Femte juli

Nätet till folket!

Digital Services Act

EU:s nya Digital Services Act (DSA) kommer att innehålla regler för plattformar online och sociala media. Den innehåller en del bra saker, som rätten till information och möjlighet att överklaga om en användare får ett inlägg censurerat eller vid avstängning. Andra saker är mer tveksamma, som till exempel Trusted Flaggers, som blir ett slags statligt godkända ordningsmän på nätet med direktlina till sociala medias abuse-avdelningar.

Utredning ökar osäkerheten om vad som får sägas online

av

En utredning om nätbrott och våld i nära relationer föreslår åtgärder mot innehåll på internet – utan att tydligt avgränsa vad som faktiskt är brottsligt. Resultatet riskerar att bli svåröverskådligt med negativa konsekvenser för yttrandefriheten.

Utredningen »Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer« SOU 2026:34 är en röra.

Dels handlar den om genomförandet av EU:s direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (direktiv 2024/1385).

Dels bygger den vidare på den struktur som redan finns i EU:s Digital Services Act (DSA) genom att skapa ett nytt nationellt system för att avlägsna visst nätinnehåll.

Dels inför den helt nya begränsningar av yttrandefriheten online.

Vissa saker är rätt okontroversiella, som förbud mot spridning av intima bilder utan samtycke (revenge porn), renodlad nätstalking, olaga identitetsexponering och otillbörlig övervakning (till exempel kopplad till hederskultur). Annat är mer uppseendeväckande och/eller problematiskt.

Till att börja med vill utredningen se en ny lag om avlägsnande av nätbrottsinnehåll. Detta är möjligen en anpassning till DSA:s krav på att olagligt innehåll ska avlägsnas.

En anmärkningsvärd detalj är att systemet inte bygger på att innehållet först konstateras vara olagligt i domstol. Det räcker med att en myndighet bedömer att det »skäligen kan antas« vara brottsligt.

Innehållet skall då plockas bort inom en timme. Om så inte sker kan böter utfärdas på 5.000 till 5 miljoner kronor – eller, vid systematisk/fortgående vägran, upp till fyra procent av den globala årsomsättningen.

Utredningen föreslår att en myndighet ska vara behörig att utfärda förelägganden om att avlägsna olagligt innehåll. Dock säger man inget om huruvida detta skall vara en ny eller existerande myndighet och i så fall vilken.

Sedan har vi ett förbud mot nättrakasserier. Direktivet kräver kriminalisering av vissa former av upprepade digitala trakasserier. Här uppstår intressanta yttrandefrihetsfrågor, eftersom gränsen mellan trakasserier och offensiv opinionsbildning inte alltid är tydlig.

Om definitionerna blir alltför vida kan de träffa fullt legitima kampanjer mot politiker, journalistisk granskning, aktivism och organiserade opinionsyttringar. Här måste gränsen mot politisk kritik och fri opinionsbildning respekteras.

Är #AvgåMinistern en nättrakasseri-kampanj? Är en uppmaning att kontakta en politiker i en sakfråga nättrakasserier? Är tusentals hånfulla memes om en makthavares klavertramp nättrakasserier? Är organiserad aktivism mot en journalist som driver en kontroversiell linje nättrakasserier?

Om brottet även definieras utifrån hur mottagaren upplever kommunikationen kan rättsläget bli än mer osäkert. Då uppstår frågor som: Hur många meddelanden krävs? När blir kritik trakasserier? Spelar avsändarens syfte någon roll? Spelar mottagarens ställning som offentlig person någon roll?

Sedan lanserar utredningen det nya brottet könsbaserat näthat. Den som i ett uttalande eller annat meddelande som sprids med tekniskt hjälpmedel uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en grupp eller en enskild med anspelning på kön ska kunna dömas för könsbaserat näthat.

Begreppet missaktning hämtas från regleringen om hets mot folkgrupp och omfattar enligt utredningen bland annat smädelser, kränkande omdömen och förlöjliganden – även i form av indirekta uttryck.

Samtidigt säger man att saklig kritik skall falla utanför och att regeln ska tolkas restriktivt. Här öppnas ändå för ett stort mått av subjektiv bedömning och gränsdragningsproblem.

Utredningen föreslår dock inte att de nya brotten skall vara tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. De gäller alltså inte webbplatser med utgivningsbevis, som skyddas av Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

En publicering på en site med utgivningsbevis kan alltså vara skyddad, medan samma yttrande på X, Facebook, Instagram, TikTok, Reddit eller i en chatt kan falla under den nya brottsrubriceringen.

Avslutningsvis känns det märkligt att ha särskild lagstiftning för vissa brott som begås online i stället för i den fysiska världen. Sägs det inte hela tiden att samma regler skall gälla på nätet som i övriga samhället?

Varför skilja på om ett hot framförts via Facebook eller öga mot öga? Varför skilja på trakasserier som sker digitalt respektive direkt?

Om samma handling bedöms olika beroende på kanal, riskerar rättssystemet att bli både inkonsekvent och svårförutsägbart.

• Regeringen: Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer »

• SvD/Mårten Schultz: Ett brott att kalla alla män pedofiler? »

CC0

Problemen med Trusted Flaggers (DSA)

av

EU-kommissionen utformar nu riktlinjer för sina nya statligt godkända nätcensorer, Trusted Flaggers.

Fram till den 26 juni håller EU-kommissionen en konsultation där man vill ha in synpunkter på hur systemet med Trusted Flaggers skall fungera.

Trusted Flaggers är en funktion under EU:s Digital Services Act (DSA), där organisationer, särintressen och till och med myndigheter kan få en direktlinje till sociala medier för att rekommendera vilket innehåll som bör tas bort.

Plattformarna är inte skyldiga att följa en Trusted Flaggers rekommendationer, men deras anmälningar skall behandlas med prioritet och utan onödigt dröjsmål.

Detta skall enligt DSA egentligen bara gälla olagligt innehåll, men en ändamålsglidning tycks vara på väg. Eller rent av inbyggd i ett system som ständigt ger dem nya uppgifter.

Ett grundläggande problem är att det inte sker någon föregående juridisk prövning av om innehållet i fråga verkligen är olagligt.

Eftersom Trusted Flaggers är statligt godkända aktörer blir det märkligt att de kan rekommendera censur utan någon sådan juridisk prövning. (Speciellt om en myndighet är Trusted Flagger.)

För att staten eller dess ombud skall kunna censurera något måste man ju först slå fast huruvida innehållet verkligen är olagligt. Det borde vara grundläggande i en rättsstat.

I Brussels Signal riktar debattören och advokaten Jerzy Kwaśniewski kritik mot systemet som sådant och menar att konsultationen bara är kosmetisk.

Han skriver att de verkliga problemen med Trusted Flaggers inte tas upp. Mycket av det han kritiserar är sådant som vi tidigare har uppmärksammat här på bloggen.

Till exempel är DSA:s skrivningar om att sociala medier måste bekämpa »systemiska risker« så svävande att plattformarna tvingas övermoderera för att inte riskera extremt höga böter.

Plattformarna måste alltså gissa sig fram till vad de förväntas censurera – medan EU-kommissionen fungerar som tillsynsmyndighet, utredare och sanktionsorgan i ett.

DSA i kombination med EU:s Code of Conduct on Disinformation (frivillig, men de sociala medier som ansluter sig måste följa den) skapar en situation där plattformarna även förväntas använda extern faktakontroll.

Många av de faktagranskande organisationer som anlitas är helt eller delvis finansierade av EU, medlemsstater eller andra offentliga organ. Det väcker frågor om hur oberoende de egentligen är.

Kwaśniewski menar också att den kommande European Democracy Shield – i kombination med allt det ovanstående – visar att EU vill styra informationsmiljön och gynna »officiella narrativ«.

Fram till den 26 juni kan du lämna synpunkter till EU-kommissionen. Om du anser att Trusted Flaggers riskerar att hota yttrandefriheten är detta ett tillfälle att göra din röst hörd.

• EU: Targeted consultation: draft guidelines on trusted flaggers under the Digital Services Act (DSA) »

• EU: Draft Commission guidelines on trusted flaggers »

• Brussels Signal: Brussels is finishing its censorship machine: Europe has until June 26 to say No »

CC0

DSA och kampen om verklighetsbilden

av

Det finns en ständig ängslighet för att någon skall säga något olämpligt. Om det sagda är rätt eller fel tycks vara av underordnad betydelse.

Det är ifrågasättandet av rådande förhållanden och berättelser – som utmanar dem som försöker forma samhället utifrån politiska visioner – som skapar dålig stämning.

Det är helt enkelt jobbigt när folk ifrågasätter och käftar emot.

Istället för att låta sina teser prövas i en fri och öppen debatt väljer agendans väktare att försöka tysta kritiken. Vilket EU:s Digital Services Act ger sociala medier i uppdrag att hantera.

Regelverket föreskriver inte exakt vad som skall tas bort eller döljas. Det får respektive plattform räkna ut själv. Men om de inte tolkar de underförstådda signalerna rätt kan de drabbas av astronomiska böter.

Resultatet blir överblockering. Irländska Appeals Centre Europe, som hanterar Facebook & Co, ändrar fattade modereringsbeslut i sex fall av tio.

Således inskränks det fria ordet mer än nödvändigt för att våra politiker vill kunna hålla händerna rena. »Vi har inte sagt att något speciellt skall vara förbjudet att uttrycka.«

Detta är inte rättssäkert. Om något skall vara förbjudet att säga skall det framgå vad och meddelas genom lag, efter en öppen demokratisk process. Vilket tycks vara precis vad EU försöker undvika.

EU:s Digital Services Act är på sätt och vis värre än traditionell censur, där man i vart fall vet vad som inte får uttryckas och vem som bestämt det.

CC0

Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier

av

Grundläggande rättigheter får stå tillbaka när politiken vill hindra unga från att använda sociala medier.

På tisdagen delredovisades en utredning (SOU 2026:35) som föreslår att barn inte ska få använda sociala medier i inloggat läge före det år de fyller 15 år. Vårdnadshavare (föräldrar) skall inte kunna samtycka till användning under åldersgränsen.

Med glöd meddelade socialminister Jakob Forssmed på presskonferensen att man nu tänker rädda barnen från sociala medier. Han beskrev dem som »diaboliska«. (Se videon nedan.)

Det känns som en flashback till tidigare utbrott av moralpanik – till exempel mot dansband, hårdrock, videobandspelare och tv-spel.

Utredningen konstaterar att förslaget berör grundläggande rättigheter enligt grundlagarna, Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga och Barnkonventionen. Men den landar ändå i slutsatsen att en åldersgräns är proportionerlig.

Nu har jag inte läst igenom alla de 284 sidorna. Men jag kan inte finna någon underliggande analys av mer principiell karaktär som stöder att så är fallet.

Dock tycks utredningen mena att man inte inskränker yttrandefriheten, eftersom det inte är yttranden som sådana – utan den digitala miljön där nämnda yttranden förekommer – som man stänger för unga. Vilket känns som hårklyverier.

Och om staten stänger av en stor grupp barn från de viktigaste digitala forumen för kommunikation och opinionsbildning, hur påverkar det deras möjlighet att faktiskt göra sina röster hörda?

Utredningen noterar också att sociala medier kan hjälpa barn att bryta sin ensamhet, att de är av särskild betydelse för sårbara barn, att de är en arena för barn att organisera sig och att de är ett verktyg för civilsamhället för att nå barn och unga. Men inte heller det anses vara tillräckliga skäl mot en åldersgräns.

Detta är ett politiskt beställningsverk som stöds av alla partier. På politiskt mode biter inga argument. Och eftersom riksdagen redan i förväg är överens kommer vi inte ens att få någon meningsfull politisk debatt om saken.

Likväl strider förslaget mot unga människors rätt att fritt dela och ta emot information utan myndighets inblandning. Potentialen för oönskade konsekvenser är betydande. Dessutom kommer åldersgränser inte att fungera i praktiken.

Allt man åstadkommer är att driva ungarna till mörkare delar av internet.

• Regeringen: Utredning föreslår åldersgräns för sociala medier »
• SOU 2026:35 En åldersgräns för barns tillgång till sociala medier (PDF) »
• PowerPoint från presskonferensen »

• CW: Age verification tech could put children at greater risk, says think tank »
• 438 relevanta forskare sågar ålderskontroll online: Joint statement of security and privacy scientists and researchers on Age Assurance »

Relaterat:
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• EU:s åldersapp strider mot EU:s egna regler »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• 389 forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Dina rättigheter om du blir censurerad i sociala medier

av

Får du ingen rimlig respons när du censureras eller stängs av från sociala medier? I 59 procent av fallen ändrar Appeals Centre Europe beslutet.

I denna text kommer vi att gå igenom vad reglerna säger att användare av sociala medier har för rättigheter när de får innehåll borttaget eller när de får ett konto avstängt; varför det inte alltid fungerar; vart man kan vända sig om det kärvar och vad som kan hända då.

Vi har upprepade gånger gnällt över att EU är mer intresserat av att använda sin Digital Services Act (DSA) för att censurera än för att upprätthålla användarnas rättigheter enligt samma regelverk.

DSA säger i artikel 17 att plattformen måste ange en motivering (Statement of Reasons) om den tar bort innehåll, begränsar synlighet, demonetiserar innehåll, stänger av eller begränsar ett konto eller vidtar andra modereringsåtgärder.

Motiveringen ska bland annat ange vilken åtgärd som vidtagits, om beslutet grundas på lag eller plattformens egna regler, vilken regel som anses ha brutits, vilka fakta och omständigheter som låg till grund för beslutet samt information om hur beslutet kan överklagas.

Trots detta hanteras sådana här ärenden som regel med automatiserade processer och standardiserade meddelanden som inte ger några konkreta svar på varför en åtgärd har vidtagits.

Vilket kanske går att förstå med tanke på de enorma volymer av ärenden det rör sig om. Detta står dock i strid med intentionerna bakom de regler som har införts för att skydda användarnas rättigheter. Istället lämnas de ofta rättslösa.

Enligt DSA artikel 20 måste plattformen erbjuda ett internt klagomålsförfarande för att överklaga ett beslut enligt ovan. Användaren skall kunna bestrida beslutet på ett meningsfullt sätt. Plattformen måste då göra en ny bedömning.

DSA artikel 20.6 säger att beslut som överklagas inte enbart får avgöras med automatiserade metoder. Det innebär att om en användare bestrider ett beslut ska det finnas någon form av mänsklig granskning. Tanken är att även om AI och filter fattar det första beslutet, så skall de inte vara den enda instansen.

Återigen är detta något som vanligtvis inte sker (om man inte är kändis och bullrar om det). Vanligt folk får som regel generiska svar, vaga motiveringar eller automatiserade standardsvar även efter överklaganden.

Vad vi kan se har EU-kommissionen inte vidtagit några åtgärder mot plattformarna med anledning av detta. (Istället lägger den sin kraft och sina sanktionsmöjligheter på att få sociala medier att censurera mer.)

Om regelverket enligt ovan inte följs och man fortfarande får automatiserade svar av typen »god dag yxskaft«, kan man gå vidare. Det skall enligt DSA finnas certifierade organ för tvistlösning utanför domstol. Något sådant finns dock inte i Sverige.

En möjlighet är att klaga till den nationella tillsynsmyndigheten. I Sverige är det Post- & Telestyrelsen (PTS). Dock tycks PTS skjuta ifrån sig sitt tillsynsansvar till det land där respektive social medieplattform har sitt europeiska säte. Vilket för de största aktörerna i regel är Irland.

Och där finns Appeals Centre Europe (ACE), ett privat certifierat tvistlösningsorgan som godkänts av den irländska mediemyndigheten Coimisiún na Meán.

Det fungerar som en ny sorts privat rättskipning kring yttrandefrihet online. Det är inte en domstol. Dess beslut är inte juridiskt bindande. Plattformarna måste dock delta i processen i god tro enligt DSA.

Detta är inte en EU-myndighet och inte heller något som måste finnas i varje medlemsland. DSA kräver bara att det ska finnas möjlighet till certifierad tvistlösning utanför domstol, men dessa organ kan verka gränsöverskridande.

Under perioden april 2025 till mars 2026 inkom över 24.000 tvister till ACE. Drygt 12.000 låg inom organisationens behörighetsområde.

I de ärenden som prövades i sak kom ACE fram till att plattformens beslut borde ändras i cirka 59 procent av fallen.

Enligt en nyligen publicerad transparensrapport följer plattformarna ACE:s rekommendationer i ungefär 80 procent av fallen. Det betyder samtidigt att omkring en femtedel av fallen inte ledde till någon ändring trots att ACE kommit fram till att plattformens ursprungliga beslut var felaktigt.

Enligt rapporten gällde många tvister även fall där någon har anmält innehåll som plattformen valt att låta ligga kvar. Många av dessa fall rörde hatretorik och trakasserier. I dessa fall fann ACE att plattformarna borde ha tagit bort innehållet i omkring 70 procent av de granskade fallen.

Plattformarna tycks alltså både ta bort för mycket och för lite på samma gång.

Det ovanstående gäller främst innehåll. Siffrorna för avstängning är också intressanta…

Över 14.000 tvister om kontosavstängningar eller kontobegränsningar inkom till ACE. Drygt 5.000 bedömdes ligga inom dess behörighet och kunde formellt tas upp (under den period rapporten avser).

Vid rapportperiodens slut hade ACE fått tillräckligt underlag för att göra en full materiell prövning i färre än 150 fall.

I stället fattades (totalt) över 7.000 så kallade »default decisions« till användarnas fördel eftersom plattformarna inte skickade in det material man begärde inom tidsfristen.

Rapporten anger som sagt att plattformarna följer eller implementerar ACE:s beslut i ungefär 80 procent av fallen. Men den siffran avser inte nödvändigtvis suspensionsärenden, där nedbrutna siffror tycks saknas.

Användare som inte får hjälp eller är missnöjda med ACE:s beslut kan som en sista utväg vända sig till en domstol.

Nu vet du vilka dina rättigheter är enligt DSA, vart du kan vända dig om du anser att ditt ärende inte har hanterats korrekt – och vilka oddsen är för att lyckas.

• Appeals Centre Europe – Transparency Report (PDF) »
• RtN: EU-Backed Appeals Centre Accidentally Confirms the DSA Censorship Regime Is Unworkable »

CC0

Om EU lägger locket på kommer kritiken att koka över

av

Framtiden är dyster för ett samhälle där övervakningen ständigt expanderar och yttrandefriheten naggas i kanterna.

Driver man denna utveckling till sin spets blir vår framtid ett auktoritärt kontrollsamhälle där man inte får säga vad man vill.

Vad gäller yttrandefriheten är spelplanen komplicerad. På ena fronten har vi politiker som är fokuserade på att behålla makten, kontrollen och sin image. Och deras funktionärer.

De har skapat välmenade projekt och narrativ som ofta får oväntade och oönskade konsekvenser. Därför ifrågasätts de också av populistiska krafter när de kolliderar med verkligheten.

Dagens politiska ledare misstänker att vi kommer att få något slags odemokratiskt samhälle om någon annan än de själva har makten. Och de är övertygade om att de har rätt och att de kämpar för det goda.

På andra sidan finns oppositionella, samhällskritiker, besvärligt folk, oliktänkande, människor som oroas över utvecklingen i den praktiska verkligheten och som tycker att nu får det vara färdigtramsat. Att vi måste skärpa oss.

Dessa människor drivs främst av en önskan om att ordning skall råda och att vårt samhälle skall fungera på ett rimligt sätt. De betraktar politiker, myndigheter, medier och vad som kan kallas eliten som ansvariga för de problem som har uppstått.

Här uppstår en friktionsyta.

I vår uppkopplade värld kan vem som helst faktagranska, skapa opinion och lägga sig i med ett knapptryck. Inte alla är insatta i alla detaljer. Inte alla uttrycker sig elegant.

Vilket politikerna upplever som problematiskt och hotfullt.

Det är här EU:s Digital Services Act kommer in. Enligt DSA måste sociala medier ta bort skadligt innehåll och sådant som kan anses skapa »systemiska risker«.

Förenklat handlar det senare till exempel om sådant som kan påverka samhället, demokratin, val, folkhälsa, barns säkerhet, grundläggande rättigheter och det offentliga samtalet.

Eftersom nästan all information påverkar det offentliga samtalet kan begreppet tolkas brett. Till exempel påverkar den här texten det offentliga samtalet just nu.

Det finns ingen lista över vad som skall censureras. Det förväntas de sociala medierna räkna ut själva. Om inte kan de få miljardböter.

Resultatet blir övermoderering, skuggbanningar, demonetisering, avstängningar och att man tar in faktagranskare som ofta misstänks ha en egen agenda.

Om politiken inte vill eller klarar av att hantera verkliga problem ligger det nära till hands för den att i stället försöka tysta kritiken.

Frågan är dock om det är en hållbar plan att lägga locket på samhällskritiken. Det löser inga verkliga problem. Och det riskerar att fungera som en tryckkokare. Vilket bara eskalerar saker och ting ytterligare.

CC0

Det EU ser och inte ser

av

EU:s digitala politik motverkar sina egna mål och skrämmer bort nyföretagande.

EU:s nya app för åldersverifiering riskerar att öka beroendet av Apple och Google. Samtidigt säger man sig vilja minska vårt beroende av amerikansk Big Tech.

Man utesluter andra OS trots att EU-kommissionen har upphöjt ökad interoperabilitet till ett honnörsord i sina nya regleringar.

Det är svårt att få EU-ledarnas ord och handling att gå ihop.

Det är inte heller som att man gör det lättare för europeiska företag att slå sig in på marknaden. Eller att ens starta.

Det är bara Big Tech som har resurser nog att hantera all den compliance som följer med EU:s Digital Services Act och Digital Markets Act.

Det är en helt ny byråkrati som byggs upp i Bryssel och som förgrenar sig ut i medlemsstaterna när teknik, pappersexercis och innehåll skall regleras och kontrolleras.

Regelverken är ofta vaga kring vilket innehåll plattformarna förväntas agera mot. Men mycket tydliga med att företagen kan drabbas av astronomiska böter om de inte följer de politiska signalerna.

Jag håller fast vid min tes att politikerna inte begriper vad de sysslar med. De gör saker för att de låter bra – även om de i praktiken är verklighetsfrånvända.

De förstår inte att de skapar oväntade (well…) och oönskade konsekvenser. Deras utopiska idéer blockerar deras varseblivning.

Priset vi får betala är att Europa hamnar på efterkälken när företag etablerar sig i länder med rimligare lagstiftning och mindre byråkrati.

CC0

EU lägger förslag om åldersgränser online i sommar

av

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen säger att man tänker lägga fram ett förslag om åldersgränser för sociala medier redan i sommar.

Det är anmärkningsvärt då den expertpanel som man tillsatt för att utreda frågan ännu inte har kommit med sina rekommendationer. Vilket tyder på att kommissionen förbereder ett förslag utan att invänta de sakkunnigas bedömning.

Ett frågetecken är vilket mandat EU egentligen har. Dataskyddsförordningen GDPR ger medlemsstaterna möjlighet att införa åldersgränser på 13-16 år, men kräver det inte.

Och om en medlemsstat inför åldersgränser, då tvingar EU:s Digital Services Act (DSA) plattformarna att följa dem. Men även DSA lämnar alltså beslutet om specifika åldersgränser till medlemsstaterna.

Europaparlamentet har visserligen antagit en resolution om en åldersgräns på 16 år för sociala medier. Men en resolution är bara en åsikt, inte lag.

EU har alltså redan delegerat själva beslutet om åldersgränser till medlemsstaterna. Frågan är vilken rättslig grund kommissionen kommer att hänvisa till om den vill gå bortom detta.

Sannolikt saknar EU kompetens för att påtvinga medlemsstaterna åldersgränser för sociala medier. Vad man däremot kan göra är att besluta att plattformar måste verifiera användarnas ålder.

• EU kan förbjuda sociala medier för unga – förslag väntas redan i sommar »
• EU eyes rules to curb social media for kids by summer »

Relaterat:
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• Åldersgränser för sociala medier – EU mot verkligheten »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »

CC0

Var ett fritt och öppet internet bara en parentes?

av

Vi tar stora kliv mot ett mer reglerat och kontrollerat internet. Men varför just nu?

Låt mig börja med att säga att samma lagar och regler skall gälla på internet som i samhället i övrigt. Naturligtvis.

Men utifrån det borde vi väl inte behöva några särskilda lagar för internet över huvud taget?

Vad vi ser är specialregler. EU:s Digital Services Act, Digital Markets Act, Audiovisual Media Directive, Chat Control, åldersgränser med ID-krav och så vidare.

Vi skrev redan när DSA antogs att det var tillfället då politiken tog makten över internet. Samt att nästa mandatperiod i EU – det vill säga nu – är tidpunkten då politiken börjar utöva denna makt.

Eftersom allt för få brydde sig, har politikens planer rullat på. Och nu är vi där vi är.

Det är kanske orättvist att jämföra EU med länder som Kina och Ryssland, men delar av den tekniska infrastrukturen är i praktiken densamma: system för att kontrollera informationsflöden, identifiera användare och kartlägga kommunikation.

EU:s ambition att i ökande grad styra och kontrollera det offentliga samtalet online kan knappast ha undgått någon. Med datalagring öppnas möjligheten att skapa sociogram som kartlägger våra nätverk. Chat Control är i grunden en idé om att införa AI-stödd analys av innehållet i alla våra elektroniska meddelanden. Med EU:s digitala plånbok får vi ett samhälle där vi får blippa oss fram.

Verktygen är i stort sett desamma som de som används i skurkstater. Även om syftet hos oss för tillfället är ett annat. Vem som styr och vad som gäller i morgon kan vi inte veta.

Politiken lider av en oemotståndlig frestelse att reglera allt man kommer över. Det är det som är politikens grej. Man behöver motivera sin existens. Man får en möjlighet att ändra på samhället i linje med sina politiska visioner. Man får bestämma över andra.

Att detta tycks ske överallt samtidigt är oroväckande men inte speciellt konstigt. Politiken är ett internationellt nätverk där man åker på samma konferenser, lyssnar på samma talare, exponeras för samma idéer och utbyter erfarenheter. Samma ämnen trendar. Just nu är det politiska modet att försöka tämja internet.

Att internet har hamnat i politikens kikarsikte beror också på att nätet utmanar makten. Folk har fått en låda att tala ifrån. Besvärliga medborgare faktakollar, ifrågasätter och lägger sig i. Det narrativ man odlar utmanas. Motstånd mot dåliga förslag kan idag organiseras mer effektivt än tidigare.

Det är en ständig dragkamp. Vi måste fortsätta försvara yttrandefriheten, rätten till privatliv och ett fritt och öppet internet. Men vi behöver också en plan B: att granska, begränsa och kontrollera de kontrollsystem som nu byggs upp. För när sådana verktyg väl existerar tenderar de förr eller senare att missbrukas.

CC0

Oklart om nedtagning av innehåll online

av

Tidö-partierna vill kunna ta ner innehåll online som utgör stämpling till brott. Men den rättsliga grunden tycks redan finnas. Är utspelet bara spinn? Är något lurt?

På onsdagen höll Tidö-partierna en pressträff om »nya verktyg för att bekämpa onlinerekryteringen av barn och unga till grov brottslighet«. Vilket naturligtvis är angeläget.

Men jag blir en smula förvirrad. Min inre cyniker misstänker att det mer handlar om att man vill visa att man »gör något«, utan att egentligen tillföra något nytt.

Ur Regeringskansliets PowerPoint från presskonferensen…

»Polismyndigheten ska kunna förelägga plattformarna att avlägsna innehåll online som syftar till att rekrytera personer för att begå brott. Förelägganden ska kunna beslutas för innehåll som skäligen kan antas utgöra ett led i en straffbar förberedelse eller stämpling till ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller mer, eller involverande av en underårig i brottslighet.«

Förslaget kommer via ett snabbspår, utan sedvanlig utredning och med förkortad remisstid. Man hoppas att riksdagen skall hinna klubba lagen så att den börjar gälla redan 1 juli i år.

Vad jag undrar är om detta inte redan är tillåtet?

Dels har vi Brottsbalken (kap. 23) som redan förbjuder förberedelse eller stämpling till grova brott, till exempel mord. Stämpling gäller såväl att uppmana någon att begå ett brott som att åta sig att utföra det. Så att sätta in åtgärder mot »crime as a service« är såvitt jag kan bedöma redan möjligt.

Sedan har vi EU:s Digital Services Act, som kräver att plattformar agerar mot olagligt innehåll. Den ger en rättslig grund för myndigheter att utfärda nedtagningsorder till plattformarna i fråga. Till och med i andra länder. Så även detta är redan möjligt.

En detalj som nämndes i förbigående var att man till och med har frågat EU-kommissionen om detta är OK ur ett inre marknadsperspektiv. EU svarade javisst. Inga hinder föreligger.

Så vad är det som hindrar att man använder redan existerande lag?

Till synes sparkar Tidö-partierna in en vidöppen dörr.

Fast det ger uppenbarligen tidningsrubriker om att man »gör något«.

Jag kan som sagt ha fel och ha missat något i det finstilta. Men jag är samtidigt orolig för att regeringen kan vara på väg att skapa något slags nytt, mer lättanvänt verktyg för att plocka ner innehåll – med lägre beviskrav och mindre rättslig prövning än i dag.

• Regeringen: Pressträff om nya verktyg för att bekämpa onlinerekryteringen av barn och unga till grov brottslighet »

CC0