• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Censur

I denna kategori publicerar vi nyheter som rör inskränkningar av yttrandefriheten såväl online som i den fysiska världen. Vi ägnar speciell uppmärksamhet åt förslag om förhandscensur på nätet. Principen bör vara att den som publicerar något olagligt på nätet också bör vara ansvarig för det - och att detta ansvar kan utkrävas först när publicering har skett.

EU: Ingen läser pappren

19 augusti 2024 av Henrik Alexandersson

Att EU:s nya lagstiftning öppnar för censur av icke-olagliga yttranden online är ingen nyhet. Att det uppmärksammas först nu beror på att ingen läser eller förstår pappren när besluten fattas.

Plötsligt blev det ett väldigt hallå om EU:s Digital Services Act (DSA) och dess påverkan på yttrandefriheten online. Men dess glidningar om att stoppa »skadligt« men icke olagligt innehåll är ingen nyhet.

Problemet fanns där från början. Men ingen reagerade förrän det var för sent, förrän vi ställdes inför fullbordat faktum. Som det brukar vara med EU.

På denna blogg har vi skrivit om DSA i åratal, genom hela processen. Vilket har uppskattats av våra läsare – men inte fått något genomslag i övrigt.

I den mån media publicerat något över huvud taget har det varit copy-pastat från EU-kommissionens tillrättalagda pressmeddelanden. Någon kritisk granskning har inte förekommit.

Vänta bara tills det går upp för folk att DSA även ger oss statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) – som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort. Utan föregående rättslig prövning.

Dessa Trusted Flaggers är tänkta att vara olika organisationer, branschföreträdare (som upphovsrättsindustrin), myndigheter och särintressen. Företrädare för kollektiva intressen, som det stod i den ursprungliga texten.

Vad kan möjligen gå fel? I Sverige kommer dessa Trusted Flaggers att sortera under Post- och Telestyrelsen (PTS) och i EU under en helt ny myndighet.

Förutom här på bloggen har denna fråga (vad vi vet) bara uppmärksammats av ett par svenska regeringstjänstemän – vars varningar viftades bort av det då ansvariga statsrådet Ygeman (S).

Att en åklagare på Malta kan beordra nedtagning av information om abort på en svensk site (trots att informationen inte är olaglig här) kan också komma som en överraskning för många. Trots att gränsöverskridande nedtagningsorder finns klart utskrivna i DSA.

Våra försök att ta upp dessa saker med ansvariga svenska ledamöter i Europaparlamentet har fullständigt ignorerats. Det är som om de tycker att det är viktigare att få sitt namn på ett prestigeladdat lagpaket än att se till att det blir rätt och rimligt.

Vilket inte förvånar mig. Jag har jobbat där, så jag vet. Nästan ingen läser pappren. (Mer än de stackars översättarna.)

Och i den mån någon ändå gör det tycks de sakna förmåga att se det problematiska i att till exempel begränsa yttrandefriheten, inskränka de grundläggande mänskliga rättigheterna och bryta mot rättsstatens grundläggande principer.

Det gäller inte bara DSA. Snart sagt vilket EU-dokument man än granskar kommer man att hitta galenskaper, felaktigheter och förutsägbara oönskade konsekvenser. Som passerar både utskott, ministerråd och den svenska riksdagens EU-nämnd utan att någon reagerar.

Man skulle kunna frestas att misstänka att de inte vet vad de sysslar med.

Lite skämtsamt sägs ibland att i EU börjar man med att besluta. Sedan tar man reda på fakta. Därefter debatterar man. Det är en beskrivning som ligger skrämmande nära verkligheten.

Arkiverad under: Aktivism, Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Trusted Flaggers

Så hotas yttrandefriheten i EU

18 juli 2024 av Henrik Alexandersson

EU vill jämställa hat med terrorism. Men ännu har vi inte fått veta vilka yttranden det är man vill förbjuda. Och i Sverige får vi statligt godkända nätcensorer.

Australien, Kanada, Irland, Skottland… Det är som att en våg av inskränkningar av det fria ordet rullar fram över västvärlden.

I dagarna har den tyska regeringen förbjudit en tidning med tillhörande Youtube-kanal som enligt uppgift är allt för högerextrem.

Nu är ju Tyskland en smula speciellt – men man kan reagera på att stängningen inte är resultatet av ett domstolsutslag, utan av ett regeringsbeslut.

Annorlunda uttryckt: Personer av en politisk åskådning använder sin makt för att inskränka yttrandefriheten för personer med en annan politisk åskådning.

Det är lätt att se hur ett sådant mandat kan missbrukas för att tysta obekväma röster.

Beslutet har fattats av den tyska inrikesministern Nancy Faeser (SPD), som tidigare gjort sig känd för uttalandet om att »Den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.« Som i gamla DDR.

Överallt finns det folk som gärna skulle vilja tysta andra, om de kunde.

Därför är det oroväckande att man nu tänker göra hat och hot till »EU-brott« av samma dignitet som till exempel terrorism och vapensmuggling.

Speciellt som man än så länge inte preciserat vilka yttranden det är man vill förbjuda.

Enda ledtråden är att Europaparlamentet uttalat att vad som skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter oroväckande.

Man efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«. Vad kan möjligen gå fel?

Vad allt detta betyder – vilka yttranden man vill förbjuda – lär vi få reda på nu efter EU-valet, när det är för sent för medborgarna att reagera med sin röst.

Det hela är en del i ett större pussel. Under förra mandatperioden antog EU sin nya Digital Services Act (DSA). Den föreskriver bland annat Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare).

Detta är nätgranskare som godkänts av staten och som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

De skall vara olika organisationer och särintressen (i ursprungstexten talas om företrädare för »kollektiva intressen«) som alla lär ha en agenda.

I Sverige kommer systemet med med dessa nätcensorer att hanteras av Post- och Telestyrelsen (PTS). Räkna med att det finns villiga kandidater.

Det är ett faktum att yttrandefriheten nu inskränks. Risken är uppenbar att man i denna process kommer att gå bortom vad som är acceptabelt i en demokratisk rättsstat.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s egen rättighetsstadga säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

I sammanhanget kan det även vara på sin plats att påminna om den svenska grundlagen, Regeringsformen 2:1:

»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, (…)«

Som vi brukar påpeka är de grundläggande mänskliga rättigheternas uppgift att skydda individen mot övergrepp från staten. Därför är det oroande när staten vill inskränka dem.

Arkiverad under: Aktivism, Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Övervakning, Spaning, Storebror, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: hat och hot, Trusted Flaggers

När EU fruktar folket inskränks yttrandefriheten

23 april 2024 av Henrik Alexandersson

EU vill upphöja näthat till ett federalt EU-brott, i klass med terrorism. Men man tänker inte berätta vad det är för yttranden man vill förbjuda. Inte före EU-valet. Samtidigt pumpas skattepengar in i organisationer som försöker tysta röster på internet som har avvikande åsikter.

Jag kan inte släppa det här med att EU-kommissionen – påhejad av Europaparlamentet – vill göra hat och hot till EU-brott av samma dignitet som terrorism och vapensmuggling.

Hat är en känsla. Hot är en handling.

Vad gäller olaga hot har vi redan den lagstiftning som krävs. Så vi släpper den bollen just nu och fokuserar på hat.

Existerande EU-lagstiftning kräver redan kriminalisering av hatpropaganda och hatbrott på grund av ras, hudfärg, religion, härkomst, nationellt eller etniskt ursprung.

Hatpropaganda på grund av ovanstående skäl är sedan tidigare kriminaliserad i alla medlemsstater. I de flesta länder gäller detta även missaktning baserad på kön och sexuell läggning.

Även här finns alltså redan den lagstiftning som krävs. Så vad är det man är ute efter?

Europaparlamentets senaste resolution i ämnet är vag. Parlamentet säger att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat ”must not be limited only to certain grounds or motivations”. Man efterlyser även en ”holistisk respons” och en ”multidimensionell approach”.

Ett mycket brett mandat med andra ord. Det är lätt att misstänka att man vill kriminalisera oönskade och konträra yttranden. Sådant ser man ju allt oftare nu för tiden.

I veckan friade den tyska konstitutionsdomstolen i Karlsruhe en högprofilerad Youtuber som anmälts för en tweet, i vilken han kritiserade att den tyska regeringen sänder hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar till talibanerna i Afghanistan.

Anmälare var den tyska regeringens minister för ekonomiskt samarbete och utveckling. Den regering vars inrikesminister nyligen deklarerade att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.

Chefen för den tyska inrikes säkerhetstjänsten säger att medborgarnas tal- och tankemönster börjar bli problematiska. Vilket av historiska skäl väckt en del reaktioner. Det var så det lät i Östtyskland under det kommunistiska förtrycket.

I Skottland har en långtgående åsiktslagstiftning väckt uppmärksamhet den senaste tiden. Den har lett till en anstormning av anmälningar av yttranden som folk stör sig på, i en sådan volym att polisen flaggat för att det kommer att gå ut över dess övriga verksamhet.

Australiens regering vill att inlägg på sociala media som den ogillar skall censureras i hela världen. Om alla länder som vill censurera internet kan tillämpa global censur kommer det inte att bli mer än kattvideos kvar.

I alla EU-länder finns gott om politiker och byråkrater som ogillar när folk ifrågasätter, lägger sig i och käftar emot.

Debattörer som fått slut på logiska argument stämplar gärna fullt relevant kritik som näthat och kräver censur.

Ett ständigt samtalsämne bland politiska makthavare i Bryssel är hur man skall kunna begränsa oönskade men icke olagliga yttranden på nätet. Detta sker delvis genom påtryckningar (utanför den demokratiska processen) mot de stora nätplattformarna.

EU sänder även skattepengar till organisationer som The European Digital Media Observatory som skall samordna faktakontrollen på nätet. Så att folk skriver rätt.

EU är också med och finansierar the Global Disinformation Index – vars affärsidé är att svartlista webplatser som tycker fel, så att annonsörer kan undvika dem. Dess definition av desinformation är »adversarial narratives«, vilket väl närmast kan översättas med konträra narrativ. Det vill säga avvikande åsikter.

Med the Digital Services Act gav EU sig självt den lagliga rätten att censurera internet. Plus statligt godkända nätcensorer. Och en möjlighet att i princip stänga av internet om det skulle knipa.

Och nu vill man alltså upphöja hat till ett EU-brott – utan att berätta exakt vad det är man vill förbjuda. I vart fall inte före EU-valet.

Det finns skäl att fundera över om vi verkligen vill att länder som Frankrike, Tyskland och Ungern skall ges makt över den svenska yttrande- och tryckfriheten – som i flera avseenden är världsunik.

Vad kan möjligen gå fel?

• Läs även: EU vill jämställa ”näthat” med terrorism »

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Nätkultur, Propaganda, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

Nu står striden om det fria ordet i EU

17 april 2024 av Henrik Alexandersson

Konspirationsteori, slump eller något annat? Olika lagar från EU som klubbats eller är på gång utgör sammantaget ett tydligt hot mot yttrandefriheten på nätet.

Ibland är helheten större än delarna. Så är till exempel fallet med EU:s lagstiftning vad gäller internets frihet, övervakning och yttrandefrihet. Så här:

Med EU:s nya Digital Services Act (DSA) etablerar man en laglig grund och verktygen för att avlägsna innehåll på nätet.

DSA:s så kallade Trusted Flaggers (betrodda anmälare) blir statligt godkända nätcensorer, med en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

Myndigheter i ett EU-land kan beordra borttagning av innehåll på servrar i en annan medlemsstat, även om innehållet i fråga inte är olagligt i den senare.

Med Chat Control 2 (CC2) vill EU-kommissionen och EU:s ministerråd låta AI granska innehållet i alla våra elektroniska meddelanden, konversationer på nätet och de bilder och filer vi sänder till varandra.

Vilket nästan alla andra anser står i strid med vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Till och med kommissionens och rådets respektive egna rättstjänst säger nej till förslaget. Kommissionen själv medger att CC2 kränker rätten till privat korrespondens. Samt yttrandefriheten, persondataskyddet och informationsfriheten. Men att den inte bryr sig.

Lägg till detta att EU nu vill göra hat och hot till ett EU-brott, i klass med terrorism och vapensmuggling. Detta utan att berätta vilka yttranden det är man vill göra olagliga. I vart fall får vi inte veta innan sommarens EU-val.

Således har vi här en laglig grund för att censurera internet (DSA), verktyget för att upptäcka otillåtna konversationer (CC2) – samt en kommande, ospecificerad inskränkning av yttrandefriheten.

Konspiration, slump eller något annat – dessa tre pusselbitar passar oroväckande bra ihop.

Även om CC2 skulle falla ger DSA och den nya lagstiftningen om hat och hot EU mycket långtgående möjligheter att censurera oönskade yttranden och innehåll på nätet.

Striden om det fria ordet i EU – på och utanför nätet – avgörs under den kommande mandatperioden, efter sommarens EU-val.

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Övervakning, Privatliv, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

Hård kritik mot förslag om nätcensur inför EU-valet

25 mars 2024 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionen vill kontrollera innehållet i sociala media och sökmotorer inför sommarens EU-val. Experterna sågar förslagen.

EU-kommissionen har sänt upp en del testballonger om hur man kan motverka desinformation och otillbörlig påverkan i EU-valet: Guidelines for Providers of Very Large Online Platforms and Very Large Online Search Engines on the Mitigation of Systemic Risks for Electoral Processes.

Detta blir extra intressant då det är första gången EU:s nya Digital Services Act (DSA) prövas i skarpt läge.

Electronic Frontier Foundation (EFF) skriver bland annat att kommissionen fokuserar för hårt på användargenererat innehåll – och för lite på plattformarnas egna processer och grundläggande mänskliga rättigheter, speciellt yttrandefriheten.

EFF konstaterar även att det saknas definitioner av till exempel »hat« och »desinformation«, vilket är ett problem om man vill bekämpa sådant. Innehåll bör inte kunna stoppas bara för att det anses vara »problematiskt«.

Man varnar även för allt för nära samarbete mellan plattformar / sökmotorer och myndigheter. Det gäller speciellt om sådant samarbete inte är öppet och transparent. Vidare:

»[W]e recommend that the Guidelines acknowledge the potential of abuse of the trusted flagger provision in the DSA. As pointed out in previous comments and publications, the DSA lacks general safeguards for users, opening the door to potential notice, action, and human rights misuse. Any guidance should therefore stress that trusted flaggers must have the collective interests of the public and the protection of fundamental rights in mind. This is particularly true for authorities that have been awarded the status of a trusted flagger.«

Detta handlar alltså om de trusted flaggers (sv: betrodda anmälare) som skall godkännas av staten och få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort. Detta är speciellt problematiskt då sådana förutsätts vara organisationer som kan antas ha en egen agenda. Läs mer här »

Denna kritik är dock inget mot den bredsida som professor Alexander Peukert vid Goethe-Universität Frankfurt am Main avfyrar. Som en av de ledande experterna på EU:s nya Digital Services Act (DSA) vänder han denna nya lagstiftning mot EU-kommissionen.

Enkelt uttryckt menar han att stora delar av ovan nämnda guidelines inte är förenliga med DSA.

Till att börja med noterar han att det saknas definitioner och bedömning om vad som kan anses vara proportionerligt. Han kritiserar också den bristande transparens (och bristande regelverk) kring alla de aktörer som kommissionen vill skall vara med och moderera innehåll.

Vidare noteras att många av de fact checkers som kan komma att användas är baserade i länder utanför EU, främst i USA. Peukert menar att man i vart fall bör ställa samma krav på dem som på trusted flaggers, till exempel att de skall vara baserade i EU.

Det föreslagna samarbetet mellan plattformar / sökmotorer och myndigheterna för att moderera innehåll sågar han helt. Sådant saknar lagligt stöd i DSA. Detta gäller även kommissionens idéer om att märka AI-genererat innehåll.

Detta för att bara ta några exempel.

Nu återstår att se vilka skarpa förslag EU-kommissionen kommer att lägga fram.

Risken är att den kommer att bortse från kritiken och gå bortom sitt mandat.

Länkar:
• Disinformation and Elections: EFF and ARTICLE 19 Submit Key Recommendations to EU Commission »
• Verfassungsblog: Risky Recommendations »
• Guidelines for Providers of Very Large Online Platforms and Very Large Online Search Engines on the Mitigation of Systemic Risks for Electoral Processes »

Relaterat:
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• EU:s framväxande Sanningsministerium »

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Länktips, Nätkultur, Rättssäkerhet, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: EU-val, Trusted Flaggers

EU vill jämställa ”näthat” med terrorism

19 mars 2024 av Henrik Alexandersson

Efter sommarens EU-val vill EU-kommissionen och Europaparlamentet göra ”hat och hot” till gränsöverskridande brott på nivå med terrorism och vapensmuggling. Men ingen tycks vilja diskutera saken innan valet.

EU vill göra hat och hot till ett ”EU-brott”. Det vill säga att man tänker betrakta oönskade yttranden som lika allvarliga som terrorism, människohandel, vapensmuggling m.m. Vilket skall skrivas in i EU:s fördrag. Förändringen är tänkt att ske under nästa mandatperiod, efter sommarens EU-val.

Vad gäller hot har EU-länderna redan lagstiftning som gör det olagligt att på ett konkret sätt hota att skada andra människor, deras säkerhet och egendom. Det är även förbjudet att uppvigla andra till att skada individer eller grupper. Vilket är rimligt. De flesta länder har även lagar mot förtal och ärekränkning.

När det gäller hat blir det genast mer komplicerat, då vad som kan anses vara hat lämnar stort utrymme för subjektiv tolkning. Begreppet tycks kunna rymma allt från rena hatseanser till att ifrågasätta lättstötta debattörers påståenden och resonemang på nätet.

Vi har tidigare rapporterat:

»Europaparlamentet menar att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat ”must not be limited only to certain grounds or motivations”. Vilket låter som ett väldigt brett mandat.

Parlamentet efterlyser även en ”holistisk respons” och en ”multidimensionell approach”. Samt att kommissionen rekommenderas ha en ”open ended approach” till vad som skall listas som hat och hot.«

Vilket känns som att man öppnar dörren för inskränkningar av yttrandefriheten på vid gavel.

Vi har påpekat att detta står i strid med vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga har att säga om yttrandefriheten:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Med tanke på hur många politiker, samhällsdebattörer och surkart som vill hindra olika former av yttranden är EU:s planer oroväckande.

Samtidigt som detta är en fråga som bör lyftas i EU-valrörelsen är i princip alla partier ovilliga att diskutera saken (innan valet). Det hörs inte ett pip från varesig politik, media eller medborgarrättsaktivister.

Möjligen beror det på att de flesta inte känner till vad som är på gång. Vilket kan vara en förklaring – men inte en ursäkt.

Vill man inskränka den grundläggande mänskliga rättighet som i sig är en förutsättning för en fungerande demokrati – då måste i vart fall politikerna redovisa sina positioner innan det är för sent.

Frågan måste vara specifik. Det räcker inte att fråga om EU-kandidaterna vill försvara yttrandefriheten. (Alla kommer reflexmässigt att svara ja.) Istället krävs svar på hur man ställer sig till de aktuella dokumenten.

Framförallt måste man kräva svar på frågan om vilka yttranden partier och kandidater vill förbjuda – när man går vidare med kommissionens och parlamentets förslag.

(Alla svenska ledamöter i Europaparlamentet utom de från SD röstade för parlamentets resolution.)

Eftersom ingen tycks bry sig om saken måste vi försöka tjata in frågan i debatten. Vilket ibland kan fungera (se till exempel Chat Control). Så ursäkta om vi emellanåt upprepar oss.

Ju tidigare vi får igång en kritisk diskussion, ju bättre är förutsättningarna för att stoppa de värsta galenskaperna.

Får frågan däremot passera i tystnad kommer vi att ställas inför fullbordat faktum när det är för sent för att göra något åt saken. Vilket inte vore första gången.

Läs mer:
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• Skall man protestera när de börjar inskränka yttrandefriheten – eller vänta tills det är för sent? »

• EU-kommissionen: Extending EU crimes to hate speech and hate crime »

Arkiverad under: Censur, EU, Nätkultur, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: hat och hot, hate speech

Skall man protestera när de börjar inskränka yttrandefriheten – eller vänta tills det är för sent?

4 mars 2024 av Henrik Alexandersson

»Om frågan om yttrandefrihet i EU inte skall gå över styr måste debatten komma igång i tid. När pappersarbetet börjat, positionerna låsts och förhandlingarna startat kan det redan vara för sent.«

I ett sällsynt olyckligt uttalande säger den tyska inrikesministern Nancy Faeser (SPD) att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.

Vilket är snubblande nära den gamla östtyska lagstiftning som förbjöd anti-statlig agitation.

För att ge ett sammanhang är den tyska regeringen just nu hårt pressad samtidigt som högerradikala Alternative für Deutschland (AfD) går starkt i opinionen.

Det senare i kombination med en del provokativt beteende från medlemmar i AfD har utlöst en massiv protestvåg mot högerextremism i Tyskland. Vilket väckt krav på såväl partiförbud som begränsningar av yttrandefriheten.

Detta kan beskriva det mer allmänna fenomenet när till synes stabila demokratier stresstestas. Plötsligt är inte yttrandefriheten längre självklar, alla vackra ord om den till trots.

För att citera Nietzsche bör den som bekämpar monster akta sig så att inte även han själv blir ett monster.

Även om situationen i Tyskland är speciell och landets historia kastar mörka skuggor är hotet mot det fria ordet där inte unikt.

Efter EU-valet börjar unionens arbete med att utöka lagstiftningen mot hat och hot. Som vi tidigare rapporterat kommer oroväckande signaler i de förberedande dokumenten.

Europaparlamentet menar att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter som ett väldigt brett mandat.

Parlamentet efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«. Samt att kommissionen rekommenderas ha en »open ended approach« till vad som skall listas som hat och hot.

Även med den mest välvilliga tolkning känns detta väldigt svepande. Vilket hakar in i den diskussion som förs i EU och andra politiska kretsar om vad man skall göra åt yttranden som man finner olämpliga men som inte är olagliga.

Antingen är yttranden lagliga eller olagliga. Att staten skall inskränka lagliga (icke olagliga) yttranden är orimligt.

I denna gråzon kan man även notera att politiker inte alltid uppskattar att bli granskade och kritiserade. Det är jobbigt när folk ifrågasätter och lägger sig i. Vad som kan anses utgöra näthat inbegriper således ett stort mått av subjektivitet.

Här måste man fokusera på kärnfrågan. 5 juli-stiftelsens core mission är att försvara de mänskliga rättigheterna online, med särskild vikt vid yttrandefriheten.

EU:s människorättsstadga och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Redan EU:s nya Digital Services Act (DSA) utmanar denna grundläggande rättighet. Den tillhandahåller de verktyg som krävs för att begränsa det fria ordet.

Om frågan om yttrandefrihet i EU inte skall gå över styr måste debatten komma igång i tid. När pappersarbetet börjat, positionerna låsts och förhandlingarna kommit igång kan det redan vara för sent. Det vet vi från många andra kontroversiella EU-beslut, där vi plötsligt ställts inför fullbordat faktum.

Frågan är helt enkelt om vi tänker protestera när de börjar inskränka yttrandefriheten eller om vi kommer att vänta tills det är för sent. Så ursäkta om vi tjatar.

Relaterade länkar:
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• EU:s framväxande Sanningsministerium »

Arkiverad under: Censur, Digital Services Act, EU, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

Att begränsa yttrandefriheten är kontraproduktivt

23 februari 2024 av Henrik Alexandersson

Att förbjuda mörka idéer och absurda påståenden istället för att bemöta dem är i bästa fall naivt, i värsta fall kontraproduktivt.

En parlamentariskt sammansatt kommitté – där alla partier i Sveriges riksdag har varit representerade – vill utöka lagen om hets mot folkgrupp (brottsbalken) samt ändra i tryckfrihetsförordningen för att förbjuda vissa yttranden om folkmord med mera. I regeringens lagrådsremiss kan man läsa att detta gäller:

»…hets mot folkgrupp som innebär att någon uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp, en annan sådan grupp av personer eller en enskild i någon av dessa grupper med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

Som tryckfrihetsbrott anses också hets mot folkgrupp som innebär att någon förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar ett brott som utgör eller motsvarar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt ett avgörande som har meddelats av en svensk domstol eller av en erkänd internationell domstol för brott mot folkrätten och som fått laga kraft, om gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i första stycket.«

De kursiverade delarna är ny text. Andra stycket gäller även hets mot folkgrupp i brottsbalken.

Man vill alltså förbjuda förnekelse eller ursäktande av folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser med mera.

Det hela har aktualiserats av att allt fler boende i Sverige (främst i vissa invandrargrupper) i ökad omfattning uttrycker hat mot judar och i många fall även förnekar Förintelsen – grundat i politiska, kulturella och/eller religiösa föreställningar.

Antisemitism är så väl en anti-intellektuell som vidrig form av rasism. Att förneka Förintelsen är absurt.

Men – det finns problem med att införa ett förbud mot vissa åsikter och föreställningar. För unga människor kan det göra idéerna i fråga mer spännande. Folk som hyser dessa åsikter kan komma att odla en bild av sig själva som martyrer. Och det blir inte ett dugg lättare att bemöta sådana åsikter om man driver dem ”under jorden”.

Dessutom signalerar lagförslaget att samhället i någon mening har kapitulerat inför dessa mörka idéer. Att vi inte vill och orkar ta debatten. Att lärare som möter förintelseförnekare i sina klassrum inte längre behöver bemöta dem i sak, utan kan nöja sig med att torrt konstatera att åsikterna i fråga är olagliga.

Det känns som vi kommit till en punkt där samhället i vidare mening inte längre ids eller törs stå upp mot dumhet och ondska.

Att tro att man kan besegra galna idéer med lagstiftning är i bästa fall naivt, i värsta fall kontraproduktivt.

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Spaning, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: antisemitism

EU:s framväxande Sanningsministerium

12 februari 2024 av Henrik Alexandersson

Redan innan EU hunnit göra hat och hot till ”federala” EU-brott har en omfattande byråkrati byggts upp för att begränsa det fria ordet online.

Håller EU på att bygga upp en ny byråkrati för nätcensur? Här är ett EU-projekt som vi kan använda för att börja nysta i frågan:

»The European Digital Media Observatory (EDMO) brings together fact-checkers, media literacy experts, and academic researchers to understand and analyse disinformation, in collaboration with media organisations, online platforms and media literacy practitioners.

EDMO will deploy a platform to support the work of a multidisciplinary community with expertise in the field of online disinformation. EDMO will contribute to a deeper understanding of disinformation relevant actors, vectors, tools, methods, dissemination dynamics, targets, and impact on society.«

Inom observatoriets ram ryms ett tiotal olika samarbetsorgan. Man tycks även ha nära band till EU-finansierade European Fact-Checking Standards Network (EFCSN). Detta är ett slags plattform för godkända organisationer som ägnar sig åt faktagranskning i medlemsstaterna. (I Sverige Källkritikbyrån, tidigare känd som Metros viralgranskare.)

Detta skall ses i ljuset av att EU:s nya Digital Services ACT (DSA) etablerar de verktyg som behövs för att kunna censurera innehåll på nätet.

DSA föreskriver även statligt godkända nätcensorer, så kallade Trusted Flaggers (”betrodda anmälare”) som skall få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

Man skall också komma ihåg att EU-kommissionen under nästa mandatperiod (efter EU-valet) kommer att lägga fram nya förslag syftande till att utöka listan över ”federala” EU-brott med hat och hot. Det finns mycket i kommissionens och Europaparlamentets dokument om detta som är oroande vad gäller yttrandefriheten.

Så, ja. Det håller på att växa fram en EU-byråkrati kring det fria ordet online.

Vilket är oroväckande med tanke på EU:s track record av att förvandla även de bästa intentioner till en byråkratisk mardröm – som med GDPR.

Desinformation är naturligtvis ett problem då sådan innebär att någon medvetet eller omedvetet sprider objektivt felaktig information. Detta påverkar människors verklighetsbild och därmed även deras förmåga att fatta informerade beslut.

Desinformation online kan bemötas på flera sätt. Ofta sker det spontant genom att andra användare regerar på felaktigheter. På X använder man denna typ av crowdsourcing för att låta användarna påpeka felaktigheter och tillföra relevant information i community notes.

Andra plattformar har en modell där anställda moderatorer tillämpar företagsledningens policybeslut. Vilket är en mer centralstyrd modell där input om sanning och kontext fattas av en mindre grupp människor. Vilket i värsta fall kan skapa single points of failure.

Det saknas inte exempel på information som varit förbjuden att framföra på sociala media men som sedan visat sig vara i stort sett korrekt och blivit allmänt vedertagen. För att undvika sådant kan det möjligen vara bättre med community notes som tillför relevant information än moderatorer som censurerar information.

Allt kompliceras av att vissa politiker och samhällsdebattörer har en tendens att avfärda kritik och åsikter de inte delar som desinformation, hat och hot. Sådant riskerar att bli kontraproduktivt och att i slutändan bara stärka de populistiska krafter man oroar sig över.

Detta är en fråga som måste hårdbevakas. Risken är att yttrandefriheten online kan komma att inskränkas på ett sätt som hotar våra grundläggande fri- och rättigheter.

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Nätkultur, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

Skurkstater i FN vill ta kontroll över internet

24 januari 2024 av Henrik Alexandersson

Ryssland, Kina och Iran vill göra FN:s Cybercrime Treaty till ett verktyg för kontroll och förtryck. Nästa vecka kan allt avgöras.

29 januari till 9 februari genomförs slutförhandlingar om FN:s Cybercrime Treaty. Den text som ligger på bordet är problematisk.

Får länder som Ryssland, Kina, Iran och Pakistan som de vill öppnas dörren för censur och övervakning på ett sätt som står i konflikt med grundläggande mänskliga rättigheter. Några exempel:

  • Man är inte ens överens om vad »cyberbrottslighet« egentligen är. Vilket skapar utrymme för godtycke.
  • Vad vi i de demokratiska rättsstaterna betraktar som helt lagliga yttranden online kan komma att kriminaliseras.
  • Verksamhet som bedrivs av cybersäkerhetsexperter, visselblåsare, aktivister och journalister kan komma att kriminaliseras.
  • Säker elektronisk kommunikation kommer att undermineras.
  • IT-tekniker kan tvingas kringgå dagens verktyg för säkerhet online.
  • Data och information kan komma att delas och hämtas över gränserna på ett sätt som går bortom vad som kan anses vara lämpligt, nödvändigt och proportionerligt. Detta utan rimligt dataskydd och utan hänsyn till rättsstatens grundläggande principer.

Den sista punkten innebär att internetoperatörer och nätplattformar kan tvingas lämna ut information om sina användare och deras aktiviteter till skurkstater.

I sammanhanget skall man komma ihåg att många länder anser saker vara olagliga som är helt lagliga och självklara i en demokratisk rättsstat och i ett öppet samhälle.

Enkelt uttryckt är den aktuella texten skräddarsydd för auktoritära och totalitära stater som vill övervaka folket, kontrollera oliktänkande och hindra fri information.

Texten är inte förenlig med svensk eller EU:s lagstiftning. Och om man skall vara petig, inte heller med FN:s egen stadga om de mänskliga rättigheterna.

Dessutom finns redan nödvändiga konventioner på området, som Budapest-konventionen. Dock anser bland andra Ryssland att dessa inte går långt nog.

Så väl IT-industrin som ett hundratal organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och nätets frihet protesterar högljutt. Trots detta har fördraget svällt vad gäller såväl syfte som form.

EFF:s Policy Director for Global Privacy Katitza Rodriguez säger:

»The proposed treaty needs more than just minor adjustments; it requires a more focused, narrowly defined approach to tackle cybercrime. This change is essential to prevent the treaty from becoming a global surveillance pact rather than a tool for effectively combating core cybercrimes. With its wide-reaching scope and invasive surveillance powers, the current version raises serious concerns about cross-border repression and potential police overreach. Above all, human rights must be the treaty’s cornerstone, not an afterthought. If states can’t unite on these key points, they must outright reject the treaty.«

Vad gäller FN:s medlemsstater har motståndet varit trögt i starten – men verkar nu i sista stund ta fart. Bland andra USA, EU, Kanada, Nya Zeeland och ett antal latinamerikanska länder motsätter sig förslaget som det ligger i sin senaste version.

I sammanhanget är det värt att påminna om FN:s egen 5 juli-resolution som säger att mänskliga rättigheter offline även skall gälla online.

• EFF and More Than 100+ NGOS Set Non-Negotiable Redlines Ahead of UN Cybercrime Treaty Negotiations »

• Joint Statement on the Proposed Cybercrime Treaty Ahead of the Concluding Session »

• On eve of final negotiations, US says consensus growing around ‘narrow’ UN cybercrime treaty »

• Latest UN Cybercrime Treaty draft a ‘significant step in the wrong direction,’ experts warn »

Arkiverad under: Aktivism, Censur, Dataskydd, Demokrati, Länktips, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Säkerhet, Sociala media, Storebror, Världen, Yttrandefrihet Taggad som: FN, UN Cybercrime Treaty

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 39
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nätfrihet och integritet!

Femte juli är en nätpolitisk nyhetssajt som står på internetanvändarnas sida. Läs mer.

  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • Soundcloud: 5july
  • RSS-flöde

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • EU diskuterar reglering av Youtubers (och podcasters)28 maj 2025
  • Schweiz: Massiv kritik mot utökad datalagring27 maj 2025
  • Rörigt när EU inför åldersgräns för sociala media26 maj 2025
  • EU: 649 miljoner euro mot hat och desinformation22 maj 2025
  • EU-UK i nytt samarbete om biometrisk data20 maj 2025

Senaste kommentar

  1. Chat Control 2 i långbänk om Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet15 mars 2025

    […] Läs mer om de låsta positionerna i EU:s ministerråd: Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet » […]

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS