Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv. I god demokratisk ordning.
Just nu hör vi – inte minst från EU – att fri information är ett problem.
Visst, man skall vara uppmärksam på påverkansoperationer. All information har en avsändare och alla avsändare har ett syfte – som min gamle samhällskunskapslärare inpräntade i oss.
Demokrati betyder folkstyre. Parlamentarisk demokrati bygger på att vi väljer ombud. För att välja dessa hålls allmänna, fria val.
Dessa val kan ses som ett slags mätare på samhällsdebatten. Vilket betyder att om man begränsar hur folk får yttra sig – då påverkar man även det demokratiska ekosystemet och därmed också resultatet av allmänna val.
Yttrandefriheten är ett demokratiskt fundament. Den har vissa, i lag fastställda, gränser. Men i övrigt skall folk få säga vad de vill. Det är därför den är en grundläggande mänsklig rättighet.
Det luriga med yttrandefrihetens i lag fastställda gränser är att det beror på hur lagen ser ut. Och det är ett politiskt beslut.
Yttrandefriheten är också en förutsättning för ansvarsutkrävande. Vilket kan vara ett skäl till att många med makt ogillar den.
Enter begreppet: Skadlig icke olaglig information.
När man läser EU-texter syns detta begrepp allt oftare. Man har problem med att icke olagligt material förekommer på nätet. Vilket skapar något slags gråzon.
Till viss del löser politiken detta genom påtryckningar mot plattformarna. Så att dessa vrider åt sina användarvillkor – som ju nästan alla godkänner utan att läsa.
Eller som i fallet Twitter, med ett direkt samarbete mellan sociala media och myndigheterna.
Naturligtvis skall myndigheter informera om de upptäcker något slags kampanj som hotar ordning och säkerhet. Men då skall det ske helt öppet, så att vi alla kan vara extra källkritiska visavi viss inkommande information.
Tvivelaktig eller medvetet felaktig information möts bäst med mer, bättre och korrekt information. Inte med censur, som bara häller bensin på brasan.
Yttrandefrihetens gränser kommer att bli en het politisk fråga framöver. Då gäller det att vara uppmärksam, så att det är lagarna som sätter gränsen – inte subjektivt tyckande. Samt att dessa lagar inte inskränker den fria opinionsbildningen.
