• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

EU

Denna kategori använder vi för att samla nyheter och poster som har med EU att göra. Idag kommer de flesta initiativ som gäller internetfrågorna därifrån - för att sedan bli lag i medlemsstaterna.

DSA ger EU:s makthavare nya problem

30 december 2025 av Henrik Alexandersson

Med Digital Services Act (DSA) har EU lagstiftat först och tänkt sedan. Nu börjar konsekvenserna bli synliga.

I en tidigare bloggpost pekade vi på att det är medlemsstaterna – inte EU – som kan besluta om att innehåll på nätet skall plockas bort, om det strider mot nationell lag eller EU-lagstiftning.

Vad DSA gör är att »harmonisera« processen så att den fungerar ungefär likadant i hela unionen. Till stöd för detta bygger man upp en ny struktur och en ny byråkrati. Vilket bidrar till att cementera dålig och problematisk lagstiftning ute i medlemsstaterna.

Till exempel kan Tyskland fortsätta att straffa användare som förolämpat andra – eftersom det bygger på lokal lag oavsett vad EU tycker.

Låt säga att USA belägger EU med strafftullar som en reaktion på att Europa inskränker det fria ordet på amerikanska nätplattformar. I det läget kan EU inte upphäva nationella inskränkningar av yttrandefriheten. Det kan bara respektive medlemsstat göra. Men alla drabbas av strafftullarna.

På så sätt får även Sverige lida för att Tyskland genomför gryningsraider mot folk som uttryckt sin frustration online.

Dessutom ställer EU krav på stora sociala medier att motverka »systemrisker« och »skadligt men lagligt« innehåll. Vilket kan tolkas lite hur som helst.

Till att börja med skall staten inte kunna kräva censur av innehåll som är lagligt. Antingen är något tillåtet (defaultläget) eller så är det förbjudet – utifrån lagar som formats i en öppen demokratisk process.

Makten skall utövas under lagarna och domstolarna skall upprätthålla lagen. Inte agera utifrån hur man känner och tycker att det borde vara – oavsett hur goda intentioner man har.

Vagheten är det stora problemet. DSA kräver att de stora sociala medierna skall censurera utan att närmare specificera vad det är som skall vara förbjudet att yttra.

Tänk vilket liv det hade blivit om man hade börjat kräva att dagstidningarna skall censurera laglig information som EU-kommissionen ogillar.

EU har dessutom givit sig själv makt att straffa sociala medier som bryter mot DSA:s krav på synnerligen omfattande compliance och administration med astronomiska böter.

Inte nog med att EU börjar bete sig som Kina och Ryssland. Då internet är gränslöst drabbas även användare i resten av världen av EU:s pekpinnar om vad som anses vara acceptabelt eller ej.

Håller vi på att förvandlas till de skurkstater vi annars kritiserar för bristande fri- och rättigheter?

När detta även drabbar amerikanska användare och därmed åsidosätter deras faktiska yttrandefrihet är det inte konstigt att reaktionerna från Washington blir kraftiga.

Det är som vanligt i EU. Man rusar in i saker utan att tänka. Ingen lyssnar på de varnande röster som hörs på vägen. Först lagstiftar man. Sedan uppstår debatt. Därefter tar man reda på fakta. Och sedan står man där med eftertankens kranka blekhet.

I sammanhanget verkar det som att vissa av EU:s makthavare har en övertro på DSA. Vilket kan utläsas i tämligen arroganta uttalanden om att nu är det vi som bestämmer vad som får sägas på internet. Skulle saken prövas rättsligt är det troligt att de inte skulle ha något annat formellt mandat än att verka för att uppenbart olagligt innehåll plockas bort.

DSA är ett onödigt, byråkratiskt, klåfingrigt extra lager av reglering – ovanpå medlemsstaternas lagstiftning. Att olagligt innehåll skall plockas bort kräver ingen ny lagstiftning. I övrigt skall samma regler gälla på som utanför internet.

Därför bör EU:s Digital Services Act skrotas. Internet skulle fungera ändå.

CC0

Arkiverad under: Censur, Digital Services Act, EU, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

Skarpt förslag om ID-krav och åldersgränser för sociala medier på gång i EU

29 december 2025 av Henrik Alexandersson

ID-krav och åldersgränser för sociala medier är på väg upp på EU:s dagordning. Det är en prioriterad fråga för Irland under landets EU-ordförandeskap.

Irland vill använda sitt EU-ordförandeskap under andra halvåret 2026 till att lägga fram »väldigt spännande förslag« om ID-krav och åldersgränser för sociala medier. Detta är extra intressant då många av dessa plattformar har sina Europakontor i Irland.

Man kan utgå från att förslaget kommer att få stöd från bland andra Frankrike, Spanien, Belgien, Grekland och Danmark. Som förebild pekar man på Australien.

Grundproblemet är att detta kommer att göra det omöjligt att vara anonym på sociala medier. Vilket kommer att drabba visselblåsare, människor med skyddad identitet, folk som vill slippa bli trakasserade för sina åsikter – och många andra som har fullt giltiga skäl för att vilja vara anonyma.

Inte minst gäller detta den som använder sin yttrandefrihet för att kritisera eller utmana staten – då den kan bereda sig tillgång till de lagrade personuppgifterna.

I sammanhanget är det värt att notera att Europaparlamentet i samband med sin behandling av Chat Control 2 tydligt försvarar rätten att vara anonym online. Men det återstår att se hur länge den linjen håller, nu när det gått politiskt mode i att kräva åldersgränser online.

Intressant nog sammanfaller det irländska EU-ordförandeskapet med den svenska valrörelsen. Och i Sverige driver Socialdemokraterna ID-krav och åldersgränser som en profilfråga. Även Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna kan antas gå på samma linje, även om det återstår att se.

Så möjligen kan detta bli en fråga i riksdagsvalet 2026. Det är med andra ord dags att börja formera motståndet såväl på svensk nivå som i EU.

Här är det värt att påminna om vad svensk grundlag har att säga.

Tryckfrihetsförordningen säger att man skall kunna yttra sig anonymt, att källor ej får efterforskas och att skyddet gäller även om man använder tekniska mellanhänder.

Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen förbjuder förhandscensur, vilket kan vara relevant om man tvingas identifiera sig och godkännas innan man får yttra sig.

Regeringsformen förbjuder registrering av politiska åsikter, ideologisk tillhörighet och religiös övertygelse – något som i praktiken möjliggörs om yttranden på sociala medier kopplas till verifierad identitet.

• Ireland eyes EU social media age checks laws for 2026 Council presidency »
• Simon Harris says Ireland to lead EU drive for ID-verified social media »

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Länktips, Nätkultur, Privatliv, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: ålderskontroll, anonymitet

DSA: Vilken makt att censurera har EU?

28 december 2025 av Henrik Alexandersson

EU kan censurera information och blockera sociala medier – via medlemsstaterna, efter rättslig prövning. Och så finns de informella sätten…

Det börjar hetta till i debatten om yttrandefriheten online i EU. Detta leder oss till frågan vilken makt EU-kommissionen egentligen har enligt unionens Digital Services Act (DSA).

I grunden säger DSA att olagligt innehåll på nätet skall avlägsnas. Vilket man knappast behöver en lagstiftning på hundratals sidor för att göra – eller egentligen någon ny lagstiftning alls.

Sedan blir det mer komplicerat. EU-kommissionen har inte någon direkt befogenhet att censurera enskilda inlägg eller begränsa lagligt innehåll. Men…

Begreppet »olagligt innehåll« definieras som information som inte är förenlig med unionsrätten eller gällande nationell rätt.

Bland nationella brott i EU kan nämnas information om abort och homosexualitet, hädelse, majestätsbrott, »hat« och förolämpningar (se till exempel Tyskland). Vilka på sätt och vis blir brott i hela EU (eller rent av hela världen) när DSA applicerar nationella lagar på plattformar som inte har nationsgränser.

Det är alltså nationella rättsliga eller administrativa myndigheter som har befogenhet att utfärda förelägganden om att en plattform skall agera mot olagligt innehåll.

(Men man tycks räkna med att olagligt innehåll tas bort ändå – utan föregående rättslig prövning – om plattformarna uppmärksammas på det av till exempel Trusted Flaggers.)

En åklagare eller annan rättsligt behörig myndighet i ett EU-land kan i sammanhanget utfärda gränsöverskridande nedtagningsorder för innehåll som finns på plattformar och servrar i en annan medlemsstat – även om innehållet ifråga inte är olagligt i den senare.

Här skall också nämnas att EU är inne i en process för att göra hat och hot till »EU-brott« med en gemensam definition och minsta straffsats i hela EU. Dock har man svårt att komma fram till någon hanterbar definition av »hat«.

Vad gäller mycket stora onlineplattformar (VLOPs) skall EU-kommissionen granska om dessa gör tillräckligt för att begränsa »systemrisker« – till exempel spridning av olagligt innehåll eller genom vad man lite svävande kallar negativa effekter på demokratiska processer.

Det är inom denna ram som de stora aktörerna även förväntas motverka innehåll som anses »skadligt« även om det inte är olagligt. Vilket då antas ske »frivilligt« – med stöd i de användarvillkor politikerna alltid vill att plattformarna skall skärpa.

Vid extraordinära omständigheter (till exempel krig eller pandemier) som utgör ett allvarligt hot mot allmän säkerhet, kan kommissionen kräva att plattformar bedömer hur deras tjänster bidrar till hotet och att de sedan vidtar »frivilliga« åtgärder för att begränsa spridningen av viss information.

Trots att de tvingas vara vaksamma på alla dessa risker får plattformarna inte åläggas en allmän skyldighet att övervaka allt innehåll. Detta är tänkt som ett skydd mot omfattande automatiserad censur. (Men de kan göra det ändå, mer eller mindre frivilligt.)

EU kan också begränsa tillgången till en plattform. Alltså blockera den. Detta om man redan försökt stoppa en överträdelse genom andra medel som böter eller vite utan att lyckas.

Detta gäller vidare om överträdelsen fortsätter och orsakar vad man kallar allvarlig skada som inte kan undvikas på något annat sätt. Samt om VLOPer underlåtit att följa beslut eller handlingsplaner för att hantera systemrisker.

Vid en viss punkt kan man alltså begränsa tillgången till X om den nuvarande konflikten eskalerar.

Det sker i så fall genom att relevant nationell digital samordnare (i X fall Irland) under DSA vänder sig till en behörig rättslig myndighet (åklagare/domstol) för att begära ett beslut om tillfällig begränsning av tillgången till tjänsten eller onlinegränssnittet.

Innan en sådan begäran görs skall kommissionen ge berörda parter minst 14 arbetsdagar på sig att lämna skriftliga synpunkter. En begränsning av tillgången skall i princip gälla i fyra veckor. Den kan förlängas, men varje förlängning kräver en ny bedömning och beslut av den rättsliga myndigheten.

Åtgärden får inte gå utöver vad som är strikt nödvändigt. Den skall vidare utformas så att den inte medför någon orimlig begränsning av tillgången till laglig information för användarna. Vilket är fina ord som dock har högst oklar betydelse om det kommer till skarpt läge.

Man kan även använda formella rättsliga processer (eller informella påtryckningar) för att tillfälligt utestänga en plattforms app från respektive app-store.

Så… ja. DSA ger utrymme för censur av visst innehåll och möjliggör även tillfällig blockering av hela plattformar / sociala medier. Men genom medlemsstaterna – och med föregående rättslig prövning.

Politikernas trick är dock, som sagt, att förmå plattformarna att plocka ner information som man tycker är olämplig (»skadlig men laglig«) ändå – genom användarvillkor och moderering.

På så sätt lyckas makten begränsa oönskade yttranden – utan att behöva genomgå den stökiga demokratiska process som lagstiftning i yttrandefrihetsfrågor kan vara.

• EU:s Digital Services Act »

Tidigare, relaterade texter:
• EU vill jämställa ”näthat” med terrorism »
• EU, nätcensur och hatlagstiftning (om Trusted Flaggers) »

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Länktips, Rättssäkerhet, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

EU: Pre bunking – källkritik eller förhandscensur?

26 december 2025 av Henrik Alexandersson

EU vill »vaccinera« befolkningen mot skadlig information redan innan den sprids.

De senaste dagarna har ett klipp (se nedan) med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen fått stor spridning. Det tycks härröra från Copenhagen Democratic Summit 2024 och handlar om hur EU tänker möta påverkansförsök och desinformation med »pre bunking« istället för »debunking«.

Det vill säga att förekomma felaktig information snarare än att bemöta den. Eller att »vaccinera« befolkningen mot sådan, som hon uttrycker saken. Vilket väcker massor av frågor.

Vill man göra en välvillig tolkning handlar det om att öva upp medborgarnas och samhällets förmåga till källkritik. Vilket naturligtvis är en bra sak. All information har en avsändare och alla avsändare har ett syfte med sin information.

Men som vanligt blir bilden betydligt mindre klar när man frågar sig: Hur?

Här rör man sig farligt nära en funktionell motsvarighet till förhandsgranskning. Man måste även fråga sig vad det är för yttranden som skall motverkas och vem som skall bestämma det.

Hur har man till exempel tänkt skilja mellan otillbörliga påverkansförsök från främmande makt och fullt legitim intern kritik? Hur ser gränsen ut och var skall den gå?

Diskussionen om pre bunking är en del av EU:s nya »demokratisköld«. Vi har tidigare noterat att den mest tycks gå ut på att försvara demokratin med byråkrati. (Se länkar nedan.)

European Democracy Shield har förärats med ett specialutskott i Europaparlamentet vars slutsatser skall upp till behandling inom den närmaste tiden. Ansvarig rapportör är den svenske moderaten Tomas Tobé.

Så vad är det då Ursula von der Leyen sagt? Här är en transkribering av videoklippet nedan:

»And finally, it takes resilience. As technology evolves, we need to build up societal immunity around information manipulation. Because research has shown that pre-bunking is much more successful than debunking. Pre-bunking is basically the opposite of debunking. In short, prevention is preferable to cure. Perhaps if you think of information manipulation as a virus, instead of treating an infection once it has taken hold, that is debunking, it is much better to vaccinate so that the body is inoculated. Pre-bunking is the same approach. Because this information relies on people passing it on to others. It is essential that people know what malign information’s influence is and what the techniques are that are behind it. And as the knowledge goes up, our chances of being influenced goes down. And that builds up the society resilience that we will need.«

Det tycks handla om att förutspå hur desinformation kan spridas och att ge människor verktyg att känna igen och avfärda manipulation innan den tar fäste i debatten.

Vilket vid första påseende kan låta klokt och vackert, tills man som sagt börjar försöka utreda exakt hur detta är tänkt att gå till.

Kommer det att leda till förhandsgranskning? Man avser ju att motverka yttranden innan de uppstår. I så fall kan det stå i strid med den svenska grundlagen som uttryckligen förbjuder förhandscensur.

Enligt den svenska tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen får det allmänna inte ingripa mot yttranden innan de offentliggörs. Staten får varken godkänna, stoppa eller villkora yttranden i förväg. Ansvar kan endast utkrävas i efterhand, och då genom lag och i domstol.

Detta bör rimligen gälla även när det rör sig om mönster, aktörer, tidpunkter och teman.

Hur lämpligt är det med ett system där politiker och tjänstemän – som har en egen agenda – styr informationsmiljön innan yttranden ens uttrycks? Vilka rättsmedel kommer att finnas för dem vars yttranden motverkas?

Och även om man inte censurerar utan »bara« begränsar spridningen av vissa yttranden kommer det att leda till att vissa perspektiv aldrig kan nå en bredare publik, även om de skulle vara relevanta. Vad som drabbas är beroende av EU-apparatens politiska dagsform.

Det är lite av Orwells Sanningsministerium över det hela.

Speciellt bör man vara skeptisk när det handlar om den EU-kommission som själv blivit påkommen med att ägna sig åt desinformation.

Till exempel när EU presenterade en riggad undersökning från sitt eget opinionsnstitut Eurobarometern som visade att 73% av svenska folket är för Chat Control 2 – samtidigt som en svensk Novus-mätning visade det rakt motsatta, att 72% är emot Chat Control 2.

EU-kommissionen genomförde alltså en riggad opinionsmätning som sedan användes i en betald EU-kampanj på X vars målgrupp bestämdes genom politisk micro targeting – vilket är förbjudet enligt EU:s egna nya nätlagar.

Det känns som att man håller på att skapa ett regelverk som är diffust och som kan användas lite hur som helst. Som med Digital Services Acts krav på att motverka och begränsa spridningen av innehåll på stora plattformar och sökmotorer som kan anses vara »skadligt« även om det inte är olagligt. Vilket har visat sig vara ett gungfly.

Naturligtvis skall felaktigheter bemötas och påverkansförsök som syftar till att destabilisera vårt samhälle bekämpas. Kritiken mot pre bunking handlar därför inte om att ursäkta desinformation – utan om att försvara den öppna debatten som metod.

Dock får jag en känsla av att »pre bunking« istället för »debunking« handlar om att EU:s ledare hellre vill censurera än att ta debatten i sak. Vilket riskerar att bli kontraproduktivt.

Tidigare texter om EU:s demokratisköld:
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium (november 2025) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »

Videon ovan är kopierad från X. Den är vad vi kan bedöma autentisk och tycks vara inspelad på Copenhagen Democracy Summit 2024.

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Länktips, Nätkultur, Propaganda, Rättssäkerhet, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: European democracy shield, Ursula von der Leyen

EU:s upphovsrättsdirektiv gav oss politisk censur

20 december 2025 av Henrik Alexandersson

EU:s hårt kritiserade upphovsrättsdirektiv från 2019 har lett till blockering av politiskt innehåll – trots att EU-domstolen slagit fast att så inte får ske.

2019 antogs med minimal marginal EU:s upphovsrättsdirektiv av Europaparlamentet. Det blev en del gnissel när det skulle införas i medlemsstaterna, men sedan blev det tyst. Så vad hände?

Den huvudsakliga kritiken riktades mot artikel 17 (tidigare 13) som gör nätplattformar ansvariga för vad deras användare laddar upp. Vilket i praktiken kraftigt urholkar deras tidigare budbärarimmunitet.

Här infördes ett ex ante-ansvar, det vill säga att man måste förhindra ett visst lagbrott (kränkning av upphovsrätten) i förväg. Vilket praktiskt sett bara kan ske med hjälp av uppladdningsfilter. Vilket i sin tur lett till överblockering.

I efterhand har EU-domstolen (mål C-401/19) gått in för att försöka skapa klarhet. Den kom fram till att artikel 17 endast är förenlig med yttrandefriheten om lagligt innehåll inte blockeras.

Domen säger att politisk satir, kritik och citat är särskilt skyddsvärda. Ändå sker blockering. Inte ett ord har ändrats i direktivet. Domen gör inte mycket mer än säger hur direktivet borde fungera. Vilket medlemsstaterna tycks strunta i.

Så hur ser det då ut på marken? Vilka konsekvenser har upphovsrättsdirektivet fått? Här är några högprofilerade fall…

I Tyskland har innehåll som citerar politiska partiers material i kritiskt syfte censurerats – trots att detta uppenbart faller inom undantagen för citat, kritik, parodi och pastisch enligt EU-rätten.

I Frankrike har samma öde drabbat klipp som kritiskt analyserat president Macrons tal.

I Spanien har innehåll om katalanska protester som använde korta nyhetsklipp (inom citaträtten) censurerats.

I Nederländerna har på samma sätt politiska videor om klimat- och migrationspolitik tagits ner eller begränsats automatiskt på grund av upphovsrätt till arkivklipp.

Detta trots att citat som används för kritik, recensioner, parodier, pastischer med mera alltså skall vara undantagna inom ramen för citaträtten. Och trots att EU-domstolen som sagt slagit fast att politisk satir, kritik och citat i sammanhanget är särskilt skyddsvärda uttryck.

EU:s upphovsrättsdirektiv har blivit ett verktyg för politisk censur. Vilket är extra oroande i dessa tider när det fria ordet online blir allt mer ifrågasatt.

Vad var det vi sa?

Bild: Demonstration mot upphovsrättsdirektivet, Berlin 2019.

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Nätkultur, Sociala media, Spaning, Storebror, Upphovsrätt, Uppladdningsfilter, Yttrandefrihet Taggad som: EUCD, Upphovsrättsdirektivet

Chat Control 2: Vad vi vet om förhandlingarna

17 december 2025 av Henrik Alexandersson

Chat Control 1 förlängs än en gång och förhandlingarna om Chat Control 2 börjar på riktigt i februari.

EU:s ministerråd har givit upp om client-side-scanning (spionprogram på telefoner, plattor och datorer) – och kommit fram till att man istället vill fortsätta dagens frivilliga skanning av folks elektroniska meddelanden (Chat Control 1). Så vad händer nu?

• Dagens frivilliga skanning av innehållet i användares meddelanden (CC1) är en tillfällig lag som går ut i april – men den skall nu förlängas tills man har en ny lag att ersätta den med. EU-kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om en sådan förlängning, möjligen redan denna vecka.

• Trilogförhandlingar mellan ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen är planerade till 26 februari, 4 maj och 29 juni. Däremellan kommer det att hållas tekniska möten.

Vilket innebär att det danska EU-ordörandeskapet i paktiken lämnar över frågan till det cypriotiska dito som tillträder vid årsskiftet.

European Digital Rights, EDRi manar till vaksamhet på följande punkter:

• Ministerrådets förslag om åldersgränser för meddelandetjänster och meddelande-appar i respektive app-stores.

• Europaparlamentets förslag om åldersgränser för porr-siter (som är en skönhetsfläck på ett annars bra ställningstagande).

• Även operatörernas idag frivilliga skanning av innehåll i användarnas meddelanden (CC1) är problematisk då den innebär massövervakning utan misstanke om brott.

• Skrivningar i ministerrådets sluttext kan leda till att operatörer känner känner sig pressade att ägna sig åt mer övervakning av sina användare än lagen kräver.

• Det är viktigt att hålla koll på att det inte görs några nya försök att underminiera rätten till totalsträckskryptering (E2EE) eller de operatörer som tillhandahåller sådan.

Nu gäller det att uppmuntra Europaparlamentet att stå fast vid sitt unikt breda, gruppöverskridande ställningstagande, som enkelt kan sammanfattas så här:

  • Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad / E2EE kommunikation.
  • Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
  • Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
  • Ingen skanning efter olagliga konversationer i text- och röstmeddelanden / samtal.
  • Ingen obligatorisk åldersverifiering för meddelande-appar.
  • Anonyma konton på meddelande-appar skall vara tillåtna.

Detta är långt från såväl EU-kommissionens ursprungliga förslag som ministerrådets slutliga skrivning. Vilket känns rimligt då parlamentets uppgift är att företräda det folk som i slutändan drabbas av det beslut som fattas.

De svenska ledamöterna i Europaparlamentet hittar du här.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Tidigare bloggposter:
• Chat Control 2: Nu börjar förhandlingarna (december 2025) »
• Chat Control 2: Nu är det match igen! (december 2025) »
• Fungerar Chat Control över huvud taget? (december 2025) »
• Chat Control 2 vs. verkligheten (december 2025) »
• Chat Control – mer att göra (november 2025) »
• Chat Control 2: Vi vann den här ronden (november 2025) »
• Chat Control: Vad är det som händer i EU:s ministerråd? (november 2025) »
• Två av tre regeringspartier säger nu nej till Chat Control 2 (november 2025) »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Chat Control, EU, Kryptering, Länktips, Övervakning, Privatliv, Spaning, Storebror Taggad som: chat control, ChatControl, EU:s ministerråd, Europaparlamentet, trilog

EU:s ministerråd: Datalagra allt!

15 december 2025 av Henrik Alexandersson

Datalagra all elektronisk kommunikation, molntjänster, VPN och till och med Fodora-beställningar. Det föreslår nu EU:s ministerråd.

EU:s medlemsstater diskuterar just nu hur man kan återinföra datalagring av elektronisk kommunikation. Den här gången gäller det uppgifter om vem som kommunicerar med vem, när, varifrån och hur ofta – inte om innehållet i meddelanden eller samtal.

Enligt ett så kallat »presidency outcome paper« från EU:s ministerråd vill en majoritet av medlemsstaterna införa obligatorisk lagring av kommunikationsdata i upp till ett år.

Det skulle omfatta i princip alla digitala kommunikationstjänster: telefoni, internetåtkomst, e-post, meddelandeappar, sociala medier, VPN-användning, molntjänster, strömningstjänster – till och med Über- eller Fodora-beställningar.

Detta sägs behövas för att bekämpa grov brottslighet och stärka den nationella säkerheten. Dock betonar man att det rör sig om metadata, inte innehåll och att åtgärderna ska vara proportionerliga. För vad det nu är värt.

Kritiken:

Problemet är att EU-domstolen redan flera gånger slagit fast att generell och urskillningslös datalagring strider mot EU-rätten. Att lagra allas kommunikationsdata utan misstanke är inte tillåtet.

Våra trogna läsare bör kunna EU-domstolens princip: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Dessutom räcker metadata långt för att kartlägga människors liv, relationer, rörelsemönster och politiska engagemang. Masslagring av sådan information innebär därför ett allvarligt intrång i rätten till privatliv och persondataskydd – även om innehållet lämnas i fred.

Det aktuella dokumentet är ännu inget lagförslag. Men det är ett tydligt tecken på att medlemsstaterna försöker sätta agendan. Syftet är att få EU-kommissionen att komma med ett skarpt förslag – som kan överleva EU-domstolens rättsliga prövning.

Vi återkommer med en grundligare analys efter att ha studerat dokumenten närmare, senare i veckan.

• EU:s Ministerråd: Presidency Outcome Paper – Future rules on data retention
in the European Union (PDF) »

• RtN: EU Revives Plan for Year-Long Data Retention Across Digital Services, Including Encrypted Apps »
• Netzpolitik: EU-Staaten fordern ein Jahr Vorratsdatenspeicherung für Internet-Dienste wie Messenger »

Vi bad även AI slänga ihop en enkel inforgraphic. Den ser ut att vara tillräckligt rätt:

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Datalagring, EU, Länktips, Övervakning, Privatliv, Spaning, Storebror, Underrättelseverksamhet

Politiken har alltid ogillat fri information

12 december 2025 av Henrik Alexandersson

Dagens debatt om åldersgränser för sociala media och begränsningar av det fria ordet online är egentligen inget nytt. Den politiska makten har alltid ogillat fri information.

För inte så länge sedan hade Sverige ett etermediemonopol. Bara statens bolag fick sända radio och tv. Utbudet var sorgligt. Syftet var att skydda medborgarna från oönskade och olämpliga influenser.

På kvällarna försökte unga svenskar ratta in Radio Luxemburg för att höra den senaste musiken. I tv-serien »Fönster mot TV-världen« gavs storögda svenska tittare snuttifierade inblickar i hur tv såg ut i andra länder.

På internationellt vatten låg fartyg och sände piratradiostationerna Radio Nord och Radio Syd. Svenska företag och privatpersoner förbjöds att samarbeta tekniskt eller redaktionellt med dem, med fängelse i straffskalan. De utsattes för de-banking. Artister, tekniker, medverkande och leverantörer tvingades dra sig ur.

Kampen mot utländsk information gick så långt att socialdemokratiska företrädare krävde ett förbud mot parabolantenner – för att hindra svenska folket från att ta in satellitsändningar från andra länder.

När videobandspelare blev tillgängliga för vanligt folk kom nästa moralpanik, med krav på förbud och profetior om samhällets undergång. Samma moralpanik som kom att drabba hårdrock och dataspel.

Fram till 2011 hade Sverige förhandsgranskning och censur av film för vuxna. Innehåll i filmer klipptes bort. Vissa filmer förbjöds helt.

Så inget är nytt under solen. Våra politiska makthavare har en lång tradition av att försöka »skydda« folket från olämpliga influenser, inte minst från utlandet. Eftersom de anser att de vet bäst.

Sett mot denna bakgrund är det inte märkligt att vissa politiska partier idag driver en närmast internetfientlig politik. Det är en naturlig fortsättning på den linje de alltid drivit.

Eller att EU vill censurera även icke-olagligt innehåll på nätet. Under unionens paraply samlas politiker från 27 länder som i många fall har haft ett historiskt problematiskt förhållande till fri information.

Detta är en till synes evig strid. Politiker har alltid velat förbjuda information de ogillar – samtidigt som de varit ovilliga att ta debatten mot nämnda information i sak. Förbud har varit den enkla vägen ut.

Ljuspunkten är, som Jan Stenbeck uttryckte saken, att »Teknik slår politik.«

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Kultur, Media, Propaganda, Storebror, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: etermediemonopol, filmcensur, moralpanik, piratradio

Chat Control 2: Nu börjar förhandlingarna

8 december 2025 av Henrik Alexandersson

Nu börjar EU:s trilogförhandlingar om Chat Control 2. Här är grunddokumentet, institutionernas förhandlare och de hetaste stridsfrågorna.

Tisdag den 9 december börjar förhandlingarna om CSAM-förordningen / Chat Control 2 mellan EU-kommissionen, Europaparlamentet och EU:s ministerråd.

Här är förhandlingsdokumentet (Länk », PDF, 491 sidor) med de tre EU-institutionernas input.

Kommissionen kommer att företrädas av inrikeskommissionär Magnus Brunner. Ministerrådet representeras av det danska ordförandeskapet och efter nyår av det cypriotiska dito.

Europaparlamentet företräds av en delegation från LIBE-utskottet (medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor) och IMCO (utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd).

Från LIBE ingår bland andra den tjeckiska piratpartisten Markéta Gregorová.

Trots att kommissionen meddelat att man kan tänka sig att förlänga den nuvarande, tillfälliga lagen (Chat Control 1) som går ut i vår – tycks ambitionen vara att ha en ny lagstiftning klubbad och klar innan dess. Vilket medför tidspress, som i sammanhanget är ett dåligt tecken.

Stridsfrågorna lär bland annat bli:

  • Ministerrådet vill se ID-krav för appar som kan användas för kommunikation mellan användare. Europaparlamentet säger nej till detta och försvarar rätten att vara anonym.
  • Ministerrådet vill se en 17-årsgräns för appar (inklusive spel) i respektive app-store som kan tänkas användas för otillbörlig kontakt med barn. Europaparlamentet säger nej.
  • Ministerrådet vill ha urskiljningslös men frivillig skanning av användares elektroniska meddelanden. Parlamentet vill att övervakning endast skall inriktas mot personer och grupper som misstänks för brott, samt föregående domstolsbeslut om sådan.

EU-kommissionen kan i huvudsak antas stå på ministerrådets sida, eller vilja gå längre. Till exempel vill man fortfarande ha urskiljningslös obligatorisk skanning av våra elektroniska meddelanden, utan misstanke om brott.

Nu är ett utmärkt tillfälle att uppmuntra Europaparlamentets ledamöter (inte bara förhandlingsdelegationen) att hålla fast vid den position man antog i bred enighet innan EU-valet förra året:

  • Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad / E2EE kommunikation.
  • Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
  • Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
  • Ingen skanning efter olagligt innehåll i elektroniska konversationer.
  • Ingen obligatorisk åldersverifiering för meddelande-appar.
  • Anonyma konton på meddelande-appar skall vara tillåtna.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Tidigare bloggposter:
• Chat Control 2: Nu är det match igen! (december 2025) »
• Fungerar Chat Control över huvud taget? (december 2025) »
• Chat Control 2 vs. verkligheten (december 2025) »
• Chat Control – mer att göra (november 2025) »
• Chat Control 2: Vi vann den här ronden (november 2025) »
• Chat Control: Vad är det som händer i EU:s ministerråd? (november 2025) »
• Två av tre regeringspartier säger nu nej till Chat Control 2 (november 2025) »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Chat Control, EU, Länktips, Övervakning, Privatliv, Storebror Taggad som: chat control, ChatControl, CSAR

EU vs. X – när politiken vill ha makten över det fria ordet online

7 december 2025 av Henrik Alexandersson

EU hotar X med miljardböter för att plattformen vägrar underkasta sig Bryssels kontroll. Vilket kan sluta med handelskrig.

EU hotar att bötfälla X (tidigare Twitter) med 120 miljoner euro, på följande grunder:

  • Bedräglig utformning av X:s »blå bockmarkering«
  • Bristande transparens i X:s annonsarkiv
  • Underlåtenhet att ge forskare tillgång till offentliga uppgifter

USA har hotat med att fördröja det handelsavtal som är tänkt att halvera tullarna på stål och bilar om EU gör verklighet av sitt hot.

Och redan i somras flaggade den amerikanska administrationen enligt Reuters för sanktioner mot ledande EU-företrädare – om de gör allvar av de möjligheter som unionens Digital Services Act (DSA) öppnar, vad gäller att begränsa det fria ordet online och reglera sociala media som är baserade i andra länder.

Samtidigt hävdar X ägare, Elon Musk att den förra EU-kommissionen gav sociala media ett val: Censurera oönskat innehåll eller bli bötfällda. Detta finns det visserligen inga konkreta bevis för (vad vi vet). Men det är uppenbart att DSA ökar risken för övermoderering.

DSA är tydligt med att stora plattformar och sökmotorer skall motverka oönskat innehåll även om det inte är olagligt. Vilket X inte vill göra. (Till exempel krävde EU:s tidigare kommissionär för den inre marknaden Thierry Breton att X skulle censurera Trump.)

Dessutom finns en upprördhet i USA över att EU:s DSA kommer att begränsa amerikaners rätt att dela och ta emot information i sitt eget land, i enlighet med den närmast absoluta yttrandefrihet de garanteras av konstitutionen.

Man kan i sammanhanget notera att till exempel Facebook (som enligt Musk valt att censurera) också säljer verifierings-dekaler (blå bock) för 150 kr per månad, utan att drabbas av EU-kommissionens vrede.

Tidigare delade Twitter ut verifieringsdekaler till VIP-användare (som sedan även fick möjlighet att köpa marknadsföringspaket för att visa att man var Twitter-VIP även utanför plattformen, för 15.000 USD av tredjepartsaktörer).

Idag anger den blå bocken att man är betalande användare (32 kr/månad, vilket även ger vissa andra förmåner). Detta kräver telefonnummer, ibland ID-verifiering, giltig betalningsinformation och att kontot varit registrerat en viss tid. X förbjuder att man låtsas vara någon annan om det riskerar att vilseleda. Det gäller både personer, organisationer och offentliga aktörer.

Utöver den blå bocken kan företag och organisationer köpa sig en verifieringsdekal i guld. Det finns även en grå dekal för myndigheter, som inte kan köpas utan delas ut av X.

EU-kommissionen menar att detta system kan vara vilseledande.

(En detalj i sammanhanget är att om X inte hade haft någon verfiering av användare alls, då hade EU enligt DSA inte kunnat bötfälla företaget på denna punkt.)

Det ligger nära till hands att misstänka att tidigare innehavare av »VIP-dekaler« som kändisar, politiker (som EU-kommissionärer) och högprofilerade journalister surnade till när de blev av med sin gratis VIP-märkning samtidigt som vanligt folk kunde verifiera sig…

Även om det säkert går att bluffa sig till en verifierings-dekal så bör dagens system i vart fall ge viss bortsållning av oseriösa aktörer. Och vill man leta botar är kanske de gratis, overifierade kontona ett större problem.

Dessutom måste det gå att uppträda under pseudonym eller att vara anonym i sociala media. Det finns gott om giltiga skäl – från visselblåsare till vanliga människor som vill kunna uttrycka sina åsikter utan risk för att bli trakasserade. (Speciellt i skurkstater som förtrycker sitt folk och förföljer oliktänkande.)

Vad gäller aktörer i sociala media som agerar bedrägligt bör samma regler gälla online som i samhället i övrigt. Olagligt innehålla skall avlägsnas. Men staten skall inte kunna kräva att icke olagligt innehåll censureras. (Sådant kan dock regleras i användarvillkoren, mellan plattformen och användaren.)

Sedan finns det naturligtvis aktörer som försöker destabilisera vårt samhälle, i alla sociala media. Men sådant måste bemötas i en fri och öppen debatt. Tyvärr väljer våra politiska företrädare hellre censur – vilket kan bero på bristande vilja, förmåga eller förnuft.

Att ta debatten kräver att man har en viss klangbotten vad gäller den västerländska liberala demokratins grundläggande värden och våra medborgerliga fri- och rättigheter. Vilket man kan ifrågasätta om de politiker som ständigt vill utöka övervakningsstaten och censurera internet besitter.

Vad gäller de böter som utfärdats för »bristande transparens i X:s annonsarkiv« och »underlåtenhet att ge forskare tillgång till offentliga uppgifter« kan man möjligen förstå om X inte vill lämna ut sådant till aktörer som de upplever som fientligt sinnade. Plus att det är omstritt huruvida EU:s jurisdiktion verkligen omfattar amerikanska företag.

Ironiskt nog lyckades EU-kommissionen själv bryta mot EU:s regelverk om micro targeting med proxydata för riktade politiska annonser på X, i syfte att påverka opinionen för ett ja till Chat Control 2.

Det finns skäl att ana politiska motiv bakom denna konflikt. EU:s politiker, byråkrater och journalister ogillar Elon Musk och det faktum att det finns en social medieplattform som tycks vara bortom deras kontroll.

Visst, man kan ogilla Musk för mycket. Själv skulle jag önska att han ägnade sig lite mer åt källkritik. Musk och jag har motsatta åsikter om Ukraina. Och jag känner en viss frustration över att DOGE inte kom att ledas av någon som visste hur systemet fungerar, var liken är nergrävda och var man måste tänka ett varv till för att nå önskat resultat. Musk stöder dessutom en del politiska krafter i Europa som jag tycker är obehagliga.

Men han har rätt att tycka vad han vill. Och han erbjuder en social medieplattform med mer taköjd än andra. X ger vanligt folk möjlighet att ventilera sin oro och frustration – som ju inte försvinner om man lägger locket på. X ger människor möjlighet att ifrågasätta, lägga sig i och utkräva ansvar. Vilket naturligtvis inte uppskattas av makthavarna.

Vad gäller EU:s Digital Services Act – så har vi redan kritiserat att implementeringen fokuserar på censur, men att kommissionen än så länge ignorerat vad DSA har att säga om användarnas rättigheter. Samt att hela lagstiftningpaketet egentligen är onödigt.

• EU: Kommissionen bötfäller X 120 miljoner euro enligt förordningen om digitala tjänster »
• US Secretary of State Marco Rubio på X: The days of censoring Americans online are over. »
• BBC: US hits out at EU’s ’suffocating regulations’ after it fines Elon Musk’s X »
• Reuters: X gets $140 million EU fine for breaching content rules but TikTok settles »
• DW: EU hits X with €120 million fine over breaking digital rules »

Tidigare:
• HO: EU customs deal with the USA: finalization delayed due to dispute over DSA »
• DigiWatch: Trump threatens sanctions on EU over Digital Services Act »
• Reuters: Exclusive: Trump administration weighs sanctions on officials implementing EU tech law, sources say »

Relaterat:
• EU/DSA: Vad hände med användarnas rättigheter? »
• Behöver vi speciella lagar för internet? »

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Länktips, Nätkultur, Propaganda, Rättssäkerhet, Sociala media, Spaning, Storebror, USA, Yttrandefrihet Taggad som: Elon Musk, Twitter, X

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 98
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nätfrihet och integritet!

Femte juli är en nätpolitisk nyhetssajt som står på internetanvändarnas sida. Läs mer.

Nyhet: Merch!

Visa ditt stöd för ett fritt internet genom att bära våra kläder – här hittar du vår shop!

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • EU:s nätcensur hör inte hemma i en rättsstat24 februari 2026
  • ID-krav för din telefon och dator23 februari 2026
  • UK: Åldersgräns för VPN, del 220 februari 2026
  • Digital Networks Act – mer politisk makt över internet19 februari 2026
  • Till X försvar17 februari 2026
  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • Soundcloud: 5july
  • RSS-flöde

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS