Femte juli

Nätet till folket!

Nätkultur

Nätkultur är vår kategori för kulturella fenomen på nätet och om internetkultur i allmänhet.

S: Strikta ID-krav för sociala media och Nätpolis

av

Idag har Socialdemokraterna haft en presskonferens för att ännu en gång kräva åldersgränser för sociala media. Man vill även införa en Nätpolis.

Redan under EU-valrörelsen och senare när man presenterade sitt nya partiprogram har Socialdemokraterna krävt åldersgräns och ID-krav för sociala media. Idag kallade man till presskonferens för att upprepa kravet. Ur pressmeddelandet kan vi läsa:

• Skydd av barn och unga: 15-årsgräns för sociala medier i Sverige, med skarpt ID-krav som också omöjliggör anonyma trollkonton som inte kan kopplas till en person.

• Stärk människors kontroll på sociala medier: ge människor kontroll över sin egen röst och sitt utseende online för att stoppa deepfakes och falska bilder.

• Säkra ett bra samtalsklimat utan hat och hot: inrätta en nätpolis med särskilda enheter som kan patrullera på nätet och arbeta mot kriminalitet, hatbrott, grooming och våldsbejakande extremism.

När S gjorde i stort sett samma utspel i maj 2024 kommenterade vi kravet på ålderskontroll med tillhörande ID-krav för alla:

»Visselblåsare, dissidenter, utsatta minoriteter och personer som befinner sig i konflikt med myndigheter är bara några exempel på personer vars praktiska möjlighet att göra sin röst hörd kan komma att inskränkas med dagens (s)-förslag.«

Nu skall det sägas att S inte är ensamma om att kräva en åldersgräns för sociala media. Regeringen låter utreda frågan. Och EU håller på att testa en app för åldersverifikation.

Men Socialdemokraterna uppvisar alltid en särskild glöd vad gäller att reglera internet och begränsa dess frihet. Och av punkt ett ovan kan man fråga sig om syftet främst är att skydda barn eller att hålla koll på vem som säger vad online.

Vilket är en relevant fråga med tanke på att yttrandefriheten håller på att inskränkas så väl i enskilda länder i vår närhet som i aktuell EU-lagstiftning.

Under presskonferensen lyfte Magdalena Andersson fram att det är viktigt att politiken »tar kontroll över utvecklingen«.

I sammanhanget bör påminnas om att yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger följande…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Vad gäller punkt två, om att »ge människor kontroll över sin egen röst och sitt utseende online« skulle det vara intressant att veta om man har något konkret förslag eller om detta bara är en allmän åsikt. Anders Ygeman menade att det krävs en stärkt upphovsrätt, utan att närmare gå in på hur.

I fråga om punkt tre, »inrätta en nätpolis« tycks vi alla vara överens om att samma lagar och regler skall gälla så väl online som i resten av tillvaron. Behövs det då en särskild nätpolis? Eller ingår det i den vanliga polisens uppdrag? Skall en nätpolis ha speciella befogenheter? I så fall vilka?

Magdalena Andersson noterade i sammanhanget att ID-krav för sociala media även kommer att göra Nätpolisens arbete enklare.

Någonstans har jag en misstanke om att alltihop bottnar i att politiken ogillar att folk numera så lätt kan ifrågasätta, lägga sig i och bilda opinion.

CC0

Hat och hot är olika saker

av

Hat är en känsla. Hot är en handling. Sluta blanda ihop dem.

Den nya centerledarens plötsliga avhopp har väckt nytt liv i debatten om hat och hot online.

Till att börja med leder det fel att bunta ihop hat och hot. Hat är en subjektiv känsla, som ibland kommer till uttryck i mustigt språk. Hot är en handling syftande till att kränka någon annans rätt till liv och säkerhet. Vilket är två helt olika saker.

Debatten förvirras ytterligare av att olika former av hat anses vara bättre eller sämre än andra. Vissa former av hat är flertalet helt OK med. Det finns till och med sådant som alla förväntas hata.

Människor kan utifrån sina perspektiv ha fullt giltiga skäl för att hata politiker. Till exempel kan politiska beslut ha sänkt värdet på någons mark. Skatter kan göra att människor inte har råd att tanka bilen. Någons livsmiljö kan ha förändrats till det sämre på grund av politiska beslut. Nya lagar och regler kan leda till oöverstigliga kostnader till exempel för människor som äger en fastighet. Någon enskild kan ha hamnat i kläm utan möjlighet att få hjälp eller upprättelse. Sådant kan driva människor till att hata det eller den som de upplever har skadat dem. Det är inte så konstigt.

Någon kan hata politiker i allmänhet för att den förda politiken befaras leda till omfattande negativa konsekvenser. En viss misstro mot makten kan rent av vara ett sundhetstecken.

Att känna vrede är förståeligt. Att låta den övergå i hat gynnar dock sällan någon – varken sakfrågan eller den offentliga debatten. Allt skulle bli mycket enklare att hantera om folk inte vore så känslomässiga. Men det är inte där vi är idag. Människor är oroade, upprörda och förbannade.

Att många saknar förmåga att uttrycka sig på ett välformulerat och respektfullt sätt är förvisso tråkigt. Men vi kan ju inte förbjuda människor att ventilera sitt missnöje. Även de som uttrycker sig som rövhattar kan ibland ha en poäng. Om man besvärar sig med att se bortom de stötande orden.

Frustrationen blir inte mindre bara för att man begränsar människors rätt att ventilera den. Tvärt om. Missnöje som hålls tillbaka ökar bara trycket i grytan.

Sedan är det en annan sak att folk nu för tiden får veta mer, höra fler röster, utforska fler perspektiv och har tillgång till all världens samlade kunskap med en knapptryckning i telefonen. Det får fler att ifrågasätta och lägga sig i. Vilket i grunden är en bra sak. Dock något som politiker och tjänstemän kan uppleva som störande.

En spekulation är att mycket som stämplas som »hat« i sociala media bara är folk som säger emot. Eller värre, folk som säger emot och som har fakta på sin sida.

För en politiker är det döden att offentligt medge ett fel. Då återstår att skjuta budbäraren. Ett enkelt och bekvämt sätt att göra detta är att avfärda kritik och sakliga argument som hat.

Men om vi börjar stämpla kritik som hat riskerar vi att skapa ett samhälle där endast tillrättalagda åsikter får luft. Vilket vore förödande för den fria åsiktsbildningen.

CC0

Google backar om censur

av

Google/Youtube medger att man censurerat innehåll efter politiska påtryckningar. Man släpper även på kanaler igen som tidigare stängts ner.

Google medger att man censurerat innehåll som berör pandemin och det amerikanska presidentvalet efter påtryckningar från den förra amerikanska administrationen.

Ämnen som att Covid-19 kan ha kommit från ett kinesiskt lab och nyheter om Hunter Bidens laptop är exempel på sådant som Google idag gör avbön från att ha stoppat. Vilket nog är lika så bra, då båda historierna visat sig ha viss substans.

Detta väcker i sin tur frågor om fri opinionsbildning och eventuell valpåverkan. Det är också en påminnelse om att även om en fråga kan tystas ner en viss tid, så kan det straffa sig i långa loppet när omständigheterna klarnar.

»Reflecting the Company’s commitment to free expression, YouTube will provide an opportunity for all creators to rejoin the platform if the company terminated their channels for repeated violations of COVID-19 and elections integrity policies that are no longer in effect.«

I sin avbön släpper Google/Youtube alltså på vissa av de kanaler igen som tidigare stängts ner. Man förklarar även att man tänker undvika att använda externa faktagranskare. Sådana har kritiserats för att ha en politisk bias. Och man sänder en signal till Trump-administrationen:

»YouTube values conservative voices on its platform. These creators have extensive reach and play an important role in civic discourse.«

Det ser alltså ut som att man tänker akta sig för allt som kan uppfattas som partisk moderering av innehåll. Man kommer att tillhandahålla en plattform, inte lägga sig i vad de som producerar innehåll tycker. Vi får väl se hur länge det håller.

Nu återstår att se hur Google/Youtube kommer att förhålla sig till alla nya regler i EU.

• TechCrunch: YouTube will reinstate accounts banned for spreading misinformation »
• Reclaim the Net: Google Admits Biden White House Pressured Content Removal, Promises to Restore Banned YouTube Accounts »

CC0

Kriget mot nätporren har spårat ur

av

Porren byggde internet. Nu rasar dess innehållsskapare mot politisk reglering. I USA finns det politiker som vill förbjuda nätporr helt och hållet. Och VPN.

Få saker har bidragit till internets utveckling som porren. Den har drivit trafik, teknikutveckling och betalningslösningar. I begynnelsen utgjorde porren uppåt hälften av all internettrafik. Idag är siffran 10-20%.

På ett annat plan har internet givit människor möjlighet att anonymt utforska olika sidor av sin sexualitet. Och dating-apparna har givit massor av människor massor av härlig sex i den fysiska världen.

Men alla gillar inte porr. Sexualskräck och moralpanik har fortfarande stort inflytande på debatten – och nätpolitiken.

Britterna har tagit i från tårna och infört ålderskontroller för i princip allt som i något slags kontext kan uppfattas som skadligt, stötande eller olämpligt för minderåriga. Vilket lett till att britternas persondata nu är i händerna på företag som erbjuder lösningar för åldersverifikation. Varav vissa verkar rent skumma.

Även EU vill rulla ut åldersverifiering för vuxet innehåll (DSA). Dock med en egen EU-app för att kontrollera användarnas ålder. Den kommer sedan att ersättas med EU:s nya digitala ID / plånbok. Vilket inte heller känns helt tryggt.

Nu klagar porrindustrin, inte minst fristående aktörer som internet givit möjlighet att verka utan att vara beroende eller stryrda av andra. (I Sverige har OnlyFans-lagen likställt tittarstyrt innehåll med sexköp.)

När stjärnan inom vuxenunderhållning »Marcello Bravo« (Markus Schlögl) nyligen fick ett pris på branschmässan i Amsterdam ägnade han sitt tacktal åt att kritisera politikerna, huvudsakligen britterna och deras Online Safety Act.

Tidskriften Politico intervjuade flera olika aktörer på mässan.

»The measures are “really just about control. It’s not actually about porn, but porn is a very good scapegoat,” said Christina Kastalia, a digital showgirl with a bachelor’s degree in law. “I see it [age verification regulations] more so as an attack to, literally, the entire society.” It’s not “just about porn. It’s about mass surveillance and it’s about control,” she said.«

»When porn platforms enforce age verification, “what you’re really doing is driving the traffic to places that are further underground,” said Jupiter Jetson, an adult content creator.«

»At the end of the day, Jetson said, the age verification measures are not about protecting children but simply wanting to see sex workers and adult content performers ”suffer”.«

I USA händer det saker på delstatsnivå. I Michigan har republikanerna lagt fram House Bill 4938, ”Anticorruption of Public Morals Act”. Och den är långtgående. Här är några exempel ur förslaget…

Man förbjuder verkliga och fiktiva beskrivningar, simulationer, ljudliga eller visuella skildringar, AI-genererade / animerade / digitalt skapade verk, skrivna verk och annat innehåll som skildrar sexuella handlingar. Och övrigt som kan befaras korrumpera den allmänna moralen. Till exempel innehåll som återger transexualitet.

Notera att detta inte handlar om barn och åldersgränser – utan skall gälla alla. Ingen skall få se något naket.

Internetleverantörer och plattformar skall tvingas blockera tillgång till innehåll, med krav på realtidsövervakning och omedelbar borttagning. Innehållsleverantörer som bryter mot lagen kan dömas till upp till 25 års fängelse – och föras in i registret över sexualförbrytare.

Rep. Josh Schriver säger »Don’t make it, don’t share it, don’t view it.« Lycka till med det…

Att tillhandahålla, underlätta användning av eller använda VPN för att nå innehåll som lagen förbjuder kan också leda till ansvar – med böter upp till 500.000 USD.

Detta förslag kan inte rimligen antas. Skulle så ändå ske skulle det strida mot såväl den amerikanska konstitutionen som en mängd federala lagar. Bara att något sådant här föreslås är absurt. Men nu för tiden tycks ju vad som helst kunna hända.

• Politico: Inside the porn industry’s revolt against tech rules »
• Reclaim the Net: Michigan GOP Bill Proposes Adult Content Ban, VPN Ban, and Restrictions on Transgender Depictions »

CC0

Censur gör bara problemen värre

av

Problem försvinner inte bara för att man förbjuder folk att framföra kritik.

EU och våra politiker försöker på olika sätt inskränka det fria ordet, speciellt online. De tycks tro att åsikter de upplever som problematiska försvinner om man hindrar folk från att uttrycka dem.

Det är en klen plan. Möjligen är det tvärt om – att folk upplever åsikter som inte får yttras som så kraftfulla att politiken inte kan bemöta dem på annat sätt än att förbjuda dem. Att lägga locket på ökar bara trycket.

Vilket sätter ljuset på det faktum att våra politiker ofta undviker att ta debatten om jobbiga saker. Vilket i sin tur förstärker intrycket av att de inte klarar att bemöta vissa åsikter.

En förklaring till detta kan vara att dagens politiker är maktmänniskor som tappat kontakten med den liberala demokratiska rättsstatens grundprinciper. Eller att de är lata och fega.

Eller att problemet och/eller en eventuell lösning inte stämmer med partilinjen. Att verkligheten inte stämmer med kartan. Partipolitik tycks blockera människors varseblivningsförmåga.

Våra politiska ledare hyllar gärna vår demokrati som sådan i sina tal. Men när hörde du senast en politiker hålla ett brandtal om det fria västerländska samhällets grundprinciper?

Det räcker inte med att säga hur något bör vara – man måste också förklara varför. Och varför det är viktigt.

Allt som krävs för att ondskan skall segra är de goda människornas tystnad. Problematiska och felaktiga yttranden måste därför bemötas med bättre argument – inte tystnad och censur.

Det intellektuella förfallet har nu nått en punkt där våra politiker inte tycks inse när deras egna förslag hotar det fria västerländska samhällets grundpelare som yttrandefriheten (Digital Services Act), rätten till privatliv (Chat Control 2) och maktdelning (fullmaktslagen).

Låt dem inte komma undan med det.

CC0

Sociala media censurerar huvudsakligen lagligt innehåll

av

Nio av tio inlägg som censureras i sociala media är lagliga. Drygt hälften av de censurerade posterna kan betraktas som ett allmänt uttryck för en åsikt utan att bryta mot andra regler (hat, spam m.m.).

Jag sitter och förbereder mig för en intervju om Chat Control 2, Digital Services Act med mera – och snubblar över följande uppgift:

En rapport med titeln »Preventing ‘Torrents of Hate’ or Stifling Free Expression Online?« (Vanderbilt University 2024) analyserade borttagna kommentarer på Facebook och YouTube i Frankrike, Tyskland och Sverige under juni och juli 2023.

Juridiska experter bedömde att mellan 87,5 % och 99,7 % av de borttagna kommentarerna var lagliga i respektive land, det vill säga att de inte stred mot landets lagar. I Sverige var siffran 94,6%.

Dessutom framgår det att över 56 % av de borttagna kommentarerna klassades som allmänna uttryck av åsikt – det vill säga kommentarer utan hat, illegalt innehåll eller spam.

Från projektets hemsida:

»Additionally, the researchers found that over 56 percent of the removed comments were general expressions of opinion or statements without linguistic attacks, hate speech, illegal content, or spam. “Not only does legal speech make up most of the deleted comments, but a majority of those comments contain opinions on important issues,” Alkiviadou said. “The Internet cannot remain a bastion of open discourse when only the most innocuous speech passes through moderators.”«

Censuren är främst ett resultat av plattformarnas (och deras fact checkers) bedöming och användarvillkor – samt tolkning av nationell lagstiftning.

Detta var alltså redan innan EU:s Digital Services Act (DSA) trädde i kraft – som föreskriver att mycket stora sociala media (m.fl.) skall motverka »skadligt« innehåll även om det inte är olagligt. Med hot om astronomiska bötesbelopp om så inte sker.

Man kan alltså notera att censur av icke olagligt innehåll var ett problem redan innan DSA, och att det finns skäl att anta att den nya EU-lagstiftningen gör problemet värre.

• Report: “Staggering Percentage” of Legal Content Removed from Social Platforms in France, Germany and Sweden »

CC0

Brittisk komiker arresterad för tweets

av

På måndagen arresterades den brittiske komikern Graham Linehan av beväpnad polis för att ha twittrat om trans-frågan. En domare har tills vidare förbjudit honom att använda X.

De brittiska myndigheternas jakt på folk som uttryckt sig »olämpligt« på sociala media har nu eskalerat. På måndagen arresterades komikern och manusförfattaren (Father Ted, The IT Crowd) Graham Linehan av fem beväpnade poliser när han anlände till Heathrow-flygplatsen.

Skälet skall ha varit tre tweets på X, varav ett ansågs uppmana till våld. »If a trans-identified male is in a female-only space, he is committing a violent, abusive act. Make a scene, call the cops and if all else fails, punch him in the balls.«

Vilket skall ses mot bakgrund av debatten om män som identifierar sig som kvinnor som bereder sig tillgång till kvinnliga utrymmen som omklädningsrum och toaletter.

Linehan har redan drabbats av cancel-kulturen, blivit av med sitt jobb och sin fru – på grund av att han menar att det finns två biologiska kön.

Efter att hya försatts på fri fot fick han tas till sjukhus efter att ha drabbats av akut högt blodtryck. En domare har villkorat hans frisläppande med att han förbjuds posta inlägg på X. Vilket i sin tur lett till en diskussion om huruvida Storbritannien har rätt att bestämma vad som får publiceras på en amerikansk site.

Denna händelse häller bensin på brasan i debatten om yttrandefriheten i Storbritannien. Ett 30-tal personer arresteras eller tas med till samtal med polisen varje dag på grund av vad de skrivit på sociala media. Enligt The Times leder endast 9% av fallen till åtal.

Arresteringarna sker som regel på formellt laglig grund – under lagrum som Communications Act 2003 och Malicious Communications Act 1988. Tröskeln för att något skall anses »olagligt« är låg.

Det räcker ofta med att ett meddelande anses »grossly offensive« eller »likely to cause distress« – vilket gör att många ärenden i praktiken handlar om »olämplighet« snarare än tydliga hot eller brottslig uppvigling.

• AP: TV writer Graham Linehan’s arrest over posts on X sparks debate over free speech and its limits »
• The Guardian: Police should focus on ‘streets not tweets’, says Wes Streeting after Graham Linehan arrest »
• Reclaim the Net: Graham Linehan Arrested by Armed Police Over X Posts as UK Free Speech Crisis Deepens »

Regeringen: Kassettskatten blir kvar

av

Regeringen föreslår att upphovsrättsindustrin skall ha en krona per gigabyte för lagringsmedia (dock max. 40 SEK) – även om du bara lagrar dina egna filer.

Den kritiserade så kallade kassettskatten – privatkopieringsersättningen (OBS ej piratkopieringsersättning) – blir kvar, även om den sänks. Detta föreslår regeringen (M+KD+L) i ett utkast till lagrådsremiss.

Tidigare har i vart fall Moderaterna varit tydligt emot kassettskatten. (Även regeringens stödparti SD har varit kritiskt.)

Grundtanken var att den som köpt en LP-skiva skall betala en avgift om användaren kopierar den till ett kassettband för att kunna lyssna på innehållet på annat ställe än vid sin skivspelare.

Man menar alltså att den som lyssnar på musik som personen själv köpt – fast på annat medium än det ursprungliga – orsakar upphovsmannen en ekonomisk skada, som den senare skall ersättas för. Vilket väcker intressanta frågor om äganderätt och upphovsrätt.

Trots att tiden med vinylskivor, CD-skivor och kassettband ligger bakom oss menar regeringen att kassettskatten skall vara kvar. Vilket blir lite märkligt i en uppkopplad värld där folk mest konsumerar strömmande musik och film.

Avgiften för lagringsmedia föreslås bli 1 SEK/GB (max. 40 SEK). De nya avgifterna gäller inte bara ren lagringsmedia utan även till exempel mobiltelefoner och datorer (max. 100 SEK). (Även skrivare och kopiatorer med max. 100 SEK.)

Anta att du köper ett minneskort eller en minnepinne. På den lagrar du bilder du själv tagit och filer du själv skapat. För detta skall upphovsrättsorganisationerna (t.ex. Copyswede) ha 40 kr, trots att du inte på något sätt inkräktar på någons upphovsrätt.

Man kan ifrågasätta om det är rimligt.

• Regeringen: Privatkopieringsersättning (utkast till lagrådsremiss) »

Folkets röst är inte alltid vacker

av

Är det problemet som är problemet eller det faktum att någon uppmärksammar det, om än på ett kanske klumpigt sätt?

De flesta som ägnar sig åt politik drivs av en övertygelse om hur saker och ting bör vara. Ibland fungerar deras idéer inte i verkligheten. Ibland låter de bli att göra en rimlig konsekvensanalys. Ibland driver de igenom utopiska projekt utan någon realistisk plan för hur man går från A till B.

Ibland går politiken längre än vad en stor del av medborgarna vill eller kan gå med på. Varpå medborgarna reagerar.

Den svenska politikens former kommer från en tid då missnöjda medborgare i princip bara kunde skriva en insändare till en tidning som kanske eller kanske inte publicerade den. I övrigt fick folk knyta näven i byxfickan.

Sedan kom internet och sociala media. Plötsligt kunde vem som helst uttrycka sitt missnöje, granska makthavarnas påståenden och lägga sig i samhällsdebatten. En postning som blir viral kan nå hundratusentals människor, som också är väljare.

Detta stör de politiker som förr kunde nöja sig med att sända ut pressmeddelanden till media att citera. Plötsligt måste de förhålla sig till folk som käftar emot och ifrågasätter i realtid. I ett uppkopplat samhälle krymper dessutom nyhetscykeln från ett dygn till timmar. Allt sker mer eller mindre live.

Vilket leder till att många politiker upplever sin position och sina idéer hotade. De stressas av att deras visioner och argument kanske inte håller för närmare granskning. Vilket är ett direkt existentiellt hot mot deras positioner och partier. Då är det lätt för dem att avfärda kritik som hat.

Nu finns det visserligen gott om rövhattar och folk som är oförskämda där ute. Många vet inte hur de skall uttrycka sig. Flertalet kan inte politikens liturgi. Och ofta reagerar folk känslomässigt när de upplever sina intressen, sin livsstil och sin egenmakt hotade. Så folkets röst är inte alltid helt vacker, men genuin.

Inte blir det mindre komplicerat av att folk ofta vantolkar eller missuppfattar saker. Det gäller förvisso såväl allmänheten som politiker och den tyckande klassen. I den politiska debatten går folk ofta till angrepp mot vad de tror eller hoppas att deras motståndare tycker, snarare än att söka en konstruktiv sokratisk dialog.

Lägg till detta att media är beroende av konflikter, sprickor och bråk. Om de så behöver så tvedräkt själva. Det krävs sensationer för att dra klick och sälja lösnummer. Vilket inte heller bidrar till en sansad och konstruktiv debatt.

I sammanhanget bör noteras att hot är en handling som inte är acceptabel. Men hat är en känsla, en subjektiv tolkning som ligger i betraktarens öga. Plus att det tycks finnas visst hat som är fullt accepterat, även av det politiska etablissemanget. Nazister, pedofiler, hustruplågare, Putin, IS och kriminella gäng är rätt okontroversiellt att hata.

Nu skulle samhällsdebatten förvisso må bra av färre känslor (som hat) och mer saklighet. Men det är inte så det fungerar. Folk blir förbannade och uttrycker sin frustration. Ibland på ett tämligen burdust sätt.

Men gör det människors reaktioner mindre värda? Om något upplevs som så problematiskt av en grupp medborgare att det föranleder protester med kraftuttryck – blir då saken bättre eller sämre av att man hindrar dessa människor från att uttrycka sin frustration?

Är det problemet som är problemet eller det faktum att någon uppmärksammar det, om än på ett kanske klumpigt sätt?

Det hela kompliceras av att partipolitik och utopiska visioner blockerar politiska aktörers varseblivningsförmåga. Om man är övertygad om att man har rätt, att man är god och att man kämpar för en större sak är det lätt att se sina debattmotståndare som onda, farliga och korkade. Då kickar faktaresistens och confirmation bias in. Tröskeln för att alls ta en saklig diskussion blir då hög, ibland oöverstiglig.

Politiker och yrkestyckare behöver helt enkelt ett sätt att ducka sina kritiker och slippa ta debatten i sak. Då är det lätt att avfärda kritik som hat.

Eller att förmå sociala media att begränsa »lagligt men skadligt« innehåll, som i EU:s Digital Services Act. (Vilket i sig blir absurt. Antingen är något olagligt och förbjudet eller lagligt och tillåtet.) Sådant skapar överdrivet ängslig moderering, vilket i sin tur får fler medborgare att uppleva att de tystas och att spelet är riggat.

Det kan upplevas som att överheten nudgar befolkningen om vad den bör tycka och tänka. Det tycker folk inte om.

Om vi utgår från att samma regler skall gälla så väl online som i den fysiska världen, finns det redan gott om lagar som kan användas om det blir för stökigt på nätet. Ofredande. Olaga förföljelse. Olaga hot. Hets mot folkgrupp. Uppvigling. Olaga integritetsintrång. Förtal, ja till och med förolämpning.

Skillnaden är möjligen att påhopp på nätet (eller i media) finns kvar längre och når fler än om de bara yttrats muntligt. Men det finns ingen anledning att ha olika grundläggande regler. Och speciellt inte att från politisk sida försöka tysta yttranden som inte är olagliga.

Det finns uppenbart folk som saknar folkvett och respekt för sina medmänniskor på nätet. Precis som i samhället i övrigt. Vilket nog är något vi får lära oss att leva med. Alternativet är värre.

CC0

Naomi Brockwell: “I Have Nothing to Hide” – The Dangerous Myth About Privacy (video)

av

»When did privacy start being about having something to hide? It used to simply be about having the right to decide for ourselves who gets access to our data. But over the past decade we’ve lost that choice, and so much of our personal and sensitive information is shared without our knowledge or explicit consent.«

Youtube »