EU

Denna kategori använder vi för att samla nyheter och poster som har med EU att göra. Idag kommer de flesta initiativ som gäller internetfrågorna därifrån - för att sedan bli lag i medlemsstaterna.

Med oklara regler kan makten tysta obekväma röster

31 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Med diffus eller verklighetsfrånvänd lagstiftning blir vi alla brottslingar. Vilket kan användas mot oss om vi blir besvärliga.

Låt oss för ett ögonblick anta att staten, dess politiker eller dess funktionärer tröttnar på en politisk motståndare. Eller lackar till mot någon som avslöjat besvärande uppgifter. Eller bara i största allmänhet vill markera mot någon envis typ eller grupp som tycker fel.

Redan har man använt påtryckningar mot betalningssystemen mot allt från Wikileaks till kanadensiska protesterande truckers. Att utestänga någon från dessa system (eller rent av konfiskera deras medel) är ett effektivt sätt att få tyst på folk.

Men det finns fler sätt. Just nu är Storbritannien på väg att införa åldersgränser eller möjligen ett förbud (!) mot VPN. Bortsett från att makthavarna uppenbarligen inte begriper vad de sysslar med öppnar sådant för att staten alltid kommer att ha en hållhake på individen.

Om man skulle förbjuda VPN (hur?) skulle var och varannan människa förvandlas till en brottsling. Vilket kan vara behändigt att ta till ifall överheten skulle vilja sätta någon medborgare på plats.

»Show me the man, and I will find you a crime.« Bara att bli anklagad och rättsprocessen kan ibland vara värre än ett eventuellt straff – oavsett om den tilltalade är skyldig eller oskyldig.

Samma mönster kan vi se med EU:s Digital Services Act. DSA kräver att stora sociala medier och sökmotorer skall analysera och bedöma »systemrisker«. Man talar om skadligt men lagligt material som bör begränsas. Men det är inte helt uppenbart exakt vad man avser.

EU sätter upp oklara regler. Sedan påstår man att plattformar bryter mot dem. Och eftersom man inte definierat vad det är som inte skall få uttryckas, kan denna regel tillämpas med stort godtycke för att bötfälla sociala medier med astronomiska belopp. Särskilt om man ogillar deras verksamhet.

Annorlunda uttryckt: EU talar inte om vad det är som inte får sägas. Men om det ändå sker kan man straffa plattformarna. Vilket om inte annat kommer att leda till en övermoderering som inte är i yttrandefrihetens anda.

Så skapas ett system där folk som är obekväma och sociala medier som har högt till tak kan tämjas av Bryssel.

Avslutningsvis skall sägas att enligt DSA kan EU inte stänga ner sociala medier (mer än möjligen tillfällig blockering). Det kan bara medlemsstater göra. Men DSA skapar ett verktyg för att ställa extrema byråkratiska krav och inskränka tillgängligheten på app-stores för aktörer man ogillar. Plus ge orimligt höga böter.

Vi har sagt det förr: Med DSA vill politikerna ta kontroll över internet.

CC0

Sverige inför statlig e-legitimation

28 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Sverige skall få ett statligt eID – med kopplingar till EU:s nya eID/digitala plånbok, eIDAS.

I en lagrådsremiss föreslår regeringen att en statligt e-legitimation skall införas från den 1 december. Den är huvudsakligen tänkt för offentliga tjänster men kan även användas mot andra aktörer.

Detta nya eID tänkt att existera vid sidan av dagens alternativ som BankID, Freja och Svenska Pass. Dock kommer det att ha en högre säkerhetsnivå än andra existerande alternativ. Vilket krävs för att kunna bli en del av EU:s nya eID/digitala plånbok – eIDAS.

Vi svenskar är ju redan vana vid eID som används nästan överallt. Skillnaden mot idag är att detta nya eID även blir kopplat till ett fysiskt kort. Det skall utfärds av polisen, på samma sätt som dagens nationella ID-kort och pass.

I den mån detta bidrar till ökad konkurrens kan det möjligen vara bra. Och det blir ett alternativ för den som inte vill eller kan ha ett BankID. Nersidan är att det blir ännu ett register som kan missrukas, hackas och läcka.

Frågetecknen rör mer EU:s eID/digitala plånbok, eIDAS. Med tanke på hur det ser ut i debatten är det inte otroligt att eIDAS kommer att krävas för att identifiera sig mot sociala medier. (En pilotverksamhet med en EU-app för åldersverifiering pågår redan.)

Om eIDAS kommer att kräva att man har den nya svenska e-identifikationen, då blir den senare i princip nödvändig för alla svenskar som vill koppla upp sig mot sociala medier – eller av andra skäl kunna använda eIDAS hemma eller utomlands.

I sammanhanget kan även nämnas att ID-krav för uppkoppling mot internet över hvuvud taget är en dröm för många av EU:s makthavare. Det finns förvisso inget konkret förslag ännu och det är oklart hur det skulle gå till. Men man kan vara rätt säker på att eIDAS i så fall blir en del av lösningen.

Man kan också notera att EU arbetar med att möjliggöra gränsöverskridande tillgång till patientjournaler inom sjukvården (European Health Data Space, EHDS). För att ett sådant system ska fungera krävs sannolikt tillförlitlig identifiering över nationsgränser, vilket i praktiken pekar mot eIDAS – och därmed ökade krav på statligt utfärdade e-legitimationer.

eIDAS som infrastruktur öppnar för ökad centralisering av identitetsdata, vilket i förlängningen kan möjliggöra mer övervakning och kontroll av medborgarna. Det har till exempel redan förts resonemang om system för att mäta och reglera individers klimatavtryck. Tillämpningsområdena är potentiellt mycket omfattande – med eller utan goda föresatser.

Sammanfattningsvis: Sverige inför en statligt e-legitimation, vilket på nationell nivå i huvudsak mest blir en aktör till på marknaden. Riskerna handlar mer om hur ett svenskt eID kan komma att integreras i EU:s eIDAS och hur det senare kommer att användas.

• Regeringen inför en statlig e-legitimation »
• Direkt till lagrådsremissen, PDF 129 sidor »

CC0

EU vill stoppa Grok

26 januari 2026 av Henrik Alexandersson

EU vill att xAI drar tillbaka Grok från den europeiska marknaden. Om inte kan man tänka sig att förbjuda detta AI-verktyg.

EU har startat en utredning mot xAI:s verktyg Grok. Enligt tyska Handelsblatt är målet att få bort Grok från den europeiska marknaden. Detta antingen genom att få xAI att frivilligt dra tillbaka tjänsten här eller genom att förbjuda den.

Skälet skall vara att Grok har använts för att generera lättklädda och möjligen även pornografiska bilder av verkliga människor. Till exempel har näringsminister Ebba Busch avbildats i bikini.

xAI har dock redan för en vecka sedan meddelat att Grok vidtagit tekniska åtgärder för att stoppa manipulation av bilder och filmer som visar riktiga människor i sexuella situationer. Men det räcker inte för EU-kommissionen.

Nu finns det massor av olika tjänster för AI-stödd bildgenerering som låter folk göra samma sak som EU kritiserar Grok för, såväl online som i form av fristående program som användarna kan köra på sina egna datorer. Men de tycks EU-kommissionen inte bry sig om.

Det är svårt att bortse från misstanken att Grok behandlas hårdare än andra – inte minst eftersom dess ägare är politiskt kontroversiell i EU. Vilket i så fall rimmar illa med idén om ett öppet och fritt samhälle där olika idéer kan mötas och brytas mot varandra.

Men problemet är större än så: Grok är inte bara ett verktyg som kan generera bilder – utan en allmän AI-modell på samma sätt som till exempel ChatGPT. Det vill säga ett verktyg för att söka kunskap, göra research och sammanställa information.

EU vill alltså vidta åtgärder mot en delfunktion som riskerar att slå mot hela modellen. Återigen kan man fråga sig om EU:s politiker begriper vad de sysslar med.

Att tvinga Grok att lämna den europeiska marknaden vore ett skott mot fri information och kunskapsinhämtning. Det kommer att ge oss färre modeller, baserade på mindre träningsdata och begränsad metodpluralism. Det vore ett skott mot fri kunskapsbildning bara för att man ogillar Elon Musk.

Själv använder jag normalt fyra eller fem olika allmänna AI-tjänster, varav Grok är en. På detta sätt kan jag minska risken för att AI hallucinerar. Jag kan få fler infallsvinklar och mer information. Jag hittar fler källor. Och jag kan fördjupa min analys genom att resonera med olika modeller.

Men nu vill EU alltså stoppa en av dessa AI-plattformar. Det gör mig genuint upprörd. Man vill begränsa informationens mångfald. Man vill inskränka vår tillgång till fakta och kunskap. Man vill göra det svårare för oss att hitta källor. Det är rent auktoritära fasoner.

Vad är det för information EU-kommissionen vill hindra oss från att få tillgång till – och varför? På vilket sätt vore det bra för Europa med begränsad tillgång till existerande information?

TILLÄGG/EDIT: Jag begriper inte riktigt hur EU tror sig kunna blockera Grok. Om jag förstår rätt kan EU bara driva igenom tillfälliga åtgärder. EU kan utreda, bötfälla, kräva ändringar, och i extremfall begära tillfälliga åtgärder. Man kan göra livet så juridiskt och ekonomiskt dyrt att bolaget själv drar sig ur EU. Och skapa ett läge där app-butiker, betalningsförmedlare och molnleverantörer backar. Men makten ligger hos medlemsstaterna. De kan beordra DNS- eller IP-blockering, kräva app-butiksnedtagning och använda nationell lag. Och det är nog inte otänkbart att några vill göra.

• SvD/TT: Grok utreds efter fejkade sexbilder »
• Reuters: EU Commission to open proceedings against Grok on Monday, reports Handelsblatt »
• Handelsblatt: EU-Kommission eröffnet Verfahren gegen Chatbot Grok »

CC0

EU-lagar öppnar för åsiktsregistrering

22 januari 2026 av Henrik Alexandersson

När politiker vill ha ID-krav på sociala medier öppnar de för åsiktsregistrering.

Politiker runt om i världen diskuterar ID-krav för sociala medier. Tydligast med detta krav i Sverige är Socialdemokraterna som uttalat vill förbjuda anonyma konton – och att politiken »tar kontroll över utvecklingen«.

Men med ID-krav följer en påtaglig risk att man kan registrera vem som tycker vad. Detta är uppgifter som sedan kan komma att användas mot dig. Ifall du tycker fel.

I Sverige är det förbjudet för staten att registrera folks politiska åsikter. Detta är reglerat i grundlagen. (RF 2:3)

Vad gäller företag och andra privata aktörer gäller GDPR, som ger ett visst skydd mot åsiktsregistrering. GDPR kräver dataminimering, ändamålsbegränsning, begränsningar mot känslig profilering samt transparens gentemot användaren.

Risken är dock att många användare förlorar detta skydd genom att slentrianmässigt ge sitt samtycke till undantag i sociala mediers användarvillkor.

Viss lagstiftning – som EU:s Digital Services Act (DSA) – skapar samtidigt starka incitament för åsiktsanalys och åsiktsprofilering. Den ålägger plattformarna att göra riskbedömningar vad gäller samhällspåverkan, systemrisker och hot mot demokratin.

Detta kräver att sociala medier analyserar politiskt innehåll, identifierar användargrupper, kartlägger spridningsmönster, drar slutsatser om åsikter, samt ägnar sig åt beteendeanalys och mönsterigenkänning.

Även om det i dessa fall inte är staten som registrerar åsikter är det ändå den som indirekt kräver att det sker. På så sätt outsourcar staten en verksamhet som den själv inte får bedriva.

Hanteringen av metadata är i praktiken mindre reglerad. Detta trots att sådan data kan vara nog så effektiv vad gäller att identifiera politiska åsikter och att bygga sociogram.

Exempel på metadata är vem du kommunicerar med; när, hur ofta och hur länge detta sker; vilka konton du följer; vilka inlägg du delar och interagerar med; vilka ämnen du återkommer till samt hur ditt beteende förändras över tid.

Användning av metadata är juridiskt diffus, politiskt användbar och demokratiskt riskabel. Den förre NSA- och CIA-chefen General Michael Hayden konstaterade att »We kill people based on metadata.«

Enda sättet att inte bli indirekt åsiktsregistrerad är att vara anonym och verka under pseudonym på sociala medier.

Vilket allt fler politiker vill sätta stopp för. De vill kunna koppla åsikter och metadata till identitet. Som sedan kan lagras, jämföras, delas och begäras ut. Finns informationen kommer den att användas.

CC0

Handelskrig om IT mellan EU och USA?

19 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Vår IT-infrastruktur, tekniska utveckling och möjligen även vår yttrandefrihet hotas vid ett handelskrig mellan EU och USA.

Det spekuleras i media om att amerikanska digitala tjänsteföretag – som sociala medier – kan bli föremål för EU:s »handels-bazooka« (Anti-Coercion Instrument). Detta som svar på president Trumps aviserade nya tullar med anledning av hans anspråk på Grönland.

ACI kan bland annat innebära…

Skatter och avgifter på digitala tjänster specifikt riktade mot amerikanska plattformar.
Begränsningar av marknadstillträde på den inre marknaden – till exempel blockeringar, strängare dataskyddsregler och förbud mot vissa funktioner.
Investeringsrestriktioner och krav på licenser.
Tullar, avgifter, licenser och tillträdeskrav för relaterade varor och tjänster.
Begränsningar i patent- och licensrättigheter.
Förbud mot vissa affärsmodeller.
Krav på lokal etablering.
Krav på EU-baserad databehandling.
Utestängning från offentlig upphandling och förlorade ramavtal.
Inget tillträde till EU-finansierade projekt.
Mer aggressiv tillsyn och sanktionspraxis.

Detta skulle för övrigt passa vissa av EU:s ledare och medlemsstater fint vad gäller sociala medier, även utan Grönlands-kopplingen. Vilket de möjligen kan komma undan med genom att göra yttrandefrihetsfrågor till handelsfrågor.

Handels-bazookan drabbar inte bara sociala medier utan även till exempel AI-tjänster, sökmotorer, datacenter, molntjänster, betal- och finanstjänster, app-butiker, streaming, digital distribution, telekom- och nätverksutrustning, satellitkommunikation (Starlink), positioneringstjänster, konsulttjänster, företags-IT, offentlig IT och konsumentelektronik.

För att inte tala om vad en begränsning av sociala medier skulle kunna ställa till med.

Att aktivera EU:s handels-bazooka skulle få dramatiska konsekvenser, på båda sidor Atlanten. Oklart vem som skulle drabbas hårdast. USA, som har ett handelsöverskott på området? Eller EU som hamnar än mer på efterkälken vad gäller utveckling och användning av modern teknik?

Gör inte detta. Två fel gör inte ett rätt.

CC0

Brittiska regeringen överväger att blockera X

11 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Storbritanniens Technology Secretary Liz Kendall säger enligt BBC att landets digitala tillsynsmyndighet Ofcom har regeringens fulla stöd om den bestämmer sig för att blockera X (Twitter).

Detta kommer efter att AI-plattformen Grok (som kan nås via X) genererat deepfakes där människor ovetande / mot sin vilja försatts i mer eller mindre avklädda sammanhang. Vilket i förvisso är ett problem. Men kanske även en förevändning…

Nu tycks det svårt att få fram några exempel för att kunna bedöma hur allvarligt detta är. Allt jag sett är ett par bilder på premiärminister Keir Stramer i bikini. (I Sverige har tydligen även vice statsminister Busch fått sitt huvud inklippt på en kvinnokropp iförd bikini.)

Innan vi går vidare skall påpekas att X har nolltolerans mot innehåll med barn i sexuella situationer och att kränkande deepfakes är olagliga i de flesta länder. Och olagligt innehåll skall plockas bort.

Frågan är dock varför man går efter just X/Grok då samma sak går att göra även med andra AI-verktyg, med Photoshop eller med sax och klister.

Svaret kan vara att politikerna ogillar X på grund av ägaren Elon Musks politiska åsikter och band till president Trump. Och att X har högre till tak vad gäller politiska åsikter än de flesta andra sociala media. Vilket irriterar makthavare som driver ett annat narrativ.

Här är det kanske säkrast att skjuta in att jag i mångt och mycket inte alls håller med Musk. Jag tror även att han skulle vinna på att göra lite bättre research inför sina egna postningar – om inte annat för att slarv, generaliseringar och faktafel gör att hans inlägg ibland kan avskrivas direkt. Som världens rikaste man borde han ha råd att hålla sig med researchers – om han vill publicera vattentäta poster som ger verklig impact.

Nåväl. Hela detta drev kan alltså vara på väg att landa i att Storbritannien (och kanske Australien) blockerar X. Vilket vore ett misstag som kan få dramatiska konsekvenser.

Vid sidolinjen står EU:s politiker och funderar på om de kanske skall göra samma sak. De bråkar också med Musk och X – vilket i vart fall delvis lär bero på att de ogillar vad som publiceras på plattformen. Politiker ogillar alltid när folk ifrågasätter, käftar emot och lägger sig i.

Att blockera X är inte bara att blockera sådant man ogillar. X är idag en av världens ledande nyhetskanaler. När det till exempel gäller Ukraina och Iran kan nyhetsrapporteringen på X vinna med flera dygn innan samma sak rapporteras av traditionella media. Om alls.

X är dessutom en utmärkt kanal för att hålla sig ajour med vad som sägs och skrivs i traditionell utländsk media.

Det är också en fråga om urval. På X kan man läsa om stort och smått, medan vanlig media gör ett urval som utestänger viktiga nyheter, förslag och politiska händelser. Inte minst vad gäller nätfrågorna och löpande EU-politik i allmänhet.

X är också ett viktigt verktyg för demokratisk delaktighet och aktivism. Till exempel är det tveksamt om kampanjen mot Chat Control 2 i Sverige och resten av EU hade lyckats utan X som kanal för att samla och sprida information och för att samordna kampanjen över nationsgränserna. Till våra politiska makthavares förtret.

För oss är X den kommunikationskanal där vissa av våra texter får ordentlig spridning och ibland kan nå tiotusentals läsare utanför vår blogg. Vilket är information som annars inte skulle nå många av de nätanvändare som berörs av de frågor vi rapporterar om.

Avslutningsvis kan man fundera över om det verkligen är en bra idé att kriga mot X i den rådande politiska röran med Trump, handelstullar och annat som – rätt eller fel – kommit att kopplas samman med yttrandefriheten i EU. Speciellt som relationen mellan EU och USA just nu kan få gepolitiska konsekvenser, till exempel vad gäller Ukraina och Grönland.

Länkar:
• BBC: Musk says X outcry is ’excuse for censorship’ »
• Euractiv: UK Prime Minister Starmer seeks support for international X ban »
• Telegraph: If Starmer bans X, we are joining the ranks of tyranny »
• RtN: Starmer’s Looking for an Excuse to Ban X

CC0

Tillrättalagt om Chat Control med EU-ministern

9 januari 2026 av Henrik Alexandersson

EU-ministern putsar på regeringens anseende i frågan om Chat Control.

EU-minister Jessica Rosencrantz (M) intervjuas i Svenska Dagbladet. Bland annat kommer samtalet in på Chat Control. Ministern säger vad hon förväntas säga, det vill säga så lite som möjligt.

»Det är en komplex fråga där regeringen hela tiden har försökt balansera olika viktiga principer. Det ena är att vi ser fruktansvärda övergrepp mot barn och unga online, som vi såklart vill hitta verktyg för att komma åt. Samtidigt vill vi värna den personliga integriteten och se till att de verktyg som måste användas är väl avvägda.«

I intervjun säger hon sig vara nöjd med ministerrådets position om att det skall vara frivilligt för meddelandetjänster att skanna innehållet i sina användares elektroniska meddeladen. Vilket inte var den linje den svenska regeringen drev i EU:s ministerråd.

Notera även att ministerrådets linje fortfarande är urskiljningslös masskanning av folks meddelanden utan misstanke om brott.

Det är ministerns jobb att få regeringen att se hygglig ut. Men intervjun ger inte en fullständig bild av verkligheten. Och det handlar inte bara om den integritetsaspekt som hon tar upp.

Som den skickliga politiker hon är lyckas EU-ministern ducka hela säkerhetsdebatten kring kryptering – i vilken den svenska regeringen intog en aggressiv och problematisk position.

Den 14 september 2023 presenterades regeringens linje för riksdagens EU-nämnd. »En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, t.ex. genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«

Det vill säga client-side-scanning med spionprogram på system- eller applikationsnivå på alla telefoner, plattor och datorer.

Så även om ministern säger sig vara nöjd med ministerrådets beslut, så är det inte den linje den svenska regeringen drev.

For the record.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Nätcensur: Bryr sig EU om användarnas rättigheter?

8 januari 2026 av Henrik Alexandersson

EU tycks vara mer intresserat av att censurera innehåll online än att försvara användarnas yttrandefrihet enligt samma regelverk.

EU-kommissionen jagar som bekant sociala medier för att de påstås ha bristande transparens och förvirrande märkning av verifierade användare, i strid med unionens Digital Services Act (DSA). Med Trusted Flaggers inför man ett slags statligt godkända nätcensorer. Och man vill se åtgärder mot »skadligt men lagligt« innehåll.

Men kommissionen uppvisar mindre eller inget engagemang vad gäller att upprätthålla användarnas rättigheter enligt samma regelverk.

DSA stadgar i artikel 17-21 bland annat följande i de fall ett inlägg som inte är olagligt tagits bort, skuggbannas eller om en användare stängts av:

Steg 1: När en plattform agerar mot innehåll eller konto måste den lämna ett »statement of reasons« till användaren. Det skall bland annat innehålla uppgifter om:
• vilken åtgärd som vidtagits (borttagning, begränsning, nedprioritering, avstängning)
• om beslutet grundas på lag eller på plattformens egna regler
• vilken regel man menar har brutits
• om automatiserade system använts

Så långt gör de flesta plattformar vad de skall, om än med automatiserade meddelanden. Men sedan blir efterlevnaden sämre.

Steg 2: Plattformar måste ha ett internt klagomålssystem som är:
• lättillgängligt
• gratis
• skäligt snabbt
• bemannat av människor
Användaren har alltså rätt att få beslutet omprövat på ett meningsfullt sätt.

Vilket är något som i praktiken inte är tillgängligt i Sverige. Istället görs nya automatiserade bedömningar (om alls) som sedan meddelas av samma automatiserade system. Detta är problematiskt då maskiner kan ha svårt att förstå till exempel kontext, humor och satir. Och frustrerande för användare som upplever att ingen tar deras argument på allvar.

Steg 3: Om man inte är nöjd efter en intern överklagan skall man kunna vända sig till ett certifierat, oberoende tvistelösningsorgan. Något sådant finns inte i Sverige.

Det är i sammanhanget upp till varje medlemsstat att sätta upp sådana tvistelösningsorgan som är opartiska och sakkunniga i digital rätt. I Sverige är Post- och telestyrelsen (PTS) som Digital Services Coordinator ansvarig för att så sker.

Men man har, som i de flesta andra medlemsstater, inte prioriterat detta. Länder som idag har eller är på väg att sätta upp sådana funktioner är (vad vi lyckats hitta) Tyskland, Irland, Frankrike och Nederländerna.

Steg 4: DSA slår uttryckligen fast att användare alltid har rätt till rättslig prövning (domstol) av sitt fall. Detta gäller även om innehållet rör »hat«, »desinformation« eller andra politiskt känsliga frågor och även om plattformen hänvisar till sina egna villkor. Detta har så vitt vi vet aldrig skett i Sverige.

Tar man ett steg tillbaka och betraktar helheten tycks det alltså som att EU-kommissionen är mindre intresserad av att upprätthålla användarnas rättigheter – än av att se till att plattformarna uppfyller övriga byråkratiska krav och begränsar yttranden som anses »skadliga« även om de är lagliga.

Det börjar bli läge för någon pigg ledamot i Europaparlamentet att fråga kommissionen varför.

Om inget görs för att etablera tvistlösningsmekanismer enligt ovan i Sverige kan det vara läge att gå till EU-domstolen. (Det skulle i praktiken behöva gå via svenska förvaltningsdomstolar, som kan begära förhandsavgörande från EU-domstolen.) Detta kan i så fall användare som anser sig felaktigt behandlade och förnekade sina rättigheter ovan göra.

Om EU skall reglera sociala medier – då borde användarnas rättigheter stå i främsta rummet.

CC0

Chat Control – håll motståndet levande

7 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Bara för att Chat Control 2 gått in i förhandlingar bakom stängda dörrar får motståndet inte tystna. Tvärtom är det nu viktigare än någonsin.

EU-kommissionens förslag om att granska innehållet i folks elektroniska meddelanden har visserligen vattnats ur och nu gått in i förhandlingar bakom stängda dörrar. Men det innebär inte att motståndet kan skruvas ner. Tvärtom kan det just nu vara viktigare än någonsin att hålla frågan levande.

Men låt oss börja med en snabb tillbakablick. EU:s ePrivacy-direktiv gav ett starkt skydd för medborgarnas elektroniska korrespondens. Så starkt att den skanning efter material med övergrepp mot barn som många operatörer frivilligt ägnade sig åt skulle bli omöjlig. Därför gjorde man ett undantag – Chat Control 1 – för att denna verksamhet skulle kunna fortsätta.

Men EU-kommissionen var inte nöjd. Förra EU-kommissionären Ylva Johansson föreslog att denna skanning skulle bli obligatorisk och att den skulle medföra en granskning med AI av innehållet (även text och ljud) i alla elektroniska meddelanden, IP-samtal, filer som lagras i molnet med mera.

Detta är en verksamhet vars syfte lätt kan utökas – vilket ofta sker med övervakningslagar.

Chat Control 2 skulle även gälla totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden. Ylva Johansson framhärdade i den märkliga uppfattningen att det går att granska innehållet i meddelanden som är krypterade från avsändare till mottagare utan att öppna dem. Som »en knarkhund«. Vilket är nonsens. (En knarkhund analyserar luften runt ett föremål – inte innehållet i en förseglad behållare.)

Idag är företag, myndigheter, privatpersoner, dissidenter, visselblåsare och många andra beroende av totalsträckskryptering för säker kommunikation. Att skapa »bakdörrar« skulle göra människor med ett fullt giltiga skäl för sådan säker kommunikation – i hela världen – sårbara för cyberbrottslighet, spionage och angrepp. För oliktänkande i skurkstater är det rent av en fråga om liv och död.

Europaparlamentets utredningstjänst, kommissionens och ministerrådets egna rättstjänster, EU:s dataskyddsmyndighet, FN:s människorättskommissionär samt tusentals forskare, säkerhetsexperter, jurister och andra varnade för att Chat Control 2 är en uppenbar kränkning av vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation.

Till och med EU-kommissionen själv noterade i sitt förslag att det strider mot såväl rätten till privatliv som yttrandefriheten och skyddet för persondata. Med mera. Men konstaterar i nästa andetag att man ändå anser intrånget acceptabelt.

Här är det värt att påminna om den princip som EU-domstolen redan formulerat: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Europaparlamentet sa i unikt bred enighet nej till Chat Control 2 i alla dess centrala delar. Före EU-valet. Vilket förhoppningsvis står sig, även om vissa politiska grupper är splittrade.

Men i EU:s ministerråd körde frågan fast – i åratal. Ett antal olika förslag lades fram. Det senaste i raden föreslog client-side-scanning – det vill säga spionprogram på alla telefoner och datorer, som kontrollerar innehållet i våra meddelanden innan de krypteras och sänds iväg. På så sätt menade man sig respektera rätten till krypterad kommunikation. Det är hårklyverier.

I slutet av förra året gick det dock inte att komma längre i ministerrådet, då tunga länder som Tyskland, Österrike och Polen sa nej. (Den svenska regeringen har dock konsekvent röstat ja till Chat Control 2, trots att M och L gick till val på att säga nej till förslaget i EU-valet 2024.)

I december kom ministerrådet därför fram till att det är bättre att fortsätta som tidigare (Chat Control 1), med frivillig skanning hos de meddelandetjänster som vill och som informerar sina användare om det i villkoren.

Med tillägget att ministerrådet vill se en åldersgräns för meddelandetjänster och meddelande-appar. Vilket känns orealistiskt och ogenomtänkt.

Nu är inte heller Chat Control 1 oproblematisk. Det handlar fortfarande om att skanna innehållet i en stor del av befolkningens elektroniska meddelanden utan misstanke om brott. Men alternativ som respekterar sina användares privatliv kommer i vart fall att vara tillåtna.

Efter ministerrådets ställningstagande har ärendet gått vidare till trilogförhandling mellan kommissionen, rådet och parlamentet – bakom stängda dörrar. Och här finns skäl för oro.

Nu när den offentliga kritiken är satt på paus och förhandlingarna flyttat in i slutna rum kan vad som helst hända. Visserligen måste både ministerrådet och Europaparlamentet i slutändan godkänna den kompromiss man kommer fram till. Men det är nu som dåliga delar av Chat Control 2 kan få nytt liv och helt nya problematiska detaljer kan tillföras i smyg.

Därför måste motståndet och opinionsbildningen mot Chat Control 2 fortsätta.

Europaparlamentets förhandlare skall veta att det finns ett offentligt tryck för att de skall stå fast vid sitt nej. Ministerrådet skall veta att det kommer att bli bråk igen om dess förhandlare fulspelar. Och EU-kommissionen skall veta att vi kräver att den försvarar våra grundläggande fri- och rättigheter – som är en del av EU:s fördrag.

Denna dossier är fortfarande öppen. It ain’t over til the fat lady sings.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Zensursula

6 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Videon ovan är 16 år gammal. Den handlar om Ursula von der Leyen, som då var tysk familjeminister. Idag är hon EU-kommissionens ordförande. Och ytterst ansvarig för alla dessa förslag om att begränsa internets frihet och det fria ordet i Europa.

2009 föreslog hon blockering av web-sidor. Barnporr, förvisso. Men vi vet ju att ändamålet brukar utökas med tiden. Och blockering kan leda till collateral damages på siter som inte alls har med saken att göra. Plus att kritikerna menade att förslaget var grundlagsvidrigt.

Debatten var intensiv i sociala medier och bloggar. Det skrevs petitioner, ordnades protester och satiriska kampanjer mot von der Leyen under taggen #Zensursula. Som i videon ovan.

Lagen antogs men trädde aldrig i kraft. Man kom fram till att det är bättre att ordna så att att denna typ av innehåll helt tas bort från nätet, istället för att bara blockeras.

Så nu kära läsare… Skriv en bra, aktuell, kul, kort och kärnfull låttext om EU, internets frihet och/eller yttrandefrihet som återanvänder Zensursula. (Man skall aldrig kasta bort ett bra varumärke.) Skriv på svenska eller engelska. Och ange om du vill ha cred eller vara anonym.

Inspiration kan du hitta här: 2026 – EU stärker greppet om internet »

Sänd ditt förslag till hax(at)femtejuli.se. Sedan kastar vi in det eller de bästa förslagen i AI-musikmaskinen och ser vad som kommer ut. Och publicerar resultatet som en video här. Vem vet, vi kanske kan skapa en hit.

Seriöst. Förslagen om att reglera och begränsa det fria ordet online i EU börjar bli många och von der Leyen är pådrivande. Därför bör hon få personifiera sin politik. På samma sätt som Ylva Johansson fick fick bli ansiktet för Chat Control 2.

CC0