Med Digital Services Act (DSA) har EU lagstiftat först och tänkt sedan. Nu börjar konsekvenserna bli synliga.
I en tidigare bloggpost pekade vi på att det är medlemsstaterna – inte EU – som kan besluta om att innehåll på nätet skall plockas bort, om det strider mot nationell lag eller EU-lagstiftning.
Vad DSA gör är att »harmonisera« processen så att den fungerar ungefär likadant i hela unionen. Till stöd för detta bygger man upp en ny struktur och en ny byråkrati. Vilket bidrar till att cementera dålig och problematisk lagstiftning ute i medlemsstaterna.
Till exempel kan Tyskland fortsätta att straffa användare som förolämpat andra – eftersom det bygger på lokal lag oavsett vad EU tycker.
Låt säga att USA belägger EU med strafftullar som en reaktion på att Europa inskränker det fria ordet på amerikanska nätplattformar. I det läget kan EU inte upphäva nationella inskränkningar av yttrandefriheten. Det kan bara respektive medlemsstat göra. Men alla drabbas av strafftullarna.
På så sätt får även Sverige lida för att Tyskland genomför gryningsraider mot folk som uttryckt sin frustration online.
Dessutom ställer EU krav på stora sociala medier att motverka »systemrisker« och »skadligt men lagligt« innehåll. Vilket kan tolkas lite hur som helst.
Till att börja med skall staten inte kunna kräva censur av innehåll som är lagligt. Antingen är något tillåtet (defaultläget) eller så är det förbjudet – utifrån lagar som formats i en öppen demokratisk process.
Makten skall utövas under lagarna och domstolarna skall upprätthålla lagen. Inte agera utifrån hur man känner och tycker att det borde vara – oavsett hur goda intentioner man har.
Vagheten är det stora problemet. DSA kräver att de stora sociala medierna skall censurera utan att närmare specificera vad det är som skall vara förbjudet att yttra.
Tänk vilket liv det hade blivit om man hade börjat kräva att dagstidningarna skall censurera laglig information som EU-kommissionen ogillar.
EU har dessutom givit sig själv makt att straffa sociala medier som bryter mot DSA:s krav på synnerligen omfattande compliance och administration med astronomiska böter.
Inte nog med att EU börjar bete sig som Kina och Ryssland. Då internet är gränslöst drabbas även användare i resten av världen av EU:s pekpinnar om vad som anses vara acceptabelt eller ej.
Håller vi på att förvandlas till de skurkstater vi annars kritiserar för bristande fri- och rättigheter?
När detta även drabbar amerikanska användare och därmed åsidosätter deras faktiska yttrandefrihet är det inte konstigt att reaktionerna från Washington blir kraftiga.
Det är som vanligt i EU. Man rusar in i saker utan att tänka. Ingen lyssnar på de varnande röster som hörs på vägen. Först lagstiftar man. Sedan uppstår debatt. Därefter tar man reda på fakta. Och sedan står man där med eftertankens kranka blekhet.
I sammanhanget verkar det som att vissa av EU:s makthavare har en övertro på DSA. Vilket kan utläsas i tämligen arroganta uttalanden om att nu är det vi som bestämmer vad som får sägas på internet. Skulle saken prövas rättsligt är det troligt att de inte skulle ha något annat formellt mandat än att verka för att uppenbart olagligt innehåll plockas bort.
DSA är ett onödigt, byråkratiskt, klåfingrigt extra lager av reglering – ovanpå medlemsstaternas lagstiftning. Att olagligt innehåll skall plockas bort kräver ingen ny lagstiftning. I övrigt skall samma regler gälla på som utanför internet.
Därför bör EU:s Digital Services Act skrotas. Internet skulle fungera ändå.
CC0
