Femte juli

Nätet till folket!

EU

Denna kategori använder vi för att samla nyheter och poster som har med EU att göra. Idag kommer de flesta initiativ som gäller internetfrågorna därifrån - för att sedan bli lag i medlemsstaterna.

EU 2020: Nu står kampen om det fria ordet på internet

av

Med sin Digital Services Act tänker EU bland annat reglera yttrandefriheten på internet. Det kan bli lite hur som helst. Men det är nu – när diskussionen är ung och positionerna ännu inte är låsta – som vi kan påverka hur resultatet blir.

Det fria ordet på internet har många fiender. Politikerna ogillar att vanligt folk stör och lägger sig i. Media kämpar för att behålla makten över agendan. Och allehanda samhällsdebattörer ogillar när andra ifrågasätter och granskar deras teser.

I Tyskland finns redan en speciell intrnetlag (NetzDG) som kritiseras för att hota såväl tryckfriheten som yttrandefriheten. I Frankrike har man givit staten rätt att i vissa situationer bestämma vad som skall anses vara sant respektive falskt – och därmed tillåtet eller förbjudet – att uttrycka på internet. Och i så gott som alla EU:s medlemsstater hörs krav på inskränkningar i vad som får skrivas och sägas i sociala media.

Det är allt detta som EU nu vill samla i ett regelverk som kommer att gälla i alla EU:s medlemsstater: The Digital Services Act.

Hat och hot på nätet kan visserligen vara problem. Men i den fysiska världen, utanför nätet finns redan regler som rör olaga hot, förtal, hets mot folkgrupp med mera. Oavsett vad man tycker om just dessa regler är det viktigt att lagar och regler – som sådana – är desamma utanför som på internet. Vad som är tillåtet respektive förbjudet att uttrycka kan och får inte vara beroende av i vilket medium informationen framförs.

Problemet är att när EU sätter upp regler, då blir resultatet ofta »worst practice«. Det vill säga att de som vill förbjuda, de som vill försvara sina privilegier, de som vill kontrollera och styra är mer högljudda än de som försvarar människors – och informationens – frihet.

Så var det till exempel när det gäller EU:s nya upphovsrättsdirektiv – där Big Media och Big Entertainment lyckades driva igenom såväl den absurda »länkskatten« som regler som kommer att kräva att allt som laddas upp på nätplattformar måste förhandsgranskas, analyseras och i förekommande fall censureras av automatiska filter.

Den gången kom den breda debatten igång alldeles för sent. Det är ett misstag som inte får upprepas.

Det är nu – medan alla kort fortfarande ligger på bordet och innan de politiska grupperna låst sig fast vid olika förslag och uppgörelser – som nätsamfundet måste visa att det vill, kan och kommer att försvara det fria ordet på internet.

/ HAX

Goddag yxskaft när EU:s ministerråd svarar på frågor om datalagring

av

Det har utbrutit något slags lågintensivt krig om ett eventuellt nytt datalagringsdirektiv i EU.

Här är en skriftlig fråga från den tyske piratpartistiske ledamoten i Europaparlamentet, Patrick Breyer, till ministerrådets president. Det är en rätt kort skriftväxling, så den återges i sin helhet.

MEP Patrick Breyer (Pp) till ministerrådet:

In view of the ‘Conclusions of the Council of the European Union on Retention of Data for the Purpose of Fighting Crime’:

1. Does the Council accept that data retention legislation which ‘applies even to persons for whom there is no evidence capable of suggesting that their conduct might have a link, even an indirect or remote one, with serious criminal offences’(1) and which ‘does not require there to be any relationship between the data which must be retained and a threat to public security’(2) violates EC law?

2. Does the Council accept that merely exempting persons whose communications are subject to the obligation of professional secrecy does not, for all other persons whose communications data are to be retained, ensure that there is a ‘relationship between the data which must be retained and a threat to public security’ (3) and therefore does not satisfy the principle of proportionality?

3. Does the Council have any evidence that crime clearance rates in Member States with data retention laws in effect are significantly higher than crime clearance rates in Member States with no data retention laws in effect?

Ministerrådets svar:

As pointed out by the Honourable Member, the June 2019 Council Conclusions on Retention of Data for the Purpose of Fighting Crime summarise the progress made during the reflection process, which was launched in 2017 in order to analyse the requirements of the relevant case-law of the Court of Justice, in particular the TELE2 and DRI Judgments, and provide guidance for future work on the definition of possible solutions.

The Council Conclusions stress that the use of data retention and similar investigative measures should be guided by the protection of fundamental rights and freedoms as enshrined in the EU Charter and the principles of purpose limitation, necessity and proportionality.

Furthermore they specify that any legislative reforms at either national or European level should be compliant with the requirements of the EU Charter as interpreted by the Court of Justice. However the Council did not take a position on the issues raised by the Honourable Member. The Council, in accordance with Article 241 of the TFEU, requested the Commission to carry out a study on the issue of data retention.

Goddag yxskaft!

Ministerrådets svar kan enkelt och med bred pensel sammanfattas så här:

  1. Vi funderar – sedan två år tillbaka – över det där med massövervakning.
  2. Vi är medvetna om de mänskliga rättigheterna – även när vi våldför oss på dem.
  3. Eftersom det inte finns några bevis för att datalagring leder till att fler brott klaras upp – så svarar vi inte på frågan. Men vi har diskuterat att tillsätta en utredning.

Man kan notera en viss arrogans i ministerrådets inställning till det där med mänskliga rättigheter, rätten till privatliv och proportionalitet.

Respekten för de grundläggande mänskliga rättigheter som är basen för den demokratiska västerländska rättsstaten borde vara större.

Se även: Ylva Johansson flaggar för ett nytt datalagringsdirektiv i EU »

 

Ständigt, mer kontroll och övervakning

av

Jag antar att det finns något slags smärttröskel, där övervakningsstaten börjar bli så påtaglig och påträngande att folk helt enkelt får nog. Men vi är tydligen inte där ännu.

Med EU:s upphovsrättsdirektiv som verktyg har franska och tyska mediejättar skapat en situation där allt som folk laddar upp på nätplattformarna måste granskas och godkännas av en maskin först. Automatiserad förhandscensur. Snart i en digital miljö nära dig.

Lagrådet köpte regeringens förslag till stats-trojan – hemlig dataavläsning. Det är förmodligen en strikt juridisk bedömning. Man ger grönt ljus om en domstol får besluta först. Men man bortser från risken för ändamålsglidning, när statennu  ger sig själv nya övervakningsverktyg. Man blundar för de gigantiska digitala säkerhetsrisker detta kommer att medföra för såväl individer som företag och samhällsinstitutioner.

Bara tanken på att staten nu på riktigt skall få lov att ta sig in i folks mobiler…

Inte för att jag tror att någon skulle vara så nedrig; men som förslaget är skrivet så känns det som om man skapat ett verktyg som – i princip – i teorin – även skulle kunna användas för att plantera eller manipulera digitala bevis. Blotta misstanken om en sådan möjlighet borde få regeringen att backa.

I Europaparlamentet har den svenska EU-kommisionären Ylva Johansson – som är ansvarig för allt från upprätthållande av allmän ordning till att möta flyktingströmmen – sagt att det nu är dags för EU att anta ett nytt datalagringsdirektiv.

Vilket kan bli en skumpig resa – inte minst som EU-domstolen upphävde det förra datalagringsdirektivet för att det stred mot de mänskliga rättigheterna.

Principen man slåss över är rätt vacker: Att ingen människa skall övervakas utan ett moraliskt försvarbart skäl. Som vid utredning av ett allvarligt brott. Men inte annars. En hederlig människa som inte skadar eller stör sin omgivning skall inte behöva känna att staten kanske tittar över hennes axel. Alla skall ha rätt till en privat sfär, där de kan vara sig själva.

Det är denna princip man gör våld på när man bereder sig tillgång till data om alla medborgares alla tele- och nätkommunikationer.

Detta är vad som sker när staten inte längre har förtroende för sin befolkning, utan betraktar alla som potentiella tjuvar och terrorister.

Och så där håller det på. Hela tiden är det mer reglering; fler inskränkningar i nätets och informationens frihet; mer övervakning; fler kompromisser mellan grundläggande rättigheter och säkerhet; ständigt fler orimligheter från Big Entertainment, Big Media, Big Data och Big Government. Och tänk på barnen!

Allt rör sig, rätt snabbt, i riktning mot en avancerad kontroll- och övervakningsstat.

Vilket svenska folket kanske tvingas leva med och på något sätt måste förhålla sig till.

Är det inte hög tid att vi stannar upp ett ögonblick – och funderar igenom det här med övervakningsstaten innan vi rusar vidare? Så att medborgarnas fri- och rättigheter inte kommer bort på vägen.

/ HAX

Ylva Johansson flaggar för ett nytt datalagringsdirektiv i EU

av

Det var kanske bara en tidsfråga. Men nu säger alltså EU:s nya »säkerhetskommissionär« Ylva Johansson att det behövs ett nytt datalagringssdirektiv – trots att EU-domstolen har slagit fast att svepande övervakning av alla människor utan brottsmisstanke inte är tillåten.

Ovan en screendump av en tweet från den tyske piratpartisten och ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer, som hört henne tala om saken i parlamentets utskott för mänskliga rättigheter (LIBE).

Frågan är hur detta är tänkt att gå till, med tanke på att EU-domstolen upphävt det förra direktivet på principiella grunder (att det bryter mot vad de mänskliga rättigheterna stadgar om rätten till privatliv).

Ylva Johanssons partikamrater i den svenska regeringen lär dock bli glada. De har ju just drivit igenom en ny svensk lag om datalagring som står i strid med EU-domstolens upprepade beslut.

(Tweetens länk »)

Sämsta möjliga utfall när Frankrike inför EU:s uppladdningsfilter

av

Den före detta ledamoten i Europaparlamentet, tyska piratpartisten Julia Reda skriver en bloggpost om vad som händer när Frankrike (först av alla medlemsstater) gör lag av EU:s nya upphovsrättsdirektiv – och då speciellt artikel 17 (13).

»The French draft law confirms the worst fears of the EU copyright directive’s critics. The strictest version of the upload filter provision is proposed, while any safeguards that have been introduced to respond to the huge public protests are simply ignored. It’s hard to imagine that such a selective implementation of an EU directive would be accepted by the courts, but before it could come to a lawsuit, a lot of damage would already be done. Smaller countries often tend to copy the national implementations of EU law proposed by the larger countries, so there is a significant danger that France could set the standard for copyright enforcement in the entire EU. The European Commission should remind the French government of its obligation to implement the entire directive, not just the part that benefit large entertainment companies. With a French Commissioner in charge of copyright issues in the new European Commission, however, that is unlikely to happen.«

Julia Reda (Pp): France proposes upload filter law, “forgets” user rights »

Uppdatering: Nu skriver även Emanuel Karlsten om saken, utförligt och på svenska »

Uppdatering 2: Europaparlamentets vice talman, den tjeckiske piratpartisten Marcel Kolaja skriver nu också om saken »

Register för upphovsrätt – ett litet steg åt rätt håll

av

Ett problem med upphovsrätten är att allt är skyddat. Detta även om det bara skulle vara en enkel skiss på baksidan av ett kuvert. Men det finns inget register att vända sig till för att få reda på vem som är upphovsman till vad. Vilket resulterar i massor av »föräldralösa« verk – som ingen gör anspråk på, men som ändå inte kan användas.

Denna typ av problem blir extra tydliga online – och högst påtagligt med EU:s nya upphovsrättsdirektiv.

Därför tycker jag att detta är en god nyhet och ett litet steg åt rätt håll. Computer Sweden skriver:

»I våras klubbades EU:s nya upphovsrättsdirektiv igenom efter en intensiv debatt.

Det nya direktivet medför bland annat att förmedlare av digitalt innehåll kan hållas ansvariga om de publicerar upphovsrättsskyddade verk utan tillåtelse. Men ofta är det inte så lätt att veta vilka som är upphovsrättsinnehavare och det kan också vara svårt att bevisa att man är den som har upphovsrätten.

För att lösa de här problemen har Omegapoint tillsammans med det svenska forskningsinstitutet Rise börjat utveckla en blockkedjelösning där personer kan säkra bevisen för att de har upphovsrätt till ett verk.«

Vore det inte väldigt praktiskt om detta blev den plats dit man vänder sig för att få reda på vem som har upphovsrätt till vad? Och dit upphovsmän kan vända sig för att registrera sina verk, för att undvika framtida tjafs?

Man skulle även kunna tänka sig att detta blir det register som hanterar alla automatiska förfrågningar om upphovsrätt som uppstår med de uppladdningsfilter som kommer att behövas för att upprätthålla upphovsrättsdirektivets artikel 17 (tidigare 13).

Detta bygger naturligtvis på att upphovsmännen registrerar sina verk i denna blockchainbaserade databas. Men det är kanske det minsta man kan kräva, om de sedan skall kunna begära statens hjälp för att skydda sin upphovsrätt.

Och om verket inte finns i databasen – då är det helt enkelt att betrakta som public domain, fritt för alla att använda.

Den enda invändning som direkt slår mig kan komma att kräva något slags regel: Ingen får olovandes upphovsrättsskydda någon annans verk.

Detta upphovsrättsregister skulle även kunna innehålla uppgifter om alternativa upphovsrättslicenser, som Creative Commons – som både tillåter spridning / användning och skyddar upphovsmannens ideella rätt.

Man kan till och med tänka sig tidsbegränsat skydd. Det vill säga att upphovsmannen kan välja att släppa ett verk fritt efter dess kommersiella livslängd (på, låt säga, 5-10 år).

Så länge det finns ett register och en liggare går allt sådant att hantera. Vilket händelsevis passar utmärkt ihop med blockchain-tekniken.

Jag inser att det ovanstående är att springa i förväg. Men jag tror att ett register av denna typ är vad som krävs för att rensa upp i vad som idag är ett digitalt upphovsrättsträsk.

Så länge upphovsrätten ser ut och fungerar som den gör måste det finnas ett hanterbart system kring den. Så att vi slipper gissa. Och så att EU:s nätcensur inte kommer att omfatta mer än nödvändigt.

/ HAX

Computer Sweden: Vem har upphovsrätten? Deras plattform ska säkra bevisen »

Frankrikes lag mot näthat möter motstånd

av

Frankrike väntar inte på EU:s nya Digital Services Act, utan går före med egen lagstiftning mot näthat. Vilket väcker kritik. EDRi rapporterar:

»France’s draft legislation on hate speech (also called the “Avia law”) received a lot of criticism. The draft law was approved in July 2019 by the French National Assembly and will be examined by the Senate in December. It would oblige platforms to remove flagged hateful content within 24 hours or face fines. The Czech Republic first sent a detailed Opinion on the draft law. This was followed by the European Commission officially asking France to postpone the adoption of the law, mentioning in its letter a risk of violation of articles 3, 14 and 15 of the EU E-Commerce Directive.

EDRi, with the support of its members ARTICLE 19 and Access Now, submitted formal comments to the Commission to warn against the major pitfalls that the draft Avia law entails. The Commission joins EDRi in calling on France to halt the adoption of the legislative proposal. Leaving social media companies just 24 hours to do a reasoned assessment of a flagged piece of content officially appoints them as arbiters of legality and “the truth”, with heightened chilling effects on freedom of expression online. The fines companies face for non-compliance with the 24-hour deadline are disproportionate for platforms with limited resources such as not-for-profit community initiatives like Wikipedia.

Furthermore, the strict time cap will de facto lead to the use of filtering technology, resulting in over-removal of content.«

Hela vitsen med EU:s Digital Services Act – som kan komma att bli förfärlig i sig – är att man skall ha ett enhetligt regelverk vad gäller bland annat näthat. Helt enkelt eftersom internet inte tar hänsyn till nationsgränser.

Men som vanligt är fransmännen ivriga och vill springa före, vilket är en smula märkligt eftersom de samtidigt intar en överstatlig position i EU.

Möjligen hinner de nu testköra sina ofta märkliga och överdrivna idéer själva – innan de försöker tvinga på dem på alla på EU-nivå. Vilket möjligen är en bra sak, även om det är tråkigt för franska folket som nu får agera försökskaniner.

EDRi:
• France’s law on hate speech gets a thumbs down »
• Content regulation – what’s the (online) harm? »

EU:s uppladdningsfilter – vad händer?

av

Medlemsstaternas arbete med att göra nationell lag av EU:s upphovsrättsdirektiv pågår på flera fronter. Vad gäller artikel 17 (tidigare 13) som kan leda till uppladdningsfilter ser situationen ut så här.

Dels pågår ett samråd med inblandade parter på EU-nivå, som i stort sett verkar vara ett ställningskrig längs redan etablerade konfliktlinjer. Emanuel Karlsten, som driver ett crowdfundat projekt för att följa frågan, skriver om saken här.

I Sverige bedriver Justitiedepartementet ett liknande arbete med en referensgrupp som främst betår av anhängare till artikel 17. Man har valt att hålla arbetet på en rätt teoretisk och abstrakt nivå, inte minst fokuserat på den juridiska tolkningen av EU-direktivet. Emanuel Karlsten rapporterar även om detta, här.

»Målet med arbetet är att nå fram till en promemoria som blir till underlag för beslut om genomförande. Denna promemoria skickas på remiss i sommar, för att bli en proposition till riksdagen och klubbas som lag senast 7 juni 2021.«

Allt tyder på att detta kommer att bli en politisk kamp, fokuserad kring själva riksdagsbehandlingen. Vilket möjligen är för sent.

Men om det blir bråk om propositionen och till exempel en minoritetsborläggning – då kan den skjutas fram till riksdagsvalet 2022. Och vi vet ju sedan EU-valrörelsen att detta är en fråga där alla partier utom S är angelägna om att plocka poäng.

Under tiden gäller det att fortsätta att bilda opinion mot EU:s uppladdningsfilter.

Läs mer här: Safeguarding User Freedoms in Implementing Article 17 of the Copyright in the Digital Single Market Directive: Recommendations from European Academics »

EU:s eBevis – ett farligt och onödigt förslag

av

Behövs överhuvudtaget EU:s nya regelverk för eBevis / e Evidence? Vi ger ordet till EDRi:

The initial e-evidence proposal by the Commission aims to allow law enforcement agencies across the EU to access electronic information more quickly by requesting it directly from online service providers in other EU countries. Unfortunately, the Commission forgot to build in meaningful human rights safeguards that would protect suspects and other affected persons from unwarranted data access.

The Commission proposal is not only harmful, but simply not needed at this point. To speed up cross-border access to data for law enforcement, there already is the European Investigation Order (EIO). It exists only since 2018 and has never been systematically evaluated, let alone improved.

Så även om Europaparlamentet nu försöker förbättra förslaget om eBevis – så kan man fråga sig om vi verkligen behöver två system för samma sak. Speciellt som detta är en fråga som är mycket känslig sedd ur ett rättssäkerhets-perspektiv.

• EDRi: “E-evidence”: Repairing the unrepairable »

Läs även:
• Alla EU-länder får tillgång till allt som lagras i molntjänster »
• EU vill göra datalagringen gränslös »