade i Europaparlamentet lyfte vi frågan om att kreditkortsföretagen vägrade befatta sig med Wikileaks. Resultatet blev att parlamentet uttalade att sådana bojkotter är problematiska och ett ofog.

På ett annat plan har vi kunnat se hur samma betalningsförmedlare stängt ner sina betalningskanaler för till exempel postorderföretag som säljer sexleksaker. Av »moraliska« skäl.

Finansbolag har naturligtvis rätt att göra affärer med vem de vill. Men de bör också betänka sitt ansvar, när de innehar en dominerande position på marknaden för betalningsförmedlare.

Den rimliga principen borde vara att acceptera betalningar för all verksamhet som är laglig – istället för att agera moralpolis, utifrån subjektiva värderingar och diverse påtryckningar.

På sikt är en sådan princip den enda hållbara – eftersom de aktuella bolagen annars inte kommer att kunna freda sig mot allehanda särintressen som vill tysta och skada andra.

Det bör även ligga i dessa betalningsförmedlares och finansbolags långsiktiga intresse att låta lagstiftning – och inget annat än lagstiftning – styra vilka aktörer de befattar sig med. Detta inte minst då de själva, i sin verksamhet är beroende av en fungerande rättsstat.

/ HAX

Relaterat:
• Frihetsfana under Sargon of Akkad »

Rapport: Internet blev mindre fritt 2018

Den amerikanska organisationen Freedom House har presenterat sin årliga rapport över tillståndet för internet i världen. Slutsatsen är – föga förvånande – att nätet har blivit mindre fritt under det år som gått.

Wired sammanfattar överskådligt vad som är problematiskt »…increasing censorship in response to disinformation, the widespread collection of personal data, and a growing group of countries emulating China’s model of digital authoritarianism.«

Vilket ger en deprimerande helhetsbild:

Since June 2017, the report found, internet freedom declined in 26 countries, while only 19 countries saw their scores improve. As a result, just 20 percent of the global internet population is considered “free.” The message is dire: Without significant effort on the part of tech companies, democratic nations, advocacy groups, the public, and the press, democracy might not survive the digital era.

Vad kan då göras? I Freedom House-rapporten finns en lista på förslag:

For Policymakers:

  • Ensure that all internet-related laws and practices adhere to international human rights law and standards.
  • Enact strong data protection laws to provide greater transparency and control over personal data.
  • Include human rights safeguards in national strategies on artificial intelligence (AI).
  • Fund rapid response capacity to counter attacks on internet freedom.
  • Impose sanctions—such as freezing of assets—on foreign tech companies involved in human rights abuses.
  • In the United States, reintroduce and pass the Global Online Freedom Act (GOFA).

For the Private Sector:

  • Adhere to the UN Guiding Principles on Business and Human Rights.
  • Conduct human rights impact assessments for new markets and commit to doing no harm.
  • Grant users control over their information and ensure that it is not being misused.
  • Ensure fair and transparent content moderation practices.
  • Engage in continuous dialogue with local civil society organizations.
  • Label automated “bot” accounts.
  • Use internal expertise to help counter Chinese state censorship and protect users.

For Civil Society:

  • Partner with the private sector on fact-checking efforts.
  • Work with scholars to examine how disinformation spreads and why people are likely to share it.
  • Monitor home countries’ collaboration with Beijing and Chinese firms.
  • Continue to raise awareness about government censorship and surveillance efforts.

Tyvärr är Sverige inte med i sammanställningen. Däremot kan man konstatera att internet anses var »fritt« i länder som Australien och Storbritannien – vilket nog kan diskuteras.

Utöver de frågor som Freedom House berör kan man lägga upphovsrättsindustrins ständiga krav på filtrering, censur och på att operatörer och plattformar skall agera nätpoliser. Även om detta sker i en kommersiell kontext – så kan konsekvenserna för det fria ordet och den fria åsiktsbildningen bli allvarliga.

Länkar:
• Freedom House: Freedom on the Net 2018 – The Rise of Digital Authoritarianism »
• Wireds sammanfattning: The Internet Became Less Free in 2018. Can We Fight Back?

/ HAX

PewDiePie mot nätets etablissemang

I en intressant artikel tar Quillette upp kampen mellan internets fria kreatörer och nätets etablissemang. Bland annat förklarar man varför vissa betraktar Youtubern PewDiePie som så »farlig«.

Kjellberg’s true crime is that he’s funny. And the online corporate giants have no idea what to do with humour, since humour always will target a society’s prevailing dogmas—including, at the current cultural moment, the earnest mantras that govern corporate messaging. Humour also happens to be the most powerful weapon against authoritarianism (corporate or otherwise), because it leaves an irreversible impression on its audience. Your intellectual ideas may be revised or rejected as you re-evaluate your premises in light of new experiences or reflection. But if you find something funny, that can’t be edited out by intellectual efforts. It will sit with you, and may well fester into thoughtcrime. Humour can turn heretics into folk heroes who must then be shunned and de-platformed. (Just ask Godfrey Elfwick.)

Länk: PewDiePie’s Battle for the Soul of the Internet »

Cory Doctorow: What the Internet Is For

The theory of change that goes, “We will walk away from politics and use the internet to evade state oppression” is a dead letter. It always has been.

But the theory that goes, “The internet will let us organize to hold the government to account, to topple the corrupt, to rally the honorable and expose the wicked” – that theory has never been more important.

The internet is not a revolutionary technology, but it makes revolution more possible than ever before. That’s why it’s so important to defend it, to keep it free and fair and open. A corrupted, surveillant, controlled internet is a place where our lives are torn open by the powerful, logged, and distorted. A free, fair, and open internet is how we fight back.

Cory Doctorow: What the Internet Is For »

EU vill förbjuda nätpublicister att sprida sitt material utan att ta betalt

EU:s nya upphovsrättsdirektiv (som just nu slutförhandlas) är fyllt av frågetecken.

Ett av dem rör Creative Commons – som är en frivillig, öppen licensform där den som skapar ett verk ger andra rätt att dela och i vissa fall fritt återanvända verket i fråga. Denna licensform kolliderar med direktivets artikel 11, den så kallade länkskatten.

Från Creative Commons web-plats…

”Not only is a link tax bad for business, it would undermine the intention of authors who wish to share without additional strings attached, such as creators who want to share works under open licenses. This could be especially harmful to Creative Commons licensors if it means that remuneration must be granted notwithstanding the terms of the CC license.”

Vad det handlar om är att EU är på väg att förbjuda nätpublicister att gratis tillgängliggöra sitt material för andra att sprida och använda.

Detta gäller inte bara Creative Commons – utan alla nätpublicister. Vilket kommer att innebära att små och alternativa nyhetsplattformar går miste om mycket av den inlänkning som är helt nödvändig för att de skall kunna nå ut och, ytterst, överleva.

Sett ur EU:s perspektiv finns en förklaring. Eftersom systemet med länkskatt inte fungerat som tänkt där det prövats (Spanien och Tyskland) vill man nu göra det obligatoriskt för alla, överallt inom EU. Resonemanget tycks vara att om alla tvingas vara med – då kommer det att fungera bättre. Vilket känns som en högst tveksam tanke.

Albert Einstein brukar tillskrivas yttrandet att definitionen av vansinne är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Man kan även se på frågan med utgångspunkt från äganderätten. Skall det verkligen vara förbjudet för en publicist att skänka bort sitt material till andra? Och hur förhåller sig detta till yttrandefriheten? Skall det bara gå att sprida länkar till sina ord om de stora nätplattformarna och andra är beredda att betala för det?

Creative Commons: EU’s proposed link tax would [still] harm Creative Commons licensors »